Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om fullgjord skattebetalning splikt såsom villkor för rösträtt samt för valbarhet till riksdagen ävensom om avskaffande av census för valbarhet till första kammaren.

1929-05-16 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1929:19, Utlåtande i anledning av väckta motioner om fullgjord skattebetalning splikt såsom villkor för rösträtt samt för valbarhet till riksdagen ävensom om avskaffande av census för valbarhet till första kammaren.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 19.

1

Nr 19.

Ankom till riksdagens kansli den 17 maj 1929 kl. 1 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner om

fullgjord skattebetalning splikt såsom villkor för rösträtt

samt för valbarhet till riksdagen ävensom om avskaffande

av census för valbarhet till första kammaren.

I de likalydande motionerna nr 228 i första kammaren av herr Reuterskiöld

och nr 353 i andra kammaren av herr Olsson i Kullenbergstorp

har hemställts, »att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla

om verkställande av utredning i ovan angivna avseenden och om framläggande

i god tid före nästa ordinarie andra kammarval av förslag till

sådana ändringar i grundlag, att — med upphävande av census för

valbarhet till första kammaren — den politiska rösträtten och valbarheten

göres beroende av fullgjord skattebetalningsplikt till staten, där sådan

skett behörigen påförts under senast förflutna tre år, och valbarheten, vad

första kammaren angår, tillika av ägandet av kommunal rösträtt, under

förutsättning på lika sätt av tre års fullgjord kommunal skattebetalningsplikt,

allt med de begränsningar, vartill utredningen må föranleda.»

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionerna.

Den vid 1918 års riksdag träffade uppgörelsen i författningsfrågorna

innefattade, att tidigare gällande utskyldsstreck vid valen till andra kammaren

helt avskaffades och vid de kommunala valen inskränktes till att

avse fullgjord skattebetalning för minst ett av de tre närmast före valen

förflutna åren. Förslag om utskyldsstreckets återinförande beträffande de

politiska och skärpning beträffande de kommunala valen hava därefter

åren 1921, 1924, 1926 och 1928 motionsvis framförts i riksdagen men

alltid blivit av konstitutionsutskottet avstyrkta och av kamrarna avslagna.

Sistnämnda år hänvisade konstitutionsutskottet till sitt vid närmast föregående

tillfälle, år 1926, avgivna utlåtande, där utskottet anfört följande:

»I sitt utlåtande angående det politiska utskyldsstrecket erinrade 1921

års konstitutionsutskott, till vars yttrande 1924 års konstitutionsutskott i

huvudsak hänvisade, om de motiv, som föranlett streckets avskaffande

och som enligt utskottets mening alltjämt ägde full giltighet. Man vore

på alla håll ense om att den oförvållade oförmågan att fullgöra skattskyldighet

ej borde leda till rösträttens förlust. Att, för att utesluta de egentBihartfj

till riksdagens protokoll 1929. 5 samt. H häft. (Nr 19—21.) 1

Historik.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 19.

liga skatteskolkarna, även beröva en mängd oförvitliga medborgare deras

rösträtt kunde enligt utskottets mening ur rättssynpunkt _ ej försvaras.

Under sådana förhållanden vore frågans kärnpunkt, om möjlighet funnes

att skilja på de fall då bristande vilja och de fall, då oförvållad oförmåga

varit anledning till försummelse i fråga om skattens betalning. Efter att

— i anslutning till det betänkande som 1918 avgavs av särskilda sakkunniga

för revision av utskylds- och fattigvårdsstrecken — hava dryftat

olika möjligheter för lösningen av detta spörsmål, konstaterade utskottet,

att de svårigheter, som, vilken utväg man än valde, mötte mot en uppdelning

av försumliga skattebetalare efter ''oförvållad oförmåga’ och

''bristande vilja’, vore oöverkomliga. Det var enligt utskottets mening

tydligt, att varje påtänkt system för en dylik uppdelning skulle innebära

godtyckligheter och orättvisor, som, ehuru av mindre omfattning, principiellt

vore i det närmaste lika svårartade som de olägenheter, vilka vidlådde

skattestrecket överhuvud. Utskottet gjorde slutligen ett principiellt

uttalande av följande innehåll: ''Genom utskyldsstrecket sammankopplades

frågorna om rösträtt och ekonomisk förmåga på ett sätt, som är för

en demokratisk uppfattning främmande. Streckets borttagande innebär

därför enligt utskottets mening en betydelsefull vinst för vårt politiska

liv, som också bland stora lager av vårt folk hälsades med en livlig tillfredsställelse.

