Sök i Ratio Lex

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9

1929-05-16 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1929:9, Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9

Dokumentets text

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.

Motionen.

Yttranden.

Andra kammarutskottet.

Nr 9.

Ankom till riksdagens kansli den 22 maj 1929 kl. 11 f. m.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande,

nr 9, i anledning av väckt motion, II: 192, angående

förbättring av skogsarbetarnas provianterings- och matlagning

sförhållanden.

I en inom andra kammaren väckt motion, nr 192, ka kerrar Ericsson i

Sörsjön ock Johansson i Sollefteå kemställt, att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj:t måtte ankålla om utredning rörande lämpligaste sättet att

åstadkomma en förbättring av skogsarbetarnas provianterings- ock matlagningsförkållanden

under vistelsen i skogarna samt framläggande för riksdagen

av de förslag, vartill utredningen kan ge anledning.

Beträffande motiveringen får utskottet känvisa till motionen.

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskott, till vilket motionen hänvisades,

inkämtade i vederbörlig ordning yttrande över motionen av socialstyrelsen,

vilket yttrande jämte en av skogs- och flottledningssektionen i ämnet

angiven promemoria såsom bilagor fogats till detta utlåtande.

För egen del anförde andra kammarens utskott följande.

»Den i föreliggande motion upptagna frågan kar, såsom även i motionen

erinrats, tidigare varit föremål för uppmärksamket. I en av socialstyrelsen

verkställd, år 1910 publicerad undersökning rörande skogsarbetarnas

levnads- och arbetsförhållanden i Värmland, Dalarna ock Norrland behandlades

nämligen bl. a. denna fråga. Av nämnda undersökning framgick,

att provianterings- och matlagningsförliållandena vid förläggningarna i

skogarna lämnade mycket övrigt att önska.

Det må även erinras om de undersökningar,- som medicinalstyrelsen

nyligen beslutat verkställa, huruvida vissa sjukdomar förekomma i övre

Norrland i större utsträckning än i övriga delar av landet samt om detta

står i samband med en ensidig och otjänlig kost samt missbruk av kaffe

och tobak.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9. 3

Av de i anledning av motionen nu i ämnet avgivna yttrandena bestyrkes

motionärernas uppfattning, att provianterings- och matlagningsförhållandena

för den stora arbetaregrupp, som skogsarbetarna utgöra, alltjämt

äro i stort sett lika otillfredsställande som vid tiden för verkställandet av

socialstyrelsens ovan berörda undersökning. Socialstyrelsen bar även i sitt

yttrande uttalat, att det syntes angeläget, att särskilda åtgärder vidtoges

för åstadkommande av en förbättring av ifrågavarande förhållanden.

Jämväl utskottet kan för sin del till fullo biträda syftet med den föreliggande

motionen. Att vidtaga direkta åtgärder för ernående av bättre förhållanden

på förevarande område torde dock böra i första hand ankomma

på det enskilda initiativet.

Emellertid torde statsmakterna indirekt kunna verksamt bidraga till en

gynnsam utveckling genom att föranstalta om eller understödja upplysnings-

och propagandaverksamhet på området i fråga. Socialstyrelsen har

sålunda meddelat, att dylik verksamhet redan med styrelsens medgivande i

viss utsträckning utövats av skogs- och flottledsinspektören vid sidan av

tjänsten. Styrelsen har emellertid ansett det önskvärt, att sådan verksamhet

ålades honom genom en ändring av den författning, som utgör hans instruktion

i fråga om tillsynen å skogs- och flottledshärbärgeslagarnas efterlevnad.

Jämväl enligt utskottets mening torde ett dylikt uppdrag för skogs- och

flottledsinspektören vara väl ägnat att befrämja syftet med den förevarande

motionen.

Vid en utredning av den i föreliggande motion väckta frågan torde emellertid

även böra tagas under övervägande, huruvida icke jämväl andra

åtgärder kunna tjäna berörda syfte. Det torde exempelvis ej vara uteslutet,

att hushållningssällskapen skulle på ifrågavarande område kunna utöva en

fruktbärande upplysningsverksamhet. Inom utskottet har även framkastats

den tanken, att på orter, där förevarande fråga är av intresse och där skolköksverksamhet

är anordnad, särskilda matlagningskurser skulle utan större

kostnad kunna anordnas, varigenom intresse för och kunskap i matlagning

skulle kunna väckas bland dem, som rekrytera skogsarbetarkåren.

