Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till bekämpande av arbetslösheten jämte i ämnet väckta motioner.
1929-05-27 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1929:147, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till bekämpande av arbetslösheten jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
32
Statsutskottets utlåtande Nr 147.
?sr 147.
Ankom till riksdagens kansli den 27 maj 1929 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
anslag till bekämpande av arbetslösheten
jämte i ämnet väckta motioner.
(3:e avel.)
Uti den till riksdagen den 4 januari 1929 avlåtna propositionen (nr 1)
angående statsverkets tillstånd och behov för budgetåret 1929/1930 har
Kungl. Maj:t under femte huvudtiteln föreslagit riksdagen (punkt 8 av det vid
propositionen fogade statsrådsprotokollet över socialärenden för nämnda dag)
att, i avvaktan på den proposition, som kunde komma att avlåtas i ämnet,
till bekämpande av arbetslösheten för sagda budgetår beräkna ett extra reservationsanslag
av 2,800,000 kronor.
Sedermera har Kungl. Maj:t i en till riksdagen avlåten, den 7 mars 1929
dagtecknad proposition, nr 210, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att till bekämpande av arbetslösheten, i huvudsaklig överensstämmelse
med i statsrådsprotokollet angivna grunder, under femte huvudtiteln,
avdelningen sociala verk och inrättningar, underavdelningen arbetsfred,
arbetsförmedling, arbetarskydd m. m., för budgetåret 1929/1930 anvisa
ett extra reservationsanslag av 2,800,000 kronor.
Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.
Av 1922 års riksdag beviljades, i anledning av den på socialdepartementets
föredragning avlåtna propositionen nr 11, för bekämpande av arbetslösheten
dels på tilläggsstat för nämnda år reservationsanslag till sammanlagt
belopp av 85,000,000 kronor, dels ock på extra stat för tiden 1 januari—
30 juni 1923 ett reservationsanslag å 5,000,000 kronor. Härförutom anvisades,
med bifall till den på kommunikationsdepartementets föredragning avlåtna
propositionen nr 12, för liknande ändamål på tilläggsstat för år 1922
under titeln »Utgifter för kapitalökning, statens affärsverksamhet» ett reservationsanslag
å 5,000,000 kronor att utgå av lånemedel.
I statsverkspropositionen till 1923 års riksdag (femte huvudtiteln, punkt
20) anförde dåvarande chefen för socialdepartementet, bland annat, att det
enligt hans mening icke vore möjligt att vid tiden för nämnda propositions
avlåtande göra några fullt tillförlitliga beräkningar angående arbetsmarknadens
läge under den då återstående delen av vintern 1922—1923 och än
mindre angående dess förändringar under hela budgetåret 1923/1924. Han
1123 29
Statsutskottets utlåtande Nr 11T.
33
anhöll därför att senare under 1923 års riksdag få förelägga Kung], Maj: t
förslag i förevarande ämne. Emellertid syntes honom nödig försiktighet
bjuda att i avbidan på frågans slutliga behandling å riksstaten beräkna ett
anslag för arbetslöshetens bekämpande å förslagsvis 5,000,000 kronor.
Med bifall till den av föredragande departementschefen sålunda gjorda
hemställan föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att i avvaktan på den proposition,
som kunde komma att avlåtas i ämnet, för bekämpande av arbetslösheten
för budgetåret 1923/1924 beräkna ett extra reservationsanslag av 5,000,000
kronor.
Efter det departementschefen sedermera i skrivelse den 28 april 1923
anmodat statens arbetslöshetskommission att avgiva förslag rörande den
framställning till riksdagen i nu ifrågavarande ärende, vartill då rådande
förhållanden gå ve anledning, avgav kommissionen den 11 maj 1923 det sålunda
begärda utlåtandet. I detta utlåtande framlade kommissionen eu
beräkning över tillgångar och utgifter å anslaget för bekämpande av arbetslösheten
intill utgången av budgetåret 1923/1924. På grundval av denna
beräkning anförde kommissionen, att den icke funne det erforderligt, att av
1923 års riksdag begärdes något anslag för bekämpande av arbetslösheten.
