Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts i statsverkspropositionen under femte huvudtiteln gjorda framställningar angående anslag till yrkesinspektionen och dess verksamhet jämte en i ämnet väckt motion.
1929-05-24 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1929:135, Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts i statsverkspropositionen under femte huvudtiteln gjorda framställningar angående anslag till yrkesinspektionen och dess verksamhet jämte en i ämnet väckt motion.
Dokumentets text
14
Statsutskottets utlåtande Nr 135.
Utskottets
yttrande.
Nr 135.
Ankom till riksdagens kansli den 24 maj 1929 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts i statsverkspropositionen
under femte huvudtiteln gjorda framställningar
angående anslag till yrkesinspektionen
och dess verksamhet jämte en i ämnet väckt motion.
(3:e avd.)
I den till riksdagen den 4 januari 1929 avlåtna propositionen (nr 1) angående
statsverkets tillstånd ock behov för budgetåret 1929/1930 kar Kungl.
Maj:t under femte huvudtiteln föreslagit riksdagen att dels upptaga ordinarie
förslagsanslaget till yrkesinspektionen med oförändrat belopp, 291,500
kronor, ock dels till yrkesinspektionens verksamhet anvisa ett extra anslag
av 74,800 kronor.
Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 31 ock 32 i statsrådsprotokollet
över socialärenden den 4 januari 1929.
För innevarande budgetår är extra anslaget till yrkesinspektionens verksamhet
upptaget med samma belopp som det nu äskade.
I samband med Kungl. Maj:ts förevarande förslag kar utskottet till behandling
förehaft en inom andra kammaren av herr C. 0. Johansson i Sollefteå in. fl.
väckt motion, nr 215, vari hemställts, att befattningen såsom skogs- och flottledsinspektör
inom yrkesinspektionen måtte uppföras å ordinarie stat och
att densamma därvid måtte i lönehänseende likställas med yrkesinspektörsbefattning.
I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sitt förslag, får utskottet
hänvisa till motionen.
Över ifrågavarande motion har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat
socialstyrelsens yttrande. (Bilaga vid detta utlåtande.)
Visserligen har utskottet i likhet med motionärerna och socialstyrelsen
funnit, att med hänsyn till skogs- och flottledsinspektörens jämförelsevis
långa tjänstetid och befattningens fortsatta behövlighet skäl tala för, att
befattningen ifråga överföres å ordinarie stat, men utskottet har ansett sig
icke böra enbart på enskilda motionärers yrkande förorda vidtagande av en
sådan åtgärd. Frågan synes utskottet böra i första hand prövas av Kungl. Maj:t.
Statsutskottets utlåtande Nr 135.
15
Erinras må, att riksdagen i anledning av en vid innevarande riksdag inom
andra kammaren väckt motion, nr 311, beslutat att i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning på vad sätt
lämpliga åtgärder må vidtagas för att öka effektiviteten av den inspektion,
som äger rum enligt skogs- oqji flottledshärbärgeslagarna, samt för riksdagen
framlägga det förslag, vartill utredningen kan föranleda. Resultatet av denna
utredning kan måhända hava inflytande på frågan om skogs- och flottledsinspektörens
placering i lönegrad och synes sålunda denna fråga böra upptagas
till prövning i samband med sagda utredning.
På grund av vad sålunda anförts och då utskottet icke haft något att erinra
mot Kungl. Maj:ts förslag i avseende å ordinarie anslaget till yrkesinspektionen
samt extra anslaget till yrkesinspektionens verksamhet, får utskottet
alltså hemställa,
I:o) att riksdagen må med bifall till Kungl. Majrts förslag
och med avslag å herr Johanssons i Sollefteå m. fl. motion,
II: 215,
a) i riksstaten upptaga ordinarie förslagsanslaget till yrkesinspektionen
med oförändrat belopp, 291,500 kronor; samt
b) till yrkesinspektionens verksamhet för budgetåret 1929/1930
anvisa ett extra anslag av 74,800 kronor; ävensom
II) att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,
att Kungl. Maj:t måtte snarast möjligt till prövning upptaga
frågan om skogs- och flottledsinspektörsbefattningens överförande
å ordinarie stat samt för riksdagen framlägga det förslag,
vartill denna prövning kan föranleda.
