Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.-ts under andra huvudtiteln av statsverkspropositionen gjorda framställning angående anslag till bestridande av kostnaderna för uppgående av riksgränsen mot Norge.

1929-02-05 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1929:14, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.-ts under andra huvudtiteln av statsverkspropositionen gjorda framställning angående anslag till bestridande av kostnaderna för uppgående av riksgränsen mot Norge.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 14.

1

Nr 14.

Ankom till riksdagens kansli den 5 februari 1929 kl. 12 in.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.-ts under andra huvudtiteln av

statsverkspropositionen gjorda framställning angående anslag

till bestridande av kostnaderna för uppgående av riksgränsen

mot Norge.

(3:e avd.)

I deu till riksdagen deu 4 januari 1929 avlåtna propositionen (nr 1) angående

statsverkets tillstånd och behov för budgetåret 1929/1930 har Kungl.

Maj:t under andra huvudtiteln, innefattande anslagen till justitiedepartementet,

(punkt 35) föreslagit riksdagen att till bestridande av kostnaderna

för uppgående av riksgränsen mot Norge för sagda budgetår anvisa ett extra

reservationsanslag å 70,000 kronor med rätt för Kungl. Maj:t att förskottsvis

av andra huvudtitelns ordinarie förslagsanslag till rese- och traktamentspenningar

utariordna vad av detta belopp må finnas erforderligt före den

1 juli 1929.

Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till sid. 54—60 i

statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden förenämnda dag.

Riksgränsen mot Norge har huvudsakligen tillkommit på grundval av

tvenne traktater, den ena av den 26 oktober 1661 för den bohuslänska

gränsen och den andra av den ^o^toke”^ för den övriga delen av gränsen.

I nämnda traktater förklaras, att riksgränsen skall framgå genom vissa

närmare angivna brytningspunkter. Bestämmelser om riksgränsens »redresserande,

uthuggande och rörläggande» äro meddelade i en vid 1751 års traktat

fogad s. k. kodicill. Enligt dessa bestämmelser skulle rös uppsättas ej blott

i brytningspunkterna (kuvudrös) utan även däremellan, »då distansen är

lång och punkterna således situerade, att man icke kan se ifrån den ena

till den andra» (mellanrös). Vid riksgränsens redresserande i skog skulle

iakttagas, att gränsen »uthugges till 16 alnars bredd, 8 alnar på vardera

sidan om linjen, varigenom gränsen bliver desto säkrare och rösen så

mycket synbarare». Det sålunda stadgade utmärkandet av riksgränsen

ägde rum under åren 1752—1766, och upprättades därvid särskilda kartor

över gränsens sträckning.

Enligt föreskrift i kodieillen skulle gränslinjen vart tionde år uppgås,

därvid gränsgatorna borde rensas från uppvuxen skog, och tillika borde

efterses, om riksrösen vore »uti sitt behöriga och oskadda tillstånd». Denna

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 6 sand. U häft. (Nr U.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 14.

föreskrift ändrades sedermera genom en kungl. resolution, beslutad i sammansatt

svenskt-norskt statsråd den 22 oktober 1845, så till vida, att gränsröjning

och eftersyn skulle äga rum längs gränsen mot dåvarande Kristiania

och Trondhjems stift vart femtonde år och längs den norr därom

belägna gränsen vart tjugufemte år.

I 1661 års traktat förekomma inga bestämmelser vare sig om sättet för

rörläggningen eller om eftersyn av gränsen. Vid den röjning av Dalslandsgränsen,

som företogs år 1793, anmärktes emellertid, att gränsen mellan

Bohuslän och Norge icke vore synbar och att den sannolikt ej någonsin

blivit uppgången efter år 1661. I anledning härav bestämde Kungl.

