Memorial, angående viss gratifikation åt de hos riksdagens kamrar och utskott samt i riksdagens kansli anställda vaktmästarna m. m.
1929-05-28 · 18 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 16 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1929:61, Memorial, angående viss gratifikation åt de hos riksdagens kamrar och utskott samt i riksdagens kansli anställda vaktmästarna m. m.
Dokumentets text
Bankoutskottets memorial Nr 61.
1
Nr 61.
Ankom till riksdagens kansli den 28 maj 1929 kl. 5,30 e. m.
Memorial, angående viss gratifikation åt de hos riksdagens kamrar och
utskott samt i riksdagens kansli anställda vaktmästarna
m. m.
I eu med skrivelse av den 28 februari 1928 till ledamöterna av riksdagens
talmanskonferens överlämnad framställning, dagtecknad den 18 i samma månad,
framhöllo vaktmästarna hos riksdagens kamrar och utskott bl. a., att,
enär åtskilliga av de inom riksdagen anställda vaktmästarna saknade statseller
annan allmän anställning, det för dem vore förenat med svårigheter att
draga sig fram mellan riksdagarna eller i händelse av inträffad sjukdom. På
grund härav hemställdes,
att åtgärder måtte vidtagas för att bereda ifrågavarande vaktmästare sysselsättning
mellan riksdagarna i den utsträckning, detta läte sig göra, med tjänstgöring
inom riksdagens hus,
att ifrågavarande vaktmästare i varje fall måtte tillförsäkras ett arvode
under tiden mellan riksdagarna, utgående, därest de erhöllo sysselsättning av
nyss antydd art, med samma belopp per dag som under riksdagarna men eljest
med 4 kronor per dag, dock utan rätt till dyrtidstillägg å sistnämnda arvode,
samt att, då genom läkarintyg styrkt sjukdom lade hinder i vägen för tjänstens
uppehållande, hela dagarvodet skulle utgå under högst 30 dagar, därefter
halva dagarvodet under ytterligare 30 dagar, och, därest sjukdomen fortfore
utöver nämnda tid, för den återstående sjukdomstiden samma dagarvode som
mellan riksdagarna.
Genom remiss den 7 mars 1928 anmodade kamrarnas talmän riksdagens
kanslideputerade att avgiva yttrande över berörda framställning.
I en med anledning därav till talmännen avlåten, den 25 därpå följande april
dagtecknad skrivelse anförde kanslideputerade följande:
»Kanslideputerade vilja till en början erinra om, att frågan om anställning
för vissa av riksdagens vaktmästare behandlats i en vid 1927 års riksdag av
herr Lindhagen i första kammaren väckt motion nr 172, däri hemställdes, att
''riksdagen ville anmoda vederbörande tillse, att så vitt möjligt vid riksdagen
anställda vaktmästare utan annan avsevärd utkomst kunna erhålla arbetsanställning
övriga tider av året vid riksgäldskontoret, riksbanken, statsrevisionen
eller dess kommittéer’. Såsom framgår av bankoutskottets utlåtande nr 32 vid
sagda riksdag inhämtades yttranden över motionen från fullmäktige i riksbanken
samt i riksgäldskontoret. Sistnämnda fullmäktige anförde därvid, att
till vaktmästare hos riksdagens revisorer under senare år plägat anställas riks
Bihang
till riksdagens protokoll 1929. 8 saml. 37 häft. (Nr 61.)
1
2
Banlcouislcottets memorial Nr 61.
dagsvaktmästare samt att i viss mån enahanda förhållande ägt rum vid antagande
av vaktmästare hos de kommittéer, åt vilka lokaler upplåtits i riksdagshuset.
Under åberopande av vad sålunda anförts från fullmäktiges i riksgäldskontorets
sida och med framhållande av att vederbörande fullmäktige
icke torde underlåta att, där så befunnes lämpligt, inom respektive verk mellan
riksdagarna bereda sysselsättning åt ifrågavarande personal, ansåg sig utskottet
sakna anledning att föreslå några särskilda åtgärder i motionens syfte och
hemställde förty, att motionen icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Vid behandlingen av berörda spörsmål i kamrarna betonades från flera håll
önskvärdheten av att åtgärder vidtoges i den uti motionen angivna riktningen;
utskottets hemställan blev av bägge kamrarna bifallen.
Därest de vid 1927 års riksdag sålunda framhållna synpunkterna alltjämt
vinna beaktande, torde, såsom i den nu förevarande framställningen göres gällande,
läget komma att förbättras för vissa av här ifrågavarande vaktmästare.
Vad den nu förevarande framställningen i övrigt beträffar, behjärta kanslideputerade
syftet med densamma ur synpunkten av de svårigheter, som på
grund av arbetsanställningens beskaffenhet kunna förefinnas för vissa av riksdagens
vaktmästare. Kanslideputerade kunna emellertid icke förorda bifall till,
att vissa vaktmästare skulle beredas arvoden även under den tid, riksdag ej
pågår. Då vaktmästarna till stöd för införandet av nya arvodesbestämmelser
vid den svenska riksdagen bland annat åberopat, att arvodena vid den danska
riksdagen utginge för hela året, vilja kanslideputerade framhålla, att förhållandena
vid den danska riksdagen ej äro jämförliga med dem vid den svenska,
enär den danska riksdagen är samlad i det närmaste hela året.
Ej heller anse kanslideputerade, att frågan om särskild ersättning vid ledighet
för sjukdom bör lösas genom fastställande av generella bestämmelser. Kanslideputerade
sakna nämligen för sin del möjlighet att överblicka konsekvenserna
av en dylik åtgärd. Erinras må, att i åtskilliga fall torde frågan om uppbärande
under sjukdom av arvode hava lösts under hand genom särskild överenskommelse.
För främjandet av det med den förevarande framställningen avsedda ändamålet
torde dock enligt kanslideputerades mening vissa åtgärder kunna ifrågasättas.
Hit är att räkna, att tjänstgöring i riksdagen skulle vid sökande av
statstjänst få tillgodoräknas vederbörande vaktmästare såsom om den vore fullgjord
inom statens tjänst. Härigenom bereddes de enbart inom riksdagen tjänstgörande
vaktmästarna en förmån vid sökande av ordinarie statsanställning. En
sådan förmån synes i och för sig billig, då berörda tjänstgöring icke i någon
mån kan anses vara av mindre krävande art än annan dylik tjänstgöring inom
statsförvaltingen.
Införandet av här avsedda tjänsteberäkning skulle visserligen innebära ett
avsteg från bestämmelserna i 11 § av kungl. kungörelsen den 6 juni 1925
(nr 270) angående ändrad lydelse i vissa delar av avlöningsreglementet den 22
juni 1921 (nr 451) för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra
verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, ävensom från motsvarande stadgande
i kommunikationsverkens avlöningsreglemente, vilket återfinnes i 11 §
avlöningsreglementet den 19 juni 1919 för tjänstemän vid postverket, telegrafverket,
statens järnvägar och statens vattenfallsverk, enligt denna paragrafs
ändrade lydelse genom kungörelsen den 21 juni 1922 (nr 278). Enär emellertid
Kungl. Maj: t i fråga om tillgodoräkning av förordnanden vid befordran
till högre tjänst än den förut innehavande i vissa fall ansett tjänstgöring i
riksdagen likställd med tjänstgöring inom statsförvaltningen, synes den om
-
Bankoutskottets memorial Nr 61.
3
ständigheten, att tjänstgöring inom riksdagen på grund av att densamma ej
kunnat äga rum i en följd, icke böra utgöra hinder för att en tillgodoräkning
i här avsedda fall må äga rum. En särskild bestämmelse om tillgodoräknande
av tjänstgöringstid såsom vaktmästare i riksdagen torde vara erforderlig,
enär tjänstgöring i en följd förutsatts såsom villkor för tillgodoräknande av
dylik tid vid erhållande av första ordinarie statsanställning i åberopade 11
§ 1 mom. i avlöningsreglementet för civilförvaltningen samt i 11 § 1 mom. av
avlöningsreglementet för kommunikationsverken.
