Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts under tionde huvudtiteln av statsverkspropositionen gjorda framställning angående anslag till ersättning åt sjömanshusen jämte i ämnet väckta motioner.
1929-05-17 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1929:119, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts under tionde huvudtiteln av statsverkspropositionen gjorda framställning angående anslag till ersättning åt sjömanshusen jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 119.
7
Nr 119.
Ankom till riksdagens kansli den 17 maj 1929 kl. 1 e. in.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts under tionde huvudtiteln av
statsverkspropositionen gjorda framställning angående anslag
till ersättning åt sjömanshusen jämte i ämnet väckta
motioner.
(3:e avd.)
I den till riksdagen den 4 januari 1929 avlåtna propositionen (nr 1) angående
statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1929/1930 har
Kungl. Majrt under tionde huvudtiteln (punkt 28 av det vid propositionen
fogade statsrådsprotokollet över handelsärenden för samma dag) föreslagit
riksdagen att å riksstaten för budgetåret 1929/1930 till ersättning åt sjömanshusen
anvisa ett extra anslag av 162,000 kronor för beredande under år
1929 åt sjömanshusen av skälig ersättning för dem åliggande bestyr med
värnpliktigas inskrivning och redovisning samt för andra dem åvilande
uppgifter för statsverkets räkning.
Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till sid. 67—74 i
statsrådsprotokollet.
Under rubrik »ersättning till sjömanshusen» anvisade riksdagen å extra
stat för vart och ett av åren 1900—1911 ett anslag å 30,000 kronor för
beredande åt sjömanshusen av ersättning för dem åliggande bestyr med
värnpliktigas inskrivning och redovisning samt med utarbetande av sjöfartsstatistiska
uppgifter.
På därom av Kungl. Maj:t i 1911 års statsverksproposition gjord framställning
höjde samma års riksdag anslaget för år 1912 till 40,000 kronor,
vilket belopp sedermera av riksdagen anvisats även för vart och ett av
åren 1913—1920.
I anledning av en vid 1915 års riksdag väckt motion hade emellertid
sagda års riksdag i sin skrivelse nr 175 anhållit, att Kungl. Majrt ville
låta verkställa utredning rörande sjömanshusen i riket, i syfte att dessa
institutioner på ett ändamålsenligare sätt än dittills måtte tillvarataga sjöfolkets
intressen.
I berörda skrivelse anförde riksdagen bland annat: En undersökning
borde företagas rörande sjömanshusens befattning med de värnpliktigas
inskrivning och redovisning, därvid borde beräknas, till vilket belopp kostnaderna
därför ävensom kostnaderna för sjömanshusens förvaltning för
8
Statsutskottets utlåtande Nr 119.
övriga statsändamål kunde anses belöpa sig. I samband därmed borde
övervägas, i vad mån ett särskiljande av sjömanshusens understödjande och
förvaltande myndighet kunde äga rum. När en dylik undersökning blivit
verkställd, borde staten omedelbart till sjömanshusen erlägga det årliga
belopp, som kunde befinnas utgöra skälig ersättning för sjömanshusens
arbete för statens räkning. Skulle för värnpliktsärendenas behandling en
centralisering visa sig lämplig, borde givetvis även undersökas, om så kunde
vara förhållandet jämväl för handhavandet av andra uppgifter, som sjömanshusen
hade att fylla.
Efter hörande av kommerskollegium uppdrog Kungl. Maj:t den 30 juni
1916 åt kollegium att med tillhjälp av sakkunniga verkställa den av riksdagen
begärda utredningen ävensom att till Kungl. Maj:t avgiva det förslag,
vartill utredningen kunde föranleda.
Den 18 november 1919 avlämnade de av kollegium tillkallade sakkunniga
betänkande och förslag rörande sjömanshusens omorganisation.
