Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till bekämpande av arbetslösheten jämte i ämnet väckta motioner.

1929-05-27 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1929:147, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till bekämpande av arbetslösheten jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets utlåtande Nr 147.

?sr 147.

Ankom till riksdagens kansli den 27 maj 1929 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

anslag till bekämpande av arbetslösheten

jämte i ämnet väckta motioner.

(3:e avel.)

Uti den till riksdagen den 4 januari 1929 avlåtna propositionen (nr 1)

angående statsverkets tillstånd och behov för budgetåret 1929/1930 har

Kungl. Maj:t under femte huvudtiteln föreslagit riksdagen (punkt 8 av det vid

propositionen fogade statsrådsprotokollet över socialärenden för nämnda dag)

att, i avvaktan på den proposition, som kunde komma att avlåtas i ämnet,

till bekämpande av arbetslösheten för sagda budgetår beräkna ett extra reservationsanslag

av 2,800,000 kronor.

Sedermera har Kungl. Maj:t i en till riksdagen avlåten, den 7 mars 1929

dagtecknad proposition, nr 210, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att till bekämpande av arbetslösheten, i huvudsaklig överensstämmelse

med i statsrådsprotokollet angivna grunder, under femte huvudtiteln,

avdelningen sociala verk och inrättningar, underavdelningen arbetsfred,

arbetsförmedling, arbetarskydd m. m., för budgetåret 1929/1930 anvisa

ett extra reservationsanslag av 2,800,000 kronor.

Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till åberopade

statsrådsprotokollet.

Av 1922 års riksdag beviljades, i anledning av den på socialdepartementets

föredragning avlåtna propositionen nr 11, för bekämpande av arbetslösheten

dels på tilläggsstat för nämnda år reservationsanslag till sammanlagt

belopp av 85,000,000 kronor, dels ock på extra stat för tiden 1 januari—

30 juni 1923 ett reservationsanslag å 5,000,000 kronor. Härförutom anvisades,

med bifall till den på kommunikationsdepartementets föredragning avlåtna

propositionen nr 12, för liknande ändamål på tilläggsstat för år 1922

under titeln »Utgifter för kapitalökning, statens affärsverksamhet» ett reservationsanslag

å 5,000,000 kronor att utgå av lånemedel.

I statsverkspropositionen till 1923 års riksdag (femte huvudtiteln, punkt

20) anförde dåvarande chefen för socialdepartementet, bland annat, att det

enligt hans mening icke vore möjligt att vid tiden för nämnda propositions

avlåtande göra några fullt tillförlitliga beräkningar angående arbetsmarknadens

läge under den då återstående delen av vintern 1922—1923 och än

mindre angående dess förändringar under hela budgetåret 1923/1924. Han

1123 29

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 11T.

33

anhöll därför att senare under 1923 års riksdag få förelägga Kung], Maj: t

förslag i förevarande ämne. Emellertid syntes honom nödig försiktighet

bjuda att i avbidan på frågans slutliga behandling å riksstaten beräkna ett

anslag för arbetslöshetens bekämpande å förslagsvis 5,000,000 kronor.

Med bifall till den av föredragande departementschefen sålunda gjorda

hemställan föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att i avvaktan på den proposition,

som kunde komma att avlåtas i ämnet, för bekämpande av arbetslösheten

för budgetåret 1923/1924 beräkna ett extra reservationsanslag av 5,000,000

kronor.

Efter det departementschefen sedermera i skrivelse den 28 april 1923

anmodat statens arbetslöshetskommission att avgiva förslag rörande den

framställning till riksdagen i nu ifrågavarande ärende, vartill då rådande

förhållanden gå ve anledning, avgav kommissionen den 11 maj 1923 det sålunda

begärda utlåtandet. I detta utlåtande framlade kommissionen eu

beräkning över tillgångar och utgifter å anslaget för bekämpande av arbetslösheten

intill utgången av budgetåret 1923/1924. På grundval av denna

beräkning anförde kommissionen, att den icke funne det erforderligt, att av

1923 års riksdag begärdes något anslag för bekämpande av arbetslösheten.

