Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om återgäldande till vissa lotsar och stärbhus efter lotsar av vissa till lotsverket inlevererade ersättningsmedel.

1929-05-07 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1929:100, Utlåtande i anledning av väckta motioner om återgäldande till vissa lotsar och stärbhus efter lotsar av vissa till lotsverket inlevererade ersättningsmedel.

Dokumentets text

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 100.

11

Nr 100.

Ankom till riksdagens kansli den 7 maj 1929 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om återgäldande till vissa

lotsar och stärbhus efter lotsar av vissa till lotsverket inlevererade

ersättningsmedel.

(3:e avd.)

Uti två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren,

nr 140, av herr E. A. Enhörning m. fl. och den andra inom andra kammaren,

nr 128, av herr Bj. Holmgren m. fl., vilka hänvisats till statsutskottets

förberedande behandling, har hemställts, att riksdagen måtte

besluta att till de i högsta domstolens dom av den 18 april 1928 avsedda

lotsarna, respektive stärbhus efter lotsar återgälda, vad lotsarna av överenskomna

ersättningar enligt § 30 lotsförordningen till lotsverket inlevererat

och alltså av billighets- och rättfärdighetsskäl tillägga dem den rätt, som

Svea hovrätt tidigare tillerkänt dem samt för detta ändamål för budgetåret

1929/1930 anvisa ett extra anslag å 988,547 kronor 35 öre.

I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sitt förslag, får utskottet

hänvisa till motionerna.

I förenämnda dom den 18 april 1928 har högsta domstolen utlåtit sig

sålunda:

»Kungl. Maj:t har i nåder låtit sig föredragas handlingarna i detta mål.

Lika med domstolarna finner Kungl. Maj:t hinder icke möta att till prövning

upptaga den mot Kungl. Maj:t och Kronan förda talan i hela dess vidd.

Lotsstyrelsen har i målet uppgivit, att i de mera sällan inträffade fall, då

före ingången av år 1915 lämnats biträde av lots över öppen sjö jämlikt

§ 30 av förordningen angående lotsverket den 15 februari 1881, den mellan

lotsen och fartygsbefälhavaren överenskomna ersättningen för förrättningen,

efter avdrag av skälig hemvägsersättning, av lotsen redovisats till lotsplatsen

för fördelning mellan platsens lotsar på samma sätt som vanliga

lotspenningar. Denna uppgift är icke av lotsarna bestridd, och styrkes densamma

även av vad som är upplyst angående särskilda dylika förrättningar.

Den förebragta utredningen i avseende å innehållet av äldre och nyare lotsförfattningar

ger ävenledes stöd för åsikten, att ersättningen för dylik förrätt
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 100.

Utskottets

yttrande.

ning var att betrakta såsom lotsavgift. Sedan ny avlöningsstat för lotspersonalen

år 1914 antagits att gälla från och med år 1915 och i samband därmed i

§ 81 av tjänstgöringsreglementet för lotsverket den 23 december 1914 stadgats,

att av de enligt bestämmelser för lotsverket vederbörande lotsplats tillfallande

lotspenningarna den å platsen anställda lotspersonalen ägde åtnjuta fyrtio

procent, under det att återstående sextio procent inginge till statsverket,

samt att den enligt gällande lotsledsförteckning utgående hemvägsersättningen

oavkortad tillfölle den lotsande, plägade den överenskomna ersättningen

för förrättning, varom i målet är fråga och som av lotsarna hänföres

under § 30 lotsförordningen, i allmänhet beräknad med ledning av

gällande lotstaxor, fortfarande fördelas i ''lotspenningar’ och ''hemvägsersättning’

samt — även före tillkomsten av lotsstyrelsens skrivelse därom den

30 mars 1915 till lotskaptenen i Malmö — andel om sextio procent av vad

utav ersättningen betecknats såsom lotspenningar ingå till statsverket. Mot

statsverkets rätt att av ersättningen åtnjuta dylik andel gjordes å lotsarnas

sida invändning först under åren 1918 och 1919 samt då endast i enstaka

fall.

Vid nu angivna förhållanden måste det anses, att lotsarna från och med

1915 års början voro pliktiga att jämlikt § 81 tjänstgöringsreglementet låta,

på sätt utom i undantagsfall jämväl skett, till statsverket ingå sextio procent

av vad utav de för ifrågavarande förrättningar överenskomna ersättningsbeloppen

motsvarade lotspenningar. Följaktligen saknas laga grund

för Borgströms 1 och hans medparters i målet väckta yrkande om åläggande

för Kungl. Maj:t och Kronan att återbära den statsverket tillgodokomna andelen

av sagda ersättningsbelopp.

Härtill kommer, att den i målet avsedda, av lotsarna under världskriget

och tiden närmast därefter utövade verksamheten till följd av sin stora omfattning

hade en betydande inverkan på lotsarnas tjänstgöring i övrigt och

att vid sådant förhållande lotsstyrelsens medgivande för lotsarna att vid

sidan av sin vanliga tjänstgöring driva berörda verksamhet uppenbarligen

lämnats endast under förutsättning, att de alltjämt till statsverket redovisade

tillbörlig andel av ersättningsbeloppen.

På grund av det anförda prövar Kungl. Maj:t rättvist att, med upphävande

av hovrättens dom beträffande huvudsaken, ogilla den av Borgström och

hans medparter därutinnan förda talan.

Vad angår rättegångskostnaderna varder med hänsyn till omständigheterna

i målet hovrättens dom allenast såtillvida ändrad, att Kungl. Maj:t och

Kronan befrias från skyldighet att ersätta motparterna deras utgifter å

målet vid rådstuvurätten. Det vederbörande hava att ställa sig till underdånig

efterrättelse.»

Under hänvisning till den prövning, som av högsta domstolen ägnats den

ersättningsfråga, som av motionärerna bragts inför riksdagen, finner sig

utskottet böra avstyrka motionerna. Med hänsyn till i ärendet föreliggande

säregna omständigheter bör det emellertid enligt utskottets mening icke få

anses uteslutet, att Kungl. Maj:t på given anledning ingår i ett övervägande,

huruvida och i vad mån av billighetsskäl någon mindre ersättning

för rättegångens förande må kunna tillerkännas lotsarna i fråga.

En av parterna i målet.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 100. 13

Utskottet får alltså hemställa,

att herrar Enhörnings m. fl. och Holmgrens m. fl.

förevarande motioner, 1:140 och II: 128, icke må av riksdagen

bifallas.

Stockholm den 7 maj 1929.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Närvarande: se under utlåtande nr 98.

Reservationer:

1) av herrar Lindblad, Dahl, Svensson i Kompersmåla, Anderson i Råstock,

Wiklund, Jansson i Falun och Carlsson-Frosterud, vilka ansett, att

utskottets motivering bort hava följande lydelse:

»Under hänvisning till den prövning, som av högsta domstolen ägnats

den ersättningsfråga, som av motionärerna bragts inför riksdagen, finner

sig utskottet böra avstyrka motionerna.»;

2) av herr Olsson i Kullenbergstorp, vilken ansett, att utskottets motivering

bort hava följande lydelse:

»Under hänvisning---någon mindre ersättning t. ex. för rätte
gångens

förande eller dylikt må kunna tillerkännas lotsarna i fråga.»

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 6 samt. 51 håft. (Nr 98—100.)

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.