Utlåtande i anledning av väckta motioner angående Stockholms flottstations förflyttning från huvudstaden m.jn.
1929-05-17 · 12 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 10 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1929:117, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående Stockholms flottstations förflyttning från huvudstaden m.jn.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 111.
1
Nr 117.
Ankom till riksdagens kansli den 17 maj 1929 kl. 11 f. m.
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående
Stockholms flottstations förflyttning från huvudstaden
m.jn. (1 :a avel.)
Uti eu inom törsta kammaren av kerr K. (}. Westman väckt motion nr 62,
vilken hänvisats till statsutskottet för förberedande behandling, har hemställts,
att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte
låta skyndsamt verkställa utredning, avseende Stockholms flottstations förflyttning
från huvudstaden och förläggning till plats, som ur militär och ekonomisk
synpunkt finnes lämplig, ävensom för riksdagen framlägga det förslag, vartill
utredningen kan föranleda.
I samband med förevarande motion har utskottet jämväl upptagit till behandling
en till utskottet hänvisad inom första kammaren av herr C. Lindhagen
väckt motion, nr 196, vari hemställts, att riksdagen — i anslutning till regeringens
uppfattning i statsverkspropositionen, att landet är hotat av fientliga
luftanfall — måtte ofördröjligen dels framlägga förslag om förflyttning av
flottans huvudstation från hjärtat av huvudstaden till en mindre äventyrlig
plats; dels ock överväga kaserners och andra militära etablissements utflyttning
från tätt befolkade orter till ofarligare platser.
I förutnämnda motion I: 62 har anförts följande:
»Vid 1914 års senare riksdag avsattes 300,000 kronor för anläggning av en
ny docka jämte verkstad vid Stockholms station, vilken anläggning beräknades
kosta 1,400,000 kronor. Vid riksdagarna 1915 och 1916 avsattes ytterligare
750,000 respektive 350,000 kronor för ändamålet.
Dockans anläggning uppsköts i avvaktan på beslut om förflyttning eller utvidgning
av flottstationen.
På grund av motion till 1916 års riksdag avläts skrivelse (nr 175), i vilken
riksdagen anhöll att, i samband med framläggande av förslag till plats för
dockan, även måtte förebringas en allsidig utredning angående hela frågan om
flottstationen i Stockholms skärgård.
Med anledning härav tillsattes den 14 juni 1916 den s. k. »1916 års flottstationskommitté»,
vilken den 19 mars 1917 avgav sitt betänkande.
Kommittén, vilkens kostnadsberäkningar resulterat i att förläggning i Stockholm
bleve billigast, kom till uppfattningen (sid. 138) att de ekonomiska synpunkterna
borde vara utslagsgivande i frågan om valet av plats för flottstationen
i Stockholms skärgård, enär varken militära eller sjöfartstekniska syn
Bihang
till riksdagens protokoll 1029. 6 samt. 84 häft. (Nr 117.) sgi 29 1
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande Nr 111.
o
puukter utpekade den ena eller andra platsen därstädes (innanför Vaxholm)
såsom den för eu stationsanläggning avgjort lämpligaste. Dessutom sades, att
samtliga undersökta förslag visat sig ur varvsteknisk synpunkt fullt tillfredsställande
och så pass likvärdiga, att intetdera förslaget ur denna synpunkt
kunde givas bestämt företräde.
Kungl. Maj:t avgav den 27 april 1917 proposition i ärendet (nr 296).
1 propositionen meddelas bland annat, att kommerskollegium — med stöd
av yttrande från Stockholms handels- och sjöfartsnämnd, Stockholms rederiförening
samt Stockholms speditionsförening — och Stockholms handelskammare
avstyrkt Stockholmsalternativet.
Emellertid föreslog Kungl. Maj:t Stockholmsförslaget.
i skrivelse den 15 juni 1917 (nr 366) anmälde riksdagen, att omförmälda
proposition icke föranledde någon riksdagens åtgärd. Anledningen härtill angavs
vara omöjligheten att under senare delen av riksdagstiden handlägga ett
så omfattande ärende.
Den 19 juni 1917 förstärkte Kungl. Maj:t 1916 års flottstationskommitté
med nya ledamöter och uppdrog åt den förstärkta kommittén -— 1917 ars llottstationskommitté
— att revidera föregående förslag.
Den SO november 1917 avgav kommittén sitt förslag och förordade där
flottstationens förläggande till Stora Skuggan.
1 proposition nr 102 till 1918 års riksdag angående anläggning av ny docka
vid flottans station i Stockholm framhölls (sid. 7), att frågan om anläggande
av en ny docka vid flottans station i Stockholm borde avskiljas från sambandet
med spörsmålet om ordnande av flottstationen i Stockholms skärgård och särskilt
var för sig upptagas till behandling.
Anledning härtill angavs vara
dels förhoppningen, att ett kommande fredsslut skulle medföra en strävan
att på annan väg än krigets finna möjlighet att slita mellanfolkliga förvecklingar
samt att söka åstadkomma en begränsning av de tyngande rustningsbördorna,
dels de marina myndigheternas olika ståndpunkt beträffande lämplig plats
för flottstationen,
dels ock slutligen angelägenheten att utan ytterligare dröjsmål bereda möjlighet
för dockning å rikets östkust av pansarbåtar av Sverige-typ.
