Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående frigivande till allmänt begagnande av fisket vid vissa kronan tillhöriga stränder, holmar och skär vid västkusten.

1929-03-05 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1929:20, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående frigivande till allmänt begagnande av fisket vid vissa kronan tillhöriga stränder, holmar och skär vid västkusten.

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 20. 7

Nr 20.

Ankom till riksdagens kansli den 5 mars 1929 kl. 4 e. in.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående frigivande

till allmänt begagnande av fisket vid vissa kronan

tillhöriga stränder, holmar och skär vid västkusten.

(2:a avd.)

I en till riksdagen den 1 februari 1929 avlåten, till jordbruksutskottet

hänvisad proposition, nr 74, har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen medgiva,

att fisket vid de till lotsverket anslagna holmar och skär inom Göteborgs

och Bohus samt Hallands län, dock med undantag av fiske efter ostron,

upplåtes till allmänt begagnande i den omfattning, som 1 § i lagen den

27 juni 1896 om rätt till fiske omförmäler,

att från och med budgetåret 1929/1930 grundskatt skall upphöra att utgå

från nämnda holmar, samt

att hummerfiske, som tillkommer kronans under domänstyrelsens förvaltning

stående fastigheter inom Vette, Tanums och Kville härad av Göteborgs

och Bohus län, efterhand som löpande arrendeperioder gå till ända upplåtes

på sätt nyss nämnts beträffande lotsverket anslagna holmar och skär och

sålunda undantages vid fastigheternas disponerande för kronans räkning.

Beträffande rätt att idka fiske i saltsjön gäller enligt 1 § i lagen den 27

juni 1896 om rätt till fiske, att varje svensk undersåte äger bedriva fiske i

öppna havet ävensom vid sådana kronan tillhöriga havsstränder samt skär

och holmar, vilka icke höra till något hemman eller innehavas under särskilda

villkor. Dock får fiskegård, ryssja eller annan dylik fast fiskredskap

icke där utsättas, utan att Kungl. Maj:t eller i visst fall länsstyrelsen därtill

lämnat tillstånd. Saltvattensfisket närmare stranden har såsom regel

förbehållits dennas ägare. Enligt 2 § tillhör sålunda saltsjöfisket inomskärs

dem, som äga stränder och holmar omkring fiskevattnet, varjämte vid öppna

havsstranden och utom skären strandägarens enskilda fiskerätt omfattar det

vatten, som finnes till och med etthundraåttio meter från det ställe invid

stranden, där stadigt djup av två meter vidtager.

I dessa regler finnas inskränkningar stadgade, på grund av vilka strandägaren

är pliktig att i viss utsträckning tåla, att jämväl andra idka fiske

i det till hans fastighet hörande vattnet.

Gällande

bestämmelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

s

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 20.

Bland annat gäller sålunda enligt 3 § tredje stycket beträffande rätten

till fiske vid annans strand inom Göteborgs och Bohus samt Hallands län,

att varje svensk undersåte där må utöva fiske eller agntäkt med rörlig

redskap; dock har med avseende å det vatten, som finnes till och med etthundraåttio

meter från det ställe invid stranden, där stadigt djup av två

meter vidtager, åt strandägaren förbehållits dels fiske efter ostron, dels ock

fiske efter hummer i Vette, Tanums och K ville härad samt vissa delar av

Äby-, Bro- och Gullmarsfjordarna. Beträffande hummerfisket i nämnda

härad har emellertid stadgats att, om sådant fiske vid stränderna av en ö

och därtill hörande holmar av ålder oklandrat bedrivits jämväl av andra

å ön boende än strandägarna, därvid skall förbliva. Vidare linnes i paragrafens

fjärde stycke gällande för hela riket föreskrivet att, där vid öppna

havsstranden och utom skären de fiskande av ålder oklandrat med rörlig

redskap utövat fiske eller agntäkt vid annans strand annorledes än i sagda

lag är medgivet, de skola varda bibehållna vid sådan rätt.

Nu berörda inskränkningar i strandäganderätten gälla vare sig stranden

tillhör kronan eller är i enskild ägo. Enligt stadgandena i 1 § göres emellertid

härutinnan förut omförmälda undantag, att varje svensk undersåte

må fiska vid sådana kronan tillhöriga havsstränder samt i saltsjön belägna

skär och holmar, vilka icke höra till något hemman eller innehavas under

särskilda villkor.