I fråga om antalet sjömanshus förordade de sakkunnigas majoritet en
minskning av antalet sjömanshus från 47 till 31, medan en reservant, som
instämde i förslaget om fullständig indragning av 16 sjömanshus, ansåg,
att av de återstående 31 allenast 12 borde bibehållas som sjömanshus och
19 ombildas till mönstringskontor.
Vad anginge statens förpliktelser i fråga om sjömanshusen uppskattade
de sakkunniga efter en ingående utredning angående sjömanshusens arbetsuppgifter
statens andel däri till 75 procent.
Kommerskollegium, som för egen del då ännu icke tagit ställning till
de sakkunnigas förslag beträffande minskning av antalet sjömanshus, förklarade
sig emellertid finna den av de sakkunniga beräknade proportionen
mellan det statliga och enskilda intresset i sjömanshusens arbetsuppgifter
väl avvägd. Med åberopande härav hemställde kollegium om åtgärder,
syfte att statens bidrag till bestridande av sjömanshusens förvaltningskostnader
under såväl år 1920 som år 1921 måtte bringas att uppgå till 162,000
kronor.
Vid föredragning härav för Kungl. Maj:t den 7 januari 1920 anförde
dåvarande chefen för finansdepartementet, att det vore med tvekan han
toge ståndpunkt till vad kommerskollegium sålunda hemställt. Givetvis
talade mycket starka skäl för att låta med höjande av det till sjömanshusen
utgående anslaget anstå, till dess frågan om sjömanshusens omorganisation
förelåge i färdigberett skick och anslagsbehovet samt grunderna för ersättningen
kunde med säkerhet bedömas. Då departementschefen emellertid av
vad i ärendet förekommit blivit övertygad om, att statsverkets kostnader
icke kunde ställa sig lägre än vad kollegium beräknat, funne han sig likväl
böra biträda kollegii framställning, i vad den avsåge höjning för år 1921
av det till sjömanshusen utgående statsbidraget.
Kungl. Maj:ts i enlighet härmed hos riksdagen gjorda hemställan blev
av riksdagen bifallen.
Statsutskottets utlåtande Nr 119.
9
Enahanda anslag, 162,000 kronor, har sedermera anvisats för vart och
ett av åren 1922—1927.
I skrivelse den 23 september 1927 hemställde kommerskollegium, att anslag
för förevarande ändamål måtte till samma belopp, som senast beviljats,
hos riksdagen äskas även för år 1928. I samband härmed ifrågasatte kollegium,
som icke ansett lämpligt att till definitiv prövning upptaga ovannämnda
förslag till omorganisation av sjömanshusen, förrän ställning tagits
till ett av skeppstjänstkommitterade utarbetat förslag angående ordnande av
sjömanspensioneringen, på vissa anförda skiil en provisorisk organisationsändring
av sjömanshusen och föreslog i sådant hänseende indragning från
och med den 1 januari 1929 av 13 sjömanshus samt ny indelning av riket
i sjömanshusdistrikt m. m.
Ifrågavarande av kollegium till indragning föreslagna sjömanshus voro
de i Piteå, Skellefteå, Hudiksvall, Uppsala, Södertälje, Söderköping, Linköping,
Vadstena, Jönköping, Ronneby, Falkenberg, Kungälv och Lidköping
befintliga.
De av kommerskollegium anförda skälen för indragning av visst antal av
de nuvarande sjömanshusen voro i korthet följande.
Under årens lopp hade olägenheter alltmera gjort sig märkbara i fråga
om bibehållandet av en del av de mindre sjömanshusen. Sålunda hade det
i ett flertal fall visat sig svårt att annorledes än efter flera påstötningar
kunna förmå vederbörande sjömanshusdirektion att avgiva svar å kollegii
skrivelser eller att avlämna föreskrivna periodiska uppgifter till kollegium.
