iStatsutskottets utlåtande Nr 15
1929-02-12 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1929:15, iStatsutskottets utlåtande Nr 15
Dokumentets text
iStatsutskottets utlåtande Nr 15.
1
Nr 15.
Ankom till riksdagens kansli den 13 februari 1929 kl. 1 e. m.
Uflätande rörande väckta förslag om anslag för kapitalökning
å statens under kommunikationsdepartementet
hörande utlånings fonder.
(4:e avd.)
1 :o) Uti den till riksdagen den 4 januari 1929 avlåtna propositionen
angående statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1929/1930
har Kungl. Majt beträffande statens utlåningsfonder, under åberopande av
det vid propositionen under rubrik »Utgifter för kapitalökning, bil. 2»
fogade statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för nämnda dag,
föreslagit riksdagen (punkt 31) besluta, att med de avsättningar till allmänna
järnvägslånefonden, som enligt riksdagens beslut skulle ske under
budgetåren 1929/1932, må tills vidare anstå.
Utredningen återfinnes å sid. 88 i åberopade statsrådsprotokollet.
Alltsedan år 1871 har riksdagen för särskilda femårsperioder till
Kungl. Maj:ts förfogande ställt ett bestämt anslag att i enlighet med av
riksdagen fastställda villkor utgå såsom lån till enskilda järnvägsanläggningar.
Senast skedde detta år 1923, då riksdagen, i enlighet med
Kungl. Majris i ämnet gjorda framställning, till låneunderstöd för enskilda
järnvägar beviljade och ställde till Kungl. Maj ris förfogande ett
anslag av 5,000,000 kronor, att utgå under budgetåren 1924/1929 med
1,000,000 kronor för varje budgetår, dock så att belopp, som ej blivit
till utgående under ett av dessa budgetår anvisat, finge för ett efterföljande
budgetår av samma femårsperiod disponeras. Därefter har riksdagen
för avsättning till ifrågavarande fond anvisat för budgetåret 1924/1925
1,000,000 kronor och för budgetåret 1925/1926 1,000,000 kronor. Vidare
har riksdagen på förslag av Kungl. Majri beslutat, att de avsättningar till
fonden, som skolat ske under budgetåren 1926/1929, i stället skola äga
rum under budgetåren 1929/1932.
Av ovannämnda belopp, 2,000,000 kronor, hava hittills tagits i anspråk
224,000 kronor, vadan 1,776,000 kronor återstå odisponerade.
I anslutning till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens uttalade mening har
departementschefen funnit avsättning till fonden under budgetåret 1929 1930
icke böra ske utan ansett, att med anvisande av återstående av riksdagen
beslutade avsättningar borde anstå, tills behov därav yppas.
Bihang till riksdagens protokoll 1929. 6 sand. 15 haft. (Nr 15—18.)
Allmänna
järnvägs
lånefonden.
358 SI)
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande Nr 15.
Fonden för
bibanor i
vissa delar
av riket.
Utskottets
yttrande.
Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må besluta, att med de avsättningar till allmänna
järnvägslånefonden, som enligt riksdagens beslut skulle
ske under budgetåren 1929/1932, må tills vidare anstå.
2:o) I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren,
nr 127, av herr K. Mellén m. fl. och den andra inom andra kammaren,
nr 216, av herr A. Gustafson i Kasenberg m. fl., har hemställts att riksdagen
måtte till den s. k. bibanelånefonden avsätta ett ytterligare belopp
å 175,000 kronor samt att riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Maj:t att
öka statsunderstödet till Åmål—Årjängs järnvägsaktiebolag ur denna fond
med intill 175,000 kronor för inköp av milan de materiel, att utgå i den
mån bolaget fullgör de för erhållande av statsunderstöd ur fonden av
riksdagen föreskrivna villkoren.
I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina framställningar,
får utskottet hänvisa till motionerna.
I det under punkt 1 omnämnda statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden
den 4 januari 1929 omförmäles (sid. 87), hurusom ur
ifrågavarande fond för bibanor i vissa delar av riket (västra delarna av
Värmlands, Kopparbergs och Jämtlands län samt delar av Bohuslän och
Dalsland) disponerats såsom låneunderstöd åt Billingsfors—Arvika järnväg
med bibana från Järnskog till Skillingsfors tillsammans 8,636,400
kronor, åt Åmål—Årjängs järnväg tillhopa 5,783,000 kronor och åt
Limedsforsen—Särna järnväg 5,140,000 kronor eller sammanlagt 19,559,400
kronor.
Någon avsättning till fonden för budgetaret 1929/1930 har ej ansetts
behövlig.