I skrivelse den 17 maj 1923, nr 233, gav Kungl. Maj:t sedermera riksdagen
tillkänna, att Kungl. Maj: t icke komme att till 1923 års riksdag avlåta
proposition i det under punkt 20 i femte huvudtiteln av statsverkspropositionen
för nämnda år omförmälda ärendet angående anslag för budgetåret
1923/1924 för bekämpande av arbetslösheten, i följd varav medel
för berörda ändamål ej vidare behövde beräknas å staten för nämnda
budgetår.
Emellertid hade Kungl. Maj:t i proposition den 4 maj 1923, nr 230, på
socialdepartementets föredragning föreslagit riksdagen medgiva, att för vidtagande
av åtgärder till lindrande av nöden bland vissa arbetslösa järnbruksarbetare
finge av femte huvudtitelns allmänna besparingsfond tagas i
anspråk ett belopp av förslagsvis 70,000 kronor.
Denna proposition blev av riksdagen bifallen (riksdagens skrivelse nr 200).
Ytterligare är att nämna, att riksdagen, i anledning av ett i 1923 års
statsverksproposition på kommunikationsdepartementets föredragning framställt
förslag, för sådana arbeten för telegrafverkets, statens järnvägars och
statens vattenfallsverks räkning, vilka kunde påkallas för bekämpande av
arbetslösheten, för budgetåret 1923 1924 anvisade ett reservationsanslag av
2,000,000 kronor att utgå av lånemedel (riksdagens skrivelse nr 295).
För budgetåret 1924/1925 gjorde arbetslöshetskommissionen icke hemställan
om anvisande av något ytterligare anslag för bekämpande av arbetslösheten.
I anslutning härtill begärde Kungl. Maj.t icke något anslag för
ifrågavarande ändamål för nämnda budgetår.
I proposition till 1924 års riksdag, nr 113, föreslog Kungl. Maj:t riksdagen
medgiva, att för färdigställande av vissa utav Norrlands statsarbeten
påbörjade arbetsföretag finge användas, intill ett belopp av 1,750,000 kronor,
de av 1922 års riksdag för bekämpande av arbetslösheten beviljade reservationsanslagen.
Detta förslag blev av riksdagen bifallet (riksdagens skrivelse nr 128).
I en annan till 1924 års riksdag avlåten proposition (nr 229) föreslog
Kungl. Maj:t sedermera riksdagen medgiva, att för färdigställande av vissa
utav Södra Sveriges statsarbeten påbörjade arbetsföretag finge användas,
intill ett belopp av 1,350,000 kronor, de nyssnämnda, av 1922 års riksdag
beviljade reservationsanslagen.
Jämväl detta förslag blev av riksdagen bifallet (riksdagens skrivelse nr
294).
Bihang till riksdagens protokoll 1929. 6 samt. SOhäft. (Nr 145—147.) 111229 3
34
Statsutskottets utlåtande Nr 147.
I skrivelse den 9 december 1924 uttalade sig arbetslöshetskommissionen
angående behovet av medel till arbetslöshetens bekämpande under budgetåret
1925/1926. Kommissionen anförde därvid, att behållningen å de anslag,
som av 1922 års riksdag anvisats för ifrågavarande ändamål, den 1 november
1924 utgjort 8,264,000 kronor. Då kostnaderna för kommissionens verksamhet
under de tio första månaderna av år 1924 uppgått till omkring 4,220,000
kronor och totalkostnaderna under nämnda år sannolikt icke komme att
överstiga 5 miljoner kronor, syntes det kommissionen vara grundad anledning
antaga, att de medel, varöver kommissionen förfogade, skulle förslå
till finansierandet av hjälpverksamhetens kostnader första halvåret 1926.
