Utlåtande i anledning av väckta motioner angående vissa lättnader i fråga om anskaffande av vårutsäde.
1929-03-05 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1929:19, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående vissa lättnader i fråga om anskaffande av vårutsäde.
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 19.
1
Nr 19.
Ankom till riksdagens kansli den .> mars 1929 kl. -t e. m.
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående vissa lättnader
i fråga om anskaffande av vårutsäde.
(l:sta avd.)
Jordbruksutskottet har i ett sammanhang till behandling förekaft följande
inom andra kammaren väckta, till utskottet hänvisade motioner, nämligen
1) nr 17 av herrar Andersson i Rasjön och Olsson i Mora, vari hemställts,
att riksdagen måtte besluta anvisa ett belopp av 2,000,000 kronor
att genom hushållningssällskapens bemedling utlämnas till jordbrukare som
räntefria lån till inköp av vårutsäde år 1929 enligt de grunder, som Kungl.
Maj:t närmare bestämmer,
2) nr 24 av herr Aronson, vari hemställts, att riksdagen behagade anslå
ett förslagsanslag av 500,000 kronor, att i enlighet med grunder, som av
vederbörande utskott torde närmare formuleras, användas till inköp av
vårutsäde för gratisutdelning åt ekonomiskt svaga jordbrukare, som sakna
sådant av egen skörd,
3) nr 292 av herr Svedberg m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte
anvisa ett förslagsanslag å 20,000 kronor, att användas till fraktlindring för
vårutsäde.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för dessa yrkanden, hänvisas
till motionerna.
Över motionerna har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat yttrande
av lantbruksstyrelsen, vilket såsom bilaga finnes fogat vid detta utlåtande.
I motionerna framhålles, hurusom ogynnsamma väderleksförhållanden förlidet
år föranlett, att i vissa trakter av landet utsäde av egen skörd icke
kunnat erhållas. Under hänvisning härtill ifrågasättes i motionerna vissa åtgärder
från statens sida i syfte att för de ekonomiskt mera svaga jordbrukarna
underlätta anskaffande av erforderligt vårutsäde. Sålunda avser motionen
nr 17 beredande av räntefria lån för inköp av sådant utsäde. I motionen
nr 24 föreslås för samma ändamål anvisande av anslag för utdelning gratis
i trängande fall av vårutsäde. Motionen nr 292 slutligen avser närmast
beviljande av anslag för möjliggörande av fraktlindring vid transport
av dylikt utsäde.
Av lantbruksstyrelsens utlåtande framgår, att de hushållningssällskap,
vilka yttrat sig i förevarande fråga, i allmänhet ansett något behov av
Bihang till riksdagens protokoll 1929. 10 samt (i höft. (Nr 19—20.) 1
Utskottet.
2 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 19.
särskilda åtgärder från statens sida icke föreligga. Endast beträffande
den föreslagna fraktlindringen hava från flertalet hushållningssällskap
uttalats önskvärdheten av att .en sådan åtgärd vidtages, därest fraktlindringen
kunde komma jordbrukarna till godo. Lantbruksstyrelsen har
visserligen ansett svårigheter föreligga i fråga om anskaffande av vårutsäde
men icke av sådan omfattning eller sådan allmän natur, att räntefria lån
kunde anses lämpliga eller erforderliga. Den föreslagna vägen att bevilja medel
för gratisutdelning av vårutsäde har styrelsen av anförda skäl funnit i
viss mån principiellt farlig att beträda, då styrelsen icke vore i tillfälle
föreslå några bestämmelser, som garanterade, att eventuellt anslag
komme endast dem till godo, som verkligen vore i trängande behov av att
erhålla utsäde gratis. Med avseende å förslaget om fraktlindring kunde
det enligt styrelsens mening ifrågasättas, om icke de nordligare delarna
av landet, som på grund av ringa höstsädesodling hade jämförelsevis litet
gagn av den förlidet år medgivna fraktnedsättningen i fråga om utsäde av
sådan vara, rättvisligen borde erhålla fraktlindring i fråga om den för deras
odling mest betydelsefulla vårsäden. Det från ett flertal hushållningssällskap
framförda uttalandet, att en fraktlindring, som lämnades så långt fram på
säsongen som här skulle bliva fallet, i förening med faran att under sådana
förhållanden fraktlindringen mera komme mellanhänderna än odlarna till
del, gjorde emellertid lantbruksstyrelsen tveksam om lämpligheten av den
föreslagna fraktlindringen.