Sålunda föreslog Kungl. Maj:t
dels godkännande av vissa preliminära avtal med Stockholms stad,
dels medgivande att för anläggning av docka jämte verkstad få taga i anspråk
mark å Beckholmen,
dels om föreskrift beträffande en »Stockholms varvs byggnadsfond» för
bestridande av kostnader för markupplåtelser, i vilken fond skulle ingå dels
1,600,000 kronor, som Stockholms stad skulle betala med Vio varje år under
10 år, dels inflytande hyresmedel från Djurgårdsstaden, Beckholmen och Fjäderholmarna,
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande Nr 111.
:s
dels medgivande att få disponera de av 1911 — 191(1 ars riksdag avsatta
medlen, 1,400,000 kronor, samt 100,000 kronor i lörsäljningsmedel för att påbörja
ifrågavarande arbeten 1918.
Detta sätt att avskilja doek byggnaden från flottstationsfrågan var märkligt
bland annat med hänsyn till att riksdagen i sin ovannämnda skrivelse nr
17.r)/1916 anfört: ''Såsom departementschefen framhållit, kominer givetvis den
nya dockans läge att bliva bestämmande för platsen för en blivande flottstalion
i Stockholms skärgård. Det synes riksdagen under sådana förhållanden
vara erforderligt, att i samband med framläggandet av förslag angående doekans
förläggning eu allsidig och fullständig utredning angående flottstationen
i dess helhet förelägges riksdagen, och att vid denna utredning såväl militära
som sjöfartstekniska och ekonomiska synpunkter ävensom erfarenheterna från
världskriget tagas i beaktande.’
Statsutskottet, som tillstyrkte propositionen, framhöll i sitt utlåtande (nr
100), att anläggandet av dockan m. m. icke finge innebära ett ståndpunktstagande
i flottstationsfrågan. Härom uttalade utskottet följande:
''Departementschefen, som icke funnit tidpunkten lämplig för framläggande
av förslag i flottstationsfrågan, har dock ansett, att anläggande av en ny docka
för större fartyg vid flottans station i Stockholm till gagn för såväl flottan
som handelssjöfarten nu bör fullföljas samt att i samband härmed bör vidtagas
en modernisering av det till stationen hörande varvet och beredas möjlighet till
sådan utvidgning av detsamma för åstadkommande av en rationell varvsdrift,
som kan utan större ekonomiska uppoffringar från statsverkets sida åvägabringas.
Med hänsyn därtill att flottstationsfrågan, såsom utskottet här nedan
vidare anför, fortfarande måste enligt utskottets mening anses öppen och oavgjord,
finner sig utskottet icke nu böra taga ståndpunkt till frågan, huruvida
en ytterligare utvidgning och modernisering av varvet bör komma till stånd
utöver vad som föreslagits och av utskottet tillstyrkts. Skulle emellertid eu
sådan utvidgning och modernisering framdeles bliva beslutad, kommer den mark,
som. staten genom de upprättade avtalen skulle förvärva från Stockholms stad,
att i detta avseende lämna mycket betydande och väsentligt ökade möjligheter
till utveckling av varvsdriften. För att dessa fördelar skola kunna fullt tillgodogöras,
finner emellertid utskottet det önskvärt, att åtgärder vidtagas för
att de för närvarande obebyggda strandområden mellan Galärvarvet och den
mark i Djurgårdsstaden, som staten genom avtalen förvärvar, komma i statens
ägo, därest detta kan ske på för staten ekonomiskt tillfredsställande villkor.
Utskottet vill dock bestämt framhålla, att ett bifall till Kungl. Maj:ts ifrågavarande
förslag icke får anses innebära ett ståndpunktstagande till frågan
rörande flottstationens slutliga förläggning. Denna fråga måste fortfarande
anses öppen och oavgjord.
Skulle det framdeles visa sig lämpligt, att flottstationen förflyttas från
Stockholm, kunna de områden, som staten genom nu berörda avtal förvärvar,
otvivelaktigt på ett ekonomiskt fördelaktigt sätt komma till användning för
annat statsändamål eller ock försäljas.’
Oaktat denna uttryckliga reservation väckte dockanläggningen stora betänkligheter
på grund av dess befarade prejudicerande innebörd. Herr P. A.
Hansson reserverade sig mot utskottets beslut, och starka betänkligheter framlades
av olika talare vid frågans behandling i kamrarna.
4
Statsutskottets utlåtande Nr 117.
Med anledning av den kritik, som i och utom riksdagen riktats mot vissa av
bestämmelserna, förklarade Kungl. Maj:t genom nådigt brev den 28 maj 1918,
att Kungl. Maj :t icke ville begagna sig av det av Stockholms stad lämnade medgivandet
att avstänga den allmänna farleden mellan Skeppsholmen och Galärvarvet.
Den 20 juni 1918 överlämnade överståthållarämbetet en skrivelse från Stockholms
stadsfullmäktige, att dessa godkände avtalet med det tillägg, som gjorts
i nyssnämnda nådiga brev.
Kungl. proposition härom avlämnades till 1919 års riksdag, som i skrivelse
nr 112 antog förslaget.
