Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om revision av skogsvårdslagen m. m.

1929-02-15 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1929:9, Utlåtande i anledning av väckt motion om revision av skogsvårdslagen m. m.

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 9.

9

Nr 9.

Ankom till riksdagens kansli den 15 februari 1929 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om revision av skogsvårdslagen

m. m.

(2:a avd.)

I eu inom första kammaren väckt, till jordbruksutskottet hänvisad motion,

nr 189, av herr Lindhagen har hemställts, att riksdagen för bevarande av

landets skogskapital till gagn för samtliga samhällsintressen ville hos Kungl.

Maj:t begära förslag till:

1) revision av 1923 års skogsvårdslag i syfte att förekomma olämplig

totalavverkning å större vidder av skog som ej kan anses såsom yngre;

2) lagstadgad skyldighet för ägare av större skogar att å dem införa uthållighetsbruk,

och

3) lagstiftning vilken på sätt 1904 års riksdag hegärde tryggar tillkomsten

av sockenallmänningar och andra dylika samfällda skogar.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna framställning, får utskottet,

i den mån de här nedan icke beröras, hänvisa till motionen.

Den fråga, som beröres under motionärens hemställan 1) och 2) förelåg

senast till behandling vid 1927 års riksdag, varvid jordbruksutskottet anförde

(utlåtande nr 48) följande:

På sätt motionären erinrat är denna fråga av gammalt datum och har

även flerfaldiga gånger varit föremål för riksdagens överväganden. Under

det utvecklingsskede i vår skogslagstiftning, som utmynnade i 1923 års

skogsvårdslag, återkommer i olika variationer tanken på att beträffande

enskilda skogar i allmänhet, eller i varje fall större sådana, påbjuda s. k.

uthålligt skogsbruk enligt fastställda hushållningsplaner under statlig tillsyn.

Såsom bekant har emellertid en sådan lösning av skogsfrågan hittills visat

sig ogenomförbar; väl närmast på grund av att ett så kraftigt ingrepp i

den enskilda förfoganderätten till skogen icke ansetts kunna ifrågakomma,

men säkerligen också på grund av de betydande praktiska svårigheterna att

realisera densamma. I stället har ju lagstiftningen fått framgå mera varligt

och i kontakt med den efter hand utvecklade allmänna meningen. Det

torde icke kunna förnekas, att även på denna väg åtskilligt redan har vunnits,

bland annat, ett stigande intresse för skogsvården, som troligen skulle

vara svårt att åstadkomma med en ren tvångslagstiftning.

Utskottet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 9.

Det må även framhållas, att 1923 års skogsvårdslag förutom skydd för

återväxt och yngre skog även äger särskilda restriktiva möjligheter i fråga

om avverkning, som hotar fastighets framtida behov av skog, samt beträffande

avverkning i svårföryngrade skogar.

Såsom också av motionären erinras, förelåg vid prövningen av 1923 års

skogsvårdlag en av honom väckt motion av samma innebörd som den nu

förevarande. Riksdagen fann då, att de skäl, som anförts emot de i motionen

föreslagna bestämmelserna, voro de tyngst vägande.

Den nu förevarande motionen synes icke innehålla någon egentligt ny synpunkt

på frågan. Icke heller i övrigt torde sedan dess något nytt hava inträffat,

som skulle kunna föranleda ett ståndpunktstagande i annan riktning

än år 1923. I allmänhet torde tvärtom göras gällande, att den visserligen

rätt korta tids erfarenhet, som föreligger beträffande den nya skogsvårdlagen,

tyder på att densamma väl motsvarar sitt ändamål. I varje fall torde

det emellertid vara uppenbart, att ytterligare erfarenhet bör vinnas rörande

denna lags verkningar, innan man skrider till att återupptaga lagstiftningsarbetet

på detta område. Skulle denna erfarenhet visa, att en starkare

lagstiftning till skydd för landets skogar är av behovet påkallad, då måste

givetvis en omprövning äga rum även av den förevarande frågan. ^ Under

nuvarande förhållanden anser sig utskottet däremot icke kunna ifrågasätta

en dylik omprövning.

Vad därefter angår motionärens hemställan under 3), så synes motionären

därmed syfta på ett återupplivande av den utav 1904 års riksdag i skrivelse

nr 166 gjorda framställningen till Kungl. Maj:t om utarbetande av

förslag till lagbestämmelser, som kunde finnas erforderliga och lämpliga för

att bereda kommuner, korporationer, byalag samt stiftelser och fonder, som

avsåge allmänt ändamål, möjlighet att genom inköp av skogsmark eller

annorledes bilda, bibehålla och utvidga gemensamhetsskogar. Denna riksdagsskrivelse

överlämnades på sin tid till 1911 års skogslagstiftningskommitté.

I sitt den 9 december 1918 avgivna betänkande erinrar kommittén, att

flera lagstiftningsförslag redan i annan ordning utarbetats rörande såväl

bildande och delande som förvaltning av samfällighetsskogar (1896 års skogskommitté,

1904 års kommitterade för skifteslagstiftning samt 1906 års skiftesstadgekommitté).

Med hänsyn härtill ansåg sig skogslagstiftningskommittén

sakna anledning framlägga förslag i dessa ämnen. På grund härav föranledde

1904 års riksdagsskrivelse ingen framställning till 1923 års riksdag,

vid vilken riksdag behandlades de av skogslagstiftningskommittén i andra

frågor framlagda förslag. Emellertid kvarlevde denna lagstiftningsfråga

alltjämt i det pågående arbetet på ny skifteslagstiftning, vilket avslutades

genom behandlingen vid 1926 års riksdag av förslaget till lag om delning

av jord å landet. Detta förslag innehöll bestämmelser om avsättande

och bildande av gemensamhetsskog, och därigenom hade alltså — såsom

framhölls i första särskilda utskottets utlåtande nr 1 — förverkligats ett

önskemål, som länge stått på dagordningen. De i berörda hänseende föreslagna

lagbestämmelserna vunno också riksdagens gillande.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 9.

11

Då vad jordbruksutskottet vid 1927 års riksdag anförde beträffande den

av motionären under 1) och 2) berörda skogslagstiftningsfrågan alltjämt

torde äga full giltighet samt det under 3) upptagna spörsmålet genom den

nya skifteslagstiftningen i huvudsak synes hava vunnit sin lösning, kan utskottet

icke biträda förevarande framställning.

Utskottet får därför hemställa,

att förevarande motion 1:189 icke må föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 15 februari 1929.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling liava närvarit:

från första kammaren: herrar Sederholm, Boberg, Sjöblom, von Stockenström, Granalh.

Johansson i Lövholmen, Norman och Anders Henriksson'', samt

från andra kammaren: herrar Johansson i Uppmälby, Pettersson i Bjälbo, Hedlund i

Häste, Andersson i Grini bo, Uddenberg, Andersson i Löbbo och Pehrsson i Bramstorp.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.