Den i ärendet verkställda utredningen synes utskottet sålunda utvisa att —
även om beträffande vissa trakter av landet svårigheter föreligga med avseende
å anskaffande av vårutsäde — något mera allmänt trängande behov av särskilda
åtgärder uti i motionerna angivet syfte i varje fall icke föreligger.
Vid sådant förhållande och med hänsyn i övrigt till vad lantbruksstyrelsen
i ärendet anfört finner utskottet sig böra avstyrka bifall till de väckta
motionerna.
Utskottet hemställer i enlighet härmed,
att motionerna II: 17, 24 och 292 icke må föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 5 mars 1929.
På jordbruksutskottets vägnar:
C. J. JOHANSSON.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Sederholm, Nilsson i lvabbarp, Andersson i Fältenborg,
Boberg, Sjöblom, von Stockenström, Granath och Anders Henriksson; samt
från andra kammaren: herrar Johansson i Uppmälby, Pettersson i Bjälbo, Carlström,
Andersson i Grimbo, Svensson i Grönvik, Månsson i Erlandsro, Björk i Tryde och Olsson i
Hödningsberg.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 19.
3
Bilaga.
Till riksdagens jordbruksutskott.
Genom remiss kar kungl. lantbruksstyrelsen anbefallts att till Eder avgiva
yttrande över tre vid innevarande års riksdag inom andra kammaren
väckta, till Eder remitterade motioner, nämligen nr 17 angående anslag
till räntefria lån åt jordbrukare för inköp av vårutsäde innevarande
år, nr 24 angående anslag till gratisutdelning av vårutsäde åt ekonomiskt
svaga jordbrukare ock nr 292 angående anslag till fraktlindring för vårutsäde.
Med anledning kärav får lantbruksstyrelsen anföra följande.
Frågan om hjälp åt jordbrukare i sådana delar av landet, där på grund
av skördeförhållandena under år 1928 svårigheter i fråga om vårutsäde,
speciellt av korn ock havre, kunde tänkas vara att förvänta, kar redan
tidigare varit föremål för undersökning från lantbruksstyrelsens sida.
På grund av en till lantbruksstyrelsen remitterad framställning från
hushållningssällskapens ombud angående anvisande av medel för utlämnande
av räntefria utsädeslån till jordbrukare i sådana trakter, där till
följd av dålig mognad eller ogynnsamma bärgningsförhållanden avsevärd
brist på vårutsäde för 1929 års sådd vore att förvänta, verkställde lantbruksstyrelsen
på sin tid utredning och avgav den 30 oktober 1928 utlåtande
i ämnet.
På grund av den korta tid, som stod lantbruksstyrelsen till buds för urredningens
verkställande, fanns ej möjlighet att infordra yttranden från
de hushållningssällskap, som kunde antagas närmast vara i behov av medel
för ändamålet. I stället sökte lantbruksstyrelsen att under hand genom
hänvändelse till sekreterarna hos dessa hushållningssällskap vinna
klarhet rörande detta behov. Av styrelsens förenämnda utlåtande framgår,
att, så vitt frågan då kunde överblickas, något större behov av statsingripande
i syfte att säkerställa tillgången till vårutsäde icke kunde
anses föreligga.
