Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utsträckning av rätten att rösta utan personlig inställelse vid valförrättningen. Konstitutionsutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft motionerna i andra kammaren nr 102 av herr Wirsell samt nr 103 av herr Lithander.

1929-02-26 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1929:4, Utlåtande i anledning av väckta motioner om utsträckning av rätten att rösta utan personlig inställelse vid valförrättningen. Konstitutionsutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft motionerna i andra kammaren nr 102 av herr Wirsell samt nr 103 av herr Lithander.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr h.

1

Nr 4.

Ankom till riksdagens kansli den 26 februari 1929 kl. 3 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner om

utsträckning av rätten att rösta utan personlig inställelse

vid valförrättningen.

Konstitutionsutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft motionerna

i andra kammaren nr 102 av herr Wirsell samt nr 103 av herr Lithander.

I motionen II: 102 hemställes, »att riksdagen för sin del måtte besluta, att Motionen

rätten att vid val till riksdagen, landsting, stads- och kommunalfullmäktige 11:102.

avgiva valsedel genom försändelse må tillkomma jämväl studerande vid rikets

universitet, högskolor och seminarier».

I motionen II: 103 hemställes, »att riksdagen måtte besluta att hos Kungl. Motionen

Maj:t anhålla, att en utredning måtte verkställas angående ändring av valla- II;1°Sgen

av den 26 november 1920 i den riktning, att de utom Sverige bosatta medborgarne

komma i åtnjutande av samma förmån som denna lag lämnar vissa

grupper av medborgare, vare sig detta kommer att ske genom valsedelsförsändelse

eller genom fullmakt».

Beträffande motiveringen för dessa yrkanden får utskottet hänvisa till mo- Motivering

tionerna. /*■ motioner
na.

Enligt 24 § i 1866 års riksdagsordning gällde som undantagslös regel, att Historik,

personlig inställelse inför valförrättaren erfordrades för utövande av rösträtt

vid valen till andra kammaren. Vid de kommunala valen åter tilläts enligt

1862 års kommunalförfattningar röstning genom fullmäktig. I samband med

den stora författningsrevision, som genomfördes 1918 och följande år, ägde

emellertid en principiell förändring rum även beträffande reglerna för röstavlämningen.

Samtidigt med att den kommunala rösträtten överhuvud anordnades

i huvudsaklig överensstämmelse med den politiska, avskaffades således

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 5 samt. 4 käft. (Nr 4.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 4.

fullmaktsröstningen för de kommunala valens vidkommande. Å andra sidan infördes

beträffande såväl de politiska som de kommunala valen möjlighet att i

vissa fall annorledes avgiva röst utan personlig inställelse. Dels lämnades nämligen,

i sammanhang med den allmänna kvinnliga rösträttens införande, äkta

make rätt att avgiva sin röst genom andre maken, dels ook tillerkändes personer

tillhörande vissa yrkesgrupper rätt att, om de på grund av sitt yrke eller sin

tjänst valdagen vistades utom valdistriktet, insända sin röst till den myndighet,

som verkställde sammanräkning av rösterna.

Förslag om rätt att i vissa fall avgiva röst på sistnämnda sätt hade motionsvis

framförts i riksdagen vid flera tillfällen redan under 1900-talets första

decennium, och sedan den då aktuella rösträttsfrågan vid 1907 års riksdag

preliminärt vunnit sin lösning samt grundlagsändringar, innebärande en betydande

utvidgning av den politiska rösträtten, antagits som Anlände, hade vid

1908 års riksdag på konstitutionsutskottets förslag beslutits skrivelse till

Kungl. Maj:t med begäran om utredning av frågan om röstning utan personlig

inställelse vid riksdagsmannavalen. I anledning därav hade en sådan

utredning verkställts under åren 1913—1918, och på grundval av denna utredning

framlade Kungl. Maj:t vid 1919 års lagtima riksdag —- samtidigt med

åtskilliga förslag till grundlagsändringar, föranledda av den vid 1918 års

urtima riksdag i princip beslutade författningsrevisionen — förslag till lagstiftning

om röstning utan personlig inställelse vid valen till andra kammaren.

