Sök i Ratio Lex

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 20

1929-05-16 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1929:20, Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 20

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 20.

7

Nr 20.

Ankom till riksdagens kansli den 17 maj 1929 kl. 1 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner

om borttagande av gällande censusvillkor för valbarhet

till riksdagens första kammare.

Konstitutionsutskottet har till behandling i ett sammanhang förhaft dels

de likalydande motionerna nr 225 i första kammaren av herr Almkvist

m. fl. och nr 349 i andra kammaren av herr Ekman i Stockholm, dels ock

motionen nr 365 i andra kammaren av herr Hansson i Stockholm, samtliga

motioner med förslag till ändrad lydelse av § 9 riksdagsordningen.

I motionerna 1:225 och II: 349 hemställes, att riksdagen måtte besluta

att såsom vilande för fortsatt grundlagsenlig behandling antaga följande

ändrade lydelse av § 9 riksdagsordningen.

§ 9.

Till ledamöter i första kammaren kunna endast väljas män och kvinnor,

som uppnått trettiofem års ålder samt äro i kommunernas allmänna angelägenheter

röstberättigade. Kommer riksdagsman, efter det han vald blivit,

i den ställning, att han ej längre skulle varit valbar till ledamot i kammaren,

frånträder han sin befattning.

I motionen II: 365 föreslås, att riksdagen såsom vilande till vidare grundlagsenlig

behandling skulle antaga följande förslag till ändrad lydelse av

§ 9 riksdagsordningen.

§ 9.

Till ledamöter i första kammaren kunna endast väljas i kommunernas

allmänna angelägenheter röstberättigade män och kvinnor, som uppnått 35

års ålder. Kommer riksdagsman, efter det han blivit vald, i den ställning,

att han ej längre skulle varit valbar till ledamot i kammaren, frånträder

han sin befattning.

Beträffande motiveringen för nämnda yrkanden får utskottet hänvisa till

motionerna.

De förevarande motionerna avse borttagande av nu gällande census såsom

villkor för valbarhet till första kammaren. Vid den uppgörelse rörande

författningsspörsmålen, som träffades vid urtima riksdagen år 1918, berördes

Motionerna

1:225 och

II: 349.

Motionen

II: 365.

Historik.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 20.

icke valbarhetscensus, och någon ändring av bestämmelserna därom förutsattes

icke. Krav på censusbestämmelsens borttagande har emellertid sedan

dess rests vid flerfaldiga tillfällen. Kedan vid 1919 och 1920 års riksdagar

väcktes motioner med sådant yrkande, men dessa avvisades av utskott och

kamrar under hänvisning till att förslaget om census avskaffande i visst

avseende innebure en rubbning i grunderna för den år 1918 avtalade, ännu

ej fullt genomförda författningsreformen.

År 1921 framfördes genom motion i andra kammaren samma grundlagsändringsförslag

som nu i motionen II: 365. Konstitutionsutskottet tillstyrkte

då förslaget med följande motivering:

»Det i förevarande motion gjorda förslaget om borttagande av det gällande

censusvillkoret för valbarhet till riksdagens första kammare finner

sig utskottet av såväl principiella som praktiska skäl böra biträda. Principiellt

synes det uppenbart, att detta valbarhetsvillkor, genom vilket möjligheten

att invälja en person i första kammaren göres beroende av dennes

ekonomiska ställning, är oförenligt med den demokratiska ordning, som nu

är genomförd i vårt land. Bestämmelsen härom utgår från uppfattningen,

att större insikter i allmänna värv följa med en högre ekonomisk ställning,

en uppfattning, som numera allmänt torde anses föråldrad. Att den omständigheten,

att en person skattar för en inkomst av 3,000 kronor eller

äger en till 50,000 kronor taxerad fastighet, icke utgör någon som helst anledning

att hos vederbörande förutsätta större politiska kvalifikationer än

hos personer i svagare ekonomisk ställning, ligger enligt utskottets mening

i öppen dag. Den omotiverade sammankoppling av ekonomisk ställning och

politiska rättigheter, som ifrågavarande stadgande innebär, bör därför försvinna.

Även av praktiska skäl synes den föreslagna reformen böra genomföras.