På grund härav funne kommissionen det icke påkallat att hemställa om
utverkande hos 1925 års riksdag av ytterligare anslag till arbetslöshetens
bekämpande.
Med hänsyn till vad kommissionen sålunda uttalat anförde föredragande
departementschefen i statsverkspropositionen till 1925 års riksdag (femte
huvudtiteln, sid. 37), att han ansåge sig icke böra föreslå Kungl. Maj:t att
av riksdagen äska något nytt anslag till arbetslöshetens bekämpande. I
enlighet härmed begärde Kungl. Maj:t icke något anslag till ändamålet för
budgetåret 1925/1926.
I proposition till 1926 års riksdag, nr 213, föreslog Kungl. Maj_t riksdagen
att för bekämpande av arbetslösheten för budgetåret 1926/1927 anvisa ett
extra reservationsanslag av 8,000,000 kronor.
Sistnämnda proposition bifölls av riksdagen (riksdagens skrivelse nr 344).
I proposition till 1927 års riksdag, nr 236, föreslog Kungl. Maj:t riksdagen
att för bekämpande av arbetslösheten för budgetåret 1927/1928 anvisa
ett extra reservationsanslag av 5,000,000 kronor. Förslaget grundade
sig på framställning av arbetslöshetskommissionen i skrivelse den 24 november
1926 ävensom på eu av kommissionen avgiven, den 15 februari 1927
dagtecknad promemoria.
Med bifall till propositionen beviljade 1927 års riksdag (skrivelse den 8
juni 1927 nr 270) för budgetåret 1927/1928 till bekämpande av arbetslösheten
ett extra reservationsanslag av 5,000,000 kronor.
I proposition till 1928 års riksdag, nr 161, föreslog Kungl. Maj:t riksdagen
att till bekämpande av arbetslösheten för budgetåret 1928/1929 anvisa ett
extra reservationsanslag av 3,000,000 kronor. Förslaget grundade sig på
framställning av arbetslöshetskommissionen i skrivelse den 17 november
1927. I denna skrivelse framlade kommissionen eu beräkning över tillgångar
och skulder å tidigare beviljade anslag för samma ändamål ävensom eu
uppskattning av medelsbehovet för nu innevarande budgetår. På grundval av
denna beräkning anförde kommissionen, att av de till buds stående medlen
för bestridande av de med hjälpverksamheten förenade kostnaderna ett
belopp av omkring 4,250,000 kronor skulle kunna förväntas den 1 juli 1928
återstå och alltså bliva disponibelt för budgetåret 1928 1929. Beträffande
behovet av medel för detta budgetår uttalade kommissionen, att kommissionen
av olika iakttagelser på arbetsmarknaden och det ekonomiska området
i övrigt trott sig kunna utläsa eu svag förbättring i läget. Detta hade föranlett
kommissionen att för budgetåret 1928/1929 räkna med eu icke ökad
arbetslöshet, d. v. s. med att den stegring, som fortgått sedan år 1924, skulle
Statsutskottets utlåtande Nr li7.
35
upphöra. Med hänsyn till befolkningsutvecklingen, vilken säkerligen iunebure
ökning av de grupper, som tillhörde de arbetsföra åldrarna, syntes
dock försiktigheten kräva, att man kalkylerade med i stort sett oförändrad
arbetslöshet och med att således kostnaderna för budgetåret 1928/1929
komrne att uppgå till samma belopp som beräknats för nästföregående
budgetår, eller 5,700,000 kronor. Jämlikt denna beräkning skulle alltså utöver
de medel, som förväntades återstå den 1 juli 1928, krävas ytterligare 1,450,000
kronor. Med hänsyn till osäkerheten vid bedömandet av arbetsmarknadens
framtida gestaltning samt till behovet av medel, som kunde i verksamheten
erfordras såsom rörelsekapital för användning till inventarier, täckande av
utestående fordringar m. m., ansåg kommissionen emellertid, att anslaget
för budgetåret 1928/1929 borde bestämmas till 3 miljoner kronor. Denna
uppskattning grundade sig på den förutsättningen, att hjälpverksamheten
skulle komma att bedrivas efter ungefärligen oförändrade grunder.