Utan att göra något närmare uttalande om den ena eller andra åtgärdens

lämplighet vill utskottet för sin del förorda en utredning av den föreliggande

frågan. En dylik utredning, som lämpligen torde kunna uppdragas

åt socialstyrelsen, torde ej behöva bliva av större omfattning. I vad mån

riksdagens medverkan erfordras för prövning och eventuellt genomförande

av de förslag, vartill utredningen kan giva anledning, torde det få ankomma

på Kungl. Maj:t att avgöra.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa, att andra kammaren

måtte för sin del besluta, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl.

Maj:t anhålla om utredning rörande lämpligaste sättet att åstadkomma en

förbättring av skogsarbetarnas provianterings- och matlagningsförhållanden

under vistelsen i skogarna.»

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första kammarens andra tilljälliga utskotts utlåtande Nr 9.

Andra kammarens

beslut.

Utskottet.

Utskottets hemställan bifölls av andra kammaren.

Första kammaren, som delgivits andra kammarens beslut, har hänvisat

ärendet till sitt andra tillfälliga utskott.

Utskottet finner icke, att i ärendet givna upplysningar eller vad utskottet

för övrigt har sig bekant erbjuder tillräcklig grund att bedöma riktigheten

av motionärernas påstående att mag- och tarmsjukdomar skulle vara

oftare förekommande hos skogs- och flottningsarbetarna än hos andra befolk-''

ningslager eller att dieten skulle vara den avgörande orsaken till uppkomsten

av dessa sjukdomar. Frågan om de sjukdomar, som i större utsträckning

kunna konstateras hos sagda arbetaregrupper, och de särskilda

sjukdomsorsakerna äro för närvarande under utredning av medicinalstyrelsen,

men oavsett det resultat, som kan framgå av denna undersökning,

är motionärernas utredningskrav värt allt beaktande. Skogs- och flottningsarbetarnas

provianterings- och matlagningsförhållanden beröra nämligen

icke endast dieten utan även i hög grad de allmänna hygieniska levnadsförhållandena

för ifrågavarande arbetare.

Utskottet vill därför i likhet med andra kammarens utskott tillstyrka den

ifrågasatta utredningen och hemställer sålunda,

att första kammaren måtte biträda andra kammarens i

ärendet fattade beslut.

Stockholm den 16 maj 1929.

På utskottets vägnar:

GUSTAF W. EOOS.

Närvarande vid ärendets slutbehandling i utskottet: herrar Roos, Julin, J. II. T., Holmgren,

Larsén, Sanden, Eriksson, V., Granström, Larsson, J. A*

* Ej närvarande vid utlåtande^ justering.

Reservation

av herrar Roos och V. Erilcsson.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första hammarens andra tillfälliga utslcotts utlåtande Nr 9.

5

Till Riksdagens andra kammares fjärde tillfälliga utskott.

Genom remiss den 8 februari 1929 har Kungl. Maj:t anbefallt socialstyrelsen

att till riksdagens andra kammares fjärde tillfälliga utskott avgiva

yttrande över en inom kammaren väckt motion, nr 192, angående förbättring

av skogsarbetarnas provianterings- och matlagningsförhållanden.

Till fullgörande härav får socialstyrelsen anföra följande.

Styrelsen har i ärendet infordrat yttrande av skogs- och flottledsinspektören,

och har denne avgivit sådant i form av en promemoria, som i avskrift

bilägges.