Därest bestämmelser om en sådan rätt till tillgodoräkning av tjänstgöring i
riksdagen såsom vaktmästare komme till stånd, borde desamma, för att lända
så många som möjligt av riksdagsvaktmästarna till fördel, givas retroaktiv
verkan. Med tjänstgöring som vaktmästare i riksdagen torde i fråga om tjänsterättsberäkning
böra likställas tjänstgöring i sådan egenskap i statsrevisionen
samt, därest så låter sig göra, jämväl tjänstgöring som vaktmästare i av Kungl.
Maj: t tillsatt kommitté.
Det här ovan angivna tillmötesgåendet mot vaktmästarnes önskemål synes
kunna realiseras genom en framställning till Kungl. Maj: t i syfte att tjänstgöring
såsom vaktmästare i riksdagen eller i statsrevisionen eller i av Kungl.
Maj: t tillsatta kommittéer måtte, om den befinnes tillfredsställande vitsordad,
förklaras vid sökande av första ordinarie anställning i statens tjänst jämförbar
med motsvarande tjänstgöring inom statsförvaltningen. Därest dylika bestämmelser
komma till stånd, torde desamma böra givas retroaktiv verkan.
Därest bestämmelser av nu angiven innebörd komme att meddelas, torde det
kunna förväntas, att stadganden av enahanda art därefter utfärdades jämväl för
riksdagens verk. Ytterligare möjliga åtgärder i anledning av vaktmästarnas
förevarande framställning torde kunna göras till föremål för undersökning genom
riksgäldsfullmäktiges försorg.»
Kanslideputerades förevarande yttrande upptogs till behandling vid talmanssammanträde
den 11 maj 1928, varvid beslöts att i ärendet avlåta en skrivelse
till riksdagens bankoutskott. I denna skrivelse meddelas, att vid talmanssammanträdet
den meningen gjort sig gällande, att de i ifrågavarande framställning
väckta frågorna borde göras till föremål för ytterligare utredning för att
sedermera vid nästa riksdag återupptagas till slutgiltig behandling. Däremot
hade ansetts, att en provisorisk åtgärd till förmån för vaktmästarna omedelbart
borde vidtagas. I överensstämmelse med ett i sådant hänseende framställt
förslag, om vilket meningarna enats, hemställde talmännen, att envar av de
hos kamrarna och utskotten samt i riksdagens kansli anställda vaktmästarna
skulle för 1928 års riksdag tillerkännas, utöver redan bestämda avlöningsförmåner,
en tillfällig gratifikation till belopp, motsvarande en krona för varje
tjänstgöringsdag.
I sitt med anledning av talmännens berörda skrivelse avgivna memorial nr
55 uttalade bankoutskottet följande:
»I likhet med kanslideputerade behjärtar utskottet syftet med den framställning,
som -— på sätt av kanslideputerades skrivelse framgår -— gjorts av vaktmästarepersonalen
hos riksdagen, och utskottet finner vissa skäl kunna anföras
för vidtagande av åtgärder till undanröjande eller förminskande av de svårigheter,
vilka på grund av anställningens tillfälliga art otvivelaktigt kunna före
-
4
Bankoutskottets memorial Nr 61.
finnas för vissa av ifrågavarande befattningshavare. Enligt utskottets mening
är emellertid denna fråga av natur att böra ytterligare övervägas, innan ärendet
företages till slutlig prövning. Den vidare utredning, som alltså synes erforderlig
före riksdagens ståndpunktstagande, lärer böra verkställas genom fullmäktige
i riksgäldskontoret, vilka torde böra, därest utredningen därtill giver
anledning, vid nästkommande riksdag avgiva förslag i ämnet.
Om utskottet alltså ansett sig icke för närvarande kunna taga ställning till
de frågor, vilka berörts i kanslideputerades förenämnda skrivelse eller ingå på
behandling av andra tänkbara åtgärder i framställningens syfte, har utskottet
emellertid funnit sig böra förorda, att en tillfällig gratifikation beviljas vaktmästarpersonalen
— såväl förste vaktmästare som vaktmästare hos kamrarna
och utskotten samt i riksdagens kansli — vid innevarande års riksdag. Inom
utskottet har visserligen yppats någon tvekan, huruvida en sådan gratifikation
borde, såsom avses i det av kamrarnas herrar talmän framställda förslaget,
utgå till samtliga ifrågavarande befattningshavare eller om icke förmånen i
fråga borde tilldelas allenast sådana vaktmästare, vilka icke innehava statstjänst
eller annan anställning av mera fast natur. I betraktande av de svårigheter, som
föreligga för ernående av en lämplig och rättvis avgränsning i angiven riktning,
har utskottet likväl efter övervägande funnit sig böra biträda vad talmännen
i omförmälda hänseende tillstyrkt. Ej heller finner utskottet anledning
till erinran mot talmännens förslag beträffande gratifikationens belopp.
Å ifrågavarande gratifikationer bör givetvis icke utgå dyrtidstillägg.»
På grund av det sålunda anförda hemställde utskottet, att riksdagen, med bifall
till herrar talmäns förevarande framställning, måtte medgiva, att envar
av de hos riksdagens kamrar och utskott samt i riksdagens kansli anställda
vaktmästarna finge för innevarande riksdag tillerkännas, utöver dem enligt gällande
bestämmelser tillkommande avlöningsförmåner, en tillfällig gratifikation
till belopp, motsvarande en krona för varje tjänstgöringsdag.
Sedan riksdagens båda kamrar bifallit bankoutskottets berörda hemställan,
överlämnade talmännen med skrivelse till fullmäktige i riksgäldskontoret
av den 30 maj 1928, under åberopande av vad i ärendet förekommit, samtliga
till ärendet hörande handlingar med anhållan, att herrar fullmäktige behagade
verkställa ytterligare utredning av frågan om vidtagande av åtgärder
till undanröjande eller förminskande av de svårigheter, som på grund av anställningens
tillfälliga art kunde förefinnas för vissa av de hos riksdagens
kamrar och utskott samt i riksdagens kansli anställda vaktmästare, ävensom,
därest utredningen ansåges giva anledning därtill, vid nästkommande riksdag
avgiva förslag i ämnet.
Vid behandling av talmännens ifrågavarande skrivelse beslöto fullmäktige
den 4 oktober 1928 att för frågans utredande tillsätta en delegation,
bestående av vice ordföranden greve G. Lagerbjelke, borgmästaren K. von
Geijer, byråchefen E. Sidenbladh och riksgäldssekreteraren J. Hägglund; och
skulle delegationen äga att med sig adjungera de personer, vilkas biträde under
utredningens gång prövades'' erforderligt.
Då byråchefen Sidenbladh förklarat sig förhindrad mottaga uppdraget i
fråga, beslöt delegationen vid sitt första sammanträde den 10 december 1928
Bankoutskottets memorial Nr 61.
5
anmoda sekreteraren hos allmänna civilförvaltningens och kommunikationsverkens
lönenämnder Alfred Carlsson att i stället deltaga i utredningen. Sedermera
beslöt kommittén jämväl att med sig adjungera ledamoten av riksdagens andra
kammare Bernhard Eriksson i Grängesberg, varjämte vice värden för riksdagshuset,
förste revisorn E. Bisling på anmodan närvarit vid delegerades
sammanträden.
Såsom delegationens ordförande har fungerat borgmästaren von Geijer och
som sekreterare riksgäldssekreteraren Hägglund.
Delegationen avgav den 5 mars 1929 till fullmäktige i riksgäldskontoret yttrande
i ämnet, jämväl innefattande förslag till vissa åtgärder i syfte att förbättra
ovan omförmälda vaktmästares ekonomiska villkor. Vad delegationen för
egen del anfört framgår av bilagan till detta memorial, till vilket jämväl fogats
ett av delegationen uppgjort förslag till särskilda avlöningsbestämmelser för
ifrågavarande vaktpersonal.