Stockholm den 24 maj 1929.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Närvarande: Se under utlåtande nr 133.
Till Riksdagens statsutskott.
Bilaga.
Genom remiss den 1 mars 1929 har Kungl. Maj:t anbefallt socialstyrelsen
att till riksdagens statsutskott avgiva yttrande över en inom andra kammaren
väckt motion, nr 215, om skogs- och flottledsinspektörsbefattningens
uppförande å ordinarie stat. Till fullgörande härav får socialstyrelsen anföra
följande.
Enligt socialstyrelsens i skrivelse den 14 mars 1918 framlagda förslag
till ordnande av tillsynen å skogsarbetarnas m. fl. bostadsförhållanden skulle
tillsynen uppdragas åt en specialinspektör inom yrkesinspektionen, vilken
med biträde av två underinspektörer skulle hava att utöva ifrågavarande
16
Statsutskottets utlåtande Nr 135.
tillsyn under överinseende och ledning av yrkesinspektionens chefsmyndighet.
I motiveringen till detta förslag framhöll styrelsen, att den omständigheten,
att det här gällde ett speciellt slag av tillsyn, rörande vilket yrkesinspektionens
dåvarande befattningshavare varken genom sin tjänstgöring
eller genom föregående verksamhet haft tillfäjle inhämta närmare erfarenhet,
uppenbarligen gjorde det önskvärt att åtminstone tillsvidare och intill dess
sådan erfarenhet förvärvats kunna för ändamålet företrädesvis anlita personer,
som därför ägde särskilda förutsättningar och däråt kunde mera
odelat ägna sig. Det ville emellertid synas styrelsen, som om övervakandet
av ifrågavarande lagstiftnings tillämpning, som under de närmaste åren efter
lagarnas ikraftträdande kunde förutses bliva mycket arbetskrävande, framdeles
icke skulle behöva bliva så omfattande. Ehuru man för tillsynen i
början huvudsakligen måste lita till särskild personal, borde sålunda enligt
styrelsens uppfattning hållas i sikte önskvärdheten av dess övertagande i
huvudsak av yrkesinspektionens befattningshavare, eventuellt med den förstärkning
av arbetskrafterna, som erfarenheten kunde visa bliva nödvändig
för framtiden.
Till socialstyrelsens förslag anslöt sig föredragande departementschefen
(prop. nr 353 till 1928 års riksdag och nr 53 till 1919 års riksdag), vilken
därvid bl. a. uttalade, att tillsynen å efterlevnaden av ifrågavarande lagstiftning
utan tvivel komme att bliva förenad med betydande svårigheter.
Andra lagutskottet vid 1919 års riksdag föreslog emellertid i stället (utlåtande
nr 16), under uttalande av att den i propositionen upptagna anordningen
av tillsynen ej torde bliva ändamålsenlig, att tillsynen skulle utövas
av länsstyrelserna med biträde av befattningshavare vid yrkesinspektionen
samt i det allmännas tjänst för skogsvård anställd personal. Detta förslag
godkändes av riksdagen (skrivelse nr 72). Av den i propositionen föreslagna
organisationen bibehölls endast specialinspektören.
Enligt Kungl. Maj:ts kungörelse den 19 december 1919 (nr 822) åligger
det specialinspektören bland annat:
att biträda länsstyrelserna med ordnande såväl av upplysningsverksamhet
till främjande av ovan angivna lagars syfte som av tillsynen å lagarnas efterlevnad,
att genom upplysningsverksamhet och särskilt genom överläggningar med
vederbörande arbetsföretags ledningar verka för befintliga härbärgens förbättrande
samt uppförande av nya sådana av ändamålsenlig och i hygieniskt
avseende tillfredsställande beskaffenhet,
att lämna övriga inspektionstjänstemän anvisningar och råd i avseende å
tillsynens utövande,
att hava den närmaste uppsikten över sistnämnda tjänstemäns inspektionsverksamhet,
att öva tillsyn å ovannämnda lagars efterlevnad vid skogsavverkningar och
kolningar, som bedrivas genom skogsstatens försorg, samt
att jämväl i övrigt, i den mån förhållandena därtill giva anledning och
övriga göromål det medgiva, verkställa inspektioner.
