Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående inlösen av enskilda tillhöriga laxfisken i Mörrumsån jämte en i ämnet väckt motion.

1929-03-15 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1929:21, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående inlösen av enskilda tillhöriga laxfisken i Mörrumsån jämte en i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 21.

1

Nr 21.

Ankom till riksdagens kansli den lä mars 1029 kl. 1 e. in.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående inlösen

av enskilda tillhöriga laxfisken i Mörrumsån jämte en i

ämnet väckt motion.

I eu den 1 mars 1929 avlåten, till jordbruksutskottet hänvisad proposition,

nr 165, har Kungl. Maj:t, under åberopande av statsrådsprotokollet

för jordbruksärenden för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att,

i anslutning till en inflyttning på föreslaget sätt av den med avseende å

laxfisket i Mörrumsån fastställda fredningslinjen, Kungl. Maj:t må äga

att i huvudsaklig överensstämmelse med i statsrådsprotokollet angivna grunder

träffa avtal om inlösen för kronans räkning av enskilda tillhöriga laxfisken

i nämnda å och vid dess utlopp, därvid erforderliga medel skola utgå av

statens domäners fond.

I samband med propositionen bär utskottet till behandling förehaft en i

anledning av densamma inom andra kammaren väckt till utskottet hänvisad

motion, nr 405, av herr Hällgren, vari hemställes, att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville taga i övervägande, huruvida

icke den för laxfisket i Mörrumsbukten på administrativ väg tillkomna fredningslinjen

kunde inflyttas till sträckningen Sternö udde—Lörby kladd, även

om det skulle visa sig omöjligt för Kungl. Maj:t att för statens räkning förvärva

samtliga enskilda laxfisken vid Mörrums ström enligt de riktlinjer riksdagen

beslutat och ytterligare föreslås i Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

Vidkommande de skäl, som anförts såsom stöd för denna hemställan, får

utskottet hänvisa till motionen.

Beträffande frågans förhistoria må här i korthet erinras om följande:

Rätten att bedriva laxfiske i den utanför Mörrumsåns utlopp belägna

havsbukten, den s. k. Mörrumsbukten eller Pukeviksfjorden, har sedan gamla

tider varit inskränkt för skyddande av det i själva Mörrumsån bedrivna laxfisket.

Dessa inskränkningar hava fastslagits genom vid olika tider i administrativ

ordning meddelade föreskrifter, och för närvarande gälla därvidlag

bestämmelserna i länsstyrelsens i Blekinge län kungörelse den 10 april

1820, varigenom meddelats förbud att, vid äventyr av vite och förlust av

fisk och fiskredskap, i Mörrumsbukten under tiden 5 mars—5 oktober idka laxfiske

inom en viss fredningslinje dragen mellan Sternö udde och Listers huvud.

Alltsedan tiden kort efter utfärdandet av 1820 års kungörelse hava såväl

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 10 samt. 7 höft. (Nr 21.)

Motion.

Historik.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 21.

i administrativ väg som inom riksdagen och i ett fall domstolsvägen upprepade

försök gjorts att få förbudet mot laxliske i Mörrumsbukten, såsom

vållande stora olägenheter för den vid bukten boende fiskarbefolkningen,

upphävt eller inskränkt. Därvid hava ägarna av laxfisken i Mörrumsån

bestritt framställningarna, under åberopande att de på grund av urminnes

hävd vore berättigade att hava laxfisket i Mörrumsbukten fredat, till stöd

varför anförts bland annat, att denna deras rätt blivit fastslagen i en genom

Kungl. Maj:ts dom den 27 mars 1867 avgjord rättegång angående fiskerätten.

Sedan i enlighet med därom av riksdagen i skrivelse den 31 maj 1916,

nr 176, framställd begäran utredning verkställts av frågan om laxfiskets

eventuella frigivande i Mörrumsbukten eller inflyttande av den med avseende

å laxfisket fastställda fredningslinjen, har Kungl. Maj:t till 1926 års

riksdag framställt proposition i ämnet (nr 186).

