Utlåtande, i anledning av väckta motioner om räntefritt låneunderstöd åt Hornborgasjöns sänkningsförening.
1929-04-26 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1929:48, Utlåtande, i anledning av väckta motioner om räntefritt låneunderstöd åt Hornborgasjöns sänkningsförening.
Dokumentets text
14
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 48.
i\r 48.
Ankom till riksdagens kansli den 26 april 1929 kl. 3 e. in.
Utlåtande, i anledning av väckta motioner om räntefritt låneunderstöd
åt Hornborgasjöns sänkningsförening.
(l:a avd.)
I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande
motioner, nämligen nr 170 i första kammaren av herr Gustafson, Fritiof,
m. fl. och nr 296 i andra kammaren av herr Anderson i Storegården m.
fl., har hemställts, att riksdagen måtte
1) medgiva, att Kungl. Maj:t må, utan hinder av gällande villkor för lån
från statens avdikningslånefond, från denna fond bevilja Hornborgasjöns
sänkningsförening ett tillfälligt räntefritt låneunderstöd av högst 350,000
kronor eller på annat sätt göra detta belopp tillgängligt för ändamålet;
2) till eventuellt täckande av för statens avdikningslånefond genom beviljande
av nämnda låneunderstöd uppkommande ränteförluster under nionde
huvudtiteln anvisa erforderligt anslag.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd härför, hänvisas till motionerna.
I två vid 1928 års riksdag väckta likalydande motioner, nämligen nr 116
i första kammaren och nr 298 i andra kammaren hemställdes, att riksdagen
måtte bevilja Hornborgasjöns sänkningsförening ett treårigt räntefritt lån
å 350,000 kronor, att utgå ur statens avdikningslånefond, utan hinder av
därför gällande villkor, eller av medel, som på annat sätt kunna vara tillgängliga.
Jordbruksutskottet, som avgav utlåtande (nr 59) i anledning av motionerna,
lämnade däri först en ingående redogörelse för vad i detta ärende tidigare
förekommit, till vilken utskottet tillåter sig hänvisa. Däri omnämndes vissa
i anledning av vattenavledningsföretaget uppkomna processer samt återgåvo
yttranden, som till Kungl. Maj:t avgivits av lantbruksstyrelsen, statskontoret,
riksgäldskontoret och länsstyrelsen i Skaraborgs län. Härefter yttrade
utskottet för egen del följande:
»I ärendet har vitsordats, att Hornborgasjöns sänkningsförening befinner
sig i allvarligt ekonomiskt trångmål. Med avseende å anledningen till det
iråkade svåra läget har från föreningens och motionärernas sida gjorts gällande,
att detta väsentligast föranletts av vissa vederbörande lantbruksingenjörs
åtgöranden, vilka dels givit upphov till ovan antydda processer och
dels omöjliggjort för föreningen att på annat sätt än som skett ekonomisera
företaget. Lantbruksstyrelsen åter har ansett den huvudsakliga direkta
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 48. 15
skulden ligga däri, att föreningen i stället för att i tid begagna sig av föreliggande
möjligheter att genom utdebitering å föreningens medlemmar anskaffa
de medel, som för företagets utförande kunde erfordras utöver erhållet
odlingslån och eventuellt statsbidrag från det allmänna avdikningsanslaget,
anlitat den enskilda krediten med därav följande stora ränteutgifter.
Vad i ärendet anförts giver visserligen icke tillräcklig ledning
för ett bestämt omdöme rörande denna sak. Så mycket synes utskottet i
varje fall stå klart, att vederbörande lantbruksingenjör, såsom jämväl från
länsstyrelsens sida framhållits, icke iakttagit den omsorg och grundlighet
vid handläggningen av det honom anförtrodda uppdraget, som varit påkallad.
Å andra sidan torde dock föreningen kunna läggas till last att icke
hava i tid verkställt erforderlig utdebitering, om ock denna underlåtenhet
kan finna sin förklaring i vissa av föreningen framhållna omständigheter.