I vissa fall hade antydda missförhållanden sin orsak i bristande lämplighet
hos vederbörande sjömanshusombudsman, en omständighet som åter givetvis
hade samband med svårigheten att till den jämförelsevis obetydliga avlöning,
som därvid kunde förekomma, förvärva lämplig kraft för befattningen som
ombudsman. Kollegium hade vidare på senare år vid ett par tillfällen
mottagit klagomål från vederbörande militära myndigheter över att vid
vissa mindre sjömanshus vederbörandes skyldigheter i avseende å de värnpliktigas
redovisning uraktlåtits, och hade dylikt klagomål utgjort en bidragande
orsak till ombyte av innehavare av ombudsmansbefattning. Även
inom socialstyrelsen förelåge mindre gynnsamma erfarenheter i fråga om
de mindre sjömanshusens förmåga eller vilja att tillhandagå med föreskrivna
uppgifter.
På grund av sjömanshusens stora antal vore vidare organisationen ganska
tungrodd, vilket bland annat framträdde vid skriftväxling och genom svårigheten
för kollegium att genom inspektion på ort och ställe underkasta vederbörande
erforderlig kontroll.
På grund av att ombudsmansbefattningarna särskilt vid de minsta sjömanshusen
av naturliga skäl hade karaktären av bisysslor, hade slutligen
jämförelsevis täta ombyten av innehavare å befattningarna i fråga blivit
följden, ett förhållande som icke kunnat undgå att inverka menligt på
tjänstens utövande.
10
Statsutskottets utlåtande Nr 119.
Genom en indragning av åtminstone flertalet av de mindre sjömanshusen
skulle de nyss antydda olägenheterna i väsentlig grad bortfalla. Samtidigt
därmed skulle vinnas en stor fördel i avseende å en av sjömanshusens viktigare
funktioner, nämligen understödsutdelningen. Den höjning av statsbidraget
från 40,000 kronor till 162,000 kronor, som under senare år provisoriskt
genomförts i avbidan på eventuell ytterligare höjning, hade visserligen
möjliggjort väsentliga förbättringar i nu ifrågavarande avseende. Men
det stode för kollegium fullt klart, att en viss centralisering av sjömanshusen
och deras verksamhet i förevarande avseende skulle kunna verka
mycket gagneligt. Genom av kollegium utfärdade anvisningar rörande
sjömanshusens understödsverksamhet hade det under de senare årens lopp
lyckats att genomdriva en viss utjämning de olika sjömanshusen emellan
och förbättringar i övrigt i vad anginge understödsutdelningen och kapitaltillgångarna.
Emellertid kvarstode ännu åtskilliga ojämnheter, som det
vore önskvärt få undanröjda. Detta skulle underlättas, om ett antal mindre
sjömanshus, där understödsutdelningen och även annan verksamhet visat sig
spela mindre roll, indroges och deras kapitaltillgångar finge komma andra
sjömanshus tillgodo, samtidigt som hela organisationen bleve lättare att
överblicka och handhava.
Vid anmälan den 4 januari 1928 av berörda anslagsäskande anförde chefen
för handelsdepartementet bland annat, att, då icke heller han kunde finna, att
de nyssnämnda ej slutligt lösta spörsmålen utgjorde något hinder mot vidtagande
av vissa förenklingar och förbättringar i sjömanshusens organisation,
det vore hans avsikt att framdeles framlägga kollegii därutinnan gjorda
förslag till Kungl. Maj:ts prövning.
I sin skrivelse nr 10 A framhöll emellertid riksdagen såsom sin mening, att,
oaktat det vore önskvärt, att dylika förenklingar, så snart ske kunde, bleve
genomförda, det icke syntes riksdagen lämpligt att, innan slutlig ståndpunkt
kunnat tagas till omorganisationsfrågan i hela dess vidd, för det dåvarande vidtaga
indragning av vissa sjömanshus m. m. Riksdagen kunde sålunda icke dela
kommerskollegii av departementschefen förordade förslag därutinnan. Vad
anginge storleken av statsbidraget, hade riksdagen ansett sig böra upptaga
detsamma med oförändrat belopp.
