Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående Stockholms flottstations förflyttning från huvudstaden m.jn.

1929-05-17 · 12 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1929:117, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående Stockholms flottstations förflyttning från huvudstaden m.jn.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 111.

1

Nr 117.

Ankom till riksdagens kansli den 17 maj 1929 kl. 11 f. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående

Stockholms flottstations förflyttning från huvudstaden

m.jn. (1 :a avel.)

Uti eu inom törsta kammaren av kerr K. (}. Westman väckt motion nr 62,

vilken hänvisats till statsutskottet för förberedande behandling, har hemställts,

att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte

låta skyndsamt verkställa utredning, avseende Stockholms flottstations förflyttning

från huvudstaden och förläggning till plats, som ur militär och ekonomisk

synpunkt finnes lämplig, ävensom för riksdagen framlägga det förslag, vartill

utredningen kan föranleda.

I samband med förevarande motion har utskottet jämväl upptagit till behandling

en till utskottet hänvisad inom första kammaren av herr C. Lindhagen

väckt motion, nr 196, vari hemställts, att riksdagen — i anslutning till regeringens

uppfattning i statsverkspropositionen, att landet är hotat av fientliga

luftanfall — måtte ofördröjligen dels framlägga förslag om förflyttning av

flottans huvudstation från hjärtat av huvudstaden till en mindre äventyrlig

plats; dels ock överväga kaserners och andra militära etablissements utflyttning

från tätt befolkade orter till ofarligare platser.

I förutnämnda motion I: 62 har anförts följande:

»Vid 1914 års senare riksdag avsattes 300,000 kronor för anläggning av en

ny docka jämte verkstad vid Stockholms station, vilken anläggning beräknades

kosta 1,400,000 kronor. Vid riksdagarna 1915 och 1916 avsattes ytterligare

750,000 respektive 350,000 kronor för ändamålet.

Dockans anläggning uppsköts i avvaktan på beslut om förflyttning eller utvidgning

av flottstationen.

På grund av motion till 1916 års riksdag avläts skrivelse (nr 175), i vilken

riksdagen anhöll att, i samband med framläggande av förslag till plats för

dockan, även måtte förebringas en allsidig utredning angående hela frågan om

flottstationen i Stockholms skärgård.

Med anledning härav tillsattes den 14 juni 1916 den s. k. »1916 års flottstationskommitté»,

vilken den 19 mars 1917 avgav sitt betänkande.

Kommittén, vilkens kostnadsberäkningar resulterat i att förläggning i Stockholm

bleve billigast, kom till uppfattningen (sid. 138) att de ekonomiska synpunkterna

borde vara utslagsgivande i frågan om valet av plats för flottstationen

i Stockholms skärgård, enär varken militära eller sjöfartstekniska syn
Bihang

till riksdagens protokoll 1029. 6 samt. 84 häft. (Nr 117.) sgi 29 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 111.

o

puukter utpekade den ena eller andra platsen därstädes (innanför Vaxholm)

såsom den för eu stationsanläggning avgjort lämpligaste. Dessutom sades, att

samtliga undersökta förslag visat sig ur varvsteknisk synpunkt fullt tillfredsställande

och så pass likvärdiga, att intetdera förslaget ur denna synpunkt

kunde givas bestämt företräde.

Kungl. Maj:t avgav den 27 april 1917 proposition i ärendet (nr 296).

1 propositionen meddelas bland annat, att kommerskollegium — med stöd

av yttrande från Stockholms handels- och sjöfartsnämnd, Stockholms rederiförening

samt Stockholms speditionsförening — och Stockholms handelskammare

avstyrkt Stockholmsalternativet.

Emellertid föreslog Kungl. Maj:t Stockholmsförslaget.

i skrivelse den 15 juni 1917 (nr 366) anmälde riksdagen, att omförmälda

proposition icke föranledde någon riksdagens åtgärd. Anledningen härtill angavs

vara omöjligheten att under senare delen av riksdagstiden handlägga ett

så omfattande ärende.

Den 19 juni 1917 förstärkte Kungl. Maj:t 1916 års flottstationskommitté

med nya ledamöter och uppdrog åt den förstärkta kommittén -— 1917 ars llottstationskommitté

— att revidera föregående förslag.

Den SO november 1917 avgav kommittén sitt förslag och förordade där

flottstationens förläggande till Stora Skuggan.

1 proposition nr 102 till 1918 års riksdag angående anläggning av ny docka

vid flottans station i Stockholm framhölls (sid. 7), att frågan om anläggande

av en ny docka vid flottans station i Stockholm borde avskiljas från sambandet

med spörsmålet om ordnande av flottstationen i Stockholms skärgård och särskilt

var för sig upptagas till behandling.

Anledning härtill angavs vara

dels förhoppningen, att ett kommande fredsslut skulle medföra en strävan

att på annan väg än krigets finna möjlighet att slita mellanfolkliga förvecklingar

samt att söka åstadkomma en begränsning av de tyngande rustningsbördorna,

dels de marina myndigheternas olika ståndpunkt beträffande lämplig plats

för flottstationen,

dels ock slutligen angelägenheten att utan ytterligare dröjsmål bereda möjlighet

för dockning å rikets östkust av pansarbåtar av Sverige-typ.