Ett återinförande av strecket skulle innebära ett avsteg

från den princip om allmän rösträtt oberoende av ekonomiska kvalifikationer,

som nyss genomförts, och kan enligt utskottets uppfattning ur

principiell synpunkt ej försvaras.’

Vad beträffar det kommunala utskyldsstrecket erinrades därom, att gällande

bestämmelser om detta utskyldsstreck tillkommit genom en kompromiss

mellan de olika partierna vid 1918 års urtima riksdag. Det låge då

enligt utskottets mening i sakens natur, att någon principiellt fullt tillfredsställande

lösning av frågan icke gärna därigenom kunde ha uppnåtts.

Men ett bifall till motionärernas yrkanden skulle väsentligen innebära

en återgång till det förut rådande tillstånd, som genom den överenskomna

reformen förändrades, och för en sådan återgång hade enligt utskottets

mening inga hållbara skäl anförts. Genom den nya ordningen

hade åtminstone en lättnad vunnits i de efterverkningar av tillfälliga

ekonomiska svårigheter, som drabbat många oförvitliga medborgare i

form av rösträttens förlust, och att då åter borttaga denna lättnad kunde

enligt utskottets uppfattning icke anses förenligt med en sund samhällsutveckling.

De praktiska och principiella skäl, som sålunda tidigare anförts, äga

enligt utskottets mening fortfarande giltighet.

Då det i de nu föreliggande motioner 1:158 och 159 samt II: 20S och

209 hemställes om utredning om och förslag till sådana bestämmelser, att

dels det politiska utskyldsstrecket återinföres och det kommunala utskyldsstrecket

skärpes, dels härvid undantagas de, ''som drabbats av oförvållad

oförmåga att betala påförda utskylder’, vill utskottet i anslutning till vad

ovan anförts, betona, att en utredning rörande möjligheten att uppdela

försumliga skattebetalare efter ''oförvållad oförmåga’ och ''bristande vilja’

redan föreligger i det år 1918 avgivna betänkandet angående revision av

utskylds- och fattigvårdsstrecken.

Såsom i omförmälda betänkande närmare utvecklas, kunna for en dylik

uppdelning två olika vägar tänkas. Antingen skulle åt särskilda myndigheter,

vare sig de, som handhava justeringen av röstlängden, eller andra,

anförtros rätten att för varje fall fritt pröva förhandenvarande omstän
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr It). 3

digheter och på grundval härav avgöra, huruvida bristande fullgörande

av skatteplikten borde leda till rösträttens förlust eller ej. Eller ock skulle

i lag givas fasta regler rörande do omständigheter, som skulle godtagas

såsom giltig ursäkt och åt justeringsmyndigheterna anförtros eu rent

formell prövning, huruvida dessa omständigheter för varje fall vore för

handen.

Att den första av de nämnda utvägarna ej lämpligen kan användas,

synes ligga i öppen dag. Att i ett ärende av så ömtålig beskaffenhet som

frågan om en medborgare skall få utöva en utomordentligt viktig medborgerlig

rättighet eller icke, låta avgörandet bero av en diskretionär

prövning, torde under inga förhållanden kunna anses tillrådligt. Ett dylikt

förfaringssätt skulle, huru kvalificerad den prövande myndigheten

än vore, lätt kunna leda till godtycke och i allt fall ofta orsaka misstankar,

att prövningsmyndiglieten i sina avgöranden icke förfore objektivt. Härtill

kommer att inrättandet av verkligt kvalificerade prövningsmyndigheter

skulle stöta på synnerligen stora svårigheter.

Även den andra tänkbara utvägen torde vid en närmare undersökning

visa sig ej vara framkomlig. En uppräkning i lagen av alla giltiga grunder

för utebliven skattebetalning skulle vara hart när omöjlig att åstadkomma.

