Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ändringar i villkoren för kolonatupplåtelser å kronoparker i Norrland och Dalarna m. m. jämte en i ämnet väckt motion.

1929-05-07 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1929:59, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ändringar i villkoren för kolonatupplåtelser å kronoparker i Norrland och Dalarna m. m. jämte en i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 59.

Motion.

Nr 59.

Ankom till riksdagens kansli den 8 maj 1929 kl. 4 e. in.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen

angående ändringar i villkoren för kolonatupplåtelser å

kronoparker i Norrland och Dalarna m. m. jämte en i ämnet

väckt motion.

(l:a avd.)

I punkten 98 under nionde huvudtiteln av årets statsverksproposition har

Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition i ämnet,

som kunde varda förelagd riksdagen, för kolonisationsverksamhetens bedrivande

å kronoparker i Norrland och Dalarna beräkna för budgetåret 1929/1930

ett belopp av 165,000 kronor.

Sedermera har Kungl. Ma,j:t i eu till riksdagen den 25 februari 1929

avlåten, till jordbruksutskottet hänvisad proposition nr 143, under åberopande

av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma

dag, föreslagit riksdagen att

a) medgiva att, i huvudsaklig överensstämmelse med vad departementschefen

i statsrådsprotokollet tillstyrkt, ändringar må vidtagas i upplåtelsevillkoren

beträffande å kronoparker i Norrland och Dalarna utlagda kolonat;

b) för kolonisationsverksamhetens bedrivande å kronoparker i Norrland

och Dalarna anvisa för budgetåret 1929/1930 ett extra reservationsanslag

av 165,000 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till berörda statsrådsprotokoll.

I en inom andra kammaren väckt, till utskottet hänvisad motion nr 390

av herr Edberg har hemställts, att riksdagen måtte, med bifall till vad i

motionen anförts angående kolonisationsverksamheten i Norrland och Dalarna,

nedsätta det av Kungl. Maj:t i proposition nr 143 begärda extra reservationsanslaget

med 51,750 kronor.

Rörande de skäl, som anförts till stöd härför, hänvisas till motionen.

Vid 1918 års riksdag beslöts anordnande av kolonisations försök å vissa

kronoparker i Västerbottens och Norrbottens län (prop. nr 198; R. skr. nr

173). Kolonisationsverksamheten skulle ske i huvudsaklig överensstämmelse

med av dåvarande chefen för jordbruksdepartementet i propositionen tillstyrkt

förslag. Vid 1919—1924 års riksdagar beslöts igångsättande av ytterligare

kolonisationsförsök å kronoparker i Norrland och Dalarna, vilka skulle

s. 21 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 59. 21

äga rum enligt i allt väsentligt samma grunder, som stadgats för 1918

års försök.

För de sålunda beslutade kolonisationsförsöken, jämte den enligt beslut

vid 1921 års riksdag medgivna omföringen till kolonat av vissa krononybyggen

å Abmobergets kronopark i Västerbottens län, har riksdagen anvisat anslag

å sammanlagt 6,405,500 kronor, därav för budgetåret 1928/1929 240.000

kronor.

Sedan viss omläggning av kolonisationsverksamketen å kronoparker i

Norrland och Dalarna blivit vid 1925 års riksdag beslutad (prop. nr 90;

R. skr. nr 299), fann Kungl. Maj:t gott att den 26 juni 1925 dels utfärda

kungörelse (nr 291) angående allmänna grunder för upplåtande av kolonat

å kronoparker i Norrland och Dalarna, dels ock godkänna vissa tilläggsbestämmelser

att gälla för äldre kolonat. Den 18 december 1925 utfärdade

Kungl. Maj:t kungörelse (nr 486) med tillämpningsföreskrifter till berörda

kungörelse. I nämnda tvä kungörelser hava sedermera vissa ändringar

vidtagits genom kungörelser den 17 december 1926 (nr 511 och 515) samt

den 8 juni 1928 (nr 220 och 221).

Jämlikt de i ämnet 1925 antagna förändrade bestämmelserna handläggas

frågor om kolonisationsåtgärder — vilka förut omhänderliafts av statens

kolonisationsnämnd — numera av fyra särskilda kolonisationsnämnder, nämligen

en för Norrbottens län, en för Västerbottens län, en för Jämtlands

och Västernorr lands län samt en för Gävleborgs län. Därjämte har Kungl.

Maj:t uppdragit åt domänstyrelsen att tillsvidare fullgöra kolonisationsnämnd

tillkommande åligganden rörande inom Kopparbergs län beslutat kolonisationsområde.

Ledningen av och kontrollen över kolonisationsnämndernas verksamhet

utövas sedan den 1 juli 1928 av statens egnahemsstyrelse.