För svar srevisionen utgick från (Betänkandet, del 2, sid. 100), att de båda
flottstationerna allt fortfarande skulle bibehållas.
Den personalindragning, som ansågs böra göras, borde koncentreras på endera
stationen, varigenom större besparingar kunde göras än om minskningen fördelades
likformigt på båda stationerna. Revisionen ansåg, att indragningarna
så gott som uteslutande borde drabba Stockholms station.
I Kungl. Maj.ts proposition angående för svar sväsendets ordnande nr 20/1924
(sid. 370) anför departementschefen att riktigast syntes vara, att flottans
huvudkrafter bleve förlagda till Stockholms skärgård, vilket dock icke skulle
utesluta behovet av en operationsbas jämväl i Karlskrona, även om denna kunde
givas väsentligt mindre omfattning än för närvarande.
Vidare talades om behovet av ytterligare utredning för att kunna göra en
sådan utvidgning av Stockholms station, eventuellt i samband med en förflyttning.
Departementschefen anför härom följande:
’En sådan (utredning) synes mig därför med det snaraste böra komma till
stånd, så att eu verklig lösning av frågan äntligen må kunna åvägabringas.
Icke minst med hänsyn till flygvapnets utveckling synes härvid^jämväl möjligheten
av en förläggning utanför Stockholm — antingen på någon av de i
tidigare utredningar föreslagna platserna eller å Rindön, Vaxön eller annan
plats — böra tagas under övervägande. Nämnda utredning anser jag böra vara
slutförd inom ovan angivna tidsperiod (fem år fr. o. m. den 1 juli 1924).
Under denna torde å Stockholms station icke andra förbättringar böra vidtagas
än sådana, som äro oundgängligen erforderliga, varvid företrädesvis jämväl på
annan plats användbara materiel bör anskaffas. Utan hinder härav synes likväl
dockbyggnaden på Beckholmen böra slutföras, då dels arbetena redan nu äro
långt framskridna och dels dockan, vare sig den slutligen kommer att befinna
sig inom eller utom området för flottans station, tvivelsutan kommer att bliva
till synnerlig nytta för såväl örlogsflottan som sjöfarten. I överensstämmelse
härmed har ock i årets statsverksproposition hemställts om anvisande av visst
för ifrågavarande arbetens fortsättande erfordetligt belopp.’
Kungl. Maj.ts proposition i samma ämne nr 5011925 (se sid. 193 f.) följde
i princip sistnämnda proposition.
Upprepade eldsvådor på Galärvarvet ha numera bringat flottstationsfrågans
läge i sådant skick, att beslut, som bli avgörande för dess lösning, snart måste
träffas.
Med hänsyn till de stora kostnader för förflyttning av flottstationen, som
man hittills räknat med, synes man i allmänhet ha tagit för givet, att Stock
-
Statsutskottets utlåtande Nr 117.
5
holmsstationen skulle kvarbliva i huvudstaden, eventuellt med en mindre förflyttning
åt öster. För att möjliggöra denna förflyttning, därest den i framtiden
skulle anses böra äga rum, har ett mindre markområde inköpts enligt
beslut av 1928 års riksdag (Kyhlbergerska tomten). Frågan om inköp av ytterligare
mark (Lundbergska stärbhusets tomt) är aktuell. Även om det vid 1928
års riksdag beslutade köpet icke är av prejudicerande natur, måste inköp av
ytterligare mark hava sådan innebörd.
De marina myndigheterna ha som bekant städse ställt sig avvisande mot
flottstationens förflyttning från Stockholm. Ett förslag till om- och nybyggnad
av flottans varv i Stockholm har utarbetats inom marinförvaltningen.
Kostnaderna härför lära uppgå enligt olika alternativ till lägst 6.3 och högst
12.6 miljoner kronor. De marina myndigheterna utgå således fortfarande från
att stationen för lång framtid skall kvarbliva i Stockholm.
Den utveckling, som på senare tid ägt rum inom krigstekniken, särskilt
flygvapnet, har avsevärt ökat möjligheten att vid krig bombardera huvudstaden
med alla dess kulturvärden. Genom 1928 års beslut beträffande Ladugårdsgärdes
bebyggande har förflyttningen av garnisonens kaserner fastslagits.
Inom en jämförelsevis snar framtid blir därför flottstationen det enda militära
etablissementet i Stockholm. En förflyttning jämväl av flottstationen skall således
väsentligen minska anledningarna till luftanfall. Även om kostnaderna
för flottstationens förflyttning från Stockholm skulle vara stora, så äro de i
allt fall obetydliga gentemot de ekonomiska och ideella förluster, som skulle
bliva en följd av ett luftangrepp på huvudstaden. De ekonomiska synpunkterna
få därför icke tillmätas uteslutande betydelse.
Men även den ekonomiska frågan har på sista tiden kommit i ett annat läge.
Det har nämligen visat sig, att det finns åtminstone en möjlighet att förflytta
flottstationen till vida lägre kostnad än som framgått av tidigare utredningar.
Som bekant har kronan nyligen fått ett anbud om gratis upplåtelse av mark
för flottstation vid Sticklinge å Lidingön.
Såsom representant för aktiebolaget Herserud har nämligen direktör Gust.