Alla de skiftande orsaker, som kunna leda till oförvållat ekonomiskt

obestånd, kunna icke exakt angivas, och full eller ens nära nog

fullständig rättvisa kan därför ej åstadkommas. Härtill kommer att

frågan, om vilka orsaker till obestånd, som äro oförvållade, är ägnad att

väcka starka meningsskiljaktigheter. Ännu mera svårlösta äro spörsmålen

om vilken styrka och omfattning en till sin art godtagen ursäktsgrund

i det särskilda fallet bör äga samt huru den bevisning skall vara

beskaffad, som den skattskyldige bör kunna prestera. Vilka utvägar man

än komme att välja vid lösningen av dessa spörsmål, bleve — såsom de

sakkunniga utförligt utveckla — kännbara praktiska olägenheter och

påtagliga orättvisor för vissa befolkningsgrupper ofrånkomliga. Härtill

komma de likaledes ytterligt svårlösta frågorna, huru stora de belopp, till

vilka respektive förluster uppgått, skola vara för att kunna anses medföra

oförmåga att betala skatt, huru bevisningen för beloppens storlek skall

presteras m. m.

Utskottet vill slutligen framhålla, att, såsom i motionerna 1:158 och

II: 208 erinras, frågan om åtgärder för åvägabringande av en rationell

skatteuppbörd för närvarande är föremål för utredning. Skulle denna

utredning leda till ett tillfredsställande resultat, torde här berörda spörsmål

väsentligen förlora i betydelse.»

Konstitutionsutskottet får hänvisa till sin förut uttalade uppfattning i

utskyldsstrecksfrågan. Den pågående utredningen om åtgärder för en rationellare

skatteuppbörd kan väntas bliva slutförd i år, och det torde icke

vara uteslutet, att hela den förevarande frågan därigenom förlorar nämnvärd

praktisk betydelse. Att införa eller skärpa utskyldsstreck beträffande

rösträtten endast för att på denna väg erhålla skärpta villkor för valbarhet

— vilket synes vara huvudskälet för motionärernas förslag om utskyldsstreck

vid rösträtten — bör enligt utskottets mening icke komma i fråga.

Ej heller finner utskottet, som i sitt utlåtande nr 20 föreslår riksdagen att

som vilande antaga grundlagsändring om valbarhetscensus’ avskaffande, att

census bör ersättas med fullgjord skattebetalningsplikt som villkor för val
-

Utskottets

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 19.

barhet till första kammaren, utöver vad kravet på innehav av kommunal

rösträtt innebär, eller att något utskyldsstreck som villkor för valbarhet

till andra kammaren bör införas.

Utskottet får alltså hemställa,

att förevarande motioner icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 16 maj 1929.

På konstitutionsutskottet vägnar:

K. von GEIJER.

Närvarande: Herrar von Geijer, Sävström, David Bergström*, G. U. Hansson, Hellberg,

Vennerström, Ljunglund, Larsén, Sundberg, Carl Eriksson , Alexander Nilsson,

Engberg, Hallén, Forssell, Laurén*, Lindmark, Karlsson i Vadstena*, Petersson

i Broaryd, Holmström och Lunden.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer:

1) av herrar von Geijer, Ljunglund, Sundberg, Alexander Nilsson,

Forssell, Laurén, Lindmark, Petersson i Broaryd och Holmström, vilka

ansett, att utskottets yttrande bort hava följande lydelse:

Med anledning av de föreliggande motionerna av herrar Reuterskiöld och

Olsson i Kullenbergstorp vill utskottet uttala, att trots de nuvarande censusbestämmelsernas

bristfälliga utformning och ehuru de genom penningevärdets

fall förlorat i effektivitet, måste deras innebörd anses vara en av grundlagen

ställd fordran på de väljande korporationerna att tillse, att i första kammaren

insättas representanter med en viss grad av ekonomisk stabilitet och

ansvarskänsla. Utskottet finner det med hänsyn härtill icke tillrådligt att

utan vidare utdöma census såsom valbarhetsvillkor ifråga om första kammarens

ledamöter.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 19.

