Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående förhindrande av illojalt användande av väljarheteckningar vid val till riksdagens andra kammare.

1929-04-05 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1929:11, Utlåtande i anledning av väckt motion angående förhindrande av illojalt användande av väljarheteckningar vid val till riksdagens andra kammare.

Dokumentets text

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr It.

11

Nr 11.

Ankom till riksdagens kansli den 8 april 1929 kl. 5 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckt motion angående

förhindrande av illojalt användande av väljarheteckningar

vid val till riksdagens andra kammare.

I en inom första kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hänvisad motion,

nr 116, har herr Möller hemställt, »att riksdagen måtte i skrivelse till

Kungl. Maj :t hemställa om skyndsam utredning och därpå grundat förslag

till sadana ändringar i föreskrifterna om val till riksdagens andra kammare,

att därigenom illojalt användande av partibeteckningar må förekommas».

I motionen anför motionären följande:

»Klagomål över illojalt användande av partibeteckningar å valsedlar ha

gång efter annan framkommit, ända sedan det proportionella valsättet infördes

i vårt land. Kragan har också uppmärksammats vid de utredningar angående

välsättets brister, som företagits vid olika tillfällen, och meningarna ha mer

och mer samlats om den uppfattningen, att någonting måste åtgöras för att

komma till rätta med missbruk, som å förevarande område kunna förekomma.

Medan exempelvis ännu 1911 års proportionsvalssakkunniga i sitt år 1913 avgivna

betänkande kunde finna, att missbruk icke förekommit i sådan utsträckning,

att då tillräckliga skäl förelågo för en inskränkning i rätten att åsätta

valsedlarna vilken partibeteckning som helst, var 1918 års riksdag på det klara

med att rättelser i berörda missförhållanden vore av nöden. Det var särskilt

1917 års andrakammarval med de därvid talrikt förekommande »stölder av

partibeteckning», som aktualiserat fragan. På grund av riksdagens skrivelse

nr 226 vid 1918 års riksdag togs frågan upp av 1919 års proportionsvalssakkunniga,

vilka i sitt år 1921 avgivna betänkande ägnade spörsmålet en

ingående uppmärksamhet. Förslag framlades därvid bland annat om officiella

valförberedelser, vilka skulle vara ägnade att stävja missbruk av förevarande

art.

Då nu den socialdemokratiska riksdagsgruppen motionsledes till förn5mt

övervägande framför frågan om åtgärder mot illojalt användande av partibeteckningar

vid val, beror det närmast på erfarenheter från de senare tidernas

val, särskilt andrakammarvalen 1928. Det socialdemokatiska partiet har

M olionen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 11.

ända sedan det proportionella valsättets införande så gott som undantagslöst i

alla valkretsar använt partibeteckningen arbetarpartiet. Denna har så ingått

i det allmänna medvetandet, att partibeteckningen gott kan sägas utgöra en

av partiets andliga tillhörigheter i minst lika stor eller måhända i större utsträckning

än detta kan sägas beträffande andra av de äldre partierna i fråga

om av dem inarbetade beteckningar och benämningar. Det socialdemokratiska

partiet har emellertid vid många tillfällen varit utsatt för den behandlingen,

att ett annat parti utan vidare, utan överenskommelse eller medgivande annekterat

det socialdemokratiska partiets hävdvunna partibeteckning. Med nu gällande

lagstiftning stå vi faktiskt värnlösa mot sådana tilltag. Erinringar,

som någon gång framförts, att socialdemokratiska partiet för att undkomma

»samröre» med åsyftade parti kan antaga en annan partibeteckning än sin

hävdvunna, kunna knappast grundas på billighet och rättvisa. Intet äldre

parti lärer anse det skäligt att utan vidare lämna sin partibeteckning till förmån

för ett nyuppkommet, till på köpet mot detsamma fientligt parti. Ett

nytt parti bör arbeta fram en för detta signifikativ partibeteckning och söka

skapa samling kring denna. För övrigt är det icke alls säkert, att vårt parti,

om det valde en ny partibeteckning, därmed skulle fredas mot ett illojalt användande

av även en sådan partibeteckning.

Vi påkalla därför å den socialdemokratiska riksdagsgruppens vägnar en

sådan ändring i vallagen, att ett parti erhåller legaliserat skydd mot annekterande

från andra partiers sida av dess partibeteckning. Och vi önska, att

denna ändring må genomföras skyndsammast möjligt, det vill säga vid 1930

års riksdag.