Fullmäktige, som med skrivelse den 4 april 1929 överlämnat delegationens
yttrande till kamrarnas herrar talmän, hava för egen del i ärendet anfört
följande:
Enligt delegationens förslag skulle förbättring av riksdagsvaktmästarnas
ekonomiska ställning vinnas framför allt genom införande av ålderstillägg efter
viss tids tjänstgöring, i samband varmed föreslagits dyrtidstilläggens inarbetande
i avlöningen m. m., men även genom meddelande av bestämmelser angående
avlöning under ledighet på grund av sjukdom och vissa andra anledningar.
Förslaget i sistnämnda del vilja fullmäktige förorda till tillämpning från
och med nästkommande års riksdag.
Vad förslaget i övrigt angår hava inom fullmäktige olika meningar gjort sig
gällande. Å ena sidan har framhållits, att den nuvarande tidpunkten ej vore
lämplig för en omläggning av avlöningssystemet för här ifrågavarande befattningshavare.
Den av Kungl. Maj: t år 1928 tillsatta kommittén med uppgift
att utarbeta förslag till ändringar i avlöningsbestämmelserna för statsförvaltningens
tjänstemän har ännu icke slutfört sitt uppdrag. Då riksdagsvaktmästarnas
avlöningsförmåner enligt delegationens förslag i ett par hänseenden
komme att gå utöver hittills inom statsförvaltningen tillämpade löneregler,
kunde ett genomförande nu av förslaget ingripa störande på kommitténs arbete
på så sätt, att ett sådant beslut skulle kunna av vissa tjänstemannagrupper —
utan att konsekvenserna därav nu kunna överblickas — åberopas såsom prejudicerande
för deras ställning i avlöningshänseende. Häremot har å andra sidan
anförts, att riksdagsvaktmästarnas ställning vore av så särskild art, att ett
ordnande av deras avlöningsförhållanden icke med skäl kunde åberopas såsom
prejudikat rörande avlöningsbestämmelserna för tjänstemän inom statsförvaltningen.
Något hinder borde alltså icke möta att redan nu taga ståndpunkt till
delegationens förslag i dess helhet.
Ehuru sålunda inom fullmäktige delade meningar gjort sig gällande, hava
fullmäktige dock varit ense därom, att hänsyn bör tagas till de mot ett avgörande
nu framförda betänkligheterna, så mycket hellre som ett uppskov icke
behöver innebära någon avsevärd ekonomisk förlust för vaktmästarna i fråga.
Fullmäktige förutsätta nämligen, att, därest ett uppskov kommer till stånd, det
tillfälliga avlöningstillägg av en krona för tjänstgöringsdag, som vaktmästarna
erhöllo genom beslut av 1928 års riksdag, kommer att utgå även under inne
-
6
Bankoutskottets memorial Nr 61.
Utskottet.
varande år och tills vidare intill dess deras avlöningsförhållanden blivit slutligen
ordnade.
I en till bankoutskottet avlåten, den 27 april 1929 dagtecknad skrivelse hava
kamrarnas herrar talmän anfört och föreslagit följande:
I enlighet med den mening, som kommit till uttryck i riksgäldsfullmäktiges
berörda skrivelse och som vid talmanssammanträde den 24 april 1929 vunnit
anslutning av flertalet av de i sammanträdet deltagande, få vi härmed föreslå,
att de av riksgäldsfullmäktiges delegerade förordade bestämmelserna angående
vaktpersonalens avlöning under ledighet på grund av sjukdom och vissa andra
anledningar må vinna tillämpning från och med 1930 års riksdag, att delegerades
förslag till avlöningsbestämmelser i övrigt icke för närvarande må föranleda
någon åtgärd, samt att envar av de hos riksdagens kamrar och utskott samt
i riksdagens kansli anställda vaktmästarna må för innevarande riksdag tillerkännas,
utöver dem enligt gällande bestämmelser tillkommande avlöningsförmåner,
en tillfällig gratifikation till belopp, motsvarande en krona för varje
tjänstgöringsdag.
Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen, hava varken fullmäktige
i riksgäldskontoret eller kamrarnas herrar talmän ansett sig kunna för närvarande
tillstyrka antagande i dess helhet av det förslag till avlöningsbestämmelser
för de hos riksdagens kamrar och utskott samt i riksdagens kansli anställda
vaktmästarna, vilket framlagts av den utav fullmäktige för berörda avlöningsfrågas
utredning tillsatta delegationen. Endast i ett avseende, nämligen
i den del nämnda förslag avser bestämmelser angående vaktpersonalens avlöning
under ledighet på grund av sjukdom och vissa andra anledningar, förordas
detsammas tillämpning från och med nästkommande års riksdag. Utskottet
har för sin del icke kunnat finna tillräcklig anledning föreligga, att särskilda
bestämmelser i sist berörda hänseende redan nu varda meddelade. Enligt utskottets
mening synes nämligen frågan om vaktpersonalens löneförmåner under
sjukdom m. m. icke lämpligen böra lösryckas från sitt samband med spörsmålet
om personalens avlöningsförhållanden i allmänhet. Det har synts utskottet,
som om berörda fråga icke borde upptagas till prövning och avgörande, förrän
den omläggning av avlöningssystemet för den vid riksdagen tillfälligt anställda
personalen, som erfordras för inarbetande av dyrtidstilläggen i den fasta avlöningen,
finnes böra verkställas. Då vidare några större olägenheter med hittills
tillämpad praxis beträffande avlönings- och tjänstgöringsförhållandena vid inträffade
sjukdomsfall bland vaktpersonalen icke gjort sig gällande, lärer ett
uppskov med frågans lösning på sätt utskottet ifrågasatt utan svårighet kunna
äga rum.
Herrar talmäns framställning innebär vidare, att ifrågavarande vaktmästare
skulle för innevarande års riksdag tillerkännas, utöver dem enligt gällande bestämmelser
tillkommande avlöningsförmåner, en tillfällig gratifikation till belopp,
motsvarande en krona för varje tjänstgöringsdag. Utskottet vill erinra,
att samma förmån utgick till nämnda personal under 1928 års riksdag. Vid
sådant förhållande finner utskottet sig böra biträda herrar talmäns förslag. Att,
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bankoutshotteis memorial Nr 61.
7
såsom representanter för vaktmästarna i skrivelse till utskottet hemställt, gratifikationen
skulle fastställas till högre belopp än det, som beviljades av förlidet
års riksdag, har utskottet icke funnit skäl tillstyrka.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen, i anledning av herrar talmäns förevarande
framställning, må medgiva, att envar av de hos riksdagens
kamrar och utskott samt i riksdagens kansli anställda vaktmästarna
må för innevarande riksdag tillerkännas, utöver dem
enligt gällande bestämmelser tillkommande avlöningsförmåner,
en tillfällig gratifikation till belopp, motsvarande en krona
för varje tjänstgöringsdag.
Stockholm den 28 maj 1929.
På bankoutskottets vägnar:
C. E. SVENSSON.
Närvarande: se anteckning å utlåtande nr 60.
opaginerad Kontrollera mot PDF
8
Bankoutskottets memorial Nr 61.
Bilaga.