I denna proposition föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att dels, så vitt

kronans rätt rörde, medgiva, att den för laxfisket i Mörrumsbukten fastställda

fredningslinjen finge inflyttas till sträckningen Sternö udde—Lörby

kladd, dels bemyndiga Kungl, Maj:t att i samband med inflyttningen träffa

uppgörelse med ägarna till de enskilda laxfiskena i Mörrumsån om inlösen

av fiskena mot en ersättning icke överstigande dåvarande taxeringsvärden,

dels ock medgiva, att för sagda inlösen erforderliga medel finge utgå av

statens domäners fond.

I sin motivering till 1926 års ovan omförmälda proposition anförde dåvarande

chefen för jordbruksdepartementet, bland annat, följande.

Det vore nödvändigt att undanröja åtminstone de största svårigheterna

och olägenheterna, som genom fridlysningsbestämmelserna uppkommit för

fiskebefolkningen vid Mörrumsbukten i fråga om det för deras livsuppehälle

nödvändiga laxfisket.

Man kunde dock därvid inskränka sig till att inflytta den s. k. fredningslinjen

till sträckningen Sternö udde—Lörby kladd.

I vad mån en dylik inflyttning av fredningslinjen komme att menligt inverka

på laxfisket i Mörrumsån kunde icke på förhand utredas, men hade man

all anledning antaga, att en sådan åtgärd icke komme att medföra några svårare

påföljder för laxbeståndet i Mörrumsån. Även om Kungl. Maj:t i kraft av

sin administrativa myndighet skulle vara formellt oförhindrad att vidtaga

ändring med avseende å fridlysningsbestämmelserna, syntes en sådan åtgärd

icke vara att utan vidare förorda. Uppenbart vore nämligen att, därest

Kungl. Maj:t inskränkte det fridlysta området, fiskebefolkningen med fog

kunde anse sig äga rätt bedriva fiske i enlighet med de nya bestämmelserna

samt anse staten hava iklätt sig garanti för att eu dylik rätt verkligen

förefuunes. Emellertid gjorde ju ägarna till laxfiskena i Mörrumsån gällande,

att de på grund av urminnes hävd ägde rätt förbjuda laxfiske i Mörrumsbukten

intill den nuvarande fredningslinjen, samt åberopade till stöd för

sin mening bland annat Kungl. Maj:ts den 27 mars 1867 meddelade dom.

Skulle så vara, att ägarna till åfiskena verkligen ägde eu dylik rätt, kunde

de uppenbarligen i rättegångsväg göra denna rätt gällande, oavsett att fridlysningsbestämmelserna

blivit av Kungl. Maj:t i administrativ ordning

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 21.

3

ändrade, samt talan sålunda komma att föras mot fiskare, som vid utövande

av sitt näringsfång i god tro följt de nya fridlysningsbestämmelserna men därvid

eventuellt överskridit den nu gällande fredningslinjen. Hänsyn till de enskilda

fiskeägarnas rätt hade också vid flerfaldiga tillfällen föranlett statsmakterna

att avslå gjorda framställningar om ändring i fridlysningsbestämmelserna.

Vidare vore uppenbart att, även om den föreslagna inflyttningen av fredningslinjen

endast komme att hava en ringa inverkan på laxfisket i Mörrumsån,

värdena på laxfiskena i ån likväl kunde komma att, innan den verkliga

skadan å desamma blivit fastslagen, starkt påverkas i nedåtgående riktning.

Billigheten torde därför kräva, att staten, som genom sina i århundraden

upprätthållna fridlysningsbestämmelser givit åfiskenas ägare anledning antaga,

att den dem härigenom tillagda förmånen vore säkerställd, sökte gottgöra

dem för i angivna avseende uppkommande olägenheter.

Med hänsyn till ovan anförda omständigheter borde eu ändring av fridlysningsbestämmelserna

icke ske utan att uppgörelse om möjligt först ägde

rum med de enskilda ägarna till laxfiskena i Mörrumsån. Eu sådan uppgörelse

kunde komma till stånd antingen därigenom att staten inlöste de enskilda

laxfiskena eller därigenom att dessas ägare tillerkändes ersättning för

den skada, som kunde visas hava drabbat fiskena genom ändringen i fridlysningsbestämmelserna.