Sålunda föreslog Kungl. Maj:t

dels godkännande av vissa preliminära avtal med Stockholms stad,

dels medgivande att för anläggning av docka jämte verkstad få taga i anspråk

mark å Beckholmen,

dels om föreskrift beträffande en »Stockholms varvs byggnadsfond» för

bestridande av kostnader för markupplåtelser, i vilken fond skulle ingå dels

1,600,000 kronor, som Stockholms stad skulle betala med Vio varje år under

10 år, dels inflytande hyresmedel från Djurgårdsstaden, Beckholmen och Fjäderholmarna,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 111.

:s

dels medgivande att få disponera de av 1911 — 191(1 ars riksdag avsatta

medlen, 1,400,000 kronor, samt 100,000 kronor i lörsäljningsmedel för att påbörja

ifrågavarande arbeten 1918.

Detta sätt att avskilja doek byggnaden från flottstationsfrågan var märkligt

bland annat med hänsyn till att riksdagen i sin ovannämnda skrivelse nr

17.r)/1916 anfört: ''Såsom departementschefen framhållit, kominer givetvis den

nya dockans läge att bliva bestämmande för platsen för en blivande flottstalion

i Stockholms skärgård. Det synes riksdagen under sådana förhållanden

vara erforderligt, att i samband med framläggandet av förslag angående doekans

förläggning eu allsidig och fullständig utredning angående flottstationen

i dess helhet förelägges riksdagen, och att vid denna utredning såväl militära

som sjöfartstekniska och ekonomiska synpunkter ävensom erfarenheterna från

världskriget tagas i beaktande.’

Statsutskottet, som tillstyrkte propositionen, framhöll i sitt utlåtande (nr

100), att anläggandet av dockan m. m. icke finge innebära ett ståndpunktstagande

i flottstationsfrågan. Härom uttalade utskottet följande:

''Departementschefen, som icke funnit tidpunkten lämplig för framläggande

av förslag i flottstationsfrågan, har dock ansett, att anläggande av en ny docka

för större fartyg vid flottans station i Stockholm till gagn för såväl flottan

som handelssjöfarten nu bör fullföljas samt att i samband härmed bör vidtagas

en modernisering av det till stationen hörande varvet och beredas möjlighet till

sådan utvidgning av detsamma för åstadkommande av en rationell varvsdrift,

som kan utan större ekonomiska uppoffringar från statsverkets sida åvägabringas.

Med hänsyn därtill att flottstationsfrågan, såsom utskottet här nedan

vidare anför, fortfarande måste enligt utskottets mening anses öppen och oavgjord,

finner sig utskottet icke nu böra taga ståndpunkt till frågan, huruvida

en ytterligare utvidgning och modernisering av varvet bör komma till stånd

utöver vad som föreslagits och av utskottet tillstyrkts. Skulle emellertid eu

sådan utvidgning och modernisering framdeles bliva beslutad, kommer den mark,

som. staten genom de upprättade avtalen skulle förvärva från Stockholms stad,

att i detta avseende lämna mycket betydande och väsentligt ökade möjligheter

till utveckling av varvsdriften. För att dessa fördelar skola kunna fullt tillgodogöras,

finner emellertid utskottet det önskvärt, att åtgärder vidtagas för

att de för närvarande obebyggda strandområden mellan Galärvarvet och den

mark i Djurgårdsstaden, som staten genom avtalen förvärvar, komma i statens

ägo, därest detta kan ske på för staten ekonomiskt tillfredsställande villkor.

Utskottet vill dock bestämt framhålla, att ett bifall till Kungl. Maj:ts ifrågavarande

förslag icke får anses innebära ett ståndpunktstagande till frågan

rörande flottstationens slutliga förläggning. Denna fråga måste fortfarande

anses öppen och oavgjord.

Skulle det framdeles visa sig lämpligt, att flottstationen förflyttas från

Stockholm, kunna de områden, som staten genom nu berörda avtal förvärvar,

otvivelaktigt på ett ekonomiskt fördelaktigt sätt komma till användning för

annat statsändamål eller ock försäljas.’

Oaktat denna uttryckliga reservation väckte dockanläggningen stora betänkligheter

på grund av dess befarade prejudicerande innebörd. Herr P. A.

Hansson reserverade sig mot utskottets beslut, och starka betänkligheter framlades

av olika talare vid frågans behandling i kamrarna.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 117.

Med anledning av den kritik, som i och utom riksdagen riktats mot vissa av

bestämmelserna, förklarade Kungl. Maj:t genom nådigt brev den 28 maj 1918,

att Kungl. Maj :t icke ville begagna sig av det av Stockholms stad lämnade medgivandet

att avstänga den allmänna farleden mellan Skeppsholmen och Galärvarvet.

Den 20 juni 1918 överlämnade överståthållarämbetet en skrivelse från Stockholms

stadsfullmäktige, att dessa godkände avtalet med det tillägg, som gjorts

i nyssnämnda nådiga brev.

Kungl. proposition härom avlämnades till 1919 års riksdag, som i skrivelse

nr 112 antog förslaget.