Gällande villkor för upplåtande av kolonat å kronoparker i Norrland och

Dalarna återfinnas i kungörelsen den 26 juni 1925 (nr 291).

Bestämmelserna i denna kungörelse, i vilken sedermera vissa mindre

ändringar vidtagits, innehålla i huvudsak följande:

Kolonat upplåtas till odling och bebyggande i syfte att befrämja uppkomsten

av jordbruk och egna hem, avsedda i främsta rummet för ortens

befolkning. De utläggas blott i den mån tillgång kan antagas vara för

handen till sådant förtjänstarbete, som erfordras för att kolonatets innehavare

med familj må kunna erhålla oundgänglig bärgning. Kolonat

upplåtas i den mån Kungl. Maj:t och riksdagen besluta om kolonisationsåtgärders

vidtagande. Verksamheten omhänderliaves av särskilda kolonisa - sionsnämnder.

Kolonat upplåtes med nyttjanderätt under en tid av 15 år och i regel

med rätt för kolonisten att på vissa villkor inlösa detsamma eller övertaga

kolonatet under åborätt enligt lagen om upplåtelse under åborätt av viss jord.

Arealen av den odlingsbara mark, som tillägges kolonat, må i regel ej

understiga 8 hektar och ej överstiga 17 hektar. Utöver odlingsmarken tilldelas

kolonat så stor areal skogsmark, som erfordras för att normalt lämna

en årlig virkesavkastning av 15—25 kubikmeter fast mått.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 59.

Under de första 5 åren är kolonisten befriad från erläggande av arrende.

Under därpå följande 3 år erlägges en årlig avgäld, beräknad efter 1.8

procent å sammanlagda beloppet av odlingsmarkens inlösningsvärde samt

uppburen byggnadshjälp. Under återstående del av nyttjanderättstiden utgår

avgälden med 3.6 procent å nyssnämnda sammanlagda belopp. Kronan

ansvarar för skatt och annan allmän tunga, som belöpa å kolonatet under

den tid, detta innehaves med nyttjanderätt, dock under högst 15 år från

den första upplåtelsen.

Inom 15 år från tillträdet skall minst 3/io av kolonatets odlingsmark vara

uppodlad, dock skall därvid under de första tre åren uppodlas en hektar

och under en var av nästföljande två treårsperioder ytterligare en hektar.

Kolonisten är berättigad till odlingshjälp utan återbetalningsskyldighet å

750 kronor.

T allmänhet skall kolonat senast inom 5 år vara bebyggt med bostadshus

och uthus av godkänd typ. Som byggnadshjälp åtnjuter kolonisten 3,500

kronor, vilket belopp dock i undantagsfall kan höjas till 4,500 kronor.

Undantagsvis kan kolonat bebyggas genom statens försorg. Kolonisten har

att svara för byggnadernas underhåll och brandförsäkring. Byggnadsvirke

samt under nyttjanderättstiden jämväl övrigt husbehovsvirke och bränsle

erhållas fritt å rot.

Utfartsväg anordnas av staten, men ankommer underhållet med viss begränsning

på kolonisten. Genom statens försorg upptagas jämväl vissa avlopps-

och avledningsdiken och sådana laggdiken, som erfordras för odlingsarbetets

omedelbara påbörjande, men har kolonisten att underhålla dessa diken.

Rätt för kolonist att inlösa kolonat eller övertaga det med åborätt inträder,

sedan kolonisten fullgjort honom åliggande odlings- och byggnadsskyldighet.

Köpeskillingen erlägges enligt ett för kolonisten förmånligt

amorterings- och avbetalningssystem.

Ovannämnda kungörelse den 26 juni 1925 (nr 291) angående allmänna

grunder för upplåtande av kolonat å kronoparker i Norrland och Dalarna avser

i främsta rummet att reglera upplåtelser av kolonat, hörande till kolonisationsföretag,

om vars igångsättande beslut komme att fattas efter den 1 juli 1925.

Enligt övergångsbestämmelserna till kungörelsen skall den dock i den mån och

i de hänseenden Kungl. Maj:t bestämmer äga tillämpning jämväl beträffande

äldre kolonisationsföretag. I anslutning härtill godkände Kungl. Maj:t

samma dag- kungörelsen utfärdades vissa tilläggsbestämmelser att gälla för

äldre kolonat, beträffande vilka oinskränkt övergång till de i kungörelsen

intagna grunder ej kunde ske. Dessa tilläggsbestämmelser, som innefattade

vissa lindringar i förut gällande upplåtelsevillkor (se nedan), avsågos skola

vinna tillämpning å redan upplåtna kolonat samt jämväl i fråga om oupplåtna

kolonat, hörande till de redan beslutade kolonisationsområdena (jfr § 9

i kungörelsen den 18 december 1925, nr 486, med tillämpningsföreskrifter

till nyssnämnda kungörelse).

