Utlåtande i anledning av väckt motion angående statsanslag för premiering av välskötta mindre skogsbruk.
1929-04-19 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1929:39, Utlåtande i anledning av väckt motion angående statsanslag för premiering av välskötta mindre skogsbruk.
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 39.
1
Nr 39.
Ankom till riksdagens kansli den 19 april 1929 kl. 4 e. in.
Utlåtande i anledning av väckt motion angående statsanslag för
premiering av välskötta mindre skogsbruk.
(2:a avd.)
I eu inom andra kammaren väckt, till jordbruksutskottet hänvisad motion,
nr 55, av herr Heiding har hemställts, att riksdagen ville besluta att hos
Kungl. Maj:t anhålla om utredning och förslag angående statsanslag för
premiering av välskötta mindre skogsbruk.
Beträffande de skäl, som åberopats till stöd härför, hänvisas till motionen.
Över motionen har utskottet införskaffat utlåtande från centralrådet för
skogsvårdsstyrelsernas förbund, vilket såsom bilaga fogats till detta utlåtande.
Med förevarande motion avses att — efter mönster av vad som tillämpas
i fråga om jordbruk — erhålla ett premieringsförfarande jämväl beträffande
välskötta mindre skogsbruk. Enligt motionärens mening skulle en sådan
premiering väl komplettera de övriga åtgärder för höjande av landets skogsbruk,
vartill staten redan lämnar sin medverkan. Den skogsägare, som
gjort sin skog till en »mönsterskog», varigenom han tjänat sin ort till föredöme,
syntes motionären värd allmänt erkännande, och den utmärkelse, som
komme skogsägaren till del, skulle väcka andras intresse att göra sig förtjänta
av samma heder. Enligt motionärens uppfattning borde endast skogsbruk
av viss maximiareal komma i fråga för dylik premiering.
I likhet med centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund finner utskottet.
utskottet motionens syfte värt beaktande. Behovet och vikten av att skogsvården
understödjes och höjes på de cirka 10 miljoner har skogsmark,
som tillhöra mindre jordbrukare, torde här knappast behöva närmare utvecklas.
Statens medverkan till åtgärder på detta område är också redan
ganska omfattande, men att mycket härutinnan återstår att vinna torde
vara uppenbart. Tanken att komplettera statens verksamhet för en förbättrad
skogsvård med premiering av välskötta mindre skogsbruk måste
från sagda synpunkter anses beaktansvärd. Den enskildes ansträngningar för
vårdande och förbättrande av sin skog måste även anses vara på ett särskilt
sätt värda uppmuntran och erkännande från statens sida, enär frukterna
Bihang till riksdagens protokoll 1929. 10 saml. 12 häft. (Xr 39—42.) 1
2 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 39.
därav ofta nog till största delen icke kunna komma den nuvarande skogsägaren
till godo.
Såsom framgår av centralrådets yttrande är denna väg ju icke heller
helt oprövad; flera skogsvårdsstyrelser ha sedan åtskilliga år tillhaka i
olika former belönat enskilda skogsägare för »mönsterskog» eller för visst
väl utfört skogsodlingsarbete. De erfarenheter, som alltså redan finnas
rörande en premieringsverksamhet av samma art som den i motionen avsedda,
synas giva vid handen, att hemmansskogarna sällan kunna anses
i sin''helhet vara i sådant skick, att de kunna betraktas såsom mönsterskogar.
Tydligen skulle emellertid möjligheterna att med tiden erhålla
dylika skogar icke oväsentligt ökas, därest en allmän verksamhet av nu
ifrågavarande slag skulle komma till stånd. Och erfarenheter från statens
premieringsverksamhet beträffande de mindre jordbruken torde tala för att
dessa mönsterskogsbruk skulle bliva av stort värde även såsom demonstrationsohjekt
i den upplysningsverksamhet, som redan i olika former bednves
på förevarande område. Med hänsyn till bristen på sådana smärre skogsbruk,
vilka i sin helhet befinna sig i mönstergillt skick, torde emellertid
— på sätt centralrådet även förordar — den ifrågasatta utredningen jämväl
böra innefatta övervägande, huruvida ej i vissa fall en viss väl utförd
skogsvårdsåtgärd må kunna bliva föremål för belöning; även denna väg
skulle ju leda i riktning mot det mål, som här eftersträvas.
