Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för sergeanten vid Norrbottens regemente P. S. V. iV. Bergman från viss ersättningsskyldighet.
1929-02-22 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1929:19, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för sergeanten vid Norrbottens regemente P. S. V. iV. Bergman från viss ersättningsskyldighet.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr Ut.
1
Nr 11).
Ankom till riksdagens kansli den 22 februari 1929 kl. 11 f. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
befrielse för sergeanten vid Norrbottens regemente
P. S. V. iV. Bergman från viss ersättningsskyldighet.
(l:a avd.)
Uti eu till riksdagen avlåten, den 1 februari 1929 dagtecknad proposition
(nr 39), vilken hänvisats till förberedande behandling av statsutskottet,
har Kungl. Maj:t, under åberopande av vid propositionen fogat utdrag
av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
medgiva, att sergeanten vid Norrbottens regemente P. S. V. N.
Bergman må befrias från honom jämlikt högsta domstolens utslag den
30 november 1926 åliggande skyldighet att till kronan utgiva ersättning
för brist i av honom omhänderhaft furageförråd med 8,901 kronor 57
öre, samt att omförmälda belopp må ur vederbörliga räkenskaper avskrivas.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.
Sergeanten vid Norrbottens regemente P. S. V. N. Bergman tjänstgjorde
under tiden den 14 juli 1920—den 14 juli 1924 såsom uppbördsman
för regementets furageförråd. Vid eu i anledning av Bergmans frånträdande
av uppbördsmannabefattningen den 16—den 31 juli 1924 verkställd
inventering av regementets furagemagasin befanns brist föreligga i
därstädes förvarade förråd av havre, hö och halm. Bristen antecknades
i protokollet över inventeringen utgöra 8,556.5 kilogram havre till ett
värde av 1,540 kronor 17 öre, 38,742 kilogram hö till ett värde av
4,261 kronor 62 öre och 57,638.5 kilogram halm till ett värde av 4,611
kronor 8 öre.
Sedan bristen gjorts till föremål för undersökning vid Norrbottens regementes
krigsrätt, yrkade därstädes krigsfiskalen åläggande för Bergman att
ersätta kronan för bristen med — efter avdrag för enligt § 2 i 1812
års avskrivningsreglemente tillåten, ej förbrukad avskrivningsprocent till
ett värde av 1,270 kronor 88 öre — 9,141 kronor 99 öre.
Inför krigsrätten bestred Bergman den mot honom förda ersättningstalan.
Bihang till riksdagens protokoll 1929. 6 samt. 16 häft. (Nr 19 —20.) 45029 1
Kungl. Majds
förslag.
2
Statsutskottets utlåtande Nr 19.
Krigsrätten, som meddelade utslag den 26 september 1925, fann utrett,
att, då Bergman den 14 juli 1924 frånträtt sin befattning som furage
uppbördsman vid regementet, vid därefter under samma månad verkställd
inventering befunnits, att i förrådet förelegat en brist av 8,556.5 kilogram
havre, värd 1,540 kronor 17 öre, 38,742 kilogram hö, värt 4,261
kronor 62 öre, och 57,638.5 kilogram halm, vård 4,611 kronor »18»
öre, samt att sådana omständigheter icke kunnat anses hava förekommit,
som kunde befria Bergman från det honom därutinnan åliggande uppbördsmannaansvaret.
Enär emellertid Bergman, enligt § 5 i 1812 års
avskrivningsreglemente, vore berättigad att, utöver honom i målet medgiven
avskrivning å tillhopa 1,270 kronor 88 öre, å den vid avlämnandet av
förrådet förefintliga behållningen, utgörande 10,688 kilogram havre, 51,147
kilogram hö och 26,741 kilogram halm, åtnjuta halv avskrivning eller
alltså med ll/s % å havren, 3 % å höet och 2 % å halmen, eller sammanlagt
uppgående till ett belopp av 240 kronor 42 öre, prövade krigsrätten rättvist
förplikta Bergman att genast mot kvitto till kronan utgiva ersättning
med 8,901 kronor 57 öre.
Över krigsrättens utslag anförde Bergman besvär hos krigshovr ätten. I
utslag den 18 maj 1926 yttrade krigshovrätten, att enär Bergman vid
sitt tillträde av befattningen som uppbördsman vid furageförrådet tagit
för god den i samband därmed företagna inventeringen av förrådet, han
vid sådant förhållande icke kunde undgå redovisningsskyldighet för de
myckenheter havre, hö och halm, som vid berörda inventering upptagits.
På grund härav och då — med hänsyn tagen dels till sistnämnda myckenheter
och dels till de under tiden efter inventeringen av Bergman emottagna
och av honom från förrådet utlämnade furageartiklar — det vid
Bergmans frånträdande av befattningen förelegat en brist i förrådet till i
krigsrättens utslag angivna omfattning, prövade krigshovrätten på de av
krigsrätten i övrigt anförda skäl lagligt fastställa det slut, krigsrättens
utslag innehölle.
