Skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om utredning och förslag beträffande upphävande av bestämmelserna om tillfälliga utskott och dessas ersättande med nya ständiga utskott, angående ärendenas fördelning mellan utskotten och angående de övriga åtgärder, vilka i sammanhang därmed ma anses böra vidtagas». framställda yrkandena. Motionen I: 1.
1929-05-10 · 13 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 10 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1929:16, Skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om utredning och förslag beträffande upphävande av bestämmelserna om tillfälliga utskott och dessas ersättande med nya ständiga utskott, angående ärendenas fördelning mellan utskotten och angående de övriga åtgärder, vilka i sammanhang därmed ma anses böra vidtagas». framställda yrkandena. Motionen I: 1.
Dokumentets text
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 10.
1
Nr l(>.
Ankom till riksdagens kansli den 10 maj 1929 kl. 2 e. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner
om vissa reformer beträffande riksdagens arbetsformer.
Konstitutionsutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft mo- De förerationerna
i första kammaren nr 1 av herr Roos, nr 14 av herr K. J. Ekman och rt“"^r,"®‘
nr 234 av herr Thulin samt motionen i andra kammaren nr 352 av herr Osberg. och dedär
I motionen 1:1 har herr Roos hemställt, »att riksdagen ville i skrivelse till
Kungl. Maj:t hemställa om utredning och förslag beträffande upphävande av
bestämmelserna om tillfälliga utskott och dessas ersättande med nya ständiga
utskott, angående ärendenas fördelning mellan utskotten och angående de övriga
åtgärder, vilka i sammanhang därmed ma anses böra vidtagas».
framställda
yrkandena.
Motionen
I: 1.
I motionen 1:14 har herr K. J. Ekman hemställt, »att riksdagen ville be- Motionen
sluta att, såsom vilande till vidare grundlagsenlig behandling, antaga följande I: u
Förslag
till
ändrad lydelse av § 47 riksdagsordningen:
1. Därest ständigt utskott---- taga del.
Daga, som tillhör tillfälligt utskotts behandling, väckt i bägge kamrarna,
må de tillfälliga utskott, till vilka frågan hänskjutits, kunna överenskomma,
att densamma skall överlämnas till behandling av sammansatt tillfälligt
utskott, bestående av ledamöter, som vartdera utskottet, till lika antal,
inom sig utser. Salunda sammansatt utskott äger att till kamrarna avgiva utlåtande
pa enahanda sätt som i 1 mom. om sammansatt ständigt utskott är
sagt.»
1 motionen 1:234 har herr Thulin hemställt, »att riksdagen måtte hos Motionen
Kungl. Maj :t anhålla om verkställande av en utredning, huruvida icke sådana i: 231.
förändringar låta sig genomföras i fråga om riksdagsutskottens organisation,
att större överskådlighet, enhetlighet och sammanhang i handläggningen av
ärendena och enkannerligen av budgetärenden åstadkommes, ävensom om framläggande
för riksdagen av erforderliga grundlagsändringar».
Bihang till riksdagens protokoll 1929. 5 samt. 12 käft. (Nr 16_17.) 1
2
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 16.
Motionen
11: 352.
Motionernas
innebörd.
Motionen
I: 1.
Motionen
II: 352.
Motionen
1: 234.
I motionen 11:852 har herr Osberg hemställt, att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t ville anhålla, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning
angående omorganisation av riksdagens arbetsformer i riktning, som uti motionen
angivits, och för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen
kunde föranleda.
Beträffande motiveringen till de i motionerna framställda yrkandena får
utskottet hänvisa till motionerna.
Samtliga förevarande motioner avse en omorganisation av riksdagens arbetsformer
för ernående av större effektivitet och planmässighet i arbetet, särskilt
genom en annan organisation av utskottsväsendet.
I motionen I: 1 tages särskilt sikte på de tillfälliga utskottens avskaffande
och ersättande med ständiga utskott. Det förslag, som i motionen framlägges,
kan i korthet angivas så, att det arbetsmaterial, som nu omhänderhaves av dels
lagutskotten, dels ock de tillfälliga utskotten, skulle fördelas på fem ständiga
utskott, benämnda lagutskottet, närmast motsvarande nuvarande första lagutskottet,
socialutskottet, närmast motsvarande nuvarande andra lagutskottet,
samt näringsutskottet, kulturutskottet och administrativutskottet. Tillika föreslås
vissa överflyttningar av ärenden mellan utskotten även i övrigt, däribland
särskilt märkes kommunallagstiftningens återförande till lagutskottet.
I motionen 11:352 föreslås likaledes de tillfälliga utskottens avskaffande;
det beredande arbetet skulle fördelas på sammanlagt tio å elva ständiga utskott.
Denna motion upptager emellertid till behandling ett problem, som ej
beröres i den förutnämnda motionen I: 1, nämligen frågan om en bättre ordning
för riksdagens budgetbehandling. På samma gång det föreslås, att statsutskottet
skulle uppdelas på sina avdelningar, vilka skulle benämnas efter de
å respektive avdelning behandlade ärenden, framställes förslag att för åstadkommande
av en enhetlig budgetsbehandling skulle bildas en finansdelegation,
vilken hade att övervaka budgetsläget och utöva den funktion, som nu enligt
§ 39 riksdagsordningen tillkommer statsutskottet. Denna delegation skulle
bestå av ledamöter från samtliga de anslagsbeviljande utskotten och samarbeta
med bevillningsutskottet vid den slutliga budgetsregleringen. Båda de
nu nämnda motionerna taga, frånsett önskemålet om en bättre behandling av
riksdagsärendena i och för sig, även sikte på frågan, huru samtliga riksdagsmän
mera än vad nu är fallet skulle kunna användas i utskottsarbete.