Svensson i Stockholm i skrivelse till Konungen den 9 november 1928 erbjudit
kronan att för en blivande flottstations räkning förvärva en miljon kvadratmeter
jord av Sticklinge egendom, upptagande nordvästra hörnet av Lidingö,
utan någon ersättning i penningar, men mot vissa villkor, som avse att säkerställa
tillkomsten av en direkt infartslinje för Lidingö-banorna till Stockholm.
På direktör Svenssons begäran har sedermera chefen för flottans byggnadsdepartement
verkställt en preliminär utredning jämte tillhörande kostnadsberäkning
för anläggande av en flottstation å berörda område. Enligt denna
beräkning skulle kostnaderna för flottstationens förflyttning till Sticklinge
belöpa sig till omkring 20 miljoner kronor, i vilken summa även skulle ingå
kostnaderna för inlösen av viss bolaget icke tillhörig mark.
Av direktör Svensson har vidare framhållits, att genom flottstationens förflyttning
från Stockholm den staten tillhöriga marken, som nu disponerades av
stationen, bleve frigjord och att försäljningssumman härför helt skulle kunna
finansiera förflyttningen och sannolikt lämna överskott.
6
Statsutskottets utlåtande Nr 117.
Utskottets
yttrande.
över nämnda erbjudande hava chefen för marinstaben och marinförvaltningen
i dagarna avgivit yttrande. I detta avstyrkes anbudets antagande. Av
den motivering, som de marina myndigheterna anföra, när de komma till detta
slut, synes emellertid framgå, att de icke på ett riktigt sätt mot varandra avväga
de synpunkter, som äro av betydelse vid behandlingen av frågan om
flottstationens förläggning.
Det ovan angivna förslaget synes böra föranleda, att frågan om flottstationens
flyttning från Stockholm upptages till utredning, varvid olika möjligheter
för förläggningen böra tagas under omprövning ur militära och ekonomiska
synpunkter. Utredningens resultat bör givetvis underställas riksdagen.»
Över motionen I: 62 har utskottet med stöd av § 46 riksdagsordningen inhämtat
yttranden från cheferna för generalstaben och marinstaben ävensom
från marinförvaltningen och flygstyrelsen (bil. A—D).
I förevarande motioner har berörts ett spörsmål, som enligt utskottets mening
är av stor betydelse med hänsyn till såväl försvarets som Stockholms stads intressen.
Spörsmålet om Stockholms flottstations kvarliggande på nuvarande
plats sammanhänger därjämte i viss mån med frågan om bevarandet mot
brandrisk av vissa för landet betydelsefulla kulturella institutioner. T de infordrade
yttrandena har upptagits frågan om flottstationens lämpliga förläggande
ur försvarssynpunkt, särskilt med hänsyn till luftanfall. Några tvingande
skäl synas icke, såvitt utskottet av dessa yttranden kan finna, ur nämnda synpunkt
vara för handen för en författning av stationen från huvudstaden. De
marina myndigheterna hava även framhållit, att flottans varv i Stockholm
vore i behov av eu genomgripande modernisering, men att förslag förelåge att
genom varvets förflyttning till vissa i närheten av Beckholmen belägna områden
vinna eu ur varvsdriftens synpunkt ändamålsenlig förläggning av verkstäder
och upplag, varjämte genom detta förslags realiserande skulle ernås, att
brandfaran för Nordiska museets vidkommande skulle kunna avlägsnas. Kostnaderna
för berörda förslag uppgå endast till en bråkdel av de utgifter, som
eu förflyttning av stationen till någon plats i huvudstadens omgivningar skulle
föra med sig. Från sistnämnda myndigheters sida har med styrka gjorts gällande,
att det för varvsdriftens bedrivande på ett ändamålsenligt och ekonomiskt
sätt är av vikt, att den ifrågasatta moderniseringen av varvets anläggningar
och verkstäder snarast möjligt kommer till stånd. Ehuru det alltså
varken ur försvarssynpunkt eller med hänsyn till varvsdriften kan anses vara
ett nödvändigt krav, att flottstationen förlägges till plats utom huvudstaden,
hava likväl samtliga myndigheter varit ense därom, att en utredning bör verkställas
rörande det i motionerna berörda spörsmålet. Utskottet har heller intet
att erinra mot att eu sådan utredning, grundad på de genom 1925 års marinorganisation
inträdda förhållandena, kommer till stånd. De tidigare gjorda utredningarna,
som skett med väsentligt andra utgångspunkter, torde nämligen
numera icke kunna anses vara tillfyllest. Dock vill utskottet betona, att, för
den händelse utredningen skulle visa, att en utflyttning av stationen från huvud
-
Statsutskottets utlåtande Ne 111.
7
staden är önskvärd och behövlig, denna angelägenhet måsto lösas genom medverkan
av Stockholms stad. Kostnaderna för eu dylik utflyttning synas visserligen
kunna bestridas av de medel, som skulle komma att inflyta vid eu
eventuell försäljning av stationens nuvarande område, men det synes utskottet
icke lämpligt att kronan själv genomför en exploatering av detta område, särskilt
som åtskilliga önskemål från Stockholms stads sida därvid måste komma
att göra sig gällande. Vid den ifrågasatta utredningen synes därför framförallt
böra undersökas de ekonomiska förutsättningarna för en utflyttning av flottstationen
och huruvida Stockholms stad är villig att mot övertagande av stationens
nuvarande område bestrida de med utflyttningen förenade kostnaderna.