För svar srevisionen utgick från (Betänkandet, del 2, sid. 100), att de båda

flottstationerna allt fortfarande skulle bibehållas.

Den personalindragning, som ansågs böra göras, borde koncentreras på endera

stationen, varigenom större besparingar kunde göras än om minskningen fördelades

likformigt på båda stationerna. Revisionen ansåg, att indragningarna

så gott som uteslutande borde drabba Stockholms station.

I Kungl. Maj.ts proposition angående för svar sväsendets ordnande nr 20/1924

(sid. 370) anför departementschefen att riktigast syntes vara, att flottans

huvudkrafter bleve förlagda till Stockholms skärgård, vilket dock icke skulle

utesluta behovet av en operationsbas jämväl i Karlskrona, även om denna kunde

givas väsentligt mindre omfattning än för närvarande.

Vidare talades om behovet av ytterligare utredning för att kunna göra en

sådan utvidgning av Stockholms station, eventuellt i samband med en förflyttning.

Departementschefen anför härom följande:

’En sådan (utredning) synes mig därför med det snaraste böra komma till

stånd, så att eu verklig lösning av frågan äntligen må kunna åvägabringas.

Icke minst med hänsyn till flygvapnets utveckling synes härvid^jämväl möjligheten

av en förläggning utanför Stockholm — antingen på någon av de i

tidigare utredningar föreslagna platserna eller å Rindön, Vaxön eller annan

plats — böra tagas under övervägande. Nämnda utredning anser jag böra vara

slutförd inom ovan angivna tidsperiod (fem år fr. o. m. den 1 juli 1924).

Under denna torde å Stockholms station icke andra förbättringar böra vidtagas

än sådana, som äro oundgängligen erforderliga, varvid företrädesvis jämväl på

annan plats användbara materiel bör anskaffas. Utan hinder härav synes likväl

dockbyggnaden på Beckholmen böra slutföras, då dels arbetena redan nu äro

långt framskridna och dels dockan, vare sig den slutligen kommer att befinna

sig inom eller utom området för flottans station, tvivelsutan kommer att bliva

till synnerlig nytta för såväl örlogsflottan som sjöfarten. I överensstämmelse

härmed har ock i årets statsverksproposition hemställts om anvisande av visst

för ifrågavarande arbetens fortsättande erfordetligt belopp.’

Kungl. Maj.ts proposition i samma ämne nr 5011925 (se sid. 193 f.) följde

i princip sistnämnda proposition.

Upprepade eldsvådor på Galärvarvet ha numera bringat flottstationsfrågans

läge i sådant skick, att beslut, som bli avgörande för dess lösning, snart måste

träffas.

Med hänsyn till de stora kostnader för förflyttning av flottstationen, som

man hittills räknat med, synes man i allmänhet ha tagit för givet, att Stock
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 117.

5

holmsstationen skulle kvarbliva i huvudstaden, eventuellt med en mindre förflyttning

åt öster. För att möjliggöra denna förflyttning, därest den i framtiden

skulle anses böra äga rum, har ett mindre markområde inköpts enligt

beslut av 1928 års riksdag (Kyhlbergerska tomten). Frågan om inköp av ytterligare

mark (Lundbergska stärbhusets tomt) är aktuell. Även om det vid 1928

års riksdag beslutade köpet icke är av prejudicerande natur, måste inköp av

ytterligare mark hava sådan innebörd.

De marina myndigheterna ha som bekant städse ställt sig avvisande mot

flottstationens förflyttning från Stockholm. Ett förslag till om- och nybyggnad

av flottans varv i Stockholm har utarbetats inom marinförvaltningen.

Kostnaderna härför lära uppgå enligt olika alternativ till lägst 6.3 och högst

12.6 miljoner kronor. De marina myndigheterna utgå således fortfarande från

att stationen för lång framtid skall kvarbliva i Stockholm.

Den utveckling, som på senare tid ägt rum inom krigstekniken, särskilt

flygvapnet, har avsevärt ökat möjligheten att vid krig bombardera huvudstaden

med alla dess kulturvärden. Genom 1928 års beslut beträffande Ladugårdsgärdes

bebyggande har förflyttningen av garnisonens kaserner fastslagits.

Inom en jämförelsevis snar framtid blir därför flottstationen det enda militära

etablissementet i Stockholm. En förflyttning jämväl av flottstationen skall således

väsentligen minska anledningarna till luftanfall. Även om kostnaderna

för flottstationens förflyttning från Stockholm skulle vara stora, så äro de i

allt fall obetydliga gentemot de ekonomiska och ideella förluster, som skulle

bliva en följd av ett luftangrepp på huvudstaden. De ekonomiska synpunkterna

få därför icke tillmätas uteslutande betydelse.

Men även den ekonomiska frågan har på sista tiden kommit i ett annat läge.

Det har nämligen visat sig, att det finns åtminstone en möjlighet att förflytta

flottstationen till vida lägre kostnad än som framgått av tidigare utredningar.

Som bekant har kronan nyligen fått ett anbud om gratis upplåtelse av mark

för flottstation vid Sticklinge å Lidingön.

Såsom representant för aktiebolaget Herserud har nämligen direktör Gust.