Enligt det av riksdagen i anledning härav såsom vilande antagna förslaget

till ändring av § 24 riksdagsordningen, vilket 1921 slutgiltigt antogs, erhöll

denna paragraf följande lydelse:

»Rösträtt må ej utövas av annan valberättigad än den, som vid valtillfälle

personligen sig inställer; dock att dels sådan valberättigad, som genom frånvaro

från valdistriktet till följd av yrkes- eller tjänsteförpliktelse är förhindrad

att personligen inställa sig vid valtillfället, må, i den utsträckning och

under de villkor, som stadgas i vallagen, utan sådan inställelse avgiva valsedel,

dels ock make må, i den ordning, som stadgas i nyssnämnda lag, avgiva

valsedel genom andra maken, därest denna är röstberättigad.»

De närmare bestämmelserna om röstning utan personlig inställelse, vilka

infördes i vallagen, antogos av riksdagen redan år 1919 under förutsättningav

att nämnda grundlagsändring bleve slutgiltigt antagen. Vidkommande

vissa yrkes- och tjänstegruppers rätt att rösta på sådant sätt godkände riksdagen

därvid ett av första särskilda utskottet, som beredde ärendet, framlagt

förslag, vilket i vissa hänseenden skilde sig från det av Kungl. Maj:t framlagda.

Kungl. Maj:t hade sålunda föreslagit att så till vida giva stadgandet

om vissa yrkes- och tjänsteutövares röstning utan personlig inställelse en generell

karaktär, att principiellt alla valmän, som på grund av yrke eller tjänst

vore förhindrade deltaga i valet, erhölle rätt att under vissa betingelser insända

röstsedel. Enligt utskottets av riksdagen antagna förslag däremot

skulle sådan rätt endast tillerkännas vissa bestämda, i lagen uppräknade yrkes-

och tjänstegrupper.

Särskilda utskottet yttrade på tal om dessa båda utvägar följande:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr g

»Vilkendera av de två nu angivna utvägarna man än väljer, möta otvivelaktigt

vid den ifrågavarande lagstiftningen stora svårigheter. Den måste

enligt utskottets mening nödvändigt fa karaktären av försökslagstiftning i

ett vanskligt ämne. Innan man vunnit erfarenhet, huru det medgivna undantaget

från kravet på personlig inställelse vid valet verkar, synes man böra

Jramga med stor försiktighet och begränsa sig till allenast sådana grupper,

om vilka det gäller, att för dithörande personer yrkes- eller tjänsteutövningen

plägar utgöra ett alldelps bestämt och oöverkomligt hinder att personligen

infinna sig vid röstningen. Huru stadgandena därvid än formuleras, måste

det visserligen inträffa, att ett visst godtycke kommer att vidlåda desamma.

Men med insikten härom har det synts utskottet följa, att företräde bör givas

åt den läggning av bestämmelserna i ämnet, att lättnaden i fråga medgives

endast åt vissa uppräknade yrkes- och tjänstegrupper. Ragstiftningens t i 11 - lämplighetsområde kan då klart aygränsas, och man undviker den betänkliga

olägenheten av en växlande och osäker praxis.»

Under betonande av att utskottet icke förväntade, att uppräkningen skulle

täcka alla de fall, där visst fog för medgivande av röstning utan personlig inställelse

kunde anses förefinnas, föreslog utskottet, att den ifrågavarande rätten

skulle tillkomma 1) den, som utövade militärtjänst, 2) den, som utövade

sjömansyrket eller såsom deltagare för egen eller annans räkning i fiske i öppen

sjö eller i annan egenskap tillhörde besättning eller annan personal å fartyg

samt 3) den, som tillhörde personalen vid statens järnvägar eller vid enskilt

järnvägsföretag eller vid postverket, tullverket eller lots- och fyrväsendet,

vilket förslag av riksdagen antogs. Som förutsättning för rättens utövande

föreskrevs, att vid tiden för valsedelsförsändelsens anordnande kunde tagas

lör visst, att hinder skulle möta för väljarens personliga inställelse vid valförrättningen

på grund därav, att yrkets eller tjänstens utövning betingade

hans vistande utom valdistriktet den dag, då valet ägde rum.