Maj:t år 1804, att, ehuru denna del av riksgränsen ej hade någon grund i

1751 års traktat, det likväl horde stå vederbörande å ömse sidor om gränsen

fritt att träffa överenskommelse om röjning därstädes. En dylik

gränsröjning kom också till stånd år 1817, och vid sedermera företagna

röjningar av gränsen norr om Bohuslän hava förrättningarna städse utsträckts

till gränsens ändpunkt vid Idefjorden.

De senaste gränsröjningarna försiggingo år 1896 för den norra gränsdelen

från riksröset nr 204 till gränsen mot Finland (motsvarande gräns

sträckan utefter Lappland) samt år 1909 för den södra gränsdelen. Enligt

gällande bestämmelser skulle alltså nya gränsröjningar hava ägt

rum respektive åren 1921 och 1924, men dessa förrättningar blevo jämlikt

beslut av Kungl. Maj:t den 3 december 1920 och den 27 juli 1923 tills

vidare uppskjutna i anledning av att fråga uppkommit om företagande

av en fullständig revision av gränsen mellan Sverige och Norge. Vid 1896

och 1909 års gränsröjningar hade nämligen upptäckts vissa felaktigheter

beträffande gränsens beskaffenhet.

Med anledning av de felaktigheter, som vid 1909 års gränsröjning konstaterats,

beslöt Kungl. Maj:t den 30 mars 1915 föreslå norska regeringen

att gemensamt med den svenska regeringen vidtaga åtgärd i ändamål att

verkställa eu fullständig revidering och korrigering av gränsen mellan de

båda rikena i dess helhet för att såväl i fråga om mellanrösens läge som

gränsgatornas sträckning bringa gränsen i full överensstämmelse med

1751 års gränstraktat. Såsom svar härå anförde den norska regeringen, att

en gränsreglering i enlighet med det svenska förslaget skulle för båda

rikena medföra mycket betydliga utgifter i förhållande till genomförandet

av det från norsk sida år 1909 framställda förslaget om rätlinig röjning av

gränsen från rös till rös med bibehållande av de ursprungliga mellanrösen;

och föreslog norska regeringen med hänsyn härtill, att till eu

början en beräkning av de med en gränsrevidering enligt det svenska

förslaget förbundna kostnaderna måtte uppgöras samt att för sådant

ändamål från norsk sida chefen för Norges geografiske opmaaling och

från svensk sida chefen för rikets allmänna kartverk måtte bemyndigas

att träda i direkt förbindelse med varandra till en förberedande konferens

i saken som utgångspunkt för en förslagsvis gjord utgiftsberäkning och

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 14.

3

ett eventuellt förslag i ämnet, varvid enligt norska regeringens uppfati

ning även borde upptagas frågan om utmärkande av gränsen med tids

enliga märken. Med föranledande av norska regeringens sistberörda förslag

bemyndigade Kungl. Maj:t genom beslut den 25 september 1920

chefen för rikets allmänna kartverk att träda i direkt förbindelse med

chefen för Norges geografiske opmaaling till eu dylik förberedande

konferens.

I skrivelse den 19 juni 1926 anmälde sedermera chefen för rikets all

männa kartverk, att, efter ingående förhandlingar mellan honom och

chefen för Norges geografiske opmaaling, enighet vunnits om viss grund

för beräkning av kostnaderna för riksgränsens ifrågasatta revidering

och korrigering in. in.; och överlämnades med skrivelsen

dels en mellan de båda kartverkscheferna i angivna hänseende träffad,

den 15 och den 17 juni 1926 dagtecknad överenskommelse, upptagande

tvenne under särskilda punkter närmare behandlade alternativ, nämligen:

A) en korrigering (revidering) av riksgränsen för dess bringande i full

överensstämmelse med 1751 års gränstraktat och dess försättande i tidsenligt

skick samt B) arbeten, som ansåges önskvärda för att sätta gränsen

i tidsenligt skick,

dels ock en av den svenske kartverkschefen rörande kostnaderna för

Sveriges del för genomförande av de olika alternativen förslagsvis upprättad

beräkning, slutande enligt det förra alternativet å 307,000 kronor

och enligt det senare alternativet å 103,000 kronor.

