Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående frigivande till allmänt begagnande av fisket vid vissa kronan tillhöriga stränder, holmar och skär vid västkusten.
1929-03-05 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1929:20, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående frigivande till allmänt begagnande av fisket vid vissa kronan tillhöriga stränder, holmar och skär vid västkusten.
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 20. 7
Nr 20.
Ankom till riksdagens kansli den 5 mars 1929 kl. 4 e. in.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående frigivande
till allmänt begagnande av fisket vid vissa kronan
tillhöriga stränder, holmar och skär vid västkusten.
(2:a avd.)
I en till riksdagen den 1 februari 1929 avlåten, till jordbruksutskottet
hänvisad proposition, nr 74, har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen medgiva,
att fisket vid de till lotsverket anslagna holmar och skär inom Göteborgs
och Bohus samt Hallands län, dock med undantag av fiske efter ostron,
upplåtes till allmänt begagnande i den omfattning, som 1 § i lagen den
27 juni 1896 om rätt till fiske omförmäler,
att från och med budgetåret 1929/1930 grundskatt skall upphöra att utgå
från nämnda holmar, samt
att hummerfiske, som tillkommer kronans under domänstyrelsens förvaltning
stående fastigheter inom Vette, Tanums och Kville härad av Göteborgs
och Bohus län, efterhand som löpande arrendeperioder gå till ända upplåtes
på sätt nyss nämnts beträffande lotsverket anslagna holmar och skär och
sålunda undantages vid fastigheternas disponerande för kronans räkning.
Beträffande rätt att idka fiske i saltsjön gäller enligt 1 § i lagen den 27
juni 1896 om rätt till fiske, att varje svensk undersåte äger bedriva fiske i
öppna havet ävensom vid sådana kronan tillhöriga havsstränder samt skär
och holmar, vilka icke höra till något hemman eller innehavas under särskilda
villkor. Dock får fiskegård, ryssja eller annan dylik fast fiskredskap
icke där utsättas, utan att Kungl. Maj:t eller i visst fall länsstyrelsen därtill
lämnat tillstånd. Saltvattensfisket närmare stranden har såsom regel
förbehållits dennas ägare. Enligt 2 § tillhör sålunda saltsjöfisket inomskärs
dem, som äga stränder och holmar omkring fiskevattnet, varjämte vid öppna
havsstranden och utom skären strandägarens enskilda fiskerätt omfattar det
vatten, som finnes till och med etthundraåttio meter från det ställe invid
stranden, där stadigt djup av två meter vidtager.
I dessa regler finnas inskränkningar stadgade, på grund av vilka strandägaren
är pliktig att i viss utsträckning tåla, att jämväl andra idka fiske
i det till hans fastighet hörande vattnet.
Gällande
bestämmelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
s
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 20.
Bland annat gäller sålunda enligt 3 § tredje stycket beträffande rätten
till fiske vid annans strand inom Göteborgs och Bohus samt Hallands län,
att varje svensk undersåte där må utöva fiske eller agntäkt med rörlig
redskap; dock har med avseende å det vatten, som finnes till och med etthundraåttio
meter från det ställe invid stranden, där stadigt djup av två
meter vidtager, åt strandägaren förbehållits dels fiske efter ostron, dels ock
fiske efter hummer i Vette, Tanums och K ville härad samt vissa delar av
Äby-, Bro- och Gullmarsfjordarna. Beträffande hummerfisket i nämnda
härad har emellertid stadgats att, om sådant fiske vid stränderna av en ö
och därtill hörande holmar av ålder oklandrat bedrivits jämväl av andra
å ön boende än strandägarna, därvid skall förbliva. Vidare linnes i paragrafens
fjärde stycke gällande för hela riket föreskrivet att, där vid öppna
havsstranden och utom skären de fiskande av ålder oklandrat med rörlig
redskap utövat fiske eller agntäkt vid annans strand annorledes än i sagda
lag är medgivet, de skola varda bibehållna vid sådan rätt.
Nu berörda inskränkningar i strandäganderätten gälla vare sig stranden
tillhör kronan eller är i enskild ägo. Enligt stadgandena i 1 § göres emellertid
härutinnan förut omförmälda undantag, att varje svensk undersåte
må fiska vid sådana kronan tillhöriga havsstränder samt i saltsjön belägna
skär och holmar, vilka icke höra till något hemman eller innehavas under
särskilda villkor.