Med hänsyn till omöjligheten att för närvarande

ens närmelsevis bestämma denna skada samt till att, därest ersättning skulle

utgå och då först efter flera års förlopp, denna säkerligen i ett stort antal

fall komme att tillfalla annan än den, som verkligen drabbats av värdeminskningen

i fisket, borde staten om möjligt, mot en ersättning ej överstigande

taxeringsvärdet, inlösa de enskilda laxfiskena.

Skulle uppgörelse på ovan angivna villkor icke kunna komma till stånd,

torde ytterligare böra övervägas, huruvida ej ändringen i fridlysningsbestämmelserna

ändock borde äga rum.

Jordbruksutskottet tillstyrkte propositionen, vilken jämväl bifölls av riksdagen,

dock — i anledning av i kamrarna framställda yrkanden — under

uttalande (se riksdagens skrivelse nr 181), beträffande den av Kungl. Maj:t

föreslagna maximigränsen för lösenbeloppet för de olika laxfiskena — det dåvarande

taxeringsvärdet —, att riksdagen för sin del ansåg, att fiskenas

dåvarande sammanlagda taxeringsvärde icke borde överskridas vid inlösen

av de särskilt taxerade fiskena.

På sätt framgår av propositionen har länsstyrelsen nu verkställt värdering

rörande här ifrågavarande laxfisken, varefter preliminära lösenbelopp fastställts

och underhandlingar med fiskerättsägarna ägt rum. Resultaten härav

framgå av följande ur propositionen hämtade redogörelse.

De sålunda beräknade värdena å fiskena uppgå tillhopa till 396,400 kronor.

Enär enligt riksdagens beslut lösensummorna tillhopa icke skulle få överskrida

summan av dåvarande taxeringsvärden eller 356,800 kronor, har länsstyrelsen

reducerat varje fiskes uppskattade värde så, att dessa värdens slutsumma

överensstämmer med nämnda summa, 356,800 kronor. De värden, som

sålunda framkommit för de olika fiskena, har länsstyrelsen lagt som grund

vid de erbjudanden som gjorts fiskeägarna rörande inlösen av deras fisken.

Ett stort antal fiskeägare hava förklarat sig villiga att försälja sina fisken

till sålunda föreslagna pris. Andra hava jämväl förklarat sig villiga här
-

Länsstyrelsens

värdering

och underhandlingar

med fiskerättsä

get ma.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 21.

till, dock under visst förbehåll beroende därav att deras lisken varit utarrenderade.

Slutligen hava några fiskeägare lämnat avslag på det gjorda erbjudandet.

Beträffande de fisken, vilkas ägare vägrat godtaga de av länsstyrelsen

gjorda anbuden, har länsstyrelsen föreslagit, att för närvarande

inga vidare åtgärder vidtagas för fiskenas inlösen. Vad angår de fiskerättsägare,

vilka gjort visst förbehåll för nuvarande arrendatorer av fiskena,

anser länsstyrelsen den lämpligaste anordningen i allmänhet vara, att

staten vid slutande av de avtal, varigenom inlösningen sker, medgiver arrendekontraktens

fortsatta bestand mot rättighet för staten att uppbära de

efter tillträdesdagen förfallna arrendeavgifterna.

Att förebringa utredning angacnde värdet av de fisken, vilka icke taxerats,

anser länsstyrelsen stöta på oöverstigliga svårigheter. Detta syntes också

länsstyrelsen knappast vara erforderligt för fiske, som icke vore av den betydelse

att det vid taxeringen åsatts något värde. Ifrågasättas kunde, huruvida

tillräckliga skäl förelåge att kronan skulle utsträcka sitt erbjudande

om inlösen att omfatta även dessa obetydliga fisken. Undantag härifrån

utgjorde dock ett fiske. Att i förväg träffa någon uppgörelse rörande detta

fiske, som efter fångsten vid fisket kunde uppskattas till ett värde av 1,800

kronor, syntes icke kunna ske. Emellertid ansåge länsstyrelsen, att ersättning

för de förluster, som fredningslinjens inflytande kunde medföra såväl

för sagda fiske som eventuellt andra otaxerade fisken, syntes böra bliva beroende

av nytt beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen.