Sedan länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Värmlands,

Kopparbergs, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län hörts i anledning

av kartverkschefens skrivelse, företog Kungl. Maj:t ärendet till

förnyat övervägande och fann därvid enligt beslut den 9 juni 1927 förslaget

om verkställande av en fullständig revidering och korrigering av

gränsen mellan de håda rikena icke böra för Sveriges del vidhållas samt

förordnade, att förhandlingar skulle upptagas med norska regeringen om

en definitiv överenskommelse rörande traktatsenlig röjning och eftersyn

av gränsen enligt det av kartverkscheferna framlagda alternativ B.

Sedan norska regeringen förklarat sig villig att under förbehåll av

stortingets samtycke upptaga dylika förhandlingar, föreslogs från svensk

sida, att fältarbetet skulle börjas år 1929 av tvenne blandade gränskom

missioner, den ena vid landgränsens sydliga slutpunkt omkring den 10

maj och den andra vid riksröset nr 138 vid midsommartiden, samt att eu

representant från norsk sida skulle utses att med den svenske kartverkschefen

överlägga om ett förslag, huvudsakligen i överensstämmelse med

alternativ B, till för båda rikenas gränskommissioner gällande bestämmelser,

avsedda att intagas i vederbörandes arbetsinstruktion. Norska

regeringen svarade härtill, att den fortfarande under förbehåll av stortingets

samtycke vore villig vidtaga åtgärder i syfte att arbetet vid

gränsen skulle kunna taga sin början å angivna tider samt att direktören

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 14.

för Norges geografiske opmaaling utsetts att med den svenske kartverks

chefen dryfta förslag till arbetsinstruktion.

Kungl. Maj:t uppdrog därefter den 28 augusti 1928 åt den svenske kartverkschefen

att efter överläggning med den från norsk sida utsedde representanten

inkomma med förslag till instruktion för de båda gränskommissionerna,

och har kartverkschefen med skrivelse den 20 december

1928 överlämnat sådant förslag.

Huvudsakliga innebörden av ovannämnda med alternativ B betecknade

förslag angående riksgränsens uppgående är följande.

Samtliga äldre riksrös (såväl huvudrös som mellanrös) bibehållas i sitt

nuvarande läge. Hittills omarkerade brytningspunkter å riksgränsen,

uppräknade i 1751 års gränstraktat, markeras med nya riksrös i den mån

omständigheterna medgiva. Härjämte uppsättas nya riksrös eller s. k.

utliggare efter vissa närmare angivna grunder (antalet sådana nya riksrös

beräknas till 223 stycken). Nyuppförda riksrös, evad de sättas i

brytningspunkt eller icke, betecknas med samma nummer som närmast

åt sydhållet belägna nuvarande riksrös med tillägg av en bokstav, t. ex.

187 A, 187 B o. s. v. Särskilda föreskrifter lämnas om sättet för uppförande

av nya riksrös, reparation av äldre riksrös samt upphuggande

av gränsgator. Det förutsättes, att gränslinjen mellan befintliga rös uppgås

i möjligaste mån rätlinigt. Inskjutandet av nya mellanrös och utliggare

i vederbörligt vertikalplan mellan vid gränsuppgången 1752—1760

satta rös utföres med den noggrannhet, som betingas av hänsyn till det

praktiska livets behov, och under hänsynstagande till rimliga arbetskostnader.

Någon ny detaljkarta över gränsen upprättas icke, utan befintliga

topografiska kartor revideras.