I en vid 1928 års riksdag väckt motion (1: 76), hemställdes, att riksdagen

ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte antingen

genom kolonisationsnämnderna i Gävleborgs, Jämtlands, Västerbottens och

Norrbottens län eller ock på annat sätt verkställa undersökning och värdering

av kolonat, som från och med år 1918 upplåtits å kronoparkerna i

s. 23 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 59. 23

Norrland och Dalarna, ävensom upprätta förslag till ändring av kontrakten

med kolonisterna m. in. i anslutning till vad i motiveringen till motionen

framhållits.

I motiveringen framhöll motionären, bland annat, följande: Vid riksdagens

första beslut om kolonisation å de norrländska kronoparkerna efter

nya grunder voro högkonjunktur och synnerligen onormala förhållanden

rådande i landet. Då gällde det att erhålla tillräcklig arbetskraft ä de avlägset

liggande kronoparkerna, för att vederbörande skogsförvaltning på ett

rationellt sätt skulle kunna tillvarataga naturtillgångarna i skogstrakterna.

Villkoren blevo också rätt generösa — staten skulle sålunda själv uppföra

byggnaderna å kolonaten — ocli man förväntade ett stort uppsving i den

norrländska kolonisationen. Högkonjunkturen hade emellertid efterträtts av

lågkonjunktur, och gallringsvirket, som vid tiden för upplåtelsen av kolonaten

stått högt i pris, hade nu knappast något rotvärde. Domänstyrelseii

utförde. heller icke för närvarande några nämnvärda kulturarbeten på skogarna

i lappmarken, och kolonisterna vore därför nästan utan arbetsförtjänst.

Kolonisterna skulle nu, sedan frihetsåren gått till ända, börja erlägga

lega för sina kolonat, men da de saknade tillfällen till arbetsförtjänst,

hade de i stor utsträckning anhallit om uppskov därmed eller ock förklarat

sig därtill oförmögna. Under förutsättning att domänstyrelsen i större utsträckning

anordnade kulturarbeten å kronoparkerna, kunde en väsentlig

förbättring härutinnan ernås. För att emellertid kolonisterna skulle kunna

fullgöra sina genom kontrakten åtagna skyldigheter vore andra åtgärder

erforderliga. Värdena å de av staten uppförda byggnaderna måste nedskrivas

till verkliga belopp, och borde man överväga, huruvida icke de lån,

med vars tillhjälp nybyggare själva uppfört sina byggnader, delvis kunde

avskrivas. Marken, som vid upplåtelsen åsatts visst värde oavsett dess beskaffenhet,

borde värderas efter olika godhetsgrader och hänsyn torde böra

tagas till kolonatens belägenhet. Fn undersökning å samtliga kolonat borde

verkställas av opartiska personer. Därvid skulle man bestämma det värde

å av staten uppförda åbyggnader, efter vilket kolonisten skulle erlägga lega,

samt fixera den lösensumma, som borde betalas vid förvärv av kolonaten.

Vidare skulle odlingsmarken åsättas det verkliga värdet. Ävenledes borde

tillses, att kolonat, som vore utlagda på oduglig mark, bleve nedlagda. Slutligen

borde kontrakten med kolonisterna ändras därhän, att kolonist, som

det önskade, bleve löst från kolonatet. Staten skulle heller icke vid första

arrendeperiodens slut kunna åläggas inlösa kolonat till det kristidsvärde,

som en kolonist eventuellt beräknat hava nedlagt å detsamma. Efter dessa

åtgärder skulle man sedan hava rätt fordra, att den åsatta legan under

arrendetiden betalades. Eftergifter i den vägen torde nämligen medföx-a

synnerligen ledsamma konsekvenser.

Efter inhämtande av yttrande i ärendet av domänstyrelsen anförde jordbruksutskottet

i utlåtande (nr 66), vilket godkändes av riksdagen, följande.

»Det torde vara obestridligt, att den norrländska försökskolonisationen i

vissa avseenden lett till mindre gynnsamt resultat. Orsakerna härtill torde

i väsentlig mån hänföra sig till den omständigheten, att verksamheten

igångsattes under kristiden och att numera avsevärt ändrade förhållanden

råda i de trakter, varom här är fråga, framför allt i fråga om möjligheterna

till arbetsförtjänst. Man torde ock kunna utgå från att värdena å jord

och byggnader, i den mån de grunda sig på kristidens priser, nu måste

anses vara för högt upptagna. Då dessa värden inverka på legans storlek,

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 59.

kommer kolonisten att härigenom ytterligare betungas. På sätt motionären

framhåller har denna fråga nu blivit särskilt aktuell genom att frihetsåren

gått till ända för de tidigast utlagda kolonaten. Att ett stort antal av

dessa kolonister redan förut befinna sig i en svår ställning torde vara allmänt

känt. Särskilt de kolonister, som själva uppfört sina byggnader och

till följd därav i allmänhet även hava att förränta ett drygt upplånat

byggnadskapital, torde i många fall dragas med oöverkomliga svårigheter.

