Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående lån till främjande av bostadsproduktionen jämte en i ämnet väckt motion.
1929-05-17 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1929:118, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående lån till främjande av bostadsproduktionen jämte en i ämnet väckt motion.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 118.
i
Nr 118.
Ankom till riksdagens kansli den 17 mai 1929 kl. 1 e. in.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående lån
till främjande av bostadsproduktionen jämte en i ämnet
väckt motion.
(3:e avd.)
I en till riksdagen avlåten, den 15 mars 1929 dagtecknad proposition,
nr 217, vilken hänvisats till statsutskottets förberedande behandling, har
Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva,
att för år 1930 må, till beredande av nya lån ur statens bostadslånefond i
huvudsaklig överensstämmelse med av departementschefen i sagda statsrådsprotokoll
angivna grunder, av de till fonden inflytande amorteringarna och
räntorna för år 1929 disponeras ett belopp av högst 3,000,000 kronor.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.
I 1922 års proposition angående lån till främjande av bostadsproduktionen
(nr 228 sid. 2) lämnades en sammanfattande översikt över de åtgärder, som
från statens sida vidtagits under åren 1920 och 1921 för att genom direkt
ekonomiskt stöd främja bostadsproduktionen. Motsvarande redogörelser för
de därefter följande åren hava lämnats i propositionerna i ämnet för åren
1923 (nr 62 sid. 2), 1924 (nr 68 sid. 2), 1925 (nr 202 sid. 2), 1926 (nr 153
sid. 2), 1927 (nr 107 sid. 2) och 1928 (nr 84 sid. 2).
År 1928 medgav riksdagen (skrivelse nr 240) i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition nr 84, att för år 1929 finge, till beredande av nya lån ur statens
bostadslånefond, av de till fonden inflytande amorteringarna och räntorna
för år 1928 disponeras ett belopp av högst 2,000,000 kronor.
För bostadslånefondens bildande och ökning ställdes under åren 1920—1924
till förfogande sammanlagt 55,500,000 kronor. För åren 1925, 1926 och 1927
ställdes sedermera till förfogande för det förstnämnda året 8,000,000 kronor
samt för de båda senare åren, i den mån angivna medel därtill kunnat förslå,
8,000,0o0, respektive 6,000,000 kronor. Det för år 1926 verkligen disponibla
beloppet kom att uppgå till 6,900,000 kronor. För år 1928 ställdes
till förfogande 6,000,000 kronor och för år 1929, såsom nyss nämnts, 2,000,000
kronor. För åren 1920—1929 hava sålunda gjorts disponibla för utlåning
ur bostadslånefonden sammanlagt 84,400,000 kronor. Härav har emellertid
Bihang till riksdagens protokoll 1929. 6 sand. 65 höft. (Nr 118—120.)
1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 118.
en del utgjorts av amorteringar å tidigare beviljade lån ur fonden. Jämväl
må nämnas, att år 1923 ett belopp av 3,000,000 kronor enligt riksdagens
medgivande fick disponeras för beredande av extra statsbidrag. Beloppet,
som utgick av byggnadsskattemedel, användes till avskrivningar å lån ur
bostadslånefonden, och de icke fullt 3,000,000 kronor, som sålunda tillfördes
fonden, utlånades samma år på nytt. Samtliga av bostadslånefonden disponerade
medel hava erhållits såsom lån från rusdrycksmedelsfonden.
Med avseende å de för år 1929 disponibla lånemedlen hava bestämmelser
meddelats i kungörelsen den 1 juni 1928 (nr 192) angående lån ur statens
bostadslånefond. Bestämmelserna ansluta sig till föreskrifterna i 1927 års
motsvarande kungörelse (nr 231), för vilkens huvudsakliga innehåll redogörelse
lämnades i 1928 års proposition i ämnet (nr 84 sid. 3).
De viktigare bland dessa föreskrifter äro följande:
Lån ur bostadslånefonden kan lämnas för bostadsbyggande i stad, köping
eller annat samhälle, där större bostadsbrist förefinnes eller sådant statsunderstöd
av andra omständigheter är särskilt påkallat. Lån må tillgodokomma
kommun eller, under förmedling av särskild laneförmedlare, bolag,
förening, stiftelse eller enskild person för uppförande av bostadshus, innehållande
en eller flera lägenheter. Lånen skola sa fördelas, att därigenom
särskilt främjas företag av direkt allmännyttig natur eller med anordningar,
som avse att bereda den boende äganderätt eller annan stadigvarande rätt
till bostaden (kommunala eller halvkommunala företag, kooperativa företag,
egnahemsföretag eller liknande). Låneförmedlare må vara vederbörande
kommun samt bolag, förening eller stiftelse, som Kungl. Maj:t lämnat tillstånd
därtill.