Motsvarande bestämmelser beträffande de kommunala valen antogos vid

1920 års riksdag. De äro införda i lagen den 30 juni 1920 om rätt för vissa

väljare att utan inställelse inför valförrättare avgiva valsedel vid vissa kommunala

val samt om behandling av valsedelsförsändelse.

Vid 1924 års riksdag antogs på Kungl. Maj:ts förslag ändringar i vallagen

och nyssnämnda lag, varigenom rätt att rösta utan personlig inställelse under

motsvarande förutsättningar som beträffande förutnämnda grupper tillerkändes

jämväl den, som tillhörde personalen vid svensk beskickning eller svenskt konsulat

ävensom äkta maka till sadan person. Genom dessa lagändringar erhöllo

de ifrågavarande bestämmelserna sin nuvarande lydelse.

Förslag om en betydande utvidgning av rätten att rösta utan personlig inställelse

hava emellertid flera gånger motionsvis framförts. Redan vid 1919

års riksdag förelåg sålunda motion om införande av dylik rätt för sjuka och

andra, som hade verkligt kroppsligt hinder och svårighet att personligen inställa

sig vid valtillfället. Motion i samma riktning framlades jämväl vid

1925 ars riksdag. Sistnämnda år föreslogs i en annan motion rätt för röstberättigad,

boende längre än 5 km. från vallokal, ävenså för röstberättigad.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 4.

Utskottets

yttrande.

Allmänna

synpunkter.

som icke kunde komma dit annat än sjöledes, att avgiva röst medelst valsedelsförsändelse.

Vid 1927 års riksdag föreslogs rätt att rösta utan personlig inställelse

inom område, där mötesförbud av Konungens befallningshavande vore

utfärdat. Även några andra mindre vittutseende reformförslag på området

framfördes vid olika riksdagar.

Samtliga dessa förslag avstyrktes av konstitutionsutskottet och avslogos av

riksdagen. Konstitutionsutskottet erinrade åren 1925 och 1927, att man vid

den nuvarande ordningens införande utgått från den grundsatsen, att ifrågavarande

rätt endast skulle kunna utövas på grund av att yrkes- eller tjänsteutövning

regelmässigt medförde vistande utom valdistriktet och sålunda utgjorde

ett alldeles bestämt och oöverkomligt hinder för inställelse vid valförrättningen,

ävensom att samma synpunkter åberopats för den år 1924 genomförda

utvidgningen av rätten att jämväl avse diplomatisk och konsulär personal.

Redan det förhållandet, att de framförda, förslagen stode i klar motsättning

till den uppfattning, som tidigare gjorts gällande på ifrågavarande lagstiftningsområde,

måste, menade utskottet, ingiva betänkligheter, enär, om de dittills

gällande grunderna frånginges, gränserna för rätten att rösta utan personlig

inställelse bleve upprivna och även åtskilliga andra kategorier av väljare

än de i motionerna angivna då med lika fog kunde göra anspråk på rätten

i fråga.

Utskottet finner sig även inför nu förevaTande förslag om en utvidgning av

rätten att rösta utan personlig inställelse böra intaga en avvisande ståndpunkt.

Även om man fasthölle vid att tillerkänna sådan rätt endast åt personer, vilka

på grund av yrke eller tjänst äro förhindrade att infinna sig vid valurnan, skulle

ett mycket stort antal väljargrupper, såsom handelsresande, reseinspektörer,

vissa montörer samt säsongarbetare av olika slag kunna anses behöriga att

på angivna sätt utöva sin rösträtt. För övrigt skulle inom snart sagt varje

yrke kunna uppletas fall, då en person på grund av sin utövning därav bleve

förhindrad att infinna sig vid valförrättningen — för att nämna ett exempel,

lantbrukare i skördebrådska. En rationell utsträckning av rätten med

hänsyn till förfall på grund av yrke eller tjänst måste medföra ett beträdande

utav den av Kungl. Maj:t år 1919 föreslagna men av riksdagen då avvisade

vägen, d. v. s. införande av ett generellt stadgande om rätt att rösta medelst

valsedelsförsändelse för varje väljare, som på grund av yrke eller tjänst är

förhindrad att personligen deltaga i valet.