Svensson i Stockholm i skrivelse till Konungen den 9 november 1928 erbjudit

kronan att för en blivande flottstations räkning förvärva en miljon kvadratmeter

jord av Sticklinge egendom, upptagande nordvästra hörnet av Lidingö,

utan någon ersättning i penningar, men mot vissa villkor, som avse att säkerställa

tillkomsten av en direkt infartslinje för Lidingö-banorna till Stockholm.

På direktör Svenssons begäran har sedermera chefen för flottans byggnadsdepartement

verkställt en preliminär utredning jämte tillhörande kostnadsberäkning

för anläggande av en flottstation å berörda område. Enligt denna

beräkning skulle kostnaderna för flottstationens förflyttning till Sticklinge

belöpa sig till omkring 20 miljoner kronor, i vilken summa även skulle ingå

kostnaderna för inlösen av viss bolaget icke tillhörig mark.

Av direktör Svensson har vidare framhållits, att genom flottstationens förflyttning

från Stockholm den staten tillhöriga marken, som nu disponerades av

stationen, bleve frigjord och att försäljningssumman härför helt skulle kunna

finansiera förflyttningen och sannolikt lämna överskott.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 117.

Utskottets

yttrande.

över nämnda erbjudande hava chefen för marinstaben och marinförvaltningen

i dagarna avgivit yttrande. I detta avstyrkes anbudets antagande. Av

den motivering, som de marina myndigheterna anföra, när de komma till detta

slut, synes emellertid framgå, att de icke på ett riktigt sätt mot varandra avväga

de synpunkter, som äro av betydelse vid behandlingen av frågan om

flottstationens förläggning.

Det ovan angivna förslaget synes böra föranleda, att frågan om flottstationens

flyttning från Stockholm upptages till utredning, varvid olika möjligheter

för förläggningen böra tagas under omprövning ur militära och ekonomiska

synpunkter. Utredningens resultat bör givetvis underställas riksdagen.»

Över motionen I: 62 har utskottet med stöd av § 46 riksdagsordningen inhämtat

yttranden från cheferna för generalstaben och marinstaben ävensom

från marinförvaltningen och flygstyrelsen (bil. A—D).

I förevarande motioner har berörts ett spörsmål, som enligt utskottets mening

är av stor betydelse med hänsyn till såväl försvarets som Stockholms stads intressen.

Spörsmålet om Stockholms flottstations kvarliggande på nuvarande

plats sammanhänger därjämte i viss mån med frågan om bevarandet mot

brandrisk av vissa för landet betydelsefulla kulturella institutioner. T de infordrade

yttrandena har upptagits frågan om flottstationens lämpliga förläggande

ur försvarssynpunkt, särskilt med hänsyn till luftanfall. Några tvingande

skäl synas icke, såvitt utskottet av dessa yttranden kan finna, ur nämnda synpunkt

vara för handen för en författning av stationen från huvudstaden. De

marina myndigheterna hava även framhållit, att flottans varv i Stockholm

vore i behov av eu genomgripande modernisering, men att förslag förelåge att

genom varvets förflyttning till vissa i närheten av Beckholmen belägna områden

vinna eu ur varvsdriftens synpunkt ändamålsenlig förläggning av verkstäder

och upplag, varjämte genom detta förslags realiserande skulle ernås, att

brandfaran för Nordiska museets vidkommande skulle kunna avlägsnas. Kostnaderna

för berörda förslag uppgå endast till en bråkdel av de utgifter, som

eu förflyttning av stationen till någon plats i huvudstadens omgivningar skulle

föra med sig. Från sistnämnda myndigheters sida har med styrka gjorts gällande,

att det för varvsdriftens bedrivande på ett ändamålsenligt och ekonomiskt

sätt är av vikt, att den ifrågasatta moderniseringen av varvets anläggningar

och verkstäder snarast möjligt kommer till stånd. Ehuru det alltså

varken ur försvarssynpunkt eller med hänsyn till varvsdriften kan anses vara

ett nödvändigt krav, att flottstationen förlägges till plats utom huvudstaden,

hava likväl samtliga myndigheter varit ense därom, att en utredning bör verkställas

rörande det i motionerna berörda spörsmålet. Utskottet har heller intet

att erinra mot att eu sådan utredning, grundad på de genom 1925 års marinorganisation

inträdda förhållandena, kommer till stånd. De tidigare gjorda utredningarna,

som skett med väsentligt andra utgångspunkter, torde nämligen

numera icke kunna anses vara tillfyllest. Dock vill utskottet betona, att, för

den händelse utredningen skulle visa, att en utflyttning av stationen från huvud
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Ne 111.

7

staden är önskvärd och behövlig, denna angelägenhet måsto lösas genom medverkan

av Stockholms stad. Kostnaderna för eu dylik utflyttning synas visserligen

kunna bestridas av de medel, som skulle komma att inflyta vid eu

eventuell försäljning av stationens nuvarande område, men det synes utskottet

icke lämpligt att kronan själv genomför en exploatering av detta område, särskilt

som åtskilliga önskemål från Stockholms stads sida därvid måste komma

att göra sig gällande. Vid den ifrågasatta utredningen synes därför framförallt

böra undersökas de ekonomiska förutsättningarna för en utflyttning av flottstationen

och huruvida Stockholms stad är villig att mot övertagande av stationens

nuvarande område bestrida de med utflyttningen förenade kostnaderna.