Sedan Bergman härefter fullföljt talan i målet hos Kungl. Maj:t, har
Kungl. Maj:t enligt utslag den 30 november 1926 ej funnit skäl göra
ändring i krigshovrättens utslag.
Uti en till Kungl. Maj:t ställd, den 28 december 1927 dagtecknad
skrift har nu Bergman anhållit att av nåd varda befriad från att utgiva
det honom ådömda ersättningsbeloppet, 8,901 kronor 57 öre, ävensom
att få återuppbära den av honom hos länsstyrelsen i Norrbottens län nedsatta
fullföljdsavgiften i målet, 150 kronor.
Efter erhållen remiss har arméförvaltningens intendentsdepartement den
26 maj 1928 avgivit utlåtande i ärendet samt därvid anfört följande.
Av de vid remissen fogade handlingarna samt de vid målets handläggning
vid domstolarna förda protokollen, vilka varit för intendentsdeparte
-
Statsutskottets utlåtande Nr 19.
3
mentet tillgängliga, framginge, att Bergman tjänstgjort såsom furageuppbördsman
vid regementet under tiden den 14 juli 1920—den 14 juli 1924;
att varken vid den inventering, som försiggått vid Bergmans tillträde av befattningen
såsom furageuppbördsman eller vid de årligen förekommande inventeringarna
därefter någon uppvägning av de i förrådet inneliggande kvantiteterna
ägt rum, utan uppskattning skett med ledning av en approximativ
beräkning av foderartiklarnas mängd och deras medelvikt; att vid den inventering,
som skett vid Bergmans fråntriidande av befattningen, däremot en
noggrann uppvägning av furageartiklarna blivit verkställd; att vid sistnämnda
inventering, efter avräknande av den Bergman jämlikt § 2 i gällande avskrivningsreglemente
tillkommande, men dittills ej förbrukade avskrivningsprocenten,
en brist av 3,890 kilogram liavre, 38,199 kilogram hö och 53,000
kilogram halm konstaterats; att, då de utlämnade kvantiteterna havre, hö
och halm under den tid Bergman varit furageuppbördsman vid regementet
uppgått för. havre till 362,635.5 kilogram, för hö till 315,787.5 kilogram och
för halm till 521,850 kilogram, den verkliga viktförlusten, med inräknande
av den tillgodogjorda avskrivningsprocenten jämlikt § 2 i avskrivningsreglementet
å respektive 3 %, 6 % och 4 %, under ifrågavarande tid utgjort för
havren omkring 4 %, för höet omkring 18 % och för halmen omkring
14 %■, att den av Bergman under målets handläggning gjorda invändningen,
att omförmälda brister delvis förskreve sig från tiden före
hans tillträdande av uppbördsmannabefattningen, måste falla på den omständigheten,
att furageuppbörden enligt furageredogörelserna uppgått den
1 april 1921 å havre till 66 kilogram, den 1 september 1920 å hö till 7,911
kilogram och den 1 januari 1921 å halm till 132 kilogram och att det således
vid nämnda tider eller jämförelsevis kort tid efter tillträdet av befattningen
ovillkorligen bort hava konstaterats, huruvida brist förelegat eller ej;
att på grund av bestämmelserna, att vid regementet skulle inneligga ett
visst mobiliseringsförråd av furage, en jämn omsättning av furageartiklarna
icke kunnat åstadkommas, vartill komme, att på grund av det trånga utrymmet
i furagemagasinet, som bestode av två höskullar under plåttak, omstuvning
av förrådet av hö och halm i syfte att åtkomma den del av lagret, som
legat till. tiden längst inne, omöjligen låtit sig göra, utan att balarna uttagits
i det fria och omplacerats; att enligt uppgift av flera av de i målet hörda
personerna bristen till stor del måste anses hava uppkommit genom hoptorkning
i de varma förrådslokalerna och därav föranledd viktförlust; att
enligt ett i krigsrättsprotokollet för den 6 mars 1925 intaget intyg vattenhalten
särskilt hos hö och halm av 1923 års skörd varit särdeles hög och
att lagringsförlusten hos hö med relativt hög vattenhalt under ett års lagring
kunde beräknas uppgå till 20 % eller därutöver; att vid inventeringen den
16—den 31 juli 1924 konstaterats, att hö- och halmbalar, som varit försedda
med viktlappar, under tiden från deras intagande i förrådet till inventeringens
verkställande undergått eu betydlig minskning i vikt, uppgående ända
till 20 %\ att vid en den 14 augusti 1921 av dåvarande regementsintendenten
företagen inventering konstaterats ett överskott av havre å 2,000 kilogram,
som i vederbörlig ordning tagits till uppbörd, men att denna kvantitet
sannolikt icke utgjort något verkligt överskott, utan avsett en tillkomst,
som av uppbördsmannen oriktigt kvitterats två gånger; samt att någon omständighet
icke blivit i målet förebragt, som kunde giva stöd för antagandet,
att de uppgivna bristerna å havre, hö och halm uppkommit genom Bergmans
eget förvållande.