I skrivelse den 17 maj 1923, nr 233, gav Kungl. Maj:t sedermera riksdagen

tillkänna, att Kungl. Maj: t icke komme att till 1923 års riksdag avlåta

proposition i det under punkt 20 i femte huvudtiteln av statsverkspropositionen

för nämnda år omförmälda ärendet angående anslag för budgetåret

1923/1924 för bekämpande av arbetslösheten, i följd varav medel

för berörda ändamål ej vidare behövde beräknas å staten för nämnda

budgetår.

Emellertid hade Kungl. Maj:t i proposition den 4 maj 1923, nr 230, på

socialdepartementets föredragning föreslagit riksdagen medgiva, att för vidtagande

av åtgärder till lindrande av nöden bland vissa arbetslösa järnbruksarbetare

finge av femte huvudtitelns allmänna besparingsfond tagas i

anspråk ett belopp av förslagsvis 70,000 kronor.

Denna proposition blev av riksdagen bifallen (riksdagens skrivelse nr 200).

Ytterligare är att nämna, att riksdagen, i anledning av ett i 1923 års

statsverksproposition på kommunikationsdepartementets föredragning framställt

förslag, för sådana arbeten för telegrafverkets, statens järnvägars och

statens vattenfallsverks räkning, vilka kunde påkallas för bekämpande av

arbetslösheten, för budgetåret 1923 1924 anvisade ett reservationsanslag av

2,000,000 kronor att utgå av lånemedel (riksdagens skrivelse nr 295).

För budgetåret 1924/1925 gjorde arbetslöshetskommissionen icke hemställan

om anvisande av något ytterligare anslag för bekämpande av arbetslösheten.

I anslutning härtill begärde Kungl. Maj.t icke något anslag för

ifrågavarande ändamål för nämnda budgetår.

I proposition till 1924 års riksdag, nr 113, föreslog Kungl. Maj:t riksdagen

medgiva, att för färdigställande av vissa utav Norrlands statsarbeten

påbörjade arbetsföretag finge användas, intill ett belopp av 1,750,000 kronor,

de av 1922 års riksdag för bekämpande av arbetslösheten beviljade reservationsanslagen.

Detta förslag blev av riksdagen bifallet (riksdagens skrivelse nr 128).

I en annan till 1924 års riksdag avlåten proposition (nr 229) föreslog

Kungl. Maj:t sedermera riksdagen medgiva, att för färdigställande av vissa

utav Södra Sveriges statsarbeten påbörjade arbetsföretag finge användas,

intill ett belopp av 1,350,000 kronor, de nyssnämnda, av 1922 års riksdag

beviljade reservationsanslagen.

Jämväl detta förslag blev av riksdagen bifallet (riksdagens skrivelse nr

294).

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 6 samt. SOhäft. (Nr 145—147.) 111229 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets utlåtande Nr 147.

I skrivelse den 9 december 1924 uttalade sig arbetslöshetskommissionen

angående behovet av medel till arbetslöshetens bekämpande under budgetåret

1925/1926. Kommissionen anförde därvid, att behållningen å de anslag,

som av 1922 års riksdag anvisats för ifrågavarande ändamål, den 1 november

1924 utgjort 8,264,000 kronor. Då kostnaderna för kommissionens verksamhet

under de tio första månaderna av år 1924 uppgått till omkring 4,220,000

kronor och totalkostnaderna under nämnda år sannolikt icke komme att

överstiga 5 miljoner kronor, syntes det kommissionen vara grundad anledning

antaga, att de medel, varöver kommissionen förfogade, skulle förslå

till finansierandet av hjälpverksamhetens kostnader första halvåret 1926.