Skogsarbetarnas provianterings- och matlagningsförhållanden är onekligen

en betydelsefull folkhygienisk fråga. I sin år 1916 publicerade undersökning

rörande skogsarbetarnas levnads- och arbetsförhållanden i Värmland,

Dalarna och Norrland ägnade Styrelsen också en ganska ingående

uppmärksamhet åt densamma. Tyvärr lärer det nog förhålla sig så, som

av skogs- och flottledsinspektören i hans yttrande framhålles, att skogsarbetarnas

provianterings- och matlagningsförhållanden alltjämt äro i stort sett

lika otillfredsställande som vid tiden för berörda undersökning. Att särskilda

åtgärder vidtagas för åstadkommande av en förbättring av ifrågavarande

förhållanden synes därför angeläget. De förslag i sådant syfte, som

framställts av skogs- och flottledsinspektören, torde förtjäna beaktande. I

främsta rummet synes härvid en målmedvetet bedriven upplysnings- och

propagandaverksamhet, särskilt för bildande av kooperativa matlag i skogsoch

flottledshärbärgena i förening med anställande av kockar eller hushållerskor,

böra komma i betraktande. Dylik verksamhet har redan med

Styrelsens medgivande i viss utsträckning utövats av skogs- och flottledsinspektören

vid sidan av tjänsten. Det synes emellertid önskvärt, att sådan

verksamhet ålades honom såsom en uppgift, vilken han hade att fullgöra

jämte övriga honom nu åvilande uppgifter. Detta skulle lämpligen kunna

ske genom att i den författning, som utgör hans instruktion i fråga om tillsynen

å skogs- och flottledshärbärgeslagarnas efterlevnad — Kungl. Maj:ts

kungörelse den 19 december 1919 (nr 822) angående tillsyn å härbärgen

för skogsavverknings-, kolnings- och flottningsarbetare — inrycka en

bestämmelse därom, att inspektören även har att verka för förbättring av

skogs- och flottningsarbetarnas provianterings- och matlagningsförhållanden.

En dylik åtgärd skulle innebära ett starkt stöd för inspektören

vid hans fortsatta bedrivande av ifrågavarande verksamhet samtidigt som

den skulle möjliggöra för honom att ägna mer tid och intresse åt verksamheten,

än han hittills ansett sig kunna göra.

Stockholm den 7 mars 1929.

GUNNAK HUSS.

W. STENHOLM.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.

Avskrift.

Skogs- och flottledsinspektören.

P. M.

till Kungl. Socialstyrelsen i anledning av motion i andra kammaren,

nr 192, angående förbättring av skogsarbetarnas provianterings- och matlagningsförliållanden.

Den betydelsefulla fråga, som genom förevarande motion upptagits till

behandling i riksdagen, har redan tidigare varit föremål för uppmärksamhet.

Eedan under åren 1893—1899 verkställdes av dåvarande provinsialläkaren

i Fjällsjö distrikt N. Englund och professor E. Tigerstedt statistiska

undersökningar rörande skogsarbetarnas diet, fördelningen av förtärda

näringsämnen samt den dagliga energiomsättningen, vilka år 1900

publicerades i en uppsats i tidskriften Idygiea under rubrik »Skogsarbetarnas

föda i nordvästra delen av Ångermanland». Vid dessa undersökningar

påvisades bl. a., att skogsarbetarnas födoämneskonsumtion till följd

av det ansträngande arbetet var avsevärt större än för andra kroppsarbetare.

Vidare konstaterades, att skogsarbetarnas föda bestod av mycket få födoämnen,

bland vilka amerikanskt fläsk, knäckebröd, vetemjöl, potatis och

socker voro de viktigaste. Därtill kom kött, korv, sill, strömming, mesost,

smör, mjölk, mjukt bröd, rågmjöl, grynmjöl, korn-, havre- och risgryn,

ärter och sirap, men uppgåvos dessa vara av mycket underordnad betydelse.

Vid flottningsarbete syntes födoämneskonsumtionen vara betydligt mindre

än vid skogsarbete, och dessutom utgjordes flottningsarbetarnas föda så gott

som uteslutande av torrskaffning. Korv, ost och ansjovis användes i betydligt

större omfattning än vid skogsarbete, under det att sådana födoämnen,

som erfordrade särskild tillagning, nästan alls icke förekommo.