Måhända kan det anses påkallat, att vi i motionen något beröra sättet för

genomförande av de begärda lagändringarna. Det synes oss då till en början

uppenbart, att 1921 års sakkunnigas förslag undangjort en viktig del av det

nödvändiga utredningsarbetet. Sålunda torde det få anses ådagalagt, att ett

lagskydd mot »stöld av partibeteckningar» knappast kan genomföras utan

officiella valförberedelser i form av registrerade vallistor. Även om en sådan

anordning kan synas något betänklig på grund av den därmed följande inskränkningen

i den enskilde valmannens möjlighet att fritt rösta på vilka

namn som helst, så torde den bli nödvändig, om man skall vinna det större

målet att skydda de olika partierna mot illojalt användande av deras partibeteckningar.

I verkligheten spelar — enligt vad erfarenheten utvisar — den

enskilde valmannens frihet att stryka eller skriva till namn å valsedlarna icke

någon som helst praktisk roll, sedan den absoluta rangordningen kommit att

tillämpas vid sammanräkningsförfarandet. Enda resultatet av utövandet av

sagda »frihet» blir numera ökat besvär för röstsammanräknarna.

Sakkunnigförslaget av 1921 utgick vidare från den förutsättningen, att

valallianser mellan olika partier eller grupper skulle möjliggöras. En sådan

ordning torde böra hållas öppen även i den lagstiftning, som nu av oss påkallas.

En detalj i 1921 års förslag, som däremot knappast synes vara ägnad att

vinna anslutning, är bestämmelsen om att förse de officiella vallistorna med

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets uttalande Nr 11,

ia

nummer i stället för partibeteckningar. En sådan anordning skiljer sig alltför

mycket från den nuvarande för att kunna förordas. Må vara, att andra

land, som tillämpat ett proportionellt valsätt, i allmänhet reda sig med allenast

nummer å de olika vallistorna — partibeteckningen har dock i vårt land inarbetats

såsom oskiljaktigt sammanhängande med valsystemet. Ett avskaffande

av partibeteckningarna torde därför för mången framträda såsom olämpligt

och ägnat att bereda en viss förvirring bland väljarna. En sådan åtgärd

synes ej heller nödvändig. De farhågor för alltför hård åtstramning av partibanden,

som proportionsvalssakkunniga velat se i registrerade partibeteckningar,

verka ej fullt grundade, ty varje partiledning har i själva valläget en

stark regulator mot partityranni. Lämnar partiledningen icke skäligt utrymme

för meningsriktningar och intressen inom partiet, uteblir icke påföljden i form

av minskad anslutning till valet eller fronderande särgrupper. Erfarenheten

ger vid handen, att partiledningarna äro ganska känsliga för opinioner i denna

riktning, och det måste ligga i deras intresse att i rimlig omfattning medgiva

partibeteckningens användande av minoritetsbildningar inom partiet. Omtanken

om valresultatet tvingar en partiledning till hänsyn i detta hänseende. Exempel

härpå föreligga icke minst från 1928 års andrakammarval.

1921 års sakkunnigförslag bör sålunda enligt vår uppfattning överarbetas

i vissa hänseenden. Utan att göra anspråk på något definitivt ståndpunktstagande

eller ett fullständigt genomträngande av alla enskildheter i problemet

tillåta vi oss skissera följande lösning av spörsmålet.

1. Partibeteckningarna registreras inför offentlig central myndighet. Därvidlag

kan man tänka sig antingen justitiedepartementet eller statistiska centralbyrån,

vilken sistnämnda utger valstatistiken och som sådan torde ha den

största erfarenheten om partibildningar och valsedeltyper i de olika kretsarna.

Vid registreringen prövas, att ett parti ej erhåller registrering av en partibeteckning,

som veterligen tidigare använts av annat parti och av detta alltjämt

önskas bibehållas.

2. Registrerat parti meddelar länsstyrelserna, vilka valkretssammanslutningar

eller fullmäktige, som i varje valkrets företräda partiet och å dess

vägnar äga registrera vallistor under partiets beteckning ävensom lämna medgivande

om inregistrering av andra vallistor under partiets beteckning, respektive

träffa avtal om valallianser.