I eu senare ingiven skrivelse, dagtecknad den 17 februari 1928, anförde
kommissionen vidare, att förhållandena på arbetsmarknaden icke under tiden
efter det kommissionen ingivit sin framställning av den 17 november 1927
undergått någon mera genomgripande förändring, eliuru läget givetvis i viss
utsträckning rönt inverkan av de arbetskonflikter, som under nämnda tid
uppkommit inom vissa betydande exportindustrier. Bortsåge man från dessa
konflikter, kunde man fortfarande konstatera ett jämförelsevis fördelaktigt
konjunkturläge. Det oaktat rådde emellertid en relativt omfattande arbetslöshet.
Den redan förut bekymmersamma ställningen på arbetsmarknaden
i Norrbottens län hade under senaste tiden ytterligare försämrats. Kommissionen
meddelade slutligen, att kommissionen icke funnit anledning till
ändring i de av kommissionen i skrivelsen den 17 november 1927 framlagda
beräkningarna rörande kostnaderna för kommissionens verksamhet under
budgetåret 1928/1929.
Till denna beräkning av anslagsbehovet anslöt sig föredragande departementschefen,
därvid han åberopade de av arbetslöshetskommissionen till
stöd för beräkningarna anförda motiven.
Med bifall till den i enlighet härmed gjorda framställningen beviljade
1928 års riksdag (skrivelse den 5 juni 1928, nr 370) för budgetåret 1928/1929
till bekämpande av arbetslösheten ett extra reservationsanslag av 3,000,000
kronor.
Gällande författningsbestämmelser angående statsbidrag till arbetslöshetshjälp
äro sammanfattade i en kungörelse av den 7 juli 1922 (nr 419), som
länder till efterrättelse tills vidare, så länge anslag till ifrågavarande ändamål
utgår. I denna kungörelse gjordes viss ändring genom kungörelse den 22
juni 1928 (nr 214). Ändringen avsåg väsentligen viss av Kungl. Maj:t föreslagen
och av riksdagen godkänd jämkning i bestämmelserna rörande bidrag
till s. k. statskommunala arbeten, d. v. s. hjälparbeten, som bedrivas av kommuner
med bidrag av statsmedel från arbetslöshetsanslaget.
Därjämte har riksdagen vid särskilda tillfällen uttalat sig angående prin
-
36
Statsutskottets utlåtande Nr 147.
ciperna för den statliga hjälpverksamheten för arbetslösa. Sålunda meddelade
1922 års riksdag — efter det Kungl. Maj:t den 10 mars nämnda år
fattat beslut, innefattande jämkning i vissa avseenden av dittills gällande
regler — i skrivelse den 7 juni 1922, nr 291, nya direktiv för bedrivande av
berörda verksamhet, därvid särskilt spörsmålet om arbetskontlikts inverkan
å den av staten lämnade arbetslöslietshjälpen behandlades.
Vidare beslöt 1923 års riksdag i anledning av en till riksdagen avlåten
proposition, nr 52, att vid utövandet av omförmälda verksamhet skulle,
utöver då gällande direktiv, tillämpas vissa av statsutskottet närmare angivna
regler för yrkesbestämningen (riksdagens skrivelse den 13 april 1923,
nr 79).