På förekommen anledning fann sig lantbruksstyrelsen sedermera böra
upptaga frågan till förnyad utredning och hemställde i skrivelse den IT
januari 1929 till förvaltningsutskotten hos samtliga norrländska hushållningssällskap
ävensom utskotten hos Kopparbergs, Gävleborgs och Värmlands
läns hushållningssällskap att genom deras försorg en skyndsam utredning
måtte ske, huruvida inom deras verksamhetsområde mera allmänt
förekomme brist på lämpligt utsäde av korn och havre, samt huruvida
eventuell brist inom vissa delar av respektive område kundt täckas från
inom området befintliga tillgångar eller om anskaffandet av utsäde måste
ske från mera avlägset håll. Lantbruksstyrelsen anhöll vidare om uppgift,
huruvida enligt vederbörande förvaltningsutskotts uppfattning för
säkerställande av vårsåddens behöriga utförande särskilda åtgärder — utöver
dem, vilka torde ankomma på vederbörande hushållningssällskap —
från det allmännas sida ansåges erforderliga, varvid i första rummet borde
förtjäna komma i åtanke dels lån av statsmedel i huvudsaklig anslutning
till år 1924 tillämpat förfarande, dels ock fraktlindring vid transport
4 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 19.
a statens järnvägar till de norra landsdelarna utav utsäde av koin och
havre.
På grund av lantbruksstyrelsens sistnämnda skrivelse hava yttranden
inkommit från samtliga omförmälda hushållningssällskaps förvaltningsutskott
med undantag av utskottet inom Västern orrlands län. Av dessa
yttranden framgår i huvudsak följande.
Inom Norrbottens län anses åtgärder, utöver dem hushållningssällskapet
självt vidtagit, icke vara erforderliga. Erfarenheten från år 1924 syntes
hava givit vid handen, att de lån, som då utlämnats, knappast kommit
att fylla avsett ändamål. En eventuell fraktlindring ansåge utskottet
snarare komma mellanhänderna än jordbrukarna till godo.
Förvaltningsutskottet hos Västerbottens läns hushållningssällskap finner,
att vårens utsädesfråga, såvitt anginge dess område, kunde lösas utan
annat ingripande än vad de lokala organisationerna redan vidtagit eller
ämnade vidtaga. Utskottet ansåge, att åtgärder till jordbrukets befrämjande
mindre borde taga sikte på en tillfällig situation än på ett varaktigt
främjande av näringen.
Jämtlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott anför, att trots
1928 års synnerligen dåliga skörd länets jordbrukare till följd av den
upplagring utav föregående års skörd, som i regel plägade ske, redde sig
med befintliga tillgångar på utsäde inom området jämte redan verkställda
inköp. Något behov av lån för ändamålet syntes icke föreligga. Däremot
skulle eu lindring i fraktkostnaderna, särskilt i fråga om utsädeshavre,
givetvis medföra en viss lättnad, som dock måste ordnas så, att lättnaden
komme lantmännen och icke mellanhänderna till godo.
Gävleborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott anför, att
något bekymmer för, att utsädesbehovet inom dess område instundande
vår ej skulle kunna täckas, torde knappast behöva hysas. Lån för anskaffande
av utsäden syntes ej erforderligt, men fraktlindring för utsäde
borde komma till stånd, om också förvaltningsutskottet ansåge sig böra
framhålla, att en sådan åtgärd för innevarande år icke torde få så stor
betydelse, då anskaffandet av vårutsäde skedde genom länets utsädesfirmor,
vilka redan upplagt en betydlig del av det för året erforderliga behovet.
Kopparbergs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott finner, att
räntefriheten för eventuella statslån inom dess område icke skulle innebära
någon nämnvärd eller mera betydelsefull fördel. Däremot funne
utskottet fraktlindring vid transport av utsäde av korn och havre böra
livligt förordas, men ansåge, att en sådan fraktlindring borde utgå icke
endast vid transport å statens järnvägar utan jämväl å enskild bana.
Värmlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott anser statslån
för anskaffande av vårutsäde icke vara direkt av behovet påkallat.
Kunde ett större statsbidrag för förbilligande av utsädet lämnas, skulle
detta emellertid i dessa betryckta tider vara synnerligen välkommet för
jordbrukarna. Jämväl en fraktlindring skulle enligt utskottets förmenande
vara av stor betydelse. Sådan fraktlindring borde emellertid om möjligt
göras retroaktiv från den 1 december, enär utsädestransporten i rätt
stor utsträckning redan påbörjats.
Den situation, som framgick av lantbruksstyrelsens i om förmälda utlåtande
don 30 oktober 1928 förebragta utredning, synes av ovanstående
yttranden att döma icke i egentlig grad hava förändrats. Visserligen
synas svårigheter i fråga om vårutsäde föreligga, men dock icke av så
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 19. 5
dan omfattning'' eller av sådan allmän natur, att räntefria lan för anskaffande
av sådana anses lämpliga eller erforderliga. Av redogörelserna
synes också framgå, att erfarenheterna från år 1924 knappast tala för tillgripande
annat än i yttersta nödfall av denna utväg till stödjande av
jordbruket vid tillfälliga svårigheter med utsädesanskaffningen. Under
sådana förhållanden anser sig lantbruksstyrelsen icke höra tillstyrka bifall
till den av herrar Andersson i Easjön och Olsson i Mora framlagda
motionen (II: 17).
Herr Aronsson föreslår i förhemälda motion (II: 24), att riksdagen
måtte anvisa ett förslagsanslag av 500,000 kronor att i enlighet med grunder,
som av vederbörande utskott torde närmare formuleras, användas till
inköp av vårutsäde för gratisutdelning åt ekonomiskt svaga jordbrukare.
I den utredning, för vilken lantbruksstyrelsen ovan redogjort och som
igångsattes, långt innan styrelsen ägde kännedom om föreliggande motion,
har en sådan åtgärd till jordbrukets stödjande icke varit förutsatt. Att
under den korta tid, som stått till buds för avgivande av yttrande över
iörevarande motioner, inhämta vederbörande hushållningssällskaps mening
härutinnan har givetvis icke låtit sig göra. För egen del finner lantbruksstyrelsen
den föreslagna vägen vara i viss mån principiellt farlig
att beträda. Svårigheterna att bedöma, vilka som böra erhålla utsäde gratis
eller icke, synas nästan oöverkomliga, i synnerhet då utdelningen icke
kan centraliseras och sålunda verkställas av en myndighet utan måste
ske genom ett stort antal olika sådana, vilka givetvis skulle komma att
anlägga olika principer vid bedömande av frågan, huruvida en jordbrukares
ställning vore ekonomiskt svag eller icke. Lantbruksstyrelsen är
för sin del icke i tillfälle att föreslå några bestämmelser, som garantera,
att eventuellt anvisat anslag för ändamålet kommer endast dem, som verkligen
äro i trängande behov av att erhålla utsäde gratis, till godo, eller som
säkerställa, att icke genom anvisande av ett förslagsanslag för ändamålet
statskassan komme att över hövan betungas. Ä andra sidan har styrelsen
givetvis intet att erinra emot beviljande av sådant anslag, därest, såsom i
motionen synes förutsättas, sådana bestämmelser kunna meddelas, som
medföra garantier i angivna hänseenden.
Den av herrar Svedberg m. fl. väckta motionen (II: 292) avser anvisande
av ett förslagsanslag å 20,000 kronor att användas till fraktlindring för
vårutsäde.