Utsträckes åter rätten att använda valsedelsförsändelse utöver den gräns, som

dragés genom att fordra förfall pa grund av yrkes- eller tjänsteförpliktelsc —

vilket för övrigt icke kan ske utan grundlagsändring — torde det bliva än

svårare att sedan draga någon rationell gräns för åtnjutande av rätten. Sjuka,

lytta och ålderdomssvaga liksom avlägset boende och sådana, vilka på grund

av avspärrning i anledning av smittosamma sjukdomar icke kunna infinna sig,

hava redan framträtt såsom grupper, för vilka krav i ifrågavarande hänseende

rests. Åtskilliga andra fall kunde i sådant sammanhang förtjäna beaktande.

s. 5 Kontrollera mot PDF

KonstitutionsutskotMs utlåtande, Ni''

5

Medgåves rätten för angivna grupper, kunde med fog göras gällande, att varje

styrkt förhinder borde grunda densamma.

Utskottet finner emellertid, att en mera vittgående utsträckning av rätten att

rösta utan personlig inställelse måste antagas komma att allvarligt inkräkta

pa de nuvarande principerna för valskicket. På grund av de relativt stränga

formkrav, som till förhindrande av missbruk måste uppställas vid röstning medelst

valsedelsförsändelse, torde sålunda en allmännare rätt att använda detta

Valsätt lätt medföra krav på rätt att rösla genom fullmäktig. Redan valsedelsförsändelsesystemet,

tillämpat i större utsträckning, torde vara ägnat att underlätta

obehörig påtryckning på valmännen. Det behöver blott erinras om de

möjligheter i detta avseende, som skulle föreligga beträffande t. ex. sjuka personer

eller säsongarbetare, samlade i en barack. Även i andra hänseenden vore

menliga följder för valsäkerheten att frukta. Bland annat kan erinras om

den förhållandevis höga kassationsprocent, som redan nu kännetecknar de genom

valsedelsförsändelse avgivna rösterna. Slutligen skulle en vidsträcktare användning

av valsedelsförsändelse förringa värdet av de preliminära röstsammanräkningar,

som numera skola verkställas på valdagen, och sålunda åter

framskjuta tidpunkten för valresultatets överblickande.

Utskottet anser sålunda, att de gällande grundprinciperna för valsedelsförsändelses

användande icke böra frångås. Med denna utgångspunkt finner utskottet

även den begränsgning, gällande lag i detalj ger institutet, vara väl

funnen. De yrkes- och tjänstegrupper, vilka i lagarna angivas, äro väl avgränsade

och kännetecknas därav, att yrkesutövningen måste medföra ett permanent

eller regelmässigt vistande utom valdistriktet, som i de flesta fall icke

kan avbrytas för rösträttens utövande.

Utskottet vill visserligen icke förneka möjligheten av att ytterligare yrkesgrupper

skulle kunna fylla här angivna kännetecken. Så är emellertid ingalunda

förhållandet med de grupper av väljare, för vilka i nu förevarande motioner

ifrågavarande rätt begäres. Det torde för övrigt vara tvivelaktigt, huruvida

de i motionerna angivna grupperna äro att hänföra till sådana, beträffande

vilka yrkes- eller tjänsteutövning förhindra deltagande i valförrättningen,

varför ett bifall till motionerna torde erfordra ändring i § 24 riksdagsordningen.

Vidkommande den i motionen II: 102 berörda gruppen, studerande vid universitet,

högskolor och seminarier, vill utskottet framhålla, att icke ens hälften

av dessa studerande torde hava nått den ålder, att de överhuvud äga rösträtt,

och att endast en förhållandevis ringa del torde innehava den ålder,

att de äro röstberättigade vid landstings- och elektorsval. Beträffande valen

av stads-, kommunal- och municipalfullmäktige vill utskottet för övrigt ifrågasätta,

huruvida icke ifrågavarande studerande i regel sakna intresse att deltaga

i valen inom hemkommunen, då de vid uppnådd rösträttsålder i de flesta

fall sedan flera år huvudsakligen vistats å studieorten och aldrig haft tillfälle

att medverka i hemortens kommunala liv. Ett legitimt behov i nämnvärd

utsträckning av rätt för studerande att rösta medelst valsedelsför
-

Motiorun

11:102.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 4.