Lantbruksstyrelsen har framhållit, att företagets skulder numer stigit till
sådana belopp, att eu avveckling av desamma enbart genom utdebitering på
intressenterna icke längre torde vara möjlig. Med hänsyn till de särskilda
omständigheter, som föranlett att vissa med företaget förenade rättsliga frågor
ännu icke nått sin slutliga lösning — vilket förhållande i sin mån bidragit
till att intressenternas kostnader kommit att avsevärt överstiga de beräknade
— har lantbruksstyrelsen liksom ock länsstyrelsen funnit, att ett mellankommande
från statens sida i förevarande fall kunde försvaras i syfte att
hindra de för intressenternas ekonomi olycksdigra konsekvenser, som eljest
kunde förväntas bliva oundvikliga.
Utskottet förbiser givetvis icke det allvarliga läge, vari en ej obetydlig
del av befolkningen uti ifrågavarande bygd skulle råka, i händelse av ett
föreningens ekonomiska sammanbrott, och kan därför icke undgå räkna med
möjligheten av ett statens ytterligare understödjande av företaget. — I detta
sammanhang vill utskottet erinra, att sänkningsföreningen, som hittills icke
erhållit något statsbidrag utan återbetalningsskyldighet, hos Kungl. Maj:t
gjort två särskilda framställningar om beviljande av sådant bidrag till ett
sammanlagt belopp av 287,665 kronor för bestridande av ränteutgifter och
rättegångskostnader, beträffande vilka framställningar Kungl. Maj:t enligt
vad utskottet inhämtat ännu icke fattat beslut. Härjämte har föreningen
ytterligare anhållit om ett statsbidrag med 315,000 kronor för betalning av
föreningens skulder. Ifråga om sistnämnda framställning, över vilken yttrande
av Kungl. Maj:t infordrats av lantbruksstyrelsen, har styrelsen på sätt
ovan nämnts velat avvakta den slutliga utgången av ovanberörda process
mellan vissa vattenverksägare och sänkningsföreningen innan styrelsen avgåve
det infordrade yttrandet. — Emellertid råder oklarhet rörande vissa
på bedömandet av förevarande fråga inverkande förhållanden. Sålunda
borde enligt riksgäldskontorets mening beviljande av ytterligare låneunderstöd
av statsmedel ej ifrågakomma utan att en ingående undersökning av
företagets allmänna läge, återbetalningsförmåga in. in. först blivit verkställd.
Den utredning, som på Kungl. Maj:ts befallning verkställts av länsstyrelsen,
har såsom länsstyrelsen själv erkänt särskilt i det avseende, vars klarläggande
riksgäldskontoret ansett såsom en förutsättning för beviljande av ytterligare
statsunderstöd, icke lämnat något positivt resultat, och länsstyrelsen har
givit eu antydan om att knapphändigheten i den verkställda utredningen
delvis hade sin grund i ärendets brådskande natur. Härtill kommer, att
statskontoret och riksgäldskontoret gjort gällande olika uppfattningar i fråga
om sättet för anskaffande av medel till ett eventuellt ytterligare låneunderstöd
från statens sida.
16
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 48.
Vid nu angivna förhållanden anser sig utskottet för närvarande icke
kunna tillstyrka något ytterligare statsunderstöd. Med hänsyn till denna
frågas otvivelaktigt allvarliga beskaffenhet torde emellertid åtgärder böra
vidtagas för åvägabringande av den klarhet rörande på spörsmålet inverkande
förhållanden, som utskottet anser ofrånkomlig för ett närmare ställningstagande
till detsamma. Utskottet vill därför tillstyrka, att en framställning
i sådant avseende göres till Kungl. Maj:t, och vill utskottet härvid
erinra om riksgäldskontorets uttalande, att det torde kunna förväntas, att de
enskilda kreditgivarna skola finna med sina intressen förenligt att avvakta
det resultat, vartill en sådan utredning kan leda, innan eventuella indrivningsåtgärder
vidtagas.»
Under åberopande av det anförda hemställde utskottet, att riksdagen, i
anledning av de väckta motionerna, måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta skyndsamt verkställa den närmare utredning,
som påkallades för ett fullständigt klarläggande av de förhållanden
med avsende å Hornborgasjöns sänkningsföretag, vilka kunde anses
vara av avgörande betydelse för ett ställningstagande till frågan om ytterligare
statsunderstöd till nämnda företag, samt för riksdagen framlägga det
förslag, vartill utredningen kunde giva anledning.
