Sök i Ratio Lex

Memorial, angående viss gratifikation åt de hos riksdagens kamrar och utskott samt i riksdagens kansli anställda vaktmästarna m. m.

1929-05-28 · 18 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 16 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1929:61, Memorial, angående viss gratifikation åt de hos riksdagens kamrar och utskott samt i riksdagens kansli anställda vaktmästarna m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets memorial Nr 61.

1

Nr 61.

Ankom till riksdagens kansli den 28 maj 1929 kl. 5,30 e. m.

Memorial, angående viss gratifikation åt de hos riksdagens kamrar och

utskott samt i riksdagens kansli anställda vaktmästarna

m. m.

I eu med skrivelse av den 28 februari 1928 till ledamöterna av riksdagens

talmanskonferens överlämnad framställning, dagtecknad den 18 i samma månad,

framhöllo vaktmästarna hos riksdagens kamrar och utskott bl. a., att,

enär åtskilliga av de inom riksdagen anställda vaktmästarna saknade statseller

annan allmän anställning, det för dem vore förenat med svårigheter att

draga sig fram mellan riksdagarna eller i händelse av inträffad sjukdom. På

grund härav hemställdes,

att åtgärder måtte vidtagas för att bereda ifrågavarande vaktmästare sysselsättning

mellan riksdagarna i den utsträckning, detta läte sig göra, med tjänstgöring

inom riksdagens hus,

att ifrågavarande vaktmästare i varje fall måtte tillförsäkras ett arvode

under tiden mellan riksdagarna, utgående, därest de erhöllo sysselsättning av

nyss antydd art, med samma belopp per dag som under riksdagarna men eljest

med 4 kronor per dag, dock utan rätt till dyrtidstillägg å sistnämnda arvode,

samt att, då genom läkarintyg styrkt sjukdom lade hinder i vägen för tjänstens

uppehållande, hela dagarvodet skulle utgå under högst 30 dagar, därefter

halva dagarvodet under ytterligare 30 dagar, och, därest sjukdomen fortfore

utöver nämnda tid, för den återstående sjukdomstiden samma dagarvode som

mellan riksdagarna.

Genom remiss den 7 mars 1928 anmodade kamrarnas talmän riksdagens

kanslideputerade att avgiva yttrande över berörda framställning.

I en med anledning därav till talmännen avlåten, den 25 därpå följande april

dagtecknad skrivelse anförde kanslideputerade följande:

»Kanslideputerade vilja till en början erinra om, att frågan om anställning

för vissa av riksdagens vaktmästare behandlats i en vid 1927 års riksdag av

herr Lindhagen i första kammaren väckt motion nr 172, däri hemställdes, att

''riksdagen ville anmoda vederbörande tillse, att så vitt möjligt vid riksdagen

anställda vaktmästare utan annan avsevärd utkomst kunna erhålla arbetsanställning

övriga tider av året vid riksgäldskontoret, riksbanken, statsrevisionen

eller dess kommittéer’. Såsom framgår av bankoutskottets utlåtande nr 32 vid

sagda riksdag inhämtades yttranden över motionen från fullmäktige i riksbanken

samt i riksgäldskontoret. Sistnämnda fullmäktige anförde därvid, att

till vaktmästare hos riksdagens revisorer under senare år plägat anställas riks
Bihang

till riksdagens protokoll 1929. 8 saml. 37 häft. (Nr 61.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Banlcouislcottets memorial Nr 61.

dagsvaktmästare samt att i viss mån enahanda förhållande ägt rum vid antagande

av vaktmästare hos de kommittéer, åt vilka lokaler upplåtits i riksdagshuset.

Under åberopande av vad sålunda anförts från fullmäktiges i riksgäldskontorets

sida och med framhållande av att vederbörande fullmäktige

icke torde underlåta att, där så befunnes lämpligt, inom respektive verk mellan

riksdagarna bereda sysselsättning åt ifrågavarande personal, ansåg sig utskottet

sakna anledning att föreslå några särskilda åtgärder i motionens syfte och

hemställde förty, att motionen icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Vid behandlingen av berörda spörsmål i kamrarna betonades från flera håll

önskvärdheten av att åtgärder vidtoges i den uti motionen angivna riktningen;

utskottets hemställan blev av bägge kamrarna bifallen.

Därest de vid 1927 års riksdag sålunda framhållna synpunkterna alltjämt

vinna beaktande, torde, såsom i den nu förevarande framställningen göres gällande,

läget komma att förbättras för vissa av här ifrågavarande vaktmästare.

Vad den nu förevarande framställningen i övrigt beträffar, behjärta kanslideputerade

syftet med densamma ur synpunkten av de svårigheter, som på

grund av arbetsanställningens beskaffenhet kunna förefinnas för vissa av riksdagens

vaktmästare. Kanslideputerade kunna emellertid icke förorda bifall till,

att vissa vaktmästare skulle beredas arvoden även under den tid, riksdag ej

pågår. Då vaktmästarna till stöd för införandet av nya arvodesbestämmelser

vid den svenska riksdagen bland annat åberopat, att arvodena vid den danska

riksdagen utginge för hela året, vilja kanslideputerade framhålla, att förhållandena

vid den danska riksdagen ej äro jämförliga med dem vid den svenska,

enär den danska riksdagen är samlad i det närmaste hela året.

Ej heller anse kanslideputerade, att frågan om särskild ersättning vid ledighet

för sjukdom bör lösas genom fastställande av generella bestämmelser. Kanslideputerade

sakna nämligen för sin del möjlighet att överblicka konsekvenserna

av en dylik åtgärd. Erinras må, att i åtskilliga fall torde frågan om uppbärande

under sjukdom av arvode hava lösts under hand genom särskild överenskommelse.

För främjandet av det med den förevarande framställningen avsedda ändamålet

torde dock enligt kanslideputerades mening vissa åtgärder kunna ifrågasättas.

Hit är att räkna, att tjänstgöring i riksdagen skulle vid sökande av

statstjänst få tillgodoräknas vederbörande vaktmästare såsom om den vore fullgjord

inom statens tjänst. Härigenom bereddes de enbart inom riksdagen tjänstgörande

vaktmästarna en förmån vid sökande av ordinarie statsanställning. En

sådan förmån synes i och för sig billig, då berörda tjänstgöring icke i någon

mån kan anses vara av mindre krävande art än annan dylik tjänstgöring inom

statsförvaltingen.

Införandet av här avsedda tjänsteberäkning skulle visserligen innebära ett

avsteg från bestämmelserna i 11 § av kungl. kungörelsen den 6 juni 1925

(nr 270) angående ändrad lydelse i vissa delar av avlöningsreglementet den 22

juni 1921 (nr 451) för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra

verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, ävensom från motsvarande stadgande

i kommunikationsverkens avlöningsreglemente, vilket återfinnes i 11 §

avlöningsreglementet den 19 juni 1919 för tjänstemän vid postverket, telegrafverket,

statens järnvägar och statens vattenfallsverk, enligt denna paragrafs

ändrade lydelse genom kungörelsen den 21 juni 1922 (nr 278). Enär emellertid

Kungl. Maj: t i fråga om tillgodoräkning av förordnanden vid befordran

till högre tjänst än den förut innehavande i vissa fall ansett tjänstgöring i

riksdagen likställd med tjänstgöring inom statsförvaltningen, synes den om
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets memorial Nr 61.

3

ständigheten, att tjänstgöring inom riksdagen på grund av att densamma ej

kunnat äga rum i en följd, icke böra utgöra hinder för att en tillgodoräkning

i här avsedda fall må äga rum. En särskild bestämmelse om tillgodoräknande

av tjänstgöringstid såsom vaktmästare i riksdagen torde vara erforderlig,

enär tjänstgöring i en följd förutsatts såsom villkor för tillgodoräknande av

dylik tid vid erhållande av första ordinarie statsanställning i åberopade 11

§ 1 mom. i avlöningsreglementet för civilförvaltningen samt i 11 § 1 mom. av

avlöningsreglementet för kommunikationsverken.

