Utlåtande i anledning av väckta motioner om återgäldande till vissa lotsar och stärbhus efter lotsar av vissa till lotsverket inlevererade ersättningsmedel.
1929-05-07 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1929:100, Utlåtande i anledning av väckta motioner om återgäldande till vissa lotsar och stärbhus efter lotsar av vissa till lotsverket inlevererade ersättningsmedel.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 100.
11
Nr 100.
Ankom till riksdagens kansli den 7 maj 1929 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning av väckta motioner om återgäldande till vissa
lotsar och stärbhus efter lotsar av vissa till lotsverket inlevererade
ersättningsmedel.
(3:e avd.)
Uti två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren,
nr 140, av herr E. A. Enhörning m. fl. och den andra inom andra kammaren,
nr 128, av herr Bj. Holmgren m. fl., vilka hänvisats till statsutskottets
förberedande behandling, har hemställts, att riksdagen måtte
besluta att till de i högsta domstolens dom av den 18 april 1928 avsedda
lotsarna, respektive stärbhus efter lotsar återgälda, vad lotsarna av överenskomna
ersättningar enligt § 30 lotsförordningen till lotsverket inlevererat
och alltså av billighets- och rättfärdighetsskäl tillägga dem den rätt, som
Svea hovrätt tidigare tillerkänt dem samt för detta ändamål för budgetåret
1929/1930 anvisa ett extra anslag å 988,547 kronor 35 öre.
I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sitt förslag, får utskottet
hänvisa till motionerna.
I förenämnda dom den 18 april 1928 har högsta domstolen utlåtit sig
sålunda:
»Kungl. Maj:t har i nåder låtit sig föredragas handlingarna i detta mål.
Lika med domstolarna finner Kungl. Maj:t hinder icke möta att till prövning
upptaga den mot Kungl. Maj:t och Kronan förda talan i hela dess vidd.
Lotsstyrelsen har i målet uppgivit, att i de mera sällan inträffade fall, då
före ingången av år 1915 lämnats biträde av lots över öppen sjö jämlikt
§ 30 av förordningen angående lotsverket den 15 februari 1881, den mellan
lotsen och fartygsbefälhavaren överenskomna ersättningen för förrättningen,
efter avdrag av skälig hemvägsersättning, av lotsen redovisats till lotsplatsen
för fördelning mellan platsens lotsar på samma sätt som vanliga
lotspenningar. Denna uppgift är icke av lotsarna bestridd, och styrkes densamma
även av vad som är upplyst angående särskilda dylika förrättningar.
Den förebragta utredningen i avseende å innehållet av äldre och nyare lotsförfattningar
ger ävenledes stöd för åsikten, att ersättningen för dylik förrätt
-
12
Statsutskottets utlåtande Nr 100.
Utskottets
yttrande.
ning var att betrakta såsom lotsavgift. Sedan ny avlöningsstat för lotspersonalen
år 1914 antagits att gälla från och med år 1915 och i samband därmed i
§ 81 av tjänstgöringsreglementet för lotsverket den 23 december 1914 stadgats,
att av de enligt bestämmelser för lotsverket vederbörande lotsplats tillfallande
lotspenningarna den å platsen anställda lotspersonalen ägde åtnjuta fyrtio
procent, under det att återstående sextio procent inginge till statsverket,
samt att den enligt gällande lotsledsförteckning utgående hemvägsersättningen
oavkortad tillfölle den lotsande, plägade den överenskomna ersättningen
för förrättning, varom i målet är fråga och som av lotsarna hänföres
under § 30 lotsförordningen, i allmänhet beräknad med ledning av
gällande lotstaxor, fortfarande fördelas i ''lotspenningar’ och ''hemvägsersättning’
samt — även före tillkomsten av lotsstyrelsens skrivelse därom den
30 mars 1915 till lotskaptenen i Malmö — andel om sextio procent av vad
utav ersättningen betecknats såsom lotspenningar ingå till statsverket. Mot
statsverkets rätt att av ersättningen åtnjuta dylik andel gjordes å lotsarnas
sida invändning först under åren 1918 och 1919 samt då endast i enstaka
fall.
Vid nu angivna förhållanden måste det anses, att lotsarna från och med
1915 års början voro pliktiga att jämlikt § 81 tjänstgöringsreglementet låta,
på sätt utom i undantagsfall jämväl skett, till statsverket ingå sextio procent
av vad utav de för ifrågavarande förrättningar överenskomna ersättningsbeloppen
motsvarade lotspenningar. Följaktligen saknas laga grund
för Borgströms 1 och hans medparters i målet väckta yrkande om åläggande
för Kungl. Maj:t och Kronan att återbära den statsverket tillgodokomna andelen
av sagda ersättningsbelopp.
Härtill kommer, att den i målet avsedda, av lotsarna under världskriget
och tiden närmast därefter utövade verksamheten till följd av sin stora omfattning
hade en betydande inverkan på lotsarnas tjänstgöring i övrigt och
att vid sådant förhållande lotsstyrelsens medgivande för lotsarna att vid
sidan av sin vanliga tjänstgöring driva berörda verksamhet uppenbarligen
lämnats endast under förutsättning, att de alltjämt till statsverket redovisade
tillbörlig andel av ersättningsbeloppen.
På grund av det anförda prövar Kungl. Maj:t rättvist att, med upphävande
av hovrättens dom beträffande huvudsaken, ogilla den av Borgström och
hans medparter därutinnan förda talan.
Vad angår rättegångskostnaderna varder med hänsyn till omständigheterna
i målet hovrättens dom allenast såtillvida ändrad, att Kungl. Maj:t och
Kronan befrias från skyldighet att ersätta motparterna deras utgifter å
målet vid rådstuvurätten. Det vederbörande hava att ställa sig till underdånig
efterrättelse.»
Under hänvisning till den prövning, som av högsta domstolen ägnats den
ersättningsfråga, som av motionärerna bragts inför riksdagen, finner sig
utskottet böra avstyrka motionerna. Med hänsyn till i ärendet föreliggande
säregna omständigheter bör det emellertid enligt utskottets mening icke få
anses uteslutet, att Kungl. Maj:t på given anledning ingår i ett övervägande,
huruvida och i vad mån av billighetsskäl någon mindre ersättning
för rättegångens förande må kunna tillerkännas lotsarna i fråga.
En av parterna i målet.
Statsutskottets utlåtande Nr 100. 13
Utskottet får alltså hemställa,
att herrar Enhörnings m. fl. och Holmgrens m. fl.
förevarande motioner, 1:140 och II: 128, icke må av riksdagen
bifallas.
Stockholm den 7 maj 1929.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Närvarande: se under utlåtande nr 98.
Reservationer:
1) av herrar Lindblad, Dahl, Svensson i Kompersmåla, Anderson i Råstock,
Wiklund, Jansson i Falun och Carlsson-Frosterud, vilka ansett, att
utskottets motivering bort hava följande lydelse:
»Under hänvisning till den prövning, som av högsta domstolen ägnats
den ersättningsfråga, som av motionärerna bragts inför riksdagen, finner
sig utskottet böra avstyrka motionerna.»;
2) av herr Olsson i Kullenbergstorp, vilken ansett, att utskottets motivering
bort hava följande lydelse:
»Under hänvisning---någon mindre ersättning t. ex. för rätte
gångens
förande eller dylikt må kunna tillerkännas lotsarna i fråga.»
Bihang till riksdagens protokoll 1929. 6 samt. 51 håft. (Nr 98—100.)
3
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.