Sök i Ratio Lex

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 12

1929-04-05 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1929:12, Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 12

Dokumentets text

s. 17 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 12.

17

Nr 12.

Ankom till riksdagens kansli den 8 april 1929 kl. 5 e. in.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckt motion om

utrikesnämndens omvandling till ett utrikesutskott eller

fredsutskott.

_ I en inom första kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hänvisad motion,

nr 214, har herr Lindhagen hemställt, »att Kungl. Maj:t måtte för riksdagen

framlägga förslag till grundlagsändring i syfte att utrikesnämnden omvandlas

till ett utrikesutskott eller fredsutskott, som äger bereda till riksdagen

hänskjutna utrikespolitiska frågor, som ej böra handläggas av annat

utskott.»

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Då utrikesnämnden genom grundlagsändringar av år 1921 inrättades, skedde

detta i syfte att tillmötesgå önskemålet om en bättre samverkan mellan regering

och riksdag på utrikespolitikens område än tidigare varit fallet. Nämnden

utformades till en fast, jämväl mellan riksdagarna verksam delegation, som

skulle av regeringen höras vid den förberedande handläggningen av utrikesärenden

av större vikt. De särskilda meningsriktningar, som vunnit avsevärd anslutning

inom riksdagen, fingo tillfälle att genom sina representanter i nämnden

direkt samråda med regeringen om utrikesärenden. Genom nämndens tillkomst

bereddes salunda riksdagen och dess olika meningsgrupper ett beaktansvärt

om än indirekt inflytande på utrikespolitiken.

Motionären föreslår nu, i syfte att uppnå ett bättre samarbete på utrikespolitikens

område mellan regering och riksdag, utrikesnämndens omorganisation

till ett utrikes- eller fredsutskott med uppgift att bereda sådana till riksdagen

hänskjutna utrikespolitiska frågor, som ej böra handläggas av annat utskott.

Konstitutionsutskottet anser sig ej kunna tillstyrka detta förslag. Med hänsyn

till utrikesärendenas ofta ömtåliga natur och den diskretion, som i följd

därav måste iakttagas vid deras handläggning, hyser utskottet den uppfattningen,

att en omvandling av utrikesnämnden till ett riksdagsutskott vore ägnad

att göra regeringen mindre benägen för en oförbehållsam samverkan med

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 5 saml. 9 höft. (Nr 9—13.)

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 12.

riksdagen på utrikespolitikens område än vad för närvarande genom rådplägningar

med nämnden är fallet och sålunda snarare motverka än gagna motionärens

huvudsakliga syfte. En dylik omgestaltning av nämnden skulle

dessutom innebära, att det enligt konstitutionsutskottets mening betydelsefulla

personliga samråd mellan regeringen och riksdagens förtroendemän vid den

förberedande handläggningen av viktigare utrikesärenden, som nu äger rum,

och som kan påfordras även mellan riksdagarna, skulle komma att upphöra.

Konstitutionsutskottet vill emellertid ej bestrida, att det vore önskvärt, att

riksdagen i dess helhet bereddes mera ingående kännedom om förekommande utrikespolitiska

frågor än nu är fallet. Detta mål torde dock lämpligen kunna

vinnas utan någon grundlagsändring, därest regeringen oftare än hittills gjorde

bruk av den i 56 § riksdagsordningen anvisade utvägen att lämna muntliga meddelanden

till riksdagen i utrikespolitiska frågor.

Utskottet får alltså hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 5 april 1929.

På konstitutionsutskottets vägnar:

K. von GrEIJEK.

Närvarande: Herrar von Geijer, S av ström, Strömberg, David Bergström, G. W.

Hansson, Hellberg, Sandegård*, Ljunglund*, Sundberg, Alexander Nilsson, Åkerberg,

Magnusson i Tumhult*, Gustafson i Kasenberg*, Engberg, Jansson i Edsbäcken,

Persson i Trången, Pehrsson i Göteborg*, Lindmark, Fast och Brännberg*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Fast, som med instämmande av herr Engberg ansett, att utskottets

motivering bort hava följande lydelse:

Då utrikesnämnden genom grundlagsändringar av år 1921 inrättades, skedde

detta i syfte att tillmötesgå önskemålet om en bättre samverkan mellan regering

och riksdag på utrikespolitikens område. Nämnden utformades till en

fast, jämväl mellan riksdagarna verksam delegation, som skulle av Konungen

höras över utrikespolitiska frågor av större vikt. Olika meningsriktningar

inom riksdagen fingo genom utrikesnämndens tillkomst möjlighet till ett indirekt

rådgivande inflytande på landets utrikespolitik.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 12.

lit

Motionären föreslår nu, i syfte att uppnå ett bättre samarbete på utrikespolitikens

område mellan regering och riksdag, utrikesnämndens omorganisation

till ett utrikes- eller fredsutskott, med uppgift att bereda sådana till

riksdagen hänskjutna utrikespolitiska frågor, som ej böra handläggas av annat

utskott. Konstitutionsutskottet anser sig ej kunna tillstyrka motionärens

förslag. Utskottet är icke övertygat om att ett fullföljande av motionärens

linjer skulle medföra ett intimare samarbete mellan regering och riksdag eller

åstadkomma större offentlighet i utrikespolitiska frågor. Då utrikesärendena

i viss utsträckning äro av ömtålig natur, måste diskretion i följd härav iakttagas

vid dessa ärendens handläggning. En omvandling av utrikesnämnden till

ett ständigt arbetande riksdagsutskott kunde bliva ägnat att göra regeringarna

ännu mera benägna till återhållsamhet i samverkan med riksdagen på utrikespolitikens

område, än som nu är fallet. Eu dylik omgestaltning av utrikesnämnden

skulle dessutom innebära, att det personliga samråd mellan Konungen

och riksdagens valda förtroendemän vid den förberedande handläggningen

av utrikesärenden, som nu i viss utsträckning äger rum och som kan påfordras

även mellan riksdagarna, skulle komma att upphöra.

Då utrikesnämnden inrättades, hystes av många förhoppningar om ett intimare

samarbete mellan regeringen och riksdagen i utrikespolitiska frågor.

Utskottet vill emellertid icke bestrida, att utvecklingen på detta område medfört

en känsla av besvikelse. Utskottet finner det vara önskvärt, att riksdagen

i sin helhet beredes mera ingående kännedom om förekommande utrikespolitiska

frågor, än nu är fallet, samt att den sekretess, som i vissa fall är behövlig,

inskränkes till vad som är av behovet påkallat. Utskottet anser emellertid,

att dessa önskemål borde kunna vinnas utan grundlagsändringar.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.