På grund härav funne kommissionen det icke påkallat att hemställa om

utverkande hos 1925 års riksdag av ytterligare anslag till arbetslöshetens

bekämpande.

Med hänsyn till vad kommissionen sålunda uttalat anförde föredragande

departementschefen i statsverkspropositionen till 1925 års riksdag (femte

huvudtiteln, sid. 37), att han ansåge sig icke böra föreslå Kungl. Maj:t att

av riksdagen äska något nytt anslag till arbetslöshetens bekämpande. I

enlighet härmed begärde Kungl. Maj:t icke något anslag till ändamålet för

budgetåret 1925/1926.

I proposition till 1926 års riksdag, nr 213, föreslog Kungl. Maj_t riksdagen

att för bekämpande av arbetslösheten för budgetåret 1926/1927 anvisa ett

extra reservationsanslag av 8,000,000 kronor.

Sistnämnda proposition bifölls av riksdagen (riksdagens skrivelse nr 344).

I proposition till 1927 års riksdag, nr 236, föreslog Kungl. Maj:t riksdagen

att för bekämpande av arbetslösheten för budgetåret 1927/1928 anvisa

ett extra reservationsanslag av 5,000,000 kronor. Förslaget grundade

sig på framställning av arbetslöshetskommissionen i skrivelse den 24 november

1926 ävensom på eu av kommissionen avgiven, den 15 februari 1927

dagtecknad promemoria.

Med bifall till propositionen beviljade 1927 års riksdag (skrivelse den 8

juni 1927 nr 270) för budgetåret 1927/1928 till bekämpande av arbetslösheten

ett extra reservationsanslag av 5,000,000 kronor.

I proposition till 1928 års riksdag, nr 161, föreslog Kungl. Maj:t riksdagen

att till bekämpande av arbetslösheten för budgetåret 1928/1929 anvisa ett

extra reservationsanslag av 3,000,000 kronor. Förslaget grundade sig på

framställning av arbetslöshetskommissionen i skrivelse den 17 november

1927. I denna skrivelse framlade kommissionen eu beräkning över tillgångar

och skulder å tidigare beviljade anslag för samma ändamål ävensom eu

uppskattning av medelsbehovet för nu innevarande budgetår. På grundval av

denna beräkning anförde kommissionen, att av de till buds stående medlen

för bestridande av de med hjälpverksamheten förenade kostnaderna ett

belopp av omkring 4,250,000 kronor skulle kunna förväntas den 1 juli 1928

återstå och alltså bliva disponibelt för budgetåret 1928 1929. Beträffande

behovet av medel för detta budgetår uttalade kommissionen, att kommissionen

av olika iakttagelser på arbetsmarknaden och det ekonomiska området

i övrigt trott sig kunna utläsa eu svag förbättring i läget. Detta hade föranlett

kommissionen att för budgetåret 1928/1929 räkna med eu icke ökad

arbetslöshet, d. v. s. med att den stegring, som fortgått sedan år 1924, skulle

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr li7.

35

upphöra. Med hänsyn till befolkningsutvecklingen, vilken säkerligen iunebure

ökning av de grupper, som tillhörde de arbetsföra åldrarna, syntes

dock försiktigheten kräva, att man kalkylerade med i stort sett oförändrad

arbetslöshet och med att således kostnaderna för budgetåret 1928/1929

komrne att uppgå till samma belopp som beräknats för nästföregående

budgetår, eller 5,700,000 kronor. Jämlikt denna beräkning skulle alltså utöver

de medel, som förväntades återstå den 1 juli 1928, krävas ytterligare 1,450,000

kronor. Med hänsyn till osäkerheten vid bedömandet av arbetsmarknadens

framtida gestaltning samt till behovet av medel, som kunde i verksamheten

erfordras såsom rörelsekapital för användning till inventarier, täckande av

utestående fordringar m. m., ansåg kommissionen emellertid, att anslaget

för budgetåret 1928/1929 borde bestämmas till 3 miljoner kronor. Denna

uppskattning grundade sig på den förutsättningen, att hjälpverksamheten

skulle komma att bedrivas efter ungefärligen oförändrade grunder.