Nyssberörda i 3 § tredje stycket stadgade inskränkningar i strandägarens

fiskerätt hava i sin nuvarande lydelse utformats först genom lagen den 22

juni 1928 (nr 183) om ändrad lydelse av 3 § i fiskerättslagen. För rätt till

fiske eller agntäkt med rörlig redskap vid annans strand fordrades tidigare

beträffande Göteborgs och Bohus samt Hallands län, att dylikt fiske av

ålder oklandrat där ägt rum. Berörda lagändring tillkom med hänsyn

till det osäkerlietstillstånd med avseende på fiskerätten, som förelegat

vid kusten av nämnda län, och avsåg att stadfästa de stadigvarande sedvaneförhållanden,

som förelåge beträffande kustfisket. Den ingående utredning,

som legat till grund för lagändringen, hade givit vid handen, att

kustfisket i allmänhet av ålder vore fritt på denna kuststräcka, med undantag

dock för hummerfångst på vissa orter, där strandägarna i övervägande

grad sedan längre tid tillbaka förbehållit sig rätten därtill, samt för ostronfisket.

Genom lagändringen avsåges att reglera rättigheterna i enlighet med

de sålunda föreliggande faktiska förhållandena. Med hänsyn till att i enstaka

fall avvikelser härifrån kunde väntas uppstå, skulle ersättning till

strandägare i dylika fall utgå för mistad fiskerätt. Bestämmelser i sådant

hänseende finnas införda i den av riksdagen samtidigt antagna lagen om

ersättning till strandägare för mistad fiskerätt. Erinras må, att vid behandlingen

av förslaget om ändringar i fiskelagen motionsvis gjordes gällande,

att undantagen från regeln om den allmänna fiskerätten vid västkusten skulle

inskränkas att gälla allenast ostronfisket och sålunda ej avse hummerfångst.

För en dylik utvidgning av förslaget ansåg emellertid riksdagen tillräckligt

bärande skäl ej föreligga.

Departementschefen har till stöd för förslaget anfört följande.

Departements- »Vad först angår frågan om frigivande av fisket vid kronan tillhöriga, lotschefen.

verket anslagna holmar och skär vid västkusten, torde man kunna räkna

med, att den enligt 1928 års riksdags beslut medgivna utsträckningen av

fiskerätten i Göteborgs och Bohus samt Hallands län vid annans strand

är tillämplig beträffande nämnda holmar och skär. Innebörden av ett bi
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 20. 9

fall till länsstyrelsens framställning i denna del skulle sålunda vara ett

Ingivande jämväl av hummerfisket vid de lotsverkets holmar och skär som

aro belagna inom de i 3 § fiskelagen uppräknade orter inom Göteborgs och

Bohus lan, dar dylikt fiske förbehållits strandägaren. Någon ovisshet kan

dock rada, huruvida i vissa undantagsfall lotspersonalen jämväl efter berörda

lagändring må äga en vidsträcktare fiskerätt, som nu skulle bortfalla.

, °.n, nsstyrelsens förslag om upphörande av den särskilda fiskerätt, som

ma tillkomma lotspersonalen, synes mig ej vara något att erinra. Ett gammalt

önskemal från den yrkesidkande fiskarbefolkningens sida skulle härigenom

realiseras. Sedan numera å lotsarnas fastställda avlöning avdrag göres för

värdet, av fiske, som av dem bedrives vid dessa platser, torde fisket, som

idkas i rmga omfattning, för dem vara av föga ekonomisk betydelse samt

i övrigt i nodig utsträckning tillgodoses genom den uppkommande allmänna

liskeratten. Gen rmga intäkt kronan har av fisket torde föga betyda gent

emot den fördel, som genom fiskets frigivande skulle beredas den del av

fiskarbefolkningen på västkusten, som är hänvisad till fiske närmare kusten

och som. särskilt torde vara i behov av stöd och hjälp. Från denna allmanna

fiskerätt vid lotsverkets holmar och skär torde dock undantag böra

goras för ostronfisket. Detta fiske, som i övrigt för närvarande är utan

praktisk betydelse, är enligt fiskerättslagens 3 § tredje stycke i dess nya

lydelse alltid undantaget från den allmänheten tillkommande rätten att med

5™l®. redskap utöva fiske eller agntäkt vid annans strand i nyssnämnda län.

Ett särskilt skäl för detta undantag torde finnas utsagt i det "yttrande, som i

ärendet om berörda lagändring avgavs av landstinget i Göteborgs och Bohus

lan, däri uttalades, att ostronfisket borde förbehållas strandägarna, emedan

detta fiske, som vore stationärt och erfordrade särskilda åtgärder för sitt

bestand, icke kunde utövas rationellt, om det bleve upplåtet till allmänt

begagnande.

I anslutning till det frigivande till allmänt begagnande av fisket vid

namnda platser, som skett genom 1928 års ändring i fiskerättslagen samt nu

llragasättes, torde den från hithörande holmar utgående grundskatten böra

avskrivas. Ränte- och tiondebelopp från lotsverket anslagna holmar och

skär av krononatur hava icke varit föremål för den allmänna avskrivning

av grundskatterna, som beslöts vid 1885 och 1892 års riksdagar. Grundskatterna

från ifrågavarande holmar och skär i Göteborgs och Bohus samt

Hallands län hava uppgått till sammanlagt omkring 24 kronor. Enär vid

upplåtande till fritt och allmänt begagnande av fisket utom vad angår

,et. betydelselösa ostronfisket — vid lotsverket anslagna kronoholmar och

skar a västkusten lotsverkets personal kommer att gå förlustig viss förmån,

v*7 sålunda, efter samråd med chefen för finansdepartementet, förorda,

att den med denna förmåns åtnjutande förbundna skyldigheten till erläggande

i vissa fall av grundskatt bortfaller.

