Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående ändrad fridlysningstid för ripa inom Karesuando socken.

1929-05-14 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1929:65, Utlåtande i anledning av väckt motion angående ändrad fridlysningstid för ripa inom Karesuando socken.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

1

Nr 65.

Ankom till riksdagens kansli den 14 maj 1929 kl. 5 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående ändrad fridlysningstid

för ripa inom Karesuando socken.

(2:a avd.)

I en inom andra kammaren väckt, till jordbruksutskottet hänvisad motion,

nr 94, av herr Grapenson m. fl. har hemställts, att riksdagen ville i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhålla om sådan ändring i gällande jaktstadga av

den 25 november 1927, att fridlysningstiden för ripa inom Karesuando

socken av Norrbottens län måtte fastställas till tiden från och med den 22

mars till och med den 21 september.

Beträffande de skäl, som åberopas till stöd härför, hänvisas till motionen.

över motionen har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat utlåtanden

från domänstyrelsen och länsstyrelsen i Norrbottens län, vilka jämte ett

länsstyrelsens utlåtande bilagt yttrande av landsfiskalen i Karesuando distrikt

såsom bilagor fogats till detta utlåtande (bil. 1, 2 och 3).

Före år 1913 tillämpades samma jakttider för skogsfågel, ripa och hare

nämligen 21 augusti—15 mars i de båda nordligaste länen samt, med visst

undantag, 16 augusti—14 februari i övriga delar av riket. Genom jaktstadgan

den 8 november 1912 inträdde dock härutinnan ändrade förhållanden,

i det att exempelvis i de fyra nordligaste länen jakttiden för ripa

fastställdes till 21 augusti—28 februari och för skogsfågel till 21 augusti—

31 december. Med hänsyn till önskvärdheten av överensstämmelse mellan

jakttiden för skogsfågel och ripa infördes genom jaktstadgan den 25 november

1927 gemensamma jakttider för dylikt vilt. Sålunda är jakt i nu

ifrågavarande avseende tillåten i Norrbottens och Västerbottens län ovan odlingsgränsen,

i Jämtlands län ovan skyddskogsgränsen samt i Särna och Idre

socknar i Kopparbergs län under tiden 21 augusti—28 februari och i övriga

delar av Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län samt i Västernorrlands

län under tiden 1 september—31 december. Ripjakten i Karesuando

socken, som i sin helhet är belägen ovan odlingsgränsen, börjar alltså den

21 augusti och ej, såsom motionärerna synas hava antagit, den 1 september.

Att jakttidens början ovan odlings- och skyddskogsgränserna fastställdes till

den 21 augusti motiverades med att en framflyttning av ripjakten till den

1 september i hög grad skulle försvåra om icke rent av omöjliggöra ripjakten

med stående hund, enär i början av september snöfall och hårt väder ofta

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 10 samt. 21 häft. (Nr 65—68.)

Historik.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

Utskottet.

inträffade i fjälltrakterna. Likaledes framhölls såsom skäl för fastställande därstädes

av jakttidens slut till 28 februari att en inskränkning av vinterjakten

till årsskiftet alltför mycket skulle minska möjligheten för befolkningen

i fjälltrakterna att draga nytta av ripstammen, så mycket mera som

fjällbornas ripjakt på allvar toge sin början först fram i januari och februari.

Vidkommande ripjakten erinrade särskilt tillkallade sakkunniga, vilka den

15 maj 1922 avgåvo det betänkande, som låg till grund för nu gällande

lagstiftning, att denna jakt utgjorde en särdeles viktig inkomstkälla för befolkningen

i stora delar av Norrlands fjälltrakter, vare sig den utövades av

befolkningen själv eller utarrenderades till sport jägare (sid. 150).