Till Herrar fullmäktige i Riksgäldskontoret.
o Delegerade vilja till en början erinra om, att nu gällande bestämmelser angående
avlöningen till hos riksdagens kamrar och utskott samt i dess kansli
anställda tjänstemän och vaktbetjänte fastställdes av 1923 års riksdag och återfinnas
i bankoutskottets memorial nr 12. Enligt dessa bestämmelser hänföras
vaktmästarna till tre olika lönegrupper med dagarvoden om resp. 10, 9 och
8 kronor, till vilka belopp komma dyrtidstillägg enligt de för befattningshavare
vid oreglerade verk gällande grunder. Det högsta arvodesbeloppet uppbäres av
förste vaktmästare hos kamrarna samt vaktmästare därstädes, som ombesörjer
utdelningen av postförsändelser till kamrarnas ledamöter (postvaktmästare);
arvode av 9 kronor om dagen utgår till förste vaktmästare hos statsutskottet
och vaktmästare i riksdagens kansli samt arvode av 8 kronor om dagen till
övriga vaktmästare såväl hos kamrarna som de ständiga utskotten. Dagarvode
utgår från och med dagen för inträde i tjänstgöring och upphör, för förste vaktmästare
hos kamrarna och postvaktmästare ävensom för en vaktmästare
hos vardera kammaren 14 dagar efter riksdagens avslutande, för en å riksdagens
kanslis tryckeriavdelning anställd vaktmästare 30 dagar och för övriga
vaktmästare å berörda avdelning 25 dagar efter riksdagens slut samt för övriga
vaktmästare med den dag, då tjänstgöringen för en var av dem slutar. — - Vid
slutet av varje riksdag må till vardera av de under hela riksdagen i kamrarna
anställda förste vaktmästarna och till postvaktmästaren utbetalas en särskild
ersättning av 50 kronor. Därjämte må, jämväl vid slutet av varje riksdag till
en var av de vaktmästare, vilka efter klockan elva eftermiddagen tjänstgjort
vid aftonplena, utbetalas en extra ersättning av 4 kronor för varje gång sådan
tjänstgöring ägt rum. — Beträffande tjänstemän och betjänte i särskilt eller
sammansatt utskott gälla ej ovanberörda bestämmelser utan skall, sedan vederbörande
utskott inhämtat kanslideputerades yttrande, ersättningsfrågan på utskottets
förslag särskilt avgöras av kamrarna.
Stundom antagas även biträdande vaktmästare, på vilka berörda avlöningsbestämmelser
ej heller tillämpas utan till vilka lägre avlöning utgår.
Antalet under 1928 års riksdag hos riksdagens kamrar, utskott och kansli
(med tryckeriexpedition) anställda vaktmästare utgjorde fyrtioåtta. Av dessa
tillhörde fyra (två förste vaktmästare och två postvaktmästare i kamrarna)
den högsta lönegruppen, fem (förste vaktmästaren hos statsutskottet och vaktmästarna
å tryckeriexpeditionen) den mellersta och de övriga trettionio, därav
en med tjänstgöring i särskilt utskott, den lägsta lönegruppen. Till sistnämnda
lönegrupp voro därjämte hänförda fyra extra portvakter.
Av ifrågavarande fyrtioåtta vaktmästare innehade elva ordinarie statstjänst,
en uppbar pension a statstjänst, en innehade extra anställning i statens tjänst,
en var anställd i ordenskapitlet, en i kommunens tjänst och en innehade anställning
som stadsbud. Övriga vaktmästare ävensom de extra portvakterna
innehade, såvitt delegerade hava sig bekant, ej någon stadigvarande anställning.
Tidigare torde riksdagens vaktmästare hava rekryterats huvudsakligen bland
personer, som innehade fast anställning i statens tjänst. Såsom de anförda
uppgifterna giva vid handen, har denna praxis numera väsentligen övergivits,
Bankoutskottets memorial Nr 61.
9
i det att den övervägande delen av riksdagens vaktmästare numera utgöres av
personer utan fast anställning. Enligt delegerades mening kan det ifrågasättas,
huruvida den angivna förändringen i fråga om riksdagsvaktmästarnas rekrytering
kan anses ur riksdagens synpunkt i allo fördelaktig. Det vill synas
delegerade, som om ytterligare garantier skulle föreligga för, att riksdagen
erhölle en för ändamålet lämplig och sina olika uppdrag fullt vuxen betjäning,
därest rekryteringen, på sätt tidigare skett, åtminstone i huvudsak ägde
rum bland de i statens tjänst anställda vaktmästarna i Stockholm.
En återgång till systemet med statsanställda vaktmästare i riksdagen skulle
även medföra den fördelen, att riksdagens myndigheter och särskilt riksgäldsfullmäktige
bleve befriade från omsorgen att söka bereda sysselsättning mellan
riksdagarna åt så många som möjligt av riksdagens icke statsanställda vaktmästare.
Det är visserligen sant, att denna omsorg i stället bleve överflyttad
på de myndigheter, som komme att avstå vaktmästare för tjänstgöring i riksdagen
och till ersättning för dem finge inkalla extra personal för tjänstgöring
under riksdagstiden. Det måste emellertid ställa sig lättare för ett verk, som
avstått en eller annan vaktmästare för tjänstgöring i riksdagen, att bereda
arbete även under tiden mellan riksdagarna för den eller de personer, som
under riksdagstiden inkallats för tjänstgöring i verket, än för riksgäldskontoret
att under nämnda tid bereda arbete åt det stora antal riksdagsvaktmästare
och därmed likställda, som ej innehar någon stadigvarande anställning. Riksgäldskontorets
möjligheter i ifrågavarande avseende äro ganska begränsade
och bestå i att i den utsträckning så kan erfordras tillhandahålla vaktbetjäning
åt mellan riksdagarna inom riksdagshuset arbetande kommittéer och sakkunniga,
där sammanträdande kongresser o. d.
Ehuru delegerade således, såsom framgår av vad här ovan uttalats, finna
vissa skäl tala för, att riksdagens vaktmästare åtminstone i huvudsak rekryteras
bland personer med statsanställning, anse sig delegerade dock ej böra
ifrågasätta införande av några föreskrifter i sådan riktning. Skulle emellertid
riksdagen finna, att en sådan princip för framtiden bör vinna tillämpning,
förutsätta delegerade i allt fall, att de icke statsanställda vaktmästare, som
för närvarande tjänstgöra i riksdagen, skola äga företräde till förnyad anställning
därstädes. Under angivna förutsättning har man således i alla händelser
för en avsevärd tid framåt att räkna med, att flertalet av vaktmästarna i riksdagen
kommer att utgöras av personer utan fast anställning.
Då delegerade nu övergå till att redogöra för sin undersökning av vad som
kan vara att göra för förbättring av riksdagsvaktmästarnas ekonomiska ställning,
vilja delegerade till en början uttala sitt instämmande i bankoutskottets
ovan återgivna uttalande, att vissa skäl kunna anföras för vidtagande av åtgärder
till undanröjande eller förminskande av de svårigheter, vilka på grund
av anställningens tillfälliga art otvivelaktigt förefinnas för en del av ifrågavarande
befattningshavare.
Beträffande de åtgärder i berörda syfte, som skulle kunna ifrågakomma,
så hava riksdagens vaktmästare i sin ovan omförmälda skrivelse hemställt dels
om åtgärder för beredande åt vaktmästarna av sysselsättning mellan riksdagarna
i största möjliga utsträckning genom tjänstgöring inom riksdagens
hus; dels om visst arvode under tiden mellan riksdagarna, även om dylik anställning
ej kan beredas, dels och om rätt till viss ersättning vid sjukdomsfall.
Vid företräde inför delegerade hava representanter för vaktmästarna därjämte
ifrågasatt rätt till erhållande av ålderstillägg.
10
Bankoutskottets memorial Nr 61.
Kanslideputerade hava i sin ovan intagna skrivelse föreslagit åtgärder för
tillgodoräknande av tjänstgöring såsom vaktmästare hos riksdagen, statsrevisionen
och i av Kungl. Maj: t tillsatta kommittéer vid erhållande av ordinarie
anställning i statens tjänst.
Frågan om åtgärder för beredande av sysselsättning åt riksdagens vaktpersonal
mellan riksdagarna hava delegerade redan berört. Såsom kanslideputerade
i sin ovan intagna skrivelse meddelat, har frågan tidigare varit föremål för
utredning med anledning av en motion av herr Lindhagen vid 1927 års
riksdag.