Den tredje av de nu föreliggande motionerna, 1:234, uttalar intresse även
för sistnämnda fråga men anser densamma i nuvarande riksdagspolitiska läge
vara olöslig, enär majoritet icke står att uppbringa för ett olika antal utskottsledamöter
från vardera kammaren. Det centrala reformförslaget i denna motion
är budgetbehandlingens reformering. Motionären föreslår en preliminär behandling
av anslagsfrågor, varefter, före budgetens slutliga antagande, det
skulle bliva möjligt att jämka på utgiftsposterna för vinnande av jämvikt i
budgeten. Denna jämkning jämte det slutliga enhetliga statförslaget skulle beredas
av ett särskilt sammansatt utskott av delegationer från stats-, bevillnings
-
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 10. 3
och bankoutskotten. Vidare föreslår motionären till lättande av statsutskottets
arbetsbörda överflyttande av frågor rörande de affärsdrivande verken med
undantag för lönefrågor till statsutskottet. Ä andra sidan skulle till vinnande
av full enhetlighet i budgetbehandlingen de huvudtitlar, vilka tidigare utbrutits
från statsutskottets behandling, återföras dit. Dessutom framkastar
motionären förslag, att bestämmelserna om arbetsfördelningen mellan utskotten
skulle utbrytas ur riksdagsordningen och överföras till eu särskild stadga,
som icke hade grundlags karaktär.
I den fjärde av de förevarande motionerna, 1:14, framställes endast reform- Motionen
förslag i en detaljfråga, nämligen om möjlighet att, när likalydande motioner 1:14''
i båda kamrarna väckts och hänvisats till tillfälliga utskott, de båda utskotten
från de olika kamrarna skola kunna utse ett sammansatt tillfälligt utskott
lör avgivande av utlåtande i frågan.
Det svenska utskottsväsendet har som bekant en för vårt land säregen ka- Historik,
raktär med sekelgamla anor. Den nuvarande organisationen tillkom, med före- Vtslcottsvåsenbilder
från frihetstiden och den gustavianska tiden, i allt väsentligt genom det. * 1810 års
1810 års riksdagsordning. Ärendenas fördelning mellan de med ledamöter
från samtliga stånd sammansatta utskotten fastslogs sålunda i grundlag. Den
bärande principen vid denna fördelning var, att varje utskott skulle bereda en
grupp ärenden, i vilka det tillkom riksdagen att besluta på grund av en viss i
grundlagarna fastslagen konstitutionell befogenhet. Konstitutionsutskottet
skulle således handhava den förberedande handläggningen av ärenden, som
tillkom riksdagen i enlighet med dess befogenhet att medverka vid grundlagsstiftningen,
ävensom handhava den konstitutionella kontrollen över Konungens
rådgivare. Statsutskottet skulle handlägga ärenden, som härrörde ur
riksdagens statsregleringsmakt, och bevillningsutskottet ärenden, som härrörde
ur dess beskattningsmakt. Bankoutskottet skulle utgöra riksbankens
överstyrelse och handlägga frågor rörande riksbanken, som ju var rikets ständers
bank. Lagutskottet skulle bereda ärenden beträffande den allmänna lagstiftningen,
i vilken riksdagen obligatoriskt skulle medverka enligt § 87 regeringsformen.
Allmänna besvärs- och ekonomiutskottet slutligen skulle förbereda
ärenden på den ekonomiska lagstiftningens område, på vilket område
riksdagen endast hade befogenhet att göra framställningar och önskningar, å
vilka Kungl. Maj:t gjorde det avseende, honom för gott syntes. Det blev alltså
den formella synpunkten av ärendenas konstitutionella natur och icke den
reala synpunkten av deras materiella samhörighet, som blev avgörande vid
ärendenas fördelning å de olika utskotten.
1866 års riksdagsordning bibehöll i allt väsentligt den gamla utskottsorga- 1S66 års riks.
nisationen oförändrad, med nödig anpassning till det nya representationsskic- åagsordning.
ket. Under representationsreformens beredning och förhistoria hade frågan
om riksdagens bildande och sammansättning helt dominerat och frågan om
riksdagsarbetets inre organisation varit förhållandevis litet under övervägande.
Den enda mera betydelsefulla förändringen på förevarande område, som
4
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 16.
Diskussion
och förslag
ang. de tillfälliga
utskotten
under
1800-talet.
genomfördes med den nya riksdagsordningen, var det gamla allmänna besvärsoch
ekonomiutskottets avskaffande samt ersättande med tillfälliga utskott, utsedda
icke såsom alla andra utskott från riksdagens olika avdelningar, stånd
eller kamrar, utan av vardera kammaren för sig. Som motiv för denna reform
anfördes endast, att ett ovillkorligt stadgande om uppdrag åt samma personer
a.tt utreda alla de olikartade frågor, som förut tillhört besvärs- och ekonomiutskottet,
vore olämpligt och att det i stället borde överlämnas åt kamrarna
att för dylika frågor tillsätta tillfälliga utskott till det antal, som kunde finnas
vara av nöden.