Särskild uppmärksamhet bör dock ägnas den omständigheten, att hela detta
spörsmål under alla förhållanden bör vinna sin lösning snarast möjligt, enär
ett uppskov med varvets modernisering medför allvarliga olägenheter och betydande
merkostnader för kronan, varjämte den ovan berörda brandrisken fortfarande
kvarstår.
Kostnaderna för uppgörande av förslag till stationens utflyttning torde kunna
bestridas av fjärde huvudtitelns kommittéanslag eller, därest detta därtill icke
skulle lämna tillgång, av sjöförsvarets anslag till extra utgifter. Särskilda
medel för ändamålet synas åtminstone för närvarande icke böra anvisas.
På grund av vad sålunda anförts, har utskottet ansett sig böra tillstyrka, att
en utredning om Stockholms flottstations förflyttning från huvudstaden och
de ekonomiska förutsättningarna härför snarast möjligt verkställes.
Vidkommande därefter det i motionen nr 196 framställda yrkandet, att riksdagen
skulle taga under övervägande kaserners och andra militära etablissements
utflyttning från tätt befolkade orter till ofarligare platser, måste utskottet,
redan av det skäl, att ett dylikt förslag torde vara ur ekonomisk synpunkt
omöjligt att realisera, avstyrka detta yrkande.
Utskottet hemställer,
a) att riksdagen i anledning av herr Westmans motion I: 62
och herr Lindhagens motion I: 196, i vad sistnämnda motion får
anses avse flottans station i Stockholm, må i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa skyndsam
utredning om Stockholms flottstations förflyttning från huvudstaden
och de ekonomiska förutsättningarna härför ävensom för
riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen må giva anledning;
b)
att herr Lindhagens motion I: 196, i vad densamma icke
må anses besvarad genom utskottets hemställan under a) härovan,
icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 17 maj 1929.
På statsutskottets vägnar:
ANDERS ANDERSON.
8
Statsutskottets utlåtande Nr 117.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar ./. L. Widell, O. Bergqvist, C. P. V. Nilsson i
Gränebo, C. A. Carlsson i Gävle, K. V. Rydén, N. J. M. Svensson i Kompersmåla,
Oscar Olsson, J. Pålsson, J. G. Walles, P. A. Bergström, 1. Hj. E. Pauli och A. Thelin;
från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, C. R. Jansson i Falun,
S. Bengtsson i Norup, O. Olsson i Kullenbergstorp, L. J. Carlsson- Frosterud, A. A:son
Törnkvist i Karlskrona, B. F:son Holmgren, E. J. Wigforss, J. Olofsson i Digernäs,
S. Persson i Fritorp, O. E. F. Järte och C. A. Anderson i Storegården.
Till Riksdagens Statsutskott.
Bilaga A.
Sedan Kungl. Maj:t den 8 sistlidna februari i nåder anbefallt chefen för
generalstaben att senast den 10 mars till riksdagens statsutskott avgiva yttrande
över vid innevarande års riksdag i första kammaren väckt motion nr 62,
får jag härmed äran avgiva sagda yttrande.
En »utredning, avseende Stockholms flottstations förflyttning» bör taga hänsyn
till alla på frågan inverkande omständigheter. De varvstekniska, ekonomiska
och kulturella synpunkter, vilka kunna inverka på frågan, torde det icke
tillkomma mig att bedöma i detta sammanhang. Jag inskränker mig därför till
att endast beröra frågans militära sidor av mera allmängiltigt slag.
Såsom mina företrädare vid upprepade tillfällen framhållit, förefinnes ett
nära samband mellan flottstationsfrågan och vissa lantförsvaret berörande
spörsmål. Särskilt starkt framträder detta samband, därest det, liksom i försvarspropositionerna
till riksdagarna åren 1924 och 1925, ifrågasattes att förlägga
flottans huvudkrafter till Stockholm eller Stockholms skärgård. Det är
nämligen nödvändigt att bereda flottans stationer med deras varv och förråd
erforderligt sksMd såväl åt sjö- som landsidan. Yad huvudstaden med dess
närmaste omgivningar beträffar, saknar den erforderliga befästningar mot
landsidan. Möjligheten att ordna försvaret mot landsidan måste därför i hög
grad bliva beroende icke endast på styrkan av de besättningstrupper, vilka
kunna avdelas till huvudstadens direkta försvar mot landsidan, utan även på
fälthärens operationer. De inskränkningar av arméns krigsstyrka, vilka utgöra
en följd av 1925 års försvarsbeslut, utöva därför ett starkt inflytande på flottstationsfrågan.
Ännu mera i ögonen fallande om än icke betydelsefullare är
inverkan av det nytillkomna flygvapnet och av de åtgärder, vilka vidtagits eller
komma att vidtagas mot anfall från luften.
Med hänsyn till vad sålunda anförts är det ur allmän försvarssynpunkt erforderligt
att »verkställa utredning, avseende Stockholms flottstations förflyttning»,
ävensom därmed i samband stående frågor.
Stockholm den 7 mars 1929.
