Utlåtande i anledning av väckt motion om revision av skogsvårdslagen m. m.
1929-02-15 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1929:9, Utlåtande i anledning av väckt motion om revision av skogsvårdslagen m. m.
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 9.
9
Nr 9.
Ankom till riksdagens kansli den 15 februari 1929 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion om revision av skogsvårdslagen
m. m.
(2:a avd.)
I eu inom första kammaren väckt, till jordbruksutskottet hänvisad motion,
nr 189, av herr Lindhagen har hemställts, att riksdagen för bevarande av
landets skogskapital till gagn för samtliga samhällsintressen ville hos Kungl.
Maj:t begära förslag till:
1) revision av 1923 års skogsvårdslag i syfte att förekomma olämplig
totalavverkning å större vidder av skog som ej kan anses såsom yngre;
2) lagstadgad skyldighet för ägare av större skogar att å dem införa uthållighetsbruk,
och
3) lagstiftning vilken på sätt 1904 års riksdag hegärde tryggar tillkomsten
av sockenallmänningar och andra dylika samfällda skogar.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna framställning, får utskottet,
i den mån de här nedan icke beröras, hänvisa till motionen.
Den fråga, som beröres under motionärens hemställan 1) och 2) förelåg
senast till behandling vid 1927 års riksdag, varvid jordbruksutskottet anförde
(utlåtande nr 48) följande:
På sätt motionären erinrat är denna fråga av gammalt datum och har
även flerfaldiga gånger varit föremål för riksdagens överväganden. Under
det utvecklingsskede i vår skogslagstiftning, som utmynnade i 1923 års
skogsvårdslag, återkommer i olika variationer tanken på att beträffande
enskilda skogar i allmänhet, eller i varje fall större sådana, påbjuda s. k.
uthålligt skogsbruk enligt fastställda hushållningsplaner under statlig tillsyn.
Såsom bekant har emellertid en sådan lösning av skogsfrågan hittills visat
sig ogenomförbar; väl närmast på grund av att ett så kraftigt ingrepp i
den enskilda förfoganderätten till skogen icke ansetts kunna ifrågakomma,
men säkerligen också på grund av de betydande praktiska svårigheterna att
realisera densamma. I stället har ju lagstiftningen fått framgå mera varligt
och i kontakt med den efter hand utvecklade allmänna meningen. Det
torde icke kunna förnekas, att även på denna väg åtskilligt redan har vunnits,
bland annat, ett stigande intresse för skogsvården, som troligen skulle
vara svårt att åstadkomma med en ren tvångslagstiftning.
Utskottet.
10 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 9.
Det må även framhållas, att 1923 års skogsvårdslag förutom skydd för
återväxt och yngre skog även äger särskilda restriktiva möjligheter i fråga
om avverkning, som hotar fastighets framtida behov av skog, samt beträffande
avverkning i svårföryngrade skogar.
Såsom också av motionären erinras, förelåg vid prövningen av 1923 års
skogsvårdlag en av honom väckt motion av samma innebörd som den nu
förevarande. Riksdagen fann då, att de skäl, som anförts emot de i motionen
föreslagna bestämmelserna, voro de tyngst vägande.
Den nu förevarande motionen synes icke innehålla någon egentligt ny synpunkt
på frågan. Icke heller i övrigt torde sedan dess något nytt hava inträffat,
som skulle kunna föranleda ett ståndpunktstagande i annan riktning
än år 1923. I allmänhet torde tvärtom göras gällande, att den visserligen
rätt korta tids erfarenhet, som föreligger beträffande den nya skogsvårdlagen,
tyder på att densamma väl motsvarar sitt ändamål. I varje fall torde
det emellertid vara uppenbart, att ytterligare erfarenhet bör vinnas rörande
denna lags verkningar, innan man skrider till att återupptaga lagstiftningsarbetet
på detta område. Skulle denna erfarenhet visa, att en starkare
lagstiftning till skydd för landets skogar är av behovet påkallad, då måste
givetvis en omprövning äga rum även av den förevarande frågan. ^ Under
nuvarande förhållanden anser sig utskottet däremot icke kunna ifrågasätta
en dylik omprövning.
Vad därefter angår motionärens hemställan under 3), så synes motionären
därmed syfta på ett återupplivande av den utav 1904 års riksdag i skrivelse
nr 166 gjorda framställningen till Kungl. Maj:t om utarbetande av
förslag till lagbestämmelser, som kunde finnas erforderliga och lämpliga för
att bereda kommuner, korporationer, byalag samt stiftelser och fonder, som
avsåge allmänt ändamål, möjlighet att genom inköp av skogsmark eller
annorledes bilda, bibehålla och utvidga gemensamhetsskogar. Denna riksdagsskrivelse
överlämnades på sin tid till 1911 års skogslagstiftningskommitté.
I sitt den 9 december 1918 avgivna betänkande erinrar kommittén, att
flera lagstiftningsförslag redan i annan ordning utarbetats rörande såväl
bildande och delande som förvaltning av samfällighetsskogar (1896 års skogskommitté,
1904 års kommitterade för skifteslagstiftning samt 1906 års skiftesstadgekommitté).
Med hänsyn härtill ansåg sig skogslagstiftningskommittén
sakna anledning framlägga förslag i dessa ämnen. På grund härav föranledde
1904 års riksdagsskrivelse ingen framställning till 1923 års riksdag,
vid vilken riksdag behandlades de av skogslagstiftningskommittén i andra
frågor framlagda förslag. Emellertid kvarlevde denna lagstiftningsfråga
alltjämt i det pågående arbetet på ny skifteslagstiftning, vilket avslutades
genom behandlingen vid 1926 års riksdag av förslaget till lag om delning
av jord å landet. Detta förslag innehöll bestämmelser om avsättande
och bildande av gemensamhetsskog, och därigenom hade alltså — såsom
framhölls i första särskilda utskottets utlåtande nr 1 — förverkligats ett
önskemål, som länge stått på dagordningen. De i berörda hänseende föreslagna
lagbestämmelserna vunno också riksdagens gillande.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 9.
11
Då vad jordbruksutskottet vid 1927 års riksdag anförde beträffande den
av motionären under 1) och 2) berörda skogslagstiftningsfrågan alltjämt
torde äga full giltighet samt det under 3) upptagna spörsmålet genom den
nya skifteslagstiftningen i huvudsak synes hava vunnit sin lösning, kan utskottet
icke biträda förevarande framställning.
Utskottet får därför hemställa,
att förevarande motion 1:189 icke må föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 15 februari 1929.
På jordbruksutskottets vägnar:
C. J. JOHANSSON.
Vid detta ärendes slutbehandling liava närvarit:
från första kammaren: herrar Sederholm, Boberg, Sjöblom, von Stockenström, Granalh.
Johansson i Lövholmen, Norman och Anders Henriksson'', samt
från andra kammaren: herrar Johansson i Uppmälby, Pettersson i Bjälbo, Hedlund i
Häste, Andersson i Grini bo, Uddenberg, Andersson i Löbbo och Pehrsson i Bramstorp.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.