De tillfälliga utskotten hava emellertid icke visat sig vara. någon livskraftig
institution, och förslag om deras avskaffande hava flerfaldiga gånger varit under
riksdagens prövning. Redan 1869 framfördes det första reformförslaget
beträffande de tillfälliga utskotten genom motion i andra kammaren, däri föreslogs,
att även dessa utskott skulle bliva gemensamma för båda kamrarna, vilket
förslag emellertid avvisades av riksdagen. År 1880 föreslog konstitutionsutskottet
i enlighet med en då väckt motion de tillfälliga utskottens avskaffande
och ersättande med ett ekonomiutskott, bestående av 24 ledamöter. Detta förslag
vann understöd av nya riksdagsordningens skapare, friherre de Geer, som
medgav, att de tillfälliga utskotten icke fullt motsvarat de förväntningar, som
han för sin del fäst vid denna inrättning. Första kammaren anslöt sig till konstitutionsutskottets
uppfattning, varemot andra kammaren avslog utskottets
hemställan. En motion vid 1890 års riksdag med i huvudsak samma förslag,
som konstitutionsutskottet framfört år 1880, rönte samma öde som motionen
sistnämnda år. Konstitutionsutskottet tillstyrkte förslaget med vissa ändringar,
och utskottets hemställan vann första kammarens bifall men avslogs av andra
kammaren.
De skäl, vilka anfördes till förmån för de tillfälliga utskottens avskaffande,
voro i huvudsak följande. Man framhöll, att de tillfälliga utskotten icke, såsom
från början varit ämnat, tillsatts ett för varje fråga, i vilket utskott då en speciell
sakkunskap uti den förevarande frågan kunde bliva företrädd. I stället
hade redan de första åren av det nya riksdagsskicket utvecklat sig den praxis,
att vardera kammaren under första delen av riksdagen tillsatt ett visst antal
tillfälliga utskott, mellan vilka sedermera samtliga frågor av beskaffenhet att
böra behandlas av tillfälliga utskott fördelats. De tillfälliga utskotten hade
sålunda icke kommit att få en personbesättning, som var speciellt skickad för
de uppgifter, vilka förelädes utskottet. Vidare framhölls, att systemet med
successiv behandling i de olika kamrarna och därmed följande behandling i olika
tillfälliga utskott ofta beredde stor omgång och onödigt dubbelarbete. Ett sådant
system försvårade också sammanjämkning mellan kamrarnas olika meningar.
Vidare framhölls, att genom det tillfälliga utskottssystemet samma fråga
ena året, till exempel i anledning av en motion med begäran om utredning, behandlades
av tillfälligt utskott samt ett annat år, då proposition avlåtits i frågan,
behandlades i något av de ständiga utskotten, vilket medförde bristande
kontinuitet i frågornas behandling. Vidare gjordes gällande, att principerna för
fördelningen av frågor mellan de tillfälliga utskotten inbördes och även mellan
opaginerad Kontrollera mot PDF
Konstitutionsutshottets utlåtande Nr 10. it
lillfälliga utskott och ständiga utskott varit mycket svävande och att samma
Jråga ena året hänvisats till ett utskott för att ett annat år utan synbar anledning
hänvisas till ett annat utskott. Man framhöll även, att det överhuvud måste
anses olämpligt att vid riksdagsfrågornas beredning använda två olika system,
ett med samtidig behandling i kamrarna efter beredning av gemensamma utskott,
ett annat med successiv behandling i kamrarna efter beredning av för
vardera kammaren särskilt tillsatta utskott.
Det kan här anmärkas, att under de första årtiondena av det nya riksdagsskickets
tid en ofta häftig strid om de tillfälliga utskottens lagliga kompetensområde
försiggick. Särskilt var härvidlag fråga om till vilket slags utskott
skulle hänvisas dels sådana motioner, vilka delvis tillhörde ständigt och delvis
tillfälligt utskotts kompetensområde, dels ock sådana motioner, vilka innefattade
förslag att avlåta skrivelse med begäran om utredning eller dylikt i lagfråga
eller annan fråga, som därest konkret förslag förelegat skulle gått till ständigt
utskott. Först 1890 erkändes av båda kamrarna principiellt, att dylika motioner
borde gå till ständigt utskott, men även senare har praxis varit något
svävande. Från motionärers sida praktiserades också mycket ofta att framtvinga
hänvisning till ständigt utskott genom att i motionen begära ett anslag för utredning
i ämnet eller formulera en lagtext endast i nämnda syfte, utan avsikt
att få densamma antagen. Principerna för fördelningen av frågorna har också
växlat högst väsentligt under olika perioder. Tidtals har funnits en tendens att
utvidga de tillfälliga utskottens kompetensområde, tidtals åter en tendens att
inskränka detsamma.
Som skäl emot de tillfälliga utskottens avskaffande framhölls, att, enär
de tillfälliga utskotten saknade sekreterare och kansli, de utgjorde en skola för
yngre riksdagsmän, som där utbildades i formellt hänseende, varigenom det också
bleve möjligt att upptäcka förmågorna bland de nykomna riksdagsmännen. Vidare
gjordes det gällande, att det vore olämpligt, att till ett utskott sammanföra
alla de skiftande frågor, som bereddes i de tillfälliga utskotten, och att beredningen
i det gamla allmänna besvärs- och ekonomiutskottet ju en gång befunnits
högst olämplig och därför utdömts. Gentemot detta skäl för de tillfälliga
utskottens bibehållande anfördes i sin ordning, att på grund av den utveckling,
som ägt rum beträffande de tillfälliga utskottens tillsättande, och den permanens,
som de i själva verket erhållit, samma skäl i viss mån kunde åberopas
även emot de tillfälliga utskotten, sådana dessa blivit, samt att ett gemensamt
utskott, motsvarande det gamla besvärs- och ekonomiutskottet, kunde bliva
bättre än de tillfälliga utskotten, om det fördelade sig på avdelningar. — De
tillfälliga utskotten togos emellanåt även i försvar mera principiellt, såsom i
ett konstitutionsutskottsutlåtande av år 1870 i anledning av fråga till vilket
utskott, vissa motioner skulle hänvisas. Det framhölls i detta utskottsbetänkande,
att för förberedande utredning av större spörsmål, där ett omedelbart resultat
såsom vid beslut i budgetfrågor ej erfordrades, den successiva behandlingen
i kamrarna med särskild beredning inom vardera vore ägnad att befordra behörig
utredning och förekomma förhastade beslut i de föreliggande frågorna,
varjämte omogna förslag genast vid deras framträdande kunde förkastas.
