Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts i statsverkspropositionen under femte huvudtiteln gjorda framställningar angående anslag till yrkesinspektionen och dess verksamhet jämte en i ämnet väckt motion.

1929-05-24 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1929:135, Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts i statsverkspropositionen under femte huvudtiteln gjorda framställningar angående anslag till yrkesinspektionen och dess verksamhet jämte en i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 135.

Utskottets

yttrande.

Nr 135.

Ankom till riksdagens kansli den 24 maj 1929 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts i statsverkspropositionen

under femte huvudtiteln gjorda framställningar

angående anslag till yrkesinspektionen

och dess verksamhet jämte en i ämnet väckt motion.

(3:e avd.)

I den till riksdagen den 4 januari 1929 avlåtna propositionen (nr 1) angående

statsverkets tillstånd ock behov för budgetåret 1929/1930 kar Kungl.

Maj:t under femte huvudtiteln föreslagit riksdagen att dels upptaga ordinarie

förslagsanslaget till yrkesinspektionen med oförändrat belopp, 291,500

kronor, ock dels till yrkesinspektionens verksamhet anvisa ett extra anslag

av 74,800 kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 31 ock 32 i statsrådsprotokollet

över socialärenden den 4 januari 1929.

För innevarande budgetår är extra anslaget till yrkesinspektionens verksamhet

upptaget med samma belopp som det nu äskade.

I samband med Kungl. Maj:ts förevarande förslag kar utskottet till behandling

förehaft en inom andra kammaren av herr C. 0. Johansson i Sollefteå in. fl.

väckt motion, nr 215, vari hemställts, att befattningen såsom skogs- och flottledsinspektör

inom yrkesinspektionen måtte uppföras å ordinarie stat och

att densamma därvid måtte i lönehänseende likställas med yrkesinspektörsbefattning.

I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sitt förslag, får utskottet

hänvisa till motionen.

Över ifrågavarande motion har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat

socialstyrelsens yttrande. (Bilaga vid detta utlåtande.)

Visserligen har utskottet i likhet med motionärerna och socialstyrelsen

funnit, att med hänsyn till skogs- och flottledsinspektörens jämförelsevis

långa tjänstetid och befattningens fortsatta behövlighet skäl tala för, att

befattningen ifråga överföres å ordinarie stat, men utskottet har ansett sig

icke böra enbart på enskilda motionärers yrkande förorda vidtagande av en

sådan åtgärd. Frågan synes utskottet böra i första hand prövas av Kungl. Maj:t.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 135.

15

Erinras må, att riksdagen i anledning av en vid innevarande riksdag inom

andra kammaren väckt motion, nr 311, beslutat att i skrivelse till Kungl.

Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning på vad sätt

lämpliga åtgärder må vidtagas för att öka effektiviteten av den inspektion,

som äger rum enligt skogs- oqji flottledshärbärgeslagarna, samt för riksdagen

framlägga det förslag, vartill utredningen kan föranleda. Resultatet av denna

utredning kan måhända hava inflytande på frågan om skogs- och flottledsinspektörens

placering i lönegrad och synes sålunda denna fråga böra upptagas

till prövning i samband med sagda utredning.

På grund av vad sålunda anförts och då utskottet icke haft något att erinra

mot Kungl. Maj:ts förslag i avseende å ordinarie anslaget till yrkesinspektionen

samt extra anslaget till yrkesinspektionens verksamhet, får utskottet

alltså hemställa,

I:o) att riksdagen må med bifall till Kungl. Majrts förslag

och med avslag å herr Johanssons i Sollefteå m. fl. motion,

II: 215,

a) i riksstaten upptaga ordinarie förslagsanslaget till yrkesinspektionen

med oförändrat belopp, 291,500 kronor; samt

b) till yrkesinspektionens verksamhet för budgetåret 1929/1930

anvisa ett extra anslag av 74,800 kronor; ävensom

II) att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,

att Kungl. Maj:t måtte snarast möjligt till prövning upptaga

frågan om skogs- och flottledsinspektörsbefattningens överförande

å ordinarie stat samt för riksdagen framlägga det förslag,

vartill denna prövning kan föranleda.