På grund av vad sålunda anförts hade departementet ansett omständigheterna
i målet tala för bifall till den av Bergman gjorda ansökningen att
4
Statsutskottets utlåtande Nr 19.
Utskottets
yttrande.
av nåd befrias från betalningsskyldighet av det i målet ifrågakomna beloppet,
8,901 kronor 57 öre.
I detta sammanhang ville departementet erinra därom, att riksdagen i
tvenne ärenden, däri förhållandena i viss mån överensstämde med de i förevarande
mål föreliggande, enligt skrivelser den 15 maj 1925, nr 176, och
den 23 mars 1928, nr 83, på därom av Kungl. Maj:t avlåtna propositioner
medgivit, att sergeanten vid Livgardet till häst G. P. E. Andéhn och sergeanten
vid intendenturkåren C. A. Svedberg befriades från dem jämlikt högsta
domstolens utslag ålagd skyldighet att ersätta vissa brister å hö.
Av sin ovanberörda skuld till kronan hade Bergman, efter krav av arméförvaltningens
ombudsman, ej förmått att intill (lagen för departementets
förevarande utlåtande återbetala mera än 492 kronor, vilka fortfarande innestode
hos ombudsmannen.
I fråga om den av Bergman gjorda framställningen att återfå den nedsatta
fullföljdsavgiften, funne departementet, med hänsyn till vad uti Kungl.
Maj:ts proposition den 6 mars 1925, nr 88, anförts beträffande efterskänkande
av rättegångskostnader uti visst skadeståndsmål, sig icke kunna tillstyrka
den sålunda gjorda ansökningen.
På grund av det anförda hemställde intendentsdepartementet, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Bergman befriades från honom
jämlikt högsta domstolens utslag den 30 november 1926 åliggande skyldighet
att såsom ersättning för uppkommen brist i ett av honom omhänderhaft
förråd av havre, hö och halm till kronan inbetala 8,901 kronor 57 öre, samt
att omförmälda belopp finge ur vederbörliga räkenskaper avskrivas.
Statskontoret har tillstyrkt, att befrielse måtte utverkas för Bergman
från den honom ådömda ersättningsskyldigheten, varemot efterskänkande
av den nedsatta fullföljdsavgiften, 150 kronor, icke borde ske enligt statskontorets
mening.
Departementschefens förevarande förslag ansluter sig till statskontorets
ifrågavarande yttrande.
Utskottet vill erinra om att, såsom jämväl av arméförvaltningens intendentsdepartements
yttrande i ärendet framgår, liknande frågor tidigare
varit föremål för riksdagens prövning. Härvid har det framför allt gällt
efterskänkande av ersättningsskyldighet för brister i arméns furageförråd.
Med hänsyn härtill har utskottet, som icke velat motsätta sig Kungl.
Maj:ts nu framlagda förslag, ansett sig böra framhålla angelägenheten av
att det tages under övervägande, huruvida icke särskilda åtgärder kunna
vidtagas för att om möjligt för framtiden förebygga nämnda missförhållanden.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må medgiva,
a) att sergeanten vid Norrbottens regemente P. S. V. N.
Bergman må befrias från honom jämlikt högsta domstolens
utslag den 30 november 1926 åliggande skyldighet att till
Statsutskottets utlåtande Nr 19.
5
kronan ntgiva ersättning för brist i av honom omhänderhaft
furageförråd med 8,901 kronor 57 öre,
b) att omförmälda belopp må ur vederbörliga räkenskaper
avskrivas.
Htockholm den 22 februari 1929.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVATtNZELIUS.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. G. Lindblad, J. L.
Widell, Olof Olsson, C. P. V. Nilsson i Gränebo, C. A. Carlsson i Gävle, P. A. Dahl,
K. V. Rydén, N. J. M. Svensson i Kompersmåla, E. A. Lundell och P. A. Bergström;
från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, P. Nilsson i Bonarp,
L. J. Carlsson-Frosterud, B. F:son Holmgren, E. J. Wigforss, J. Olofsson i Digernäs,
S. Persson i Fritorp, O. E. F. Järte och G. Strindlund.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1929:82 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för sergeanten vid Norrbottens regemente P. S. V. N. Bergman från viss ersät a1 i texten