Visserligen har nämnda censusbestämmelse genom penningvärdets fall förlorat

åtskilligt av sin betydelse, men den torde fortfarande i många fall

utgöra en kännbar inskränkning i vederbörande valkorporationers möjlighet

att utse förstakammarledamöter endast med hänsyn till vederbörande riksdagsmannakandidats

personliga förutsättningar för riksdagsmannauppdraget.

Särskilt torde bestämmelsen medföra en obefogad gallring i fråga om industriarbetarnas

och framför allt de mindre jordbrukarnas representation i

första kammaren. Ett synnerligt behov av den föreslagna reformen har

uppstått därigenom, att även kvinnor blivit valbara till första kammaren.

Den gällande censusbestämmelsen utgör uppenbarligen ett väsentligt hinder

för inval särskilt av gifta kvinnor i första kammaren och innebär sålunda

i praktiken ett avsteg från den i övrigt nu genomförda likställigheten mellan

män och kvinnor i politiskt hänseende.

Vidare vill utskottet påpeka de egendomliga konsekvenser, till vilka

censusbestämmelsen i dess nu gällande form i vissa fall kan leda. Då

bestämmelsen utgår från den beskattningsbara inkomsten, följer härav, att

dess innebörd i själva verket bliver beroende av gällande stadganden angående

taxering och att sålunda villkoren för valbarhet till riksdagens

första kammare komma att växla, allteftersom ändringar vidtagas i skattelagstiftningen.

Att detta förhållande innebär en orimlighet, torde ej kunna

förnekas. Enligt gällande regler för avdrag vid taxering kunna också sådana

förhållanden som flyttning från en ort till en annan, ett barns födelse

i familjen m. m. minska den beskattningsbara inkomsten och sålunda in
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 20.

9

verka även på en persons valbarhet till första kammaren. Likaledes kan

tydligen en persons riksdagsmannauppdrag lätt komma att medföra diskvalifikation

i fråga om valbarheten, då ju inkomsterna av detta uppdrag icke

beskattas och under uppdragets fullgörande möjligheterna till annan arbetsförtjänst

för många riksdagsmän i hög grad förminskas. Härtill kommer,

att därest dylik diskvalifikation inträder under period, för vilken riksdagsman

redan blivit vald, denne enligt gällande grundlagsstadgande skall avgå

från sitt uppdrag. Om man slutligen erinrar därom, att de stadgade kvalifikationerna

skola vara för handen under tre år före valet, synes den gällande

censusbestämmelsens praktiska olämplighet vara till fullo ådagalagd.»

Konstitutionsutskottets hemställan bifölls av andra kammaren men avslogs

av första kammaren, varigenom det framlagda grundlagsändringsförslaget

förföll.

Såväl vid 1922 som 1924 års riksdagar återkom samma förslag genom

motion i andra kammaren.

Konstitutionsutskottet vid 1922 års riksdag förklarade sig anse de av

föregående års konstitutionsutskott anförda skälen fortfarande äga giltighet,

även om frågan, huruvida med den inkomst, varom i § 9 riksdagsordningen

talas, skall förstås det taxerade eller det beskattningsbara inkomstbeloppet,

icke kunde anses slutgiltigt besvarad. För övrigt syntes denna tvivelaktighet

beträffande rätta tolkningen av censusbestämmelserna i fråga om valbarhet

till första kammaren utgöra ett ytterligare skäl för genomförande

av den föreslagna reformen.

Vid 1923 års riksdag hänvisade konstitutionsutskottet till sina utlåtanden

åren förut men föreslog, att bestämmelsen om kommunal rösträtt som villkor

för valbarhet skulle utgå, varigenom § 9 riksdagsordningen skulle erhålla

följande lydelse:

»Till ledamöter i första kammaren kunna endast väljas män och kvinnor,

som uppnått trettiofem års ålder.»

Utskottets hemställan blev såväl vid 1922 som 1924 års riksdagar liksom

år 1921 bifallen av andra men avslagen av första kammaren.

