Memorial i anledning av en inom första kammaren jämlikt § 57 riksdagsordningen gjord anmälan om anledning till anmärkning mot statsrådet och chefen för försvarsdepartementet.
1929-05-03 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1929:18, Memorial i anledning av en inom första kammaren jämlikt § 57 riksdagsordningen gjord anmälan om anledning till anmärkning mot statsrådet och chefen för försvarsdepartementet.
Dokumentets text
Konstitutionsutskottets memorial Nr 18.
1
Nr 18.
Ankom till riksdagens kansli den 16 maj 1929 kl. 2.30 e. m.
Konstitutionsutskottets memorial i anledning av en inom första
kammaren jämlikt § 57 riksdagsordningen gjord anmälan
om anledning till anmärkning mot statsrådet och
chefen för försvarsdepartementet.
Sedan enligt protokollsutdrag från första kammaren av den 3 maj 1929 herr
Möller inom kammaren yttrat, att anledning förefunnes till anmärkning mot
statsrådet och chefen för försvarsdepartementet, varom remiss begärdes till
konstitutionsutskottet, inför vilket anledningen skulle uppgivas, har jämlikt
föreskriften i § 57 riksdagsordningen detta yttrande tillika- med ett av herr
Möller i sammanhang härmed avlämnat förseglat konvolut blivit till utskottet
överlämnat.
Ifrågavarande förseglade konvolut befanns vid öppnandet innehålla en skri- Anmälningsvelse
av följande lydelse: skriften.
Till riksdagens konstitutionsutskott.
Den 15 mars 1929 beslöt Kungl. Maj :t i konselj efter föredragning av herr
statsrådet och chefen för försvarsdepartementet att bifalla en framställning
från nämnden för »Stiftelsen Karl Langenskiölds fond för främjande av ungdomens
vilja och förmåga att deltaga i fosterlandets försvar» om erhållande
till låns från Dalregementet av viss intendenturmateriel och vapenutrustning
mot ersättning efter samma grunder, som brukat tillämpas vid lån till landstormsövningar.
Samtidigt beslöt Kungl. Maj:t bevilja en anhållan från stiftelsen
om dispositionsrätt till visst förläggningsutrymme på Eomme hed. I
sin framställning till Kungl. Maj :t hade stiftelsen meddelat, att avsikten vore
att anordna och bekosta en frivillig förberedande militär utbildningskurs för
ett antal skolynglingar före studentexamens avläggande. Kursen skulle komma
att omfatta 72 elever och fortgå 100 dagar, fördelade på två år med 50
dagar vardera sommaren. I pressen har uppgivits, att stiftelsens nämnd sedermera
genom rundskrivelse till läroverk och andra läroanstalter inbjudit elever
i andra ringen eller motsvarande klass att deltaga i nämnda utbildning
från och med instundande sommar.
År 1927 väcktes inom andra kammaren och hänvisades till dess första tillfälliga
utskott en motion (nr 198), vari hemställdes, att riksdagen ville i skrivelse
till Kungl. Maj :t anhålla, att utredning måtte verkställas rörande idrotts
Bihang
till riksdagens protokoll 1929. 5 saml. 13 haft. (Nr 18.)
1
2
Konstitutionsutskottets memorial Nr 18.
lig och förberedande militär utbildning vid läroanstalter och skolor samt att
av utredningen föranledda förslag om möjligt måtte underställas 1928 års
riksdag. Andra kammarens första tillfälliga utskott hemställde i sitt utlåtande
nr 4, att den väckta motionen ej måtte till någon andra kammarens åtgärd
föranleda. Kammaren beslöt med tillämpning av uppresningsförfarandet
att bifalla utskottets hemställan.
I en inom andra kammaren väckt och till dess första tillfälliga utskott hänvisad
motion (nr 199) hade likaledes vid 1927 års riksdag hemställts, att
riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att utredning skyndsammast
måtte verkställas rörande förberedande militär utbildning åt skolungdom,
avseende förberedelse till reservofficersutbildning och anordnad på frivillighetens
väg under ferietid, samt att av utredningen föranledda förslag om möjligt
måtte underställas 1928 års riksdag. Utskottet, som ansåg, att ^ åtgärder ° i
motionens syfte icke borde vidtagas, hemställde, att motionen ej måtte till någon
andra kammarens åtgärd föranleda. Kammaren beslöt utan votering bifalla
utskottets hemställan. _ _ .
I en inom andra kammaren väckt motion (nr 151) hade vid 1928 års riksdag
hemställts, att riksdagen ville för budgetåret 1928/1929 bevilja ett extra
anslag av 52,000 kronor i och för bestridande av kostnaderna för en förberedande
militär utbildningskurs åt skolungdom, avseende förberedelser till reservofficersutbildning
och anordnad på frivillighetens väg på ferietid. I sitt utlåtande
nr 125 hemställde statsutskottet, att riksdagen måtte i anledning av den
väckta motionen i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t måtte
taga under övervägande frågan om en omläggning av reservofficersutbildningen
i det av utskottet angivna syftet. Utskottet ansåg det icke^vara uteslutet,
att genom en omläggning av reservofficersutbildningen på sådant sätt, att
minsta möjliga hinder uppstode för reservofficersaspiranterna i deras studier
och civila yrkesutbildning, en förbättring av rekryteringen kunde ernås. Möjligen
kunde det befinnas ändamålsenligt att förlägga en del av utbildningen
före studentexamen. Utskottet, som dock icke kunde tillstyrka, att medel anvisades
för det i motionen angivna ändamålet, ville i anledning av motionen
föreslå, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att frågan
om den lämpligaste förläggningen av tiden för reservofficersutbildningen toges
under närmare övervägande. Båda kamrarna biföllo statsutskottets hemställan,
och i skrivelse nr 239 anhöll riksdagen, att Kungl. Maj :t måtte taga under
övervägande frågan om en omläggning av reservofficersutbildningen i det av
riksdagen angivna syftet.