6
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 16.
Förslag om
utskottsväsendets
omorganisation
kring
sekelskiftet.
1907 års kommitté)
årslag.
Jordbruksutskottet
inrättas.
Ändrad
arbetsfördelning
mellan
de ständiga
utskotten.
Omkring sekelskiftet kom frågan om utskottsväsendets omorganisation åter
före i riksdagen och nu i större sammanhang. Det är icke längre fråga blott
om de tillfälliga utskottens existensberättigande, utan andra problem börja komma
i förgrunden. Det alltmera hopade arbetsmaterialet hade gjort det svårt för
vissa av riksdagens ständiga utskott att inom skälig tid hinna bearbeta detsamma.
Vidkommande de tillfälliga utskotten framlades motionsvis såväl år 1899
som 1900 förslag om deras avskaffande och ersättande med två eller tre ständiga
utskott. I avseende å de ständiga utskotten föreslogs i motioner nämnda år en
delning av de mest arbetstyngda utskotten, stats-, bevillnings- och lagutskotten,
i vartdera två utskott. Även förslag om en mera genomgripande omorganisation
sågo vid denna tid dagen. I motioner 1898 och 1899 föreslogs, att de ständiga
utskotten skulle vara ett konstitutions-, ett stats-, ett banko-, ett beskattnings-,
två lag-, ett ekonomi- och ett granskningsutskott. Det kan nämnas, att
även tidigare, nämligen åren 1869 och 1895, föreslagits inrättande av, förstnämnda
år ett granskningsutskott och sistnämnda år ett revisionsutskott, hos vilket
riksdagens kontrollerande och granskande befogenheter, som vore splittrade
å konstitutions- och statsutskotten, skulle sammanföras, vilka förslag emellertid
av riksdagen avvisats. — År 1900 framkom ett nytt uppslag, som tog sikte
såväl på frågan om de ständiga utskottens omorganisation som de tillfälliga utskottens
avskaffande. Sålunda framhölls i en motion i andra kammaren, att
den gamla ordningen med ett allmänt besvärs- och ekonomiutskott befunnits
oduglig och att detta mångsysslande utskott icke vore att önska åter. I stället
behövdes flera nya ständiga utskott. För att erhålla en rationell arbetsfördelning
emellan utskotten föreslogs, att den gamla formella indelningsgrunden övergåves
och att utskottens arbetsområden bestämdes efter mera reella grunder. Det
föreslogs sålunda inrättandet av ett konstitutions-, ett stats-, ett riksgälds-, ett
tull-, ett bevillnings-, ett banko-, ett lag-, ett kommunal-, ett socialpolitiskt och
ett ekonomiutskott. Statsregleringen föreslogs skola kvarbliva hos statsutskottet,
varemot alla lagstiftningsfrågor och beskattningsfrågor efter sin natur skulle
delas på de övriga utskotten. De år 1898 och 1899 väckta motionerna avstyrktes
av konstitutionsutskottet och avvisades av riksdagen. 1 anledning av de år 1900
väckta motionerna föreslog emellertid konstitutionsutskottet dels det arbetstyngda
lagutskottets uppdelning på två utskott, dels ock möjlighet att tillsätta särskilda
utskott även för frågor, som eljest skulle tillkomma tillfälligt utskotts
behandling. Detta konstitutionsutskottets förslag liksom de i ämnet väckta motionerna
blevo emellertid av riksdagen avslagna.
Frågan, huru de ständiga utskottens arbetsbörda skulle kunna lättas, blev
emellertid under de första åren av 1900-talet alltmera aktuell och föranledde
år 1907 tillsättande av kommitterade för utredning angående åtgärder för beredande
av lättnad i riksdagens arbete. Dessa kommitterade, som samma år
avgåvo betänkande i frågan, försökte råda bot på de förefintliga missförhållandena
utan någon genomgripande förändring i riksdagens arbetsordning. Beträffande
de tillfälliga utskotten gingo de kommitterade in för desammas bibehållande
och gjorde en sammanfattning av de skäl, vilka anförts till förmån
opaginerad Kontrollera mot PDF
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr It;.
i
för dessa utskott, vilken sammanfattning sedermera åberopats vid de flesta
tillfällen, då fråga om de tillfälliga utskottens avskaffande senare varit före.
Utöver vad tidigare anförts till förmån för de tillfälliga utskotten framhöllo
de kommitterade, att dessa utskott vore särskilt lämpliga med hänsyn till andra
kammaren och dess stora ledamotsantal. I denna kammare väcktes nämligen
ett betydligt större antal motioner tillhörande tillfälligt utskott än i medkammaren,
varför de andrakammarledamöter, vilka icke erhållit plats i ständigt
utskott, kunde tagas i anspråk för dessa motioners utredning.