Nyssberörda i 3 § tredje stycket stadgade inskränkningar i strandägarens
fiskerätt hava i sin nuvarande lydelse utformats först genom lagen den 22
juni 1928 (nr 183) om ändrad lydelse av 3 § i fiskerättslagen. För rätt till
fiske eller agntäkt med rörlig redskap vid annans strand fordrades tidigare
beträffande Göteborgs och Bohus samt Hallands län, att dylikt fiske av
ålder oklandrat där ägt rum. Berörda lagändring tillkom med hänsyn
till det osäkerlietstillstånd med avseende på fiskerätten, som förelegat
vid kusten av nämnda län, och avsåg att stadfästa de stadigvarande sedvaneförhållanden,
som förelåge beträffande kustfisket. Den ingående utredning,
som legat till grund för lagändringen, hade givit vid handen, att
kustfisket i allmänhet av ålder vore fritt på denna kuststräcka, med undantag
dock för hummerfångst på vissa orter, där strandägarna i övervägande
grad sedan längre tid tillbaka förbehållit sig rätten därtill, samt för ostronfisket.
Genom lagändringen avsåges att reglera rättigheterna i enlighet med
de sålunda föreliggande faktiska förhållandena. Med hänsyn till att i enstaka
fall avvikelser härifrån kunde väntas uppstå, skulle ersättning till
strandägare i dylika fall utgå för mistad fiskerätt. Bestämmelser i sådant
hänseende finnas införda i den av riksdagen samtidigt antagna lagen om
ersättning till strandägare för mistad fiskerätt. Erinras må, att vid behandlingen
av förslaget om ändringar i fiskelagen motionsvis gjordes gällande,
att undantagen från regeln om den allmänna fiskerätten vid västkusten skulle
inskränkas att gälla allenast ostronfisket och sålunda ej avse hummerfångst.
För en dylik utvidgning av förslaget ansåg emellertid riksdagen tillräckligt
bärande skäl ej föreligga.
Departementschefen har till stöd för förslaget anfört följande.
Departements- »Vad först angår frågan om frigivande av fisket vid kronan tillhöriga, lotschefen.
verket anslagna holmar och skär vid västkusten, torde man kunna räkna
med, att den enligt 1928 års riksdags beslut medgivna utsträckningen av
fiskerätten i Göteborgs och Bohus samt Hallands län vid annans strand
är tillämplig beträffande nämnda holmar och skär. Innebörden av ett bi
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 20. 9
fall till länsstyrelsens framställning i denna del skulle sålunda vara ett
Ingivande jämväl av hummerfisket vid de lotsverkets holmar och skär som
aro belagna inom de i 3 § fiskelagen uppräknade orter inom Göteborgs och
Bohus lan, dar dylikt fiske förbehållits strandägaren. Någon ovisshet kan
dock rada, huruvida i vissa undantagsfall lotspersonalen jämväl efter berörda
lagändring må äga en vidsträcktare fiskerätt, som nu skulle bortfalla.
, °.n, nsstyrelsens förslag om upphörande av den särskilda fiskerätt, som
ma tillkomma lotspersonalen, synes mig ej vara något att erinra. Ett gammalt
önskemal från den yrkesidkande fiskarbefolkningens sida skulle härigenom
realiseras. Sedan numera å lotsarnas fastställda avlöning avdrag göres för
värdet, av fiske, som av dem bedrives vid dessa platser, torde fisket, som
idkas i rmga omfattning, för dem vara av föga ekonomisk betydelse samt
i övrigt i nodig utsträckning tillgodoses genom den uppkommande allmänna
liskeratten. Gen rmga intäkt kronan har av fisket torde föga betyda gent
emot den fördel, som genom fiskets frigivande skulle beredas den del av
fiskarbefolkningen på västkusten, som är hänvisad till fiske närmare kusten
och som. särskilt torde vara i behov av stöd och hjälp. Från denna allmanna
fiskerätt vid lotsverkets holmar och skär torde dock undantag böra
goras för ostronfisket. Detta fiske, som i övrigt för närvarande är utan
praktisk betydelse, är enligt fiskerättslagens 3 § tredje stycke i dess nya
lydelse alltid undantaget från den allmänheten tillkommande rätten att med
5™l®. redskap utöva fiske eller agntäkt vid annans strand i nyssnämnda län.
Ett särskilt skäl för detta undantag torde finnas utsagt i det "yttrande, som i
ärendet om berörda lagändring avgavs av landstinget i Göteborgs och Bohus
lan, däri uttalades, att ostronfisket borde förbehållas strandägarna, emedan
detta fiske, som vore stationärt och erfordrade särskilda åtgärder för sitt
bestand, icke kunde utövas rationellt, om det bleve upplåtet till allmänt
begagnande.
I anslutning till det frigivande till allmänt begagnande av fisket vid
namnda platser, som skett genom 1928 års ändring i fiskerättslagen samt nu
llragasättes, torde den från hithörande holmar utgående grundskatten böra
avskrivas. Ränte- och tiondebelopp från lotsverket anslagna holmar och
skär av krononatur hava icke varit föremål för den allmänna avskrivning
av grundskatterna, som beslöts vid 1885 och 1892 års riksdagar. Grundskatterna
från ifrågavarande holmar och skär i Göteborgs och Bohus samt
Hallands län hava uppgått till sammanlagt omkring 24 kronor. Enär vid
upplåtande till fritt och allmänt begagnande av fisket utom vad angår
,et. betydelselösa ostronfisket — vid lotsverket anslagna kronoholmar och
skar a västkusten lotsverkets personal kommer att gå förlustig viss förmån,
v*7 sålunda, efter samråd med chefen för finansdepartementet, förorda,
att den med denna förmåns åtnjutande förbundna skyldigheten till erläggande
i vissa fall av grundskatt bortfaller.