De fiskerättsägare, vilka vid förhandlingar upptagna såväl genom länsstyrelsen

som senare förklarat sig antaga den av länsstyrelsen erbjudna lösesumman

för fiskerätterna, utgöra tillhopa 21. Taxeringsvärdet för 1926 å

deras fisken uppgår sammanlagt till 176,400 kronor, och utgör det av

länsstyrelsen uppskattade värdet 238,400 kronor samt länsstyrelsens beräknade

lösesumma å fiskerätterna 214,421 kronor 76 öre. rlill jämförelse må

nämnas, att 1928 års nya taxeringsvärden å ifrågavarande fiskerätter, vilka

värden för de flesta av fiskerätterna överensstämmer med det av länsstyrelsen

uppskattade värdet, uppgå tillhopa till 243,100 kronor.

Fiskerättsägare till ett antal av 9 hava antagit den erbjudna lösesumman

under vissa förbehåll med anledning av fiskerätternas utarrendering till andra

personer. Dessa förbehåll äro bland annat, att arrendatorns rätt skall bestå till

arrendetidens utgång samt att ägaren skall fritagas från eventuellt skadestånd

till arrendatorn genom fredningslinjens inflytande. Taxeringsvärdet å

dessa fiskerättsägares fisken utgör enligt den under 1926 gällande taxeringen

42,000 kronor ocli enligt 1928 års taxering 65,700 kronor. Länsstyrelsens

beräknade värde och den erbjudna lösesumman belöpa sig till respektive

65,400 kronor och 59,091 kronor 91 öre.

Antalet fiskerättsägare, vilka avslagit den av länsstyrelsen erbjudna lösesumman,

utgör 9. Sammanlagda taxeringsvärdena äro enligt den 1926

gällande taxeringen 138,400 kronor samt enligt 1928 års taxering 88,300

kronor. Länsstyrelsens uppskattning av fiskenas värde slutar å 92,600

kronor samt den erbjudna lösesumman å 83,286 kronor 33 öre. Emellertid

har förmyndaren för de omyndiga ägarna av det största av dessa

fisken erbjudit sig att under förutsättning av vederbörande förmyndardomstols

medgivande sälja fisket för ett pris av 68,894 kronor, vilket pris

nära ansluter sig till länsstyrelsens med 1928 års taxeringsvärde överensstämmande

uppskattningsvärde av 68,100 kronor. Länsstyrelsens för

detta fiske erbjudna lösesumma utgör 61,250 kronor 51 öre och det 1926

gällande taxeringsvärdet uppgår till 100,000 kronor. För de återstående 8

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 21.

5

fiskena inom ifrågavarande grupp gälla följande värden: länsstyrelsens uppskattningsvärde

24,500 kronor, erbjuden lösesumma 22,035 kronor 82 öre,

taxeringsvärde 1926 38,400 kronor och 1928 20,200 kronor. Ett av dessa

fisken torde vara utan betydelse för ifrågavarande inlösningsspörsmål.

Nedanstående sammandrag utvisar värdena och lösesummorna för ifrågavarande

fiskerättigheter:

Fiskerättsägare

Antal

Taxeringsvärde

Länsstyrel- E bj flen

sens upp- i ...

i - j lösesumma

skattn. varde

1926

1928

som godkänt lösesumman...............

21

176,400

243,100

238,400 214,422

» » med visst förbehåll ...

9

42,000

65,700

65,400 59,092

» avslagit erbjudandet ..............

9

138,400

88,300

92,600 83,986 i

Summa

39

356,800

397,100

396,400 '' 356,800 !

Departementschefen har i nu förevarande ärende anfört huvudsakligen Departement»- föl jande: chefen.