Skogsarbetarnas provianterings- och matlagningsförhållanden hava vidare

varit föremål för undersökning vid den av socialstyrelsen verkställda utredning,

vars resultat år 1916 framlades i publikationen »Skogsarbetarnas

levnads- och arbetsförhållanden i Värmland, Dalarna och Norrland». Ehuru

man vid sistnämnda undersökning ansåg sig kunna spåra en tydlig förbättring

av skogsarbetarnas diet, om densamma jämfördes med de konsumtionsförhållanden,

som voro rådande vid tidpunkten för doktor Englunds

undersökning, framgick dock klart, att provianterings- och matlagningsförhållandena

vid förläggningarna i skogarna fortfarande lämnade mycket

övrigt att önska. Proviantanskaffningen var sålunda ofta förenad med

betydande svårigheter, och skogsarbetarna livnärde sig merendels på en

synnerligen enformig och illa tillagad kost, vilken enligt läkares utsago

stundom gav anledning till digestionsrubbningar och magsjukdomar. Härtill

medverkade emellertid mindre råvarornas art och beskaffenhet än de

förtärda maträtterna och sättet för deras tillagning. Att matlagningen

måste bliva bristfällig och otillfredsställande är emellertid ej ägnat att

förvåna, då skogsarbetarna, såsom känt är, i regel äro hänvisade till att

själva laga sin mat. Eu från arbetet nyss hemkommen arbetare, »trött

och kådig till kropp och kläder», är, såsom i ovannämnda utredning frainhålles,

enligt sakens natur föga skickad att på egen hand hushållsamt och

smakligt anrätta sin föda. De ofta mycket primitiva kojor, som tidigare

allmänt användes för arbetarnas inkvartering, och de enkla matlagningsanordningar,

som alltjämt äro för handen i härbärgena, äro ej heller ägnade

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9. 7

att underlätta matlagningen, för att ej nämna de svårigheter, som alltid

maste uppstå, da flertalet av de i ett härbärge boende skola laga mat samtidigt.

Såsom i socialstyrelsens undersökning framhålles, ankommer anskaffnmg

och transport av provianten till arbetsplatserna även i regel på arbetarna

själva. Endast vid större drivningar å trakter, där avståndet till

handelsbodar är mycket betydande, kan det hända, att någon handlande

anordnar ett proviantförrad i närheten av arbetarnas förläggning, varifrån

matvaror vissa dagar försäljas till arbetarna. Belysande för de svårigheter,

som vanligen äro förenade med provianteringen, är det vid socialstyrelsens

undersökning konstaterade förhållandet, att medelavståndet mellan avverkningsplats

och närmaste proviantförråd uppgick till c:a 1 mil, eu

väglängd som anmärkningsvärt ofta överskreds i Kopparbergs län samt i

de tre nordligaste länen. Till provianteringsstället ledde i allmänhet öppen

vinterväg, men i vissa fall maste arbetarna begiva sig dit på obanade stigar,

över myrar o. dyl.

De i kosten ingående födoämnena utgjorde även enligt den av styrelsen

utförda undersökningen företrädesvis av de fem standardartiklarna fläsk.

bröd, vetemjöl, kaffe och socker. I undersökningsområdets södra och mellersta

delar var ^matsedeln i regel något mera omväxlande. I dessa trakter

konsumerades salunda icke obetydliga mängder korv, sill, smör, margarin,

ost, gryn, ärter och bönor. I övre Norrland syntes skogsarbetarens levnadsstandard,

liksom befolkningens i övrigt, vara något lägre än söderut. Av

uppgifter angående konsumerade kvantiteter av viktigare hushållsartiklar

por konsumtionsenhet för skogsarbetare, stadsarbetare och lantarbetare,

sammanställda i en i utredningen intagen tabell, framgick, hur enformigt

skogsarbetarbudgeten var i jämförelse med matordningen för de under mera

normala förhallanden levande arbetarna. Orsaken härtill syntes vara de

svåra transport- och förvaringsförhållandena vid timmerdrivningarna, som

nödvändiggjorde matsedelns starka reducering och inskränkning till ett

mindre antal standardartiklar, lätta att frakta och förvara. Sålunda hade

färskt kött och fisk genomgående ersatts med konserverade varor, företrädesvis

salt fläsk (helst det feta amerikanska) och sill. Någon mjölk dracks

knappast, men däremot föranledde det hårda arbetet i låg temperatur förtäring

av vida mer smör, margarin och andra fettvaror än eljest. Potatis

förekom sällan vid skogsarbetet, då den lätt frös. Detta viktiga födoämne

ersattes genom större kvantiteter mjöl och bröd. Slutligen förtärdes, enligt

vad undersökningen gav vid handen, tre gånger så mycket kaffe och socker

som under mera normala förhållanden.