Lån må ej, med mindre Kungl. Maj:t på synnerliga skäl lämnar tillstånd
därtill, utgå för större lägenheter än om tre rum och kök eller, där fråga
är om egnahemsbyggnad innehållande allenast en lägenhet, om fyra rum
och kök.
Lån må ej överstiga femtio procent av byggnadskostnaden, tomtkostnaden
däri ej inberäknad, och får — med iakttagande av nyssnämnda belånings
gräns
_ utgå med högst åttatusen kronor för lägenhet. Inteckning, som
lämnas såsom säkerhet för lån, skall ligga inom sjuttiofem procent eller,
där fråga är om stenhus inom stads planlagda område inom åttio procent
av den belånade egendomens värde, i båda fallen med en jämkning av procentsatsen,
som kan betingas av intecknings avrundning till helt hundratal
kronor.
Låneförmedlare må ej av byggnadsföretagare betinga sig strängare lånevillkor
än som gälla i fråga om förmedlarens förbindelse med staten. Härutinnan
göres dock beträffande enskilda laneförmedlare undantag föi de
bidrag till förvaltningskostnader och till täckande av förluster, som förmedlaren
efter Kungl. Maj:ts medgivande må kunna betinga sig av företagaren.
I intet fall må låneförmedlare av företagaren mottaga sådan säkerhet
för lånet, att den sistnämnde förhindras att i skälig omfattning för
Statsutskottets utlåtande Nr 118. 3
byggnadsföretaget upptaga annut byggnadslån med förmånsrätt framför förmedlarens
fordran.
Lån löper med fem procent ränta från lyftningsdagen och såsom amorteringslån
med amortering från och med ingången av kalenderåret näst efter
det, då lånet utlämnats. Amorteringen jämte ränta å oguldet lånebelopp
utgöres genom en annuitet av tillhopa sex och en halv procent.
Ansökningar om lån ställas till Kungl. Maj:t och ingivas till statens
byggnadsbyrå, som har att till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till fördelning
av lånemedlen.
Efter en redogörelse dels för dispositionen av 1929 års lånemedel (sid.
3—7) dels för en skrivelse från statens byggnadsbyrå den 23 november 1928
i fråga om beredande av medel för lån ur statens bostadslånefond för år
1930 (sid. 7—13) och dels för ett av statskontoret i ämnet avgivet utlåtande,
har departementschefen, med erinran om den för riksdagen framlagda propositionen
med förslag till förordning om Svenska bostadskreditkassan och
om bostadskreditföreningar, i ärendet anfört följande:
»Såsom chefen för finansdepartementet anfört vid framläggandet av nyssnämnda
proposition, torde det av kristidsförhållandena föranledda extraordinära
behovet av bostadsproduktion numera vara praktiskt taget tillfredsställt,
och de kreditbehov, som det nu gäller att tillgodose, kunna sägas
vara av mera normal karaktär. Beträffande hyreshus i allmänhet torde en
direkt statlig kreditgivning icke behöva ifrågalcomma, och även vad bostadsegnahemmen
och bostadskooperationen angår synes utvecklingen hava lett
därhän, att kreditförhållandena böra kunna i största utsträckning ordnas
utan statens direkta långivning. Det normala kreditbehov, som sålunda
förefinnes, torde kunna tillgodoses genom den nya organisationen. Den
genom bostadslånefonden bedrivna verksamheten synes därför böra avvecklas.
Emellertid är det tydligt, att den nya organisationen icke kan omedelbart
komma i funktion. Även om åtgärder för organisationens bildande vidtagas
redan under innevarande år, kan det icke antagas, att densamma kommer
att erhålla någon egentlig omfattning förrän tidigast under år 1930. Den
kan därför i endast ringa utsträckning bliva av betydelse för byggnadsverksamheten
under sistnämnda år. I den mån behov under samma år föreligger
av understöd för denna byggnadsverksamhet, kan detsamma således
icke tillgodoses genom den föreslagna organisationen.