I anslutning till vad som i det hänseendet framhållits av åtskilliga skogsvårdsstyrelser
har centralrådet understrukit, att vissa svårigheter torde föreligga,
då det gäller att fastställa grunderna för en premiering av skogsbruk.
’ Det kan ej förnekas, att åtskilliga omständigheter göra det svårt att
få fram enhetliga grunder, som säkerställa det avsedda huvudsyftet med
premieringen, nämligen att belöna och uppmuntra det ofta med personliga
uppoffringar bedrivna arbetet på ökande av skogsmarkens avkastning. Med
hänsyn härtill delar utskottet centralrådets uppfattning, att dessa grunder
kräva en synnerligen noggrann avvägning.
I fråga om formerna för ifrågavarande premieringsverksamhet anser sig
utskottet nu icke böra intaga någon bestämd ståndpunkt, men vill uttala
sig för att ett övervägande äger rum jämväl av andra former än den av
motionären närmast avsedda penningbelöningen.
Beträffande kostnaderna för den ifrågasatta verksamheten håller utskottet
för sin del före, att dessa måste tänkas hållna inom en jämförelsevis blygsam
ram. Vad särskilt angår administrationsutgifterna måste givetvis synnerlig
vikt läggas på att nedbringa desamma; möjligheter härtill torde emellertid
finnas, då handhavandet av premieringen givetvis hör inpassas i skogsvårdsstyrelsernas
verksamhet.
Beträffande sättet för anordnande av den ifrågasatta utredningen har
centralrådet föreställt sig, att uppdrag härutinnan borde. lämnas till de
jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigade den 26 oktober 1928 tillkallade utred
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 39.
3
ningsmännen rörande statens medverkan för vinnande av skogsbörd å
kalmark m. fl. områden. Ehuru den förevarande frågan givetvis har visst
sammanhang med omförmälda utredningsmäns arbete, saknar utskottet anledning
uttala sig om lämpligheten av den utav centralrådet föreslagna
anordningen.
Under åberopande av det ovan anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må i anledning av förevarande motion
11:55 i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kuugl.
Maj:t ville låta verkställa utredning rörande möjligheterna
att anordna premiering av välskötta mindre
skogsbruk samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill
utredningen må giva anledning.
Stockholm den 19 april 1929.
På jordbruksutskottets vägnar:
C. J. JOHANSSON.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
trån första kammaren: herrar Sederholm, Andersson i Fältenborg, Boberg, von Stockenström,
Grancith, Kropp och Anders Henriksson; samt
från andra kammaren: herrar Johansson i Uppmälby, Pettersson i Bjälbo, Hedlund i
Häste, Uddenberg, Suensson i Grönvik, Andersson i Löbbo och Pehrsson i Bramstorp.
4
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 39.
Bilaga.
Till riksdagens jordbruksutskott.
Genom remiss den 15 februari 1929 har Kungl. Maj:t anbefallt centralrådet
för skogsvårdsstyrelsernas förbund att senast den 15 mars samma år
avgiva och till jordbruksutskottet överlämna yttrande över till utskottet
remitterade motionen nr 55 i andra kammaren angående statsanslag för
premiering av välskötta mindre skogsbruk.
I anledning härav får centralrådet med överlämnande av från skogsvårdsstyrelserna
infordrade yttranden anföra följande.
Det syfte, motionären genom sitt förslag om statsanslag för premiering
av välskötta mindre skogsbruk velat vinna, synes värt allt beaktande. Av
de skogsvårdsstyrelser, sammanlagt tjugutre, som yttrat sig över motionen,
hava alla utom tre — skogsvårdsstyrelserna i Örebro, Västmanlands och
Västernorrlands län — ansett, att på föreslaget sätt betydligt ökade möjligheter
skulle åstadkommas till befrämjandet av det mindre skogsbruket.
En utredning i ärendet tillstyrkes av nitton eller övervägande antalet
skogsvårdsstyrelser. Utom de nämnda trenne skogsvårdsstyrelserna, som
funnit förslaget vara av ringa vikt och en tillämpning utan större betydelse,
har skogsvårdsstyrelsen i Kronobergs län, under framhållande av att de
medel, som till äventyrs kunde beviljas skogsvårdsstyrelserna, hellre borde
användas i det direkta skogsvårdsarbetets tjänst, för närvarande ej ansett
sig kunna tillstyrka den ifrågasatta utredningen.