Särskild uppmärksamhet bör dock ägnas den omständigheten, att hela detta

spörsmål under alla förhållanden bör vinna sin lösning snarast möjligt, enär

ett uppskov med varvets modernisering medför allvarliga olägenheter och betydande

merkostnader för kronan, varjämte den ovan berörda brandrisken fortfarande

kvarstår.

Kostnaderna för uppgörande av förslag till stationens utflyttning torde kunna

bestridas av fjärde huvudtitelns kommittéanslag eller, därest detta därtill icke

skulle lämna tillgång, av sjöförsvarets anslag till extra utgifter. Särskilda

medel för ändamålet synas åtminstone för närvarande icke böra anvisas.

På grund av vad sålunda anförts, har utskottet ansett sig böra tillstyrka, att

en utredning om Stockholms flottstations förflyttning från huvudstaden och

de ekonomiska förutsättningarna härför snarast möjligt verkställes.

Vidkommande därefter det i motionen nr 196 framställda yrkandet, att riksdagen

skulle taga under övervägande kaserners och andra militära etablissements

utflyttning från tätt befolkade orter till ofarligare platser, måste utskottet,

redan av det skäl, att ett dylikt förslag torde vara ur ekonomisk synpunkt

omöjligt att realisera, avstyrka detta yrkande.

Utskottet hemställer,

a) att riksdagen i anledning av herr Westmans motion I: 62

och herr Lindhagens motion I: 196, i vad sistnämnda motion får

anses avse flottans station i Stockholm, må i skrivelse till Kungl.

Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa skyndsam

utredning om Stockholms flottstations förflyttning från huvudstaden

och de ekonomiska förutsättningarna härför ävensom för

riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen må giva anledning;
b)

att herr Lindhagens motion I: 196, i vad densamma icke

må anses besvarad genom utskottets hemställan under a) härovan,

icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 17 maj 1929.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS ANDERSON.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 117.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar ./. L. Widell, O. Bergqvist, C. P. V. Nilsson i

Gränebo, C. A. Carlsson i Gävle, K. V. Rydén, N. J. M. Svensson i Kompersmåla,

Oscar Olsson, J. Pålsson, J. G. Walles, P. A. Bergström, 1. Hj. E. Pauli och A. Thelin;

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, C. R. Jansson i Falun,

S. Bengtsson i Norup, O. Olsson i Kullenbergstorp, L. J. Carlsson- Frosterud, A. A:son

Törnkvist i Karlskrona, B. F:son Holmgren, E. J. Wigforss, J. Olofsson i Digernäs,

S. Persson i Fritorp, O. E. F. Järte och C. A. Anderson i Storegården.

Till Riksdagens Statsutskott.

Bilaga A.

Sedan Kungl. Maj:t den 8 sistlidna februari i nåder anbefallt chefen för

generalstaben att senast den 10 mars till riksdagens statsutskott avgiva yttrande

över vid innevarande års riksdag i första kammaren väckt motion nr 62,

får jag härmed äran avgiva sagda yttrande.

En »utredning, avseende Stockholms flottstations förflyttning» bör taga hänsyn

till alla på frågan inverkande omständigheter. De varvstekniska, ekonomiska

och kulturella synpunkter, vilka kunna inverka på frågan, torde det icke

tillkomma mig att bedöma i detta sammanhang. Jag inskränker mig därför till

att endast beröra frågans militära sidor av mera allmängiltigt slag.

Såsom mina företrädare vid upprepade tillfällen framhållit, förefinnes ett

nära samband mellan flottstationsfrågan och vissa lantförsvaret berörande

spörsmål. Särskilt starkt framträder detta samband, därest det, liksom i försvarspropositionerna

till riksdagarna åren 1924 och 1925, ifrågasattes att förlägga

flottans huvudkrafter till Stockholm eller Stockholms skärgård. Det är

nämligen nödvändigt att bereda flottans stationer med deras varv och förråd

erforderligt sksMd såväl åt sjö- som landsidan. Yad huvudstaden med dess

närmaste omgivningar beträffar, saknar den erforderliga befästningar mot

landsidan. Möjligheten att ordna försvaret mot landsidan måste därför i hög

grad bliva beroende icke endast på styrkan av de besättningstrupper, vilka

kunna avdelas till huvudstadens direkta försvar mot landsidan, utan även på

fälthärens operationer. De inskränkningar av arméns krigsstyrka, vilka utgöra

en följd av 1925 års försvarsbeslut, utöva därför ett starkt inflytande på flottstationsfrågan.

Ännu mera i ögonen fallande om än icke betydelsefullare är

inverkan av det nytillkomna flygvapnet och av de åtgärder, vilka vidtagits eller

komma att vidtagas mot anfall från luften.

Med hänsyn till vad sålunda anförts är det ur allmän försvarssynpunkt erforderligt

att »verkställa utredning, avseende Stockholms flottstations förflyttning»,

ävensom därmed i samband stående frågor.

Stockholm den 7 mars 1929.