Vid de förhandlingar, som ägt rum med ägarna av fisken i Mörrumsån

och dess utlopp, har framgått, att en inlösen av fiskena icke torde kunna

komma till stånd, om den av 1926 års riksdag fastställda förutsättningen

härför skall strängt tillämpas. Enligt nämnda förutsättning skulle lösesumman

för fiskena icke få uppgå tillhopa till högre belopp än dåvarande sammanlagda

taxeringsvärdet för fiskena, 356,800 kronor. Såsom av utredningen i

ärendet framgår, har överenskommelse träffats rörande inlösen utan förbehåll

av fisken för en summa av 214,422 kronor och med förbehåll, vilka

dock icke torde lägga hinder i vägen för en uppgörelse, till belopp av 59,092

kronor eller sålunda tillhopa 273,514 kronor, vilket belopp med 83,286 kronor

understiger 1926 års sammanlagda taxeringsvärden. Beträffande övriga

fisken har uppgörelse ej kunnat träffas, vadan redan med hänsyn härtill

möjlighet icke föreligger att bedöma, huruvida nämnda förutsättning skall

komma att föreligga. Beträffande sistnämnda fisken synas några av ägarna

icke vara villiga att överhuvud avyttra sina fisken. Bortsett härifrån torde

kunna sägas, att det icke torde vara att förvänta, att ifrågavarande grupp

av fisken skulle kunna förvärvas för berörda belopp av 83,286 kronor.

För det största av dessa fisken har betingats eu köpeskilling av 68,894

kronor, vilket nära motsvarar det av länsstyrelsen uppskattade oreducerade

värdet. Såsom av utredningen framgår, utgör den erbjudna löseskillingen

för de fisken, varom uppgörelse träffats enligt länsstyrelsens reducerade löseskilling,

273,514 kronor, under det att 1926 års taxeringsvärden å samma

fisken uppgå till 218,400 kronor. Motsvarande siffror för de fisken, varom

uppgörelse ej vunnits, äro 83,286 kronor och 138,400 kronor.

Det intresse staten har att en uppgörelse kommer till stånd skulle givetvis

bäst tillgodoses, därest en uppgörelse kunde ske med samtliga åfiskare.

Mycket torde dock vara att vinna även av en överenskommelse med ägarna

till det stora flertalet fisken, omfattande tillika de största och viktigaste av

dessa. Ju flera dylika uppgörelser kunna uppnås, ju mer minskas utsikterna

till uppkomst av rättegångar. Lämpligt torde fördenskull vara, att slutlig

uppgörelse omedelbart kommer tillstånd med de fiskeägare, med vilka preliminära

avtal träffats. Med övriga fiskeägare böra ytterligare förhandlingar

upptagas. Med avseende å dessa torde Kungl. Maj:t böra träffa avtal om

s. 6 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

6 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 21.

inlösen till belopp nära anslutande sig till den föreliggande av länsstyrelsen

efter ingående utredning verkställda värderingen. Vid en dylik uppgörelse

bör givetvis uppmärksammas, att icke de fiskerättsägare, vilka tidigare visat

sig villiga ingå på de av länsstyrelsen erbjudna reducerade löseskillingama.

skola behöva känna sig eftersatta. Tänkas kan emellertid, att den av länsstyrelsen

verkställda svårutförda värderingen i särskilt fall kan vara behäftad

med någon ojämnhet likasom att omständigheter i övrigt kunna föreligga,

vilka motivera någon jämkning i viss lösesumma. Liknande rätt till

uppgörelse torde böra tillkomma Kungl. Maj:t i fall, där tidigare träffad

preliminär uppgörelse av en eller annan anledning förfallit.

Då en uppgörelse beträffande de taxerade fiskena i enlighet med nu angivua

grunder skulle innebära ett frångående av den av 1926 års riksdag förut

angivna förutsättning, torde riksdagens medgivande i frågan böra inhämtas.

Vad angår de icke taxerade fiskena, torde dessa vara av ringa betydelse.

Riksdagens uttalande rörande dem synes i övrigt innebära att, därest dylikt

fiske finnes böra inlösas, Kungl. Maj:t tillerkänts befogenhet att efter vederbörlig

uppskattning av fiskets värde träffa avtal därom.