I detta sammanhang kan jämväl omnämnas, att ovanberörda sakkunniga

icke ansågo sig böra förorda en av befolkningen inom fjälltrakterna i

Vilhelmina och Tärna socknar gjord framställning, att, med hänsyn till i

Norge gällande bestämmelser, ripjakten i dessa trakter måtte utsträckas

till den 15 mars.

Förevarande motion avser en ändring av gällande bestämmelser om fridlysning

av ripa i så måtto att, beträffande Karesuando socken, en framflyttning

skulle äga rum dels av jakttidens början från den 21 augusti till

den 22 september, dels ock av jakttidens upphörande från den 28 februari

till den 21 mars.

Såsom av den ovan lämnade redogörelsen framgår, har den 21 augusti

bibehållits såsom tidpunkt för ripjaktens början ovan odlingsgränsen med

hänsyn till att jakt efter stående hund av klimatiska skäl eljest icke

skulle kunna äga rum. Ifrågavarande jakt bedrives nästan uteslutande

av sportjägare. Vid bestämmande av jakttid lärer i första hand vad som

kan anses vara förenligt med god jaktvård och befolkningens berättigade

intressen böra vara utslagsgivande. Såsom ovanberörda sakkunniga framhållit,

tillför emellertid den sportmässigt bedrivna jakten befolkningen icke

obetydliga inkomster. Därest enskild markägare ej önskar, att sådan jakt

bedrives å hans mark, står det honom ju fritt att ej upplåta jakträtt. Inom

Karesuando socken är kronan ägare till största delen av marken och jakträtten

utarrenderas genom länsstyrelsen i Norrbottens län. Inflytande arrendeavgifter

tillföras Norrbottens läns lappfond och komma sålunda lappbefolkningen

tillgodo. Domänstyrelsen har i sitt utlåtande över förevarande motion

anfört, att länsstyrelsen endast i ringa utsträckning meddelade tillstånd till

jakt inom Karesuando socken; under år 1928 endast i fyra fall. Det lärer

alltså ankomma på länsstyrelsen att från olika synpunkter överväga, huruvida

och i vilken utsträckning tillstånd till ripjakten å kronans mark bör

lämnas. Då emellertid befolkningen icke äger rätt att jaga ripa å kronoparker,

kan utskottet icke finna, att ett upphörande av utarrendering av ripjakten

å kronoparkerna skulle bereda befolkningen några direkta fördelar i nu

ifrågavarande avseenden.

Beträffande det ifrågasatta framflyttandet av tidpunkten för jaktens

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

3

upphörande är först att märka, att befolkningen så gott som uteslutande

bedriver ripjakt medelst snarning, vilken fångstmetod enligt föreskrift

i jaktstadgan icke är tillåten under tid, då hare och skogsfågel äro

fridlysta. Såsom länsstyrelsen i Norrbottens län i sitt yttrande i ärendet

framhållit, skulle en utsträckning av jakttiden å ripa därför icke bliva till

nämnvärt gagn för befolkningen, med mindre att antingen rätt medgåves

att vid jakten använda snara eller fridlysningstiden för hare och skogsfågel

ändrades. Införandet av dylika ändrade jaktbestämmelser anser sig utskottet

icke kunna förorda, utan att utredning föreligger utvisande lämpligheten av

sådana åtgärders vidtagande. Motionärerna hava ej heller gjort någon hemställan

om ändrade bestämmelser i nu angiven riktning.

Såsom skäl för ifrågavarande utsträckning av jakttiden hava motionärerna

anfört, bland annat, att, då enligt finsk lag fridlysningstiden för ripa inträdde

först den 22 mars, den svenska lagen obehörigt gynnade finnarna i

deras ripfångst. Såsom domänstyrelsen framhållit, kunde emellertid föreskrift,

att fridlysningstiden för ripa inom Karesuando socken skulle inträda

först den 22 mars, med lika och starkare skäl sägas gynna Karesuando

sockenmän i jämförelse med sockenmännen inom exempelvis Jukkasjärvi.

