Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående reglering av Sala—Gysinge—Gävle nya järnvägsaktiebolags skuld till staten.
1929-04-12 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1929:45, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående reglering av Sala—Gysinge—Gävle nya järnvägsaktiebolags skuld till staten.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 4b.
1
Nr 45.
Ankom till riksdagens kansli den 12 april 1929 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
reglering av Sala—Gysinge—Gävle nya järnvägsaktiebolags
skuld till staten.
(4:e avd.)
Uti en till riksdagen den 15 februari 1929 avlåten proposition, nr 151,
vilken hänvisats till statsutskottets förberedande behandling, har Kungl. Maj:t,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för nämnda dag, föreslagit riksdagen medgiva,
att Sala—Gysinge—Gävle nya järnvägsaktiebolags skuld till staten på grund
av det för anläggning av bolagets järnväg beviljade statslån å 1,545,500
kionor må regleras på sätt och under villkor, som av departementschefen i
statsrådsprotokollet förordats.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.
Den 22 december 1897 beviljade Kungl. Maj:t koncession å järnväg om
1.435 meters spårvidd från Sala över Gysinge till Gävle—Dala järnväg vid
Hagaström. Sedan denna koncession jämlikt Kungl. Maj:ts medgivande
överlåtits å Sala—Gysinge—Gävle järnvägsaktiebolag, fastställde Kungl. Maj:t
den 1 juli 1898 kostnadsberäkning för ifrågavarande järnvägsanläggning att,
såvitt kostnaden skulle tagas till grund för sökt statslån, sluta å 3,091,500
kionor samt beviljade nämnda bolag för utförande av järnvägsanläggningen
ett lån ur allmänna järnvägslånefonden av 1,545,500 kronor.
Lånebeloppet utbetaltes i sin helhet till bolaget under åren 1899—1901.
Under åren 1903 — 1912 inbetalte bolaget å lånet sammanlagt 528,934
kronor 52 öre eller i medeltal 52,893 kronor 45 öre för år, medan annuiteten
uppgick till 77,275 kronor. Till följd härav ökades den av bolaget oguldna,
förfallna skulden å statslånet efter hand, så att skulden den 31 december
1912 uppgick till 300,049 kronor 94 öre.
Med bifall till Kungl. Maj:ts pa framställning av bolaget i proposition,
nr 217, framlagda förslag medgav 1913 års riksdag (skrivelse nr 120), att —
därest ett nytt bolag på vissa i propositionen angivna grunder bildades för
inköp av ifrågavarande järnväg samt övertoge betalningsskyldigheten för
statslånet att med angivna undantag förräntas och amorteras i överensstämmelse
med de vid lånets beviljande föreskrivna villkor — berörda den 31
Bihang till riksdagens protokoll 1929. 6 saml. 30 haft. (Nr 45—50.) 727 29 1
2 Statsutskottets utlåtande Nr 45.
december 1912 förfallna annuitets- och räntebelopp, tillliopa 300,049 kronor
94 öre, finge, räknat från sistnämnda tidpunkt, anses såsom ett särskilt lån
till det nya bolaget. Det särskilda lånet skulle innestå rån tefritt, tills anståndsräntan
å förutnämnda statslån blivit gulden.
Sedan Sala—Gysinge—Giivle järnvägsaktiebolag i likvidation försålt järnvägen
med tillbehör till Sala—Gysinge—Gävle nya järnvägsaktiebolag, godkände
Kungl. Maj:t den 10 juli 1914 gjord överlåtelse av koncessionen å
järnvägen å sistnämnda bolag med skyldighet för bolaget att ställa sig till
efterrättelse de i avseende å järnvägen och därför beviljade statslån meddelade
föreskrifter.
Med skrivelse den 24 januari 1929 hava fullmäktige i riksgäldskontoret
överlämnat en till Kungl. Maj:t ställd skrift, däri Sala—Gysinge—Gävle nya
järnvägs aktiebolag med hänvisning till den undersökning, som verkställts av
utav riksgäldskontoret utsedda utredningsmän, gjort framställning om viss
reglering av bolagets skuldförhållande till staten.