Av vad i ärendets riksdagsbehandling förelupit synes det mig med all önskvärd
tydlighet framgå dels att riksdagen icke funnit anledning frånträda sitt
år 1917 fattade beslut om avskaffandet av skolungdomens vapenövningar, dels
att spörsmålet om lämplig förläggning av utbildningstiden för blivande reservofficerare
hänskjutits till Kungl. Maj :t i och för utredning.
Vid sådant förhållande har det helt naturligt varit ägnat att väcka uppseende,
att Kungl. Maj :t fattat sitt ovan omförmälda beslut, som uppenbart står
i strid med riksdagens hållning till frågan om skolungdomens vapenövningar
och lika uppenbart innebär ett föregripande av den utredning beträffande förläggningen
av reservofficersaspiranternas utbildningstid, varom riksdagen i
fjol hemställde.
Härtill kommer emellertid en enligt min mening mycket betydelsefull principiell
synpunkt. Det måste betraktas som ett betänkligt äventyrande av den
demokratiska statens inre säkerhet, därest privata sammanslutningar tillåtas
bedriva militär utbildning och disponera krigsmateriel. I den mån den demokratiska
staten har behov av medborgarnas militära utbildning skall denna be
-
Konstitutionsutskottets memorial Nr 18. 3
drivas och bekostas av staten själv oeli icke överantvardas åt den enskilda
f öretagsam heten.
På grund av vad sålunda förelupit har jag ansett mig icke kunna underlåta
att, i den ordning § 57 riksdagsordningen föreskriver, anmäla, att anledning
till anmärkning finnes mot statsrådet och chefen för försvarsdepartementet,
och får jag härmed inför utskottet uppgiva anledningen härtill.
Stockholm den 3 maj 1929.
Gustav Möller.»
På därom hos vederbörande i anledning av förestående anmälan gjord fram- Handlingarna
ställning hava till konstitutionsutskottet överlämnats dels protokollet över för- * * en^el''
svarsärenden den 15 mars 1929, i vad det angår utlåning av intendenturmateriel
till stiftelsen Karl Langenskiölds fond under en av stiftelsen anordnad utbildningskurs,
framställning om upplåtande av lokaler å Rommehed för sagda
utbildningskurs och framställning om tillhandahållande av eldhandvapen m. m.
för samma kurs, dels de till dessa ärenden hörande handlingar. Av nämnda
protokoll och handlingar inhämtas i huvudsak följande.
Genom donation av avlidne friherre Karl Langenskiölds efterlevande har
grundats stiftelsen »Karl Langenskiölds tond för främjande av ungdomens
vilja och förmåga att deltaga i fosterlandets försvar». Fonden förvaltas av
en nämnd på tre personer, nämligen generallöjtnanten C. G. Hammarskjöld, generalmajoren
E. Linder och riksgäldsfullmäktigen H. S. Tamm.
Den 5 februari i ar inkom stiftelsens nämnd genom sin ordförande, generallöjtnanten
Hammarskjöld, med tre särskilda ansökningar till Kungl. Maj :t.
I dessa ansökningar förklarar nämnden, att enligt dess mening det med donationen
avsedda syftemålet bäst skulle uppfyllas genom att för skolynglingar,
före studentexamens avläggande och före inträde i värnpliktsåldern, anordna en
frivillig förberedande militär utbildningskurs. Nämnden förklarar sig hava
för avsikt att under förutsättning av Kungl. Maj:ts medgivande anordna och
helt bekosta en dylik kurs.
I den första av dessa ansökningar meddelar nämnden, att vid utväljande av
plats för kursens förläggning nämnden trott sig finna en lämplig dylik i Romme
hed, där tillräckliga utrymmen av olika slag skulle kunna ställas till förfogande.
På grund därav anhåller nämnden att under tiden från och med den
20 juni till och med den 17 augusti 1929 enligt närmare överenskommelse med
chefen för Dalregementet få för kursen disponera erforderliga lokaler för utbildning,
förläggning och utspisning m. m. å Romme hed.
I den andra ansökningen anhålles att under den tid kursen beräknas pågå
få — i huvudsak enligt för utlåning av eldhandvapen och försäljning av ammunition
till frivilliga skytteväsendet och landstormsrörelsen gällande bestämmelser
— till låns från Dalregementet erhålla erforderligt antal eldhandvapen,
rengöringsmateriel, målskjutningsmateriel och dylikt samt att genom
nämnda truppförband få inköpa erforderliga mängder av ammunition av olika
slag.
I den tredje ansökningen anhålles att under den tid kursen beräknas pågå
få såsom lån från Dalregementet erhålla erforderlig intendenturmateriel, så
-
4
Konstitutionsutskottets memorial Nr 18.
som sängar och sängservis, matservis, tältutrustning, remtygspersedlar m. m.,
allt mot en ersättning, som finnes fastställd för utlåning av materiel ur kronans
förråd under vissa frivilliga landstormsövningar.
Vid ansökningarna var fogad en U. P. M. över huru kurserna tänktes anordnade,
vilken U. P. M. emellertid före ärendets avgörande utbyttes mot en den
13 mars 1929 ingiven omarbetad U. P. M., som i en del detaljer skilde sig från
den första. Bland annat ändrades enligt denna senare U. P. M. tiden för
kursen.
Arméförvaltningen hördes över ansökningarna. Dess intendentsdepartement
förklarade sig icke hava något att erinra mot att lokaler för utbildning, förläggning
och utspisning m. m. upplätes åt kursen å Eomme hed enligt närmare
överenskommelse mellan ordföranden i stiftelsens nämnd och chefen för Dalregementet,
därvid dock intendentsdepartementet samtidigt anmälde, att chefen
för norra arméfördelningen i ett till departementet insänt yttrande förklarat,
att — därest en sådan kulsprutekurs för subalternofficerare ur infanteriet,
som under år 1928 förlädes till Romme hed under tiden från och med den 23
juli till och med den 1 september, även under innevarande år komme att förläggas
till Eomme hed — lokalerna för matlagning och utspisning under tiden
för en sådan kulsprutekurs jämväl måste disponeras av till Eomme hed
förlagd trupp. Emot det föreslagna sättet för tillhandahållandet av eldvapen
m. m. och försäljning av ammunition hade arméförvaltningens artilleridepartement
icke något att erinra. Beträffande ansökningen om lån av intendenturmateriel
förklarade arméförvaltningens intendentsdepartement, att, därest medgivande
komme att lämnas till anordnande av kursen, departementet komme att
med stöd av bestämmelserna i nådigt brev den 19 juni 1919 angående decentralisation
av vissa regeringsärenden medgiva den ifrågasatta utlåningen av intendenturmateriel
på i huvudsak samma villkor, som gällde vid lån av materiel
under frivilliga landstormsövningar anordnade enligt av Kungl. Maj:t fastställda
planer och instruktioner.