3. Så anmäld valkretsorganisation, respektive fullmäktige, registrerar hos

vederbörande Konungens befallningshavande partiets vallista under den fastställda

partibeteckningen. Utan dess medgivande kunna avvikande vallistor

icke registreras.

4. Avtal om valallianser, vare sig det gäller kartell- eller fraktionsbeteckningar,

registreras inför Konungens befallningshavande.

5. Vallistor, som avvika från de registrerade listorna, godtagas endast i

den mån de innehålla namn från de registrerade listorna.

Efter dessa allmänna grunddrag synes oss en praktisk lösning av frågan

kunna äga rum. Naturligtvis gör denna skissering av registreringsförfarandet

icke anspråk på att anvisa den enda tänkbara lösningen. Vi utgå ifrån, att

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 11.

frågan göres till föremål för en omsorgsfull och allsidig utredning, så att bästa

möjliga förslag må kunna föreläggas riksdagen till omprövning.»

VtsJcoiWs Alltsedan det proportionella valsättet år 1909 infördes, har arbetet på dess

yttrande, förbättrande och fullkomnande fortgått. Två särskilda sakkunnigutredningar

hava verkställts i dylikt syfte, den första åren 1912—1913, den andra åren

1919—1921. Den förra av dessa utredningar ledde icke till positiva åtgärder

från statsmakternas sida, vilket däremot den senare gjorde. Denna utredning

igångsattes i anledning av bland annat en utav 1918 års lagtima riksdag avlåten

skrivelse, däri hemställdes om utredning angående de åtgärder, som kunde vidtagas

till undvikande av de olägenheter, vilka enligt vunnen erfarenhet vidlådde

gällande regler för proportionellt valsätt, samt om framläggande av de

förslag, vilka utredningen kunde föranleda. I sitt betänkande II, avgivet den

18 april 1921, framlade de tillkallade sakkunniga förslag angående det proportionella

valsättet vid val till riksdagen.

De sakkunniga föreslogo på grund av anmärkningar, som framställts mot

det då gällande valsättet, ändringar av detsamma i huvudsakligen fyra olika

hänseenden. För det första föreslogs för att främja en rättvisare mandatfördelning

mellan de olika partierna i riket en förstoring av valkretsarna så att

dessa i regel skulle sammanfalla med länen. För det andra föreslogo de sakkunniga

en förbättrad metod för utseendet av de personer, vilka för ett parti

skulle tillsättas å de partiet tilldelade platserna. För det tredje föreslogo de

sakunniga, till minskande av partitvånget vid valet, införande av ett system,

som möjliggjorde personröstning med subsidiär liströstning. Slutligen föreslogo

de sakkunniga för det fjärde införandet av officiella valförberedelser.

Sistnämnda förslag framställdes till väsentlig del på grund av de klagomål,

som anförts över att ett parti kunde annektera ett annat partis partibeteckning

utan dettas samtycke och sålunda tvinga sig till ett samgående, varigenom det

senare partiet kunde komma att främja valet av en kandidat, som det i själva

verket icke önskade vald. Dessutom framhölls, att officiella valförberedelser

torde bliva en nödvändig följd av valkretsarnas förstoring och den utvidgning

av väljarkåren, som ägt rum genom den år 1918 och följande år genomförda

författningsreformen. De sakkunniga ansågo, att den inom varje

valkrets så betydligt utökade väljarmassan krävde det förhandsorganiserande

av valet, som de officiella valförberedelserna innebure. Dessa skulle bidraga

att bringa klarhet över valsituationen och verka samlande på väljarskarorna.

Yidare kunde de väntas förenkla valuträkningen och neutralisera verkan av de

metodologiska vanskligheter, som vore ofrånkomliga vid alla proportionella valmetoder.

Den inskränkning i väljarnas frihet att rösta efter personliga önskningar

och det befordrande av partiledningarnas makt, som i viss mån måste

bliva en följd av officiella valförberedelser, ansågo de sakkunniga icke vara

större olägenheter, än att de mer än uppvägdes av fördelarna.

Till 1921 års riksdag avläts på grundval av de sakkunnigas betänkande för
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 11.