En undersökning av nu berörda förhållanden i ändarna] att utröna, pa

vad sätt en skälig reglering av desamma må kunna åvägabringas, synes

även utskottet i hög grad påkallad. Såsom framgår av domänstyrelsens

yttrande tillstyrker ock styrelsen en utredning i förevarande syfte. Enligt

vad utskottet inhämtat har jämväl Västerbottens läns kolonisationsnämnd

inkommit till Kungl. Maj:t med en framställning av i huvudsak samma

innebörd som motionen.

I samband med den utredning, som utskottet sålunda vill tororda, torde

även höra undersökas behovet av att vidtaga åtgärder till skäligt nedbringande

av kolonisternas utgifter för lan. Likaledes torde synnerlig uppmärksamhet

höra fästas vid angelägenheten av att bereda arbetsförtjänst åt

kolonisterna genom att i möjligaste mån anordna arbeten å kronoparkerna.»

I enlighet med jordbruksutskottets hemställan anhöll riksdagen i skrivelse

den 29 maj 1928, nr 263, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa undersökning

rörande skäligheten av de värden, som låge till grund för de årliga

avgälderna och köpeskillingarna vid kolonatupplåtelser, samt för riksdagen

framlägga förslag till de åtgärder, vartill undersökningen kunde giva anledning.

Statens egnahemsstyrelse, åt vilken Kungl. Maj:t anförtrodde verkställandet

av den av riksdagen sålunda begärda utredningen, har i skrivelse den

15 oktober 1928 framlagt förslag i ämnet samt med skrivelsen överlämnat

förebragt utredning. Härefter hava infordrade utlåtanden i ärendet till

Kungl. Maj:t avgivits av domänstyrelsen och statskontoret.

Egnahemsstyrelsen har vid verkställandet av den åt styrelsen anförtrodda

utredningen anlitat medverkan av kolonisationsnämnderna, i det styrelsen

från dessa infordrat dels åtskilliga uppgifter rörande inom deras verksamhetsområden

belägna kolonat dels ock yttranden och förslag i ämnet. Vidare

har styrelsen vid en resa till ett flertal kolonatområden under augusti 1928

å ort och ställe själv närmare undersökt förhållandena vid kolonaten samt

därstädes sammanträffat med ett stort antal kolonister. Vid resan har till

egnahemsstyrelsen från kolonisthåll överlämnats åtskilliga skrivelser, protokoll

och resolutioner.

Efter närmare redogörelse för utredningen i ärendet har departementschefen

anfört följande, varav ock framgår den närmare innebörden av

Kungl. Maj:ts i förevarande proposition framställda förslag.

Det syntes otvivelaktigt, att kolonatverksamheten ingalunda motsvarat

de förväntningar, som ställts på densamma. Trots de betydande uppoffringar,

som staten iklätt sig till förmån för kolonisterna, befunne sig dessa enligt

vad den föreliggande utredningen gåve vid handen i största utsträckning

s. 25 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 59.

25

i en mycket svag ekonomisk ställning. Enligt departementschefens uppfattning

torde hittillsvarande erfarenhet hava ådagalagt, att det allvarligt kunde

ifrågasättas, huruvida kolonisation av de norrländska kronoparkerna överhuvud

vidare borde ske i form av kolonatupplåtelser. Avsättande av nya

kronoparksområden för kolonisation enligt 1925 års grunder torde därför

tillsvidare ej böra äga rum.

Anledning syntes departementschefen däremot knappast föreligga att helt

inställa utlämnande av sådana kolonat, som redan nu vore utlagda men

ej upplåtna. Framhållas kunde, att kolonaten i allmänhet utlagts i grupper,

av vilka i varje grupp större delen i allmänhet upplåtits, samt att beträffande

andra kolonat i gruppen omfattande åtgärder för upplåtelse redan

kunde hava vidtagits. Före dylik upplåtelse vore det emellertid nödvändigt,

att kolonisationsnämnderna ägnade synnerlig uppmärksamhet åt frågan,

huruvida kolonatet med avseende å belägenhet, beskaffenheten av odlingsmark

och eventuellt förefintliga byggnader samt övriga föreliggande omständigheter

kunde anses för ändamålet fullt lämpligt. Därest så skulle befinnas

ej vara fallet, borde det planerade kolonatet nedläggas. Att döma av det

ringa antal kolonatupplåtelser, som under de sistförflutna åren ägt rum och

som huvudsakligen avsett kolonat, som en gång förut varit upplåtna, torde

kolonisationsnämnderna redan nu framgå med största försiktighet vid nya

upplåtelser.