Den senare ingivna U. P. M. är frånsett vissa här ovan i texten meddelade
upplysningar av följande lydelse:
»3. Målet för verksamheten &r: .
a) bibringande av soldatutbildning och förberedande underbefälsutbildning
åt ett antal skolynglingar med särskild tanke att vinna erfarenhet rörande
det lämpligaste sättet för militär utbildning av skolungdom;
b) främjande av elevernas fostran i religiös och fosterländsk riktning samt
stärkande av deras intresse för Sveriges försvar.
4. För utbildningens organisation m. m. gälla följande allmänna bestämmelser:
a)
Utbildningstiden utgör 100 dagar, fördelade pa tva ar med oO dagar pa
varje. Utbildningen förlägges till tiden för skolornas sommarlov, från mitten
av juni till början av augusti. Inryckning till kursen 1929 avses att äga rum
den 12 juni, utryckning den 2 augusti.
b) Antalet elever beräknas till 72. Till elever antagas sauana ynglingar,
vilka ansökningsåret flyttas till III ringen vid statens läroverk (motsvarande
vid enskilda skolor) och vilka i övrigt väl skött sina skolstudier.
Meddelande angående kursens anordnande, dess ändamål och allmänna orga
-
Konstitutionsutskottets memorial Nr 18.
5
nisation, bestämmelser angående utrustning, resor och ekonomi m. m. lämnas
till rektorsämbetet vid samtliga högre allmänna läroverk (motsvarande enskilda
skolor) med begäran att på lämpligt sätt bringa detsamma till ungdomens (föräldrars
och målsmäns) kännedom. I samband härmed hemstälies till rektorsämbetena
att mottaga och till nämnden insända ansökningar om deltagande i
kursen samt att -— om möjligt efter vederbörande klassföreståndares samt gymnastiklärarens
och skolläkarens hörande — till- eller avstyrka desamma, ävensom
att beträffande de tillstyrkta ansökningarna tillkännagiva sin mening om
den ordning, i vilken de anses böra bifallas.
Efter ansökningstidens utgång prövar nämnden samtliga inkomna ansökningar
och verkställer den slutgiltiga antagningen av elever.
0) Befälet bör utgöras av:
chef: 1 major;
ställföreträdare: 1 kapten (tillika gymnastik- och idrottsof
ficer);
gruppchefer:
6 yngre subalternofficerare;
biträdande gruppchefer: 6 för ändamålet lämpliga studenter;
kompaniadjutant: 1 fanjunkare;
dagkorpral: 1 indelt.
Till befälspersonal på aktiv stat, som mot avstående av samtliga löneförmåner
erhållit tjänstledighet för att stå till förfogande för kursen, lämnas mot
nämnda löneförmåner svarande ersättning av stiftelsen.
d) Läkarvården bestrides av särskild läkare.
e) Köks- och marketenterirörelsen ombesörjes av husmoder med erforderliga
biträden.
f) Förläggnings plats: Romme hed intill tiden för kulsprutekursens förläggning
därstädes; därefter annan lämplig plats.
g) Beträffande vapen, persedlar och annan materiel o. d., som erfordras för
utbildningen, göres hos Kungl. Maj:t framställning att tillgodose nämnda benov
genom lån från kronans förråd mot ersättning enligt de bestämmelser,
vilka gälla för utlåning under vissa frivilliga landstormsövningar (T. L. A. 27
och 283/1928).
h) Samtliga kostnader för kursen bestridas av till nämndens förfogande
stående medel. Förutom fri förplägnad och förläggning erhåller varje elev
bl. a. följande förmåner:
1) fria resor till och från kursen;
2) uniform med mössa och marschskodon, kartfordral, karta och kompass
samt erforderliga läroböcker;
3) kontant ersättning för övrig ifrågakommande utrustning;
4) kontant ersättning för putsmedel o. d. med 50 öre per elev och dag.
i) Disciplin. Personalen underkastas särskild ordningsstadga.
j) Allmän plan för utbildningen bifogas. Detaljerad plan uppgöres av kursens
chef och förelägges nämnden för godkännande.
k) Inspektion. Skolan inspekteras av nämnden genom ledaren av dess verksamhet.
Nämnden inbjuder statsrådet och chefen för försvarsdepartementet,
statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet, inspektören för infanteriet,
chefen för Norra arméfördelningen, chefen för Kungl. Dalregementet, generaldirektören
och chefen för skolöverstyrelsen ävensom de rektorer, vilka så önska,
att taga del av arbetet.»
Den i promemorian omtalade allmänna planen för utbildningen är av följande
lydelse.
»I. Utbildningens ändamål framgår av ’U. P. M. angående förberedande
militär utbildning av skolungdom’.
6
Konstitutionsutskottets memorial Nr 18.
Frågan om
militärövningar
för
skolungdom
inför riksdagen.
II. Till grund för soldatutbildning och förberedande underbefälsutbildning
lägges i huvudsak för motsvarande utbildning vid infanteriet gällande reglementen
och instruktioner.
Utbildningsarbetet bedrives enligt samma grunder som vid studentkompani
med de avvikelser, vilka betingas av elevmaterialets beskaffenhet. Med hänsyn
härtill modereras och avvägas med utbildningen förenade fysiska ansträngningar.
Elevernas fysiska fostran gives en mer fristående och systematisk form
än vid studentkompanierna, dock med iakttagande av dess nära anknytning till
den militära utbildningen i övrigt.