Beträffande förslaget om vidtagande av åtgärder för tillgodoseende av

fiskarenas intressen vid västkusten därigenom, att vid hädanefter skeende

utarrendering av kronan tillhörande fastigheter inom Vette, Tanums och

Kville härad skulle från arrendators förfogande undantagas den rätt till

fiske efter hummer, som enligt 3 § i lagen om rätt till fiske enligt dess

yrande lydelse tillkommer strandägaren i nämnda delar av Göteborgs

och Bohus län, synes mig detta förslag, som utan att bereda kronan någon

ekonomisk förlust torde kunna i sin män bidraga till kustfiskarenas understoajande,

vara förtjänt av bifall. Även kronans hummerfiske vid Norra

Väderöarna torde på samma sätt böra upplåtas till allmänt nyttjande. AnBihang

till riksdagens protokoll 1929. 10 samt. (i höft. (Nr 19—20.) -j

s. 10 Kontrollera mot PDF

Utskottet,

10 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 20.

ledning torde knappast föreligga att allenast för dessa öar göra ett undantag

från regeln om fiskets frigivande vid kronans fastigheter på västkusten.

Det har ifrågasatts, huruvida hummerfisket vid Norra Väderöarna må kunna

tillgodogöras av kustfiskarena. Enär någon fri fiskerätt vid öarna icke tidigare

förefunnits för dem eller andra, äger man visserligen ingen erfarenhet

huru därmed må förhålla sig, men då Väderöarna icke äro belägna på större

avstånd än omkring en mil från kuBten, förefinnes all anledning antaga,

att hummerfisket vid dessa öar skall kunna tillgodogöras av kustfiskarena.

Såsom närmare framgår av propositionen innebär förevarande förslag

— liksom 1928 års ändring i fiskerättslagen — förverkligandet av ett gammalt

önskemål från fiskarbefolkningens sida. I anslutning till den ståndpunkt

riksdagen intog i berörda lagstiftningsfråga, anser sig utskottet jämväl böra

förorda de ytterligare åtgärder till främjande av sagda befolknings näring,

som nu föreslås. Av den i propositionen lämnade redogörelsen för ärendet

framgår, att bland myndigheterna i någon mån skiljaktiga meningar rått

rörande förslaget såvitt angår de av domänstyrelsen disponerade fastigheterna.

De betänkligheter, som i detta avseende uttalats, synas uteslutande

hänföra sig till de ekonomiska konsekvenserna för kronan. På sätt framgår

av utredningen skulle kronan i detta hänseende gå förlustig arrendet för

fisket å Norra Väderöarna, vilket för närvarande utgår med 900 kronor,

under det att något särskilt värde icke kunnat åsättas fisket vid övriga

härav berörda fastigheter. Med hänsyn till den betydelse frigivandet av

hummerfisket vid dessa öar och havsstränder ansetts äga för fiskarbefolkningen,

har utskottet jämväl i denna del funnit övervägande skäl tala för

sådant frigivande.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att förevarande proposition må av riksdagen bifallas.

Stockholm den 5 mars 1929.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

irån första kammaren: herrar Sederholm, Nilsson i Kabbarp, Andersson i 1‘ältenborg,

Boberg, Sjöblom, von Stockenström, Granath och Anders Henriksson. samt

från andra kammaren: herrar Johansson i Uppmälby, Pettersson i Bjälbo, Carlström,

Andersson i Grimbo, Uddenberg, Svensson i Grönvik, Månsson i Erlandsro och Björk i Tryde.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 20.

11

Reservation

av herrar Andersson i Grimbo och Svensson i Grönvik, som anförde följande:
Vi

hava icke kunnat vara med om att tillstyrka propositionen i vad angår

norra Väderöarna och övriga under domänstyrelsen hörande fastigheter.

Kronan bortskänker nämligen härigenom en årlig inkomst på minst 900

kronor utan att någon därigenom i längden får nytta, ty sedan hummerfisket

väl blivit förstört av yrkesfiskarna, vilka icke hava något intresse av

dess vårdande, komma icke heller dessa fiskare att hava någon glädje av

den uppoffring, kronan gjort.

I anslutning härtill hava vi inom utskottet yrkat avslag å förevarande

proposition i ovan angivna delar.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1929:87 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående frigivande till allmänt begagnande av fisket vid vissa kronan tillhöriga stränder, hol s. 2 i texten