Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av Kungl. Mai ds proposition angående vissa Aktiebolaget Jordbrukarbanken berörande frågor jämte i ämnet väckta motioner.

1929-05-28 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1929:59, Utlåtande, i anledning av Kungl. Mai ds proposition angående vissa Aktiebolaget Jordbrukarbanken berörande frågor jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 59.

1

Nr 59.

Ankom till riksdagens kansli den 28 maj 1929 kl. 5 e. m.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Mai ds proposition angående vissa

Aktiebolaget Jordbrukarbanken berörande frågor jämte i

ämnet väckta motioner.

I en till riksdagen avlåten, den 13 maj 1929 dagtecknad proposition nr

238, som hänvisats till bankoutskottets förberedande handläggning, har

Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över tinansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att

bemyndiga Kungl. Maj:t att, i enlighet med vad av föredragande departementschefen

till nämnda statsrådsprotokoll angivits, till Aktiebolaget Kreditkassan

av år 1922 överföra engagemang från Aktiebolaget Jordbrukarbanken.

Till åberopade statsrådsprotokollet har föredragande departementschefen i

ärendet anfört följande:

»I skrivelse nr 64 anmälde 1923 års riksdag, att riksdagen, med bifall till

Kungl. Maj:ts proposition nr 136, å riksstaten för budgetåret 1923/1924

under utgifter för kapitalökning och rubriken »statens aktier» anvisat ett

anslag, att utgå av lånemedel, av 15 miljoner kronor, att efter Kungl.

Maj:ts beprövande användas för aktieteckning i ett för övertagande av

Aktiebolaget Svenska lantmännens banks rörelse bildat bankaktiebolag.

Riksdagen uttalade härvid, bland annat, att, då riksdagen således ansett

sig böra bifalla Kungl. Maj:ts förslag, detta emellertid skett under den uttryckliga

förutsättningen, att den aktieteckning i ett bankföretag, som staten

på grund av i detta fall föreliggande alldeles särskilda omständigheter ansåge

sig böra företaga, icke finge anses innebära ett ställningstagande till

den omstridda frågan om statens drivande av affärsbanksverksamhet. I

anslutning till denna ståndpunkt ville riksdagen också såsom sin åsikt uttala,

att oktroj för den nya banken borde begränsas till en tid av sex år utöver

den del av löpande år, varunder banken kunde vara i verksamhet. Före

oktrojtidens utgång borde riksdagen beredas tillfälle att taga ställning till

frågan om bankens fortsatta bestånd. Slutligen ville riksdagen ej underlåta

framhålla, att ett statsingripande i förevarande fall under inga omständigheter

finge anses innebära ett erkännande av statens skyldighet att

i allmänhet garantera insättarnas medel.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 8 samt. 35 häft. (Nr 59.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 59.

Kungl. Maj:t uppdrog härefter, dels den 23 mars 1923 åt Aktiebolaget

Kreditkassan av år 1922 att medverka vid avvecklingen av Aktiebolaget

Svenska lantmännens bank bland annat genom garanti för teckning och

belåning av aktier till högst 5 miljoner kronor i det bankaktiebolag, som

vore avsett att bildas för övertagande av Aktiebolaget Svenska lantmännens

hanks rörelse, dels den 28 mars 1923 åt statskontoret att för statens räkning

verkställa teckning av aktier i det under bildning varande bankaktiebolaget

till ett belopp av 15 miljoner kronor.

På framställning av bankens stiftare meddelade Kungl. Maj:t den 6 april

1923 tillåtelse för ett aktiebolag med firma Aktiebolaget Jordbrukarbanken

att, under förutsättning att bolaget övertoge den bankrörelse, som dittills

utövats av Aktiebolaget Svenska lantmännens bank, intill utgången av år

1929 driva bankrörelse. Enligt den i samband härmed av Kungl. Maj:t

fastställda bolagsordningen för Aktiebolaget Jordbrukarbanken skulle bankens

grundfond utgöra minst 20 miljoner kronor och högst 30 miljoner kronor

samt fördelas i aktier, lydande å 100 kronor.

Sedan det mot minimikapitalet i den nya banken svarande antalet aktier,

200,000 stycken, tecknats, kom banken till stånd enligt beslut vid konstituerande

stämma den 14 april 1923. Av nämnda antal aktier tecknade

statskontoret för svenska staten 150,000 och Aktiebolaget Dur, ett dotterbolag

till Aktiebolaget Kreditkassan av år 1922, 49,981. Enligt beslut av

1928 års riksdag förvärvades sedermera för statsverkets räkning även den

aktiepost om 49,044 aktier, som då tillhörde Aktiebolaget Dur. Av hela

antalet aktier i banken, 200,000, äger staten sålunda för närvarande 199,044.