Med anledning av ett av Kungl. Maj:t meddelat beslut rörande hjälpverksamheten
i ett speciellt fall av arbetskonflikt upptogs vid behandlingen
av Kungl. Maj:ts förenämnda proposition nr 213 till 1926 års riksdag frågan
om riktlinjerna för utövande av hjälpverksamheten i fall av arbetskonflikt
till förnyat skärskådande såväl i statsutskottet (utlåtande nr 168) som vid
ärendets behandling i riksdagens kamrar. I överensstämmelse med vad statsutskottet
i detta avseende hemställt, gjorde riksdagen i sin förut omförmälda
skrivelse nr 344, i vilken riksdagen anmälde sitt beslut om anvisande av
nytt anslag till bekämpande av arbetslösheten, vissa uttalanden i fråga om
direktivens tillämpning. Beträffande dessa uttalanden må hänvisas till den
redogörelse, som lämnats därför i 1927 års proposition i motsvarande fråga
(nr 236 sid. 5).
Genom beslut den 18 juni 1926 förordnade sedermera Kungl. Maj:t, att
ett exemplar av berörda riksdagsskrivelse skulle överlämnas till statens
arbetslöshetskommission till kännedom och efterrättelse.
För användningen av det för innevarande budgetår anvisade anslaget gälla
— med de modifikationer, som följa av nyssnämnda kungörelse den 22 juni
1928 — de för motsvarande anslag för budgetåren 1926/1927 och 1927/1928
fastställda grunderna.
I förevarande ämne hava inom riksdagen väckts åtskilliga motioner.
Sålunda har i en inom första kammaren av herr C. Lindhagen väckt
motion (nr 198) hemställts, att riksdagen ville besluta eller hos Kungl. Maj:t
begära en sådan organisation av arbetslöshetsunderstödet, att sådant understöd
meddelas vid behov alla arbetslösa medlemmar i samhället, oberoende
av yrke eller samhällsställning.
I två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren (nr 274)
av herr C. I. Asplund m. fl. och den andra inom andra kammaren (nr 409) av
herr E. Lindberg m. fl., har hemställts, att riksdagen ville, med hänsyn till
inom övre Norrlands kusttrakter ännu rådande långvariga arbetslöshet och
flertalet därav drabbade kommuners svaga finansiella ställning, höja det av
Kungl. Maj:t i proposition nr 210 begärda anslaget till arbetslöshetens bekämpande,
2,800,000 kronor, med 200,000 kronor till 3 miljoner kronor eller
samma belopp, som beviljats för innevarande budgetår.
Statsutskottets utlåtande, Nr 117. 37
Vidaro har i två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren
(nr 277) av herr G. Möller och den andra inom andra kammaren (nr
419) av herr P. A. Hansson i Stockholm, hemställts, att riksdagen måtte till
bekämpande av arbetslösheten i huvudsaklig överensstämmelse med i motionerna
angivna grunder, under femte huvudtiteln, avdelningen sociala verk
och inrättningar, underavdelningen arbetsfred, arbetsförmedling, arbetarskydd
m. in. för budgetåret 1929/1930 anvisa ett extra reservationsanslag av
8,000,000 kronor.
Slutligen har i en inom andra kammaren av herr J. P. Dahlén in. tl.
väckt motion (nr 431) hemställts, att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition nr 210 måtte bevilja ett förslagsanslag å 30 miljoner kronor
att användas för understödjande av kommunala och anordnandet av statliga
produktiva arbeten för de arbetslösa, att riksdagen måtte såsom villkor
för anslagets användande föreskriva, att arbetslöslietskommissionen avskaffas
samt att hjälpverksamheten för de arbetslösa organiseras så, att ledningen
därav lägges direkt under socialdepartementet och att under socialdepartementet
sorterande organ samt kommunerna erhålla rätt att mot avtalsenliga
löner driva eu självständig arbetslöshetspolitik, att riksdagen vid beviljande
av ovan nämnda anslag måtte fastställa sådana direktiv för hjälpverksamheten,
att alla arbetslösa skola i möjligaste mån beredas arbete vid av kommuner
eller stat anordnade produktiva hjälparbeten och att, därest i något
fall sådant arbete ej kan beredas de arbetslösa, dessa beviljas understöd
efter de grunder, som i motionen framhållits.
I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina förslag, får utskottet
hänvisa till motionerna.