Gränsuppgångens ledning uppdrages åt de båda rikenas kartverk och

själva fältarbetet åt två särskilda gränskommissioner. Gränskommissionernas

svenska personal skulle utgöras av sammanlagt 2 kommissarier

(ålder och tjänsteställning motsvarande minst kaptens grad), 2 assistenter

med geodetisk utbildning och övade i stakning, tillika förmän för arbetsstyrkan,

2 ledare av trängen, tillika lägerkommendanter, 2 ordonnanser,

2 kockar, 2 stenhuggare, 2 stenarbetare, 14 eller 12 skogsarbetare och 10

klövjehästförare. Härjämte erfordras visst antal klövjehästar. Vid behov

anställes ytterligare arbetsstyrka å ort och ställe.

Under förutsättning att gränsuppgången organiseras på angivet sätt

beräknas arbetet kunna fortskrida så, att söder om riksrös nr 126 uppgås

25 kilometer av gränsen per fältarbetsvecka och norr om samma riksrös

35 kilometer per fältarbetsvecka. Då gränsen söder om riksröset nr 126

är 370 kilometer och norr därom 1,243 kilometer lång, antages den förra

gränsdelen kräva 15 arbetsveckor och den senare gränsdelen 35 ä 36 arbetsveckor.

För hela gränsuppgången skulle således åtgå 50 ä 51 arbetsveckor.

Gränsarbetet skulle pågå två år. Under första arbetsåret beräknas

den ena gränskommissionen vara sysselsatt å sträckan från Idefjorden

till riksröset nr 138 under tiden från omkring den 10 maj till

början av september och den andra gränskommissionen å sträckan mellan

riksrösen nr 138 och 191 från midsommar till början av september. Under

det andra året skulle vardera kommissionen arbeta å återstående delar

av gränsen från midsommar till början av september.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 14. 5

Kostnaderna för utförande av gränsröjningen enligt alternativ B hava,

såsom redan nämnts, av chefen för rikets allmänna kartverk beräknats

(ill 1015,000 kronor. Av detta belopp beräknas åtgå till engångskostnader

lör nyanskaffning 9,693 kronor 40 öre, till traktamenten, avlöningar, hästlega,

1''urage och transporter under fältarbeten sammanlagt 74,413 kronor

•>0 öre, till resekostnader vid do årliga resorna till och från arbetena å

gränsen 0,218 kronor 30 öre, till kostnad för förbrukningsartiklar 1,757

kronor 42 öre, till slitningsersättning för från armén lånad utrustning

356 kronor 49 öre, till diverse extra kostnader 9,100 kronor 89 öre samt

till byråarbetskostnader 1,460 kronor.

Vid frågans anmälan inför Kungl. Maj:t har departementschefen för

egen del anfört följande:

»I 1751 års traktat uppräknas, såsom i det föregående omnämnts, vissa

punkter, genom vilka gränsen skall framgå. Å flertalet av dessa brytningspunkter

uppfördes riksrös (huvudrös) vid gränsens utmärkande åren

1752—1766. Att något av nämnda rös skulle blivit felaktigt placerat, kar

ej vare sig från svensk eller norsk sida påståtts. Vid gränsens första uppgående

utsattes emellertid rös icke blott å brytningspunkterna utan även

däremellan, då distansen var lång (mellanrös). Under 1896 och 1909 års

gränsförrättningar konstaterades, att vissa av mellanrösen icke ligga på

räta sammanbindningslinjen mellan närmaste huvudrös ävensom att

gränsgatan från rös till rös på en del sträckor går i bukter.

Enligt ovannämnda alternativ B förutsättes nu, att en uträtning av

sistnämnda bukter å gränslinjen åvägabringas, medan däremot någon

flyttning av felaktigt placerade mellanrös icke skulle äga rum. Med

avseende härå torde böra framhållas, att såväl huvudrös som mellanrös

samtliga synas fortfarande befinna sig å den plats, där de ursprungligen

blivit satta, och att således en ändring härutinnan skulle medföra rubbande

av alltsedan gränsens tillkomst bestående förhållanden. En sådan

fullständig revision av riksgränsen, som från svensk sida först ifrågasattes,

skulle vidare helt säkert medföra uppkomsten av åtskilliga svårlösta

tvister angående äganderättsförhållanden på ömse sidor om gränsen.