Utskottet håller för sin del före, att en ändring av ripjaktstiden i varje

fall knappast kan ifrågasättas beträffande enbart Karesuando socken, då

säkerligen likartade förhållanden finnas å'' andra orter, varifrån alltså med

lika berättigande krav på samma åtgärd skulle kunna göras gällande.

Under åberopande av det ovan anförda hemställer utskottet,

att motionen II: 94 icke må föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 14 maj 1929.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Sederholm, Nilsson i Kabbarp, Andersson i Kältenborg,

Boberg, Tjällgren, von Stockenström, Granath, Kropp och Karlsson i Gillberga; samt

från andra kammaren: herrar Johansson i Uppmälby, Pettersson i Bjälbo, Hedlund i

Häste, Sköld, Uddenberg, Lindgren och Pehrsson i Bramstorp.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

Bilaga 1.

Till riksdagens jordbruksutskott.

På anhållan av jordbruksutskottet har Kungl. Maj:t den 15 sistlidne

februari anbefallt domänstyrelsen till utskottet avgiva yttrande över till

utskottet remitterade motionen nr 94 i andra kammaren, vari hemställts,

att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om sådan ändring

i gällande jaktstadga av den 25 november 1927, att fridlysningstiden för ripa

inom Karesuando socken av Norrbottens län måtte fastställas till tiden från

och med den 22 mars till och med den 21 september.

Domänstyrelsen får i anledning härav anföra följande.

Av motiveringen framgår, att motionens syfte är att bereda befolkningen

inom berörda socken möjlighet att under ökad tid på vintern, från och med

den 1 till och med den 21 mars, utöva fångst av ripa med snara ävensom

att förhindra, det ripbeståndet utsättes för förödelse genom nöjesjägare under

gällande jakttids första del på hösten, enär därigenom stort förfång bereddes

dem, som senare på året eller vintern kanske helt och hållet hade att leva

på sin ripfångst.

Beträffande snaror, flak eller annat dylikt giller, vari nyttigt vilt kan

dödas eller lemlästas, får styrelsen framhålla, att genom under skilda tider

meddelade stadganden användandet av dessa fångstredskap allt mera begränsats.

1864 års jaktstadga innehöll ej annat förbud för dessa fångstredskaps

användande än att de ej finge utsättas under den tid, varunder jakt efter

skogsfågel eller hare då var förbjuden. Området för snarfångst begränsades

genom eu år 1869 utfärdad kungl. kungörelse till Kopparbergs län och de

norrländska länen samt genom kungl. kungörelse den 5 juni 1885 till Kopparbergs,

Jämtlands, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län.

Genom jaktstadgan den 8 november 1912 meddelades förbud för användande

av snara och andra berörda fångstredskap annorstädes än inom Jämtlands

län ovan skyddsskogsgränsen samt i Norrbottens och Västerbottens läns

lappmarker.

Slutligen är i nu gällande stadga om jakt och fridlysning av vissa djurslag

förordnat, att dylika fångstredskap icke må begagnas annorstädes än i

Jämtlands län ovan skyddsskogsgränsen samt i Västerbottens och Norrbottens

läns lappmarker ovan odlingsgränsen och icke heller där under tid, då hare

eller skogsfågel är fridlyst. Denna senare tidsbegränsning har i huvudsak

alltjämt varit gällande.

Den allt starkare inskränkningen i förevarande fångssätt har trängt sig

fram dels ur djurskyddssynpunkt dels med hänsyn till fångstsättets förödande

verkningar å villebrådsstammen.

Därest, såsom i föreligande motion föreslagits, jakt efter ripa skulle få

fortgå efter utgången av februari till och med den 21 mars, följde ej därmed,

att för fångst av ripa finge användas snaror, flak eller annat dylikt

giller under tiden från och med den 1 till och med den 21 mars, så framt ej

enahanda utsträckta jakttid stadgades jämväl för annan skogsfångst och hare.