Statsutskottets utlåtande Nr 1H5.
17
Beträffande kompetensfordringarna för ifrågavarande specialinspektörsbefattning
föreskrives i kungörelsens 3 §, att till specialinspektör ej må föreslås
annan sökande än den, som, förutom god allmänbildning, äger erforderliga
specialkunskaper och praktisk erfarenhet i skogsavverknings-, kolningsoch
flottningsförhållanden.
Vidare stadgas på samma ställe, att för specialinspektören skall i övrigt
i tillämpliga delar gälla vad som tinnes stadgat rörande manlig yrkesinspektör.
Den hittills vunna erfarenheten rörande tillsynen av här ifrågavarande
bostadslagstiftning, som snart varit gällande i tio år, har bland annat visat,
att antagandet att tillsynen skulle bliva förenad med mycket arbete och betydande
svårigheter icke saknade grund. Rörande närmare redogörelse för
tillsynen och dess resultat får styrelsen hänvisa till sitt i avskrift bilagda
yttrande den 7 mars 1929 till andra lagutskottet jämte därvid fogade promemoria
i anledning av en motion i andra kammaren (nr 311) angående
stärkande av skogs- och flottledshärbärgeslagarnas samt den i samband därmed
utövade yrkesinspektionens effektivitet.
Erfarenheten har vidare visat, att specialinspektören i verkligheten varit
den ledande och drivande inspektionskraften. Det praktiska genomförandet
av lagbestämmelserna har redan från början i huvudsak åvilat honom under
överinseende av styrelsen i egenskap av yrkesinspektionens chefsmyndighet.
Det är också styrelsens bestämda uppfattning, att en fortsatt tillsynsverksamhet
på ifrågavarande område icke med framgång kan bedrivas utan att
i spetsen för densamma står en befattningshavare med den nuvarande specialinspektörens
allmänna kvalifikationer. Med hänsyn härtill och då någon
minskning i tillsynsbehovet hittills icke kunnat skönjas utan fastmera, såsom
i styrelsens ovanberörda yttrande till andra lagutskottet anförts, en ökning
av inspektionsverksamheten torde få anses påkallad, synes det styrelsen
uppenbart, att den ifrågavarande specialinspektörsbefattningen alltjämt måste,
åtminstone inom eu nu beräknelig framtid, bibehållas.
Härtill kommer nu det förhållandet, att specialinspektören, som därefter
benämnts skogs- och flottledsinspektör, fr. o. m. år 1925 av Kungl. Maj:t
förordnats att jämväl utöva tillsyn å arbetarskyddslagens efterlevnad vid
skogsavverknings-, kolnings-, ffottnings- och flottledsbyggnadsarbeten. Denna
åtgärd, som tillkommit på framställning av styrelsen, har erfarenheten visat
vara i hög grad påkallad. Olycksfallsrisken vid skogsarbete är, såsom närmare
påvisats i den vid styrelsens ovannämnda yttrande till andra lagutskottet
fogade promemorian, mycket betydande, och möjligheterna att bedriva ett
framgångsrikt skyddsarbete på detta område äro i hög grad beroende på
att uppgiften omhänderhaves av en sakkunnig och i övrigt fullt lämplig
arbetskraft. Åtgärden i fråga måste också, såsom i nyssberörda yttrande
framhållits, anses naturlig icke blott med hänsyn till specialinspektörens
utbildning utan även med hänsyn därtill att han under alla förhållanden
har att besöka ifrågavarande arbetsplatser för tillsynen av arbetarnas bostadsförhållanden.