På förslag av Kungl. Maj:t förklarade 1928 års riksdag, att från dess

sida invändning ej mötte mot fortsättande av Aktiebolaget Jordbrukarhankens

rörelse efter utgången av år 1929. I den skrivelse, varmed riksdagen

anmälde detta beslut, uttalade riksdagen, att i fråga om oktroj för

berörda bankverksamhet, enligt riksdagens mening, icke förelåge skäl att

påkalla prövning i annan ordning, än vad som gällde beträffande oktroj

för övriga banker. I samma skrivelse yttrade riksdagen tillika, att den, i

anslutning till vad departementschefen i propositionen i ämnet anfört, ansåge,

att Kungl. Maj:t och riksdagen vore oförhindrade att under oktrojtiden besluta

de förändringar med avseende å statens ställning som aktieägare i

banken, som kunde befinnas lämpliga.

I samband med anmälan av sistnämnda riksdagsskrivelse beviljade Kungl.

Maj:t den 9 november 1928 Aktiebolaget Jordbrukarbanken oktroj under

ytterligare tio år eller intill utgången av år 1939.

Den 20 sistlidne april meddelade mig ordföranden i Jordbrukarbankens styrelse,

att under intrycket av den oro, som vållats av vissa sparbankers och

Aktiebolaget Stockholms hypotekskassas iråkade obestånd ävensom av vissa

uttalanden i pressen, uttagningar under de närmast föregående dagarna ägt

rum å insättarräkningar i banken i betydligt mer än normal utsträckning,

och att, om sådana uttagningar skulle fortsätta och eventuellt taga ökad

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 59.

3

omfattning, detta förhållande icke kunde annat än ingiva vissa farhågor

med hänsyn till bankens verksamhet.

I anledning härav anmodade jag bankinspektören att skyndsamt verkställa

undersökning av Jordbrukarbankens ställning. Den 29 april tillställdes

mig den begärda utredningen.

Med utgångspunkt från bankens ställning den 31 mars 1929 verkställde

bankinspektören i denna utredning en approximativ uppskattning av de förluster,

vilka kunde befaras uppkomma- å Jordbrukarbankens engagemang.

Enligt sagda uppskattning kunde nämnda förluster i gynnsamt fall beräknas

till 7,350,000 kronor och i ogynnsamt fall till 12,225,000 kronor. För att

möta behovet av avskrivningar och risker funnes — förutom under året

intjänad vinst — reserverade medel och övervärde å obligationer å tillhopa

834,000 kronor samt aktiekapitalet å 20 miljoner kronor.

I ett till mig överlämnat protokollsutdrag för den 4 maj 1929 anförde

styrelsen för Jordbrukarbanken till belysande av bankens ställning bland annat,

att banken vid sin tillkomst fått övertaga Aktiebolaget Svenska lantmännens

banks tillgångar efter värden, som visat sig vara betydligt överskattade.

Man syntes kunna uppskatta dessa övervärderingar till cirka 12 miljoner

kronor, på vilket belopp banken sålunda icke haft någon ränteinkomst, och

vilket belopp måste intjänas, innan bankens grundfond motsvarades av

effektiva värden. Under de år, som banken drivit sin verksamhet, hade

även uppkomna vinster använts för avskrivningsändamål, vilket — anför

styrelsen vidare enligt nämnda protokollsutdrag — givetvis icke varit

erforderligt, därest ovannämnda överskattning och därigenom förefintlig

brist icke förelegat. Bankens vinster, som under normala förhållanden

skulle hava varit fullt tillräckliga att lämna skälig ränta å det av staten

insatta kapitalet, hade, tack vare den växande omfattningen av bankens

rörelse, under de gångna verksamhetsåren uppgått till belopp, som möjliggjort

för banken att å övertagna nödlidande engagemang m. m. avskriva

cirka 6 miljoner kronor. Den på grund av ovannämnda övervärdering

kvarstående bristen syntes kunna uppskattas till 5 å 6 miljoner kronor,

beroende på vilken uppfattning man hyste angående framtidsutsikterna för

vissa av de företag, vari bankens nödlidande engagemang vore tillfinnandes.