III. Elevernas moraliska fostran anknytes på ett naturligt sätt till den
militära — såväl den teoretiska som praktiska -—- utbildningen. Därigenom
väckes eftertanke och framkallas känsla av plikt och ansvar — grunden för
ifrågavarande fostran. Denna sker i övrigt på samma sätt som i hemmen,
d. v. s. genom att under den dagliga samvaron stegvis leda eleverna till det mål
man avser. Den skall präglas av obundenhet med avseende å tid och rum. Av
formen är den så till vida bunden, att den icke skall meddelas genom föredrag.
I sammanfattande och befästande syfte användes den noga genomtänkta framställningen
i samtalsform.»
På föredragning av departementschefen, statsrådet Malmberg, och efter tillstyrkan
av statsrådets samtliga ledamöter beslöt Kungl. Maj:t den 15 mars 1929,
dels att för ifrågavarande ändamål erforderliga lokaler å Romme hed finge i
enlighet med mellan ordföranden i nämnden och chefen för Dalregementet träffad
närmare överenskommelse upplåtas under tiden från och med den 12 juni
till och med den 2 augusti 1929, dels att bifalla framställningen om tillhandahållande
av eldhandvapen in. m. och försäljning av ammunition, dels ock att i
anledning av ansökningen om lån av intendenturmateriel bemyndiga arméförvaltningens
intendentsdepartement att till stiftelsen utlåna för kursen erforderlig
sådan materiel, därvid de genom arméförvaltningens beslut den 14 december
1928 meddelade bestämmelser angående lån av armén tillhörig materiel under
vissa frivilliga landstormsövningar m. m. skulle äga motsvarande tillämpning.
Utskottet erinrar, att de tidigare anordnade militärövningarna i skolorna genom
riksdagens beslut år 1910 inskränktes och år 1917 alldeles avskaffades.
Vid 1927 års riksdag väcktes, såsom i anmälningsskriften omtalas, två motioner
i andra kammaren, i vilka motioner hemställdes, i den ena, att riksdagen
ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att utredning verkställdes rörande
idrottslig och förberedande militär utbildning vid läroanstalter och skolor samt
av utredningen föranledda förslag om möjligt skulle underställas 1928 års
riksdag, samt i den andra, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla,
att utredning skyndsammast verkställdes rörande förberedande militär
utbildning åt skolungdom, avseende förberedelse till reservofficersutbildning
och anordnad på frivillighetens väg under ferietid, samt att av utredningen föranledda
förslag om möjligt underställdes 1928 års riksdag.
Andra kammarens första tillfälliga utskott inhämtade yttranden över motionerna
dels från skolöverstyrelsen, som förklarade sig icke hava något att
erinra emot att de ifrågasatta utredningarna komme till stånd, dels ock av generalstabschefen,
som avgav ett längre yttrande i frågan. I detta yttrande
Konstitutionsutskottets memorial Nr 18.
7
framlades ett utarbetat förslag till program för utredning angående idrottslig
och förberedande militär utbildning vid läroverk och skolor i enlighet med den
förra motionen. Beträffande den senare motionen angående anordnande för
skolungdom av frivillig till ferietid förlagd militär utbildning avseende förberedelse
till reservofficersutbildning anfördes i generalstabschefens yttrande
följande:
»Av redogörelsen rörande motsvarande förhållanden i vissa främmande länder
(bil. 1), framgår, att man flerstädes — så i Frankrike, England samt Nordamerikas
förenta stater — sökt genom förberedande utbildning åt skolungdomen
förbereda och förkorta den slutliga utbildningen till reservofficer samt att man
på denna väg uppnått betydelsefulla resultat.
De skäl motionärerna åberopat för att även i vårt land söka på liknande vägar
underlätta den viktiga reservofficersrekryteringen äro synnerligen bärande.
Härför tala ytterligare de fördelar jag inledningsvis utvecklat beträffande
förberedande militär utbildning i allmänhet, bestående däruti att sådan utbildning
underlättar att före värnpliktens inträde lära känna den ene och den
andre elevens anlag och intressen och att med hjälp härav vid den kommande
värnpliktstjänstgöringen sätta en var på lämplig plats inom försvaret.
På grund av dessa förhållanden synes mig en sådan frivillig förberedande
militär utbildning, som motionärerna ifrågasatt, vara en god utväg att upphjälpa
reservofficersrekryteringen.
Av denna anledning har jag redan för någon tid sedan låtit inom generalstaben
utföra förberedande undersökningar rörande organiserande av utbildning
i samma syfte, som motionärerna ifrågasatt, ehuru utredningen icke ännu utmynnat
i något slutgiltigt förslag.
På grund av denna utredning synas mig följande synpunkter och program
lämpligen böra läggas till grund för den utredning, motionärerna begära.
1914 års härordning stadgade för de vapenföra studenterna en tjänstetid av
sådan längd, att utbildning till reservofficer intill tiden för genomgång av reservofficerskurs
vid krigsskolan icke förorsakade reservofficersaspiranten någon
större tidsutdräkt i jämförelse med hans utbildning såsom vapenför student.
Säkerligen i icke ringa mån tack vare detta förhållande kom också armén
att tillföras ett betydande antal reservofficerare.
Redan minskningen av studenternas tjänstgöringstid i beväringens första
uppbåd från 485 dagar enligt 1914 års härordning till 830 dagar under provisoriet
orsakade en påtaglig minskning av antalet reservofficersaspiranter vid
arméns huvudtruppslag, infanteriet. Sannolikt kommer den ytterligare nedskrivningen
i 1925 års härordning till 260 dagar att verka ännu starkare i
ogynnsam riktning.
Särskilt vid infanteriet och trängen, där krigsorganisationen i stor utsträckning
bygger på reservpersonal, kan detta förhållande innebära en allvarlig
olägenhet för arméns krigsberedskap.