Tillsynen å ifrågavarande slag av verksamhet åvilade tidigare
Bihang till riksdagens protokoll 1929. 6 sand. 75häft. (Nr 133—133.) 109329 2
18
Statsutskottets utlåtande Nr 135.
väsentligen yrkesinspektörerna, men tog inspektionsverksamheten inom industrien
deras tid så starkt i anspråk, att det icke var dem möjligt att i
någon nämnvärd utsträckning företaga resor för här ifrågavarande ändamål,
detta så mycket mindre som dessa resor på grund av förevarande arbetsställens
i regel avlägsna, svåråtkomliga och spridda belägenhet med nödvändighet
bliva mycket tidsödande.
Genom nu berörda uppdrag har skogs- och flottledsinspektören, såsom
namnet också avser att angiva, blivit skogsyrkenas särskilde yrkesinspektör,
vilka yrken inom Norrland, Dalarne och Värmland — vårt egentliga skogsområde,
dit specialinspektörens verksamhet väsentligen är förlagd — sysselsätta
ett till omkring 150,000 beräknat antal arbetare. Omnämnas må härvid
även att styrelsen i yttrande den 7 mars 1929 till andra kammarens
fjärde tillfälliga utskott över en inom kammaren väckt motion, nr 192, angående
förbättring av skogsarbetarnas provianterings- och matlagningsförhållanden
förordat, att inspektören skulle åläggas att även verka för förbättring
av berörda förhållanden. I detta samband må även framhållas
betydelsen av att styrelsen icke blott i egenskap av yrkesinspektionens
chefsmyndighet utan även för sin verksamhet i övrigt äger tillgång till en
praktiskt sakkunnig befattningshavare vid behandling av frågor berörande
skogs- och flottningsarbetarnas arbets- och levnadsförhållanden.
Då befattningen med hänsyn till vad ovan anförts måste anses behövlig
jämväl framdeles, synes det ej mer än rätt och billigt, att densamma nu
— nära tio år efter dess inrättande — överföres på ordinarie stat. Att en
dylik åtgärd skulle skänka inspektören en mera oberoende och fastare ställning
såväl inåt gentemot de lokala tillsynsorganen (jägmästare m. fl.) som
utåt i förhållande till arbetsgivare och arbetare och därigenom även bliva
till fördel för tillsynsverksamheten, torde icke särskilt behöva framhållas.
I fråga om skogs- och flottledsinspektörsbefattningens placering i lönehänseende
ha motionärerna föreslagit, att den måtte likställas med yrkesinspektörsbefattning.
För bedömande av denna fråga torde böra omnämnas
de synpunkter och omständigheter, som gjort sig gällande vid bestämmande
av den avlöning, som för närvarande utgår å befattningen i fråga.
Då den nuvarande specialinspektören tillträdde befattningen i slutet av
år 1919, ägde han uppbära ett arvode av 5,600 kronor för år räknat. Därjämte
utgick i tillfällig löneförbättring 1,000 kronor ävensom dyrtidstillägg
enligt gällande allmänna grunder. Dessa löneförmåner motsvarade avlöningen
till eu extra tjänsteman av dåvarande andra normalgraden vid centralt ämbetsverk.
Omnämnas må, att vid samma tidpunkt utgick lönen till yrkesinspektör
med 6,200 kronor jämte 1,000 kronor i tillfällig löneförbättring
och till ordinarie jägmästare i skogsstaten med högst 6,200 kronor och lägst
5,200 kronor, i båda fallen oberäknat ålders- samt dyrtidstillägg. Vid avgivande
av förslag rörande specialinspektörens arvode hade styrelsen bland
annat framhållit, att styrelsen med hänsyn därtill, att hela det för ifrågavarande
tillsyn på 1920 års stat beviljade anslaget begränsats till 7,000
kronor, ej ansett ett större belopp än 5,600 kronor kunna ifrågakomma såsom
arvode.
Statsutskottets utlåtande Nr tHn.