I eu senare ingiven skrivelse, dagtecknad den 17 februari 1928, anförde

kommissionen vidare, att förhållandena på arbetsmarknaden icke under tiden

efter det kommissionen ingivit sin framställning av den 17 november 1927

undergått någon mera genomgripande förändring, eliuru läget givetvis i viss

utsträckning rönt inverkan av de arbetskonflikter, som under nämnda tid

uppkommit inom vissa betydande exportindustrier. Bortsåge man från dessa

konflikter, kunde man fortfarande konstatera ett jämförelsevis fördelaktigt

konjunkturläge. Det oaktat rådde emellertid en relativt omfattande arbetslöshet.

Den redan förut bekymmersamma ställningen på arbetsmarknaden

i Norrbottens län hade under senaste tiden ytterligare försämrats. Kommissionen

meddelade slutligen, att kommissionen icke funnit anledning till

ändring i de av kommissionen i skrivelsen den 17 november 1927 framlagda

beräkningarna rörande kostnaderna för kommissionens verksamhet under

budgetåret 1928/1929.

Till denna beräkning av anslagsbehovet anslöt sig föredragande departementschefen,

därvid han åberopade de av arbetslöshetskommissionen till

stöd för beräkningarna anförda motiven.

Med bifall till den i enlighet härmed gjorda framställningen beviljade

1928 års riksdag (skrivelse den 5 juni 1928, nr 370) för budgetåret 1928/1929

till bekämpande av arbetslösheten ett extra reservationsanslag av 3,000,000

kronor.

Gällande författningsbestämmelser angående statsbidrag till arbetslöshetshjälp

äro sammanfattade i en kungörelse av den 7 juli 1922 (nr 419), som

länder till efterrättelse tills vidare, så länge anslag till ifrågavarande ändamål

utgår. I denna kungörelse gjordes viss ändring genom kungörelse den 22

juni 1928 (nr 214). Ändringen avsåg väsentligen viss av Kungl. Maj:t föreslagen

och av riksdagen godkänd jämkning i bestämmelserna rörande bidrag

till s. k. statskommunala arbeten, d. v. s. hjälparbeten, som bedrivas av kommuner

med bidrag av statsmedel från arbetslöshetsanslaget.

Därjämte har riksdagen vid särskilda tillfällen uttalat sig angående prin
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets utlåtande Nr 147.

ciperna för den statliga hjälpverksamheten för arbetslösa. Sålunda meddelade

1922 års riksdag — efter det Kungl. Maj:t den 10 mars nämnda år

fattat beslut, innefattande jämkning i vissa avseenden av dittills gällande

regler — i skrivelse den 7 juni 1922, nr 291, nya direktiv för bedrivande av

berörda verksamhet, därvid särskilt spörsmålet om arbetskontlikts inverkan

å den av staten lämnade arbetslöslietshjälpen behandlades.

Vidare beslöt 1923 års riksdag i anledning av en till riksdagen avlåten

proposition, nr 52, att vid utövandet av omförmälda verksamhet skulle,

utöver då gällande direktiv, tillämpas vissa av statsutskottet närmare angivna

regler för yrkesbestämningen (riksdagens skrivelse den 13 april 1923,

nr 79).