Stockholm den 24 maj 1929.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Närvarande: Se under utlåtande nr 133.

Till Riksdagens statsutskott.

Bilaga.

Genom remiss den 1 mars 1929 har Kungl. Maj:t anbefallt socialstyrelsen

att till riksdagens statsutskott avgiva yttrande över en inom andra kammaren

väckt motion, nr 215, om skogs- och flottledsinspektörsbefattningens

uppförande å ordinarie stat. Till fullgörande härav får socialstyrelsen anföra

följande.

Enligt socialstyrelsens i skrivelse den 14 mars 1918 framlagda förslag

till ordnande av tillsynen å skogsarbetarnas m. fl. bostadsförhållanden skulle

tillsynen uppdragas åt en specialinspektör inom yrkesinspektionen, vilken

med biträde av två underinspektörer skulle hava att utöva ifrågavarande

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 135.

tillsyn under överinseende och ledning av yrkesinspektionens chefsmyndighet.

I motiveringen till detta förslag framhöll styrelsen, att den omständigheten,

att det här gällde ett speciellt slag av tillsyn, rörande vilket yrkesinspektionens

dåvarande befattningshavare varken genom sin tjänstgöring

eller genom föregående verksamhet haft tillfäjle inhämta närmare erfarenhet,

uppenbarligen gjorde det önskvärt att åtminstone tillsvidare och intill dess

sådan erfarenhet förvärvats kunna för ändamålet företrädesvis anlita personer,

som därför ägde särskilda förutsättningar och däråt kunde mera

odelat ägna sig. Det ville emellertid synas styrelsen, som om övervakandet

av ifrågavarande lagstiftnings tillämpning, som under de närmaste åren efter

lagarnas ikraftträdande kunde förutses bliva mycket arbetskrävande, framdeles

icke skulle behöva bliva så omfattande. Ehuru man för tillsynen i

början huvudsakligen måste lita till särskild personal, borde sålunda enligt

styrelsens uppfattning hållas i sikte önskvärdheten av dess övertagande i

huvudsak av yrkesinspektionens befattningshavare, eventuellt med den förstärkning

av arbetskrafterna, som erfarenheten kunde visa bliva nödvändig

för framtiden.

Till socialstyrelsens förslag anslöt sig föredragande departementschefen

(prop. nr 353 till 1928 års riksdag och nr 53 till 1919 års riksdag), vilken

därvid bl. a. uttalade, att tillsynen å efterlevnaden av ifrågavarande lagstiftning

utan tvivel komme att bliva förenad med betydande svårigheter.

Andra lagutskottet vid 1919 års riksdag föreslog emellertid i stället (utlåtande

nr 16), under uttalande av att den i propositionen upptagna anordningen

av tillsynen ej torde bliva ändamålsenlig, att tillsynen skulle utövas

av länsstyrelserna med biträde av befattningshavare vid yrkesinspektionen

samt i det allmännas tjänst för skogsvård anställd personal. Detta förslag

godkändes av riksdagen (skrivelse nr 72). Av den i propositionen föreslagna

organisationen bibehölls endast specialinspektören.

Enligt Kungl. Maj:ts kungörelse den 19 december 1919 (nr 822) åligger

det specialinspektören bland annat:

att biträda länsstyrelserna med ordnande såväl av upplysningsverksamhet

till främjande av ovan angivna lagars syfte som av tillsynen å lagarnas efterlevnad,

att genom upplysningsverksamhet och särskilt genom överläggningar med

vederbörande arbetsföretags ledningar verka för befintliga härbärgens förbättrande

samt uppförande av nya sådana av ändamålsenlig och i hygieniskt

avseende tillfredsställande beskaffenhet,

att lämna övriga inspektionstjänstemän anvisningar och råd i avseende å

tillsynens utövande,

att hava den närmaste uppsikten över sistnämnda tjänstemäns inspektionsverksamhet,

att öva tillsyn å ovannämnda lagars efterlevnad vid skogsavverkningar och

kolningar, som bedrivas genom skogsstatens försorg, samt

att jämväl i övrigt, i den mån förhållandena därtill giva anledning och

övriga göromål det medgiva, verkställa inspektioner.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 1H5.