Upplåtelse av mark för bosättning å kronoparkerna i de sex nordligaste

länen torde emellertid icke fördenskull böra avstanna, men ansåge departementschefen,

att i främsta rummet andra former härför borde sökas. Härvid

åsyftade departementschefen, att upplåtelserna å ifrågavarande kronoparker

som regel skulle ske allenast i den mån sådant påkallades för tillgodoseende

av behovet av arbetskraft på kronans skogar enligt vissa särskilda grunder

(jmf. prop. 198) och eljest såsom egnahemslägenheter enligt för sådana upplåtelser

i allmänhet gällande grunder (jmf. prop. 138).

Såsom förut berörts, torde kolonisterna å redan utlagda kolonat i allmänhet

befinna sig i det läge, att de ej vore i stånd att fullgöra dem enligt upplåtelsekontrakten

åliggande skyldigheter. Det syntes departementschefen nödvändigt

och överensstämmande med billighet, att staten, som igångsatt kolonisationen,

trädde hjälpande emellan. En av de främsta orsakerna till nu rådande förhållanden

torde vara, att kolonisterna ej kunnat erhålla det arbete i statens

skogar, som beräknats. Beredande av bättre arbetstillfällen åt kolonisterna

vore givetvis en angelägenhet av synnerligen stor betydelse. Kungl. Maj:t

hade också genom beslut den 29 juni 1928 uppdragit åt domänstyrelsen att

i samråd med egnahemsstyrelsen i anslutning till riksdagens uttalande i

förenämnda riksdagsskrivelse den 29 maj 1928 verkställa utredning av

frågan angående förskaffande av arbetsförtjänst åt kolonisterna genom att

i görligaste mån anordna arbeten å kronoparkerna. Berörda utredning hade

ännu ej slutförts.

Emellertid torde enligt departementschefens mening ökad arbetstillgång

icke vara till fyllest för de nuvarande svårigheternas undanröjande.

Direkta åtgärder för lindrande av de förpliktelser, som enligt upplåtelsekontrakten

åvilade kolonisterna, torde vara nödvändiga. Till vad av egnahemsstyrelsen

därutinnan föreslagits kunde departementschefen i stort sett

ansluta sig. Departementschefen förordade sålunda i överensstämmelse med

egnahemsstyrelsens förslag, att den tid, under vilken kolonisterna vore

befriade från erläggande av lega för kolonaten, utsträcktes från 5 till

10 år samt att kolonist, som före utgången av de legofria åren övertagit

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 10 samt 17 häft. (Nr 56—59.)

3

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 59.

kolonatet med äganderätt, befriades från erläggande av ränta å ogulden

köpeskilling för kolonatet under så lång tid, att samma tid tillhopa med

den legofria tiden utgjorde 10 år. I dessa fall skulle, för den händelse

legan under viss tid skulle enligt därom gällande föreskrifter hava utgått

med allenast halva legobeloppet, hälften av samma tid räknas såsom

legofri. I anslutning till vad egnahemsstyrelsen hemställt, torde såsom

villkor för att kolonist skulle komma i åtnjutande av utsträckning av

den legofria tiden böra krävas, att kolonisten under tilläggstiden år för

år fullgjorde honom enligt kontraktet beträffande odling, byggnad, dikning

och eljest åliggande skyldigheter vid äventyr att förmånen eljest

kunde indragas, dock att, där kolonisationsnämnd på grund av särskilda

omständigheter så prövade skäligt, undantag kunde medgivas från berörda

villkor. Kolonat, som eu gång varit upplåtet men avträtts av kolonisten,

torde, i överensstämmelse med vad för närvarande plägade ske, vid förnyat

utlämnande böra upplåtas allenast för återstoden av den ursprungliga upplåtelsetiden

och då på i huvudsak oförändrade villkor. Under de förutsättningar

egnahemsstyrelsen angivit, syntes skälig utsträckning utöver tio år

av den legofria tiden härvid böra medgivas.