Vid anmälan den 8 juni 1928 av riksdagens nyssnämda skrivelse har
Kungl. Maj:t i överensstämmelse med ett av kommerskollegium avgivet
förslag i ämnet meddelat beslut om det å riksstaten för budgetåret 1928/1929
beviljade anslagets fördelning på följande sätt:
Statsutskottets utlåtande Nr 119.
11
Till sjömanshuset i
Kronor
Falkenberg ..................
.......... 400
Gävle ..........................
........ 4,500
Göteborg .....................
.......... 23.600
Halmstad.......................
.......... 5,600
Haparanda ...................
.......... 100
Hudiksvall ...................
.......... 100
Hälsingborg...................
.......... 9,000
Härnösand ...................
.......... 2,500
Jönköping ..................
.......... 100
Kalmar..........................
.......... 8,000
Karlshamn ..................
.......... 10,000
Karlskrona ..................
.......... 2,700
Karlstad ......................
.......... 400
Kristianstad ..............
.......... 1,400
Kungälv ......................
.......... 300
Landskrona..................
.......... 2,800
Lidköping ..................
.......... 800
Linköping ..................
.......... 100
Luleå ...........................
.......... 800
Lysekil...........................
.......... 1,500
Malmö ..........................
.......... 3,000
Marstrand ..................
.......... 7,000
Norrköping...................
.......... 2,000
Nyköping......................
.......... 2,500
Till sjömanshuset i
Kronor
Oskarshamn ..............
7,500
Piteå ..........................
500
Ronneby .......................
..... 100
Simrishamn ..............
......... 5,500
Skellefteå ...................
......... 100
Stockholm ...................
......... 4,500
Strömstad ...................
......... 10,400
Sundsvall ...................
......... 2,000
Söderhamn...................
......... 1,600
Söderköping ...............
......... 100
Södertälje ...................
900
Sölvesborg ...................
......... 2,500
Trälleborg ...................
......... 1,300
Uddevalla ...................
......... 15,100
Umeå ...........................
......... 400
Uppsala .......................
......... 100
Vadstena.......................
......... 100
Varherg .......................
......... 1,500
Visby ...........................
......... 7,000
Västervik ...................
......... 10,700
Västerås .......................
......... 300
Ystad ...........................
500
Örnsköldsvik ...............
......... 100
Summa kronor 162,000.
Vid anmälan av förevarande anslagsäskande har departementschefen anfört,
hland annat, följande:
»I likhet med min företrädare i ämbetet hyser jag den uppfattningen, att
det vore i hög grad att beklaga, om icke en partiell reform av sjömanshusväsendet
skulle kunna redan nu genomföras utan att man avvaktar utgången
av den tämligen vittutseende och svåröverskådliga pensioneringsfrågan. Jag
tillåter mig erinra om att 1915 års riksdag direkt givit uttryck åt samma
tankegång, då den i sin skrivelse nr 175 anförde, att förverkligandet av ds
önskemål, som av riksdagen framhållits nämligen ökat statsbidrag till sjömanshusens
förvaltningskostnader samt utjämning och förbättring av sjömanshusens
understödsverksamhet, icke borde fördröjas av en utredning av pensionsfrågan
och densammas slutliga lösning.
Visserligen synes 1928 års riksdag, på sätt framgår av ovan åberopade
skrivelse nr 10 A, i viss mån hava intagit en annan ståndpunkt till frågan.
Av den diskussion, som fördes i andra kammaren vid ärendets behandling
— i första kammaren förekom icke någon debatt — torde emellertid framgå,
att man icke i och för sig hyste några betänkligheter mot att redan nu
företaga förenklingar i sjömanshusväsendets organisation, något som näppe
-
12
Statsutskottets utlåtande Nr 119.