Därest bestämmelser om en sådan rätt till tillgodoräkning av tjänstgöring i

riksdagen såsom vaktmästare komme till stånd, borde desamma, för att lända

så många som möjligt av riksdagsvaktmästarna till fördel, givas retroaktiv

verkan. Med tjänstgöring som vaktmästare i riksdagen torde i fråga om tjänsterättsberäkning

böra likställas tjänstgöring i sådan egenskap i statsrevisionen

samt, därest så låter sig göra, jämväl tjänstgöring som vaktmästare i av Kungl.

Maj: t tillsatt kommitté.

Det här ovan angivna tillmötesgåendet mot vaktmästarnes önskemål synes

kunna realiseras genom en framställning till Kungl. Maj: t i syfte att tjänstgöring

såsom vaktmästare i riksdagen eller i statsrevisionen eller i av Kungl.

Maj: t tillsatta kommittéer måtte, om den befinnes tillfredsställande vitsordad,

förklaras vid sökande av första ordinarie anställning i statens tjänst jämförbar

med motsvarande tjänstgöring inom statsförvaltningen. Därest dylika bestämmelser

komma till stånd, torde desamma böra givas retroaktiv verkan.

Därest bestämmelser av nu angiven innebörd komme att meddelas, torde det

kunna förväntas, att stadganden av enahanda art därefter utfärdades jämväl för

riksdagens verk. Ytterligare möjliga åtgärder i anledning av vaktmästarnas

förevarande framställning torde kunna göras till föremål för undersökning genom

riksgäldsfullmäktiges försorg.»

Kanslideputerades förevarande yttrande upptogs till behandling vid talmanssammanträde

den 11 maj 1928, varvid beslöts att i ärendet avlåta en skrivelse

till riksdagens bankoutskott. I denna skrivelse meddelas, att vid talmanssammanträdet

den meningen gjort sig gällande, att de i ifrågavarande framställning

väckta frågorna borde göras till föremål för ytterligare utredning för att

sedermera vid nästa riksdag återupptagas till slutgiltig behandling. Däremot

hade ansetts, att en provisorisk åtgärd till förmån för vaktmästarna omedelbart

borde vidtagas. I överensstämmelse med ett i sådant hänseende framställt

förslag, om vilket meningarna enats, hemställde talmännen, att envar av de

hos kamrarna och utskotten samt i riksdagens kansli anställda vaktmästarna

skulle för 1928 års riksdag tillerkännas, utöver redan bestämda avlöningsförmåner,

en tillfällig gratifikation till belopp, motsvarande en krona för varje

tjänstgöringsdag.

I sitt med anledning av talmännens berörda skrivelse avgivna memorial nr

55 uttalade bankoutskottet följande:

»I likhet med kanslideputerade behjärtar utskottet syftet med den framställning,

som -— på sätt av kanslideputerades skrivelse framgår -— gjorts av vaktmästarepersonalen

hos riksdagen, och utskottet finner vissa skäl kunna anföras

för vidtagande av åtgärder till undanröjande eller förminskande av de svårigheter,

vilka på grund av anställningens tillfälliga art otvivelaktigt kunna före
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets memorial Nr 61.

finnas för vissa av ifrågavarande befattningshavare. Enligt utskottets mening

är emellertid denna fråga av natur att böra ytterligare övervägas, innan ärendet

företages till slutlig prövning. Den vidare utredning, som alltså synes erforderlig

före riksdagens ståndpunktstagande, lärer böra verkställas genom fullmäktige

i riksgäldskontoret, vilka torde böra, därest utredningen därtill giver

anledning, vid nästkommande riksdag avgiva förslag i ämnet.

Om utskottet alltså ansett sig icke för närvarande kunna taga ställning till

de frågor, vilka berörts i kanslideputerades förenämnda skrivelse eller ingå på

behandling av andra tänkbara åtgärder i framställningens syfte, har utskottet

emellertid funnit sig böra förorda, att en tillfällig gratifikation beviljas vaktmästarpersonalen

— såväl förste vaktmästare som vaktmästare hos kamrarna

och utskotten samt i riksdagens kansli — vid innevarande års riksdag. Inom

utskottet har visserligen yppats någon tvekan, huruvida en sådan gratifikation

borde, såsom avses i det av kamrarnas herrar talmän framställda förslaget,

utgå till samtliga ifrågavarande befattningshavare eller om icke förmånen i

fråga borde tilldelas allenast sådana vaktmästare, vilka icke innehava statstjänst

eller annan anställning av mera fast natur. I betraktande av de svårigheter, som

föreligga för ernående av en lämplig och rättvis avgränsning i angiven riktning,

har utskottet likväl efter övervägande funnit sig böra biträda vad talmännen

i omförmälda hänseende tillstyrkt. Ej heller finner utskottet anledning

till erinran mot talmännens förslag beträffande gratifikationens belopp.

Å ifrågavarande gratifikationer bör givetvis icke utgå dyrtidstillägg.»

På grund av det sålunda anförda hemställde utskottet, att riksdagen, med bifall

till herrar talmäns förevarande framställning, måtte medgiva, att envar

av de hos riksdagens kamrar och utskott samt i riksdagens kansli anställda

vaktmästarna finge för innevarande riksdag tillerkännas, utöver dem enligt gällande

bestämmelser tillkommande avlöningsförmåner, en tillfällig gratifikation

till belopp, motsvarande en krona för varje tjänstgöringsdag.

Sedan riksdagens båda kamrar bifallit bankoutskottets berörda hemställan,

överlämnade talmännen med skrivelse till fullmäktige i riksgäldskontoret

av den 30 maj 1928, under åberopande av vad i ärendet förekommit, samtliga

till ärendet hörande handlingar med anhållan, att herrar fullmäktige behagade

verkställa ytterligare utredning av frågan om vidtagande av åtgärder

till undanröjande eller förminskande av de svårigheter, som på grund av anställningens

tillfälliga art kunde förefinnas för vissa av de hos riksdagens

kamrar och utskott samt i riksdagens kansli anställda vaktmästare, ävensom,

därest utredningen ansåges giva anledning därtill, vid nästkommande riksdag

avgiva förslag i ämnet.

Vid behandling av talmännens ifrågavarande skrivelse beslöto fullmäktige

den 4 oktober 1928 att för frågans utredande tillsätta en delegation,

bestående av vice ordföranden greve G. Lagerbjelke, borgmästaren K. von

Geijer, byråchefen E. Sidenbladh och riksgäldssekreteraren J. Hägglund; och

skulle delegationen äga att med sig adjungera de personer, vilkas biträde under

utredningens gång prövades'' erforderligt.

Då byråchefen Sidenbladh förklarat sig förhindrad mottaga uppdraget i

fråga, beslöt delegationen vid sitt första sammanträde den 10 december 1928

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets memorial Nr 61.

5

anmoda sekreteraren hos allmänna civilförvaltningens och kommunikationsverkens

lönenämnder Alfred Carlsson att i stället deltaga i utredningen. Sedermera

beslöt kommittén jämväl att med sig adjungera ledamoten av riksdagens andra

kammare Bernhard Eriksson i Grängesberg, varjämte vice värden för riksdagshuset,

förste revisorn E. Bisling på anmodan närvarit vid delegerades

sammanträden.

Såsom delegationens ordförande har fungerat borgmästaren von Geijer och

som sekreterare riksgäldssekreteraren Hägglund.

Delegationen avgav den 5 mars 1929 till fullmäktige i riksgäldskontoret yttrande

i ämnet, jämväl innefattande förslag till vissa åtgärder i syfte att förbättra

ovan omförmälda vaktmästares ekonomiska villkor. Vad delegationen för

egen del anfört framgår av bilagan till detta memorial, till vilket jämväl fogats

ett av delegationen uppgjort förslag till särskilda avlöningsbestämmelser för

ifrågavarande vaktpersonal.