C. G. HAMMARSKJÖLD.

Chef för Generalstaben.

M. Uyrssen.

Bilaga B.

Till Riksdagens Statsutskott.

Med anledning av nådigt beslut den 8 sistlidne februari, varigenom chefen

för marinstaben anbefalles att till riksdagens statsutskott avgiva yttrande beträffandet

motion nr 62/1929 i första kammaren om verkställande av skyndsam

utredning, avseende förflyttning av - Stockholms flottstation från huvudstaden,

får jag anföra följande.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottet* utlåtande AV 117.

9

Den lörilyftning, sum motionären åsyltar, är av mycket ingripande betydelse

såväl lör flottan, som kanske ännu mer för Stockholms stad, där örlogsstationen

med varv, eller »skeppsgårdcn», som den tidigare benämndes, varit

förlagd i över fyrahundra är, varav de senaste inemot trehundra åren på

Skeppsholmen.

När flottan mot senaste sekelskifte emotsåg ett utökande av fartygsbeståndet

med därav följande utökning av personalkadrerna, framstod helt naturligt för

sjöförsvarets målsmän som en bjudande nödvändighet att söka få station och

varv förflyttade från deras under sålunda väntade större förhållanden alltför

trånga områden å Skeppsholmen—Djurgården till lämplig plats i skärgården

innanför Vaxholms fästning. Ett av de första uppslagen i vår tid till frågan

om sådan förflyttning — varom utredningar dock tidigare förekommit _togs

av chefen för flottans stab, som ar 1898 hemställde om en undersökning rörande

lämpligheten av en förflyttning.

Den ena omfattande och dyrbara utredningen följde nu efter den andra, och

åtskilliga undersökningar beträffande ny förläggningsplats för örlogsstation

med varv verkställdes, bland annat vid K a knäs, Hägernäs, Eydboholm, Viggbvholm,

Näsby, Svalnäs, Södergarn, Elfvik, Bogesund o. s. v. Ett av de bästa

förslagen, nämligen om förläggning till Elfvik å östra Lidingön, föranledde

proposition till 1907 ars riksdag, som dock icke biföll densamma.

Efter sistnämnda ar följde 1907 ars försvarskommitté, 1911 års försvarsberedningar,

o världskriget 1914—1918, försvarsrevisionen 1919—1923 samt 1924

och 1925 års försvarspropositioner. Under hela denna långa tid av utredningar,

världskrig och nya utredningar sköts frågan om stationens förflyttning på sätt

och vis åt sidan, och kom även i ett nytt läge. Visserligen föranledde, såsom

motionären erinrar, ett förslag från den s. k. »1916 års flottstationskommitté»

en proposition å,r 1917, avseende stationens och varvets utbyggnad på nuvarande

områden i Stockholm. Propositionen föranledde icke någon riksdagens

åtgärd. I en ny utredning, verkställd av »1917 års flottstationskommitté», förordades^

Stora Skuggan, men Kungl. Maj:t skilde år 1918 frågan om station och

varv från fragan om ny, för Svenge-skeppen och större fartyg överhuvudtaget

erforderlig docka samt avgav proposition om anläggning av sådan docka å

Beckholmen. Riksdagen biföll propositionen, likväl under uttalande att detta

icke innebure ett ståndspunkttagande i stationsfrågan.

Den marinordning, som på sin tid godkändes av 1914 års senare riksdag, innefattade

bland annat en på en tjugoårig utbyggnadsperiod (1915—1934) inriktad

byggnadsplan för fartygsmaterielen, vilken period indelades i fyra skeden.

Emellertid blev byggnadsprogrammet icke ens för det första av dessa

skeden (1915—-1919) fullföljt, och därefter föranledde 1925 års försvarsordning

ett ytterligare beskärande av fartygsbeståndet, varmed ock följde betydande

personalindragningar.

För 1925 års sjöstyrkor med deras ersättningsbyggnadsprogram av år 1927

äro flottans nuvarande områden å Skeppsholmen och Djurgården med föreslaget

nyförvärv tillräckliga, även om vissa — av marinmyndigheterna som

nödvändiga betraktade — utökningar av det fastslagna fartygsbeståndet skulle

ifrågakomma,^ Den nya Beckholmsdockan ligger färdig. Under sådana förhållanden

har frågan om örlogsstationens och varvets förflyttning för sjöförsvarets

vidkommande onekligen kommit i ett nytt läge. Kungl. Maj:t har år 1921

uppdragit åt^ marinförvaltning-en att uppgöra plan för Djurgårds varvets förskjutande

från områdena runt Nordiska Museet — vilka skulle friläggas _

längs stranden (Kyhlbergska tomten, Lundbergska stärbhusets tomt o. s. v.)

mot Beckholmen.

Emot stationens kvarblivande inom huvudstaden har från det allmännas

sida i huvudsak anförts tre omständigheter.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 6 samt. 64 haft. (Nr 117)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 117.

Först och främst har erinrats om den ständiga brandfara, i vilken Nordiska

Muséet befunne sig genom närheten till varvet. Detta är fullt riktigt, men

faran skulle försvinna vid ett genomförande av det förslag (alternativa förslag)

till varvets förskjutning sydvart, som enligt ovanstående uppdrag uppgjorts

av marinförvaltningen och ingivits till Kungl. Maj:t.