Det problem, som för de kommitterade framstod som det centrala, var emellertid
att bereda lättnad för de båda mest arbetstyngda utskotten, nämligen
statsutskottet och lagutskottet. I sådant ändamål föreslogo de kommitterade, att
från statsutskottet skulle till det föga belastade bankoutskottet överflyttas dels
riksgäldsärenden, dels ock pensionsärenden, d. v. s. dåvarande tionde huvudtiteln.
Härigenom sönderbröts visserligen budgetbehandlingens enhetlighet,
men då de kommitterade ansågo, att denna huvudtitel icke nämnvärt inverkade
på statsregleringen i dess helhet men var mycket tidsödande att behandla, funno
de fördelarna av en sådan utbrytning överväga olägenheterna. För lagutskottets
vidkommande överflyttades därifrån kommunallagstiftningen och vissa
andra mindre lagstiftningsfrågor till konstitutionsutskottet samt banklagstiftningen
till bankoutskottet. Emellertid funno de sakkunniga dessa lättnader
för stats- och lagutskotten icke tillräckliga. De kommitterade avvisade tanken
på dessa båda utskotts uppdelning på två vardera, enär därigenom budgetbehandlingens
och lagstiftningsarbetets enhetlighet alltför mycket skulle sättas
i fara. De kommitterade funno den lämpligaste utvägen vara att från vart
och ett av de båda nämnda utskotten utbryta en enhetlig grupp ärenden, vilka
grupper kunde sammanföras hos ett nytt utskott. I sådant hänseende funno
de kommitterade jordbruksärendena lämpa sig för utbrytning till ett nytt utskott,
jordbruks- och domänutskottet. Dit överflyttades från statsutskottet
jordbrukets huvudtitel samt från lagutskottet skogslagstiftning, lagstiftning
om jakt och fiske samt angående vägar och skjutsväsende ävensom lagstiftning
rörande vattenrättsförhållanden och skifteslagstiftning. Den sönderdelning av
budgetarbetet och lagstiftningsarbetet, som härigenom skedde, ansågo de kommitterade
nödvändig och icke ägnad att sätta stats- och lagutskottens sammanhållande
verksamhet på sina områden alltför mycket i fara. Däremot motiverades
jordbruksutskottets inrättande icke med någon önskan att låta modernäringen
erhålla sitt eget utskott. De kommitterades förslag genomfördes i
allt väsentligt definitivt vid 1909 års riksdag, dock att det nya utskottet kom
att benämnas allenast jordbruksutskottet.
Genom jordbruksutskottets inrättande infördes en ny princip beträffande
arbetsfördelningen mellan utskotten, i det ärendenas materiella natur på denna
punkt blev avgörande. Härigenom hava emellertid den formella indelningsgrunden
och den reella kommit att skära varandra i de nu gällande reglerna för
arbetets organisation.
När de kommitterades förslag behandlades vid 1908 års riksdag, avvisades Motion 1908.
samtidigt en motion av i huvudsak samma innebörd som den år 1900 väckta
8
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 16.
De tillfälliga
utskotten få
sekreterare
1912.
Förslag ang.,
utskottens om
organisation
1914—1916.
Förslag om
budgetarbelet
1915.
Interpellatio
ner
1913
och 1916.
1916 års kommittéförslag.
Lagutskottet
delas.
och här ovan refererade motionen om en genomgripande utskottsomorganisation,
innebärande de tillfälliga utskottens avskaffande och en ny indelning av
de ständiga utskottens arbetsområden efter materiella grunder.
År 1912 genomfördes den förändringen beträffande de tillfälliga utskotten,
att dessa fingo utse sekreterare liksom de ständiga utskotten. Härmed bortföll
i viss mån ett av de tidigare anförda skälen för de tillfälliga utskottens
bibehållande, nämligen att de tjänade till skola för de yngre riksdagsmännen
och beredde dessa tillfälle att utmärka sig genom föredragning och författande
av utlåtande i ärendena.
Förslag till genomgripande förändringar på ifrågavarande område framfördes
åter vid 1914, 1915 och 1916 års riksdagar. En och samme motionär i andra
kammaren framlade vid samtliga dessa riksdagar likartade projekt. De båda
sistnämnda åren föreslogs sålunda, att de ständiga utskottens antal skulle bliva
femton. Samtliga riksdagsmän skulle fördelas på dessa utskott och suppleantinstitutionen
avskaffas, varigenom alla riksdagsmän skulle beredas likvärdigt
arbete i utskotten. På grund av kamrarnas olika ledamotsantal skulle emellertid
på detta sätt andra kammaren erhålla större representation i utskotten
än första kammaren. Samtliga dessa motioner avstyrktes av konstitutionsutskottet
och avslogos av riksdagen. Sista året frågan var före, 1916, ansåg
emellertid andra kammaren, att riksdagsskrivelse borde avlåtas med begäran
om utredning angående åtgärder för undanröjande av de olägenheter, som vidlådde
riksdagsarbetets organisation.
År 1915 framfördes motionsvis frågan om statsregleringsarbetets planmässighet
och enhetlighet. Konstitutionsutskottet hemställde, att riksdagen skulle
begära en allsidig utredning angående de åtgärder, som kunde påkallas till
vinnande av ökad planmässighet och enhetlighet på området. Andra kammaren
biföll utskottets hemställan, varemot första kammaren avslog densamma.
Från nu berörda tidsskede kunna även nämnas två interpellationsdebatter,
åren 1913 och 1916, under vilka riksdagsarbetets organisation tämligen ingående
diskuterades. Bland annat ifrågasattes vid dessa debatter de tillfälliga utskottens
avskaffande.