Ett genom motion i första kammaren vid 1925 års riksdag framfört förslag

att sänka census såtillvida, att valbarhet skulle tillkomma den, som

ägde eller brukade fastighet till taxeringsvärde av minst 8,000 kronor —

i stället för den som ägde fastighet av minst 50,000 kronors taxeringsvärde

— avstyrktes av konstitutionsutskottet under motivering, att med upptagande

av dithörande frågor kunde anstå till annan riksdag under valperioden

för andra kammaren, vilken hemställan bifölls av kamrarna.

I anledning av motion inom första kammaren år 1926, däri framställdes

samma grundlagsändringsförslag som åren 1921, 1922 och 1924 framförts,

hemställde konstitutionsutskottet, att riksdagen måtte anhålla, att Kungl.

Maj:t efter verkställd utredning ville, i avseende å grunderna för riksdagsordningens

bestämmelser beträffande valbarhet till första kammaren, inom

den dåvarande fyraårsperioden framlägga förslag till sådana ändringar, som,

utan att utplåna karaktärsskillnaden mellan riksdagens båda kamrar, vore

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 20.

ägnade att tillföra första kammaren en allsidig sammansättning. Utskottets

hemställan bifölls av första kammaren, medan andra kammaren biföll motionen,

varför frågan genom kamrarnas skiljaktiga beslut förföll.

Kungl. Maj:t tillsatte likväl hösten år 1926 de s. k. 1926 års förstakammarsakkunniga

för att verkställa utredning och avgiva förslag rörande

ändrade grunder för val och valbarhet till riksdagens första kammare ävensom

de övriga frågor, vilka efter närmare bestämmande av chefen för justitiedepartementet

i sådant sammanhang borde komma under övervägande. De

sakkunnigas i december 1927 avlämnade betänkande innefattade endast ett

positivt förslag, nämligen census’ avskaffande. § 9 riksdagsordningen föreslogs

sålunda erhålla samma lydelse, som förut föreslagits i riksdagen och

nu angives i motionen II: 365. Som skäl för census’ avskaffande anförde

de sakkunniga bland annat följande:

»Såsom under riksdagsdebatterna vid upprepade tillfällen framhållits,

bestå dessa nackdelar framför allt däri, att, ehuru den gällande valbarhetscensus

ingalunda, såsom ovan påpekats, kan sägas vara av sådan betydelse,

att den utskiljer en ekonomisk aristokrati eller ens en krets av

ekonomiskt oberoende medborgare, den dock i stor utsträckning utestänger

vissa samhällslager från första kammaren. Framför allt drabbas kvinnorna

hårt av valbarhetsstrecket, i synnerhet de gifta, men jämväl de

självförsörjande ogifta kvinnorna. Den kvinnliga valbarheten till första

kammaren, som är inskriven i grundlagen, blir på sådant sätt i mycket

avsevärd mån reducerad till ett sken. I viss mån kunde denna olägenhet

visserligen hävas genom att, såsom vid sina tillfällen antytts, giva valbarhet

åt gifta kvinnor, vilkas män uppfylla censuskvalifikationerna. Men

fortfarande förbleve huvudmassan av ogifta kvinnor utanför.

Vidare har under frågans behandling i riksdagen understrukits censusbestämmelsens

verkan på såväl arbetarnas och hantverkarnas som de

mindre jordbrukarnas, hemmansägarnas och arrendatorernas representationsrätt.

Dessa samhällsklasser få vidkännas en högst väsentlig reduktion

av det antal förstakammarkandidater, som de skulle kunna uppställa

ur sina egna led. Ett politiskt parti, som till övervägande del är sammansatt

av medlemmar från någon av de nämnda grupperna, kan under sådana

förhållanden komma att stå inför nödvändigheten att, i stället för

att giva sina röster åt en arbetare eller jordbrukare, placera dem på en

meningsfrände ur en annan samhällsgrupp. Att så sker, kan väl i och

för sig i de enskilda fallen icke alltid behöva vara till men för representationen,

utan stundom måhända tvärtom. Men betänkligt är, att lagstiftningen

tvingar valmännen att avstå från sin önskan att välja till riksdagsman

en person ur sin egen krets, till vilken de hava förtroende, på

den grund att han har en på visst sätt begränsad årsinkomst. Liksom

detta kännes som ett obehörigt tvång, kan det också i det enskilda fallet

medföra, att en bättre kandidat får vika för en sämre.