Med anledning av ett av Kungl. Maj:t meddelat beslut rörande hjälpverksamheten

i ett speciellt fall av arbetskonflikt upptogs vid behandlingen

av Kungl. Maj:ts förenämnda proposition nr 213 till 1926 års riksdag frågan

om riktlinjerna för utövande av hjälpverksamheten i fall av arbetskonflikt

till förnyat skärskådande såväl i statsutskottet (utlåtande nr 168) som vid

ärendets behandling i riksdagens kamrar. I överensstämmelse med vad statsutskottet

i detta avseende hemställt, gjorde riksdagen i sin förut omförmälda

skrivelse nr 344, i vilken riksdagen anmälde sitt beslut om anvisande av

nytt anslag till bekämpande av arbetslösheten, vissa uttalanden i fråga om

direktivens tillämpning. Beträffande dessa uttalanden må hänvisas till den

redogörelse, som lämnats därför i 1927 års proposition i motsvarande fråga

(nr 236 sid. 5).

Genom beslut den 18 juni 1926 förordnade sedermera Kungl. Maj:t, att

ett exemplar av berörda riksdagsskrivelse skulle överlämnas till statens

arbetslöshetskommission till kännedom och efterrättelse.

För användningen av det för innevarande budgetår anvisade anslaget gälla

— med de modifikationer, som följa av nyssnämnda kungörelse den 22 juni

1928 — de för motsvarande anslag för budgetåren 1926/1927 och 1927/1928

fastställda grunderna.

I förevarande ämne hava inom riksdagen väckts åtskilliga motioner.

Sålunda har i en inom första kammaren av herr C. Lindhagen väckt

motion (nr 198) hemställts, att riksdagen ville besluta eller hos Kungl. Maj:t

begära en sådan organisation av arbetslöshetsunderstödet, att sådant understöd

meddelas vid behov alla arbetslösa medlemmar i samhället, oberoende

av yrke eller samhällsställning.

I två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren (nr 274)

av herr C. I. Asplund m. fl. och den andra inom andra kammaren (nr 409) av

herr E. Lindberg m. fl., har hemställts, att riksdagen ville, med hänsyn till

inom övre Norrlands kusttrakter ännu rådande långvariga arbetslöshet och

flertalet därav drabbade kommuners svaga finansiella ställning, höja det av

Kungl. Maj:t i proposition nr 210 begärda anslaget till arbetslöshetens bekämpande,

2,800,000 kronor, med 200,000 kronor till 3 miljoner kronor eller

samma belopp, som beviljats för innevarande budgetår.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande, Nr 117. 37

Vidaro har i två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren

(nr 277) av herr G. Möller och den andra inom andra kammaren (nr

419) av herr P. A. Hansson i Stockholm, hemställts, att riksdagen måtte till

bekämpande av arbetslösheten i huvudsaklig överensstämmelse med i motionerna

angivna grunder, under femte huvudtiteln, avdelningen sociala verk

och inrättningar, underavdelningen arbetsfred, arbetsförmedling, arbetarskydd

m. in. för budgetåret 1929/1930 anvisa ett extra reservationsanslag av

8,000,000 kronor.

Slutligen har i en inom andra kammaren av herr J. P. Dahlén in. tl.

väckt motion (nr 431) hemställts, att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition nr 210 måtte bevilja ett förslagsanslag å 30 miljoner kronor

att användas för understödjande av kommunala och anordnandet av statliga

produktiva arbeten för de arbetslösa, att riksdagen måtte såsom villkor

för anslagets användande föreskriva, att arbetslöslietskommissionen avskaffas

samt att hjälpverksamheten för de arbetslösa organiseras så, att ledningen

därav lägges direkt under socialdepartementet och att under socialdepartementet

sorterande organ samt kommunerna erhålla rätt att mot avtalsenliga

löner driva eu självständig arbetslöshetspolitik, att riksdagen vid beviljande

av ovan nämnda anslag måtte fastställa sådana direktiv för hjälpverksamheten,

att alla arbetslösa skola i möjligaste mån beredas arbete vid av kommuner

eller stat anordnade produktiva hjälparbeten och att, därest i något

fall sådant arbete ej kan beredas de arbetslösa, dessa beviljas understöd

efter de grunder, som i motionen framhållits.

I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina förslag, får utskottet

hänvisa till motionerna.