Utskottets
yttrande.
ligen är möjligt ntan indragning av ett visst antal av de bestående sjömanshusen,
men däremot ansåg det angeläget att frågan om disponerandet av de
nu befintliga fonderna noggrant prövades särskilt i ändamål att förhindra,
att några berättigade intressen härutinnan bleve förbisedda.
I anslutning härtill är det min avsikt att, innan indragningsfrågan förelägges
Kungl. Maj:t till avgörande, underkasta särskilt denna del av frågan
en noggrann prövning och därjämte även att undersöka, huruvida icke med
hänsyn till ändrade förhållanden eller särskilda omständigheter ett eller
annat av de utav kommerskollegium till indragning föreslagna sjömanshusen
tillsvidare bör bibehållas.
Beträffande storleken av statsbidraget tillstyrker jag, att detsamma även
för nästkommande budgetår upptages med samma belopp som under de
senaste åren utgått eller 162,000 kronor.»
I samband med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet till behandling
förehaft två motioner, väckta inom riksdagens andra kammare,
den ena, nr 121, av herr A. Törnkvist i Karlskrona och den andra, nr 136,
av herr A. Andersson i Falkenberg.
I den förstnämnda motionen har hemställts, att riksdagen måtte, i samband
med beviljandet av ett anslag av 162,000 kronor som ersättning åt
sjömanshusen, uttala, att det synes riksdagen att med indragning av sjömanshus
bör anstå, intill dess riksdagen blir satt i tillfälle att i ett sammanhang
behandla frågorna om sjömanshusens verksamhet.
I den senare motionen har föreslagits, att riksdagen måtte besluta, att
Kungl. Maj:ts förslag i dess proposition nr 1 under tionde huvudtiteln,
punkt 28, evad det berör indragning av Falkenbergs sjömanshus, icke måtte
av riksdagen bifallas.
I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina förslag, får utskottet
hänvisa till motionerna.
Såsom ovan erinrats, framhöll sistlidet års riksdag i sin skrivelse nr 10 A,
att, oaktat det vore önskvärt, att förenklingar i sjömanshusens organisation,
så snart ske kunde, bleve genomförda, det icke syntes riksdagen lämpligt
att, innan slutlig ståndpunkt kunnat tagas till omorganisationsfrågan i hela
dess vidd, för det dåvarande vidtaga indragning av vissa sjömanshus m. m.
Anledning för ett frångående av denna uppfattning synes utskottet i princip
icke heller nu föreligga, dock att utskottet med hänsyn till gjorda påtalanden,
att verksamheten vid vissa sjömanshus icke fullgöres på ett tillfredsställande
sätt, ansett, att i dylika fall skäl förefinnas för verksamhetens
nedläggande.
Vad beträffar storleken av det för sjömanshusen för nästkommande budgetår
äskade anslaget, har detsamma synts utskottet böra upptagas med
samma belopp, som under senare åren beviljats, eller 162,000 kronor.
Utskottet hemställer alltså,
Statsutskottets utlåtande Nr 119.
13
a) att riksdagen må å riksstaten för budgetåret 1929/
1930 till ersättning åt sjömanshusen anvisa ett extra
anslag av 162,000 kronor för beredande under år 1929
åt sjömanshusen av skälig ersättning för dem åliggande
bestyr med värnpliktigas inskrivning och redovisning
samt för andra dem åvilande uppgifter för statsverkets
räkning;
b) att herr Törnkvists i Karlskrona ovanberörda
motion, II: 121, må anses besvarad genom vad utskottet
ovan anfört; samt
c) att herr Anderssons i Falkenberg motion, 11:136,
likaledes må anses besvarad genom vad utskottet ovan
anfört.
Stockholm den 17 maj 1929.
På statsutskottets vägnar:
ANDERS ANDERSON.
Närvarande: es under utlåtande nr 118.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1929:236 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts under tionde huvudtiteln av statsverkspropositionen gjorda framställning angående anslag till ersättning åt s. 6 i texten