Jämfört med värnpliktsutbildningen för studenter och likställda, 260 dagar,
innebär utbildningen till reservofficer, som enligt gällande bestämmelser
uppgår till 605 dagar, en ökning av utbildningstiden med 345 dagar, eller
nära ett år. Om — såsom chefen för generalstaben funnit sig kunna tillstyrka
—- utbildningstiden till reservofficer vid infanteriet och intendenturtrupperna
nedsättes till 485 dagar, så bliver dock alltjämt skillnaden ej mindre än 225
dagar eller 7 V2 månad. Med hänsyn till nutidens skarpa tävlan om utkomst
är det förklarligt, om under sådana förhållanden jämförelsevis få studenter
anse sig hava möjlighet att fullgöra utbildning till reservofficer.
För att råda bot mot den otillräckliga reservofficersrekryteringen torde
inom vårt land, liksom i flera andra länder, frivillig förberedande militär ut
-
8
Konstitutionsutskottets memorial Nr 18.
bildning för skolungdom, som vill inträda på reservofficersbanan, böra komma
i fråga.
Denna frivilliga utbildning bör förläggas till sommarferierna under gymnasieåren
— företrädesvis sommarferierna efter 2. och 3. ringarna.
De med utbildningen förenade ansträngningarna måste avpassas efter elevernas
kroppsutveckling. Då sommarferierna redan nu i ganska stor omfattning
användas till sådan förberedande praktisk utbildning, som kan ställa
ganska stora krav på kroppskraft, exempelvis för sjömansyrket, ingenjörsyrket,
skogs- eller lantmäteribanan m. fl., finnes icke anledning att befara,
att elevernas outvecklade fysik kan förminska den förberedande militärutbildningens
värde. Så mycket mindre behöver detta befaras, därest lämpliga fordringar
uppställas på elevernas kroppsbeskaffenhet. Minimiåldern torde emellertid
böra sättas till 16 år.
Företräde bör lämnas åt ynglingar, vilka äro goda gymnaster, idrottsmän
eller skyttar eller genomgått landstormsutbildning eller scouttjänst.
Då den förberedande militärutbildningen närmast avser att underlätta reservofficersrekryteringen,
bör den i främsta rummet stå öppen för studerande i
gymnasium eller annan därmed jämförlig bildningsanstalt. Endast i andra
rummet böra ynglingar, vilka endast hava realskolebildning, vinna tillträde.
Genom en omkring 2 månaders förberedande militär utbildning under tvenne
på varandra följande somrar kunna enligt ovanstående grunder uttagna elever
bibringas en icke obetydlig militär skolning. Omfattningen av densamma
torde i varje fall kunna bliva sådan, att reservofficersutbildning (värnpliktstjänstgöring)
sedermera kan bedrivas huvudsakligen i form av befälsutbildning.
Detta torde vara möjligt, även om i utbildningsprogrammet inrymmes
idrott, lekar och simsport samt någon teoretisk utbildning, liggande utanför
det militära området, såsom medborgarkunskap och utvecklande av förståelse
för försvaret m. in.
Åtminstone till en början, tills erfarenhet vunnits, bör utbildningen inskränkas
till infanteritjänst.
Vid slutet av 1. sommaren bör prövning av eleverna äga rum, varefter endast
fullt godkända och lämpliga elever beredas tillfälle till fortsatt utbildning
påföljande sommar. Vid slutet av andra årets utbildning bör anordnas slutprövning,
varefter avgångsbetyg utfärdas.
Av synnerlig vikt är, att befäl och lärare väljas bland högt kvalificerad
personal med full kompentens såsom ungdomsledare.
Liksom i fråga om all frivillig utbildning kan ifrågasättas, huruvida här
avsedd utbildning bör anordnas och ledas av arméns myndigheter eller av
någon frivillig organisation med understöd av staten och kontroll från vederbörlig
myndighets sida. Vissa fördelar skulle måhända kunna vinnas genom
att en frivillig organisation toge frågan om hand, bestående i möjlighet till
smidigare organisation, kraftigare propaganda för anslutning samt därigenom
starkare anslutning än till statligt anordnande kurser. Icke desto mindre
synes dock i detta fall, med hänsyn till den nära anslutning, vari den frivilliga
utbildningen bör stå till den fortsatta, statligt ordnade utbildningen
till reservofficer, även den förberedande utbildningen böra anordnas och ledas
av arméns myndigheter.
Den fortsatta utbildningen för de elever, vilka med godkända betyg genomgått
tvenne somrars förberedande militärutbildning och därefter vunnit anställning
såsom reservofficersaspiranter, kan på olika sätt anknytas till utbildningsperioderna
för sådana reservofficersaspiranter, vilka icke genomgått
förberedande militärutbildning. I bilaga 2 lämnas en redogörelse för olika,
härvid framkomliga alternativ.
Rörande kostnader, som här avsedda frivilliga utbildning påkallar, må
Konstitutionsutskottets memorial Nr 18.
9
följande framhållas. I bil. 3 föreligger eu kostnadsberäkning, som upprättats
överslagsvis^ för en beräknad årlig elevstyrka av i medeltal 200 elever per
arsklass. Från och med andra utbildningsåret, då två årsklasser elever årligen
skulle utbildas, kunna, som av bilagan framgår, kostnaderna för utbildningen
beräknas till 95,100 kr. om aret. Att märka är emellertid, att denna kostnad
till stor del motväges av motsvarande minskning i utgifter på annat håll.
Enär nämligen eleverna i de frivilliga kurserna skulle erhålla nedsättning
i den fastställda reservofficersutbildningen med ett dagantal, som ungefär
motsvarar den förberedande utbildningen, så skulle tydligen kostnaderna för
den i vanlig- ordning anordnade reservofficersutbildningen minskas nära nog
i motsvarande man. Dock är det onekligt, att därest genom här ifrågasatt
anordning reservofficersrekryteringen komme att i önskvärd utsträckning ökas,
mahända ända upp till att motsvara behovet, sa skulle därigenom en reell
kostnadsökning inträda men tydligen en kostnadsökning av ur försvarets synpunkt
enbart glädjande natur.»