Enligt de rön och iakttagelser, som undertecknad kunnat göra vid besöken

å arbetsplatserna i skogarna, äro skogsarbetarnas provianteringsoch

matlagningsförhållanden i allmänhet alltjämt lika primitiva som ovan

skildrats. Att det nu tillämpade systemet med individuell proviantering

och matlagning även fördyrar skogsarbetarnas kosthåll, har framhållits i

socialstyrelsens ovan åberopade utbredning. Fördyrande verkar även den

omständigheten, att ett onödigt stort antal dagsverken ofta måste anslås

till provianteringsresor.

Den kost, å vilken skogsarbetarna livnära sig, synes slutligen vara mindre

lämplig ur dietisk och näringsfysiologisk synpunkt. Å läkarhåll har sålunda,

såsom ovan framhållits, konstaterats, hurusom skogsarbetarnas svårsmälta

diet ej sällan förorsakat digestionsrubbningar och magsjukdomar.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.

Stundom förekomma även sjukdomar i svalget och munhålan (surmun,

stomatit), vilka dels direkt och dels indirekt på grund av bristfällig rengöring

av munhålan anses föranledda av den feta dieten.

Under det sistförflutna året har frågan om den enformiga och grönsaksfattiga

skogsarbetardietens inverkan på matsmältningsorganen fått ökad

aktualitet genom en artikel i detta ämne, som publicerats i Social-Medicinsk

tidskrift av doktor E. Perman. Sedermera har provinsialläkaren i

Kalix-Töre distrikt i Norrbotten, doktor J. Kallander, påpekat, att s. k.

jäsningssjukdomar, som utan tvivel äro förorsakade av olämplig diet, äro

talrikt förekommande inom hans tjänstgöringsområde. Hela denna fråga

har numera upptagits till behandling av medicinalstyrelsen, som redan

föranstaltat om en omfattande undersökning av de sålunda konstaterade

sjukdomssymtomen samt orsakerna till desamma.

Vid övervägande av huru man lämpligen och bäst skall kunna förbättra

mathållningen för skogsarbetarna synes det, med hänsyn till vad ovan

anförts angående det sätt, på vilket ifrågavarande proviantanskaffning

och matlagning nu i allmänhet äger rum, ej behöva råda någon tvekan om,

att det nuvarande systemet så snart ske kan bör ersättas av gemensam, på

lämpligt sätt organiserad mathållning. Utan att dylik gemensam mathållning,

matlagsvis eller helst kojlagsvis anordnad, kommer till stånd, synes

man knappast kunna räkna med någon nämnvärd förbättring av de nu

rådande förhållandena. Att å andra sidan de betydande olägenheter, som

med nuvarande system synas ofrånkomliga, kunna helt undanröjas genom

en kooperativ organisation av mathållningen, varvid de gemensamma hushållen

allt efter deras storlek förestås av en eller flera för ändamålet särskilt

anställda hushållerskor, har klart framgått av den erfarenhet, sona

hittills kunnat vinnas å trakter, företrädesvis Dalarna och Härjedalen, där

dylika hushåll under senare år förekommit i cj obetydlig omfattning bland

skogsarbetarna. Förutom tillredande av »god mat, mycket mat och mat i

rättan tid» synes en duktig hushållerska medhinna städning och renhållning

av bostaden samt även lagning av kläder, allt åtgärder som äro ägnade

att skapa ett visst mått av »hemtrevnad i kasern» och därmed ökad

tillfredsställelse hos skogsarbetarna ävensom säkerligen ett förbättrat hälsotillstånd.