Innan lantbruksstyrelsen närmare ingår på denna fråga, vill styrelsen
erinra, att Kung], Maj:t genom beslut den 31 augusti 1928 för lindring av
frakterna å utsäde av höstsäd anvisade medel från extra förslagsanslaget
till oförutsedda utgifter. Enligt nämnda beslut skulle vid fraktgodssändningar
av spannmål, avsedd till utsäde, vilka ägde rum å statens eller
enskilda järnvägar eller i samtrafik mellan nämnda järnvägar och beträffande
vilka avtal slutits under tiden från och med den 30 augusti intill
utgången av september 1928 statsbidrag få utgå till fraktkostnader under
hland annat följande villkor:
1) statsbidraget skulle utgå med 30 procent ä fraktkostnaden:
2) för åtnjutande av statsbidrag skulle avsändaren eller emottagaren
avlämna ett av honom undertecknat, enligt fastställt formulär utfärdat
intyg, att den omförmälda spannmålen vore avsedd till utsäde;
3) statsbidraget skulle tillgodoföras trafikanten vid fraktbetalningen genom
avdrag å fraktbeloppet.
Lantbruksstyrelsen har hos kungl. järnvägsstyrelsen inhämtat, att på
6
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 19.
grund av Kungl. Maj:ts nämnda beslut i statsbidrag till fraktkostnaderna
för höstutsäde under hösten 1928 utbetalats 16,967 kronor 37 öre.
Det torde icke kunna förnekas, att årets svårigheter i fråga om utsäde
medfört en större transport därav än sedvanligt, särskilt till de norra
delarna av landet, och att detta med rådande höga frakttariffer medför
en ytterligare tunga för jordbruket i dessa trakter. Jämväl kan det enligt
lantbruksstyrelsens förmenande ifrågasättas, om icke de nordligare
delarna av landet, som på grund av ringa höstsädesodling hade jämförelsevis
litet gagn av fraktnedsättningen i fråga om utsäde av sådan vara,
rättvisligen borde erhålla fraktlindring i fråga om den för deras odling
mest betydelsefulla vårsäden. Av de yttranden från vederbörande hushållningssällskaps
förvaltningsutskott, som lantbruksstyrelsen ovan refererat,
synes också framgå, att en sådan fraktlindring rätt allmänt anses
önskvärd. Det av ett flertal utskott framförda uttalandet, att en fraktlindring,
som lämnades så långt fram på säsongen, som här skulle bliva
fallet, i förening med faran för att under sådana förhållanden fraktlindringen
mera komme mellanhänderna än odlarna till del, gör emellertid
lantbruksstyrelsen tveksam om lämpligheten av den föreslagna fraktlindringen.
Även om ett beslut om fraktlindring finge retroaktiv verkan —
något som lantbruksstyrelsen emellertid med hänsyn till svårigheterna att
efteråt kunna avgöra, huruvida viss transport av vårsäd avsett utsäde
eller ej, icke anser sig kunna ifrågasätta — synes det styrelsen dock, som
om det vore antagligt, att, när eventuellt beslut om fraktlindring hunnit
fattas, avtal om köp av utsäde torde hava kommit till stånd i så stor
utsträckning, att det kan befaras, att fraktlindringen skulle komma huhuvudsakligen
mellanhänderna till godo. Någon bestämmelse om reducering
av redan avtalat pris på grund av fraktlindringen synes nämligen
icke kunna praktiskt genomföras.
Därest det emellertid, oaktat de synpunkter lantbruksstyrelsen här anfört,
skulle anses lämpligt, att anslag ställes till förfogande för åstadkommande
av fraktlindring för utsäde av vårsäd enligt samma grunder, som
tidigare tillämpats i fråga om fraktlindring för utsäde av höstsäd, har
lantbruksstyrelsen givetvis intet att erinra däremot.
Styrelsen vill emellertid i detta sammanhang framhålla nödvändigheten
av att fraktsatserna för spannmål och andra lantbruksprodukter
bringas i ett förhållande till jordbruksprodukternas nuvarande värde, som
mera sammanfaller med det, som rådde före kristiden, än vad nu är fallet.
Stockholm den 19 februari 1929.
ERIK INSUL AN DER.
Georg von Zweigbergk.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.