Motionen

11:103.

sändelse torde i varje fall endast föreligga beträffande valen till andra kammaren.

Utskottet vill emellertid vidare erinra därom — vilket även motionären gör —

att studerande jämlikt mantalsskrivningsförordningen hava rätt att, om de så

vilja, låta mantalsskriva sig och därmed bliva röstberättigade på studieorten.

De äldre studerandena, vilka hava rösträtt, torde också i många fall hava begagnat

denna rätt. Slutligen kan anmärkas, att det — i motsats mot vad motionären

gör gällande — i många fall torde vara möjligt för studenterna att

utan större olägenhet uppskjuta sin avresa till universitet eller högskola vid

höstterminens början över tredje söndagen i september, då valen regelmässigt

förrättas.

En undersökning av förhållandena i förevarande hänseenden vid Uppsala

universitet, för vars studerande behovet av den ifrågasatta lagstiftningen med

hänsyn till deras hemorters ofta avlägsna belägenhet i förening med de universitetsstuderandes

genomsnittligt relativt höga ålder torde vara störst, ger vid

handen, att för sistlidna hösttermin, varunder de senaste andrakammarvalen

inföllo, 3,170 studenter voro upptagna i studentkatalogen, av vilka omkring

1,740 nått den ålder, att de ägde rösträtt. Av dessa måste emellertid ett betydande

antal antagas hava varit mantalsskrivna och ägt rösträtt i Uppsala. I

sistnämnda siffra ingå sålunda ett hundratal docenter samt ytterligare ett flertal

lärare och andra vid olika institutioner i Uppsala fast knutna personer.

Vidare bör anmärkas, att sammanlagt 556 studenter tillhörde Stockholms eller

Upplands nationer, och för dessa studenter kan i regel något egentligt behov

av rätt att rösta medelst valsedelsförsändelse icke anses föreligga.

Frånsett övriga skäl mot bifall till motionen kan utskottet således icke finna,

att ett så stort behov av den ifrågasatta rätten för studerande föreligger, att

det bör föranleda ändrad lagstiftning.

Vidkommande motionen 11:103 förefalla de i densamma framställda förslagen

föga genomtänkta, och motionens hemställan är synnerligen dunkelt formulerad.

Utskottet vill till en början erinra därom, att utom Sverige bosatta

medborgare enligt mantalsskrivningsförordningen icke skola mantalsskrivas inom

riket och följaktligen icke heller här äga rösträtt. Därest motionären sålunda

åsyftar att bereda även från Sverige utflyttade medborgare tillfälle att rösta

i Sverige, innebär detta en utvidgning av själva rösträtten och icke blott en

reform beträffande sättet att avgiva valsedel. Utskottet kan emellertid icke

finna, att från Sverige emigrerade personer, även om de bevara svensk medborgarrätt,

vilket för övrigt kan vara beroende på utländsk lagstiftning, böra

äga rösträtt här i landet.

Åsyftar åter motionären endast att bereda rätt för svenskar, som tillfälligtvis

vistas utomlands men fortfarande äro här mantalsskrivna, att avgiva sin

röst medelst valsedelsförsändelse, kan utskottet icke heller härutinnan biträda

motionärens önskemål. Som exempel på personer, vilka skulle vara i behov av

dylik rätt, anför motionären Sveriges ombud vid Nationernas förbunds möten

ävensom diplomater och konsuler. Beträffande den förra kategorien torde den

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr k. 7

vara alltför speciell för att rimligen kunna föranleda några särskilda lagstiftningsåtgärder

i förevarande hänseende. Vad beträffar den senare kategorien,

diplomater och konsuler, är endast att erinra, att dessa personer, som ovan

anmarkts, sedan 1924 äga den ifrågavarande rätten, vilket motionären tycks

hava förbisett. Beträffande Övriga utom landet vistande men här mantalsskrivna

svenskar finner utskottet denna grupp vara alltför oenhetlig för att den

generellt skulle tillerkännas en rätt, som förvägrats många inom landet vistande

svenskar, vilka kunde vara i lika stort behov därav. Att tillerkänna t. ex. alla

turister en sådan rätt skulle otvivelaktigt förefalla oegentligt och att urskilja

aet mera legitima behovet för utrikesresande av rätt till valsedelsförsändelse

måste ställa sig synnerligen svårt. Det kan dessutom ifrågasättas, om det ens

i och för sig vore lämpligt, att särskilda möjligheter att rösta bereddes svenskar,

vilka för sina privata intressen längre tid vistats utomlands och därigenom

förlorat den omedelbara kontakten med svenska förhållanden —- vilken kategori

väl vore den, som i största utsträckning skulle begagna en rätt till valsedelsförsändelse.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att motionen II: 102 icke matte till någon riksdagens

åtgärd föranleda,

2) att motionen 11:103 icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 26 februari 1929.