De i propositionen lämnade uppgifterna om det nuvarande konjunkturläget

på arbetsmarknaden och jämväl eljest kända förhållanden synas utskottet

giva fog för antagandet, att arbetsmarknaden även under närmaste

framtiden* kan komma att utveckla sig i gynnsam riktning. Åtgärder från

statens sida till bekämpande av förefintlig och uppkommande arbetslöshet

synas dock alltjämt i viss mån tillsvidare vara av behovet påkallade. Och

även om man, på sätt departementschefen framhållit, kan begränsa nödhjälpsarbetena

till förmån för motvarande slags arbeten i den öppna marknaden,

måste dock under tiden ett organ sådant som arbetslöshetskommissionen

hava eu viktig uppgift att fylla.

Enligt Kungl. Maj:ts nu föreliggande förslag skulle statens hjälpverksamhet

för de arbetslösa under nästkommande budgetår bedrivas i samma huvudformer

som hittills. Till detta förslag ansluter sig utskottet. Olämpligheten

av att under pågående utredningar angående arbetslöshetsförsäkring

och om arbetslöshetens karaktär och orsaker samt medlen för dess bekämpande

vidtaga ändringar i de på förevarande område gällande bestämmelserna

anser utskottet nämligen ligga i så öppen dag, att utskottet finner sig

böra bestämt avstyrka de motionsvis framkomna förslagen härutinnan. Utskottet

vill i detta sammanhang hava framhållit angelägenheten av att, på

Utskottets

yttrande.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets utlåtande Nr 147.

sätt departementschefen uttalat, under det utredningarna pågå, åtgärder, så

långt möjligt är, vidtagas i syfte att genom effektiv arbetsförmedling, i den

mån så kan ske, återföra arbetskraft till den allmänna arbetsmarknaden.

Yad angår anslagsfrågan, bär, såsom nämnts, Kungl. Maj:t äskat ett belopp

av 2,800,000 kronor, under det att motionsvis ifrågasatts anvisande av

anslag å 30,000,000 kronor, 8,000,000 kronor och 3,000,000 kronor. Utskottet

får för sin del, av skäl i statsrådsprotokollet anförts, tillstyrka beviljandet

av det av Kungl. Maj.t äskade beloppet, vilket synts utskottet vara för ändamålet

tillfyllest. Utskottet får erinra om de år från år ständigt ökade belopp,

riksdagen anvisat till väganläggningar, vägförbättringar och vägunderhåll,

vilka tillsammans med vägskattemedel belöpa å cirka 75,000,000 kronor enbart

för nästkommande budgetår samt att innevarande års riksdag i enlighet

med Kungl. Maj:ts därom gjorda framställningar till nyodling och betesförbättring

å ofullständiga jordbruk samt till skogsavdikning anvisat anslag å tillhopa

1,500,000 kronor, genom vilka arbeten en avsevärd lättnad i arbetslösheten

kan förväntas inträda.

I anledning av de av 1928 års riksdags revisorer under socialdepartementet,

§§ 15, 16, 17 och 18, upptagna spörsmålen angående arbetslöshetskommissionens

verksamhet vill utskottet slutligen i detta sammanhang hava

uttalat, att, även om visst fog förefinnes för revisorernas anmärkningar härutinnan,

utskottet likväl, med hänsyn till vad vederbörande myndigheter i

avgivna utlåtanden anfört, funnit vad revisorerna anmält och erinrat icke

vara av beskaffenhet att från utskottets sida påkalla något vidare yttrande.