Fullmäktige, som med skrivelse den 4 april 1929 överlämnat delegationens

yttrande till kamrarnas herrar talmän, hava för egen del i ärendet anfört

följande:

Enligt delegationens förslag skulle förbättring av riksdagsvaktmästarnas

ekonomiska ställning vinnas framför allt genom införande av ålderstillägg efter

viss tids tjänstgöring, i samband varmed föreslagits dyrtidstilläggens inarbetande

i avlöningen m. m., men även genom meddelande av bestämmelser angående

avlöning under ledighet på grund av sjukdom och vissa andra anledningar.

Förslaget i sistnämnda del vilja fullmäktige förorda till tillämpning från

och med nästkommande års riksdag.

Vad förslaget i övrigt angår hava inom fullmäktige olika meningar gjort sig

gällande. Å ena sidan har framhållits, att den nuvarande tidpunkten ej vore

lämplig för en omläggning av avlöningssystemet för här ifrågavarande befattningshavare.

Den av Kungl. Maj: t år 1928 tillsatta kommittén med uppgift

att utarbeta förslag till ändringar i avlöningsbestämmelserna för statsförvaltningens

tjänstemän har ännu icke slutfört sitt uppdrag. Då riksdagsvaktmästarnas

avlöningsförmåner enligt delegationens förslag i ett par hänseenden

komme att gå utöver hittills inom statsförvaltningen tillämpade löneregler,

kunde ett genomförande nu av förslaget ingripa störande på kommitténs arbete

på så sätt, att ett sådant beslut skulle kunna av vissa tjänstemannagrupper —

utan att konsekvenserna därav nu kunna överblickas — åberopas såsom prejudicerande

för deras ställning i avlöningshänseende. Häremot har å andra sidan

anförts, att riksdagsvaktmästarnas ställning vore av så särskild art, att ett

ordnande av deras avlöningsförhållanden icke med skäl kunde åberopas såsom

prejudikat rörande avlöningsbestämmelserna för tjänstemän inom statsförvaltningen.

Något hinder borde alltså icke möta att redan nu taga ståndpunkt till

delegationens förslag i dess helhet.

Ehuru sålunda inom fullmäktige delade meningar gjort sig gällande, hava

fullmäktige dock varit ense därom, att hänsyn bör tagas till de mot ett avgörande

nu framförda betänkligheterna, så mycket hellre som ett uppskov icke

behöver innebära någon avsevärd ekonomisk förlust för vaktmästarna i fråga.

Fullmäktige förutsätta nämligen, att, därest ett uppskov kommer till stånd, det

tillfälliga avlöningstillägg av en krona för tjänstgöringsdag, som vaktmästarna

erhöllo genom beslut av 1928 års riksdag, kommer att utgå även under inne
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets memorial Nr 61.

Utskottet.

varande år och tills vidare intill dess deras avlöningsförhållanden blivit slutligen

ordnade.

I en till bankoutskottet avlåten, den 27 april 1929 dagtecknad skrivelse hava

kamrarnas herrar talmän anfört och föreslagit följande:

I enlighet med den mening, som kommit till uttryck i riksgäldsfullmäktiges

berörda skrivelse och som vid talmanssammanträde den 24 april 1929 vunnit

anslutning av flertalet av de i sammanträdet deltagande, få vi härmed föreslå,

att de av riksgäldsfullmäktiges delegerade förordade bestämmelserna angående

vaktpersonalens avlöning under ledighet på grund av sjukdom och vissa andra

anledningar må vinna tillämpning från och med 1930 års riksdag, att delegerades

förslag till avlöningsbestämmelser i övrigt icke för närvarande må föranleda

någon åtgärd, samt att envar av de hos riksdagens kamrar och utskott samt

i riksdagens kansli anställda vaktmästarna må för innevarande riksdag tillerkännas,

utöver dem enligt gällande bestämmelser tillkommande avlöningsförmåner,

en tillfällig gratifikation till belopp, motsvarande en krona för varje

tjänstgöringsdag.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen, hava varken fullmäktige

i riksgäldskontoret eller kamrarnas herrar talmän ansett sig kunna för närvarande

tillstyrka antagande i dess helhet av det förslag till avlöningsbestämmelser

för de hos riksdagens kamrar och utskott samt i riksdagens kansli anställda

vaktmästarna, vilket framlagts av den utav fullmäktige för berörda avlöningsfrågas

utredning tillsatta delegationen. Endast i ett avseende, nämligen

i den del nämnda förslag avser bestämmelser angående vaktpersonalens avlöning

under ledighet på grund av sjukdom och vissa andra anledningar, förordas

detsammas tillämpning från och med nästkommande års riksdag. Utskottet

har för sin del icke kunnat finna tillräcklig anledning föreligga, att särskilda

bestämmelser i sist berörda hänseende redan nu varda meddelade. Enligt utskottets

mening synes nämligen frågan om vaktpersonalens löneförmåner under

sjukdom m. m. icke lämpligen böra lösryckas från sitt samband med spörsmålet

om personalens avlöningsförhållanden i allmänhet. Det har synts utskottet,

som om berörda fråga icke borde upptagas till prövning och avgörande, förrän

den omläggning av avlöningssystemet för den vid riksdagen tillfälligt anställda

personalen, som erfordras för inarbetande av dyrtidstilläggen i den fasta avlöningen,

finnes böra verkställas. Då vidare några större olägenheter med hittills

tillämpad praxis beträffande avlönings- och tjänstgöringsförhållandena vid inträffade

sjukdomsfall bland vaktpersonalen icke gjort sig gällande, lärer ett

uppskov med frågans lösning på sätt utskottet ifrågasatt utan svårighet kunna

äga rum.

Herrar talmäns framställning innebär vidare, att ifrågavarande vaktmästare

skulle för innevarande års riksdag tillerkännas, utöver dem enligt gällande bestämmelser

tillkommande avlöningsförmåner, en tillfällig gratifikation till belopp,

motsvarande en krona för varje tjänstgöringsdag. Utskottet vill erinra,

att samma förmån utgick till nämnda personal under 1928 års riksdag. Vid

sådant förhållande finner utskottet sig böra biträda herrar talmäns förslag. Att,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutshotteis memorial Nr 61.

7

såsom representanter för vaktmästarna i skrivelse till utskottet hemställt, gratifikationen

skulle fastställas till högre belopp än det, som beviljades av förlidet

års riksdag, har utskottet icke funnit skäl tillstyrka.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av herrar talmäns förevarande

framställning, må medgiva, att envar av de hos riksdagens

kamrar och utskott samt i riksdagens kansli anställda vaktmästarna

må för innevarande riksdag tillerkännas, utöver dem

enligt gällande bestämmelser tillkommande avlöningsförmåner,

en tillfällig gratifikation till belopp, motsvarande en krona

för varje tjänstgöringsdag.

Stockholm den 28 maj 1929.

På bankoutskottets vägnar:

C. E. SVENSSON.

Närvarande: se anteckning å utlåtande nr 60.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets memorial Nr 61.

Bilaga.