De i propositionen lämnade uppgifterna om det nuvarande konjunkturläget
på arbetsmarknaden och jämväl eljest kända förhållanden synas utskottet
giva fog för antagandet, att arbetsmarknaden även under närmaste
framtiden* kan komma att utveckla sig i gynnsam riktning. Åtgärder från
statens sida till bekämpande av förefintlig och uppkommande arbetslöshet
synas dock alltjämt i viss mån tillsvidare vara av behovet påkallade. Och
även om man, på sätt departementschefen framhållit, kan begränsa nödhjälpsarbetena
till förmån för motvarande slags arbeten i den öppna marknaden,
måste dock under tiden ett organ sådant som arbetslöshetskommissionen
hava eu viktig uppgift att fylla.
Enligt Kungl. Maj:ts nu föreliggande förslag skulle statens hjälpverksamhet
för de arbetslösa under nästkommande budgetår bedrivas i samma huvudformer
som hittills. Till detta förslag ansluter sig utskottet. Olämpligheten
av att under pågående utredningar angående arbetslöshetsförsäkring
och om arbetslöshetens karaktär och orsaker samt medlen för dess bekämpande
vidtaga ändringar i de på förevarande område gällande bestämmelserna
anser utskottet nämligen ligga i så öppen dag, att utskottet finner sig
böra bestämt avstyrka de motionsvis framkomna förslagen härutinnan. Utskottet
vill i detta sammanhang hava framhållit angelägenheten av att, på
Utskottets
yttrande.
38
Statsutskottets utlåtande Nr 147.
sätt departementschefen uttalat, under det utredningarna pågå, åtgärder, så
långt möjligt är, vidtagas i syfte att genom effektiv arbetsförmedling, i den
mån så kan ske, återföra arbetskraft till den allmänna arbetsmarknaden.
Yad angår anslagsfrågan, bär, såsom nämnts, Kungl. Maj:t äskat ett belopp
av 2,800,000 kronor, under det att motionsvis ifrågasatts anvisande av
anslag å 30,000,000 kronor, 8,000,000 kronor och 3,000,000 kronor. Utskottet
får för sin del, av skäl i statsrådsprotokollet anförts, tillstyrka beviljandet
av det av Kungl. Maj.t äskade beloppet, vilket synts utskottet vara för ändamålet
tillfyllest. Utskottet får erinra om de år från år ständigt ökade belopp,
riksdagen anvisat till väganläggningar, vägförbättringar och vägunderhåll,
vilka tillsammans med vägskattemedel belöpa å cirka 75,000,000 kronor enbart
för nästkommande budgetår samt att innevarande års riksdag i enlighet
med Kungl. Maj:ts därom gjorda framställningar till nyodling och betesförbättring
å ofullständiga jordbruk samt till skogsavdikning anvisat anslag å tillhopa
1,500,000 kronor, genom vilka arbeten en avsevärd lättnad i arbetslösheten
kan förväntas inträda.
I anledning av de av 1928 års riksdags revisorer under socialdepartementet,
§§ 15, 16, 17 och 18, upptagna spörsmålen angående arbetslöshetskommissionens
verksamhet vill utskottet slutligen i detta sammanhang hava
uttalat, att, även om visst fog förefinnes för revisorernas anmärkningar härutinnan,
utskottet likväl, med hänsyn till vad vederbörande myndigheter i
avgivna utlåtanden anfört, funnit vad revisorerna anmält och erinrat icke
vara av beskaffenhet att från utskottets sida påkalla något vidare yttrande.