Sådan ändring av 14 § 1 stycket, att berörda fångstredskap finge inom

viss ort begagnas endast för fångst av ripa, lärer nämligen ur praktisk synpunkt

icke kunna ifrågasättas.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

5

Styrelsen anser det ej heller lämpligt, att tidpunkten för inträdandet av

nu gällande fridlysning av hare, järpe, tjäder och orre framflyttas från den

1 till den 22 mars, allra minst för allenast en socken.

Den redan med nuvarande bestämmelser avsevärda svårigheten att, särskilt

i nu ifrågavarande delar av landet, kunna upprätthålla jaktstadgans bestämmelser,

torde, därest dylik särbestämmelse bleve stadgad, bliva än större.

Motionärerna hava framhållit, att, då enligt finsk lag fridlysningstiden

för ripa inträdde den 22 mars, de svenska stadgandena om ripjakt komme

att obehörigt gynna finnarna i deras ripfångst. Domänstyrelsen tillåter sig

erinra, att, därest, såsom påyrkats, fridlysningstiden för ripa inom Karesuando

socken skulle inträda först den 22 mars, det med lika och än starkare

skäl kunde sägas, att därigenom Karesuando sockenmän komme att

obehörigt gynnas i deras ripfångst i jämförelse med sockenmännen inom

Juckasjärvi. Gränsen mellan Sverige och Finland utgöres av gränsälven,

gränsen mellan Karesuando och Juckasjärvi socknar av en på marken svagt

markerad linje. Är ripstammen i angivna trakter i stort sett gemensam

för Sverige och Finland, lärer den än mera vara gemensam för Karesuando

och Juckasjärvi.

Vad beträffar i motionen omförmäld jakt efter ripa på hösten av nöjesjägare

får styrelsen framhålla, att jakt å de vidsträckta kronomarkerna

inom socknen icke får utövas utan efter tillstånd av länsstyrelsen, och då

mot avgift, som kommer lapparna till godo. Jakt å enskild mark är där,

likasom annorstädes i riket, förbehållen vederbörande markägare, vilken

sålunda äger avgöra vem — nöjesjägare eller annan — som där må jaga.

Länsstyrelsens tillstånd till jakt å kronomark inom Karesuando socken

lärer meddelas i endast ringa utsträckning. Enligt uppgift har dylikt tillstånd

under år 1928 lämnats i allenast 4 fall. Någon »förödelse» av ripstammen

till förfång för ortsborna torde därigenom icke åstadkommas.

Motionärerna hava slutligen anfört, att socknens existens i väsentlig grad

vilade på vinterns ripfångst. Enligt vad det uppgivits torde den årliga

ripfångsten inom Karesuando socken kunna beräknas uppgå till cirka 10,000

fåglar, vilka motsvara ett årligt värde av cirka 4—5,000 kronor.

Under hänvisning till vad härovan anförts, anser domänstyrelsen vägande

skäl ej finnas för sådan ändring av gällande fridlysningstid för ripa inom

Karesuando socken, som i motionen föreslagits.

Stockholm den 11 mars 1929.

G. KUYLENSTJERNA.

Martin Rasch.

Bilaga 2.

Till riksdagens jordbruksutskott.