Som bilagor till generalstabschefens yttrande voro fogade dels redogörelse
för idrottslig och förberedande militär utbildning åt ungdomen inom vissa
främmande länder, dels redogörelse för olika alternativ för fortsatt utbildning
till reservofficer av aspirant, som genomgått fyra månaders förberedande militär
utbildning, dels ock kostnadsberäkning för förberedande militärutbildning
för blivande reservofficersaspiranter.
Utskottet avstyrkte de båda motionerna, dock med reservation av fyra ledamöter.
Beträffande den förra motionen yttrade utskottet bland annat följande:
»Utskottet vill fästa uppmärksamheten vid att, då militärövningarna på
1860-talet infördes vid en del högre läroanstalter, den allmänna värnplikten
ännu ej var införd i vårt land. . Redan på 1890-talet, alltså vid en tidpunkt, då
utbildningstiden ^för de värnpliktiga var avsevärt kortare än den nuvarande,
framkom krav på dessa övningars avskaffande. Våra dagars vidlyftigare utbildning
av de värnpliktiga, och då särskilt av de kategorier, för vilka dylika
övningar främst ifrågasättas, gör ett återinförande av militärutbildning i skolorna
ännu mindre behövligt.
Under den tid, då dylik utbildning var anordnad, var dess värde synnerligen
omstritt, vilket även visas därav att den ej ansågs kunna berättiga till någon
minskning av fredsutbildningen för de värnpliktiga, som genomgått denna
förberedande utbildning. Man torde kunna antaga, att så ej heller skulle bli
fallet, ifall man anyo komme att införa dylika s. k. militärövningar.
Anordnande i skolorna av en förberedande militär utbildning skulle helt visst
draga betydande kostnader. Enär nyttan ur militär synpunkt ej heller framdeles
torde komma att motsvara dessa kostnader, anser sig utskottet även på
denna grund böra avstyrka motionen.
Utskottet kan vidare under inga förhållanden biträda förslaget om att den
fysiska fostran vid våra skolor skulle sammankopplas med eller utgöra en förberedelse
för den militära utbildningen. I den mån förslaget avser att viss
militär utbildning skulle införas jämväl i folkskolorna, anser utskottet ett
dylikt sammanförande olämpligt redan med hänsyn till barnens ålder och utvecklingsstadium.
Det borde icke rada några delade meningar om att exempelvis
undervisningen om huvuddragen av vårt försvars organisation lämpligen
meddelas i samband med undervisningen i medborgarkunskap och ej av
särskilda militära lärare. Det är en uppenbart omöjlig begäran, att, såsom
generalstabschefen i sitt avgivna yttrande ifrågasätter, kom slutresultat av
utbildningen bör framgå elevens uppfattning i fråga om vilken gren av försvarsväsendet
han önskar vid fullgörande av värnplikten tillhöra, samt lära
-
10
Konstitutionsutskottets memorial Nr 18.
rens bedömande, för vilken gren av försvaret han anses lämplig’. Denna förberedande
utbildning skulle dessutom enligt generalstabschefens anförda yttrande
göras obligatorisk samt för de allmänna läroverken, realskolor, folkskollärarseminarier
och tekniska läroverk dessutom förbindas med en årlig examen
med vitsord. En så anordnad militär utbildning anses emellertid icke av generalstabschefen
kunna tillmätas sådant värde, att någon nedsättning i tjänstgöringstiden
vid värnpliktens fullgörande på grund härav kan ifrågasättas.
Därtill kommer, att skolundervisningen bör träda i fredsidéns tjänst, såsom
gällande undervisningsplan för rikets folkskolor i anvisningarna för historieundervisningen
föreskriver. Det skulle helt visst verka egendomligt, om man,
samtidigt med att dessa bestämmelser tillämpas, organiserade militärövningar
vid skolorna eller tvångskommenderade gymnasister till förberedande militär
utbildning under sommarferierna.»
Beträffande den senare motionen hänvisade utskottet till sitt utlåtande angående
den förra samt tilläde därutöver följande:
»Härutöver vill utskottet framhålla, att det kan ifrågasättas, om det rent
fysiskt sett är lämpligt för ynglingar i 16—19-årsåldern att kastas från ansträngande
skolarbete till pressande och ihållande militärövningar och teoretiska
militära studier under ferierna. Behovet av någon tids fullständig vila
efter det på gymnasiestadiet ofta forcerade skolarbetet torde vara obestridligt.
Motionärerna utgå från att den ifrågasatta förberedande reservofficersutbildningen
skulle vara av frivillig karaktär. Utskottet fruktar emellertid, att,
om den föreslagna anordningen skulle komma till stånd, frivilligheten stundom
kunde bli ganska illusorisk genom den agitation och påverkan för deltagande
i dessa kurser, som inom skolan kan komma att bedrivas.»
Utskottets hemställan bifölls beträffande båda motionerna av andra kammaren.
Vid 1928 års riksdag väcktes inom andra kammaren en motion, däri hemställdes,
att riksdagen ville för budgetåret 1928/1929 bevilja ett extra anslag
av 52,000 kronor i och för bestridande av kostnaderna för en förberedande militär
utbildningskurs åt skolungdom, avseende förberedelse till reservofficersutbildning
och anordnad på frivillighetens väg på ferietid. I motionen anfördes
följande:
»Den aktiva befälskadern inom vår nuvarande armé är så knappt tilltagen,
att den nätt och jämt räcker till för utbildningsarbetet i fred. Att med denna
svaga kader under krigstid erhålla någon utsvällning av _ fredsförbanden,
d. v. s. uppsättandet av reservtrupper, torde näppeligen låta sig göra. En hel
del av den aktiva befälskadern måste ju kvarlämnas i depåerna för utbildning
av den del av årskontingenten, som icke i fredstid erhållit nödig utbildning.
För att mobiliseringsapparaten överhuvud taget skall kunna fungera fordras
ett ökat antal reservofficerare.