Till Herrar fullmäktige i Riksgäldskontoret.

o Delegerade vilja till en början erinra om, att nu gällande bestämmelser angående

avlöningen till hos riksdagens kamrar och utskott samt i dess kansli

anställda tjänstemän och vaktbetjänte fastställdes av 1923 års riksdag och återfinnas

i bankoutskottets memorial nr 12. Enligt dessa bestämmelser hänföras

vaktmästarna till tre olika lönegrupper med dagarvoden om resp. 10, 9 och

8 kronor, till vilka belopp komma dyrtidstillägg enligt de för befattningshavare

vid oreglerade verk gällande grunder. Det högsta arvodesbeloppet uppbäres av

förste vaktmästare hos kamrarna samt vaktmästare därstädes, som ombesörjer

utdelningen av postförsändelser till kamrarnas ledamöter (postvaktmästare);

arvode av 9 kronor om dagen utgår till förste vaktmästare hos statsutskottet

och vaktmästare i riksdagens kansli samt arvode av 8 kronor om dagen till

övriga vaktmästare såväl hos kamrarna som de ständiga utskotten. Dagarvode

utgår från och med dagen för inträde i tjänstgöring och upphör, för förste vaktmästare

hos kamrarna och postvaktmästare ävensom för en vaktmästare

hos vardera kammaren 14 dagar efter riksdagens avslutande, för en å riksdagens

kanslis tryckeriavdelning anställd vaktmästare 30 dagar och för övriga

vaktmästare å berörda avdelning 25 dagar efter riksdagens slut samt för övriga

vaktmästare med den dag, då tjänstgöringen för en var av dem slutar. — - Vid

slutet av varje riksdag må till vardera av de under hela riksdagen i kamrarna

anställda förste vaktmästarna och till postvaktmästaren utbetalas en särskild

ersättning av 50 kronor. Därjämte må, jämväl vid slutet av varje riksdag till

en var av de vaktmästare, vilka efter klockan elva eftermiddagen tjänstgjort

vid aftonplena, utbetalas en extra ersättning av 4 kronor för varje gång sådan

tjänstgöring ägt rum. — Beträffande tjänstemän och betjänte i särskilt eller

sammansatt utskott gälla ej ovanberörda bestämmelser utan skall, sedan vederbörande

utskott inhämtat kanslideputerades yttrande, ersättningsfrågan på utskottets

förslag särskilt avgöras av kamrarna.

Stundom antagas även biträdande vaktmästare, på vilka berörda avlöningsbestämmelser

ej heller tillämpas utan till vilka lägre avlöning utgår.

Antalet under 1928 års riksdag hos riksdagens kamrar, utskott och kansli

(med tryckeriexpedition) anställda vaktmästare utgjorde fyrtioåtta. Av dessa

tillhörde fyra (två förste vaktmästare och två postvaktmästare i kamrarna)

den högsta lönegruppen, fem (förste vaktmästaren hos statsutskottet och vaktmästarna

å tryckeriexpeditionen) den mellersta och de övriga trettionio, därav

en med tjänstgöring i särskilt utskott, den lägsta lönegruppen. Till sistnämnda

lönegrupp voro därjämte hänförda fyra extra portvakter.

Av ifrågavarande fyrtioåtta vaktmästare innehade elva ordinarie statstjänst,

en uppbar pension a statstjänst, en innehade extra anställning i statens tjänst,

en var anställd i ordenskapitlet, en i kommunens tjänst och en innehade anställning

som stadsbud. Övriga vaktmästare ävensom de extra portvakterna

innehade, såvitt delegerade hava sig bekant, ej någon stadigvarande anställning.

Tidigare torde riksdagens vaktmästare hava rekryterats huvudsakligen bland

personer, som innehade fast anställning i statens tjänst. Såsom de anförda

uppgifterna giva vid handen, har denna praxis numera väsentligen övergivits,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets memorial Nr 61.

9

i det att den övervägande delen av riksdagens vaktmästare numera utgöres av

personer utan fast anställning. Enligt delegerades mening kan det ifrågasättas,

huruvida den angivna förändringen i fråga om riksdagsvaktmästarnas rekrytering

kan anses ur riksdagens synpunkt i allo fördelaktig. Det vill synas

delegerade, som om ytterligare garantier skulle föreligga för, att riksdagen

erhölle en för ändamålet lämplig och sina olika uppdrag fullt vuxen betjäning,

därest rekryteringen, på sätt tidigare skett, åtminstone i huvudsak ägde

rum bland de i statens tjänst anställda vaktmästarna i Stockholm.

En återgång till systemet med statsanställda vaktmästare i riksdagen skulle

även medföra den fördelen, att riksdagens myndigheter och särskilt riksgäldsfullmäktige

bleve befriade från omsorgen att söka bereda sysselsättning mellan

riksdagarna åt så många som möjligt av riksdagens icke statsanställda vaktmästare.

Det är visserligen sant, att denna omsorg i stället bleve överflyttad

på de myndigheter, som komme att avstå vaktmästare för tjänstgöring i riksdagen

och till ersättning för dem finge inkalla extra personal för tjänstgöring

under riksdagstiden. Det måste emellertid ställa sig lättare för ett verk, som

avstått en eller annan vaktmästare för tjänstgöring i riksdagen, att bereda

arbete även under tiden mellan riksdagarna för den eller de personer, som

under riksdagstiden inkallats för tjänstgöring i verket, än för riksgäldskontoret

att under nämnda tid bereda arbete åt det stora antal riksdagsvaktmästare

och därmed likställda, som ej innehar någon stadigvarande anställning. Riksgäldskontorets

möjligheter i ifrågavarande avseende äro ganska begränsade

och bestå i att i den utsträckning så kan erfordras tillhandahålla vaktbetjäning

åt mellan riksdagarna inom riksdagshuset arbetande kommittéer och sakkunniga,

där sammanträdande kongresser o. d.

Ehuru delegerade således, såsom framgår av vad här ovan uttalats, finna

vissa skäl tala för, att riksdagens vaktmästare åtminstone i huvudsak rekryteras

bland personer med statsanställning, anse sig delegerade dock ej böra

ifrågasätta införande av några föreskrifter i sådan riktning. Skulle emellertid

riksdagen finna, att en sådan princip för framtiden bör vinna tillämpning,

förutsätta delegerade i allt fall, att de icke statsanställda vaktmästare, som

för närvarande tjänstgöra i riksdagen, skola äga företräde till förnyad anställning

därstädes. Under angivna förutsättning har man således i alla händelser

för en avsevärd tid framåt att räkna med, att flertalet av vaktmästarna i riksdagen

kommer att utgöras av personer utan fast anställning.

Då delegerade nu övergå till att redogöra för sin undersökning av vad som

kan vara att göra för förbättring av riksdagsvaktmästarnas ekonomiska ställning,

vilja delegerade till en början uttala sitt instämmande i bankoutskottets

ovan återgivna uttalande, att vissa skäl kunna anföras för vidtagande av åtgärder

till undanröjande eller förminskande av de svårigheter, vilka på grund

av anställningens tillfälliga art otvivelaktigt förefinnas för en del av ifrågavarande

befattningshavare.

Beträffande de åtgärder i berörda syfte, som skulle kunna ifrågakomma,

så hava riksdagens vaktmästare i sin ovan omförmälda skrivelse hemställt dels

om åtgärder för beredande åt vaktmästarna av sysselsättning mellan riksdagarna

i största möjliga utsträckning genom tjänstgöring inom riksdagens

hus; dels om visst arvode under tiden mellan riksdagarna, även om dylik anställning

ej kan beredas, dels och om rätt till viss ersättning vid sjukdomsfall.

Vid företräde inför delegerade hava representanter för vaktmästarna därjämte

ifrågasatt rätt till erhållande av ålderstillägg.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets memorial Nr 61.

Kanslideputerade hava i sin ovan intagna skrivelse föreslagit åtgärder för

tillgodoräknande av tjänstgöring såsom vaktmästare hos riksdagen, statsrevisionen

och i av Kungl. Maj: t tillsatta kommittéer vid erhållande av ordinarie

anställning i statens tjänst.

Frågan om åtgärder för beredande av sysselsättning åt riksdagens vaktpersonal

mellan riksdagarna hava delegerade redan berört. Såsom kanslideputerade

i sin ovan intagna skrivelse meddelat, har frågan tidigare varit föremål för

utredning med anledning av en motion av herr Lindhagen vid 1927 års

riksdag.