Det förfång, som valbarhetscensus för första kammaren åsamkar vissa

samhällsgrupper, och den irritation, som härav framkallas, kan dessutom

i längden icke vara till gagn för kammarens prestige, utan tvärtom. På

sina håll måste det giva näring åt en eljest oberättigad föreställning om

första kammaren såsom alltjämt en institution i de socialt högre minoriteternas

tjänst. Det är av vikt för kammarens fortsatta auktoritet, att

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 20.

11

grundlagen icke genom vidmakthållandet av dessa resterande penningbestämmelser

giver näring åt dylika opinioner.

Verkningarna av valbarhetscensus skärpas genom den bestämmelse i R.O.

§ 9, enligt vilken riksdagsman i första kammaren skall frånträda sin befattning,

därest han, efter det han blivit vald, kommer i den ställning, att

han ej längre skulle vara valbar till ledamot av kammaren. Den konsekvens,

som härutur under vissa förutsättningar kan för inkomsttagare, som

blivit ledamot av första kammaren, inställa sig, har i riksdagsdebatterna

påpekats. Därest en förstakammarledamot, som ju — utom i Stockholm —

icke skattar för det arvode, han som riksdagsman åtnjuter, för fullgörande

av sitt lagstiftarkall nödgas avstå från lön eller annan inkomst till sådant

belopp, att han icke längre taxeras till 3,000 kronor, har han att lämna

riksdagen. Han åtnjuter allt fortfarande en faktisk årsinkomst på minst

fyratusenfemhundra kronor (riksdagsmannaarvodets normala belopp), men

har dock genom den påföljd för hans privatekonomi i övrigt, som hans

lagstiftarverksamhet medfört, blivit diskvalificerad som förstakammarledamot.»

De sakkunniga funno alltså, att för census’ avskaffande talade så starka

skäl, att dess bortfallande för vårt lands vidkommande borde anses lika

motiverat och berättigat som det befunnits vara för andra länder. Av de fem

sakkunniga reserverade sig likväl två även mot detta förslag; å andra sidan

yrkade två av de sakkunniga ytterligare reformer avseende första kammaren,

nämligen dels kammarens partiella självkomplettering, s. k. kooptation, dels

förstoring av valkretsarna, dels sänkande av valrättsåldern beträffande de

korporationer, som utse kammarens ledamöter, från den gällande 27-årsåldern

till den för de kommunala och politiska valen i allmänhet gällande

23-årsåldern, dels ock en begränsning av upplösningsrätten i fråga om första

kammaren.

I proposition till 1928 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t den lösningen av

förstakammarfrågan, att dels valbarhetscensus avskaffades, dels ock att upplösningsrätten

beträffande kammaren inskränktes på visst sätt. Beträffande

den förra frågan anslöt sig föredragande departementschefen till flertalets av

de sakkunniga åsikt och hemställde om sådan ändring av § 9 riksdagsordningen,

att bestämmelserna om valbarhetscensus uteslötes och ersattes av en

fordran på kommunal rösträtt som valbarhetsvillkor. Sistnämnda villkor

fann han väl motiverat därmed, att fordringarna på valbarhet till riksdagsmannauppdraget

ej borde vara lindrigare än de, som gällde för landstingsmän

och elektorer. Det stode också väl tillsammans med att valbarhet till

andra kammaren förutsatte rösträtt till samma kammare. Samma formulering

av § 9 riksdagsordningen föreslogs som nu i motionerna I: 225 och

II: 349. — I lika lydande motioner inom båda kamrarna hemställdes även

om census’ avskaffande med samma formulering av nyssnämnda paragraf

som nu i motionen II: 365.

Konstitutionsutskottet fann, att i propositionen med varandra förknippats

två frågor, vilka icke hade något sakligt samband. Genom att förknippa

frågan om census’ avskaffande med frågan om ändrade grunder för första

kammarens upplösbarhet hade regeringen enligt utskottets uppfattning velat

skapa ett läge, där motståndarna till konstitutionella privilegier för första

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 20.