Sedan Kungl. Maj:t anbefallt länsstyrelsen att avgiva yttrande över en

inom riksdagens andra kammare väckt motion (nr 94) angående ändrad

fridlysningstid för ripa inom Karesuando socken får länsstyrelsen äran anföra

följande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

Inom Norrbottens län ovan odlingsgränsen — sålunda bland annat inom

hela Karesuando socken — börjar jakttiden på ripa redan den 21 augusti

eller elva dagar tidigare än inom länet i övrigt. För denna åtskillnad

kunna givetvis icke åberopas några biologiska skäl, utan torde det uteslutande

hava varit hänsyn till den i fjälltrakterna sportmässigt bedrivna

jakten för stående hund, som fått vara utslagsgivande vid dessa bestämmelsers

avfattande. Länsstyrelsen har redan tidigare, när frågan om jakttiderna

varit å bane, givit uttryck för den meningen, att sportjakten icke

borde på detta sätt beredas någon särställning, och länsstyrelsen hyser alltjämt

den uppfattningen, att jakten i fjälltrakterna i första hand bör ordnas

med hänsyn till befolkningens berättigade krav på att få tillgodogöra sig

de förvärvsmöjligheter, jakten kan erbjuda. Detta gäller alldeles särskilt

Karesuando socken, där utkomstmöjligheterna för de bofasta äro synnerligen

begränsade och ripfångsten för många utgör kanske det förnämsta

näringsfånget.

Det har från fullt vederhäftigt håll vitsordats, att inom Karesuando

socken jakten för stående hund under slutet av augusti och förra delen av

september är synnerligen förödande för ripbeståndet, emedan kullarna vid

denna tid i regel äro föga utvecklade. Då härtill kommer att höstjakten icke

är av någon ekonomisk betydelse för bygdens befolkning, synes all anledning

vara för handen att utsträcka fridlysningstiden åtminstone till och med den

15 september. Härigenom torde kunna säkerställas en rikligare tillgång på

ripa under eftervintern, då den av ortsborna idkade ripfångsten med snara

kan bedrivas med bästa ekonomiska utbyte.

Om lämpligheten av att utsträcka jakttiden på våren torde däremot kunna

råda en viss tvekan. Inom finska Enontekis, där de klimatiska och biologiska

förhållandena torde vara i stort sett enahanda som i Karesuando, är

ripjakten visserligen tillåten till och med utgången av mars månad, och

någon risk för ripbeståndet torde icke behöva befaras av en något utsträckt

jakttid även på svenska sidan. Sant är även, att det för befolkningen skulle

betyda en icke ringa fördel att få fortsätta ripfångsten någon tid in i mars.

Nu stadgar emellertid 14 § jaktstadgan, att snara som fångstredskap icke

får användas under tid, då hare eller skogsfågel är fridlyst. Då vid den i

förvärvssyfte bedrivna ripjakten företrädesvis användes snara, skulle en

utsträckning av jakttiden å ripa icke bliva till nämnvärt gagn för befolkningen,

för så vitt icke samtidigt kunde medgivas rätt att vid jakten använda

snara. Med hänsyn till den ringa förekomsten av hare och skogsfågel

å ripmarkerna torde ett sådant medgivande icke behöva möta några större

betänkligheter. En annan och måhända lämpligare utväg vore att utsträcka

jakttiden även för hare och skogsfågel. I ena som andra fallet torde emellertid

jakttiden icke böra utsträckas längre än till och med den 15 mars.

Ett från landsfiskalen i Karesuando distrikt infordrat yttrande i ärendet

bifogas härjämte.

Luleå i landskansliet den 7 mars 1929.

A. B. GÄRDE.

Arvid Lidén.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

7

Bilaga 3.

Till länsstyrelsen i Norrbottens län.

I länsstyrelsens bilagda resolution, nummer D. 31/8, av den 18 innevarande

februari anmodad avgiva yttrande rörande ifrågasatt lagändring beträffande

fridlysningstiden för ripa inom Karesuando socken får jag, med

återställande av remisshandlingarna i ärendet, vördsamt anföra följande:

Bland de olika sätt, som användas vid jakt å ripa, torde jakt med hjälp

av hund under den första hälften av september månad utan tvivel vara

mest förödande för ripbeståndet. Vid denna tid äro de under året utkläckta

riporna föga utvecklade och »trycka» de (även de äldre) så hårt att man

kan riskera att trampa på dem, innan de flyga. En jägare med en god

fågelhund kan under denna tid på endast en dag medhinna att förstöra

samtliga ripkullar på avsevärda områden. Vid tiden den 15—21 september

börja emellertid riporna att »plocka sig», det vill säga så småningom ändra

färg, och då äro de tämligen skygga, varför från och med denna tid icke

gärna något massdödande kan komma ifråga, icke ens med de bäst dresserade

hundar.