19
I samband med bestämmandet av arvodet för specialinspektören föreskrev
Kungl. Maj:t tillika i brev den 17 oktober 1919, att beträffande ifrågavarande
tjänsteman skulle i tillämpliga delar gälla de genom kungörelse den 1K
oktober 1912 stadgade villkor och bestämmelser för åtnjutande av de från
och med 1913 års början fastställda avlöningsförmåner för yrkesinspektörerna
med däri genom Kungl. Maj.ts brev till socialstyrelsen den 30 juni 1916
gjorda ändring.
I skrivelse den 27 september 1922 angående anslagsäskanden för yrkesinspektionen
i avseende å, budgetåret 1923/1924 föreslog styrelsen ifrågavarande
specialinspektör till placering i I6:e lönegraden inom avdelning B i
den nya löneplan, som från och med nämnda budgetår skulle äga tillämpning
i fråga om yrkesinspektionen. Till motivering av detta av socialfullmäktige
biträdda förslag anförde styrelsen följande:
»Såsom av det förut anförda framgår, är den inom yrkesinspektionen
särskilt förordnade specialinspektören det enda av de uti ifrågavarande verksamhet
till förbättrande av skogs- och flottningsarbetarnas bostadsförhållanden
deltagande organen, som helt kan ägna sina krafter däråt. För samtliga
Övriga gäller — och detta icke minst beträffande länsstyrelserna, formellt
tillsynens i fråga egentliga huvudorgan — att detta deltagande är en uppgift
vid sidan av andra, vilken kan utföras endast i den mån övriga, mera egentliga
tjänstegöromål det medgiva. Om det med hänsyn härtill och till verksamhetens
organisation i övrigt redan från början kunde förutses, att effektiviteten
därav i första hand skulle komma att bliva beroende av den särskilt
förordnade specialinspektörens personliga kvalifikationer och förmåga,
så har erfarenheten under de gångna åren av verksamhetens bedrivande till
fullo bekräftat detta. Visserligen står specialinspektören under inseende
av yrkesinspektionens chefsmyndighet och har att i alla viktigare frågor
samråda med denna, men det praktiska genomförandet av de med verksamheten
förenade uppgifterna åvilar dock i främsta rummet honom. Med avseende
liärå äro också hans ställning och ansvar inom det honom tilldelade
verksamhetsområdet närmast att jämföra med en yrkesinspektörs. Såsom
ovan anförts, har Kungl. Maj:t även föreskrivit, att beträffande specialinspektören
skall i tjänstehänseende i tillämpliga delar gälla vad som finnes stadgat
rörande manlig yrkesinspektör.
Liksom beträffande yrkesinspektör måste även i fråga om förevarande
specialinspektör upjiställas krav på förhandenvaron av lämpliga personliga
egenskaper. Enligt gällande författningar omfattar specialinspektörens verksamhetsområde
hela landet, men praktiskt taget torde detsamma få anses
begränsat till Norrland samt Dalarna och Värmland. Inom sistnämnda stora
område har han följaktligen att träda i nära samarbete med statens jägmästare
-— i vissa fall även länsjägmästarna — vilka jämte underlydande
personal utgöra tillsynens i fråga lokala biträdande organ. Enligt vad förut
framhållits har han att meddela dessa organ anvisningar och råd i avseende
å tillsynens utövande samt därjämte att öva den närmaste uppsikten över
deras inspektionsverksamhet. Det torde vara uppenbart, att här berörda
20
Statsutskottets utlåtande Nr 135.
samarbete liksom den nära förbindelse, i vilken specialinspektören för genomförande
av sin uppgift måste träda med arbetsgivare och arbetare inom
skogsbrukets område, göra det nödigt, att specialinspektören, förutom erforderliga
specialkunskaper och grundlig kännedom om förhållandena inom
hans arbetsområde, besitter sådana personliga egenskaper, som göra honom
skickad, å ena sidan att uppträda med fasthet och självständighet men å
andra sidan även att åstadkomma ett gott och förtroendefullt samarbete
med alla vederbörande.