Under åberopande av vad sålunda anförts, får utskottet alltså hemställa,
att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
proposition och med avslag å herrar Lindhagens, Asplunds m. fl.
och Lindbergs m. fl., Möllers och P. A. Hanssons i Stockholm
samt Dahléns m. fl. motioner, I: 198, 274 och 277 samt II: 409, 419
och 431, de fem sistnämnda, i vad de skilja sig från Kungl. Maj:ts
förslag, till bekämpande av arbetslösheten, i huvudsaklig överensstämmelse
med av departementschefen i statsrådsprotokollet
över socialärenden den 7 mars 1929 angivna grunder, under
femte huvudtiteln, avdelningen sociala verk och inrättningar,
underavdelningen arbetsfred, arbetsförmedling, arbetarskydd
in. m., för budgetåret 1929/1930 anvisa ett extra reservationsanslag
av 2,800,000 kronor.
Stockholm den 27 maj 1929.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Närvarande: Se under utlåtandet nr 145.
Statsutskottets utlåtande Nr 147.
39
Reservation
av herrar Lindblad, Nilsson i Malmö, Rydén, Asplund, Walles, Anderson i
Råstock, Jansson i Falun, Törnkvist i Karlskrona, IlV^/br.w och Andersson i
Höör, vilka ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hava följande
lydelse:
»Den i motionerna 1:277 och 11:419 åvägabragta utredningen synes utskottet
till fullo ådagaliigga, att den hittills fullföljda arbetslöshetspolitiken
måste anses i hög grad otillfredsställande. Vissa av de utav departementschefen
gjorda uttalandena hava ock bibragt utskottet den åsikten, att de
påtagliga bristerna i det under senare år tillämpade systemet numera även
vunnit beaktande på regeringshåll.
Enligt utskottets uppfattning bör i fråga om hjälpverksamhetens inriktning
och anordning såsom ett allmänt krav uppställas, att densamma väsentligen
vidgas, så att hjälp kommer alla ofrivilligt arbetslösa till del.
Därest de hittillsvarande riktlinjerna alltjämt tillämpas, måste samhället tillfogas
allvarlig skada.
Framför allt måste anses påkallat, att lönerna för nödhjälpsarbete så
avpassas, att de giva den i sådant arbete anställde skälig försörjning. Den
kontanta understödsverksamheten bör återupptagas i all den utsträckning,
förhållandena påkalla. Vid kontantunderstödens utmätande synes det utskottet
av vikt, att desamma icke, på sätt hittills skett, fastställas schematiskt
till halva den av arbetslöshetskommissionen för varje ort fastställda
grovarbetarlönen, utan så avpassas, att de giva den arbetslöse nödtorftig
försörjning. Vidare håller utskottet före, att arbetslöshetshjälpen bör så
fördelas mellan staten och kommunerna, att de senares bördor icke bliva
så betungande, som faktiskt varit fallet. Därjämte finner sig utskottet böra
uttala, att hjälpen icke bör begränsas till att gälla allenast vissa angivna
fack eller yrken utan tillkomma alla sådana arbetslösa, som därav finnas
vara i behov.
Vidkommande de för nu förevarande hjälpverksamhet i övrigt gällande
direktiven kan utskottet icke underlåta att giva uttryck åt den uppfattningen,
att förhållandena aktualiserat en genomgripande revision även av de bestämmelser,
vilka nu så gott som fullständigt utesluta vissa stora arbetargrupper
från det allmännas hjälp. Särskilt får utskottet betona, att arbetslös
person bör principiellt anses stå utanför arbetskonflikterna och att alltså
avstängning från arbetslöshetshjälp icke må ifrågakomma under strejk eller
lockout; dock att självfallet den person, som deltager i strejk eller är föremål
för lockout, icke må erhålla arbetslöshetshjälp. Vidare bör arbetsplats, vid
vilken arbetskonflikt råder, ej hänföras till den öppna marknadens arbetstillfällen
och arbetslös alltså icke anses skyldig att taga anställning å sådan
arbetsplats, vid äventyr att arbetslöshetshjälpen eljest indrages. I nu berörda
avseende finner utskottet den genom beslut av 1926 års riksdag införda
40
Statsutskottets utlåtande Nr 147.
regeln, att arbetslös kan hänvisas till arbetsplats, där konflikt råder, vara
för den arbetslöse förödmjukande, samtidigt som den från statens sida
måste betecknas som ett olyckligt angrepp på den solidaritetsgrund, på vilken
arbetarrörelsen bygger och som tillfört samhället i dess helhet betydelsefulla
värden.