Som motivering för det motionsvis begärda anslaget å 175,000 kronor
för lån till Åmål—Årjängbanan har i motionerna upplysts, att enligt uppgjort
kostnadsförslag den nödvändigaste rullande materielen till banan
skulle kunna förvärvas för 375,000 kronor, varav emellertid ett belopp
av 200,000 kronor redan funnes disponibelt som överskott å det tidigare
anskaffade byggnadskapitalet.
Åmål—Årjängs järnvägsaktiebolag har, efter det att frågan om den
ifrågasatta trafikeringen genom Bergslagernas järnvägsaktiebolag förfallit,
anskaffat oundgängligen erforderlig rullande materiel för driftens bedrivande
1 egen regi, och järnvägen har, enligt vad av motionerna inhämtas, den
2 december 1928 öppnats för allmän trafik.
Utan att taga ståndpunkt till frågan, huruvida den av Bergslagernas
järnvägsaktiebolag tillstyrkta överenskommelsen varit av beskaffenhet att
böra godtagas av Åmål—Årjängs järnvägsaktiebolag, får utskottet erinra,
Statsutskottets utlåtande Nr 15.
3
att det ej torde vid beviljande av tidigare låneunderstöd för ifrågavarande
järnväg vara förutsatt att järnvägstrafiken ej skulle besörjas i egen drift.
Fastmera utmärker statsverkspropositionen 1927, att det räknats med förutsättning
jämväl av egen drift. Då statsmedel beviljats till så betydande
belopp som 5,783,000 kronor samt det enligt motionärernas framställning
ytterligare erforderliga belopp av statsunderstöd är begränsat till 175,000
kronor, synes det ej föreligga tillräckligt skäl att förvägra denna försträckning.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen, i anledning av herrar Melléns m. fl. och
Gustafsons i Kasenberg m. fl. ovanberörda motioner (I: 127
och II: 216) må
a) såsom avsättning till fonden för att underlätta åstadkommandet
av bibanor i vissa delar av riket för budgetåret
1929/1930 anvisa ett reservationsanslag av 175,000
kronor;
b) bemyndiga Kungl. Maj:t att bevilja Åmål—Årjängs
järnvägsaktiebolag ett ytterligare låneunderstöd från bibanelånefonden
till belopp av 175,000 kronor.
Beträffande sättet för beredande av täckning för ifrågavarande anslag
kommer utskottet att framdeles under riksdagen avgiva utlåtande.
Stockholm den 12 februari 1929.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, J. L. Widéll, O. Bergqvist,
J. Nilsson i Malmö, C. P. V. Nilsson i Gräneho, C. A. Carlsson i Gävle,
P. A. Dahl, K. V. Rydén, N. J. M. Svensson i Kompersmåla, Oscar Olsson. J G
Walles och I. Hj. E. Pauli;
från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, P. Nilsson i Bonarp,
S. Bengtsson i Norup, P. M. Olsson i Blädinge, A. Å:son Törnkvist i Karlskrona"
B. F:son Holmgren, E. J. Wig forss, O. Nilsson i Örebro, E. G. E. Eriksson i Stockholm,
A. Danielsson, G. Strindlund och C. A. Anderson i Storegården.
Reservationer:
1) av herrar Kvarnzelius, Widell, Nilsson i Gränebo, Carlsson i Gävle,
Oscar Olsson, Wigforss och Eriksson i Stockholm, vilka ansett, att utskottets
yttrande och förslag bort hava följande lydelse:
4
Statsutskottets utlåtande Nr lo.
»I avseende å de sålunda motionsvis gjorda framställningarna om ökat
statslån till Åmål—Årjängs järnvägsaktiebolag för inköp av rullande materiel
får utskottet erinra, att förevarande spörsmål redan tidigare varit
föremål för riksdagens prövning. I 1927 års statsverksproposition omförmäldes,
att förhandlingar inför en av Kungl. Maj:t förordnad särskild
delegerad igångsatts rörande Åmål—Årjängsbanans trafikering genom Bergslagernas
järnvägsaktiebolag; i avvaktan på dessa förhandlingars slutförande
ansågs likväl medgivande böra begäras av riksdagen att få utlämna
ytterligare lån för rullande materiel, vilket medgivande dock var avsett att
användas endast för den händelse något resultat ej uppnåddes. Under
den följande riksdagsbehandlingen av frågan upplystes emellertid, att de
förda förhandlingarna utmynnat i ett förslag till trafikavtal, vilket dock
Åmål—Årjängs järnvägsaktiebolag vägrat godkänna, trots att den delegerade
för sin del funnit det godtagligt. Vid sådant förhållande fann riksdagen
något medgivande om ytterligare statslån till bolaget ej böra lämnas.