I 1925 års försvarsproposition beräknades, att infanteriet årligen skulle tillföras
minst 90 reservofficerare. I anledning av de förändringar, riksdagen
vidtog i infanteriets organisation, bör antalet ökas till minst 95. År 1926 utnämndes
38 reservofficerare vid infanteriet, 1927 var antalet 37. _ Sammanlagt
ha under åren 1920—1927 vid infanteriet utnämnts 189 reservofficerare. Bristen
är således högst betydande. För närvarande utgör antalet reservofficersaspiranter
vid infanteriet 60, av vilka 45 beräknas uppnå officersgraden. Å
andra sidan torde detta antal komma att avsevärt ökas genom övergång från
Konstitutionsutskottets memorial Nr 18.
11
ol licersaspiranter till reservofficersaspiranter. I vilken omfattning detta kan
komma att ske är för närvarande icke möjligt att angiva, dock kan antalet icke
stiga till 95.
Hittills har tillströmningen till reservofficersbanan icke motsvarat behovet,
och i framtiden lär den knappast komma att ökas, sedan genom 1925 års
värnpliktslag skillnaden mellan en värnpliktig students och en reservofficers
utbildningstid avsevärt ökats. Den värnpliktige studenten kan icke finna det
lockande att underkasta sig den betydligt längre utbildningstid, som fordras
för att bli reservofficer. Visserligen har genom 1925 års härordning bestämts,
att en reservofficer, som kvarstår till fyllda 42 år, äger utbekomma ett belopp
på, mellan 6,000 och 7,000 kronor. Denna förmån kommer visserligen i någon
mån att främja rekryteringen, men den bör kompletteras med andra åtgärder,
ägnade att för den värnpliktige studenten underlätta utbildningen till reservofficer.
Av största vikt är, att han beredes möjlighet att fullgöra denna utbildning
med minsta möjliga tidsförlust och utan allt för stort intrång i hans
förberedelser till verksamheten i det civila livet. Att intresse finnes hos den
studerande ungdomen för utbildning i försvarets tjänst, därom vittnar den
stora anslutningen till landstormens ungdomsavdelningar, där tusentals ynglingar
årligen genomgå en frivillig militärutbildning, vilken ofta resulterar i
kompetens som gruppchef, ställföreträdande plutonchef, ja i vissa fall t. o. m.
till plutonchef. Detta intresse bör staten tillvarataga.
Olika utvägar att genom förberedande militär utbildning — i likhet med
vad som sker utomlands t. ex. i Holland — underlätta reservofficersrekryteringen
erbjuda sig. En sådan utväg är att låta ynglingar, vilka under året närmast
före studentexamen avsluta sina kurser inom en landstormens ungdomsavdelning
och som förklara sig ämna bliva reservofficerare, avlägga vissa prov,
teoretiska och praktiska, inför av Kungl. Maj :t förordnade officerare. Härigenom
kan tiden för reservofficersutbildningen avsevärt förkortas. En annan
ulväg, som erbjuder en närmare till hands liggande möjlighet att praktiskt
pröva en ny väg för reservofficers rekryteringen, är att genom till ferietid
förlagd frivillig militärutbildning under åren närmast före studentexamen förkorta
den tid, som efter avlagd studentexamen kräves för reservofficersutbildningen.
Chefen för generalstaben har år 1927 till riksdagens andra kammares första
tillfälliga utskott avgivit yttrande över en i denna kammare väckt motion,
nr 199, angående sådan frivillig utbildning. Detta yttrande innehåller en fullständig
utredning rörande omfattningen av och sättet för ifrågavarande militära
utbildnings anordnande och därmed förenade kostnader m. m. Ytterligare
utredning i denna sak torde knappast vara erforderlig. Vissa detaljbestämmelser
närmast beträffande ordnandet av och tidsfördelningen för den fortsatta
reservofficersutbildningen torde lämpligen kunna utfärdas i kommandoväg.
Hinder synes således icke föreligga att försöksvis anordna den första
kursen sommaren 1928 samt följande år tvenne kurser, en yngre och en äldre,
vardera kursen på en tid av 50 å 60 dagar. Ett oavvisligt krav för att det
avsedda ändamålet skall kunna nås är, att elev, som med godkända betyg genomgått
båda årens kurser, tillförsäkras en motsvarande minskning i den för
utbildning till reservofficer lagstadgade tiden.
Enligt de av chefen för generalstaben uppgjorda beräkningarna uppgå kostnaderna
för den yngre kursen med en längd av 60 dagar och ett förutsatt elevantal
av 220 till 52,238 kronor och för den äldre kursen med samma längd och
ett förutsatt elevantal av 180 till 42,922 kronor, d. v. s. under andra året ett
sammanlagt belopp av 95,160 kronor. Nämnda belopp utgör dock icke annat
än till en mindre del en merkostnad för staten. På grund av den ovan förutsatta
minskningen i den för utbildningen till reservofficer fastställda tiden
12
Konstitutionsutskottets memorial Nr 18.
reduceras i motsvarande mån kostnaderna för den efter de förberedande kurserna
följande reservofficersutbildningen. Merkostnaderna äro i stort sett begränsade
till följande poster: resor vid in- och utryckning, undervisningsmateriel,
böcker och kartor m. m., resor och traktamentsersättning åt befäl, diverse
omkostnader, idrottsmateriel, kostnader för ''nytta och trevnad’ samt oförutsedda
utgifter. Även beträffande dessa poster uppgå merkostnaderna icke
alltid till de i generalstabschefens kostnadsberäkning upptagna beloppen. Dessa
merkostnader torde högst kunna beräknas till för den yngre kursen 11,700
kronor och för den äldre kursen 9,750 kronor, eller för båda kurserna tillsammans
21,450 kronor. För denna jämförelsevis obetydliga kostnad skulle en
åtgärd av väsentlig betydelse för reservofficersrekryteringens underlättande
kunna vidtagas.»