Under åberopande av vad sålunda anförts, får utskottet alltså hemställa,

att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

proposition och med avslag å herrar Lindhagens, Asplunds m. fl.

och Lindbergs m. fl., Möllers och P. A. Hanssons i Stockholm

samt Dahléns m. fl. motioner, I: 198, 274 och 277 samt II: 409, 419

och 431, de fem sistnämnda, i vad de skilja sig från Kungl. Maj:ts

förslag, till bekämpande av arbetslösheten, i huvudsaklig överensstämmelse

med av departementschefen i statsrådsprotokollet

över socialärenden den 7 mars 1929 angivna grunder, under

femte huvudtiteln, avdelningen sociala verk och inrättningar,

underavdelningen arbetsfred, arbetsförmedling, arbetarskydd

in. m., för budgetåret 1929/1930 anvisa ett extra reservationsanslag

av 2,800,000 kronor.

Stockholm den 27 maj 1929.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Närvarande: Se under utlåtandet nr 145.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 147.

39

Reservation

av herrar Lindblad, Nilsson i Malmö, Rydén, Asplund, Walles, Anderson i

Råstock, Jansson i Falun, Törnkvist i Karlskrona, IlV^/br.w och Andersson i

Höör, vilka ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hava följande

lydelse:

»Den i motionerna 1:277 och 11:419 åvägabragta utredningen synes utskottet

till fullo ådagaliigga, att den hittills fullföljda arbetslöshetspolitiken

måste anses i hög grad otillfredsställande. Vissa av de utav departementschefen

gjorda uttalandena hava ock bibragt utskottet den åsikten, att de

påtagliga bristerna i det under senare år tillämpade systemet numera även

vunnit beaktande på regeringshåll.

Enligt utskottets uppfattning bör i fråga om hjälpverksamhetens inriktning

och anordning såsom ett allmänt krav uppställas, att densamma väsentligen

vidgas, så att hjälp kommer alla ofrivilligt arbetslösa till del.

Därest de hittillsvarande riktlinjerna alltjämt tillämpas, måste samhället tillfogas

allvarlig skada.

Framför allt måste anses påkallat, att lönerna för nödhjälpsarbete så

avpassas, att de giva den i sådant arbete anställde skälig försörjning. Den

kontanta understödsverksamheten bör återupptagas i all den utsträckning,

förhållandena påkalla. Vid kontantunderstödens utmätande synes det utskottet

av vikt, att desamma icke, på sätt hittills skett, fastställas schematiskt

till halva den av arbetslöshetskommissionen för varje ort fastställda

grovarbetarlönen, utan så avpassas, att de giva den arbetslöse nödtorftig

försörjning. Vidare håller utskottet före, att arbetslöshetshjälpen bör så

fördelas mellan staten och kommunerna, att de senares bördor icke bliva

så betungande, som faktiskt varit fallet. Därjämte finner sig utskottet böra

uttala, att hjälpen icke bör begränsas till att gälla allenast vissa angivna

fack eller yrken utan tillkomma alla sådana arbetslösa, som därav finnas

vara i behov.

Vidkommande de för nu förevarande hjälpverksamhet i övrigt gällande

direktiven kan utskottet icke underlåta att giva uttryck åt den uppfattningen,

att förhållandena aktualiserat en genomgripande revision även av de bestämmelser,

vilka nu så gott som fullständigt utesluta vissa stora arbetargrupper

från det allmännas hjälp. Särskilt får utskottet betona, att arbetslös

person bör principiellt anses stå utanför arbetskonflikterna och att alltså

avstängning från arbetslöshetshjälp icke må ifrågakomma under strejk eller

lockout; dock att självfallet den person, som deltager i strejk eller är föremål

för lockout, icke må erhålla arbetslöshetshjälp. Vidare bör arbetsplats, vid

vilken arbetskonflikt råder, ej hänföras till den öppna marknadens arbetstillfällen

och arbetslös alltså icke anses skyldig att taga anställning å sådan

arbetsplats, vid äventyr att arbetslöshetshjälpen eljest indrages. I nu berörda

avseende finner utskottet den genom beslut av 1926 års riksdag införda

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets utlåtande Nr 147.

regeln, att arbetslös kan hänvisas till arbetsplats, där konflikt råder, vara

för den arbetslöse förödmjukande, samtidigt som den från statens sida

måste betecknas som ett olyckligt angrepp på den solidaritetsgrund, på vilken

arbetarrörelsen bygger och som tillfört samhället i dess helhet betydelsefulla

värden.