Av byggnadsbyråns utredning framgår, att på flera platser förefinnes en
viss knapphet på bostäder, särskilt smålägenheter, och det måste anses
önskvärt, att åtgärder vidtagas för bostadsproduktionens främjande. Att
behov föreligger av ökade kreditmöjligheter för bostadsbyggande har även
närmare utvecklats av chefen för finansdepartementet vid framläggandet av
omförmälda förslag. Särskilt framträder detta behov i fråga om den kooperativa
byggnadsverksamheten och egnahemsbyggandet, vilka i allt större utsträckning
övertagit tillgodoseendet av de mindre bemedlades bostadsbehov.
4 Statsutskottets utlåtande Nr 118.
Med hänsyn härtill synes det mig lämpligt, att den genom bostadslånefonden
bedrivna statliga kreditgivningen fortsättes även för år 1930.
Vad angår storleken av det belopp, som för nu angivna ändamål bör
ställas till förfogande, är det uppenbart, att viss hänsyn bör tagas till den
nya kreditorganisationens tillkomst. Då, såsom nyss anförts, efter det denna
organisation trätt i tillämpning, den statliga långivningen synes böra avvecklas,
bör lämpligen nu viss återhållsamhet iakttagas. På grund härav
torde man icke böra taga i ansprak sa stort belopp, som av byggnadsbyran
föreslagits, eller 4,000,000 kronor. För en inskränkning i det föreslagna beloppet
talar även en annan omständighet. Enligt vad jag inhämtat från
byggnadsbyrån har efter det byrån den 23 november 1928 avgivit förberörda
framställning ytterligare medel blivit disponibla till följd av att beviljade
lån icke utnyttjats. Sålunda liava av denna anledning smärre belopp, den
15 februari 1929 uppgående till sammanlagt omkring 165,000 kronor, blivit
tillgängliga, varjämte Malmö stad återkallat sin ansökan om lån såvitt avser
det belopp, 391,000 kronor, som den 7 december 1928 beviljats staden.
Utöver den summa av omkring 355,000 kronor, som enligt byggnadsbyråns
skrivelse den 23 november 1928 återstod för framtida utlåning, finnas sålunda
disponibla ytterligare omkring 556,000 kronor, eller tillhopa omkring
911.000 kronor. Därest från detta belopp avdragas de belopp, som den 18
januari och den 22 februari 1929 beviljats till förut angivna låneförmedlare,
eller sammanlagt 236,600 kronor, återstår för framtida utlåning omkring
674.000 kronor.
Med hänsyn till det anförda torde det belopp, som erfordras för år 1930,
lämpligen kunna bestämmas till högst 3,000,000 kronor. Detta belopp kan
disponeras av de till fonden inflytande amorteringarna och räntorna för
år 1929.
Vidkommande slutligen lånevillkoren synes anledning saknas att frångå
de grunder, som tillämpats beträffande utlåningen för år 1929. De för
nämnda år gällande bestämmelserna böra därför i huvudsak bibehållas med
de ändringar i fråga om data, som pakallas av sakens natur.»
I sammanhang med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet till
behandling förehaft en inom andra kammaren av herrar C. L. Larsson i Göteborg
och E. Hage väckt motion, nr 441, vari hemställts, att riksdagen måtte
med anledning av Kungl. Maj:ts proposition, nr 217, besluta, att för år
1930 må, till beredande av nya lån ur statens bostadslånefond i huvudsaklig
överensstämmelse med i nämnda proposition angivna grunder, av de till
fonden inflytande amorteringarna och räntorna för år 1929 disponeras ett
belopp av högst 4,000,000 kronor.
I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sitt förslag, får
utskottet hänvisa till motionen.
Statsutskottets utlåtande Nr 118. 5
För innevarande års riksdag har — såsom i statsrådsprotokollet erinrats
— Kungl. Maj:t framlagt förslag till förordning om Svenska bostadskreditkassan
och om bostadskreditföreningar m. m. Förslaget i fråga avser att
tillgodose behovet av primär- och sekundärkredit för egnahem samt av
sekundärkredit för bostadskooperationer och för övriga bostadsfastigheter i
städer och andra tätare bebyggda samhällen. Kreditbehovet skall enligt
förslaget tillgodoses genom inrättande av en ny kreditorganisation, som
skall utgöras av en sammanslutning av låntagarna själva och alltså, ehuru
organiserad under statlig medverkan, vara en enskild kreditinrättning.