Sedermera har bankens styrelse erhållit anmodan att närmare uttala sig

rörande frågan om de större engagemang, som styrelsen fann särskilt betungande

för banken, samt angående storleken av de förluster, som styrelsen

ansåg dessa engagemang kunna beräknas medföra. I det svar på denna förfrågan,

som jag mottagit, har styrelsen förklarat, att styrelsen under ifrågavarande

kategori hänför tre av hankens större engagemang. Huru stora

förlusterna å dessa engagemang kunde komma att bliva vore givetvis svårt

att beräkna, då detta i väsentlig grad kunde bliva beroende av konjunkturerna

inom de olika områden, som berördes av engagemangen i fråga.

Därest man ville räkna ytterst försiktigt, ansåge emellertid styrelsen, att

förlusterna å dessa engagemang kunde beräknas till sammanlagt 5.5 mil
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 59.

Departements
chefen.

joner kronor. Något omedelbart avskrivningsbehov av denna omfattning

förelåge visserligen icke, men försiktigheten krävde, att man räknade med

en dylik förlustrisk.

Genom den värdering av Jordbrukarbankens tillgångar, vilken, på sätt

jag nyss anförde, verkställts av bankinspektören, liksom ock av bankstyrelsens

egna uttalanden torde få anses konstaterat, att bankens ekonomiska

ställning för närvarande icke är tillfredsställande. Orsaken härtill torde

visserligen till väsentlig del vara att söka i den mindre goda beskaffenheten

av åtskilliga engagemang, som banken vid sin tillkomst nödgades

övertaga från Aktiebolaget Svenska lantmännens bank, och som banken hittills

icke lyckats avveckla eller sanera. Därtill torde dock i avsevärd grad

även hava bidragit väsentliga utökningar av vissa nyss antydda engagemang

ävensom andra affärstransaktioner, som banken efter sitt bildande ingått.

Den oro för bankens fortsatta verksamhet, som från insättares sida

och på andra håll kommit till uttryck, torde, förutom på en del i tidningspressen

framförda uttalanden rörande bankens ställning, i betydande mån

vara att återföra på de mellanhavanden, som banken haft med Aktiebolaget

Stockholms hypotekskassa.

I den situation, som sålunda inträtt, syntes det mig ofrånkomligt att taga

under övervägande de olika möjligheter, som kunde stå till buds till lösande

av de uppkomna svårigheterna. Detta framstod för mig så mycket mera

angeläget, som banken i vidsträckt omfattning är kreditgivare för den betydelsefulla

kooperativa rörelse inom jordbruket, vilken är knuten till

Svenska lantmännens riksförbund och dess underavdelningar i skilda delar

av landet. De åtgärder, som kunde komma ifråga, hänföra sig antingen

till en försäljning av statens aktieinnehav eller till ett förstärkande av

bankens ställning genom anstalter av ett eller annat slag.

I avseende å spörsmålet om en eventuell försäljning av statens aktiepost

tillåter jag mig erinra, att det var särskilda omständigheter, som föranledde,

att staten vid bankens tillkomst inträdde såsom aktieägare i företaget, och

att så sent som nästlidet år vid behandlingen av frågan om bankens fortsatta

verksamhet från såväl föredragande departementschefens som riksdagens

sida förutsattes möjligheten av att, om förlängd oktroj beviljades, Kungl.

Maj:t och riksdagen kunde komma att under oktrojtiden besluta om

förändring i fråga om statens ställning som aktieägare i banken.

I syfte att undersöka förutsättningarna för en försäljning, fann jag mig

böra träda i förbindelse med representanter för ett antal större och mindre

affärsbanker för att utröna, huruvida och på vilka villkor de ifrågavarande

bankerna kunde vara villiga att övertaga statens aktiepost. Sedan bankerna

— efter det Jordbrukarbankens styrelse på min anhållan berett tillfälle

därtill — verkställt en granskning av bankens ställning, avgåvo bankerna

anbud på förvärv av statens aktier. Berörda anbud innefattade förbehåll

med avseende å överflyttandet av vissa engagemang. Med anledning härav

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 59.

5

fortsattes förhandlingarna, varvid frågan om betryggande garantier för att

jordbrukskooperationen i fortsättningen finge sitt legitima kreditbehov behörigen

tillgodosett närmast utgjorde föremål för överläggningarna. Då det

emellertid visade sig ovisst, huruvida inom erforderlig tid en för alla parter

tillfredsställande lösning särskilt av detta viktiga spörsmål kunde uppnås,

fann man sig med hänsyn till ärendets brådskande natur och den långt

framskridna tiden samt de fortgående uttagen i hanken böra uppgiva tanken

på den ifrågasatta försäljningen av statens aktieinnehav.