Den sålunda alltjämt aktuella frågan föranledde år 1916 tillsättandet av
en ny kommitté för utredning angående åtgärder för beredande av lättnad i
riksdagens arbete. Denna kommitté föreslog lika litet som 1907 års kommitté
några mera ingripande förändringar å förevarande område. Kommittén avvisade
med hänvisning till de år 1907 anförda motiven tanken på avskaffande
av de tillfälliga utskotten. Beträffande utskottsarbetets organisation föreslogo
de sakkunniga endast lagutskottets uppdelning på två utskott, vilka tillsammans
skulle ha att fördela de på lagutskotts behandling ankommande ärendena.
I samband därmed skulle från jordbruksutskottet till lagutskott återföras
de år 1909 till förstnämnda utskott överförda lagstiftningsfrågorna rörande
vattenrättsförhållanden samt skifte och därmed sammanhängande spörsmål.
Kommitténs förslag antogs av riksdagen 1917 och blev efter nya val
till andra kammaren definitivt antaget 1918. Det är att märka, att genom
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr Vi.
9
lagutskottens befogenhet att sig emellan fördela ärendena en ny princip på arbetsfördelningens
område infördes.
Frågan om de tillfälliga utskottens avskaffande, som icke berörts 1917 och Förslag om de
1918, kom vid 1921 års riksdag åter under behandling genom motion i första
kammaren, däri föreslogs dessa utskotts ersättande med ett ständigt utskott.
Konstitutionsutskottet, som hänvisade till de gamla skälen för de tillfälliga
utskottens bibehållande och ansåg, att dessa utskott på ett i regel tillfredsställande
sätt berett på dem ankommande ärenden, avstyrkte motionen, som
oekså avslogs av kamrarna. Från flera håll gjordes emellertid därvid gällande,
att frågan om riksdagsarbetets omorganisation behövde tagas upp i större
sammanhang.
Så skedde påföljande år, 1922. De kommittéer, som arbetat på en omlägg- Förslag om
ning av statens räkenskapsväsen och budgetåret, hade framkastat tanken på
en omorganisation även av budgetarbetet inom riksdagen för ernående av snab- organisation
bare och mera tillfredsställande resultat. Sålunda ifrågasattes, att varje hu- 1922''
vudtitel i huvudsak skulle beredas av ett särskilt utskott, vilket skulle handhava
också andra, med respektive huvudtitel materiellt sammanhörande frågor,
även om dessa icke direkt berörde budgeten. Det kunde nämligen med
skäl sättas i fråga, om det vore lämpligt, att samma ärende på olika stadier,
allteftersom ett anslag begärdes eller icke, behandlades av olika utskott. För
sammanhållning av budgetarbetet borde samtliga utskottsförslag i budgetfrågor
underställas överprövning av en finansdelegation inom riksdagen.
I viss anslutning till dessa kommittéförslag väcktes vid 1922 års riksdag
två motioner i första kammaren, avseende åstadkommande av en enhetlig och
planmässig budgetbehandling inom riksdagen. I en av dessa motioner framställdes
förslag jämväl om utskottsarbetets omorganisation i allmänhet, bland
annat avskaffande av de tillfälliga utskotten. Konstitutionsutskottet hemställde,
att riksdagen skulle begära utredning rörande de åtgärder, som kunde
påkallas till vinnande av ökad planmässighet i riksdagens arbete i överensstämmelse
med de riktlinjer, utskottet angivit. Utskottet ställde sig emellertid avvisande
till vissa av de i motionerna framförda uppslagen. Sålunda ansåg utskottet,
att en föreslagen preliminär budgetbehandling, som skulle medföra
möjlighet att efter denna behandling göra jämkning i olika poster för uppnående
av enhetlighet och jämvikt, icke borde införas. Vidare ställde sig utskottet
avvisande mot ett framkastat förslag, att kamrarna skulle hava olika
antal ledamöter i utskotten för att därigenom råda bot på arbetslösheten bland
en del andrakammarledamöter. Likaså avvisades förslaget om de tillfälliga
utskottens avskaffande under hänvisning till det året förut avgivna utlåtandet.
Utskottet ställde sig även avvisande till tanken på att återflytta jordbruksärendena
till statsutskottet. Utskottet ansåg, att även om detta, särskilt
ur synpunkten av den likformiga behandlingen av anslagsfrågor, kunde erbjuda
vissa fördelar, den viktiga ställning jordbruksnäringen intoge och det
inbördes sammanhang, som bestode mellan olika spörsmål rörande denna näring,
utgjorde övervägande skäl för jordbruksutskottets bibehållande.
De positiva riktlinjer, utskottet angav för en reformering, gingo likväl, i an
-
10
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 16.
Förslag om
risdagsarbetets
omorganisation
1928.
Åtgärder lör
bättre organisation
av rilcsdagsarbetet,
vilka icke beröra
utskottens
ställning.
slutning till motionernas grundtankar, i huvudsak ut på åstadkommandet av
enhetlighet i budgetbehandlingen. Sålunda önskade utskottet åstadkomma närmare
samarbete mellan stats- och bevillningsutskotten i budgetfrågor. Vidare
föreslog utskottet, att regelbundna redogörelser för budgetarbetets fortgång
skulle upprättas och göras tillgängliga för riksdagens samtliga ledamöter.