Beträffande förslaget om vidtagande av åtgärder för tillgodoseende av
fiskarenas intressen vid västkusten därigenom, att vid hädanefter skeende
utarrendering av kronan tillhörande fastigheter inom Vette, Tanums och
Kville härad skulle från arrendators förfogande undantagas den rätt till
fiske efter hummer, som enligt 3 § i lagen om rätt till fiske enligt dess
yrande lydelse tillkommer strandägaren i nämnda delar av Göteborgs
och Bohus län, synes mig detta förslag, som utan att bereda kronan någon
ekonomisk förlust torde kunna i sin män bidraga till kustfiskarenas understoajande,
vara förtjänt av bifall. Även kronans hummerfiske vid Norra
Väderöarna torde på samma sätt böra upplåtas till allmänt nyttjande. AnBihang
till riksdagens protokoll 1929. 10 samt. (i höft. (Nr 19—20.) -j
Utskottet,
10 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 20.
ledning torde knappast föreligga att allenast för dessa öar göra ett undantag
från regeln om fiskets frigivande vid kronans fastigheter på västkusten.
Det har ifrågasatts, huruvida hummerfisket vid Norra Väderöarna må kunna
tillgodogöras av kustfiskarena. Enär någon fri fiskerätt vid öarna icke tidigare
förefunnits för dem eller andra, äger man visserligen ingen erfarenhet
huru därmed må förhålla sig, men då Väderöarna icke äro belägna på större
avstånd än omkring en mil från kuBten, förefinnes all anledning antaga,
att hummerfisket vid dessa öar skall kunna tillgodogöras av kustfiskarena.
Såsom närmare framgår av propositionen innebär förevarande förslag
— liksom 1928 års ändring i fiskerättslagen — förverkligandet av ett gammalt
önskemål från fiskarbefolkningens sida. I anslutning till den ståndpunkt
riksdagen intog i berörda lagstiftningsfråga, anser sig utskottet jämväl böra
förorda de ytterligare åtgärder till främjande av sagda befolknings näring,
som nu föreslås. Av den i propositionen lämnade redogörelsen för ärendet
framgår, att bland myndigheterna i någon mån skiljaktiga meningar rått
rörande förslaget såvitt angår de av domänstyrelsen disponerade fastigheterna.
De betänkligheter, som i detta avseende uttalats, synas uteslutande
hänföra sig till de ekonomiska konsekvenserna för kronan. På sätt framgår
av utredningen skulle kronan i detta hänseende gå förlustig arrendet för
fisket å Norra Väderöarna, vilket för närvarande utgår med 900 kronor,
under det att något särskilt värde icke kunnat åsättas fisket vid övriga
härav berörda fastigheter. Med hänsyn till den betydelse frigivandet av
hummerfisket vid dessa öar och havsstränder ansetts äga för fiskarbefolkningen,
har utskottet jämväl i denna del funnit övervägande skäl tala för
sådant frigivande.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att förevarande proposition må av riksdagen bifallas.
Stockholm den 5 mars 1929.
På jordbruksutskottets vägnar:
C. J. JOHANSSON.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
irån första kammaren: herrar Sederholm, Nilsson i Kabbarp, Andersson i 1‘ältenborg,
Boberg, Sjöblom, von Stockenström, Granath och Anders Henriksson. samt
från andra kammaren: herrar Johansson i Uppmälby, Pettersson i Bjälbo, Carlström,
Andersson i Grimbo, Uddenberg, Svensson i Grönvik, Månsson i Erlandsro och Björk i Tryde.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 20.
11
Reservation
av herrar Andersson i Grimbo och Svensson i Grönvik, som anförde följande:
Vi
hava icke kunnat vara med om att tillstyrka propositionen i vad angår
norra Väderöarna och övriga under domänstyrelsen hörande fastigheter.
Kronan bortskänker nämligen härigenom en årlig inkomst på minst 900
kronor utan att någon därigenom i längden får nytta, ty sedan hummerfisket
väl blivit förstört av yrkesfiskarna, vilka icke hava något intresse av
dess vårdande, komma icke heller dessa fiskare att hava någon glädje av
den uppoffring, kronan gjort.
I anslutning härtill hava vi inom utskottet yrkat avslag å förevarande
proposition i ovan angivna delar.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1929:87 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående frigivande till allmänt begagnande av fisket vid vissa kronan tillhöriga stränder, hol s. 2 i texten