Trots de med anställandet av hushållerskor förenade omkostnaderna

hava de kooperativa hushållen visat sig medföra ett förbilligande

av mathållningen, i sin tur medförande en i samma grad höjd reallön.

En skildring av ett dylikt kooperativt hushåll vid en skogsdrivning i

Dalarna har lämnats av jägmästaren N. Bellander i en uppsats i tidskriften

»Skogen», betitlad »Kooperativa matlag i skogskojorna». Efter en redogörelse

för mathållningens organisation och under vintern konsumerade

matvaror av olika slag sammanfattar han de fördelar, som en på dylikt

sätt ordnad mathållning visat sig medföra, sålunda:

Dietiska fördelar: vällagad, enkel och kraftig kost på regelbundna tider

är det bästa medlet för bevarande av en god matsmältning.

Hygieniska fördelar: renlighet i mat och kläder medför kroppslig renlighet,

ökar välbefinnandet och stärker motståndskraften mot sjukdomar,

särskilt tuberkulosen, vilken ligger på lur i varje koja.

Moraliska fördelar: ordning och renlighet bliva goda vanor, rått och

ohyfsat uppträdande i ord och gärningar dämpas i regel i närvaro av

kvinnor. 0 .

l^lcoYiOYiiislccL fövdclciv.* partiinköpen medföra rabatter a varuprisen, den

s. 9 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9. 9

gemensamma matlagningen möjliggör bättre utnyttjande av ingredienserna

; friheten från matlagningen ökar arbetstiden; den ordnade och hälsosamma

kosten ger ökade arbetskrafter och därmed högre inkomster; underhåll

av arbetskläder ökar dessas varaktighet.

Att skogsarbetarna själva äro mycket intresserade av dylik mathållning

har framgått bl. a. vid samtal härom samt av artiklar i tidningarna. Orsakerna

till att det oaktat gemensam mathållning ej kommit till stånd i

större utsträckning än hittills skett äro flera. De förnämsta synas vara

brist på initiativ — »det är så svårt att komma sig för» heter det ofta —

och organisationsförmåga. Härtill kommer svårigheten att noggrant och

rättvist fördela hushållskostnaderna då, såsom ofta förekommer, matvaror

medföras från hemmen. Vidare är det icke alltid så lätt att uppnå erforderlig

enighet inom kojlagen för en här ovan skisserad omläggning av mathållningen,

beroende på att den individuella konsumtionen och smaken är

i hög grad varierande. »Den ene steker sitt fläsk i smör, den andre nöjer

sig med fisk och bröd», skriver en meddelare till socialstyrelsen i samband

med lämnande av material till den ovannämnda utredningen. Slutligen

bottnar det misstroende för gemensam mathållning, som från arbetarnas

sida då och då kommer till uttryck, i det förhållandet, att skogsarbetarna

i allmänhet sakna erfarenhet rörande på dylikt sätt organiserad mathållning.

Det verksammaste medlet att åstadkomma reformer på detta område

är därför ett kraftigt och målmedvetet upplysningsarbete. Skogs- och flottledsinspektören

bär även under senare år vid besöken å arbetsplatserna

sökt göra arbetarna mera förtrogna med dylik mathållning och fäst deras

uppmärksamhet på fördelen, icke minst i ekonomiskt avseende, av en välordnad

gemensam proviantering och mathållning. För samma ändamål

har skogs- och flottledsinspektören, efter inhämtande av socialstyrelsens

medgivande, bl. a. låtit i bilagda broschyr avtrycka jägmästare N. Bellanders

ovannämnda skildring, vilken med bistånd av de vid tillsynen av

skogs- och flottledshärbärgeslagarna biträdande befattningshavarna samt arbetsgivarna

distribuerats bland skogsarbetarna.

Då, såsom även framhållits, bostädernas otillfredsställande beskaffenhet

och inredning ofta utgjort ett hinder för anställande av hushållerskor och

därmed för införande av gemensam mathållning, har skogs- och flottledsinspektören

vidare upprättat ritningar till härbärgen av olika typer och

storlekar, avsedda att underlätta införande av gemensam mathållning, vilka

ritningar tillhandahållas till ett pris av 30 öre per styck.