17

Beträffande kompetensfordringarna för ifrågavarande specialinspektörsbefattning

föreskrives i kungörelsens 3 §, att till specialinspektör ej må föreslås

annan sökande än den, som, förutom god allmänbildning, äger erforderliga

specialkunskaper och praktisk erfarenhet i skogsavverknings-, kolningsoch

flottningsförhållanden.

Vidare stadgas på samma ställe, att för specialinspektören skall i övrigt

i tillämpliga delar gälla vad som tinnes stadgat rörande manlig yrkesinspektör.

Den hittills vunna erfarenheten rörande tillsynen av här ifrågavarande

bostadslagstiftning, som snart varit gällande i tio år, har bland annat visat,

att antagandet att tillsynen skulle bliva förenad med mycket arbete och betydande

svårigheter icke saknade grund. Rörande närmare redogörelse för

tillsynen och dess resultat får styrelsen hänvisa till sitt i avskrift bilagda

yttrande den 7 mars 1929 till andra lagutskottet jämte därvid fogade promemoria

i anledning av en motion i andra kammaren (nr 311) angående

stärkande av skogs- och flottledshärbärgeslagarnas samt den i samband därmed

utövade yrkesinspektionens effektivitet.

Erfarenheten har vidare visat, att specialinspektören i verkligheten varit

den ledande och drivande inspektionskraften. Det praktiska genomförandet

av lagbestämmelserna har redan från början i huvudsak åvilat honom under

överinseende av styrelsen i egenskap av yrkesinspektionens chefsmyndighet.

Det är också styrelsens bestämda uppfattning, att en fortsatt tillsynsverksamhet

på ifrågavarande område icke med framgång kan bedrivas utan att

i spetsen för densamma står en befattningshavare med den nuvarande specialinspektörens

allmänna kvalifikationer. Med hänsyn härtill och då någon

minskning i tillsynsbehovet hittills icke kunnat skönjas utan fastmera, såsom

i styrelsens ovanberörda yttrande till andra lagutskottet anförts, en ökning

av inspektionsverksamheten torde få anses påkallad, synes det styrelsen

uppenbart, att den ifrågavarande specialinspektörsbefattningen alltjämt måste,

åtminstone inom eu nu beräknelig framtid, bibehållas.

Härtill kommer nu det förhållandet, att specialinspektören, som därefter

benämnts skogs- och flottledsinspektör, fr. o. m. år 1925 av Kungl. Maj:t

förordnats att jämväl utöva tillsyn å arbetarskyddslagens efterlevnad vid

skogsavverknings-, kolnings-, ffottnings- och flottledsbyggnadsarbeten. Denna

åtgärd, som tillkommit på framställning av styrelsen, har erfarenheten visat

vara i hög grad påkallad. Olycksfallsrisken vid skogsarbete är, såsom närmare

påvisats i den vid styrelsens ovannämnda yttrande till andra lagutskottet

fogade promemorian, mycket betydande, och möjligheterna att bedriva ett

framgångsrikt skyddsarbete på detta område äro i hög grad beroende på

att uppgiften omhänderhaves av en sakkunnig och i övrigt fullt lämplig

arbetskraft. Åtgärden i fråga måste också, såsom i nyssberörda yttrande

framhållits, anses naturlig icke blott med hänsyn till specialinspektörens

utbildning utan även med hänsyn därtill att han under alla förhållanden

har att besöka ifrågavarande arbetsplatser för tillsynen av arbetarnas bostadsförhållanden.