Den utväg, som därefter återstod för frågans lösning, är, såsom nyss antytts,

ett förstärkande av bankens ställning, i den utsträckning sådant finnes

påkallat. I detta syfte synes möjlighet höra beredas att efter närmare

prövning få avlyftade bankens engagemang med vissa låntagare. En dylik

anordning torde lämpligen kunna genomföras sålunda, att engagemangen

ifråga överflyttas å Aktiebolaget Kreditkassan av år 1922 till de värden,

vartill desamma av Jordbrukarhanken bokförts. Engagemangen böra sedermera

efter hand avvecklas av Kreditkassan, i den mån som detta med

minsta möjliga förlust för kassan låter sig göra.

Den omfattning, i vilken ett dylikt överflyttande av engagemang bör äga

rum, torde få bliva beroende på närmare övervägande. I första hand lärer

böra tagas under omprövning att överföra de engagemang, som styrelsen

för Jordbrukarhanken åsyftat i sitt i det föregående återgivna uttalande.

Sagda engagemang, med avseende å vilka styrelsen, såsom förut omnämnts,

uppskattat förlustrisken till 5.5 miljoner kronor, äro, enligt vad jag inhämtat,

i bankens räkenskaper bokförda till mellan 9 och 10 miljoner kronor.

Påpekas må, att bland dessa engagemang icke ingå Jord brukar bankens förbindelser

med Svenska lantmännens riksförbund och dess underavdelningar.

Sistnämnda engagemang torde böra kvarbliva hos Jordbrukarhanken.

Enligt beslut vid 1923 års riksdag skulle Kreditkassan få ikläda sig förbindelser

intill ett belopp av 110 miljoner kronor. Efter avveckling av vissa

av kassans tidigare engagemang uppgår beloppet av kassans nuvarande förbindelser

till sammanlagt omkring 94.4 miljoner kronor. Den utvidgning,

som nu ifrågasättes, skulle alltså rymmas inom nyssnämnda belopp av 110

miljoner kronor. Då emellertid 1926 års riksdag i sin skrivelse nr 189 uttalat,

att riksdagen utginge ifrån att kassan icke ikläddes nya engagemang

av beskaffenhet att kunna medföra ökad risk för staten, med mindre riksdagens

medgivande först inhämtades, torde spörsmålet om den nu ifrågasatta

utvidgningen av kassans verksamhet böra underställas riksdagen.

Därest i enlighet med vad nyss angivits vissa av Jordbrukarbankens

engagemang överföras å Kreditkassan, torde följden bliva eu ökning av förlusterna

å kassans verksamhet. Då det i nuvarande läge icke låter sig göra

att med någon säkerhet bedöma, i vilken omfattning eu dylik överflyttning

kommer att verkställas, eller till vilket belopp förluster därigenom komma

att förorsakas, torde för närvarande böra anstå med äskande av medel för

förlusternas täckande.»

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr• 59.

Motioner.

Utskottet.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft följande inom

riksdagen i anledning av propositionen väckta motioner, nämligen:

inom första kammaren

nr 296 av herr Björck jämte tre av kammarens övriga ledamöter,

inom andra kammaren

nr 459 av herr Lithander,

nr 460 av herr Laurin,

nr 461 av densamme.

I motionen 1:296 har hemställts, »att riksdagen vid bifall helt eller delvis

till propositionen nr 238 ville uttala, det riksdagen förutsätter, att åtgärder

från Kungl. Maj:ts sida vidtagas i syfte att de statliga monopolföretagen

(Svenska tobaksmonopolet, Vin- & spritcentralen m. fl.) från och med den

1 juli 1929 och så länge staten innehar aktiemajoriteten i Aktiebolaget Jordbrukarbanken

skola hava sina kontanta penningmedel innestående i nämnda

bankinrättning.»

Motionen 11:459 innehåller yrkande, »att riksdagen måtte bemyndiga

Kungl. Maj:t att, med minsta möjliga förlust för statsverket, avyttra statens

innehav av aktier i Aktiebolaget Jordbrukar banken med iakttagande av, att

statens eventuella förlust begränsas att röra sig inom den utgiftsram, som

ifrågasättes i Kungl. Maj:ts proposition nr 238.»

Uti motionen 11:460 föreslås, »att riksdagen ville besluta att i skrivelse

till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder i syfte

att åstadkomma, att Tobaksmonopolet och Vin- & spritcentralen samt liknande

företag överflytta sina räntebärande insättningar till Aktiebolaget

J ordbrukarbanken.»