Dessutom ansåg utskottet, att man borde taga under övervägande tionde huvudtitelns
återförande till statsutskottet. Å andra sidan framhölls i utskottets
betänkande, att frågor rörande de affärsdrivande verken utom lönefrågor
— enär medlen för dessa verk till stor del anskaffades genom upplåning
— skulle kunna överföras till bankoutskottet, som redan förut hade hand om
riksgäldsverket och därmed sammanhängande upplåningsfrågor. Konstitutionsutskottets
förslag, mot vilket i olika detaljer åtskilliga reservationer avgå
vos, avslogs emellertid av båda kamrarna. Det erkändes visserligen allmänt,
att det förelåge ett behov av en viss omorganisation av riksdagsarbetet,
men starka betänkligheter framfördes gentemot de riktlinjer, som utskottet angivit
för en utredning.
Sedermera har frågan om riksdagsarbetets omorganisation upptagits vid senaste
årets riksdag i anledning av två inom andra kammaren väckta motioner,
den ena av herr Osberg, innehållande samma förslag, som vid årets riksdag
framföres av samme motionär. Konstitutionsutskottet tillstyrkte med anledning
av fjolårets motioner en utredning rörande erforderliga ändringar i gällande
bestämmelser om utskottens sammansättning och arbetsuppgifter ävensom
i samband därmed rörande de åtgärder i övrigt, som kunde vara ägnade
att främja en sund utveckling av riksdagens arbetsformer. Utskottet avhöll
sig emellertid från att giva några närmare direktiv för en sådan utredning
utan nöjde sig med att framhålla vissa problem, som borde tagas under omprövning.
Som sådana problem angav utskottet frågorna om de tillfälliga utskottens
ställning, om en förbättrad organisation av de ständiga utskotten och
en bättre fördelning av ärendena mellan desamma, om enhetlig behandling av
budget- och lagstiftningsfrågor samt slutligen om möjligheten att bereda så
många som möjligt av riksdagens ledamöter tillfälle att deltaga i ärendenas
beredning i ständigt utskott. Utskottet framhöll, att reformarbetet på förevarande
område måste ske med varsam hand och icke sträckas längre än utvecklingen
och förhållandena påkallade. Utskottets hemställan bifölls av andra
kammaren men avslogs, om än med knapp majoritet, av första kammaren.
Frånsett frågan om utskottsarbetets lämpligaste organisation hava åtskilliga
andra förslag till beredande av ökad effektivitet och planmässighet i riksdagsarbetet
under årens lopp varit under behandling och lett till vissa resultat.
I främsta rummet äro härvid att beakta de åtgärder, som vidtagits för atc
riksdagsarbetet snarast möjligt skall komma i gång efter riksdagens sammanträde
och för att arbetsmaterialet snarast möjligt skall kunna överblickas. Vid
1900 års riksdag genomfördes vissa grundlagsändringar i syfte att kol; stitueringen
av riksdagens kamrar och utskott skulle ske snabbare än förut. Sålunda
ordnades granskningen av riksdagsmännens fullmakter så, att onödig
opaginerad Kontrollera mot PDF
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 1(1.
1 1
tidsutdräkt skulle undvikas, varjämte tiden, inom vilken riksdagen skall högtidligen
öppnas samt utskotten skola väljas och sammanträda förkortades.
Beträffande tiden för arbetsmaterialets framläggande fanns ursprungligen
i 1866 års riksdagsordning endast bestämmelserna, att statsverkspropositionen
skulle avlämnas vid riksdagens öppnande samt att motion tillhörande ständigt
utskotts behandling, med undantag av grundlagsförslag, skulle väckas
inom tio dagar från riksdagens öppnande, såvida den icke omedelbarligen föranleddes
av inom någondera kammaren fattat beslut eller upptaget ärende eller
annan under riksdagen inträffad händelse.
På grundval av det utav 1907 års kommitterade avgivna betänkandet antogs
1909 definitivt förslag om motionstidens inskränkning i vissa hänseenden, däri
den dittills varit obegränsad, nämligen beträffande motioner, som ankommo på
tillfälligt utskotts behandling, till tjugu dagar från riksdagens öppnande, och
beträffande motioner, som föranleddes av kungl. propositioner, som avlämnades
efter riksdagens öppnande, till femton dagar från propositionens avlämnande.
T samband med denna inskränkning av motionstiden gavs utskotten en något
vidsträcktare förslagsrätt, så att nya uppslag i en redan väckt fråga kunde
framföras av utskott utan stöd av motion.
På grundval av det utav 1916 års kommitté avgivna betänkandet antogs
1918 definitivt förslag om inskränkning av tiden, dels för avgivande a\ motioner
i grundlagsfrågor till fyrtio dagar från riksdagens öppnande, dels ock,
vilket hade större betydelse, för avlämnande av kungl. propositioner till sjuttio
dagar efter riksdagens öppnande, där Konungen icke fann någon under
riksdagen inträffad händelse föranleda till senare framläggande eller prövade
uppskov med framställningen lända riket till men. Samtidigt inskränktes tiden
för avgivande av motioner i anledning av kungl. propositioner till tio dagar
efter propositionens framläggande, med rätt för kamrarna att utsträcka tiden
till tjugu dagar. Motion om ytterligare inskränkning av tiden för avlämnande
av propositioner — till femtio dagar från öppnandet — avslogs på kon
stitutionsutskottets hemställan vid 1927 års riksdag.