C. G. HAMMARSKJÖLD.
Chef för Generalstaben.
M. Uyrssen.
Bilaga B.
Till Riksdagens Statsutskott.
Med anledning av nådigt beslut den 8 sistlidne februari, varigenom chefen
för marinstaben anbefalles att till riksdagens statsutskott avgiva yttrande beträffandet
motion nr 62/1929 i första kammaren om verkställande av skyndsam
utredning, avseende förflyttning av - Stockholms flottstation från huvudstaden,
får jag anföra följande.
Statsutskottet* utlåtande AV 117.
9
Den lörilyftning, sum motionären åsyltar, är av mycket ingripande betydelse
såväl lör flottan, som kanske ännu mer för Stockholms stad, där örlogsstationen
med varv, eller »skeppsgårdcn», som den tidigare benämndes, varit
förlagd i över fyrahundra är, varav de senaste inemot trehundra åren på
Skeppsholmen.
När flottan mot senaste sekelskifte emotsåg ett utökande av fartygsbeståndet
med därav följande utökning av personalkadrerna, framstod helt naturligt för
sjöförsvarets målsmän som en bjudande nödvändighet att söka få station och
varv förflyttade från deras under sålunda väntade större förhållanden alltför
trånga områden å Skeppsholmen—Djurgården till lämplig plats i skärgården
innanför Vaxholms fästning. Ett av de första uppslagen i vår tid till frågan
om sådan förflyttning — varom utredningar dock tidigare förekommit _togs
av chefen för flottans stab, som ar 1898 hemställde om en undersökning rörande
lämpligheten av en förflyttning.
Den ena omfattande och dyrbara utredningen följde nu efter den andra, och
åtskilliga undersökningar beträffande ny förläggningsplats för örlogsstation
med varv verkställdes, bland annat vid K a knäs, Hägernäs, Eydboholm, Viggbvholm,
Näsby, Svalnäs, Södergarn, Elfvik, Bogesund o. s. v. Ett av de bästa
förslagen, nämligen om förläggning till Elfvik å östra Lidingön, föranledde
proposition till 1907 ars riksdag, som dock icke biföll densamma.
Efter sistnämnda ar följde 1907 ars försvarskommitté, 1911 års försvarsberedningar,
o världskriget 1914—1918, försvarsrevisionen 1919—1923 samt 1924
och 1925 års försvarspropositioner. Under hela denna långa tid av utredningar,
världskrig och nya utredningar sköts frågan om stationens förflyttning på sätt
och vis åt sidan, och kom även i ett nytt läge. Visserligen föranledde, såsom
motionären erinrar, ett förslag från den s. k. »1916 års flottstationskommitté»
en proposition å,r 1917, avseende stationens och varvets utbyggnad på nuvarande
områden i Stockholm. Propositionen föranledde icke någon riksdagens
åtgärd. I en ny utredning, verkställd av »1917 års flottstationskommitté», förordades^
Stora Skuggan, men Kungl. Maj:t skilde år 1918 frågan om station och
varv från fragan om ny, för Svenge-skeppen och större fartyg överhuvudtaget
erforderlig docka samt avgav proposition om anläggning av sådan docka å
Beckholmen. Riksdagen biföll propositionen, likväl under uttalande att detta
icke innebure ett ståndspunkttagande i stationsfrågan.
Den marinordning, som på sin tid godkändes av 1914 års senare riksdag, innefattade
bland annat en på en tjugoårig utbyggnadsperiod (1915—1934) inriktad
byggnadsplan för fartygsmaterielen, vilken period indelades i fyra skeden.
Emellertid blev byggnadsprogrammet icke ens för det första av dessa
skeden (1915—-1919) fullföljt, och därefter föranledde 1925 års försvarsordning
ett ytterligare beskärande av fartygsbeståndet, varmed ock följde betydande
personalindragningar.
För 1925 års sjöstyrkor med deras ersättningsbyggnadsprogram av år 1927
äro flottans nuvarande områden å Skeppsholmen och Djurgården med föreslaget
nyförvärv tillräckliga, även om vissa — av marinmyndigheterna som
nödvändiga betraktade — utökningar av det fastslagna fartygsbeståndet skulle
ifrågakomma,^ Den nya Beckholmsdockan ligger färdig. Under sådana förhållanden
har frågan om örlogsstationens och varvets förflyttning för sjöförsvarets
vidkommande onekligen kommit i ett nytt läge. Kungl. Maj:t har år 1921
uppdragit åt^ marinförvaltning-en att uppgöra plan för Djurgårds varvets förskjutande
från områdena runt Nordiska Museet — vilka skulle friläggas _
längs stranden (Kyhlbergska tomten, Lundbergska stärbhusets tomt o. s. v.)
mot Beckholmen.
Emot stationens kvarblivande inom huvudstaden har från det allmännas
sida i huvudsak anförts tre omständigheter.
Bihang till riksdagens protokoll 1929. 6 samt. 64 haft. (Nr 117)
2
10
Statsutskottets utlåtande Nr 117.
Först och främst har erinrats om den ständiga brandfara, i vilken Nordiska
Muséet befunne sig genom närheten till varvet. Detta är fullt riktigt, men
faran skulle försvinna vid ett genomförande av det förslag (alternativa förslag)
till varvets förskjutning sydvart, som enligt ovanstående uppdrag uppgjorts
av marinförvaltningen och ingivits till Kungl. Maj:t.