I motionen 11:461 har hemställts, »att riksdagen ville i skrivelse till

Kungl. Maj:t hemställa, att de engagement, som komma att överflyttas från

Aktiebolaget Jordbrukarbanken till Kreditkassan av år 1922, icke måtte

försäljas utan riksdagens hörande.»

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina förslag, tillåter

sig utskottet att hänvisa till motionerna.

Såsom en väsentlig orsak till uppkomsten av den situation, vilken påkallat

det i förevarande proposition framlagda förslaget om åtgärder beträffande

Aktiebolaget Jordbrukarbanken, torde vara att betrakta vissa i viktiga avseenden

ogrundade angrepp i tidningspressen, för vilka banken under den

senaste tiden varit utsatt, och den oro, som därav framkallats bland bankens

insättarklientel. Utskottet delar departementschefens uppfattning om nödvändigheten

av att i nuvarande läge vidtaga åtgöranden i syfte att undanröja

svårigheterna för bankens drift men har ansett sig icke kunna underlåta att

framhålla, att därest från auktoritativt håll ett ingripande i god tid skett för

att genom upplysningar angående bankens verkliga ställning motverka de

gjorda angreppen och lugna oron bland insättarna, särskilda åtgärder i

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 59.

7

berörda syfte enligt utskottets uppfattning med största sannolikhet skulle

hava visat sig obehövliga.

Att starka skäl för ett dylikt ingripande förelegat, lider enligt utskottets

förmenande intet tvivel. Av den utredning, som i ärendet förebragts, synes

nämligen framgå, att bankens ställning ingalunda är eller varit sådan, att

någon risk för insättarnas medel kunnat anses föreligga. Såsom departementschefen

berört, hade Jordbrukar banken visserligen vid sin tillkomst fått

från Aktiebolaget Svenska lantmännens bank övertaga en del mindre goda engagemang,

vilka banken hittills ej kunnat avveckla eller sanera; och vissa av

dessa engagemang hava även efter den nya bankens bildande icke obetydligt

utökats. Bankens styrelse har emellertid, enligt vad utskottet inhämtat,

ansett sig hava skäl att hysa den förhoppningen, att om bankens verksamhet

fått under några år fortgå utan störande inflytanden utifrån, en fortsatt

strävan att tillrättalägga vissa företag, i vilka banken varit intresserad,

skulle hava lett till en tillfredsställande konsolidering av bankens ställning.

Ett stöd för riktigheten av den uppfattningen, att bankens ställning icke

kunnat giva anledning till farhågor beträffande insättarnas medel, föreligger

i den uti propositionen omnämnda redogörelse, som bankinspektören den 27

april 1929 avgivit rörande den av honom på uppdrag av chefen för finansdepartementet

verkställda undersökningen angående bankens ställning. Såsom

i propositionen omförmälts, uppskattade bankinspektören i denna redogörelse

— vilken hänförde sig till de vid tiden för undersökningens verkställande

förhandenvarande förhållandena — förlusterna för banken i gynnsamt fall

till 7,350,000 kronor och i ogynnsamt fall till 12,225,000 kronor. Bankinspektören

anförde med avseende å dessa siffror, vilka betecknades som

approximativa, att den större förlustsiffran vore en minimisiffra, om banken

skulle försättas i likvidation och nödgas realisera sina tillgångar, medan

den mindre siffran syntes ungefärligen svara mot det underskott, varmed

en bank, som ville övertaga Jordbrukarbankens rörelse, borde räkna vid

värdering av tillgångarna. Bankinspektören tilläde emellertid i detta sammanhang,

att omedelbart avskrivningsbehov syntes vara för handen endast

beträffande vissa fordringar å tillhopa omkring 2,500,000 kronor. Till att

möta ifrågavarande avskrivningar och risker funnes reserverade medel, övervärde

å obligationer samt reservfond å sammanlagt 834,000 kronor ävensom

aktiekapitalet å 20,000,000 kronor.