Av utredningsmännens berörda, den 12 januari 1929 avgivna utredning
inhämtas huvudsakligen följande:
Anläggningskostnaden för järnvägen hade pa grund av vissa förhållanden
blivit dyrare än som beräknats, nämligen i runt tal 4,156,000 kronor mot
beräknade 3,091,000 kronor. För att skaffa medel till järnvägens färdigbyggande
hade järnvägsbolaget under åren 1900—1905 måst upptaga diverse
lån om tillhopa 940,000 kronor.
Järnvägsrörelsen, som före 1913 års rekonstruktion medfört arliga lorluster
hade därefter lämnat bättre resultat. Under åren 1915—1918 var järnvägen
utarrenderad till Stockholm—Västerås Bergslagens nya järnvägsaktiebolag
vars järnvägar då tillhörde den stora sammanslutningen trafikforvaltningen
Göteborg—Stockholm—Gävle, vilken särskilt på grund av tomvagnstransporterna
hade behov av en egen förbindelselänk till Gavle. Under
de därefter följande första efterkrigsåren utvunnos av rörelsen betydande
vinster De reducerades visserligen från och med år 1922, men järnvägens
avkastning var dock till och med år 1924 tillräcklig för räntornas betalning.
Efter sistnämnda år försämrades emellertid det ekonomiska läget hastigt.
År 1926 gjorde bolaget framställning om kapitalisering av annuiteterna for
åren 1925—1927 till ett räntefritt lån. Efter verkställd undersökning funno
utredningsmännen anledning föreligga till erinran mot bolagets förvaltning
och avstyrkte nämnda framställning. ... ....
Sedan bolagets revisorer icke funnit sig kunna tillstyrka ansvarsfrihet tor
styrelsen för år 1926, hade den 9 juli 1927 valts en lielt ny styrelse.
Under den nya styrelsens ledning hade ett flertal åtgärder vidtagits i sytte
att förbättra bolagets ekonomiska läge och undanröja tidigare anledningar
Bolaget hade nu i skrivelse den 22 juni 1928 hemställt dels om avskrivning
av de obetalta annuiteterna för åren 1925-1928 jämte överräntor och dels
om fastställande av annuiteterna för därefter följande ar till liogst 5o,UU0
kronor. Då av utredningen framginge, att bolaget, såvitt nu kunde bedömas
icke syntes bliva i stånd att med vidmakthållande i dess fulla varde
av järnvägsanläggningen och dess rullande materiel av förfallande annuitetei
erlägga sistnämnda belopp och då bolagets ekonomiska ställning kunde
komma att framdeles undergå förbättring, syntes det riktigare, att bolaget
för år 1928 inbetalte visst belopp och att inbetalningarna därefter taststali
-
Statsutskottets utlåtande Nr 4C>.
3
des endast för viss tid, förslagsvis åren 1929 —1939. i sådant hänseende ansåge
sig utredningsmännen böra tillstyrka, att bolagets inbetalningar å statslånet
för år 1928 och närmast följande fem år fastställdes till sammanlagt
245.000 kronor, varvid ränta å statslånet finge anses gulden, därest för år
1928 inbetaltes 45,000 kronor och för vart och ett av åren 1929—1933 40,000
kronor. De föreslagna inbetalningarna om sammanlagt 245,000 kronor under
&ren 1928—1933 understege summan av för samma tid förfallande räntor
och överräntor, och utgjorde värdet av den oguldna delen av dessa räntor
den 1 oktober 1933 181,018 kronor 83 öre. Vid dylikt förhållande torde
berörda inbetalningar icke böra anses innesluta någon amortering.
Som villkor för att berörda räntenedskrivning skulle medgivas torde
emellertid böra krävas, att bolaget under den tid, uppgörelsen avsåge, bokföringsmässigt
genomförde avsättningar till förnyelsefond med åtminstone
34.000 kronor årligen och icke förr än minst sådan avsättning även kassamässigt
genomförts använde de överskottsmedel, som uppkomme, sedan inbetalning
till riksgäldskontoret blivit verkställd, för fullgörande av annuiteter
å de obligationslån, framför vilka statslånet hade förmånsrätt. Att detta
villkor måste anses berättigat framginge därav, att räntefordringarna å statslånet
föreslagits sänkta uteslutande i syfte att tillgodose järnvägens krav på
nytt kapital för nödiga ersättningar.