Vad härefter angår frågan om beredande åt riksdagens vaktmästare av viss
ersättning under tiden mellan riksdagarna få delegerade anföra följande.
Systemet med särskilda arvoden under tidsperiod, då befattningshavare icke
kan beredas arbete vid vederbörande verk, har enligt vad delegerade inhämtat
endast undantagsvis kommit i tillämpning inom den civila statsförvaltningen.
I § 14 mom. 5 av kungörelsen den 26 juni 1925 med avlöningsbestämmelser
för extra ordinarie tjänstemän och aspiranter vid kommunikationsverken föreskrives,
att extra ordinarie telegrafassistenter och telegrafexpeditörer skola för
tid, varunder arbete icke kan beredas dem, avstå hela lönen jämte i förekommande
fall kallortstillägg, men i stället, där verkets styrelse icke annorlunda
bestämmer, åtnjuta beredskapsarvode med visst angivet belopp. Liknande bestämmelser
gälla ock för extra befattningshavare av telegrafassistents och
telegrafexpeditörs grad. I det mellan telegrafstyrelsen och kvinnliga telefontjänstemannaföreningen
träffade avtalet rörande telefonistpersonalens löne- och
anställningsförhållanden stadgas, att extra lokaltelefonist, som under sammanlagt
tre år stått till förfogande för förordnanden eller annan tillfällig tjänstgöring,
äger att från ingången av nästpåföljande kvartal för tid, varunder
hon icke innehar förordnande, uppbära expektansarvode till i avtalet närmare
angivet belopp. I övrigt utgå ej till befattningshavare inom den civila statsförvaltningen,
såvitt delegerade hava sig bekant, några löneförmåner av den
art, som nu angivits.
De ifrågavarande beredskaps- och expektansarvodena hava givetvis tillkommit
i syfte, att telegrafverket vid inträffande sjukledigheter och semestrar
skall hava tillgång till fullt utbildad personal utan att för detta ändamål behöva
kvarhålla erforderlig reservpersonal i ständig tjänstgöring. Nämnda avlöningsform
tjänar sålunda ett direkt verksintresse.
Uppenbarligen förefinnes icke för riksdagens del ett dylikt motsvarande
intresse vad angår vaktmästarna. För vaktmästarsysslornas skötande hos riksdagen
erfordras icke någon speciell fackutbildning, såsom fallet är i fråga om
ovan omhandlade tjänstemän hos telegrafverket, och någon brist på aspiranter
till vaktmästarebefattningar plägar icke förefinnas.
Enligt delegerades uppfattning tala tvärtom starka skäl mot en anordning
med beredskapsarvode eller »väntepengar» för riksdagens vaktbetjäning. Denna
personal antages ju vid varje riksdag och anställes tills vidare för varje särskild
riksdag. Vid sådant förhållande måste det anses oegentligt att efter
riksdagstjänstgöringens slut avlöna befattningshavare, som måhända ej komma
att vid påföljande riksdag erhålla förnyad anställning. Införande av en
sådan avlöning, även om densamma, såsom ifrågasatts, utginge med endast en
del av den under riksdagen uppburna avlöningen, skulle i själva verket innebära
ett medgivande, att anställningen vore att anse såsom mera fast än vad
den hittills varit och borde därför medföra den konsekvensen, att riksdagens
vaktbetjäning anställdes tillsvidare utan begränsning till löpande riksdag.
Banl-outslcottets memorial Nr 61.
11
Till nu anförda principiella betänkligheter komma även praktiska svårigheter.
Då, enligt vad delegerade hava sig bekant, åtskilliga av de riksdagsvaktmästare,
som sakna stadigvarande anställning, i alla fall äro i tillfälle
att under tiden mellan riksdagarna förskaffa sig ej oväsentliga inkomster,
vore det enligt kommitténs mening ej försvarligt att genom s. k. »väntepengar»
avlöna samtliga vaktmästare, som ej innehava stadigvarande anställning.
Det måste emellertid möta avsevärda svårigheter att tillfredsställande
kontrollera vaktmästarnas ekonomiska förhållanden för avgörande av vilka,
som borde tillerkännas förmånen av »väntepengar» och vilka, som borde uteslutas
från denna förmån. Delegerade måste således i likhet med kanslideputerade
finna, att frågan om en förbättring av riksdagsvaktmästarnas ekonomiska
ställning, i den mån en sådan kan finnas befogad, ej bör lösas genom
införande av rätt till avlöning under tiden mellan riksdagarna.
Innan delegerade härefter ingå på frågorna om ålderstillägg och avlöning
under sjukdom hava delegerade ansett sig böra till granskning upptaga frågan
om sättet för avlöningarnas beräknande. Enligt nu gällande bestämmelser
angående avlöning till riksdagens tjänstemän och vaktbetjänte utgår avlöningen
med visst belopp för dag utom till sekreterarna hos kamrarna, utskotten
och riksdagens kansli. Å avlöningsbeloppen äga befattningshavarna åtnjuta
dyrtidstillägg efter samma grunder, som gälla för oreglerade verk. Delegerade
vilja ifrågasätta behövligheten av att alltjämt uppdela avlöningen i grundavlöning
och dyrtidstillägg. Det synes delegerade, som om tiden nu vore inne
att verkställa en definitiv reglering av löneförhållandena för ifrågavarande
befattningshavare genom dyrtidstilläggens slopande. Vid en dylik reglering
torde även dagarvodena lämpligen böra utbytas mot månadsarvoden, varvid
tillika torde böra bestämmas, att vid beräkning av arvode för del av månad
månaden alltid bör räknas till 30 dagar. Då delegerades uppdrag ej omfattar
mer än vaktpersonalens avlöningsfrågor, anse sig delegerade givetvis ej kunna
ingå på övriga tjänstemannagruppers avlöningsförhållanden. Något hinder
att reglera vaktpersonalens löneförhållanden på sätt nu angivits synes emellertid
icke föreligga. Till frågan om avlöningsbeloppens avvägande återkomma
delegerade här nedan.
Vad beträffar förslaget angående beredande av ålderstillägg åt riksdagens
vaktpersonal få delegerade erinra därom, att i avlöningssystemet för befattningshavare
inom statsförvaltningen — såväl ordinarie som extra ordinarie
— den principen allmänt tillämpas, att avlöningen efter bestämda mellantider
ökas med vissa mindre belopp. Delegerade hava funnit skäligt, att nämnda
princip kommer i tillämpning även beträffande riksdagens vaktpersonal. Visserligen
är denna personal, såsom förut framhållits, endast tillfälligt anställd,
i det att den antages tills vidare under varje riksdag, men faktiskt råder det
förhållandet, att flertalet av ifrågavarande personal återkommer år efter år.
En anordning med ålderstillägg skulle, därest dessa ej tillmättes allt för
knappa, vara ägnad att, i den mån uppflyttning sker till högre löneklass, ej
oväsentligt förbättra här ifrågavarande befattningshavares ekonomiska
ställning.
Såsom förut omförmälts, utgår avlöningen till vaktpersonalen för närvarande
med följande dagarvoden: 8 kronor i den lägsta lönegruppen, 9 kronor i den
mellersta och 10 kronor i den högsta jämte dyrtidstillägg såsom för oreglerade
verk. Om dyrtidstillägget beräknas genomsnittligt utgöra 35 procent å grundlönen,
uppgå dagarvodena till resp. 10 kronor 80 öre, 12 kronor 15 öre och 13
kronor 50 öre och månadsarvodena för månad om 30 dagar till resp. 324
12
Bankoutslcottets memorial Nr 61.
kronor, 364 kronor och 405 kronor, vadan avlöningsskillnaden mellan lönegrupperna
utgör i runt tal 40 kronor för månad. Med utgångspunkt från
nuvarande avlöning hava delegerade ansett sig böra föreslå ett månadsarvode
för den lägsta lönegruppen av 320 kronor. Med iakttagande av berörda löneskillnad
skulle då månadsavlöningen utgöra för mellangruppen 360 kronor
och för den högsta gruppen 400 kronor. Delegerade hava emellertid funnit
lämpligare, att all vaktpersonal anställes med en månadslön av 320 kronor
och att särskilda tillägg å resp. 40 kronor och 80 kronor per månad utgå till
de vaktmästare, som hava att utföra vissa mera kvalificerade göromål. Det
har synts delegerade, att riksdagen på så sätt skulle erhålla större rörelsefrihet
att verkställa eventuellt erforderliga omplaceringar bland personalen ifråga.