Som centralrådet framhållit, har det övervägande antalet skogsvårdsstyrelser
förordat, att en utredning av frågan måtte verkställas. I stort sett
hava härvid åberopats samma motiv, som i motionen anförts. Vissa skogsvårdsstyrelser,
såsom i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, hava
särskilt velat understryka den betydelse, en väl genomförd premieringsverksamhet
skulle få, genom att så småningom här och var i länen mönsterskogsbruk
skulle uppstå, till vilka skogsvårdsstyrelsernas exkursioner med
fördel skulle kunna förläggas.
Flera skogsvårdsstyrelser hava redan sedan åtskilliga år tillbaka varit i
tillfälle att, ehuru i mycket begränsad omfattning, bedriva en med motionärens
förslag likartad verksamhet och sålunda vid frågans bedömande
kunnat grunda sina omdömen på egna erfarenheter.
Skogsvårdsstyrelsen i Stockholms län har sålunda alltsedan år 1910 haft
frågan om premiering av skogsbruk på sitt program, varvid avsikten varit
att åt ägarna av välskötta mindre skogsbruk utdela diplom. Hittills har
emellertid ifrågavarande skogsvårdsstyrelse endast i ett fall kunnat utdela
detta diplom, enär hemmansskogarna i länet sällan genomgående befunnit
sig i ett sådant tillstånd, att de kunnat anses som mönsterskogar. Den
nämnda skogsvårdsstyrelsen har därför sett sig nödsakad att numera i stället
utdela sitt diplom enbart för vissa speciella åtgöranden.
Skogsvårdsstyrelsen i Jönköpings län har sedan år 1916 tack vare donerade
medel beretts tillfälle att i enlighet med donatorernas önskan premiera välskötta
mindre skogsbruk inom vissa härader av länet. Skogsvårdsstyrelsens
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 39. 5
erfarenhet av denna verksamhet har givit vid handen, att premieringen är
ett utomordentligt gott medel i skogsupplysningens tjänst. Skogsvårdsstyrelsen
anför härom, bland annat, att »endast efter några års verksamhet
förspordes från det härad, där premieringen påbörjades, nämligen Vestbo
härad, att skogsvårdande arbeten som direkt följd av premieringsförfarandet
här och var igångsattes».
Skogsvårdsstyrelsen i Blekinge län anför, att styrelsen under sin verksamhetstid
vid ett par tillfällen genom tilldelande av minnesgåvor, för
vilkas anskaffande medel erhållits från eu särskild till styrelsen av dess
ledamöter donerad fond, varit i tillfälle att belöna markägare för visat intresse
för skogsodling å gamla kalmarker. Även skogsvårdsstyrelsen i
Hallands län har genom av enskilda till förfogande ställda medel kunnat
uppmuntra eller belöna god skogsvård.
Den ifrågasatta premieringsverksamheten har i mindre skala praktiserats
av skogsvårdsstyrelsen i Skaraborgs län med, som styrelsen funnit, gott
resultat.
Skogsvårdsstyrelsen i Värmlands län framhåller, att den av motionären
framkastade tanken ej varit styrelsen främmande. Emellertid har sagda
skogsvårdsstyrelse med hänsyn till de med en sådan belöningsverksamhet i
större omfattning förenade kostnaderna och föreliggande svårighet för eu
rättvis bedömning ansett sig böra vara synnerligen sparsam med dylika
belöningars utdelande. I samband med instundande sommars skogsbruksutställning
i Karlstad har emellertid ifrågavarande skogsvårdsstyrelse utlyst
en pristävlan för välskötta mindre skogsbruk. Syftet med och organisationen
av denna tävlan framgår av en skogsvårdsstyrelsens yttrande bilagd
kungörelse.
Skogsvårdsstyrelserna i Örebro och Västmanlands län hava sedan åtskillig
tid tillbaka genom utdelning av diplom sökt uppmuntra skogsvårdsintresset
inom respektive verksamhetsområden, men funnit det förenat med stora
svårigheter att uppleta sådana välskötta, mindre skogsbruk, vars ägare
kunna anses ha gjort sig förtjänta av en dylik belöning. Den förrå skogsvårdsstyrelsen
har sålunda sedan år 1916 endast kunnat utdela 8 diplom
och den senare sedan 1919 7 st., varav dock endast'' 3 till skogsägare. Även
skogsvårdsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län säger sig endast i undantagsfall
ha kunnat utdela sitt diplom för skogsvårdens befrämjande.