Beträffande inbetalningarna å statslånet efter år 1933 torde några utfästelser
ej böra göras förr än genom riksgäldskontorets försorg förnyad undersökning
under nämnda år verkställts rörande bolagets dåvarande ekonomiska
ställning och framtidsutsikter. Möjligt vore, att härvid förhållandena komme
att visa sig sådana, att en slutlig reglering av bolagets skuldförhållanden
lämpligen då kunde göras.
Härefter återstode att till prövning upptaga bolagets hemställan om efterskänkande
av de ej inbetalda annuiteterna för åren 1925—1928 jämte debiterade
överräntor. Ifrågavarande belopp utgjorde:
o
A r
Förfallen
annuitet
kronor
Härav
Debiterad
överränta
kronor
Summa
kronor
amortering
kronor
ränta
kronor
Vio 1925 ............
77.275
77.275
77.275
77.275
—
19.475 16
20,351 55
21.267 ;37
22,224 |40
57,799 84
56,923 45
56,007 63
55,050 60
3.863 75
7,727 50
11,591 (25
77,275 - 81,138 75
85,002 50
88,866 ]25
Vio 1926 ...
Vio 1927 ........
Vio 1928 ............
Summa kronor
309,100
-
83,318 i48 225,781 |52
23,182 50
332,282 ;50
Av annuiteterna för åren 1925—1928 utgjorde 83,318 kronor 48 öre amortering.
Nagon avskrivning av detta belopp kunde utredningsmännen ej tillstyrka,
enär frågan om i vilken mån det eventuellt kunde bliva nödvändigt
att avskriva viss del av statens kapitalfordran torde böra tills vidare uppskjutas
och behandlas tidigast i samband med den undersökning under år
1933, som ovan föreslagits skola komma till stånd.
Med hänsyn till den i förhållande till järnvägens avkastningsförmåga
stora kapitalskuld, som åvilade bolaget, ävensom till att bolaget, sedan det
ursprungliga statslånet, vid 1928 års slut uppgående till 1,201,122 kronor
32 öre, blivit slutamorterat, hade att fullgöra först inbetalningen å anståndsräntan,
168,961 kronor 43 öre, och därefter bolagets år 1913 kapitaliserade
då förfallna skuld till staten, 300,049 kronor 94 öre, syntes åter skäligt, att
avskrivning medgåves beträffande under åren 1925—1928 å statslånet debiterade
räntor, tillsammans 248,964 kronor 2 öre.
4
Statsutskottets utlåtande Nr 45.
Under hänvisning till det anförda hava utredningsmännen föreslagit såsom
av järnvägsbolagets ekonomiska förhallanden betingat, (itt avskrivning
medgives av bolagets under åren 1925—1928 till inbetalning förfallna annuiteter,
i den mån de utgöras av räntor, ävensom av för samma tid debiterade
överräntor, mot det att bolaget senast den 1 juni 1929 till riksgäldskontoret
erlägger ett belopp av 45,000 kronor, samt att för vart och ett av åren
1929—1933 bolagets till riksgäldskontoret förfallande räntor och överräntor
må anses guldna med ett årligt belopp av 40,000 kronor att inbetalas a dag,
som är stadgad för låneannuiteternas fullgörande, dock att detta medgivande
förfaller, därest bolaget för sagda år av egna medel helt eller delvis fullgör
annuiteter å sina obligationslån, innan avsättning till förnyelsefond även
kassamässigt blivit verkställd med minst 34,000 kronor per ar.