Vidare har befarats att befintligheten av örlogsstationen och varvet i Stockholm
skulle öka faran för huvudstaden att utsättas för anfall från luften. Visserligen
är örlogsstationen ett av de närmast till hands liggande malen för
dylika anfall, men faran avlägsnas visst icke genom stationens förflyttning, så
länge sådana anfallsföremål finnas kvar som Beckholmsdockorna och galärvarvsdockan
(även om de befinna sig i privat ägo), generalstabens, marinstabens,
arméförvaltningens och marinförvaltningens byggnader, regementens
kaserner, Finnboda slip, Luth & Boséns, Atlas-Diesels, Liljeholmens Kabelfabriks
m. fl. anläggningar, broarna över Hammarbyleden och Strömmen, Statens
järnvägars anläggningar o. s. v. För anfall från luften måste hela Stockholm
med omgivningar, inräknad även en eventuellt till någon plats å Lidingön
flyttad örlogsstation samfällt skyddas genom luftbevakning, luftvärn, flygstridskrafter
m. m.
Slutligen har det framhållits att Stockholms stad har behov att i och for
sin utveckling kunna disponera över Skeppsholmen och Djurgårdslandet. Detta
torde icke kunna förnekas, även om behovet icke än så länge i påtaglig form
framträder. Men för genomförandet av en sund och ändamålsenlig stadsplan
kunna områdena ifråga komma att ligga i vägen.
I detta sista synes frågans kärnpunkt ligga. Det är numera icke för Ilottans
skull nödvändigt att staten avhänder sig Skeppsholmen och Djurgårdsvarvets
områden och skrider till anläggandet av ny station och varv, ehuruväl naturligtvis
flottan vid en nyanläggning skulle komma i åtnjutande av tidsenliga
kaserner, verkstäder och andra etablissement i stället för de nuvarande, som i
flera hänseenden äro bristfälliga, Men huvudintressenten i denna fråga lärer i
nuvarande läge vara Stockholms stad. Fn förflyttning framträder alltsa icke
för närvarande i första hand som ett statsintresse, om man ej anser att rikshuvudstadens
ändamålsenliga utveckling också utgör ett riksintresse. Om staden
bestämt önskar en förflyttning av örlogsstationen med varv. bör den ock
kunna framlägga en antagbar finansplan. Det är givet att flottan i vissa
väsentliga hänseenden skulle vinna på en flyttning, men i andra, hänseenden
också förlora. Frågor om manskapets rekrytering ställa sig olika, om förläggningen
är i Stockholm eller i en garnison därutanför. , „
För så vitt en förnyad utredning om förflyttningen kommer till stand, bor
den inriktas på att bliva — åtminstone för överskådlig tid — slutlig. Den bor
icke avse ett enbart utväljande av en ur militär synpunkt lämplig plats och
dennas ändamålsenliga utbyggande, utan jämväl innefatta en plan för stationsförflyttningens
finansiering, för vilket ändamål representanter tor Stockholms
stad torde böra på ett eller annat sätt medverka. o .
Utredningen bör ske på kortast möjliga tid, högst ett ar, och inriktas pa att
en eventuell stations- och varvsanläggning må kunna genomtöras pa kort tid,
fem till sex år. Osäkerhetstillståndet har nämligen redan förorsakat orlogsstationen
och varvet allvarliga olägenheter genom de hinder som uppstått tor
genomförandet av nödvändiga förbättringar och moderniseringar, vilka allttor
länge fått anstå och alltjämt anstå i avvaktan pa kommande beslut.
På sätt ovan framhållits får jag tillstyrka en utredning enligt motionarens
förslag.
Stockholm den 5 mars 1929.
OTTO LYBECK.
Sixten Graaf.
Statsutskottets utlåtande Nr 117
11
lli las t a C.
Till Riksdagens Statsutskott.
Genom nådigt beslut den 8 februari 1929 har kungi. marinförvaltningen
anbefallts att senast den 10 innevarande mars till statsutskottet avgiva yttrande
över vid innevarande års riksdag av herr K. G. Westman den 18 sisthdne
januari väckt motion, nr 62, om Stockholms flottstations förflyttning
trän huvudstaden.
Motionärens uppgift, att de marina myndigheterna städse ställt sig avvisande
mot flottstationens förflyttning från Stockholm, är icke riktig, då de
ju tvärtom upprepade gånger tillstyrkt en förflyttning. Myndigheternas upptorde
emellertid vara, att en dylik förflyttning numera icke är ett
sjöförsvarsintresse utan huvudsakligen ett Stockholms stads intresse.
Kungl. marinförvaltningen är för sin del villig och beredd att medverka till
vilken utredning av fragan som än kan finnas gagnelig för därav berörda intressen.