I sitt utlåtande över motionen anförde statsutskottet bland annat följande
»Utskottet
har icke ansett det vara uteslutet, att genom en omläggning av
reservofficersutbildningen på sådant sätt, att minsta möjliga hinder uppstå
för reservofficersaspirantema i deras studier och civila yrkesutbildning, en
förbättring av rekryteringen kan ernås. Möjligen kan det befinnas ändamålsenligt
att förlägga en del av utbildningen före studentexamen. Utskottet, som
dock icke kan tillstyrka, att medel anvisas för det i motionen angivna ändamålet,
har i anledning av motionen velat föreslå, att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t anhåller, att frågan om den lämpligaste förläggningen av tiden
för reservofficersutbildningen tages under närmare övervägande.»
Utskottet hemställde, att riksdagen i anledning av motionen i skrivelse till
Kungl. Maj :t skulle anhålla, att Kungl. Maj:t måtte taga under övervägande
frågan om en omläggning av reservofficersutbildningen i det av utskottet angivna
syftet, vilken hemställan av båda kamrarna bifölls.
Utskottets Utskottet har vid granskning av ärendet funnit Kungl. Maj:ts beslut vara
yttrande, anmärkningsvärt. Riksdagen bar beträffande skolungdomens militärutbildning
i allmänhet icke funnit anledning frånträda sin år 1917 intagna ståndpunkt.
Beträffande frågan om den lämpliga förläggningen av utbildningstiden
för reservofficersaspiranter beslöt 1928 års riksdag att hänskjuta den
till Kungl. Maj :t i och för utredning. Enligt vad utskottet inhämtat, har denna
utredning ännu icke till Kungl. Maj:t överlämnats. Genom sitt tillstyrkande
av omförmälta beslut har föredragande statsrådet ej mindre handlat i
strid med riksdagens tillkännagivna mening än även föregripit den av riksdagen
begärda utredningen.
Yad utskottet framför allt finner anmärkningsvärt är, att Kungl. Maj:t
tillåtit en privat institution att anordna militärövningar på sätt, som här är
avsett. Med hänsyn till de nu till dags förefintliga skarpa motsättningarna i
samhället och särskilt med hänsyn till de erfarenheter, som givas från Europas
kontinentala stater, finner utskottet det vara en riksangelägenhet, att icke
staten i någon mån understöder privata sammanslutningars handhavande av
militärutbildning. För bevarande av den demokratiska statens säkerhet och
av ett fritt samhällsskick är en av de första förutsättningarna, att endast
staten själv handhar ordningens upprätthållande utåt och inåt liksom även
utbildningen av de härför erforderliga krafterna. Visserligen kunna de nu
Konstitutionsutskottets memorial Nr 18.
13
ifrågavarande kurserna icke gärna länkas föranleda någon våda för statens
säkerhet eller fara för ordningens upprätthållande, men utskottet finner, att
det likväl kan medföra principiellt betänkliga konsekvenser, om Kungl. Maj:ts
förfarande får passera oanmärkt. Även andra sammanslutningar eller privata
institutioner kunde då med fog göra gällande anspråk på samma förmåner, som
nu tillerkänts stiftelsen.
På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hos riksdagen göra anmälan
enligt § 107 regeringsformen mot föredragande departementschefen, statsrådet
Malmberg.
Stockholm den 16 maj 1929.
På konstitutionsutskottets vägnar:
K. VON GEIJER.
Närvarande: Herrar von Oeijer, Sävström, Thulin, Hellberg, Vennerström,
Sandegard , Ljunglund, Larsen, Sundberg, Alexander Nilsson, Thorén, Magnusson
i Tumhult, Engberg, Persson i Trången, Borg, Pehrsson i Göteborg*, Hallén, Olsson
i Mora, Holmström och Björck i Kristianstad.
* Ej närvarande vid memorialets justering.
Reservation
av herrar von Geijer, Ljunglund, Sundberg, Alexander Nilsson, Magnusson
i Tumhult, Persson i Trangen, Pehrsson i Göteborg, Holmström och Björck i
Kristianstad, vilka ansett, att utskottets yttrande bort hava följande lydelse:
Riksdagens beslut av år 1917 avsåg borttagande av skolungdomens vapenövningar
från skolschemat. Da det av anmälaren klandrade medgivandet icke
avser övningar inom skolschemats ram eller obligatoriska övningar över huvud,
kan detta medgivande icke anses stå i strid med riksdagsbeslutet av år
1917.
Riksdagsbeslutet av år 1928 innebär ett uppdrag till Kungl. Maj:t att taga
i närmare övervägande fragan om reservofficersutbildningens anordnande på
ett sadant sätt, att minsta möjliga hinder uppstår för reservofficersaspirantema
i deras studier och civila yrkesutbildning. Det framhålles särskilt i
riksdagens skrivelse, att det »möjligen kunde befinnas ändamålsenligt att förlägga
en del av utbildningen före studentexamen». Genom bifall till den här
ifragavarande framställningen från »Stiftelsen Karl Langenskjölds fond för
främjande av ungdomens vilja och förmaga att deltaga i fosterlandets försvar»
har Kungl. Maj :t berett sig tillfälle att praktiskt pröva lämpligheten av att
14
Konstitutionsutskottets memorial Nr 18.
förlägga en del av utbildningen för reservofficersaspiranter till tiden före studentexamen.
Kungl. Maj:ts beslut är sålunda att betrakta som ett led i den
av riksdagen anbefallda utredningen, varför detsamma enligt utskottets mening
icke kan betecknas vare sig som ett föregripande av den av riksdagen begärda
utredningen eller som stridande mot riksdagens vilja.
Utskottet anser, att privata sammanslutningar icke böra tillåtas att bedriva
militär utbildning, om de icke hava till enda syfte att tjäna det av staten organiserade
försvaret och låta inordna sig under en sträng statlig kontroll. Om
dessa villkor uppfyllas äro alla principiellt betänkliga konsekvenser uteslutna.
Vidkommande det förevarande fallet vill utskottet framhålla, att det här är
fråga om en privat sammanslutning, som uppfyller nämnda villkor.
Då det enligt utskottets mening icke kan åberopas vare sig formella eller
sakliga skäl för anmälan, finner utskottet''densamma
icke till någon utskottets åtgärd föranleda;
vilket utskottet får för riksdagen tillkännagiva.
Stockholm 1929.
Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
291603
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.