Tillsynen å ifrågavarande slag av verksamhet åvilade tidigare

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 6 sand. 75häft. (Nr 133—133.) 109329 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr 135.

väsentligen yrkesinspektörerna, men tog inspektionsverksamheten inom industrien

deras tid så starkt i anspråk, att det icke var dem möjligt att i

någon nämnvärd utsträckning företaga resor för här ifrågavarande ändamål,

detta så mycket mindre som dessa resor på grund av förevarande arbetsställens

i regel avlägsna, svåråtkomliga och spridda belägenhet med nödvändighet

bliva mycket tidsödande.

Genom nu berörda uppdrag har skogs- och flottledsinspektören, såsom

namnet också avser att angiva, blivit skogsyrkenas särskilde yrkesinspektör,

vilka yrken inom Norrland, Dalarne och Värmland — vårt egentliga skogsområde,

dit specialinspektörens verksamhet väsentligen är förlagd — sysselsätta

ett till omkring 150,000 beräknat antal arbetare. Omnämnas må härvid

även att styrelsen i yttrande den 7 mars 1929 till andra kammarens

fjärde tillfälliga utskott över en inom kammaren väckt motion, nr 192, angående

förbättring av skogsarbetarnas provianterings- och matlagningsförhållanden

förordat, att inspektören skulle åläggas att även verka för förbättring

av berörda förhållanden. I detta samband må även framhållas

betydelsen av att styrelsen icke blott i egenskap av yrkesinspektionens

chefsmyndighet utan även för sin verksamhet i övrigt äger tillgång till en

praktiskt sakkunnig befattningshavare vid behandling av frågor berörande

skogs- och flottningsarbetarnas arbets- och levnadsförhållanden.

Då befattningen med hänsyn till vad ovan anförts måste anses behövlig

jämväl framdeles, synes det ej mer än rätt och billigt, att densamma nu

— nära tio år efter dess inrättande — överföres på ordinarie stat. Att en

dylik åtgärd skulle skänka inspektören en mera oberoende och fastare ställning

såväl inåt gentemot de lokala tillsynsorganen (jägmästare m. fl.) som

utåt i förhållande till arbetsgivare och arbetare och därigenom även bliva

till fördel för tillsynsverksamheten, torde icke särskilt behöva framhållas.

I fråga om skogs- och flottledsinspektörsbefattningens placering i lönehänseende

ha motionärerna föreslagit, att den måtte likställas med yrkesinspektörsbefattning.

För bedömande av denna fråga torde böra omnämnas

de synpunkter och omständigheter, som gjort sig gällande vid bestämmande

av den avlöning, som för närvarande utgår å befattningen i fråga.

Då den nuvarande specialinspektören tillträdde befattningen i slutet av

år 1919, ägde han uppbära ett arvode av 5,600 kronor för år räknat. Därjämte

utgick i tillfällig löneförbättring 1,000 kronor ävensom dyrtidstillägg

enligt gällande allmänna grunder. Dessa löneförmåner motsvarade avlöningen

till eu extra tjänsteman av dåvarande andra normalgraden vid centralt ämbetsverk.

Omnämnas må, att vid samma tidpunkt utgick lönen till yrkesinspektör

med 6,200 kronor jämte 1,000 kronor i tillfällig löneförbättring

och till ordinarie jägmästare i skogsstaten med högst 6,200 kronor och lägst

5,200 kronor, i båda fallen oberäknat ålders- samt dyrtidstillägg. Vid avgivande

av förslag rörande specialinspektörens arvode hade styrelsen bland

annat framhållit, att styrelsen med hänsyn därtill, att hela det för ifrågavarande

tillsyn på 1920 års stat beviljade anslaget begränsats till 7,000

kronor, ej ansett ett större belopp än 5,600 kronor kunna ifrågakomma såsom

arvode.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr tHn.