På konstitutionsutskottets vägnar:

X. von GEIJER.

N ar varande rKexi&T von Geijer, Sävström, Strömberg, David Bergström, Thulin*,

6nn 1 -r ■ Hansson, Hellberg, K. J. Ekman*, Vennerström, Alexander Nilsson

Gustafson i Kasenberg, Jansson i Edsbäcken*, Borg, Laurén*, Andersson i Igelstad

’ KarlsS°n 1 Vadstena > Petersson i Broaryd, Holmström och Björck i Kristian
-

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Stendahl, Hellberg, ''Alexander Nilsson, Gustafson i Kasenberg

Lauren, Petersson i Broaryd, Holmström och Björck i Kristianstad, vilka ansett,

att utskottets yttrande bort hava följande lydelse:

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

K onstitutionsutskottets utlåtande Nr Jf.

Det motiv, som föranlett undantag från fordran på personlig inställelse vid

rösträttens utövning, ligger naturligtvis i en uppfattning av denna rätt såsom

så medborgerligt värdefull, att ingen utan tvingande skäl bör förhindras att

använda densamma. En sadan uppfattning synes utskottet alldeles riktig.

Men nu gällande bestämmelser för röstning genom valsedelsförsändelse kunna

näppeligen sägas svara däremot.

Kungl. Maj :t hade också vid den riksdag, då dessa bestämmelser infördes,

föreslagit, att de skulle erhålla en mera generell lydelse och följaktligen en

mera omfattande giltighet. Av förklarlig försiktighet, när det gällde en n,i

ordning, vågade emellertid vederbörande utskott icke ga sa langt, utan inskränkte

undantaget från personlig inställelse till vissa bestämda medborgarkategorier.

Men på samma gång uttalade det också oförbehållsamt, att vad det

föreslog endast var en i viss mån godtycklig försökslagstiftning, innan man

vunnit nödig erfarenhet. Riksdagen gjorde genom bifall till utskottsföTslaget

denna motivering till sin egen.

Sedan dess ha tio år förflutit. Under denna tid har givetvis en viss erfarenhet

samlats. Så har bland annat en inom utskottet verkställd undersökning

visat, att valsedelsförsändelse användes i en försvinnande ringa omfattning:

endäst ungefär Vs procent av de röstande betjäna sig darav. Den ovar

således praktiskt taget knappt någon inverkan på valresultatet. Då den haller

sig vid en så obetydlig siffra, kan det tagas för givet att denna siffra icke

skulle mera avsevärt ökas, om försändelserätten utsträcktes till en del andra,

som av billighetsskäl borde fa använda den.

Gång på gång ha också förslag väckts om sådan utsträckning, och förslag

i samma syfte komma helt säkert framgent att framföras till förmån för medborgargrupper,

som av olika anledningar förhindras att utöva sin rösträtt.

Dessa yrkanden kunna naturligtvis avvisas, och därvid kan som skal aven anföras

den nyss berörda erfarenheten av försändelsernas fåtalighet. Men principiellt

bör enligt utskottets uppfattning ingen som äger rösträtt förhindras

att bruka den. Och därför borde det på grund av nu vunnen erfarenhet undersökas

huruvida icke en mer tillfredsställande ordning på här ifragavarande

område än den, som 1919 års försökslagstiftning åstadkom, kan genomforas.

Utskottet får för den skull hemställa,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte begära utredning,

huruvida och i vilken omfattning rätten till användning

av valsedelsförsändelse må kunna utvidgas, samt eventuellt

av denna utredning föranlett förslag.

Stockholm 1929. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Soner,

290721

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.