Erinras må vidare om de trafikeringssvåriglieter med därav följande
ytterligare försämring av ekonomien, som i allmänhet visat sig föreligga
för små och i sin isolering svagt ställda bandelar. Ett bland de verksammaste
medlen för att stärka de enskilda järnvägarnas ekonomiska ställning
har överhuvud befunnits vara deras sammanförande till större driftsenheter;
i detta avseende framkomna strävanden hava också ansetts förtjäna
statsmakternas särskilda stöd. I motsättning till ifrågavarande rationaliseringssträvanden
står ovedersägligen Åmål—Årjängs järnvägsaktiebolags
åtgärd att genom anskaffning av egen rullande materiel söka åvägabringa
en självständig trafikenhet av den allenast omkring 7 mil långa bansträcka
nämnda järnväg utgör, och utskottet kan för sin del ej tillstyrka,
att riksdagen med frångående av sin tidigare uttalade uppfattning nu genom
utlämnande av ytterligare statslån till bolaget medverkar till en sådan
åtgärd.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
att de av herr Mellén m. fl. och herr Gustafson i Kasenberg
m. fl. i ämnet väckta motionerna (I: 127 och II:
216) ej må av riksdagen bifallas.»
2) av herrar Nilsson i Malmö och Bengtsson i Norup, vilka ansett, att
utskottets yttrande och förslag bort hava följande lydelse:
»Åmål—Årjängsbanans åtgärd att öppna egen trafik med delvis tillsvidare
förhyrd rullande materiel lärer visserligen i sin mån kunna förklaras
av de enligt utskottets mening ej oberättigade farhågor man hyst
för möjligheterna att inom en med Bergslagernas järnvägsaktiebolag gemensam
förvaltning med tillräcklig kraft kunna hävda den nytillkomna
mindre banans intressen och fortsatta framtida bestånd.
Utan att underkänna dessa synpunkters värde måste dock utskottet
Statsutskottets utlåtande Nr 15.
5
anse ilen trafiktekniskt och järnvägsekonomiskt mest lämpliga lösningen
av Åmål—Årjängsbanans trafikeringsfråga vara en samförvaltning med
Bergslagernas järnvägsaktiebolag, vilket företag torde hava goda möjligheter
att på det rationellaste sätt lösa en sådan uppgift, och utskottet
finner sig för sin del ej utan vidare kunna tillstyrka motionärernas framställning
om statens medverkan för Åmål—Årjängsbanans fortsatta trafikering
som en självständig förvaltning. Erinras må om de trafikeringssvårigheter
med därav följande }7tterligare försämring av ekonomien, som
i allmänhet visat sig föreligga för små och i sin isolering svagt ställda
bandelar. Ett bland de verksammaste medlen för att stärka de enskilda
järnvägarnas ekonomiska ställning har överhuvud befunnits vara deras
sammanförande till större driftsenheter; i detta avseende framkomna strävanden
hava också ansetts förtjäna statsmakternas särskilda stöd.
Enligt utskottets mening synes förtjänt att ytterligare övervägas, huruvida
ej ett samtrafikavtal kan astadkommas, som i erforderlig grad tillgodoser
den mindre banans intressen. Med hänsyn tagen också till statens
stora ekonomiska insats i Åmål—Årjängbanan måste utskottet finna befogat,
att genom statens bemedling förnyade förhandlingar mellan nämnda bolag
och Bergslagernas järnvägsaktiebolag i sådant syfte igångsättas.
Skulle dessa förhandlingar ej leda till åsyftat resultat, lärer emellertid
få undersökas, huruvida ej, på sätt motionärerna påyrkat, staten bör genom
utlämnande av ytterligare statslån till Åmål—Årjängbanan underlätta dess
inköp av erforderlig egen rullande materiel.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen, i anledning av de av herr Mellén m. fl.
och herr Gustafson i Kasenberg m. fl. i ämnet väckta
motionerna (I: 127 och II: 216), må hos Kungl. Maj:t
anhålla om förnyad utredning rörande trafikering av Åmål
—Årjängs järnväg genom Bergslagernas järnvägsaktiebolags
försorg, varvid dock, för fall att ett i detta avseende tillfredsställande
avtal ej kan astadkommas, därjämte bör övervägas
frågan om ytterligare statslån till Åmål—Årjängs
järnvägsaktiebolag för inköp av rullande materiel.»
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1929:90 Skrivelse till Konungen rörande väckta förslag om anslag för kapitalökning å statens under kommunikationsdepartementet hörande utlåningsfonder. a1 i texten