Såsom framgår av föregående redogörelse, grundade sig statsmakternas

ingripande i förevarande fråga på önskvärdheten av att genom eu inflyttning

av fredningslinjen i Mörrumsbukten bereda ökade fiskemöjligheter för de

omkring denna vik boende fiskarena. Enär emellertid en dylik åtgärd

eventuellt kunde få en viss inverkan på laxfiskena i Mörrumsån, medförande

minskning av dessas värden, syntes det böra tillkomma staten att ikläda sig

den förlust, som sålunda kunde uppkomma, och ansågs detta bäst ordnas

genom statens inlösen av fiskena. Härigenom skulle även förekoinmas de

rättegångar rörande skadegörelse å fiskena, som i händelse av dessas bibehållande

i enskilda fiskeägares händer kunde uppstå emellan fiskeägarna

och de fiskare, vilka efter en ändring av fredningslinjen i Mörrumsbukten

bedreve fiske innanför den förutvarande linjen. Med hänsyn härtill ansågs

alltså en ändring av fridlysningsbestämmelserna icke höra ske utan att

uppgörelse om möjligt först ägde rum med de enskilda fiskeägarna. Av förevarande

proposition framgår nu, dels att vissa innehavare av enskild fiskerätt

— visserligen endast representerande en ganska ringa del av ifrågavarande

laxfisken — tills vidare ställt sig avvisande mot inlösen, dels

att den sammanlagda lösensumman i varje fall synes komma att något

överstiga 1926 års sammanlagda taxeringsvärden, vilka enligt ordalagen i

riksdagens förenämnda skrivelse nr 181 vid samma års riksdag skulle utgöra

maximigräns för summan av lösenbeloppen.

Vad först beträffar sistberörda avvikelse, vartill riksdagens medgivande

nu begäres, hyser utskottet icke någon större betänklighet mot densamma,

desto mindre som den sammanlagda lösensumma, vartill man med de av

Kungl. Maj:t nu förordade jämkningarna skulle komma upp till, i det närmaste

torde överensstämma med länsstyrelsens uppskattade värden ävensom

1928 års taxeringsvärden.

Vidkommande upplysningen att vissa fiskerättsägare icke synas villiga

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 21. 7

att avyttra sina fisken och den i motionen II: 405 gjorda hemställan, att

Kungl. Maj:t, även om det skulle visa sig, att icke samtliga enskilda fiskerättigheter

kunde förvärvas, likväl måtte taga i övervägande en inflyttning

av fredningslinjen, får utskottet erinra, att — såsom framgår av departementschefens

yttrande vid 1926 års förslag — man från början räknat med

möjligheten av ett sådant övervägande. Motionären lärer emellertid med

sin framställning närmast åsyfta, att — till tids vinnande — ett avgörande

i dylikt fall skulle, därest Kungl. Maj:t efter prövning av föreliggande omständigheter

så funne lämpligt, kunna träffas, utan att frågan underställes

riksdagen. Utskottet, som i likhet med motionären anser önskvärt, att förevarande

fråga snarast möjligt vinner sin lösning, finner hinder från riksdagens

sida icke böra möta för Kungl. Maj:t att i det av motionären åsyftade

fallet förfara på sätt i motionen avses. Någon direkt hänvändelse i

saken till Kungl. Maj:t synes utskottet däremot icke vara påkallad.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

1) att riksdagen må bifalla förevarande proposition,

samt

2) att motionen II: 405 må anses besvarad genom vad

utskottet ovan anfört.

Stockholm den 15 mars 1929.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Andersson i Fältenborg, Linders, Boberg, Sjöblom, Tjällgren,

Granath, Johansson i Lövholmen och Fritiof Gustafson; samt

från andra kammaren: herrar Johansson i Uppmälby, Sköld, Cartström, Uddenberg,

Svensson i Grönvik, Månsson i Erlandsro, Weibull och Pehrsson i Bramstorp.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1929:86 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inlösen av enskilda tillhöriga laxfisken i Mörrumsån. s. 1 i texten