Vidare har befarats att befintligheten av örlogsstationen och varvet i Stockholm

skulle öka faran för huvudstaden att utsättas för anfall från luften. Visserligen

är örlogsstationen ett av de närmast till hands liggande malen för

dylika anfall, men faran avlägsnas visst icke genom stationens förflyttning, så

länge sådana anfallsföremål finnas kvar som Beckholmsdockorna och galärvarvsdockan

(även om de befinna sig i privat ägo), generalstabens, marinstabens,

arméförvaltningens och marinförvaltningens byggnader, regementens

kaserner, Finnboda slip, Luth & Boséns, Atlas-Diesels, Liljeholmens Kabelfabriks

m. fl. anläggningar, broarna över Hammarbyleden och Strömmen, Statens

järnvägars anläggningar o. s. v. För anfall från luften måste hela Stockholm

med omgivningar, inräknad även en eventuellt till någon plats å Lidingön

flyttad örlogsstation samfällt skyddas genom luftbevakning, luftvärn, flygstridskrafter

m. m.

Slutligen har det framhållits att Stockholms stad har behov att i och for

sin utveckling kunna disponera över Skeppsholmen och Djurgårdslandet. Detta

torde icke kunna förnekas, även om behovet icke än så länge i påtaglig form

framträder. Men för genomförandet av en sund och ändamålsenlig stadsplan

kunna områdena ifråga komma att ligga i vägen.

I detta sista synes frågans kärnpunkt ligga. Det är numera icke för Ilottans

skull nödvändigt att staten avhänder sig Skeppsholmen och Djurgårdsvarvets

områden och skrider till anläggandet av ny station och varv, ehuruväl naturligtvis

flottan vid en nyanläggning skulle komma i åtnjutande av tidsenliga

kaserner, verkstäder och andra etablissement i stället för de nuvarande, som i

flera hänseenden äro bristfälliga, Men huvudintressenten i denna fråga lärer i

nuvarande läge vara Stockholms stad. Fn förflyttning framträder alltsa icke

för närvarande i första hand som ett statsintresse, om man ej anser att rikshuvudstadens

ändamålsenliga utveckling också utgör ett riksintresse. Om staden

bestämt önskar en förflyttning av örlogsstationen med varv. bör den ock

kunna framlägga en antagbar finansplan. Det är givet att flottan i vissa

väsentliga hänseenden skulle vinna på en flyttning, men i andra, hänseenden

också förlora. Frågor om manskapets rekrytering ställa sig olika, om förläggningen

är i Stockholm eller i en garnison därutanför. , „

För så vitt en förnyad utredning om förflyttningen kommer till stand, bor

den inriktas på att bliva — åtminstone för överskådlig tid — slutlig. Den bor

icke avse ett enbart utväljande av en ur militär synpunkt lämplig plats och

dennas ändamålsenliga utbyggande, utan jämväl innefatta en plan för stationsförflyttningens

finansiering, för vilket ändamål representanter tor Stockholms

stad torde böra på ett eller annat sätt medverka. o .

Utredningen bör ske på kortast möjliga tid, högst ett ar, och inriktas pa att

en eventuell stations- och varvsanläggning må kunna genomtöras pa kort tid,

fem till sex år. Osäkerhetstillståndet har nämligen redan förorsakat orlogsstationen

och varvet allvarliga olägenheter genom de hinder som uppstått tor

genomförandet av nödvändiga förbättringar och moderniseringar, vilka allttor

länge fått anstå och alltjämt anstå i avvaktan pa kommande beslut.

På sätt ovan framhållits får jag tillstyrka en utredning enligt motionarens

förslag.

Stockholm den 5 mars 1929.

OTTO LYBECK.

Sixten Graaf.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 117

11

lli las t a C.

Till Riksdagens Statsutskott.

Genom nådigt beslut den 8 februari 1929 har kungi. marinförvaltningen

anbefallts att senast den 10 innevarande mars till statsutskottet avgiva yttrande

över vid innevarande års riksdag av herr K. G. Westman den 18 sisthdne

januari väckt motion, nr 62, om Stockholms flottstations förflyttning

trän huvudstaden.

Motionärens uppgift, att de marina myndigheterna städse ställt sig avvisande

mot flottstationens förflyttning från Stockholm, är icke riktig, då de

ju tvärtom upprepade gånger tillstyrkt en förflyttning. Myndigheternas upptorde

emellertid vara, att en dylik förflyttning numera icke är ett

sjöförsvarsintresse utan huvudsakligen ett Stockholms stads intresse.

Kungl. marinförvaltningen är för sin del villig och beredd att medverka till

vilken utredning av fragan som än kan finnas gagnelig för därav berörda intressen.