Vad härefter angår frågan om beredande åt riksdagens vaktmästare av viss

ersättning under tiden mellan riksdagarna få delegerade anföra följande.

Systemet med särskilda arvoden under tidsperiod, då befattningshavare icke

kan beredas arbete vid vederbörande verk, har enligt vad delegerade inhämtat

endast undantagsvis kommit i tillämpning inom den civila statsförvaltningen.

I § 14 mom. 5 av kungörelsen den 26 juni 1925 med avlöningsbestämmelser

för extra ordinarie tjänstemän och aspiranter vid kommunikationsverken föreskrives,

att extra ordinarie telegrafassistenter och telegrafexpeditörer skola för

tid, varunder arbete icke kan beredas dem, avstå hela lönen jämte i förekommande

fall kallortstillägg, men i stället, där verkets styrelse icke annorlunda

bestämmer, åtnjuta beredskapsarvode med visst angivet belopp. Liknande bestämmelser

gälla ock för extra befattningshavare av telegrafassistents och

telegrafexpeditörs grad. I det mellan telegrafstyrelsen och kvinnliga telefontjänstemannaföreningen

träffade avtalet rörande telefonistpersonalens löne- och

anställningsförhållanden stadgas, att extra lokaltelefonist, som under sammanlagt

tre år stått till förfogande för förordnanden eller annan tillfällig tjänstgöring,

äger att från ingången av nästpåföljande kvartal för tid, varunder

hon icke innehar förordnande, uppbära expektansarvode till i avtalet närmare

angivet belopp. I övrigt utgå ej till befattningshavare inom den civila statsförvaltningen,

såvitt delegerade hava sig bekant, några löneförmåner av den

art, som nu angivits.

De ifrågavarande beredskaps- och expektansarvodena hava givetvis tillkommit

i syfte, att telegrafverket vid inträffande sjukledigheter och semestrar

skall hava tillgång till fullt utbildad personal utan att för detta ändamål behöva

kvarhålla erforderlig reservpersonal i ständig tjänstgöring. Nämnda avlöningsform

tjänar sålunda ett direkt verksintresse.

Uppenbarligen förefinnes icke för riksdagens del ett dylikt motsvarande

intresse vad angår vaktmästarna. För vaktmästarsysslornas skötande hos riksdagen

erfordras icke någon speciell fackutbildning, såsom fallet är i fråga om

ovan omhandlade tjänstemän hos telegrafverket, och någon brist på aspiranter

till vaktmästarebefattningar plägar icke förefinnas.

Enligt delegerades uppfattning tala tvärtom starka skäl mot en anordning

med beredskapsarvode eller »väntepengar» för riksdagens vaktbetjäning. Denna

personal antages ju vid varje riksdag och anställes tills vidare för varje särskild

riksdag. Vid sådant förhållande måste det anses oegentligt att efter

riksdagstjänstgöringens slut avlöna befattningshavare, som måhända ej komma

att vid påföljande riksdag erhålla förnyad anställning. Införande av en

sådan avlöning, även om densamma, såsom ifrågasatts, utginge med endast en

del av den under riksdagen uppburna avlöningen, skulle i själva verket innebära

ett medgivande, att anställningen vore att anse såsom mera fast än vad

den hittills varit och borde därför medföra den konsekvensen, att riksdagens

vaktbetjäning anställdes tillsvidare utan begränsning till löpande riksdag.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Banl-outslcottets memorial Nr 61.

11

Till nu anförda principiella betänkligheter komma även praktiska svårigheter.

Då, enligt vad delegerade hava sig bekant, åtskilliga av de riksdagsvaktmästare,

som sakna stadigvarande anställning, i alla fall äro i tillfälle

att under tiden mellan riksdagarna förskaffa sig ej oväsentliga inkomster,

vore det enligt kommitténs mening ej försvarligt att genom s. k. »väntepengar»

avlöna samtliga vaktmästare, som ej innehava stadigvarande anställning.

Det måste emellertid möta avsevärda svårigheter att tillfredsställande

kontrollera vaktmästarnas ekonomiska förhållanden för avgörande av vilka,

som borde tillerkännas förmånen av »väntepengar» och vilka, som borde uteslutas

från denna förmån. Delegerade måste således i likhet med kanslideputerade

finna, att frågan om en förbättring av riksdagsvaktmästarnas ekonomiska

ställning, i den mån en sådan kan finnas befogad, ej bör lösas genom

införande av rätt till avlöning under tiden mellan riksdagarna.

Innan delegerade härefter ingå på frågorna om ålderstillägg och avlöning

under sjukdom hava delegerade ansett sig böra till granskning upptaga frågan

om sättet för avlöningarnas beräknande. Enligt nu gällande bestämmelser

angående avlöning till riksdagens tjänstemän och vaktbetjänte utgår avlöningen

med visst belopp för dag utom till sekreterarna hos kamrarna, utskotten

och riksdagens kansli. Å avlöningsbeloppen äga befattningshavarna åtnjuta

dyrtidstillägg efter samma grunder, som gälla för oreglerade verk. Delegerade

vilja ifrågasätta behövligheten av att alltjämt uppdela avlöningen i grundavlöning

och dyrtidstillägg. Det synes delegerade, som om tiden nu vore inne

att verkställa en definitiv reglering av löneförhållandena för ifrågavarande

befattningshavare genom dyrtidstilläggens slopande. Vid en dylik reglering

torde även dagarvodena lämpligen böra utbytas mot månadsarvoden, varvid

tillika torde böra bestämmas, att vid beräkning av arvode för del av månad

månaden alltid bör räknas till 30 dagar. Då delegerades uppdrag ej omfattar

mer än vaktpersonalens avlöningsfrågor, anse sig delegerade givetvis ej kunna

ingå på övriga tjänstemannagruppers avlöningsförhållanden. Något hinder

att reglera vaktpersonalens löneförhållanden på sätt nu angivits synes emellertid

icke föreligga. Till frågan om avlöningsbeloppens avvägande återkomma

delegerade här nedan.

Vad beträffar förslaget angående beredande av ålderstillägg åt riksdagens

vaktpersonal få delegerade erinra därom, att i avlöningssystemet för befattningshavare

inom statsförvaltningen — såväl ordinarie som extra ordinarie

— den principen allmänt tillämpas, att avlöningen efter bestämda mellantider

ökas med vissa mindre belopp. Delegerade hava funnit skäligt, att nämnda

princip kommer i tillämpning även beträffande riksdagens vaktpersonal. Visserligen

är denna personal, såsom förut framhållits, endast tillfälligt anställd,

i det att den antages tills vidare under varje riksdag, men faktiskt råder det

förhållandet, att flertalet av ifrågavarande personal återkommer år efter år.

En anordning med ålderstillägg skulle, därest dessa ej tillmättes allt för

knappa, vara ägnad att, i den mån uppflyttning sker till högre löneklass, ej

oväsentligt förbättra här ifrågavarande befattningshavares ekonomiska

ställning.

Såsom förut omförmälts, utgår avlöningen till vaktpersonalen för närvarande

med följande dagarvoden: 8 kronor i den lägsta lönegruppen, 9 kronor i den

mellersta och 10 kronor i den högsta jämte dyrtidstillägg såsom för oreglerade

verk. Om dyrtidstillägget beräknas genomsnittligt utgöra 35 procent å grundlönen,

uppgå dagarvodena till resp. 10 kronor 80 öre, 12 kronor 15 öre och 13

kronor 50 öre och månadsarvodena för månad om 30 dagar till resp. 324

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutslcottets memorial Nr 61.

kronor, 364 kronor och 405 kronor, vadan avlöningsskillnaden mellan lönegrupperna

utgör i runt tal 40 kronor för månad. Med utgångspunkt från

nuvarande avlöning hava delegerade ansett sig böra föreslå ett månadsarvode

för den lägsta lönegruppen av 320 kronor. Med iakttagande av berörda löneskillnad

skulle då månadsavlöningen utgöra för mellangruppen 360 kronor

och för den högsta gruppen 400 kronor. Delegerade hava emellertid funnit

lämpligare, att all vaktpersonal anställes med en månadslön av 320 kronor

och att särskilda tillägg å resp. 40 kronor och 80 kronor per månad utgå till

de vaktmästare, som hava att utföra vissa mera kvalificerade göromål. Det

har synts delegerade, att riksdagen på så sätt skulle erhålla större rörelsefrihet

att verkställa eventuellt erforderliga omplaceringar bland personalen ifråga.