Sina icke minst betänkliga brister har den hittillsvarande arbetslöshetspolitiken
därutinnan, att det blivit allt svårare att uppdraga en bestämd
gräns mellan vad som rimligen bör hänföras till å ena sidan nödhjälpsarbeten
och å andra sidan ordinarie arbeten å den öppna marknaden. Som
ett grundläggande krav bör i detta avseende uppställas den fordran, att
arbete, som uppenbarligen är att hänföra till den öppna arbetsmarknaden,
icke får utföras under arbetslöshetskommissionens medverkan. På grund
av vad som av 1928 års riksdags revisorer i nu berörda avseende anförts
(§§ 15, 16, 17 och 18 under socialdepartementet), finner utskottet jämväl
ådagalagt, att den statliga nödlijälpsverksamheten anordnats under förhållanden,
som icke kunna anses överensstämma med god samhällsekonomi.
Härigenom har det gängse systemet ställts i en belysning, som enligt utskottets
åsikt även den utgör ett starkt stöd för kravet att gå in för en ingående
omprövning av hela nödhjälpsarbetssystemets ändamålsenlighet, både
som hjälpmedel mot arbetslösheten och ur statsekonomiska synpunkter.
Med den ståndpunkt utskottet sålunda intagit i fråga om de allmänna
riktlinjerna för den statliga arbetslöshetspolitiken, kan utskottet icke anse
det av Kungl. Maj:t äskade anslagsbeloppet tillfyllest. Enligt utskottets
mening måste väsentligen ökade medel ställas till förfogande, därest en
human och, på det sätt utskottet angivit, vidgad och reviderad hjälpverksamhet
skall kunna åvägabringas. Motionsvis hava jämväl äskats vida högre
belopp än i Kungl. Maj:ts proposition. Vid prövning av det anslagsbehov,
som må anses erforderligt för arbetslöshetspolitikens bedrivande i anslutning
till de grundsatser, som ovan förordats, har utskottet stannat vid att
tillstyrka anvisandet av ett belopp av 8 miljoner för nästkommande budgetår.
Med ett sålunda utökat anslagsbelopp torde jämväl de i motionerna I: 274
och II: 409 framställda önskemålen, vilka utskottet finner beaktansvärda,
kunna tillgodoses.
Vad slutligen angår det i motionen I: 198 framställda yrkandet ävensom
de i motionen II: 431 väckta förslagen, i vad de ej avse anslag för nu ifrågavarande
ändamål, håller utskottet före, att sagda yrkande och förslag i all
den utsträckning, som torde vara praktiskt realiserbar, beaktats genom vad
utskottet ovan yttrat.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet alltså hemställa,
I. att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
proposition och herrar Asplunds m. fl. och Lindbergs
in. fl., Möllers och P. Hanssons i Stockholm samt Dahléns
in. fl. ovanberörda motioner, I: 274 och 277, II: 409, 419 och
Statsutskottets utlåtande Nr 147.
41
431, till bekämpande av arbetslösheten, i huvudsaklig överensstämmelse
med av utskottet förordade grunder, under femte
huvudtiteln, avdelningen sociala verk och inrättningar underavdelningen
arbetsfred, arbetsförmedling, arbetarskydd m. m.,
för budgetåret 1929/1930 anvisa ett extra reservationsanslag av
8,000,000 kronor; samt
II. att herr Lindhagens motion, I: 198, i den mån den icke
kan anses besvarad genom vad utskottet ovan anfört, icke må
till någon riksdagens åtgärd föranleda.»
Bihang till riksdagens protokoll 1929. 6 saml. 80 häft. (Nr 145—147.) ms 29 4
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1929:272 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till bekämpande av arbetslösheten. s. 5 i texten