Av detta skäl och icke minst därför att de skjutna riporna på grund av

ortens isolerade läge under den första hälften av september månad ofta bliva

skämda, innan de hinna avsättas eller förbrukas, synes det mig lämpligt att

fridlysningstidens slut framflyttades till den 15, eventuellt den 21 september,

ehuru fridlysningstiden för ripa i Finland utgår den 1 i samma månad.

Nybyggarnas utkomstmöjligheter inom härvarande kommun äro så ytterligt

begränsade, att befolkningens önskan att få fridlysningstidens början

för ripa framflyttad till den 22 mars kan anses väl motiverad. De mest

vägande skälen för en sådan åtgärd hava redan angivits i riksdagsmotionen.

Enär mörker med flera omständigheter lägga hinder i vägen, kan ripfångst

av nämnvärd omfattning icke börja äga rum förrän i slutet av januari månad

och pågå till den 1 mars, då fridlysningstiden inträder, och äro de

flesta av nybyggarna under den övriga delen av de långa vintrarna arbetslösa,

utan att, såsom i många andra kommuner, vara begåvade med olika

slag av nödhjälpsarbeten. Emellertid kan ripfångsten ännu i februari månad

bedrivas endast under svåra förhållanden. Vintern är då vanligen

mycket sträng och den enda bostad, fångstmannen har att tillgå inom jaktmarkerna,

utgöres på sin höjd av en bristfällig torvkåta, i vilken han har

att bo oavbrutet under flera veckors tid med risk att ådraga sig svåra sjukdomar.

ITnder mars månad är dock klimatet något lämpligare för vistelse

i fjällen.

I slutet av februari samt i mars äro visserligen riporna berövade en del

av sitt naturliga skydd, emedan de då vid solsken förete en svagt violett färgskiftning,

men icke heller denna omständighet torde föranleda något massdödande

av fåglarna, då det vanliga fångstsättet är utsättande av snaror

och hund icke gärna kan användas under denna årstid.

Den ifrågasatta lagändringen skulle, enligt vad jag kan förstå, icke heller

föranleda någon större svårighet vid undersökning och heivran av förseelser

mot kungl. jaktstadgan. Om ripor, som under olovlig tid fångats inom

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

andra orter, i mars månad på ett eller annat sätt infördes till Karesuando

för stämpling skulle detta sannolikt snart nog komma till polismyndighetens

kännedom. Det torde för närvarande vara minst lika svårt att upptäcka

och beivra dylika förseelser, då tidsskillnad förefinnes beträffande fridlysningstidens

början på våren mellan Sverige å ena samt Finland och Norge

å andra sidan.

Om en lagändring kommer till stånd i den riktning herrar motionärer

angivit, mot vilket jag icke har någonting att erinra, skulle det för kontrollens

skull vara ändamålsenligt att i kungl. jaktstadgan intoges en uttrycklig

bestämmelse därom, att villebråd, som fångats i ett visst polisdistrikt,

icke finge stämplas av polismyndighet i annat distrikt, sedan fridlysningstid

inträtt i någotdera av distrikten. De nuvarande bestämmelserna härom

torde ofta nog tolkas så att vederbörande, som äro bosatta i utkanterna av

landsfiskalsdistrikten, av bekvämlighetsskäl få anmäla villebråd för stämpling

bos polismyndighet i angränsande distrikt eller i avsättningsorten, vilken

senare polismyndighet icke kan veta, huruvida vederbörande gjort sig känd

för att idka olaga jakt.

Karesuando i landsfiskalskontoret den 23 februari 1929.

CARL E. JANSSON.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.