Till grundlönen, 320 kronor, skulle därjämte komma vissa ålderstillägg lika
för alla, vilka tillägg enligt delegerades mening lämpligen borde bliva tre
och utgå med 15 kronor för månad efter resp. 3, 6 och 9 år.
_ För uppflyttning i högre löneklass inom nyreglerade verk, tillhörande den
civila statsförvaltningen, erfordras bland annat, att vederbörande under minst
fyra femtedelar av den tjänstetid, som kräves för vinnande av uppflyttning,
skall hava bestritt sin egen eller på grund av förordnande annan statens tjänst
eller fullgjort annat offentligt uppdrag. En likartad bestämmelse synes lämplig
även för riksdagens vaktbetjäning. Då en lagtima riksdag i regel plägar pågå
under omkring fem månader, d. v. s. sammanlagt omkring femton månader under
en treårsperiod, bör enligt delegerades mening såsom villkor för uppflyttning
i högre löneklass stadgas, att vederbörande under en tidrymd av minst tre år
tjänstgjort under sammanlagt minst tolv månader. Skulle vaktmästare på grund
av sjukdom eller annan anledning vara frånvarande under så lång tid, att den
sammanlagda tjänstgöringstiden under treårsperioden icke uppgår till den sålunda
angivna tiden av minst tolv månader, framflyttas givetvis tidpunkten för
ålderstilläggs erhållande. Därest nyssnämnda tjänstgöringstid uppnås under pågående
riksdag, vilket givetvis i allmänhet torde komma att bliva fallet, bör
dock tillgodonjutandet av ålderstillägg ej ske förrän vid början av nästföljande
riksdag. Vid tillgodoräknande av tjänstetid för erhållande av ålderstillägg torde
de nuvarande befattningshavarna böra tillgodoföras sin förutvarande anställning
hos riksdagen.
Med tillämpning av de således föreslagna bestämmelserna kommer slutavlöningen
för vaktpersonalen att efter minst nio år med en tjänstgöring under denna
tid av minst 36 månader uppgå till 365 kronor i månaden och löneförbättringen
sålunda utgöra inemot 45 kronor för månad.
En genom delegerades försorg verkställd sammanställning utvisar, att av de
vid 1928 års riksdag anställda fyrtioåtta vaktmästarna trettiotvå hade tjänstgjort
under minst nio riksdagar, sex sex''—åtta riksdagar, åtta tre—fem riksdagar
och endast två mindre än tre riksdagar. Därest delegerades förslag rörande
ålderstillägg vinner riksdagens bifall, skulle sålunda så gott som alla ifrågavarande
vaktmästare, vilka nästan undantagslöst äro anställda jämväl under nu
pågående riksdag, komma i åtnjutande av ett eller flera ålderstillägg och således
den av delegerade åsyftade förbättringen i deras ekonomiska ställning
omedelbart komma till stånd.
Enligt de bestämmelser för dyrtidstillägg, som nu tillämpas för riksdagens
tjänstemän, utgår även ett särskilt tillägg av fem kronor för månad för varje
barn, som ej fyllt sexton år. Även barntilläggen böra givetvis slopas vid genomförande
av den av delegerade föreslagna löneregleringen för riksdagens vaktpersonal.
I de fåtaliga fall, där på grund av ännu ej intjänade ålderstillägg de hit
-
Bankoutskottets memorial Nr 61.
13
tillsvarande avlöningsbestämmelserna skulle ställa sig förmånligare än de föreslagna
nya, böra vederbörande befattningshavare äga att såsom personligt lönetillägg
uppbära skillnaden.
De nu utgående särskilda ersättningarna dels för tjänstgöring efter klockan 11
eftermiddagen med 4 kronor för gång dels till kamrarnas förste vaktmästare och
postvaktmästare med 50 kronor för riksdag torde böra för framtiden utgå oförändrade.
Vad härefter beträffar frågan om löneförmåner under sjukdom hava kanslideputerade
ansett, att densamma ej bör lösas genom fastställande av generella
bestämmelser och såsom skäl därför anfört, att kanslideputerade för sin del saknade
möjlighet att överblicka konsekvenserna av en dylik åtgärd.
Enligt vad delegerade erfarit, bär hittills vid sjukdom bland riksdagens vaktpersonal
vederbörande, om sjukledigheten ej varit så långvarig, att vikarie ansetts
erforderlig, plägat få uppbära sin avlöning oavkortad, men i stället med
belopp, vilkas storlek berott på överenskommelse i de särskilda fallen, gottgjort
de kamrater, som under ledigheten fullgjort hans åligganden. Den ersättning,
den sjuke fått utgiva, torde emellertid alltid hava understigit avlöningens
belopp. Vid ledigheter av annan anledning har förfarits på enahanda sätt. Den
längsta tid, för vilken frågan om avlöningen under ledighet på grund av sjukdom
eller annan anledning ordnats såsom ovan angivits, torde hava varit tre
veckor. Har ledigheten varat längre, har den tjänstledige fått avstå hela sin avlöning
och denna uppburits av för honom inkallad vikarie.
Vid övervägande av den nu föreliggande frågan hava delegerade kommit till
den uppfattningen, att generella bestämmelser för avlöning under tjänstledighet
böra införas, delvis anslutande sig till de regler, som i sådant hänseende gälla
inom den civila statsförvaltningen. Det har synts delegerade, att vaktpersonalen
bör tillerkännas rätt att under viss kortare tid vid sjukdom uppbära sin avlöning
oavkortad samt därefter vara skyldig att avstå under viss tid en mindre del
av densamma och slutligen efter utgången av den senare tidsperioden hela avlöningen,
därest ej prövas skäligt låta vederbörande behålla någon del av densamma.
I enlighet härmed vilja delegerade förorda införande av följande bestämmelser.
Vid ledighet på grund av sjukdom bland vaktpersonalen utgår för varje
riksdagsperiod avlöning oavkortad under tio dagar, varefter under de därpå följande
femton dagarna avdrag sker med två kronor om dagen. För vaktmästare
med tilläggsarvode av 40 resp. 80 kronor utgör avdraget under berörda femton
dagar i förra fallet två kronor 50 öre och i det senare tre kronor om dagen. Varar
sjukdomen längre än tjugufem dagar, ankommer det på riksdagens kanslideputerade
att avgöra, huruvida och i vad mån avlöningen må till någon del behållas.
För vinnande av enhetlig tillämpning vid avgörandet av avlöningsfrågor av
nyssberörda art har det synts delegerade lämpligt, att prövningen av dylika frågor
beträffande all vid riksdagen anställd vaktpersonal förlägges till samma
myndighet, varvid kanslideputerade närmast synas böra ifrågakomma.
Skyldighet för befattningshavare att till vederbörande förman anmäla frånvaro
på grund av sjukdom bör givetvis föreligga. I enlighet med vad som gäller
inom den civila statsförvaltningen och för övrigt tillämpats även beträffande
riksdagens vaktbetjäning bör läkarbetyg avlämnas, om -sjukdomen varar längre
tid än tre dagar, vid äventyr att hela avlöningen eljest innehålles.