Riksdagen fattade sitt beslut i överensstämmelse med jordbruksutskottets
förslag (riksdagens skrivelse nr 223).
Jämlikt av Kungl. Maj:t vid anmälan den 18 juli 1928 av riksdagens
skrivelse i ämnet givet bemyndigande har dåvarande chefen för jordbruksdepartementet
uppdragit åt vattenrättsdomaren greve H. A. H. Hamilton och
f. d. lantbruksingenjören A. V. Nordin att inom jordbruksdepartementet
biträda vid verkställande av sagda utredning, därvid, jämlikt Kungl. Maj:ts
i samband med meddelande av nämnda bemyndigande lämnade föreskrift,
bland annat borde undersökas möjligheterna av en uppgörelse i pågående
rättegång mellan sänkningsföretaget och ägare till i Hornborgasjöns avlopp,
Fliaån, belägna vattenverk.
Motionärerna hava under erinran, att den anbefallda utredningen, som i
överensstämmelse med Kungl. Maj:ts uppdrag i första hand inriktat sig pa
åstadkommande av förlikning i pågående rättegång mellan sänkningsföieningen
och vissa av företaget berörda vattenverksägare, ännu icke lett till
något resultat, och med framhållande av företagets synnerligen allvarliga
ekonomiska läge hemställt om beredande av ett treårigt räntefritt lån för
att möjliggöra upprätthållande av företagets ekonomi i avvaktan på frågans
slutliga lösning.
På sätt framgår av utskottets ovan återgivna yttrande förlidet år ansåg
sig utskottet redan då av angivna skäl böra räkna med möjligheten av ett
statens ytterligare understödjande av ifrågavarande företag men höll före,
att ett närmare ställningstagande till detta spörsmål borde föregås av en
TJtskottet.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 48. 17
utredning rörande de förhållanden, som kunde vara av avgörande betydelse
för frågans bedömande.
Såsom i motionerna anförts har den igångsatta utredningen ännu icke
hunnit slutföras. Av upplysningar, som utredningsmännen på anmodan
lämnat inför utskottet beträffande ifrågavarande företag, har utskottet
styrkts i sin uppfattning, att ett snart ingripande från statens sida torde
vara ofrånkomligt för att förhindra företagets ekonomiska sammanbrott
med därav följande ödesdigra verkningar för en hel jordbruksbygd. De
erhållna upplysningarna hava emellertid vidare givit vid handen, att av
utredningen ännu icke framgatt sadana resultat, att därpå kan grundas
ett dylikt ingripande. Utskottet anser sig vid sådant förhållande icke kunna
nu föreslå någon åtgärd i av motionärerna angiven riktning. Det måste
emellertid vara en angelägenhet av synnerlig vikt, att under den fortsatta
utredningen ingen möjlighet lämnas oprövad, som kan vara ägnad att
föra förevarande fråga fram till en snar godtagbar lösning. I varje fall
torde Kungl. Maj:t icke underlåta att till nästkommande riksdag framlägga
förslag till åtgärder i syfte att lätta det ekonomiska trycket på företaget
i fråga. Det torde ock kunna förutsättas, att vederbörande kreditgivare
skola finna med sin fördel bäst förenligt att i avvaktan härpå icke vidtaga
några åtgärder, som kunna vara ägnade att medföra en ytterligare försämring
av företagets ekonomiska läge.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att förevarande motioner 1:170 och II: 296 icke må
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 26 april 1929.
På jordbruksutskottets vägnar:
C. J. JOHANSSON.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Sederholm, Nilsson i Kabbarp, Andersson i Fältenborg,
von Stockenström, Granath, Kropp och Fritiof Gustafson; samt
från andra kammaren: herrar Johansson i Uppmälby, Hedlund i Häste, Carlström,
Uddenberg, Svensson i Grönvik, Weibull, Olsson i Rödningsberg och Pehrsson i Bramstorp.
Bihang till riksdagens protokoll 1929. 10 sand. 11 häft. (Nr 45—19.)
2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.