Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anskaffande för statens järnvägars räkning av en isbrytande godsfärja för leden Trälleborg— Sassnitz.
1929-05-21 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1929:130, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anskaffande för statens järnvägars räkning av en isbrytande godsfärja för leden Trälleborg— Sassnitz.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 130,
3
Nr 130.
Ankom till riksdagens kansli den 21 maj 1929 kl. 5 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
anskaffande för statens järnvägars räkning
av en isbrytande godsfärja för leden Trälleborg—
Sassnitz.
(4:e avd.)
I en till riksdagen den 3 maj 1929 avlåten, till statsutskottet hänvisad
proposition, nr 235, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bifogat utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden samma
dag, föreslagit riksdagen medgiva, att medel ur statens järnvägars förnyelsefond
må, i enlighet med vad i statsrådsprotokollet förutsättes, användas för
anskaffande av en isbrytande godsfärja för leden Trälleborg—Sassnitz.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.
Järnvägsstyrelsen har i skrivelse den 14 mars 1929 framställt förslag om
anskaffande av en isbrytande godsfärja för leden Trälleborg—Sassnitz varvid
anförts, bland annat, följande:
Järnvägsstyrelsen ansåge, att en kombinerad isbrytare- och godsfärja borde
anskaffas. Ett sådant fartyg borde under isperioderna dels i första hand
självt utföra en avsevärd del av godstrafiken (i nödfall även persontrafik
medelst å färjan placerade personvagnar) och dels även vid tillfällen, då isförhållandena
så medgåve, såsom eskorterande fartyg bryta farbar led för
personfärjorna, bland annat vid inloppet till hamnarna.
Ett fartyg med maskinstyrka om cirka 5,000 indikerade hästkrafter, lika
de nuvarande personfärjornas, torde kunna anskaffas för en kostnad av cirka
3 miljoner kronor. Anskaffningen borde, i enlighet med tidigare underhandsförhandlingar,
göras av statens järnvägar, men årsomkostnaderna, i enlighet
med de allmänna grunderna för avtalet angående färjelinjen, delas mellan
Sverige och Tyskland. Förhandlingar och tilläggsavtal med tyska riksbanebolaget
måste föregå fartygets beställning.
Anskaffningskostnaden borde enligt järnvägsstyrelsens mening bestridas
av statens järnvägars förnyelsefondsmedel, vadan särskilt anslag icke skulle
erfordras. Förnyelsefonden för statens järnvägars ångfärjemateriel uppvisade
för närvarande en behållning av cirka 4.4 miljoner kronor.
De årliga drifts- och underhållskostnaderna, under förutsättning att fartyget
hölles i trafik fyra månader årligen, nämligen december—mars, hade
4
Statsutskottets utlåtande Nr 130.
preliminärt beräknats till 255,000 kronor. Lades härtill förnyelsefondsavsättning
med 4 % och ränta med 5 %, bleve totalkostnaden 525,000 kronor.
Det vore möjligt, att en stor del av denna kostnad representerade en ren
merutgift, vilken dock borde komma att delas mellan statens järnvägar och
tyska riksbanorna. Vid den mera ingående utredningen skulle emellertid
undersökas möjligheten att anordna trafiken, så att åtminstone en del av
denna merkostnad inbesparades på de övriga färjornas driftkonto. I allt fall
vore det uppenbart, dels att personfärjematerielen komme att mera skonas
genom tillkomsten av denna nya färja, dels och att den isbrytande godsfärjan
även under normala perioder representerade ett kapacitetstillskott och eu
reserv för färjelinjen, som hade sitt stora ekonomiska värde.
De jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 22 mars 1929 tillkallade isbrytars
ak kunniga hava tillstyrkt järnvägsstyrelsens förslag.
Departementschefen har i ärendet anfört bland annat följande:
»Det hade naturligen varit önskvärt, att den ingående tekniska och ekonomiska
utredning i förevarande anskaffningsfråga, som, på sätt jag inledningsvis
meddelat, igångsatts av järnvägsstyrelsen, redan nu kunnat föreligga
avslutad. På grund av utredningens omfattning har detta dock icke varit
möjligt. Enligt vad jag inhämtat är denna utredning avsedd att med hjälp
av särskilt tillkallade fackmän bedrivas sålunda, att först ett tekniskt-ekonomiskt
program för förslagets vidare bearbetning skulle utformas, varvid
huvudsynpunkten bliver att söka åstadkomma en godsfärja, som med största
möjliga transportförmåga och billigaste möjliga drift äger största möjliga
isbrytarförmåga. Därefter skulle anbud infordras från olika varv med frihet
för dessa att inom ramen av programmet avgiva sina förslag till konstruktioner
för färjans skrov och maskiner samt sina leveransanbud. Sedan vid
prövning av dessa förslag och anbud den bästa typ av färja erhållits, skulle
slutliga driftkalkyler och kostnadsberäkningar utföras. Då det synes böra
uppställas som en förutsättning, att de tyska riksbanorna skola deltaga i
årsomkostnaderna för den nya färjan, torde vederbörande tyska myndigheter
få hållas underrättade om utredningsarbetets fortgång och överenskommelse
under förbehåll om Kungl. Maj:ts godkännande med dem träffas,
innan den slutliga utredningen och förslag i ämnet underställas Kungl. Maj ds
prövning och avgörande. Ärendets framläggande i slutligt skick för Kungl.
Maj:t torde emellertid kunna ske å sådan tid, att beslut kan fattas och
byggandet av färjan igångsättas redan under innevarande år, vilket med hänsyn
till behovet av frågans snara lösning är synnerligen önskligt.