I betraktande av vad nu anförts rörande bankens ekonomiska ställning

måste utskottet, icke minst med hänsyn till statens betydande ekonomiska

intresse av ett ostört fortsättande av bankens verksamhet, finna det vara i

hög grad beklagligt, att någon form icke kunnat utfinnas för att på ett

tillräckligt tidigt stadium genom auktoritativt ingripande undanröja den

oro bland bankens insättare, som medfört en betydande och hastigt fortgående

minskning av bankens inlåning samt därigenom givit anledning till

den nu föreliggande situationen. Till denna utskottets uppfattning bidrager

även den omständigheten, att det efter utskottets förmenande, med hänsyn

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 59.

till statens ställning såsom ägare av i det närmaste samtliga aktier i banken,

måste anses praktiskt taget uteslutet, att en likvidation av banken eller en

avveckling på annat sätt av dess verksamhet skulle kunna ifrågakomma

under förhållanden, som kunna medföra risk för bankens insättare.

I den situation, som numera inträtt, lärer det emellertid, såsom redan i

det föregående framhållits, få anses ofrånkomligt, att statsmakterna vidtaga

särskilda åtgärder. Bland de utvägar, som kunde tänkas ifrågakomma för

lösande av de uppkomna svårigheterna, har departementschefen till en början

riktat uppmärksamheten på frågan om en försäljning av statens aktieinnehav

i banken. Denna fråga har även upptagits i motionen II: 459. Med

avseende å detta spörsmål vidhåller utskottet visserligen den uppfattning,

som av 1928 års riksdag i samband med beslut om förlängd oktroj för

banken uttalades beträffande möjligheterna att under oktrojtiden besluta de

förändringar i fråga om statens ställning som aktieägare i banken, vilka

kunde befinnas lämpliga. Enligt utskottets mening måste det emellertid

anses självfallet, att tidpunkten för en prövning av frågan om aktieinnehavets

försäljning bör väljas med särskild hänsyn tagen till förhandenvarande

förutsättningar att tillgodose ej mindre statens betydande ekonomiska

intressen i banken än även de speciella kreditbehov, vilkas tillgodoseende torde

få anses såsom Jordbrukarbankens huvudsakligaste uppgift. Av en sådan

ståndpunkt följer, att utskottet icke kan anse lämpligt, att försäljningsfrågan

upptages till behandling under omständigheter, som kunna åt försäljningen

giva prägeln av en i ett tvångsläge företagen realisation av

statens tillgångar i banken.

Utskottet finner sig från nyss angivna utgångspunkter böra avstyrka

bifall till det i motionen II: 459 framställda yrkandet, i vad detta kan

anses innefatta förslag om försäljning under nuvarande förhållanden av

statens aktieinnehav i Jordbrukarbanken.

Med den ståndpunkt, som utskottet sålunda intagit, har utskottet ansett

sig ej kunna förorda annan lösning av den föreliggande frågan än att, i

huvudsaklig anslutning till vad föredragande departementschefen tillstyrkt,

åtgärder vidtagas för ett avlyftande från Jordbrukarbanken av vissa alltför

tyngande engagemang i syfte att därigenom säkerställa ett fortsättande

tillsvidare av bankens verksamhet. Departementschefen har härutinnan anfört,

att möjlighet syntes böra beredas att efter närmare prövning få avlyftade

bankens engagemang med vissa låntagare, vilken anordning lämpligen

syntes kunna genomföras sålunda, att engagemangen i fråga överflyttades

å Aktiebolaget Kreditkassan av år 1922 till de värden, vartill

desamma av Jordbrukarbanken bokförts. Den omfattning, i vilken ett

dylikt överflyttande av engagemang borde äga rum, har ansetts böra bero

på närmare övervägande. I första hand har synts böra tagas under omprövning

att överföra de engagemang, som styrelsen för Jordbrukarbanken

åsyftat i ett av departementschefen återgivet uttalande. Sagda engage
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 59.

9

mang, med avseende å vilka styrelsen uppskattat förlustrisken till 5.5 miljoner

kronor, äro, enligt vad departementschefen meddelat, i bankens

räkenskaper bokförda till mellan 9 och 10 miljoner kronor.

Utskottet har ansett sig böra biträda vad departementschefen sålunda

föreslagit. Frågan, vilka engagemang, som skola överföras till Kreditkassan,

torde emellertid böra göras till föremål för avtal mellan kassan och

styrelsen för Jordbrukarhanken.