Den starka anhopning av ärenden på kamrarnas bord, som brukar äga rum
i slutet av riksdagstiden, och den utsträckning av tiden för riksdagens samvaro
utöver den av grundlagen som normalt angivna, vilken numera regelmässigt
äger rum, har framkallat även längre gående reformförslag. Sålunda
har diskuterats möjligheten att giva riksdagen rätt att uppskjuta en frågas
slutliga behandling till en påföljande riksdag. Konstitutionsutskottet framlade
redan vid 1873, 1874 och 1875 års riksdagar förslag i denna riktning, vilka
förslag av första kammaren biföllos men av andra kammaren avslogos.
Även år 1884 anslöt sig första kammaren, nu mot konstitutionsutskottet, till
ett dylikt förslag. 1907 års kommitté diskuterade frågan men fann. att ett
dylikt institut icke skulle bliva av större värde. Det vore bättre, att ett förslag,
som icke hunne omsorgsfullt behandlas, avsloges och att frågan på nytt
väcktes en annan riksdag. — Emellanåt bär även framkastats tanken, att
riksdagen borde utan realbehandling kunna återlämna en sent på riksdagen
avlämnad proposition. Förslag bär även framförts, att inskränka plenas an
-
12
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 16.
Utskottets
yttrande.
tal i kamrarna under riksdagens första del, då utlåtandena, som utskotten hunnit
avlämna, äro få och små, varigenom utskottsarbetet kunde vinna åtskilliga
dagar.
Ett mera vittutseende förslag framlades i motion vid 1922 års riksdag, däri
föreslogs, att riksdagsarbetet skulle fördelas på en höst- och en vårsession.
Detta förslag avstyrktes av konstitutionsutskottet, bland annat därför, att det
skulle försvåra deltagandet i riksdagsarbetet för personer, vilkas huvudsakliga
verksamhet gällde andra områden än politiken. Förslaget avslogs också av
kamrarna.
Såsom av den lämnade historiken framgår, innefattar den förevarande frågan
om riksdagsarbetets omorganisation en mängd svårlösta spörsmål, vilka
sedan länge varit föremål för riksdagens uppmärksamhet. Förra året hemställde
konstitutionsutskottet, som i historiken nämnts, att riksdagen skulle begära
utredning i saken. Denna hemställan avslogs emellertid av första kammaren,
till synes ej minst på den grund, att utskottet icke kunnat lämna några
bestämda direktiv för utredningen.
Konstitutionsutskottet har också i år ägnat frågan en ingående behandling,
och en av utskottet tillsatt delegation har verkställt en så grundlig utredning,
som med hänsyn till den knappa tiden varit möjligt. Emellertid hava några
nya uppslag, ägnade att bringa frågan i annat läge än förra året, icke framkommit,
och utskottet har icke trott sig kunna för en utredning giva några bestämda
direktiv, vilka kamrarna för närvarande kunde väntas godkänna. Ehuru
det inom riksdagen torde liksom inom utskottet råda en bestämd mening, att
i vissa hänseenden riksdagsarbetet behövde omorganiseras, gå likväl meningarna
starkt isär, på vad sätt denna omorganisation skulle ske.
Riksdagens budgetberedning torde sålunda lida av en viss brist på enhetlighet
och överskådlighet samt budgetarbetets avslutning vara behäftad med
vissa olägenheter, vilka kunna erhålla reell betydelse. En mängd förslag
om budgetarbetets reformering föreligga även, men dessa gå delvis i rakt
motsatt riktning mot varandra. Att den tillfälliga utskottsorganisationen
icke för närvarande är fullt tillfredsställande torde också vara allmänt
erkänt, men om bristerna härvidlag skola avhjälpas genom att avskaffa de tillfälliga
utskotten eller tvärtom genom att öka dessas arbetsområde är omtvistat.
Liknande motsättningar i uppfattning göra sig gällande även beträffande
andra riksdagsorganisatoriska spörsmål.
Vid anmärkta förhållanden, då första kammaren förra året avvisat utredningskravet,
då enighet om riktlinjer för en utredning icke nu kan vinnas och
då de i föreliggande motioner givna uppslagen icke synas lämpade att läggas
till grund för en sådan, får konstitutionsutskottet, med vidhållande av sin uppfattning,
att frågan om riksdagsarbetets omorganisation är förtjänt av den
största uppmärksamhet, och i avbidan på att en enhetligare åsiktsbildning angående
riktlinjerna för frågans lösning skall framträda, hemställa,
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr JO.
13
att
1) motionen 1:1,
2) motionen I: 14,
3) motionen 1:234,
4) motionen 11:352,
icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 10 maj 1929.
På konstitutionsutskottets vägnar:
K. VON GEI JER.
Närvarande: Herrar von Geijer, Sävström, Strömberg, David Bergström*, Thulin,
G. W. Hansson, Hellberg, Ljunglund*, Sundberg, Alexander Nilsson, Åkerberg,
Magnusson i Tumhult, Engberg*, Persson i Trången, Borg, Forssell*, Lindmark,
Olsson i Mora, Fast* och Björck i Kristianstad.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herrar David Bergström, Thulin, G. W. Hansson, Hellberg, Åkerberg,
Engberg och Olsson i Mora, vilka yrkat, att utskottet måtte hemställa,
att riksdagen ville, i anledning av motionerna I: 1, 14 och 234 samt II: 352,
i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om verkställande av en ingående utredning
beträffande de åtgärder, som böra vidtagas för vinnande av större effektivitet
och planmässighet i riksdagsarbetet samt främjande av en sund utveckling av
riksdagens arbetsformer, ävensom om framläggande för riksdagen av de förslag
till ändring av bestämmelserna om riksdagens arbetsformer, vartill utredningen
kan giva anledning.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.