Sina icke minst betänkliga brister har den hittillsvarande arbetslöshetspolitiken

därutinnan, att det blivit allt svårare att uppdraga en bestämd

gräns mellan vad som rimligen bör hänföras till å ena sidan nödhjälpsarbeten

och å andra sidan ordinarie arbeten å den öppna marknaden. Som

ett grundläggande krav bör i detta avseende uppställas den fordran, att

arbete, som uppenbarligen är att hänföra till den öppna arbetsmarknaden,

icke får utföras under arbetslöshetskommissionens medverkan. På grund

av vad som av 1928 års riksdags revisorer i nu berörda avseende anförts

(§§ 15, 16, 17 och 18 under socialdepartementet), finner utskottet jämväl

ådagalagt, att den statliga nödlijälpsverksamheten anordnats under förhållanden,

som icke kunna anses överensstämma med god samhällsekonomi.

Härigenom har det gängse systemet ställts i en belysning, som enligt utskottets

åsikt även den utgör ett starkt stöd för kravet att gå in för en ingående

omprövning av hela nödhjälpsarbetssystemets ändamålsenlighet, både

som hjälpmedel mot arbetslösheten och ur statsekonomiska synpunkter.

Med den ståndpunkt utskottet sålunda intagit i fråga om de allmänna

riktlinjerna för den statliga arbetslöshetspolitiken, kan utskottet icke anse

det av Kungl. Maj:t äskade anslagsbeloppet tillfyllest. Enligt utskottets

mening måste väsentligen ökade medel ställas till förfogande, därest en

human och, på det sätt utskottet angivit, vidgad och reviderad hjälpverksamhet

skall kunna åvägabringas. Motionsvis hava jämväl äskats vida högre

belopp än i Kungl. Maj:ts proposition. Vid prövning av det anslagsbehov,

som må anses erforderligt för arbetslöshetspolitikens bedrivande i anslutning

till de grundsatser, som ovan förordats, har utskottet stannat vid att

tillstyrka anvisandet av ett belopp av 8 miljoner för nästkommande budgetår.

Med ett sålunda utökat anslagsbelopp torde jämväl de i motionerna I: 274

och II: 409 framställda önskemålen, vilka utskottet finner beaktansvärda,

kunna tillgodoses.

Vad slutligen angår det i motionen I: 198 framställda yrkandet ävensom

de i motionen II: 431 väckta förslagen, i vad de ej avse anslag för nu ifrågavarande

ändamål, håller utskottet före, att sagda yrkande och förslag i all

den utsträckning, som torde vara praktiskt realiserbar, beaktats genom vad

utskottet ovan yttrat.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet alltså hemställa,

I. att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

proposition och herrar Asplunds m. fl. och Lindbergs

in. fl., Möllers och P. Hanssons i Stockholm samt Dahléns

in. fl. ovanberörda motioner, I: 274 och 277, II: 409, 419 och

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 147.

41

431, till bekämpande av arbetslösheten, i huvudsaklig överensstämmelse

med av utskottet förordade grunder, under femte

huvudtiteln, avdelningen sociala verk och inrättningar underavdelningen

arbetsfred, arbetsförmedling, arbetarskydd m. m.,

för budgetåret 1929/1930 anvisa ett extra reservationsanslag av

8,000,000 kronor; samt

II. att herr Lindhagens motion, I: 198, i den mån den icke

kan anses besvarad genom vad utskottet ovan anfört, icke må

till någon riksdagens åtgärd föranleda.»

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 6 saml. 80 häft. (Nr 145—147.) ms 29 4

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1929:272 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till bekämpande av arbetslösheten. s. 5 i texten