Delegerade förutsätta, att vid sjukdomsfall tjänstgöringen för vaktpersonalen
liksom hittills i största möjliga omfattning ordnas så, att densamma kan
upprätthållas utan anställande av vikarier. Av vad ovan förordats rörande rätt
14
Bankoutslcottets memorial Nr Öl.
att under ledighet för sjukdom uppbära avlöning följer, att den sjuke ej skall
vara skyldig att lämna ersättning till de vaktmästare, som uppehålla hans
tjänstgöring. Någon rätt för nyssnämnda vaktmästare till ersättning i sådana
fall bör ej anses föreligga, utan vaktpersonalen vara skyldig att, självfallet inom
rimliga gränser, utan särskild ersättning fullgöra den ändrade och utökade
tjänstgöring, som vederbörande förman anser sig böra föreskriva vid sjukdomsfall
och andra tillfällen, då så kan erfordras. Vaktmästare bör likaledes vara
skyldig underkasta sig förflyttning till annan befattning vid riksdagen, som
kan bliva honom i behörig ordning ålagd.
Vid ledighet under begränsad kort tid (högst sju dagar) för enskild angelägenhet,
som finnes vara av särskilt ömmande beskaffenhet, bör vaktmästare
av sin avlöning avstå för dag förslagsvis tre kronor. Åtnjuter vaktmästare tillläggsarvode
av 40 resp. 80 kronor, synes han i förra fallet böra avstå tre kronor
50 öre för dag ''Och i det senare fyra kronor för dag. Vid ledighet under begränsad
kort tid för uppgiven enskild angelägenhet av vikt i andra fall än nyss sagts
torde ifrågavarande avdrag böra bestämmas till resp. fyra, fem och sex kronor.
I händelse av ledighet av annan anledning än sjukdom och här ovan nämnda
orsaker bör befattningshavare avstå hela avlöningen.
Inom statsförvaltningen gäller, att vid en tjänstemans ledighet för sjukdom
eller av annan anledning vikarien ej äger uppbära någon vikariatsersättning,
om vikariatet ej omfattar längre tid i oavbruten följd än sju dagar. I analogi
härmed synes böra föreskrivas, att en vaktmästare skall vara skyldig att under
förslagsvis tio dagar utan förhöjning i sin avlöning uppehålla befattning, varå
utgår tilläggsarvode med 40 resp. 80 kronor, men att, därest förordnandet varar
längre tid, vikarien skall för hela den tid, förordnandet varar, äga uppbära därå
belöpande del av tilläggsarvodet.
I avlöningsreglementena för de Teglerade verken, tillhörande stats fö rvaltningen,
finnes stadgat, att, om tjänsteman, som från icke-ordinarie befattning
vinner befordran till ordinarie tjänst, innehar sådan anställning i statens tjänst,
som i avseende å tjänstgöringens art och omfattning finnes svara mot, vara jämförbar
med eller högre än den ifrågavarande ordinarie tjänsten, må för bestämmandet
av hans begynnelselön i denna tjänst och sedermera för hans uppflyttning
till högre löneklass tillgodoräknas honom den tid utöver tre år, under vilken
han efter fyllda 18 år i en följd innehaft dylik anställning.
Såsom ovan omförmälts, hava kanslideputerade ifrågasatt en ändring i denna
bestämmelse i avsikt att bereda möjlighet för vaktmästare hos riksdagen och
statsrevisionen samt, därest så kan ske, även hos av Kungl. Maj: t tillsatta kommittéer
att vid tillträde till ordinarie tjänst inom statsförvaltningen få för inplacering
i löneklass och sedermera för uppflyttning i högre löneklass tillgodoräkna
sig tjänstgöring hos riksdag, statsrevision och kommitté, oaktat densamma på
grund av anställningens art ej kunnat fortlöpa i en följd. Delegerade, som tagit
detta spörsmål under övervägande, hava icke förbisett, att ett sådant medgivande
skulle bryta den princip för tillgodoräknande av föregående tjänstgöring,
som sålunda tillämpas inom den civila statsförvaltningen. Då emellertid delegerade
finna vissa sakliga skäl tala för, att denna fråga göres till föremål för
närmare undersökning, vilja delegerade förorda, att densamma hänskjutes till
1928 års lönekommitté för att tagas i övervägande i samband med övriga frågor
rörande ändringar i gällande avlöningsreglementen. Därest riksdagen skulle
dela denna uppfattning, torde riksdagen böra i skrivelse till Kungl. Maj: t hemställa,
att Kungl. Maj: t måtte anbefalla berörda kommitté att taga nu ifrågavarande
spörsmål under omprövning.
Bankoutskottets memorial Nr 61.
15
Med inberäknande av dyrtidstilläggen utgjorde avlöningen för månad om 30
dagar till vaktmästarna vid 1928 års riksdag, för den högsta lönegruppen (4 st.)
405 kronor, för den mellersta (5 st.) 364 kronor och för den lägsta (39 st.)
324 kronor. Tillsammans utgjorde således månadsavlöningen till hela vaktmästarkåren
16,076 kronor eller för fem månader 80 380 kronor. Därest de av
delegerade föreslagna bestämmelserna tillämpats under 1928 års riksdag, skulle
avlöningarna för månad hava uppgått till sammanlagt 17,695 kronor eller för
fem månader 88,475 kronor. Under antagande att vaktmästarnas tjänstgöring i
genomsnitt varat i fem månader skulle merkostnaden således hava uppgått till
8,095 kronor, vilket belopp dock givetvis ej är det exakta, men torde ligga ganska
nära detta.
Till jämförelse mellan de av delegerade föreslagna avlöningarna till riksdagens
vaktpersonal och expeditionsvakter resp. förste expeditionsvakter i reglerade
verk, tillhörande statsförvaltningen, vilka äro placerade i resp. femte och sjunde
lönegraden (i riksbanken och riksgäldskontoret dock högre), må omförmälas,
att expeditionsvakt i Stockholm (G-ort), åtnjuter i lägsta löneklassen en avlöning
av 2,520 kronor för år och i den högsta (efter tolv år) 3,144 kronor. Med
tillägg av dyrtidstillägg (17 procent) utgör årsavlöningen resp. 2,940 kronor
och 3,672 kronor eller för månad resp. 245 kronor och 306 kronor. Berörda avlöningsbelopp
ligga således avsevärt under de av delegerade för riksdagens vaktpersonal
föreslagna begynnelse- och slutavlöningarna, 320 kronor och 365 kronor
för månad.
Förste expeditionsvakt uppbär å G-ort lägst 2.832 kronor och högst 3,486
kronor eller inklusive 17 procent dyrtidstillägg resp. 3,312 kronor och 4.074
kronor, d. v. s. för månad resp. 276 kronor och 339 kronor 50 öre. Riksdagsvaktmästarna
med tilläggsarvode av 40 resp. 80 kronor skulle enligt delegerades
förslag i begynnelse- och slutlön uppbära, de förra resp. 360 och 405 kronor
samt de senare resp. 400 och 445 kronor.
Några bestämmelser rörande den dagliga tjänstgöringstidens längd finnas
ej för riksdagens vaktmästare utfärdade och torde på grund av tjänstgöringens
art knappast kunna meddelas. Vaktmästarna hava hittills ansetts skyldiga att
tjänstgöra så lång tid, som erfordras för arbetets behöriga gång, och så bör
givetvis även för framtiden vara förhållandet.
Delegerade hava ej ansett sig böra verkställa någon undersökning av möjligheterna
att minska den vid riksdagen anställda vaktpersonalen, utan vill i
detta avseende endast uttala, att delegerade förutsätta, att de myndigheter, som
äga antaga vaktpersonal, ägna stor uppmärksamhet åt att i möjligaste mån begränsa
antalet vaktmästare.
Delegerade hava ej ingått i någon närmare prövning av frågan, huruvida
den nuvarande fördelningen av vaktpersonalen i de tre förut omförmälda lönegrupperna
är i allo lämplig. Det synes emellertid kunna ifrågasättas, huruvida
icke de fyra extra portvakterna, vilka nu tillhöra den lägsta lönegruppen, böra
i löneavseende något uppflyttas i betraktande av att deras tjänstgöring måste
anses mera ansträngande än vaktmästarnas. Utan att uttala någon bestämd
mening i denna fråga vilja delegerade hemställa till herrar riksgäldsfullmäktige,
som hava att tillsätta berörda befattningshavare och bestämma deras avlöning,
att taga denna fråga under närmare övervägande.