Beträffande det fortsatta förfarandet med de engagemang, som komma att

bliva överflyttade till Kreditkassan, bar departementschefen anfört, att desamma

borde efter band avvecklas av kassan, i den mån som detta med

minsta möjliga förlust för kassan läte sig göra. Denna fråga bar även

upptagits till behandling i motionen II: 461, vari på anförda skäl påyrkats

en hemställan från riksdagens sida, att ifrågavarande engagemang icke

måtte försäljas utan riksdagens hörande. Utskottet håller för sin del före,

att några närmare direktiv för närvarande icke kunna meddelas rörande

frågan, huru med berörda engagemang i fortsättningen bör förfaras. Liksom

beträffande de av Kreditkassan övertagna engagemangen i allmänhet

är fallet, torde denna fråga böra bero på ett närmare övervägande i första

hand från Kreditkassans sida. Att, såsom motionären synes åsyfta, göra

en eventuell avveckling beroende av riksdagens medgivande, finner utskottet

icke vara lämpligt.

Vad härefter angår de i motionerna I: 296 och II: 460 framställda yrkandena,

vilka åsyfta ett uttalande från riksdagens sida i fråga om insättning

i Jordbrukarhanken av medel från vissa monopolföretag med statligt inslag

med flera liknande inrättningar, har utskottet ansett sig icke kunna

tillstyrka, att riksdagen skulle meddela några direktiv i sådant hänseende.

Ifrågavarande företags medelsplaceringar torde av företagens ledningar böra

bedömas från rent affärsmässiga utgångspunkter, och vid ett sådant bedömande

bör givetvis placering i Jordbrukarhanken komma under övervägande

likaväl som placering i annan bank.

Vidkommande sättet för finansiering av den stödaktion, som utskottet i

det föregående tillstyrkt, har utskottet ansett sig böra inhämta yttrande av

styrelsen för Aktiebolaget Kreditkassan av år 1922. Under hänvisning till

en i yttrandet lämnad närmare redogörelse för dispositionen av kassans hypotek

och ägda aktier m. m. har styrelsen anfört, att Kreditkassans nuvarande

likviditet icke medgåve densamma att mot hypotek av fullgoda

säkerheter upptaga lån i någon mera nämnvärd omfattning, varför kassan

icke vore i tillfälle att, utan att densamma på annat sätt tillfördes medel,

på sätt i propositionen förutsatts bidraga till stärkandet av Aktiebolaget

Jordbrukarbankens ställning. Skulle emellertid Kreditkassans stöd för detta

ändamål befinnas nödvändigt, ansåge styrelsen, att kassan lämpligast borde

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 8 saml. 35 häft. (Nr 59.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 59.

beredas tillfälle härtill på så sätt, att den kredit å 50 miljoner kronor, som

inrymts åt kassan i riksgäldskontoret och varå kassan hade att erlägga ränta

endast i den män, som överskottet å dess rörelse sådant medgåve, genom

riksdagens beslut utökades med erforderligt belopp. Endast en på sådant

sätt anordnad kredit syntes styrelsen lämpad för det ändamål, som med

krediten avsåges, nämligen att avlyfta engagemang, vilka sannolikt kunde

beräknas icke giva ränta och vilkas kapitalbelopp syntes få från början

anses vara till avsevärd del osäkra eller förlorade.

Med hänsyn till vad Kreditkassans styrelse sålunda anfört har utskottet

— efter att i frågan jämväl hava samrått med representanter för riksgäldsfullmäktige

— ansett sig böra tillstyrka, att erforderlig utökning sker av

den kredit, som för kassan öppnats i riksgäldskontoret. Detta torde böra

ske på så sätt, att såsom ytterligare garantifond för Kreditkassan genom

riksgäldskontorets försorg ställes till förfogande visst belopp i fyra och en

halv procent statsobligationer, med rätt för kassan att hos riksgäldskontoret

öppna kredit å motsvarande belopp på samma villkor, som gälla beträffande

den tidigare till kassan beviljade krediten. Vad angår storleken av ifrågavarande

ytterligare garantifond torde man för närvarande icke kunna exakt

bedöma, vilken summa som kan erfordras för stödaktionen. Utskottet har

emellertid, i anslutning till vad i det föregående yttrats, funnit sig kunna

utgå från att ett belopp av 10 miljoner kronor skall bliva för ändamålet

tillräckligt. Därest en utökning av kassans kredit i riksgäldskontoret

med detta belopp icke skulle förslå för åtgärder i den utsträckning, som

departementschefen förutsatt och utskottet tillstyrkt, lärer kassan icke sakna

möjlighet att på annat sätt bereda ytterligare medel i den sannolikt mindre

avsevärda omfattning, som kan visa sig behövlig.

Den lösning av frågan, som utskottet nu tillstyrkt, torde icke böra medföra

någon höjning av det belopp, intill vilket Kreditkassan enligt statsmakternas

hittillsvarande medgivanden må för stöd åt banker ikläda sig

förbindelser eller 110 miljoner kronor. Vad departementschefen i ämnet upplyst

lärer utvisa, att sådan höjning icke kan anses erforderlig.