Mot vad egnahemsstyrelsen föreslagit beträffande nedsättning av det värde

å byggnader, som låge till grund för beräknande av lega och köpeskilling,

syntes intet vara att erinra. Sålunda borde nämnda värde, som i upplåtelsekontrakten

fastställts för statsbyggda kolonat till 5,000 kronor och för s. k.

självbyggda kolonat till högst 4,500 kronor, nedsättas till 3,500 kronor, med

rätt för vederbörande kolonisationsnämnd, respektive domänstyrelsen beträffande

kolonat inom Kopparbergs län, att, därest särskilda skäl därtill

föranledde, medgiva ytterligare nedsättning till lägst 3,000 kronor samt, efter

särskilt tillstånd av Kungl. Maj:t, i fråga om Norrbottens och Västerbottens

län till lägst 2.000 kronor. Nedsättning jämväl av värdet å odlingsmarken

torde av skäl, som egnahemsstyrelsen anfört, ej vara påkallat.

Jämväl egnahemsstyrelsens förslag om tilläggsbidrag av 250 kronor för

uppodling av ytterligare ett hektar jord biträddes av departementschefen.

Bidraget vore avsett att utgå allenast i den mån odlingen fullgjordes.

Emellertid ansåge departementschefen lika med domänstyrelsen, att den tid,

inom vilken odlingen skulle utföras, ej borde begränsas till åren 1929 och

1930 utan omfatta även år 1931. Odlingen borde ske enligt av kolonisationsnämnd

eller, beträffande kolonisationsområdet i Kopparbergs län, domänstyrelsen

godkänd plan.

Vidkommande förslaget om ändring av bestämmelserna angående ersättning

åt kolonist vid kolonats avträdande ville departementschefen erinra, att nämnda

bestämmelser ansetts medföra rätt för honom att till grund för beräknande

av ersättning för verkställda förbättringar lägga det värde dessa haft vid

tiden för deras utförande. På grund av de under kristiden gällande höga

arbetspriserna hade staten fått vidkännas ej ringa utgifter i dylik ersättning,

och torde, om ändring ej åstadkommes i bestämmelserna, för framtiden

vara att räkna med ytterligare utbetalningar efter dylika värden.

Det torde näppeligen överensstämma med allmänna rättsgrundsatser, att

ersättningen beräknades på nu antytt sätt. I huvudsaklig anslutning till

vad egnahemsstyrelsen förordat och i överensstämmelse med vad i motsvarande

hänseende gällde enligt lagen om nyttjanderätt till fast egendom (2

kap. 17 §), syntes ersättning för av kolonist å kolonatet utförda förbättringar

i avseende ä jord, diken, hägnader, hässjor, vägar och byggnader böra beräknas

efter det ökade värde kolonatet till följd av förbättringen kunde anses

s. 27 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 59.

27

äga vid avträdet, dock ej till högre belopp än som svarade mot den nödiga

kostnad kolonisten nedlagt å förbättringen. Ersättning borde vidare, på sätt

redan nu gällde, ej utgå för andra än sådana byggnader, som av vederbörande

myndighet prövats böra uppföras och till vilka kolonisten i anledning därav

ägt erhålla virke. I fråga om beräknandet av storleken av de avdrag å ersättningen,

som kolonist borde vidkännas för statshjälp, kunde departementschefen

emellertid ej biträda egnahemsstyrelsens ståndpunkt. Det syntes

honom överensstämmande med billighet och rättvisa, att avdraget, i den

mån så kunde ske, beräknades efter i huvudsak samma grunder som ersättningen

till kolonisten för utfört förbättringsarbete. I anslutning härtill syntes

värdet av byggnadshjälpen böra beräknas till det belopp, vartill byggnadsvärdet,

i enlighet med vad ovan förordats, kunde komma att fastställas vid

beräknande av lega och köpeskilling. Sistberörda värde torde få anses i huvudsak

motsvara värdet av byggnadshjälpen vid tiden för avträdet. Virke, som

tillhandahållits för byggnaders, hägnaders och hässjors uppförande, torde

böra värdesättas efter vid avträdet gällande priser. I övrigt syntes däremot

lämnad statshjälp (odlingsbidrag, dikningsbidrag), bland annat med hänsyn

till svårigheten att finna annan praktiskt användbar beräkningsgrund, böra

åsättas värde i enlighet med dess ursprungliga belopp.