Då härtill kommer att, enligt vad utredningen giver vid handen, den

mark som skulle beröras av gränsrevisionen torde hava ett helt ringa

värde, vilket i varje fall ej motsvarar kostnaderna för en dylik revision,

synes intet vara att erinra mot att den förestående förrättningen gives

den mindre omfattande beskaffenhet, som avses i alternativ B. En gränsuppgång

enligt detta alternativ kan icke, lika litet som föregående röjningar,

innebära avstående å någondera sidan av rätten att i fall av

behov påkalla en fullständig revision av gränsen. Härom torde emellertid,

för undvikande av missförstånd, norska regeringen böra underrättas i

samband med godkännande av instruktionen för de blivande gränskommissionerna.

Vad härefter beträffar kostnaderna för förrättningen, möter obestrid

Bihang till riksdagens protokoll 1929. ö sand. Ii höft. (Nr li.l

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 14.

Utskottets

yttrande.

ligen, på sätt chefen för rikets allmänna kartverk antytt, viss svårighet

att på förhand fixera desamma. Den av kartverkschefen framlagda beräkningen

synes mig emellertid uppgjord med iakttagande av vederbörlig

sparsamhet. Av det för förrättningen i dess helhet för Sveriges del beräknade

beloppet 103,000 kronor kan, enligt vad kartverkschefen under

hand meddelat mig, å de arbeten, som skulle företagas före den 1 juli

1930, antagas komma att belöpa omkring 70,000 kronor, vilken summa

alltså erfordras för budgetåret 1929/1930. Att kostnaderna för nämnda tid

sålunda uppgå till åtskilligt mer än hälften av totalkostnaden, har sin

grund bland annat däri, att andra årets gränsarbeten måste igångsättas

redan under juni 1930.

I enlighet härmed synes för ändamålet böra av riksdagen äskas ett

reservationsanslag för budgetåret 1929/1930 å 70,000 kronor. Tillika torde

med hänsyn därtill, att gränsarbetena under år 1929 äro avsedda att taga

sin början redan i maj månad, bemyndigande av riksdagen böra utverkas

att av tillgängliga medel, förslagsvis andra huvudtitelns anslag till reseoch

traktamentspenningar, utanordna det belopp, som kan erfordras före

nämnda budgetårs ingång, vilket belopp sedermera bör ersättas från nu

ifrågavarande anslag.»

Utskottet, som tagit del av de i ärendet ingivna handlingarna, har icke

funnit skäl till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag och får alltså hemställa,

att riksdagen må till bestridande av kostnaderna

för uppgående av riksgränsen mot Norge för budget

året 1929/1930 anvisa ett extra reservationsanslag å

70,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att förskottsvis

av andra huvudtitelns ordinarie förslagsanslag till

rese- och traktamentspenningar utanordna vad av

detta belopp må finnas erforderligt före den 1 juli

1929.

Stockholm den 5 februari 1929.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit.

från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, ./. L. Widell, Olof

Olsson, O. Bergqvist, J. Nilsson i Malmö, P. A. Dahl, K. V. Rydén, C. I. Asplund, K. E. Andersson

i Eliantorp, O. A. Ernfors och D. Hansén;

från andra kammaren: herrar .4. Anderson i Råstock, C. R. Jansson i Falun, S. Bengtsson

i Norup, L. J. Carlsson-Frosterud, .4. Å:son Törnkvisl i Karlskrona, E. J. Wigforss, J.

Olofsson i Digernäs, S. Persson i Fritorp, G. Strindlund, G. Persson i Falla och F V. Sandwall.

Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1929.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1929:18 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts under andra huvudtiteln av statsverkspropositionen g jorda f ramställning angående anslag till bestridande a1 i texten