Den enda betänkligheten, som härvid uppstår och som ämbetsverket
sm plikt likmätigt icke far förbise, är, att under tiden för utredningen måste
anstå med den modernisering av flottans station i Stockholm å dess nuvarande
plats, som länge planerats och som är av sa vital betydelse ur sjöförsvarets
synpunkt. Ur denna synpunkt är en begränsning av tiden för utredningen av
högsta vikt, men framför allt måste det, såvitt möjligt är, förebyggas, att en
utredning blir resultatlös och således endast ett måhända långvarigt hinder för
varvets modernisering. Detta kräves även med hänsyn till den betydande eldfaran
både för varvens förråd och i all synnerhet för närbelägen byggnad inrymmande
oersättliga kulturella värden.
Det lider enligt kungl. marinförvaltningens åsikt intet tvivel, att ett lämpligt
område för flottstationen kan förvärvas utom Stockholm. Yilket område
som än väljes härför måste nyanläggningen och vad med flyttningen sammanhänger
medföra kostnader, som inklusive räntor under tiden för anläggningen
och flyttningen komma att uppgå till betydande belopp. Detta belopp behöver
ju icke betraktas som någon definitiv utgift för en ny flottstation, då ju genom
dess flyttning komma att frigöras värdefulla markområden, som i sinom tid
kunna inbringa avsevärda belopp. Men under tiden intill dess likviden för
markrealisationen influtit, måste företaget finansieras. Det synes kungl.
marinförvaltningen uppenbart, att denna finansiering bör säkerställas, innan
utredningen angående flottstationens förläggning igångsättes.
En utredning efter vilka grunder de härav berörda intressena kunna finnas
villiga att påtaga sig finansieringen och härmed förbundna risker kan väl förväntas
möjlig att åvägabringa inom jämförelsevis kort tid, om förhandlingar
mellan staten och huvudstaden omedelbart igångsättas. Kungl. marinförvaltningen
förutsätter, att denna utredning kan vara slutförd senast hösten 1929.
Skulle genom dessa förhandlingar finansieringen säkerställas och härmed
även utsikterna för en ny flottstations tillkomst komma i ett gynnsamt läge,
får sjöförsvaret givetvis finna sig i. att utredningen av flottstationsfrågan förhindrar
att åtgärder omedelbart vidtagas för modernisering av stationen, och
åtnöjas med förvissningen, att i sinom tid hela denna viktiga angelägenhet slutligen
ordnas på ett för sjöförsvaret fördelaktigt sätt. Men skulle åter uppgörelse
mellan staten och staden icke kunna träffas och finansieringen icke
heller på annat sätt kunna säkerställas före nästa riksdag, då synes det kungl.
marinförvaltningen orimligt, att en fortsatt utredning med så ovissa slutresultat,
som i sådant fall måste förutses, får hindra en nödvändig modernisering
av varvet på dess nuvarande plats inom staden.
12
Statsutskottets utlåtande Nr 117.
På grund av vad sålunda anförts tillstyrker kungl. marinförvaltningen, att
en utredning av frågan igångsattes och genomföres på sätt kungl. marinförvaltningen
föreslagit, Då anslagen till kommittéer icke synas böra belastas
med utgifterna för denna utredning, hemställer kungl. marmförvaltningen, att,
i sammanhang med bifall till motionen, för ändamalet anvisas ett extra förslagsanslag
å 20,000 kronor för budgetåret 1929—1930.
Stockholm den 5 mars 1929.
På kungl. marinförvaltningens vägnar:
J. SCHNEIDLER.
Os. F. Olsson.
Bilaga B.
Till Statsutskottet.
Sedan Kungl. Maj:t genom skrivelse den 8 februari 1929 anbefallt flygstyrelsen
att avgiva yttrande över en i första kammaren av herr Westman väckt
motion angående Stockholms flottstations förflyttning från huvudstaden, tar
flygstyrelsen, vars yttrande lärer böra avse frågan, sedd ur synpunkten av
anfall från luften, anföra följande. ... . ... , , ,
Truppförband ur armén och flygvapnet, som vant förlagda i huvudstaden,
hava redan förflyttats utanför densamma. Utredning pågar om utflyttning av
Stockholms garnisons övriga truppförband utom staden.
Blir denna förflyttning verklighet, minskas därigenom riskfaran för staden
för hombardering från luften. , ,
Vid sådant förhållande synes det flygstyrelsen helt naturligt, att utredning
jämväl igångsättes om förflyttning av flottstationen, som alltid kommer
att utgöra ett särskilt tilldragande mål för bombanfall, salunda i sitt nuvarande
läge ökande riskerna för luftanfall för staden och särskilt for stationens
grannskap med dess stora kulturella värden. .
Vid ett uppförande av en ny, fullt modern flottstation skulle pa effektivaste
sätt hänsyn tagas till dess eget skyddande i möjligaste man mot luitantall,
såsom genom ett utsträckt användande av bombfasta rum, maskerings- och
brandsäkerhets- m. fl. anordningar ävensom de olika etablissementens anda
111
ÄrÄ sålunda för sin del tillstyrka det av motionären framställda
förslaget om utredning i ärendet. T u «ii
I ärendets handläggning hava deltagit undertecknad, chef, Lubeek, Lychnell,
Fjällbäck och Eogman. föredragande.
Stockholm den 9 mars 1929.
På flygstyrelsens vägnar:
KARL AMUNDSOK.
Ernst Fognian.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1929.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1929:234 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående Stockholms flottstations förflyttning från huvudstaden m. m. s. 3 i texten