Vad departementschefen ovan förordat hade närmast avseende å sådana

kolonat, som nu vore upplåtna. Beträffande frågan om och i vilken mån

de förordade lindringarna i upplåtelsevillkoren borde gälla vid eventuellt

nya kolonatupplåtelser ville departementschefen erinra, att, på sätt förut framhållits,

enligt hans mening nya upplåtelser borde ske endast såvitt anginge

redan nu utlagda kolonat. Vidkommande sådana kolonat sjmtes de föreslagna

lindringarna böra helt vinna tillämpning vid utlämnande av kolonat, som

förut varit föremål för upplåtelse. Där vid upplåtelse av kolonat, som förut

ej varit upplåtet, oinskränkt övergång till de i ovannämnda kungörelse den

26 juni 11)25 (nr 291) intagna grunder icke kunde ske, torde utsträckning av

den legofria tiden, i enlighet med vad ovan förordats, böra medgivas samt

jämväl förhöjt odlingsbidrag på angivna villkor tillförsäkras kolonisten. I

dylika fall torde vidare byggnadshjälpen böra utgå med och i värde beräknas

till 3,500 kronor. Där laggdiken ej blivit anlagda, syntes böra ankomma på

kolonisationsnämnd att i samband med anslagsäskande i övrigt begära medel

för anordnande av sådana genom statens försorg. Frågan om ersättning till

kolonisten vid avträde av kolonatet torde böra regleras på sätt ovan angivits.

Skulle vid upplåtelse av kolonat oinskränkt övergång till nyssnämnda grunder

kunna äga rum, torde kolonisten av ovan tillstyrkta förmåner böra komma

i åtnjutande av allenast utsträckningen av frihetsåren. Även i detta fall borde

kolonisten tillförbindas att underkasta sig de föreslagna bestämmelserna

angående beräknande av ersättning vid eventuellt avträde av kolonatet.

De för kolonisationsverksamheten under budgetåret 1929 1930 äskade anslagsbeloppen

hänförde sig till redan beslutade kolonisationsområden. Sagda

belopp, sådana de aA^ kolonisationsnämnderna med anledning av egnahemsstyrelsens

erinringar jämkats, uppgående tillhopa till 221,700 kronor, syntes

kunna godtagas. Emellertid funne departementschefen det synnerligen angeläget,

att administrationskostnaderna för kolonisationsverksamheten för framtiden

i görligaste mån nedbringades, och torde närmare utredning rörande

förutsättningarna härför böra åvägabringas.

Mot egnahemsstyrelsens beräkning av utgifterna för ovan förordade ytterligare

odlingsbidrag syntes intet vara att erinra. Enär emellertid, enligt

vad som föreslagits, odlingen skulle utföras under tre i stället för av egna
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 59.

Utskottet.

hemsstyrelsen föreslagna två år, syntes det för ändamålet erforderliga beloppet

å 130,000 kronor böra fördelas på tre budgetår, därvid för nästa budgetår

torde beräknas 45,000 kronor.

Med hänsyn därtill att å ifrågavarande anslag för kolonisationsverksamhetens

bedrivande torde kunna beräknas en behållning av omkring 100,000

kronor, syntes anslaget för budgetåret 1929/1930 kunna begränsas till det i

årets statsverksproposition beräknade beloppet av 165,000 kronor.»

Motionen riktar sig närmast mot att departementschefen, ehuru han funnit

det kunna starkt ifrågasättas, huruvida kolonisation av de norrländska

kronoparkerna överhuvud vidare borde ske i form av kolonatupplåtelser,

likväl knappast funnit anledning föreligga att helt inställa utlämnande

av sådana kolonat, som redan nu vore utlagda men ej upplåtna. Enligt

motionärens mening vore mera ändamålsenligt att omedelbart övergå

till det av Kungl. Maj:t i ovanberörda proposition nr 198 föreslagna sy*

stemet med upplåtelse av kronotorp i den mån sådan upplåtelse prövades

erforderlig för tillgodoseende av behovet av arbetskraft å kronans skogar.

Med ett sådant förfaringssätt syntes det motionären bliva möjligt att redan

nu avveckla kolonisationsnämndernas verksamhet och överlåta deras uppgifter

på domänstyrelsen, vilket även skulle vara önskvärt med hänsyn till

kolonisternas behov av arbetsförtjänst. I anslutning härtill föreslår motionären

en nedsättning av det av Kungl. Maj:t äskade anslaget med ett belopp

motsvarande de för kolonisationsnämnderna beräknade administrationskostnaderna

eller 51,750 kronor.

Efter de erfarenheter, som av utredningen i ärendet att döma gjorts

rörande verkningarna av statens kolonisationsverksamhet å de norrländska

kronoparkerna, anser utskottet i likhet med departementschefen, att avsättande

av nya kronoparksområden för kolonisation enligt 1925 års grunder tillsvidare

ej bör äga rum. Beträffande frågan om redan utlagda men ej upplåtna

kolonat, har anledning knappast synts departementschefen föreligga

att helt inställa utlämnande av sådana kolonat, varvid emellertid departementschefen