5

I motionerna framföras förslag om en utredning, syftande till fullgjord

skattebetalningsplikt till staten, där skatt till staten behörigen påförts under

senast förflutna tre år, såsom villkor för den politiska rösträtten samt tillika

till tre års fullgjord kommunal skattebetalningsplikt såsom villkor för kommunal

rösträtt. Valbarheten till andra kammaren skulle därefter självfallet

vara beroende av fullgjord skattebetalningsplikt på angivet sätt till staten,

och valbarheten till första kammaren dessutom beroende av fullgjord skattebetalningsplikt

till kommunen, likaledes under nyss angiven tid. Enligt

motionärernas mening skulle valbarhetscensus slopas i samband med införandet

av dessa utskyldsstreck.

Utskottet finner det i hög grad av behovet påkallat, att en utredning

snarast igångsättes, syftande till införandet av ett 3-årigt politiskt och

kommunal utskyldsstreck. Kravet på fullgjord skattebetalningsplikt i nödigt

effektiv omfattning såsom villkor för utövande av politisk och kommunal

rösträtt är enligt utskottets mening ett rättfärdighetskrav, som skyndsamt

måste tillgodoses.

Utskottet vill tillika uttala, att utskottet icke håller det för uteslutet, att

under den i motionerna begärda utredningen beträffande utskyldsstrecken,

som utskottet vill förorda, det kan komma att bliva sannolikt, att genom

den förändring i väljarekårens sammansättning, som ett införande av ett

kommunalt utskyldsstreck av nyssnämnda innebörd får antagas skola medföra,

frågan om censusbestämmelserna beträffande första kammarens ledamöter

får ett mindre intresse. Bestämmelserna härom kunna då måhända

helt slopas.

På grund härav får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av motionerna I: 228 och

II: 353 ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om

verkställande av utredning i ovan angivna avseenden

och om framläggande i god tid före nästa ordinarie

andra kammarval av förslag till sådana ändringar i

grundlag, att — eventuellt med upphävande av census

för valbarhet till första kammaren — den politiska

rösträtten och valbarheten göres beroende av fullgjord

skattebetalningsplikt till staten, där sådan skatt behörigen

påförts under senast förflutna tre år, och valbarheten,

vad första kammaren angår, tillika av ägandet

av kommunal rösträtt, under förutsättning på lika sätt

av tre års fullgjord kommunal skattebetalningsplikt,

allt med de begränsningar, vartill utredningen må föranleda.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 19.

2) av herrar David Bergström och Lundén, vilka ansett, att utskottets

yttrande bort hava följande lydelse:

Som känt har det av motionärerna hävdade kravet tidigare blivit av riksdagen,

under medverkan från dess samtliga partier, underkänt, på grund

av att dess tillämpning ansetts förbunden med vissa ofrånkomliga orättvisor.

Vid den allmänna uppgörelse rörande våra politiska och kommunala rösträttsförhållanden,

som träffades i och med de därom fattade besluten under

åren 1918—1921, fann man sig i stället från olika sidor böra söka lösningen

i åtgärder, varigenom frågan om de skatteförsumligas ställning skulle erhålla

en väsentligt reducerad betydelse. I dylikt syfte tillkommo vissa bestämmelser

i Lagen om införsel i lön. Vidare begärde riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj:t utredning och förslag rörande en mera rationell skatteuppbörd.

År 1924 tillsattes sakkunniga för en sådan utredning, vilken lär

kunna förväntas föreligga inom de närmaste månaderna. I vad mån ett

därpå grundat förslag skall kunna infria de därtill knutna förväntningarna

i här berört avseende är givetvis omöjligt att nu förutsäga. Den av statsmakterna

anvisade utvägen har sålunda ännu icke prövats, och de verkningar,

till vilka den kan leda, böra därför avvaktas. Vid sådant förhållande

har utskottet icke kunnat giva motionärernas yrkande sin anslutning.

Under hänvisning till vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att motionerna nr 228 i första kammaren och nr 353

i andra kammaren icke måtte utav riksdagen bifallas.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.