Då en genom arbetsgivarnas försorg ordnad gemensam mathållning torde,

åtminstone till en början, komma att mötas med visst misstroende av skogsarbetarna,

är det önskvärt, att en dylik kunde komma till stånd på arbetarnas

eget initiativ och bedrivas i arbetarnas egen regi. Detta utesluter givetvis

icke, att åtgärder från arbetsgivarnas sida till underlättande och förbilligande

av skogsarbetarnas mathållning äro synnerligen önskvärda, vilket

synes kunna ske t. ex. genom anordnande på arbetsplatserna av med hänsyn

till gemensam mathållning ändamålsenliga bostäder och genom motverkande

av det fördyrande kredit- och mellanhandssystemet vid proviantförsäljningen.

För att emellertid bereda skogsarbetarna i olika trakter tillfälle

att närmare lära känna systemet med gemensam mathållning skulle

det tvivelsutan vara fördelaktigt, om vid ett antal härför lämpliga avverkningsplatser

kunde anordnas några mönsterhushåll av här ifrågavarande

slag. Sannolikt är att anordnande av dylika experiment med gemensamma

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 12 samt. 2 avd. 6 haft. (Nr 8—9J 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.

hushåll under kompetent ledning, för vilkas resultat redogörelser skulle

spridas, skulle kunna stimulera arbetarnas intresse för gemensam mathållning,

så att de mera allmänt började införa sådan.

Vid skogsavverkningsarbeten i Förenta staterna och Canada förekommer

gemensam mathållning under arbetsgivarens ledning vid alla arbetsplatser.

Arbetarna hava endast att erlägga en viss bestämd ersättning för kosthållet

per dag eller vecka. I vissa fall ingår fri kost i avlöningsförmånerna. Av

uttalanden utav från Amerika hemvändande skogsarbetare och andra synes

framgå, att de haft goda erfarenheter av mathållningen vid de amerikanska

timmerlägren, vilken de oftast skildra i mycket berömmande ordalag.

Ehuru arbetsförhållandena i Amerika äro väsentligt olika motsvarande

förhållandena hos oss, synes det dock önskvärt, att studier av detta

och hithörande spörsmål kunde bedrivas i samband med studieresor, som i

annat syfte företagas till Amerikas och Canadas skogsområden.

Då det vidare ibland visat sig förenat med svårigheter att uppbringa

för här ifrågavarande ändamål lämpliga hushållerskor, kunniga och vana

vid här avsedd mathållning, torde vidare böra tagas under övervägande,

huru man lämpligen skall kunna meddela erforderlig undervisning i dylik

matlagning och förestående av hushåll av det slag, varom här är fråga. Av

socialstyrelsen har redan tidigare i samband med den ovan åberopade utredningen

omnämnts den ej så sällan uttalade uppfattningen, att någon

mera genomgripande förbättring av skogsarbetarnas kosthåll knappast

vore möjlig annat än i samband med en höjning av befolkningens i skogsbygderna

allmänna levnadsstandard. Det torde därför vara av betydelse

jämväl för här ifrågavarande spörsmål, att de krav på förbättrad och utvidgad

undervisning i mathållning och huslig ekonomi, som vid olika tillfällen

framförts, kunde vinna beaktande.

Utarbetande av särskilda med hänsyn till skogslivets förhållanden särskilt

lämpade utspisningsstater torde även böra förordas, då dylika skulle

vara av stort värde för dem, som komma att förestå de gemensamma hushållen

och som sålunda skola hava att svara för att skogsarbetarna komma

i åtnjutande av närande, omväxlande och välsmakande föda.

Stockholm den 2 mars 1929.

OSCAR WALLNER.

Bestyrkes å tjänstens vägnar:

B. Wessberg.

Stockholm, Svenska Tryckeriaktiebolaget, 1929.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1929:305 Skrivelse till Konungen, angående förbättring av skogsarbetarnas provianteringsoch matlagnings förhållanden. s. 7 i texten