19

I samband med bestämmandet av arvodet för specialinspektören föreskrev

Kungl. Maj:t tillika i brev den 17 oktober 1919, att beträffande ifrågavarande

tjänsteman skulle i tillämpliga delar gälla de genom kungörelse den 1K

oktober 1912 stadgade villkor och bestämmelser för åtnjutande av de från

och med 1913 års början fastställda avlöningsförmåner för yrkesinspektörerna

med däri genom Kungl. Maj.ts brev till socialstyrelsen den 30 juni 1916

gjorda ändring.

I skrivelse den 27 september 1922 angående anslagsäskanden för yrkesinspektionen

i avseende å, budgetåret 1923/1924 föreslog styrelsen ifrågavarande

specialinspektör till placering i I6:e lönegraden inom avdelning B i

den nya löneplan, som från och med nämnda budgetår skulle äga tillämpning

i fråga om yrkesinspektionen. Till motivering av detta av socialfullmäktige

biträdda förslag anförde styrelsen följande:

»Såsom av det förut anförda framgår, är den inom yrkesinspektionen

särskilt förordnade specialinspektören det enda av de uti ifrågavarande verksamhet

till förbättrande av skogs- och flottningsarbetarnas bostadsförhållanden

deltagande organen, som helt kan ägna sina krafter däråt. För samtliga

Övriga gäller — och detta icke minst beträffande länsstyrelserna, formellt

tillsynens i fråga egentliga huvudorgan — att detta deltagande är en uppgift

vid sidan av andra, vilken kan utföras endast i den mån övriga, mera egentliga

tjänstegöromål det medgiva. Om det med hänsyn härtill och till verksamhetens

organisation i övrigt redan från början kunde förutses, att effektiviteten

därav i första hand skulle komma att bliva beroende av den särskilt

förordnade specialinspektörens personliga kvalifikationer och förmåga,

så har erfarenheten under de gångna åren av verksamhetens bedrivande till

fullo bekräftat detta. Visserligen står specialinspektören under inseende

av yrkesinspektionens chefsmyndighet och har att i alla viktigare frågor

samråda med denna, men det praktiska genomförandet av de med verksamheten

förenade uppgifterna åvilar dock i främsta rummet honom. Med avseende

liärå äro också hans ställning och ansvar inom det honom tilldelade

verksamhetsområdet närmast att jämföra med en yrkesinspektörs. Såsom

ovan anförts, har Kungl. Maj:t även föreskrivit, att beträffande specialinspektören

skall i tjänstehänseende i tillämpliga delar gälla vad som finnes stadgat

rörande manlig yrkesinspektör.

Liksom beträffande yrkesinspektör måste även i fråga om förevarande

specialinspektör upjiställas krav på förhandenvaron av lämpliga personliga

egenskaper. Enligt gällande författningar omfattar specialinspektörens verksamhetsområde

hela landet, men praktiskt taget torde detsamma få anses

begränsat till Norrland samt Dalarna och Värmland. Inom sistnämnda stora

område har han följaktligen att träda i nära samarbete med statens jägmästare

-— i vissa fall även länsjägmästarna — vilka jämte underlydande

personal utgöra tillsynens i fråga lokala biträdande organ. Enligt vad förut

framhållits har han att meddela dessa organ anvisningar och råd i avseende

å tillsynens utövande samt därjämte att öva den närmaste uppsikten över

deras inspektionsverksamhet. Det torde vara uppenbart, att här berörda

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande Nr 135.

samarbete liksom den nära förbindelse, i vilken specialinspektören för genomförande

av sin uppgift måste träda med arbetsgivare och arbetare inom

skogsbrukets område, göra det nödigt, att specialinspektören, förutom erforderliga

specialkunskaper och grundlig kännedom om förhållandena inom

hans arbetsområde, besitter sådana personliga egenskaper, som göra honom

skickad, å ena sidan att uppträda med fasthet och självständighet men å

andra sidan även att åstadkomma ett gott och förtroendefullt samarbete

med alla vederbörande.