Utskottet vill slutligen betona, att med vad i det föregående anförts beträffande

Jordbrukar bankens ekonomiska ställning och därmed sammanhängande

förhållanden ingalunda avsetts att uttala, att den politik, som av bankens

ledning följts beträffande kreditgivningen m. m., i alla avseenden varit

sådan, att den icke kan giva anledning till kritik. Ett bedömande av bankledningens

hållning och de olika omständigheter, som föranlett densamma,

är över huvud med föreliggande material icke möjligt och lärer ej heller i

förevarande sammanhang vara påkallat. Självfallet är emellertid en klok

och varsam ledning av den största betydelse för bankens fortsatta bestånd

och utveckling.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 59.

11

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

I) att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

proposition och med avslag å berörda motioner

I: 296, II: 459 och II: 460, må

a) medgiva, att från Aktiebolaget Jordbrukarbanken

må, i huvudsaklig överensstämmelse med vad utskottet

här ovan angivit, överföras engagemang till Aktiebolaget

Kreditkassan av år 1922; samt

b) besluta, att för ifrågavarande ändamål skall såsom

ytterligare garantifond för Aktiebolaget Kreditkassan av

år 1922 genom riksgäldskontoret tillhandahållas bolaget

ett belopp av 10 miljoner kronor i av svenska staten

utgivna 4 3/s procent obligationer, dock utan rätt för

bolaget att för stöd åt inhemska banker ikläda sig förbindelser

utöver nu stadgat högsta belopp av 110 miljoner

kronor; ävensom

II) att berörda motion II: 461, i den mån densamma

icke kan anses besvarad genom vad utskottet i det föregående

anfört, icke må till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 28 maj 1929.

På bankoutskottets vägnar:

C. E. SVENSSON.

Vid lörestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar C. E. Svensson, Pettersson i Olovstorp, Ström, Johansson

i Kriggeråker, Abrahamsson, Dalberg, Andersson i Hedsta och P. A. Larsson;

från andra kammaren: herrar Winkler, Borggren, Wikström, Rgberg, Loven, Svensson i

Betingetorp, Högland i Göteborg och Lef/ler.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande Nr 59.

Reservation:

av herrar Andersson i Hedsta, P. A. Larsson, Winkler, Svensson i Betingetorp

och Leffler, vilka ansett, att utskottets motivering bort hava

följande lydelse:

»Utskottet delar departementschefens uppfattning om nödvändigheten av

att i nuvarande läge vidtaga åtgöranden i syfte att undanröja svårigheterna

för Jordbrukarbankens drift.

Bland de utvägar, som kunde tänkas ifrågakomma för lösande av de

uppkomna svårigheterna, har departementschefen till en början riktat

uppmärksamheten på frågan om en försäljning av statens aktieinnehav i

hanken. Denna fråga har även upptagits i motionen II: 459. Med avseende

å detta spörsmål vidhåller utskottet den uppfattning, som av 1928

års riksdag i samband med beslut om förlängd oktroj för banken uttalades

beträffande möjligheterna att under oktrojtiden besluta de förändringar

i fråga om statens ställning som aktieägare i hanken, vilka kunde

befinnas lämpliga. Enligt utskottets mening måste det anses självfallet,

att, därest så låter sig göra, tidpunkten för en prövning av frågan om aktieinnehavets

försäljning bör väljas med särskild hänsyn tagen till förhandenvarande

förutsättningar att tillgodose ej mindre statens betydande ekonomiska

intressen i banken än även de speciella kreditbehov, vilkas tillgodoseende

torde få anses såsom Jordbrukarbankens huvudsakligaste

uppgift.

Utskottet finner sig — — — kan anses erforderlig (lika med utskottets

utlåtande sid. 8—10).

Utskottet vill slutligen betona, att utskottet, vad angår Jordbrukarbankens

ekonomiska ställning och därmed sammanhängande förhållanden,

ingalunda anser sig böra uttala, att den politik, som av bankens ledning

följts beträffande kreditgivningen m. m., i alla avseenden varit sådan, att

den icke kan giva anledning till kritik. Ett bedömande av — ---be
stånd

och utveckling.» (i icke återgiven del lika med utskottets utlåtande

sid. 10).

Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1929.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1929:311 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa Aktiebolaget Jordbrukarbanken berörande frågor. a1 i texten