Till grundlönen, 320 kronor, skulle därjämte komma vissa ålderstillägg lika

för alla, vilka tillägg enligt delegerades mening lämpligen borde bliva tre

och utgå med 15 kronor för månad efter resp. 3, 6 och 9 år.

_ För uppflyttning i högre löneklass inom nyreglerade verk, tillhörande den

civila statsförvaltningen, erfordras bland annat, att vederbörande under minst

fyra femtedelar av den tjänstetid, som kräves för vinnande av uppflyttning,

skall hava bestritt sin egen eller på grund av förordnande annan statens tjänst

eller fullgjort annat offentligt uppdrag. En likartad bestämmelse synes lämplig

även för riksdagens vaktbetjäning. Då en lagtima riksdag i regel plägar pågå

under omkring fem månader, d. v. s. sammanlagt omkring femton månader under

en treårsperiod, bör enligt delegerades mening såsom villkor för uppflyttning

i högre löneklass stadgas, att vederbörande under en tidrymd av minst tre år

tjänstgjort under sammanlagt minst tolv månader. Skulle vaktmästare på grund

av sjukdom eller annan anledning vara frånvarande under så lång tid, att den

sammanlagda tjänstgöringstiden under treårsperioden icke uppgår till den sålunda

angivna tiden av minst tolv månader, framflyttas givetvis tidpunkten för

ålderstilläggs erhållande. Därest nyssnämnda tjänstgöringstid uppnås under pågående

riksdag, vilket givetvis i allmänhet torde komma att bliva fallet, bör

dock tillgodonjutandet av ålderstillägg ej ske förrän vid början av nästföljande

riksdag. Vid tillgodoräknande av tjänstetid för erhållande av ålderstillägg torde

de nuvarande befattningshavarna böra tillgodoföras sin förutvarande anställning

hos riksdagen.

Med tillämpning av de således föreslagna bestämmelserna kommer slutavlöningen

för vaktpersonalen att efter minst nio år med en tjänstgöring under denna

tid av minst 36 månader uppgå till 365 kronor i månaden och löneförbättringen

sålunda utgöra inemot 45 kronor för månad.

En genom delegerades försorg verkställd sammanställning utvisar, att av de

vid 1928 års riksdag anställda fyrtioåtta vaktmästarna trettiotvå hade tjänstgjort

under minst nio riksdagar, sex sex''—åtta riksdagar, åtta tre—fem riksdagar

och endast två mindre än tre riksdagar. Därest delegerades förslag rörande

ålderstillägg vinner riksdagens bifall, skulle sålunda så gott som alla ifrågavarande

vaktmästare, vilka nästan undantagslöst äro anställda jämväl under nu

pågående riksdag, komma i åtnjutande av ett eller flera ålderstillägg och således

den av delegerade åsyftade förbättringen i deras ekonomiska ställning

omedelbart komma till stånd.

Enligt de bestämmelser för dyrtidstillägg, som nu tillämpas för riksdagens

tjänstemän, utgår även ett särskilt tillägg av fem kronor för månad för varje

barn, som ej fyllt sexton år. Även barntilläggen böra givetvis slopas vid genomförande

av den av delegerade föreslagna löneregleringen för riksdagens vaktpersonal.

I de fåtaliga fall, där på grund av ännu ej intjänade ålderstillägg de hit
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets memorial Nr 61.

13

tillsvarande avlöningsbestämmelserna skulle ställa sig förmånligare än de föreslagna

nya, böra vederbörande befattningshavare äga att såsom personligt lönetillägg

uppbära skillnaden.

De nu utgående särskilda ersättningarna dels för tjänstgöring efter klockan 11

eftermiddagen med 4 kronor för gång dels till kamrarnas förste vaktmästare och

postvaktmästare med 50 kronor för riksdag torde böra för framtiden utgå oförändrade.

Vad härefter beträffar frågan om löneförmåner under sjukdom hava kanslideputerade

ansett, att densamma ej bör lösas genom fastställande av generella

bestämmelser och såsom skäl därför anfört, att kanslideputerade för sin del saknade

möjlighet att överblicka konsekvenserna av en dylik åtgärd.

Enligt vad delegerade erfarit, bär hittills vid sjukdom bland riksdagens vaktpersonal

vederbörande, om sjukledigheten ej varit så långvarig, att vikarie ansetts

erforderlig, plägat få uppbära sin avlöning oavkortad, men i stället med

belopp, vilkas storlek berott på överenskommelse i de särskilda fallen, gottgjort

de kamrater, som under ledigheten fullgjort hans åligganden. Den ersättning,

den sjuke fått utgiva, torde emellertid alltid hava understigit avlöningens

belopp. Vid ledigheter av annan anledning har förfarits på enahanda sätt. Den

längsta tid, för vilken frågan om avlöningen under ledighet på grund av sjukdom

eller annan anledning ordnats såsom ovan angivits, torde hava varit tre

veckor. Har ledigheten varat längre, har den tjänstledige fått avstå hela sin avlöning

och denna uppburits av för honom inkallad vikarie.

Vid övervägande av den nu föreliggande frågan hava delegerade kommit till

den uppfattningen, att generella bestämmelser för avlöning under tjänstledighet

böra införas, delvis anslutande sig till de regler, som i sådant hänseende gälla

inom den civila statsförvaltningen. Det har synts delegerade, att vaktpersonalen

bör tillerkännas rätt att under viss kortare tid vid sjukdom uppbära sin avlöning

oavkortad samt därefter vara skyldig att avstå under viss tid en mindre del

av densamma och slutligen efter utgången av den senare tidsperioden hela avlöningen,

därest ej prövas skäligt låta vederbörande behålla någon del av densamma.

I enlighet härmed vilja delegerade förorda införande av följande bestämmelser.

Vid ledighet på grund av sjukdom bland vaktpersonalen utgår för varje

riksdagsperiod avlöning oavkortad under tio dagar, varefter under de därpå följande

femton dagarna avdrag sker med två kronor om dagen. För vaktmästare

med tilläggsarvode av 40 resp. 80 kronor utgör avdraget under berörda femton

dagar i förra fallet två kronor 50 öre och i det senare tre kronor om dagen. Varar

sjukdomen längre än tjugufem dagar, ankommer det på riksdagens kanslideputerade

att avgöra, huruvida och i vad mån avlöningen må till någon del behållas.

För vinnande av enhetlig tillämpning vid avgörandet av avlöningsfrågor av

nyssberörda art har det synts delegerade lämpligt, att prövningen av dylika frågor

beträffande all vid riksdagen anställd vaktpersonal förlägges till samma

myndighet, varvid kanslideputerade närmast synas böra ifrågakomma.

Skyldighet för befattningshavare att till vederbörande förman anmäla frånvaro

på grund av sjukdom bör givetvis föreligga. I enlighet med vad som gäller

inom den civila statsförvaltningen och för övrigt tillämpats även beträffande

riksdagens vaktbetjäning bör läkarbetyg avlämnas, om -sjukdomen varar längre

tid än tre dagar, vid äventyr att hela avlöningen eljest innehålles.