I sakens nuvarande läge hava kostnaderna för den nya färjan kunnat
endast approximativt angivas; järnvägsstyrelsen har sålunda beräknat anskaffningskostnaden
till omkring 3 miljoner kronor och årskostnaden - inberäknat ränta och avsättning till förnyelsefonden — vid fartygets hållande
i trafik under fyra månader årligen till omkring 525,000 kronor.
Beträffande sistnämnda kostnadsbelopp är emellertid att märka, att, såsom
i det föregående nämnts, en väsentlig del av denna kostnad bör bestridas
av de tyska riks järn vägarna samt att den nya isbrytande färjan medför en
minskning i de övriga färjornas driftkostnader, enär dessa vid ishinder icke
behöva i så stor utsträckning, som hittills skett, utföra den påfrestande färden
genom isen. Aven om den nya färjan kommer att medföra en viss årlig merkostnad
för leden Trälleborg-— Sassnitz, torde denna merkostnad väl uppvägas
av betydelsen och fördelarna för landet av en i möjligaste mån regelbunden
ångfärjeförbindelse å denna led även under svåra isförhållanden.
Statsutskottets utlåtande Nr 130.
5
Därjämte bör bemärkas, att, såsom järnvägsstyrelsens utredning giver vid
handen, Trälleborg—Sassnitzleden numera är en så god affär, att densamma
kan och, när så erfordras, även bör bära en dylik merkostnad.
Det lämpligaste sättet att tillgodose Trälleborg—Sassnitzledens behov av
isbrytarhjälp och av ytterligare tonnage för godstransport torde sålunda vara
att anskaffa en isbrytande godsfärja, varför jag anser mig böra förorda järnvägsstyrelsens
förslag härutinnan.
Dör täckande av kostnaden för den nya färjan, vilken kostnad, såsom
nämnts, preliminärt beräknats till omkring 3 miljoner kronor, har järnvägsstyrelsen
ifrågasatt användande av medel ur statens järnvägars förnyelsefond,
till vilken för ångfärjematerielen för närvarande finnas avsatta omkring 4.4
miljoner kronor. På sätt i det föregående utvecklats torde genom den nya
färjan komma att vinnas ett synnerligen värdefullt tillskott i fartygsbeståndet
å färjeleden i fråga och därmed en väsentlig motvikt till den kapitalvärdeminskning,
som den nuvarande fartygsmaterielen naturligen undergått genom
ålder och användning. Förnyelsefondsmedel synas alltså lämpligen kunna
komma till användning för ändamålet, varför jag anser mig jämväl i detta
avseende kunna tillstyrka järnvägsstyrelsens förslag. Såsom järnvägsstyrelsen
också förutsatt, lärer riksdagens medgivande härtill böra utverkas.»
Som ett betydelsefullt svenskt samfärdselintresse lärer obestridligen få
betraktas, att ångfärjeförbindelsen Trälleborg—Sassnitz utan avbrott kan
upprätthållas. Trafikens orubbade fortgång på denna vår södra utfartsled
till kontinenten är ej minst viktig under svåra vintrar, då övriga förbindelser
hotas av avspärrning. Den så gott som totala avsaknaden av någon isbrytarutrustning
på leden måste därför anses som en betänklig brist, vilket
också belyses av de inträffade trafikrubbningarna såväl sistlidne vinter som
ock redan tidigare vintern 1924. Att erfarenheterna hittills ej blivit mera
ogynnsamma, lärer i ej ringa mån få tillskrivas det lyckliga förhållandet, att
senaste årtiondena utmärkts av jämförelsevis milda vintrar.
Under nu anförda förhållanden torde det få anses välbetänkt att man ej
längre dröjer med åtgärders vidtagande för ledens förseende med en förbättrad
isbrytarberedskap. På sätt Kungl. Maj:t föreslagit, tillstyrker utskottet
att detta sker genom anskaffning av en isbrytande godsfärja.
Som önskligt har visserligen framstått, att de utredningar, varpå riksdagens
beslut i ärendet skall grundas, varit såväl tekniskt som trafikekonomiskt fullständigare.
Med hänsyn till vanskligheterna av ett uppskov med frågan
liai utskottet emellertid ej velat motsätta sig att det begärda bemyndigandet
nu lämnas Kungl. Maj:t, varvid dock bör förutsättas, att de framtida driftsoch
underhållskostnaderna för den nya färjan, häri inbegripna även avsättningar
till förnyelsefond och beräknad ränta å anskaffningskapitalet, delas
mellan statens järnvägar och vederbörande tyska järn vägsförvaltning, på sätt
järnvägsstyrelsen också förutsatt.
Under åberopande härav hemställer utskottet,
att riksdagen må medgiva, att medel ur statens järnvägars förnyelsefond
må, i enlighet med vad i statsrådsprotokollet över
Utskottets
yttrande.
6
Statsutskottets utlåtande Nr 130.
kommunikationsärenden den 3 maj 1929 förutsattes, användas
för anskaffande av en isbrytande godsfärja för leden Trälleborg—Sassnitz.
Stockholm den 21 maj 1929.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, J. L. Widell, Olof Olsson,
O. Bergqvist, J. Nilsson i Malmö, G. P. V. Nilsson i Gränebo, C. A. Carlsson i
Gävle, C. G. V. Hammarskjöld, J. G. Walles, E. A. Lundell, I. Hj. E. Pauli och
K. A. W. Björck;
från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, P. M. Olsson i Blädinge,
A. Å:son Törnkvist i Karlskrona, B. F:son Holmgren, E. J. Wigforss, S. Persson i
Fritorp, 0. Nilsson i Örebro, E. G. E. Eriksson i Stockholm, A. Danielsson och
F. V. Sandwall.
Stoekholm, K. L. Beckmans Boktr., 1989.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1929:255 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anskaffande för statens järnvägars räkning av en isbrytande godsfärja för leden Trälle s. 8 i texten