15

slag i do båda förstnämnda hänseenden, vari de sakkunniga förordade reformer,

nämligen om valkretsförstoring och en förbättrad sammanräkningsmotod vid

utseendet av ett partis kandidater. Däremot framlade Kungl. Maj:t icke förslag

vare sig om personröstning eller om officiella valförberedelser. Föredragande

departementschefen yttrade, att dessa senare förslag innebure så vittgående

nyheter, att de dels krävde ett grundligare övervägande än som i betraktande

av den långt framskridna tiden blivit möjligt, dels ock under alla

förhallanden kunde tänkas vålla svårigheter vid tillämpningen i händelse av

ett omedelbart genomförande. De sakkunniga hade likväl ansett förslaget om

officiella valförberedelser stå i oskiljaktigt samband med vissa av de övriga

reformer, som de föreslogo, och konstitutionsutskottet avstyrkte också de av

Kungl. Maj:t framställda förslagen på grund av avsaknaden av officiella valförberedelser.

Emellertid antog riksdagen Kungl. Maj:ts förslag med vissa

ändringar.

Sedermera bär vid 1924 års riksdag möjlighet till ordnad samverkan mellan

olika partier och fraktioner underlättats genom införande av möjligheten att

å valsedlarna jämte partibeteckning utsätta underparti- och fraktionsbeteckning

(eller som det numera heter kartell-, parti- och fraktionsbeteckning).

De senaste andrakammarvalens erfarenhet har emellertid visat, att nämnda

trebeteckningssystem icke kunnat förhindra illojalt utnyttjande från ett partis

sida av ett annat partis namn och röstöverskott. Det krav på skydd mot illojalt

användande av ett partis beteckning, som rests uti nu förevarande motion, synes

sålunda vara väl grundat, och utskottet vill förorda utredning i motionens syfte.

De vägar, som i motionen skisseras för att nå detta syfte, finner utskottet emellertid

kunna ingiva vissa betänkligheter. Det eftersträvade målet torde kunna

nås utan att tillerkänna partiorganisationerna så stor makt vid valförberedelserna,

som i motionen antydes. Däremot torde, såsom motionären i överensstämmelse

med de proportionsvalsakkunniga påvisat, skydd för partiernas beteckningar

svårligen tänkas genomfört utan officiella valförberedelser. Utskottet

vill emellertid icke nu närmare inlåta sig på frågan, huru sådant skydd skall

åstadkommas, utan anser det böra överlämnas åt den förordade utredningen att

söka lösa densamma.

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om

skyndsam utredning och därpå grundat förslag om sådana bestämmelser

vid val till andra kammaren, att därigenom illojalt

användande av ett partis beteckning å valsedlar må förekommas,

samt i samband därmed om officiella valförberedelser.

Stockholm den 5 april 1929.

På konstitutionsutskottets vägnar:

K. von GEI JER.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 11.

Närvarande: Herrar von Gei jer, Sävström, Strömberg, David Bergström, Sten
dahl,

G. W. Hansson, Hellberg, K. J. Ekman, Larsén, Alexander Nilsson, Åkerberg,

Magnusson i Tumhult*, Gustafson i Kasenberg, Borg*, Karlsson i Vadstena, Olsson

i Mora, Petersson i Broaryd, Fast, Holmström och Björck i Kristianstad.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer:

1) av herrar David Bergström, Alexander Nilsson, Olsson i Mora och Petersson

i Broaryd;

2) av herr Åkerberg, som ansett, att utskottets yttrande och hemställan bort

hava följande lydelse;

Alltsedan-----[= utskottet]------synes sålunda vara

val grundat, och utskottet vill förorda utredning i motionens syfte.

De proportionsvalsakkunniga ha givit uttryck åt uppfattningen, att ett sådant

skydd icke kan tänkas genomfört utan officiella valförberedelser. Ur synpunkten

av svenska vanor och svensk demokratisk tradition torde starka betänkligheter

komma att resas mot ett sådant system. Enligt utskottets mening böra

därför först andra möjliga vägar undersökas. Om ett system med officiella

valförberedelser anses ofrånkomligt, torde det under alla förhållanden böra utformas

på ett mera smidigt sätt än som skulle ske enligt de anvisningar, som

förekomma i motionen.

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om

skyndsam utredning och därpå grundat förslag om sådana bestämmelser

vid val till andra kammaren, att därigenom illojalt

användande av ett partis beteckning å valsedlar må förekommas,

samt att vid denna utredning må övervägas, huruvida

detta syfte kan förverkligas genom en anordning med officiella

valförberedelser eller på annat sätt.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1929:106 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angående förhindrande av illojalt användande av välj arbeteckning ar vid val till riksdagens andra kammare. a1 i texten