Delegerade förutsätta, att vid sjukdomsfall tjänstgöringen för vaktpersonalen

liksom hittills i största möjliga omfattning ordnas så, att densamma kan

upprätthållas utan anställande av vikarier. Av vad ovan förordats rörande rätt

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutslcottets memorial Nr Öl.

att under ledighet för sjukdom uppbära avlöning följer, att den sjuke ej skall

vara skyldig att lämna ersättning till de vaktmästare, som uppehålla hans

tjänstgöring. Någon rätt för nyssnämnda vaktmästare till ersättning i sådana

fall bör ej anses föreligga, utan vaktpersonalen vara skyldig att, självfallet inom

rimliga gränser, utan särskild ersättning fullgöra den ändrade och utökade

tjänstgöring, som vederbörande förman anser sig böra föreskriva vid sjukdomsfall

och andra tillfällen, då så kan erfordras. Vaktmästare bör likaledes vara

skyldig underkasta sig förflyttning till annan befattning vid riksdagen, som

kan bliva honom i behörig ordning ålagd.

Vid ledighet under begränsad kort tid (högst sju dagar) för enskild angelägenhet,

som finnes vara av särskilt ömmande beskaffenhet, bör vaktmästare

av sin avlöning avstå för dag förslagsvis tre kronor. Åtnjuter vaktmästare tillläggsarvode

av 40 resp. 80 kronor, synes han i förra fallet böra avstå tre kronor

50 öre för dag ''Och i det senare fyra kronor för dag. Vid ledighet under begränsad

kort tid för uppgiven enskild angelägenhet av vikt i andra fall än nyss sagts

torde ifrågavarande avdrag böra bestämmas till resp. fyra, fem och sex kronor.

I händelse av ledighet av annan anledning än sjukdom och här ovan nämnda

orsaker bör befattningshavare avstå hela avlöningen.

Inom statsförvaltningen gäller, att vid en tjänstemans ledighet för sjukdom

eller av annan anledning vikarien ej äger uppbära någon vikariatsersättning,

om vikariatet ej omfattar längre tid i oavbruten följd än sju dagar. I analogi

härmed synes böra föreskrivas, att en vaktmästare skall vara skyldig att under

förslagsvis tio dagar utan förhöjning i sin avlöning uppehålla befattning, varå

utgår tilläggsarvode med 40 resp. 80 kronor, men att, därest förordnandet varar

längre tid, vikarien skall för hela den tid, förordnandet varar, äga uppbära därå

belöpande del av tilläggsarvodet.

I avlöningsreglementena för de Teglerade verken, tillhörande stats fö rvaltningen,

finnes stadgat, att, om tjänsteman, som från icke-ordinarie befattning

vinner befordran till ordinarie tjänst, innehar sådan anställning i statens tjänst,

som i avseende å tjänstgöringens art och omfattning finnes svara mot, vara jämförbar

med eller högre än den ifrågavarande ordinarie tjänsten, må för bestämmandet

av hans begynnelselön i denna tjänst och sedermera för hans uppflyttning

till högre löneklass tillgodoräknas honom den tid utöver tre år, under vilken

han efter fyllda 18 år i en följd innehaft dylik anställning.

Såsom ovan omförmälts, hava kanslideputerade ifrågasatt en ändring i denna

bestämmelse i avsikt att bereda möjlighet för vaktmästare hos riksdagen och

statsrevisionen samt, därest så kan ske, även hos av Kungl. Maj: t tillsatta kommittéer

att vid tillträde till ordinarie tjänst inom statsförvaltningen få för inplacering

i löneklass och sedermera för uppflyttning i högre löneklass tillgodoräkna

sig tjänstgöring hos riksdag, statsrevision och kommitté, oaktat densamma på

grund av anställningens art ej kunnat fortlöpa i en följd. Delegerade, som tagit

detta spörsmål under övervägande, hava icke förbisett, att ett sådant medgivande

skulle bryta den princip för tillgodoräknande av föregående tjänstgöring,

som sålunda tillämpas inom den civila statsförvaltningen. Då emellertid delegerade

finna vissa sakliga skäl tala för, att denna fråga göres till föremål för

närmare undersökning, vilja delegerade förorda, att densamma hänskjutes till

1928 års lönekommitté för att tagas i övervägande i samband med övriga frågor

rörande ändringar i gällande avlöningsreglementen. Därest riksdagen skulle

dela denna uppfattning, torde riksdagen böra i skrivelse till Kungl. Maj: t hemställa,

att Kungl. Maj: t måtte anbefalla berörda kommitté att taga nu ifrågavarande

spörsmål under omprövning.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets memorial Nr 61.

15

Med inberäknande av dyrtidstilläggen utgjorde avlöningen för månad om 30

dagar till vaktmästarna vid 1928 års riksdag, för den högsta lönegruppen (4 st.)

405 kronor, för den mellersta (5 st.) 364 kronor och för den lägsta (39 st.)

324 kronor. Tillsammans utgjorde således månadsavlöningen till hela vaktmästarkåren

16,076 kronor eller för fem månader 80 380 kronor. Därest de av

delegerade föreslagna bestämmelserna tillämpats under 1928 års riksdag, skulle

avlöningarna för månad hava uppgått till sammanlagt 17,695 kronor eller för

fem månader 88,475 kronor. Under antagande att vaktmästarnas tjänstgöring i

genomsnitt varat i fem månader skulle merkostnaden således hava uppgått till

8,095 kronor, vilket belopp dock givetvis ej är det exakta, men torde ligga ganska

nära detta.

Till jämförelse mellan de av delegerade föreslagna avlöningarna till riksdagens

vaktpersonal och expeditionsvakter resp. förste expeditionsvakter i reglerade

verk, tillhörande statsförvaltningen, vilka äro placerade i resp. femte och sjunde

lönegraden (i riksbanken och riksgäldskontoret dock högre), må omförmälas,

att expeditionsvakt i Stockholm (G-ort), åtnjuter i lägsta löneklassen en avlöning

av 2,520 kronor för år och i den högsta (efter tolv år) 3,144 kronor. Med

tillägg av dyrtidstillägg (17 procent) utgör årsavlöningen resp. 2,940 kronor

och 3,672 kronor eller för månad resp. 245 kronor och 306 kronor. Berörda avlöningsbelopp

ligga således avsevärt under de av delegerade för riksdagens vaktpersonal

föreslagna begynnelse- och slutavlöningarna, 320 kronor och 365 kronor

för månad.

Förste expeditionsvakt uppbär å G-ort lägst 2.832 kronor och högst 3,486

kronor eller inklusive 17 procent dyrtidstillägg resp. 3,312 kronor och 4.074

kronor, d. v. s. för månad resp. 276 kronor och 339 kronor 50 öre. Riksdagsvaktmästarna

med tilläggsarvode av 40 resp. 80 kronor skulle enligt delegerades

förslag i begynnelse- och slutlön uppbära, de förra resp. 360 och 405 kronor

samt de senare resp. 400 och 445 kronor.

Några bestämmelser rörande den dagliga tjänstgöringstidens längd finnas

ej för riksdagens vaktmästare utfärdade och torde på grund av tjänstgöringens

art knappast kunna meddelas. Vaktmästarna hava hittills ansetts skyldiga att

tjänstgöra så lång tid, som erfordras för arbetets behöriga gång, och så bör

givetvis även för framtiden vara förhållandet.

Delegerade hava ej ansett sig böra verkställa någon undersökning av möjligheterna

att minska den vid riksdagen anställda vaktpersonalen, utan vill i

detta avseende endast uttala, att delegerade förutsätta, att de myndigheter, som

äga antaga vaktpersonal, ägna stor uppmärksamhet åt att i möjligaste mån begränsa

antalet vaktmästare.

Delegerade hava ej ingått i någon närmare prövning av frågan, huruvida

den nuvarande fördelningen av vaktpersonalen i de tre förut omförmälda lönegrupperna

är i allo lämplig. Det synes emellertid kunna ifrågasättas, huruvida

icke de fyra extra portvakterna, vilka nu tillhöra den lägsta lönegruppen, böra

i löneavseende något uppflyttas i betraktande av att deras tjänstgöring måste

anses mera ansträngande än vaktmästarnas. Utan att uttala någon bestämd

mening i denna fråga vilja delegerade hemställa till herrar riksgäldsfullmäktige,

som hava att tillsätta berörda befattningshavare och bestämma deras avlöning,

att taga denna fråga under närmare övervägande.