Såsom departementschefen framhållit, kan emellertid, även om åtgärder
vidtagas för ifrågavarande organisations bildande redan under innevarande
år, det näppeligen kunna tänkas, att densamma kan erhålla någon egentlig
omfattning förrän tidigast under år 1930. Förefinnes behov av understöd
under sagda år för den byggnadsverksamhet, varom fråga är, anser utskottet
för den skull, att den hittills bedrivna långivningen på hithörande
område bör fortsättas. Då av den i ärendet lämnade utredningen framgår,
att åtgärder för bostadsproduktionens främjande alltjämt äro av behovet
påkallade å flera platser inom landet, får utskottet alltså tillstyrka, att långivningen
ifråga må äga rum även under nästkommande år.
Enligt Kungl. Maj:ts förevarande förslag skulle för utlåning, utöver en
disponibel reservation å omkring 674,000 kronor, ställas till Kungl. Maj:ts
förfogande ett belopp av högst 3,000,000 kronor av de till bostadslånefonden
inflytande amorteringar och räntor, under det att motionsvis ifrågasatts,
att beloppet måtte bestämmas till 4,000,000 kronor.
Utskottet har för sin del funnit sig böra tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag
och kan alltså icke förorda motionärernas yrkande. Visserligen har utskottet
under ärendets handläggning från socialdepartementet erhållit meddelande,
att av de för ändamålet i fråga hittills anvisade medlen för framtida
utlåning numera återstode allenast omkring 260,000 kronor, men utskottet
har ansett denna omständighet icke böra föranleda till höjning av det av
Kungl. Maj:t ifrågasatta beloppet. Oavsett den ifrågasatta nya kreditorganisationen
för bostadsproduktionen synes beloppet ifråga kunna vara tillfyllest.
Vad lånevillkoren beträffar, synas dessa, i enlighet med vad Kungl.
Maj:t föreslagit, böra bibehållas oförändrade.
Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet alltså hemställa,
att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
proposition och med avslag å herrar Larssons
i Göteborg och Hages ovanherörda motion, II: 441, i
vad densamma skiljer sig från propositionen, medgiva,
att för år 1930 må, till beredande av nya lån ur
statens bostadslånefond i huvudsaklig överensstämmelse
med av chefen för socialdepartementet i statsrådsproto
-
Utskottets
yttrande.
6 Statsutskottets utlåtande Nr 118.
kollet över socialärenden den 15 mars 1929 angivna
grunder, av de till fonden inflytande amorteringarna
och räntorna för år 1929 disponeras ett belopp av högst
3,000,000 kronor.
Stockholm den 17 maj 1929.
På statsutskottets vägnar:
ANDERS ANDERSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar J. L. Widell, O. Bergqvist, C. P. V. Nilsson i Gränebo,
C. .4. Carlsson i Gävle, K. V. Rydén, .V. J. M. Svensson i Kompersmåla, Oscar Olsson, J. Pålsson,
J. G. Walles, O. A. Ernfors, I. Hj. E. Pauli och K. A. W. Björck; samt
från andra kammaren: herrar A. Anderson i Rastock, C. R. Jansson i Falun, S. Bengtsson
i Norup, O. Olsson i Kullenbergstorp, L. J. Carlsson-Frosterud, A. Å.son Törnkvist i Karlskrona,
B. F.son Holmgren, E. J. Wigforss, J. Olofsson i Digernäs, S. Persson i Kritorp. O. E.
F. Järte och C. A. Anderson i Storegården.
Reservation:
av herrar Widell, Nilsson i Gränebo, Palsson, Olsson i Kullenbergstorp,
Persson i Fritorp, Järte och Anderson i Storegården, vilka ansett att, med
hänsyn till den avveckling av långivningen å det område, varom fråga är,
för vilken sistlidet års riksdag uttalat sig och då det för utlåning nu avsedda
beloppet borde bestämmas till samma belopp, som beräknats för beredande
av nya lån under år 1929, eller 2,000,000 kronor, utskottet bort hemställa,
att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
proposition och med avslag å herrar Larssons
och Hages ovanberörda motion, II: 441, i vad densamma
skiljer sig från utskottets förslag, medgiva,
att för år 1930 må, till beredande av nya lån ur
statens bostadslånefond i huvudsaklig överensstämmelse
med av chefen för socialdepartementet i statsrådsprotokollet
över socialärenden den 15 mars 1929 angivna
grunder, av de till fonden inflytande amorteringarna
och räntorna för år 1929 disponeras ett belopp av högst
2,000,000 kronor.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1929:235 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående lån till främjande av bostadsproduktionen. s. 5 i texten