Vad skogsvårdsstyrelserna haft att meddela om sina erfarenheter från
tidigare verksamhet i motionens syfte torde i sammanfattning visa, att enbart
utdelning av diplom ej i större utsträckning förmått främja skogsvårdsintresset,
men att, där mera värdefulla belöningar kunnat utdelas,
detta blivit ett gott medel i skogsupplysningens tjänst.
Ehuruväl, som redan framhållits, det övervägande antalet skogsvårdsstyrelser,
ofta med stöd av direkta erfarenheter, ansett sig kunna uttala, att
en utsträckt premieringsverksamhet skulle bliva till stor nytta för det mindre
skogsbrukets förkovran, hava emellertid samtidigt flertalet skogsvårdsstyrelser
kraftigt understrukit de svårigheter, som äro förenade med åstadkommandet
av en rättvis och effektiv premieringsverksamhet.
Helt visst är det även så, att det är betydligt lättare att för ifrågavarande
ändamål belöna ett jordbruk än ett skogsbruk. Av en jordbrukare nedlagda
ansträngningar och bemödanden spåras inom kort i gårdens förbättrade
hävd och förmåga att giva rikare skördar, under det att samma mått av
omsorger, ägnad ett skogsbruk, kanske först efter åtskilliga år är skönjbart.
Av denna anledning kan det säkerligen ofta bli svårt att bedöma, huruvida
6
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 39.
den nuvarande ägaren av ett skogsbruk är den, som har förtjänsten av ett
gott skogstillstånd, eller om det är hans företrädares initiativ och arbete,
som äro orsaken härtill. Vid direkta jämförelser skogsbruk emellan torde
även bli svårt att avgöra, i vilken mån rådande olika förhållanden, markens
växtlighetsgrad o. dyl., inverkat på resultaten. När det gäller skogsbruk
torde även mer än beträffande jordbruk vederbörandes ekonomiska resurser
vara av betydelse, vilket även det bidrager till att komplicera premieringsförrättningen,
åtminstone om denna skall utföras som konkurrensbedömning.
Då de mest intresserade mindre skogsägarna i stor utsträckning anlita
skogsvårdsstyrelsernas hjälp i skogsvårdsarbetet, kan en mindre väl avvägd
premiering lätt ha till följd, att det blir skogsvårdsstyrelsernas arbete, ej
skogsägarnas, som belönas.
Om den föreliggande motionen skulle ge upphov till en mera allmän
premiering av välskötta, mindre skogsbruk, är det sålunda av största vikt
för att premieringen skall bliva av verklig nytta, att den skötes med största
grannlagenhet och efter ett noggrant utarbetat reglemente. Vad det i första
hand gäller att premiera är, som skogsvårdsstyrelsen i Gotlands län säger,
»icke innehavet av vackra skogsbestånd utan i första hand den goda viljan,
det levande intresset att även med personliga uppoffringar skapa nya produktionsvärden
hos skogsmarken».
För att en premiering i denna anda må kunna utövas torde vid en eventuellt
blivande utredning böra övervägas, huruvida ej i särskilda fall en
viss väl utförd skogsvårdsåtgärd må kunna bliva föremål för belöning. I
annat fall torde nämligen knappast skogsägare med mindre materiella
resurser på denna väg kunna bli föremål för uppmuntran, enär verkligt
genomförda mönsterskogsbruk, trots premiernas lockelse, torde bliva ganska
sällsynta.
Skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens län föreslår som villkor för att premie
må kunna erhållas:
»1) att en skogshushållningsplan linnes för skogen, bestående av minst
skogskarta, beståndsbeskrivning och förslag till avverknings- och skogsvårdsåtgärder;
2)
att skogsskötseln bedrives på ett ur det allmännas synpunkt särskilt
mönstergillt sätt».
Samma skogsvårdsstyrelse ifrågasätter, om man ej för att nå det önskade
syftet skulle kunna gå fram på två vägar, dels med premiering av välskötta
skogsbruk, dels med premieförbindelse till sådana skogsägare, som
förklarade sig villiga att gå in för mönsterskogsbruk.