Då riksdagens vaktpersonal tillsättes av olika myndigheter — kamrarnas
kanslitillsättare, utskotten, kanslideputerade och riksgäldsfullmäktige — är det
givet, att enhetliga synpunkter vid tjänsternas tillsättande icke kunna komma
till tillämpning, vilket enligt delegerades mening måste menligt inverka på re
-
16
Bankoutskottets memorial Nr 61.
kryteringen. Det skulle därför vara naturligt och lämpligt, att samma myndighet
hade att tillsätta hela vaktpersonalen. Bestämmelser i grundlagarna lägga
emellertid hinder i vägen för en sådan anordning, varjämte det torde kunna
antagas, att de tillsättande myndigheterna ej skulle vara tilltalade av eu sådan
ändring.
I anslutning till vad sålunda anförts hava delegerade utarbetat bilagda förslag
till avlöningsbestämmelser för riksdagens vaktpersonal. Bestämmelserna
äga ej tillämpning å förut omförmälda biträdande vaktmästare med lägre avlöning,
utan torde denna liksom anställningsvillkoren i övrigt för nyssberörda
vaktmästare även för framtiden böra på sätt hittills skett bestämmas för varje
särskilt fall.
Enligt nyssnämnda förslag skola de nya avlöningsbestämmelserna lända till
efterrättelse från och med ingången av år 1930. Därest riksdagen skulle anse
lämpligt, synes det emellertid ej föreligga något hinder för, att dessa bestämmelser
i vad de avse avlöningsbeloppens beräknande, d. v. s. §§ 1, 2, 6 och 7,
tillämpas jämväl för nu pågående riksdag. Skulle så komma att ske, torde
riksdagen böra särskilt besluta dels att nu anställd vaktmästare icke i anledning
av de nya bestämmelserna skall lida minskning i den avlöning, inklusive
dyrtidstillägg, som han enligt 1923 års bestämmelser uppbär under 1929 års
första kvartal, dels ock att vid beräkning av ålderstillägg vaktmästare skall
tillgodoräknas den tid, han före år 1929 innehaft anställning hos riksdagen.
Stockholm den 5 mars 1929.
Å de delegerades vägnar:
K. von GEIJER.
Bankoutskottets memorial Nr 61.
17
Bilaga till delegerades yttrande.
Bestämmelser angående avlöning för de hos riksdagens kamrar och utskott
samt i riksdagens kansli anställda vaktmästare.
§ 1.
Hos riksdagens kamrar, dess kansli eller ständiga utskott anställd vaktmästare
åtnjuter ett arvode av 320 kronor för månad.
Utöver nämnda belopp utgår till förste vaktmästare hos kamrarna och till
vaktmästare, som ombesörjer utdelning av postförsändelser till kamrarnas ledamöter
(postvaktmästare), ett arvodestillägg av 80 kronor för månad samt till
förste vaktmästare hos statsutskottet och till vaktmästare i riksdagens kansli
ett arvodestillägg av 40 kronor för månad.
§ 2.
Befattningshavare, som i § 1 omförmäles, må utöver honom jämlikt sagda
paragraf tillkommande arvode samt i förekommande fall arvodestillägg tilldelas
tre ålderstillägg, vart och ett å 15 kronor för månad, sålunda, att månadsarvodet
efter tre års tjänstgöring höjes med 15 kronor, efter ytterligare tre
års tjänstgöring med 15 kronor samt efter ytterligare 3 års tjänstgöring med
15 kronor.
Såsom villkor för erhållande av vart och ett av omförmälda ålderstillägg
gäller, att befattningshavare fullgjort tjänstgöring under sammanlagt minst
tolv månader. Ålderstillägg utgår från och med riksdagen näst efter den, varunder
sagda tjänstgöringstid uppnåtts.
§ 3.
1. Varder befattningshavare av behörigen styrkt sjukdom förhindrad att
tjänstgöra, äger han åtnjuta oavkortad avlöning (arvode, arvodestillägg och
ålderstillägg) under 10 dagar av en och samma riksdagsperiod, men skall han
under de därpå följande 15 dagarna avstå:
förste vaktmästare hos kamrarna och postvaktmästare 3 kronor för dag;
förste vaktmästare hos statsutskottet samt vaktmästare i riksdagens kansli
2 kronor 50 öre för dag; samt
övriga vaktmästare 2 kronor för dag.
Varar sjukdomen längre tid än tjugufem dagar ankommer det på riksdagens
kanslideputerade att avgöra, huruvida avlöningen må till någon del behållas.
2. Vid ledighet under begränsad, kort tid, dock högst sju dagar, för sådan
enskild angelägenhet, som finnes vara av särskilt ömmande beskaffenhet, skall
befattningshavare av sin avlöning avstå:
förste vaktmästare hos kamrarna och postvaktmästare 4 kronor för dag;
förste vaktmästare hos statsutskottet samt vaktmästare i riksdagens kansli
3 kronor 50 öre för dag; och
övriga vaktmästare 3 kronor för dag;
samt vid ledighet under begränsad, kort tid för uppgiven enskild angelägenhet
av vikt i andra fall än nyss sagts respektive 6 kronor, 5 kronor och 4
kronor för dag.
Bihang till riksdagens protokoll 1929. 8 samt. häft. 87 (Nr 61.)
2
18
Bankouislcottets memorial Nr 61.
3. Därest befattningshavare åtnjuter ledighet i andra fall än i 1 och 2 mom.
sägs, skall han avstå hela avlöningen.
§ 4.
Har vaktmästare beordrats att under längre tid i oavbruten följd än 10
dagar uppehålla förste vaktmästare- eller postvaktmästarebefattning eller
vaktmästarebefattning hos riksdagens kansli, må han för den tid, vikariatet
varar, uppbära, förutom månadsarvode och eventuellt intjänat ålderstillägg,
arvodestillägget för den befattning, å vilken han vikarierar, i förekommande
fall med avstående av arvodestillägget för den egna befattningen.
§ 5.
Vaktmästare skall vara underkastad den föreskrift angående förändrad eller
utvidgad tjänstgöring eller förflyttning till annan befattning vid riksdagen,
som kan bliva honom i behörig ordning meddelad.
§ 6.
Vid beräkning enligt dessa bestämmelser av avlöning för del av månad
räknas månaden till 30 dagar.
§ 7-
Ä avlöning, som utgår enligt förevarande bestämmelser, må dyrtidstillägg
icke beräknas.
§ 8.
Hörande befattningshavares avlöning och tjänstgöring skola i övrigt gälla
föreskrifterna i §§ 2, 3, 5, 8 och 10 av de utav 1923 års riksdag antagna bestämmelserna
(jfr bankoutskottets utlåtande 1923;: 12).
Dessa bestämmelser skola lända till efterrättelse från och med ingången av
år 1930, från vilken tidpunkt de år 1923 av riksdagen godkända bestämmelserna
rörande vaktmästares hos riksdagen avlönande m. in. skola, i den mån
annat ej stadgas här ovan, upphöra att gälla.
Befattningshavare, som senast år 1929 blivit antagen till vaktmästare lios
riksdagen, må icke i anledning av förevarande bestämmelser lida minskning
i den avlöning, dyrtidstillägg däri inbegripet, han enligt de år 1923 av riksdagen
godkända bestämmelserna uppburit under första kvartalet 1929.
Nu nämnd befattningshavare må vid beräkning av ålderstillägg enligt förevarande
bestämmelser tillgodoräknas den tid, han före år 1930 innehaft anställning
hos riksdagen.
Stockholm 1920. Kungl. Hovboktryckeriet Idnns Tryckert-A.-B
297085
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.