Såsom sådan specialinspektör, varom nu är fråga, är för närvarande inom
yrkesinspektionen anställd en extra jägmästare. Aven för framtiden torde
det, särskilt med hänsyn till det ovan berörda, med verksamheten förenade
intima samarbetet med statens jägmästare ävensom den allmänna auktoritet,
som bör vara tillfinnandes hos ifrågavarande befattningshavare, få anses
angeläget att vid uppgiften söka binda en skogligt högre bildad person med
erforderlig praktisk erfarenhet.
Med hänsyn till de kvalifikationer i olika avseenden, som sålunda, enligt
vad ovan utvecklats, måste återfinnas hos ifrågavarande tjänsteman, kan
enligt styrelsens uppfattning en lägre ställning i avlöningshänseende, än den
en placering i 16:e lönegraden inom avdelningen B i den nya löneplanen
innebär, icke ifrågasättas för honom. Till jämförelse må nämnas, att i en
mot berörda 16:e svarande lönegrad äro placerade ordinarie jägmästare vid
domänverkets lokalförvaltning, i förhållande till vilka befattningshavare specialinspektören
inom det gemensamma verksamhetsområdet intager en i viss
mån överordnad ställning, i det han, såsom förut angivits, har att öva den
närmaste uppsikten över den dem å berörda område åliggande inspektionsverksamheten.
Erinras må även, att yrkesinspektörerna av 1902 års löneregleringskommitté
föreslagits till placering i 18:e lönegraden inom avdelning
B i nya löneplanen.»
Sedan allmänna civilförvaltningens lönenämnd i utlåtande angående styrelsens
anslagsäskanden i förenämnda skrivelse den 27 september 1922 föreslagit,
att ifrågavarande specialinspektörsbefattning skulle hänföras till lönegraden
B 15 enligt då gällande avlöningsreglemente, överlämnade dåvarande
chefen för styrelsens arbetarskyddsbyrå en V. P. M. i ärendet till chefen för
socialdepartementet, i vilken ytterligare underströks vikten av att åtminstone
den av styrelsen föreslagna lönegraden B 16, motsvarande jägmästares inom
domänverket, fastställdes för befattningen i fråga. Det torde vara denna
promemoria (dagtecknad den 6 november 1922), som åberopas i motionen.
Kungl. Maj:t (1923 års statsverksproposition, femte huvudtiteln), följde emellertid
lönenämndens förslag, vilket även godkändes av riksdagen. Vid löneplanens
ändring hänfördes specialinspektörsbefattningen sedermera till lönegraden
B 24, medan yrkesinspektörerna placerades i lönegraden B 28.
Såsom förut anförts har specialinspektören från och med år 1925 förordnats
att jämväl utöva tillsyn å arbetarskyddslagens efterlevnad vid skogsavverknings-,
kolnings-, flottnings- och flottledsbyggnadsarbeten. Härigenom
har specialinspektören erhållit en ny betydelsefull arbetsuppgift, vilken, såsom
Statsutskottets utlåtande Nr 135.
21
tidigare framhållits, ställer stora krav på denna befattnings innehavare i
fråga om kompetens och personliga förutsättningar. Tillbörlig hänsyn härtill
bör givetvis tagas, då det gäller att ånyo pröva vilken ställning i avlöningshänseende,
som skäligen bör tillkomma skogs- och flottledsinspektörsbefattningen.
Med hänsyn till sin ovan återgivna motivering rörande befattningens
löneplacering vid dess inordnande i det nya lönesystemet anser
styrelsen för sin del, att befattningen vid dess överförande på ordinarie stat
bör hänföras till lönegraden B 27. Styrelsen vill härvid erinra om att samtliga
befattningshavare utom yrkesinspektionen, vilka anförtrotts specialinspektörsuppdrag,
innehava nämnda löneställning — med undantag för sprängämnesinspektören,
som är placerad i lönegraden B 28.
GUNNAR HUSS.
W. STENHOLM.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1929:270 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under femte huvudtiteln gjorda framställningar angående anslag till yrkesinspekti s. 2 i texten