En eventuell utredning i ärendet torde även böra undersöka, huruvida
penningbelopp är den enda eller lämpligaste formen av premie, som bör
ifrågakomma. Vissa skogsvårdsstyrelser hava sålunda som sin mening uttalat,
att en minnesgåva, exempelvis en värdefull och populär bok i skogshushållning,
eller en medalj, enbart eller i förening med skogsvårdsstyrelses
diplom, skulle värdesättas högre av mottagaren än en penningsumma, som
måste förutsättas bliva av ganska blygsam storlek. Skogsvårdsstyrelsen i
Göteborgs och Bohus län håller före, att premier lämpligen borde kunna
utdelas i flera, förslagsvis tre olika storlekar, varigenom även sådana skogar,
som ej kunna anses som fullständigt mönstergilla, skulle kunna komma
ifråga.
I motionen har uttalats den uppfattningen, att för premiering endast
skogsbruk av viss maximiareal skulle avses. Denna mening delas i allmänhet
av skogs vårdsstyrelserna, som emellertid samtidigt framhållit, att på
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 39. 7
grund av de växlande förhållandena i landets olika delar, bestämmelserna
härom måste bliva varierande, så att exempelvis i Norrland gränsen för
skogsinnehavet göres betydligt vidare än i södra Sverige. Ifrågasättas kan
om fixa gränser över huvud taget böra fastslås, och om ej lämpligare är,
att denna fråga överlämnas till bedömande av den myndighet, som kan få
sig premieringsverksamheten anförtrodd.
Vad angår de organ, somskulle handhava den ifrågasatta skogliga premieringsverksamheten,
torde, som motionären framhållit, skogsvårdsstyrelserna härför
vara häst skickade. Huruvida en central fördelning av ett för ändamålet
beviljat anslag är nödvändig eller ej, bör en blivande utredning kunna
klargöra.
Centralrådet vill slutligen ännu en gång understryka, att motionens syfte
måste anses i hög grad behjärtansvärt. Främjandet av skogsvården på de
mindre skogsbruken är en för vårt land synnerligen viktig skogspolitisk
fråga. Förvisso bör härvid intet underlåtas, som effektivt kan bidraga till
att förbättra skogstillståndet å de c:a 10 milj. har skogsmark, som av de
mindre skogsägarna besittas. Det gäller således endast att bedöma, huruvida
av staten beviljade medel för det mindre skogsbrukets förkovran finna
sin bästa och effektivaste användning i en premiering av välskötta skogsbruk,
eller om större resultat äro att vinna genom direkt understöd åt vissa
skogsvårdsåtgärder eller i ett rundligare understöd i allmänhet åt skogsvårdsstyrelsernas
verksamhet.
Centralrådet är ej berett att nu fatta bestämd ståndpunkt i denna fråga,
men finner att vad skogsvårdsstyrelserna, som besitta de bästa möjligheterna
att avgöra vad som speciellt för skogsvårdens befrämjande å de mindre skogsbruken
är gagneligt, i allmänhet anfört åtminstone talar för, att frågan
bör göras till föremål för närmare utredning.
Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 26 oktober 1928 har av statsrådet
och chefen för jordbruksdepartementet inom departementet tillkallats
särskilda sakkunniga för utredning, bland annat, rörande vinnande av skogsbörd
å marker, vilka därtill äro tjänliga, men vilka icke äro föremål för
rationellt utnyttjande. Då denna utredning för närvarande pågår, och då
den ifrågasatta premieringsverksamheten bör anses kunna ha samma syfte,
nämligen den enskilda skogsvårdens förkovran, som ovan omnämnda, de
sakkunniga redan tilldelade utredningsuppdrag, synes jämväl frågan om
premiering av välskötta mindre skogsbruk lämpligen samtidigt böra utredas
av nämnda sakkunniga.
Under åberopande av vad sålunda anförts får centralrådet hemställa, att
jordbruksutskottet ville föreslå riksdagen att hos Kungl. Maj:t anhålla om
utredning och förslag angående statsanslag för premiering av välskötta
mindre skogsbruk.
Stockholm den 14 mars 1929.
Å Centralrådets för skogsvårdsstyrelsernas förbund arbetsutskotts vägnar:
JOHAN BECK-FRIIS.
Erik Lundh.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1929:170 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angående statsanslag för premiering av välskötta mindre skogsbruk. a1 i texten