Såsom sådan specialinspektör, varom nu är fråga, är för närvarande inom

yrkesinspektionen anställd en extra jägmästare. Aven för framtiden torde

det, särskilt med hänsyn till det ovan berörda, med verksamheten förenade

intima samarbetet med statens jägmästare ävensom den allmänna auktoritet,

som bör vara tillfinnandes hos ifrågavarande befattningshavare, få anses

angeläget att vid uppgiften söka binda en skogligt högre bildad person med

erforderlig praktisk erfarenhet.

Med hänsyn till de kvalifikationer i olika avseenden, som sålunda, enligt

vad ovan utvecklats, måste återfinnas hos ifrågavarande tjänsteman, kan

enligt styrelsens uppfattning en lägre ställning i avlöningshänseende, än den

en placering i 16:e lönegraden inom avdelningen B i den nya löneplanen

innebär, icke ifrågasättas för honom. Till jämförelse må nämnas, att i en

mot berörda 16:e svarande lönegrad äro placerade ordinarie jägmästare vid

domänverkets lokalförvaltning, i förhållande till vilka befattningshavare specialinspektören

inom det gemensamma verksamhetsområdet intager en i viss

mån överordnad ställning, i det han, såsom förut angivits, har att öva den

närmaste uppsikten över den dem å berörda område åliggande inspektionsverksamheten.

Erinras må även, att yrkesinspektörerna av 1902 års löneregleringskommitté

föreslagits till placering i 18:e lönegraden inom avdelning

B i nya löneplanen.»

Sedan allmänna civilförvaltningens lönenämnd i utlåtande angående styrelsens

anslagsäskanden i förenämnda skrivelse den 27 september 1922 föreslagit,

att ifrågavarande specialinspektörsbefattning skulle hänföras till lönegraden

B 15 enligt då gällande avlöningsreglemente, överlämnade dåvarande

chefen för styrelsens arbetarskyddsbyrå en V. P. M. i ärendet till chefen för

socialdepartementet, i vilken ytterligare underströks vikten av att åtminstone

den av styrelsen föreslagna lönegraden B 16, motsvarande jägmästares inom

domänverket, fastställdes för befattningen i fråga. Det torde vara denna

promemoria (dagtecknad den 6 november 1922), som åberopas i motionen.

Kungl. Maj:t (1923 års statsverksproposition, femte huvudtiteln), följde emellertid

lönenämndens förslag, vilket även godkändes av riksdagen. Vid löneplanens

ändring hänfördes specialinspektörsbefattningen sedermera till lönegraden

B 24, medan yrkesinspektörerna placerades i lönegraden B 28.

Såsom förut anförts har specialinspektören från och med år 1925 förordnats

att jämväl utöva tillsyn å arbetarskyddslagens efterlevnad vid skogsavverknings-,

kolnings-, flottnings- och flottledsbyggnadsarbeten. Härigenom

har specialinspektören erhållit en ny betydelsefull arbetsuppgift, vilken, såsom

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 135.

21

tidigare framhållits, ställer stora krav på denna befattnings innehavare i

fråga om kompetens och personliga förutsättningar. Tillbörlig hänsyn härtill

bör givetvis tagas, då det gäller att ånyo pröva vilken ställning i avlöningshänseende,

som skäligen bör tillkomma skogs- och flottledsinspektörsbefattningen.

Med hänsyn till sin ovan återgivna motivering rörande befattningens

löneplacering vid dess inordnande i det nya lönesystemet anser

styrelsen för sin del, att befattningen vid dess överförande på ordinarie stat

bör hänföras till lönegraden B 27. Styrelsen vill härvid erinra om att samtliga

befattningshavare utom yrkesinspektionen, vilka anförtrotts specialinspektörsuppdrag,

innehava nämnda löneställning — med undantag för sprängämnesinspektören,

som är placerad i lönegraden B 28.

GUNNAR HUSS.

W. STENHOLM.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1929:270 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under femte huvudtiteln gjorda framställningar angående anslag till yrkesinspekti s. 2 i texten