Då riksdagens vaktpersonal tillsättes av olika myndigheter — kamrarnas

kanslitillsättare, utskotten, kanslideputerade och riksgäldsfullmäktige — är det

givet, att enhetliga synpunkter vid tjänsternas tillsättande icke kunna komma

till tillämpning, vilket enligt delegerades mening måste menligt inverka på re
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bankoutskottets memorial Nr 61.

kryteringen. Det skulle därför vara naturligt och lämpligt, att samma myndighet

hade att tillsätta hela vaktpersonalen. Bestämmelser i grundlagarna lägga

emellertid hinder i vägen för en sådan anordning, varjämte det torde kunna

antagas, att de tillsättande myndigheterna ej skulle vara tilltalade av eu sådan

ändring.

I anslutning till vad sålunda anförts hava delegerade utarbetat bilagda förslag

till avlöningsbestämmelser för riksdagens vaktpersonal. Bestämmelserna

äga ej tillämpning å förut omförmälda biträdande vaktmästare med lägre avlöning,

utan torde denna liksom anställningsvillkoren i övrigt för nyssberörda

vaktmästare även för framtiden böra på sätt hittills skett bestämmas för varje

särskilt fall.

Enligt nyssnämnda förslag skola de nya avlöningsbestämmelserna lända till

efterrättelse från och med ingången av år 1930. Därest riksdagen skulle anse

lämpligt, synes det emellertid ej föreligga något hinder för, att dessa bestämmelser

i vad de avse avlöningsbeloppens beräknande, d. v. s. §§ 1, 2, 6 och 7,

tillämpas jämväl för nu pågående riksdag. Skulle så komma att ske, torde

riksdagen böra särskilt besluta dels att nu anställd vaktmästare icke i anledning

av de nya bestämmelserna skall lida minskning i den avlöning, inklusive

dyrtidstillägg, som han enligt 1923 års bestämmelser uppbär under 1929 års

första kvartal, dels ock att vid beräkning av ålderstillägg vaktmästare skall

tillgodoräknas den tid, han före år 1929 innehaft anställning hos riksdagen.

Stockholm den 5 mars 1929.

Å de delegerades vägnar:

K. von GEIJER.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets memorial Nr 61.

17

Bilaga till delegerades yttrande.

Bestämmelser angående avlöning för de hos riksdagens kamrar och utskott

samt i riksdagens kansli anställda vaktmästare.

§ 1.

Hos riksdagens kamrar, dess kansli eller ständiga utskott anställd vaktmästare

åtnjuter ett arvode av 320 kronor för månad.

Utöver nämnda belopp utgår till förste vaktmästare hos kamrarna och till

vaktmästare, som ombesörjer utdelning av postförsändelser till kamrarnas ledamöter

(postvaktmästare), ett arvodestillägg av 80 kronor för månad samt till

förste vaktmästare hos statsutskottet och till vaktmästare i riksdagens kansli

ett arvodestillägg av 40 kronor för månad.

§ 2.

Befattningshavare, som i § 1 omförmäles, må utöver honom jämlikt sagda

paragraf tillkommande arvode samt i förekommande fall arvodestillägg tilldelas

tre ålderstillägg, vart och ett å 15 kronor för månad, sålunda, att månadsarvodet

efter tre års tjänstgöring höjes med 15 kronor, efter ytterligare tre

års tjänstgöring med 15 kronor samt efter ytterligare 3 års tjänstgöring med

15 kronor.

Såsom villkor för erhållande av vart och ett av omförmälda ålderstillägg

gäller, att befattningshavare fullgjort tjänstgöring under sammanlagt minst

tolv månader. Ålderstillägg utgår från och med riksdagen näst efter den, varunder

sagda tjänstgöringstid uppnåtts.

§ 3.

1. Varder befattningshavare av behörigen styrkt sjukdom förhindrad att

tjänstgöra, äger han åtnjuta oavkortad avlöning (arvode, arvodestillägg och

ålderstillägg) under 10 dagar av en och samma riksdagsperiod, men skall han

under de därpå följande 15 dagarna avstå:

förste vaktmästare hos kamrarna och postvaktmästare 3 kronor för dag;

förste vaktmästare hos statsutskottet samt vaktmästare i riksdagens kansli

2 kronor 50 öre för dag; samt

övriga vaktmästare 2 kronor för dag.

Varar sjukdomen längre tid än tjugufem dagar ankommer det på riksdagens

kanslideputerade att avgöra, huruvida avlöningen må till någon del behållas.

2. Vid ledighet under begränsad, kort tid, dock högst sju dagar, för sådan

enskild angelägenhet, som finnes vara av särskilt ömmande beskaffenhet, skall

befattningshavare av sin avlöning avstå:

förste vaktmästare hos kamrarna och postvaktmästare 4 kronor för dag;

förste vaktmästare hos statsutskottet samt vaktmästare i riksdagens kansli

3 kronor 50 öre för dag; och

övriga vaktmästare 3 kronor för dag;

samt vid ledighet under begränsad, kort tid för uppgiven enskild angelägenhet

av vikt i andra fall än nyss sagts respektive 6 kronor, 5 kronor och 4

kronor för dag.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 8 samt. häft. 87 (Nr 61.)

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bankouislcottets memorial Nr 61.

3. Därest befattningshavare åtnjuter ledighet i andra fall än i 1 och 2 mom.

sägs, skall han avstå hela avlöningen.

§ 4.

Har vaktmästare beordrats att under längre tid i oavbruten följd än 10

dagar uppehålla förste vaktmästare- eller postvaktmästarebefattning eller

vaktmästarebefattning hos riksdagens kansli, må han för den tid, vikariatet

varar, uppbära, förutom månadsarvode och eventuellt intjänat ålderstillägg,

arvodestillägget för den befattning, å vilken han vikarierar, i förekommande

fall med avstående av arvodestillägget för den egna befattningen.

§ 5.

Vaktmästare skall vara underkastad den föreskrift angående förändrad eller

utvidgad tjänstgöring eller förflyttning till annan befattning vid riksdagen,

som kan bliva honom i behörig ordning meddelad.

§ 6.

Vid beräkning enligt dessa bestämmelser av avlöning för del av månad

räknas månaden till 30 dagar.

§ 7-

Ä avlöning, som utgår enligt förevarande bestämmelser, må dyrtidstillägg

icke beräknas.

§ 8.

Hörande befattningshavares avlöning och tjänstgöring skola i övrigt gälla

föreskrifterna i §§ 2, 3, 5, 8 och 10 av de utav 1923 års riksdag antagna bestämmelserna

(jfr bankoutskottets utlåtande 1923;: 12).

Dessa bestämmelser skola lända till efterrättelse från och med ingången av

år 1930, från vilken tidpunkt de år 1923 av riksdagen godkända bestämmelserna

rörande vaktmästares hos riksdagen avlönande m. in. skola, i den mån

annat ej stadgas här ovan, upphöra att gälla.

Befattningshavare, som senast år 1929 blivit antagen till vaktmästare lios

riksdagen, må icke i anledning av förevarande bestämmelser lida minskning

i den avlöning, dyrtidstillägg däri inbegripet, han enligt de år 1923 av riksdagen

godkända bestämmelserna uppburit under första kvartalet 1929.

Nu nämnd befattningshavare må vid beräkning av ålderstillägg enligt förevarande

bestämmelser tillgodoräknas den tid, han före år 1930 innehaft anställning

hos riksdagen.

Stockholm 1920. Kungl. Hovboktryckeriet Idnns Tryckert-A.-B

297085

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.