Utskottets

yttrande.

kammaren skulle gottgöras med censusstreckets avskaffande och motståndarna

till censusstreckets avskaffande med konstitutionella privilegier för

första kammaren. Utskottet förklarade, att representanterna inom utskottet

för de båda partier, som sålunda varit avsedda att utspelas mot varandra,

med fasthållande av sina motsatta sakliga ståndpunkter enats om att icke

lämna sin medverkan till en dylik byteshandel. Konstitutionsutskottet hade

år 1926 förknippat censusfrågan med frågan om att tillföra första kammaren

en allsidig sammansättning, och vederlagssynpunkten gällde sålunda

då ett utbyte av en valbarhetskvalifikation mot någon annan sådan, vilket

icke vore fallet i propositionen. Utskottet, som beklagade, att riksdagen

icke beretts tillfälle att särskilt för sig taga ställning till den för sin lösning

mogna och grundligt utredda censusfrågan, samt under angivna omständigheter

icke fann det påkallat att taga under övervägande propositionens

linje för en förstakammarreform, hemställde, att propositionen måtte

avslås samt att motionerna vid bifall till denna hemställan måtte finnas besvarade.

Båda kamrarna biföllo utskottets hemställan, första kammaren

dock med godtagande av en reservationsvis framförd motivering.

I de nu förevarande motionerna hänvisas till de tidigare anförda skälen

för census’ avskaffande.

Konstitutionsutskottet vill med hänvisning till de av utskottet senast år

1924 samt de av de s. k. förstakammarsakkunniga anförda skälen tillstyrka

borttagande av bestämmelsen om valbarhetscensus. Utskottet ansluter sig

liksom vid flera tidigare tillfällen och med hänvisning till de i propositionen

förra året gjorda uttalanden i saken till förslaget att stadga kommunal

rösträtt som villkor för valbarhet. — Utskottet förordar den redaktion av

§ 9 riksdagsordningen, som föreslås i motionen II: 365, vilken redaktion utskottet

föreslagit vid flera föregående tillfällen, då census’ borttagande tillstyrkts,

och vilken även de förstakammarsakkunniga framfört.

Utskottet får alltså hemställa,

1) att riksdagen med bifall till motionen II: 365 måtte

såsom vilande för vidare grundlagsenlig behandling

antaga följande

Förslag

till

ändrad lydelse av § 9 riksdagsordningen.

(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

§ 9. § 9.

Till ledamöter i första kammaren Till ledamöter i första kammaren

kunna endast väljas män och kvin- kunna endast väljas i kommunernas

s. 13 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 20.

13

(Nuvarande lydelse:)

nor, som uppnått trettiofem års ålder

samt äga och minst tre år näst före

valen ägt fastighet till taxeringsvärde,

ej understigande femtiotusen

riksdaler, eller ock till staten skatta

samt under tid, som nyss är sagd,

skattat för minst tre tusen riksdaler

årlig inkomst. Kommer riksdagsman,

efter det han vald blivit, i den

ställning, att han ej längre skulle

varit valbar till ledamot i kammaren,

frånträder han sin befattning.

(Föreslagen lydelse:)

allmänna angelägenheter röstberättigade

män och kvinnor, som uppnått

35 års ålder. Kommer riksdagsman,

efter det han blivit vald,

i den ställning, att han ej längre

skulle varit valbar till ledamot i

kammaren, frånträder han sin befattning.

2) att riksdagen vid bifall till utskottets hemställan

under 1) måtte finna motionerna I: 225 och II: 349 besvarade.

Stockholm den 16 maj 1929.

På konstitutionsutskottets vägnar:

K. von GEIJER.

Närvarande: Herrar von Geijer, Sävström, David Bergström*, G. W. Hansson, Hellberg,

Vennerström, Ljunglund, Larsén, Sundberg, Carl Eriksson*, Alexander Nilsson,

Engberg, Hallén, Forssell, Laurén*, Lindmark, Karlsson i Vadstena*, Petersson

i Broaryd, Holmström och Lundén.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar von Geijer, Ljunglund, Sundberg, Alexander Nilsson, Forssell,

Laurén, Lindmark, Petersson i Broaryd och Holmström, vilka under åberopande

av det yttrande, som innefattas i den av dem vid utskottets utlåtande

nr 19 avgivna reservationen, yrkat, att utskottet skulle hemställa

om avslag å de i förevarande utlåtande berörda motionerna.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.