Den enda betänkligheten, som härvid uppstår och som ämbetsverket

sm plikt likmätigt icke far förbise, är, att under tiden för utredningen måste

anstå med den modernisering av flottans station i Stockholm å dess nuvarande

plats, som länge planerats och som är av sa vital betydelse ur sjöförsvarets

synpunkt. Ur denna synpunkt är en begränsning av tiden för utredningen av

högsta vikt, men framför allt måste det, såvitt möjligt är, förebyggas, att en

utredning blir resultatlös och således endast ett måhända långvarigt hinder för

varvets modernisering. Detta kräves även med hänsyn till den betydande eldfaran

både för varvens förråd och i all synnerhet för närbelägen byggnad inrymmande

oersättliga kulturella värden.

Det lider enligt kungl. marinförvaltningens åsikt intet tvivel, att ett lämpligt

område för flottstationen kan förvärvas utom Stockholm. Yilket område

som än väljes härför måste nyanläggningen och vad med flyttningen sammanhänger

medföra kostnader, som inklusive räntor under tiden för anläggningen

och flyttningen komma att uppgå till betydande belopp. Detta belopp behöver

ju icke betraktas som någon definitiv utgift för en ny flottstation, då ju genom

dess flyttning komma att frigöras värdefulla markområden, som i sinom tid

kunna inbringa avsevärda belopp. Men under tiden intill dess likviden för

markrealisationen influtit, måste företaget finansieras. Det synes kungl.

marinförvaltningen uppenbart, att denna finansiering bör säkerställas, innan

utredningen angående flottstationens förläggning igångsättes.

En utredning efter vilka grunder de härav berörda intressena kunna finnas

villiga att påtaga sig finansieringen och härmed förbundna risker kan väl förväntas

möjlig att åvägabringa inom jämförelsevis kort tid, om förhandlingar

mellan staten och huvudstaden omedelbart igångsättas. Kungl. marinförvaltningen

förutsätter, att denna utredning kan vara slutförd senast hösten 1929.

Skulle genom dessa förhandlingar finansieringen säkerställas och härmed

även utsikterna för en ny flottstations tillkomst komma i ett gynnsamt läge,

får sjöförsvaret givetvis finna sig i. att utredningen av flottstationsfrågan förhindrar

att åtgärder omedelbart vidtagas för modernisering av stationen, och

åtnöjas med förvissningen, att i sinom tid hela denna viktiga angelägenhet slutligen

ordnas på ett för sjöförsvaret fördelaktigt sätt. Men skulle åter uppgörelse

mellan staten och staden icke kunna träffas och finansieringen icke

heller på annat sätt kunna säkerställas före nästa riksdag, då synes det kungl.

marinförvaltningen orimligt, att en fortsatt utredning med så ovissa slutresultat,

som i sådant fall måste förutses, får hindra en nödvändig modernisering

av varvet på dess nuvarande plats inom staden.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 117.

På grund av vad sålunda anförts tillstyrker kungl. marinförvaltningen, att

en utredning av frågan igångsattes och genomföres på sätt kungl. marinförvaltningen

föreslagit, Då anslagen till kommittéer icke synas böra belastas

med utgifterna för denna utredning, hemställer kungl. marmförvaltningen, att,

i sammanhang med bifall till motionen, för ändamalet anvisas ett extra förslagsanslag

å 20,000 kronor för budgetåret 1929—1930.

Stockholm den 5 mars 1929.

På kungl. marinförvaltningens vägnar:

J. SCHNEIDLER.

Os. F. Olsson.

Bilaga B.

Till Statsutskottet.

Sedan Kungl. Maj:t genom skrivelse den 8 februari 1929 anbefallt flygstyrelsen

att avgiva yttrande över en i första kammaren av herr Westman väckt

motion angående Stockholms flottstations förflyttning från huvudstaden, tar

flygstyrelsen, vars yttrande lärer böra avse frågan, sedd ur synpunkten av

anfall från luften, anföra följande. ... . ... , , ,

Truppförband ur armén och flygvapnet, som vant förlagda i huvudstaden,

hava redan förflyttats utanför densamma. Utredning pågar om utflyttning av

Stockholms garnisons övriga truppförband utom staden.

Blir denna förflyttning verklighet, minskas därigenom riskfaran för staden

för hombardering från luften. , ,

Vid sådant förhållande synes det flygstyrelsen helt naturligt, att utredning

jämväl igångsättes om förflyttning av flottstationen, som alltid kommer

att utgöra ett särskilt tilldragande mål för bombanfall, salunda i sitt nuvarande

läge ökande riskerna för luftanfall för staden och särskilt for stationens

grannskap med dess stora kulturella värden. .

Vid ett uppförande av en ny, fullt modern flottstation skulle pa effektivaste

sätt hänsyn tagas till dess eget skyddande i möjligaste man mot luitantall,

såsom genom ett utsträckt användande av bombfasta rum, maskerings- och

brandsäkerhets- m. fl. anordningar ävensom de olika etablissementens anda
111

ÄrÄ sålunda för sin del tillstyrka det av motionären framställda

förslaget om utredning i ärendet. T u «ii

I ärendets handläggning hava deltagit undertecknad, chef, Lubeek, Lychnell,

Fjällbäck och Eogman. föredragande.

Stockholm den 9 mars 1929.

På flygstyrelsens vägnar:

KARL AMUNDSOK.

Ernst Fognian.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1929.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1929:234 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående Stockholms flottstations förflyttning från huvudstaden m. m. s. 3 i texten