ansett, att det vore nödvändigt, att kolonisationsnämnderna före

dylik upplåtelse ägnadö synnerlig uppmärksamhet åt frågan, huruvida kolonatet

med avseende å belägenhet, beskaffenheten av odlingsmark och eventuellt

förefintliga byggnader samt övriga föreliggande omständigheter kunde

anses för ändamålet fullt lämpligt. Motionären åter anser i detta avseende,

att icke något som helst upplåtande av kolonat hädanefter bör ske, och

ifrågasätter motionären i samband härmed en omedelbar övergång till systemet

med upplåtelse av kronotorp efter domänstyrelsens prövning, varigenom

enligt motionärens mening ock skulle möjliggöras eu avveckling redan nu av

kolonisationsnämndernas verksamhet. Beträffande de redan utlagda men ej upplåtna

kolonaten torde såsom departementschefen framhållit fall tänkas förekomma,

då möjligheten till upplåtelse av sådana kolonat icke bör vara lieit avskuren.

Utskottet anser sig emellertid böra ytterligare framhålla den synnerliga

s. 29 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 59.

29

vikten av att härvid största varsamhet och försiktighet iakttages och att alla

de omständigheter noga övervägas, som kunna vara av betydelse för bedömande,

huruvida kolonatet kan med utsikt till tillfredsställande resultat upplåtas.

Eörande därefter det i motionen väckta förslaget om överflyttning till domänstyrelsens

handläggning av kolonisationsverksamheten har såsom i motionen

erinrats under den i ärendet verkställda utredningen antydningar i

sådan riktning icke saknats. Sålunda har egnahemsstyrelsen ansett vissa

skäl tala för ernående av enhetliga former vid lägenlietsupplåtelser å de

norrländska kronoparkerna, därvid bland annat framhållits den besparing,

som vid ett inställande av fortsatta upplåtelser enligt 1925 års grunder

vunnes genom möjligheten att så småningom avveckla kolonisationsnämndernas

verksamhet. För egen del håller utskottet före, att avvecklandet av

kolonisationsnämndernas verksamhet är ett önskemål, som så snart omständigheterna

det medgiva bör realiseras och att i varje fall i avvaktan härpå

ett nedbringande av administrationskostnaderna i möjligaste mån bör ske.

Beträffande frågan hur härvid lämpligast bör förfaras är detta ett spörsmål,

som utskottet icke kan utan någon närmare utredning i saken taga bestämd

ställning till. Med hänsyn härtill och då i varje fall avvecklingen av

naturliga skäl icke torde kunna ske så hastigt som motionären tänkt

sig, kan utskottet icke biträda motionen. Utskottet vill emellertid erinra,

att domänstyrelsen redan nu inom Kopparbergs län har sig anförtrodda de

uppgifter å förevarande område, som i de norrländska länen handläggas av

de särskilt utsedda kolonisationsnämnderna. En vidare utveckling av

denna väg torde därför vara ett av de sätt, som bör övervägas vid den utredning

i nu förevarande avseende, som utskottet anser bör komma till

stånd. För fall, då kolonist för inlösen av sin innehavda lägenhet kan komma

att erhålla egnahemslån, inträder vederbörande egnahemsnämnd såsom den

institution, till vilken kolonisten närmast har att i hithörande frågor hänvända

sig. Samtidigt vill emellertid utskottet erinra, att en överflyttning

till domänstyrelsen givetvis icke utesluter möjligheten att i förekommande

fall anlita vederbörande hushållningssällskaps konsulenter.

Med avseende å de ytterligare förmåner, som enligt Kungl. Majrts förevarande

framställning avses att tillerkännas kolonatinnehavare, står detta

förslag i nära överensstämmelse med de önskemål, varåt utskottet i sitt

ovanberörda av riksdagen godkända utlåtande förlidet år givit uttryck.

Förslaget föranleder sålunda icke någon erinran från utskottets sida.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må

1) med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande framställning,

a) medgiva att, i huvudsaklig överensstämmelse med

vad departementschefen i statsrådsprotokollet tillstyrkt,

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 10 sand. 17 haft. (Nr 56—59.) 4

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 59.

ändringar må vidtagas i upplåtelsevillkoren beträffande

å kronoparker i Norrland och Dalarna utlagda kolonat;

b) för kolonisationsverksamhetens bedrivande å kronoparker

i Norrland och Dalarna anvisa för budgetåret

1929/1930 ett extra reservationsanslag av 165,000 kronor;

2) i anledning av motionen 11:390 i skrivelse till

Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville föranstalta

om utredning rörande lämpligaste sättet för avveckling

av de nuvarande kolonisationsnämnderna, samt för riksdagen

framlägga det förslag, vartill utredningen kan

giva anledning.

Stockholm den 7 maj 1929.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Närvarande: se utlåtande nr 56.

Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1929.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1929:281 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändringar i villkoren för kolonatupplåtelser å kronoparker i Norrland och Dalarna in. s. 1 i texten