Fullmäktige i riksgäldskontoret hava för sin del anslutit sig till det av utredningsmännen
framlagda förslaget, vilket fullmäktige emellertid funnit böra
förtydligas och fullständigas i vissa avseenden. Fullmäktige hava lämnat
följande sammanfattning av de villkor och bestämmelser, vilka i enlighet med
vad fullmäktige anfört borde lända till efterrättelse vid den föreslagna skuldregleringen:
1)
De räntor och överräntor, vilka för tiden 2 oktober 1924—1 oktober
1928 debiterats å Sala—Gysinge—Gävle nya järnvägsaktiebolags staislån av
år 1898, avskrivas mot det att bolaget senast den 1 juni 1929 till riksgäldskontoret
erlägger ett belopp av 45,000 kronor. o
2) Anstånd med likviderandet av de kapitalbelopp, som å 1898 ars statslån
redan förfallit till betalning under åren 1925—1928 och framdeles förfalla
under perioden 1929—1933, medgives tillsvidare.
3) Såsom ränta å återstående kapitalskulden for sagda lan skall tor tiden
2 oktober 1928—1 oktober 1933 endast debiteras ett belopp av 40,000 kronor
årligen, vilket belopp bolaget har att till riksgäldskontoret inbetala den 1
oktober under vart och ett av åren 1929 1933.
4) Såsom villkor för den eftergift i avseende på ränteberäkmngen, som
omförmäles i mom. 3), gäller, att bolaget ej ma av egna medel betala de
under åren 1929—1933 förfallande annuiteterna å sina tre obligationslån,
med mindre den i samma mom. stadgade räntelikvid till riksgäldskontoret
behörigen fullgöres och bolaget därjämte årligen kontant reserverar och till
förnyelsefond avsätter ett belopp av minst 34,000 kronor.
5) I händelse ytterligare reglering av bolagets skuldförhållande till staten
icke kommer att genomföras senast den 30 september 1934, åligger det bolaget
att enligt de grunder, som av fullmäktige angivits, förränta och återbetala
1898 års statslån samt återbetala 1913 års statslån.
Fullmäktige hava hemställt, att till riksdagen måtte avlåtas proposition om
reglering av bolagets skuldförhållande till staten i enlighet med utredningsmännens
förslag med däri av fullmäktige föreslagna jämkningar och tillägg.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har tillstyrkt reglering av järnvägsbolagets
skuldförhållande till staten i enlighet med vad fullmäktige i riksgäldskontoret
föreslagit.
Departementschefen har anfört följande:
»Av vad i ärendet förekommit framgår, att efter den år 1913 genomförda
rekonstruktionen av järnvägsbolaget och regleringen av skulden å statslånet
Statsutskottets utlåtande Nr 45. 5
det nya bolaget kunnat under en ganska avsevärd tid fullgöra såväl förräntning
som amortering av det ursprungliga statslånet men att detta alltsedan
år 1925 icke varit möjligt. Den försämrade ekonomiska ställning, vari bolaget
numera befinner sig, är dock icke sådan, att en reglering av bolagets
skuld på grund av statslånet är nödvändig för att undvika likvidation. Emellertid
är den förfallna men oguldna skulden så pass betydande, att det erkännansvärda
arbete på att förbättra företagets ekonomi, som av bolagets
nya ledning igångsatts, vid en ytterligare ökning av skulden sannolikt icke
kommer att medföra avsedd verkan. Den fortsatta ökningen av den förfallna
. skulden skulle slutligen kunna leda till att en nedskrivning av skulden
till såväl ränta som kapital bleve nödvändig. Därest åter på sätt nu
föreslagits bolagets förfallna ränteskuld nedsättes och dess förräntningsplikt
under erforderlig tid inskränkes till sådana belopp, som med en god förvaltning
beräknas kunna erhållas, synes det icke osannolikt, att bolaget sedermera
ånyo skall kunna bliva i stånd att helt fullgöra sina förpliktelser på
grund av statslånet. Med hänsyn härtill och då det i betraktande av de
uppoffringar, som gjorts av de i företaget intresserade kommunerna, synes
skäligt, att staten även nu lämnar sin medverkan till företagets fortsatta
verksamhet under mera tryggade ekonomiska betingelser, anser jag mig böra
tillstyrka, att bolagets skuldförhållande till staten regleras i enlighet med
det framlagda, av fullmäktige i riksgäldskontoret slutligt utformade förslaget.
Därvid torde emellertid böra föreskrivas, att för den händelse bolaget icke
kommer att uppfylla de för skuldregleringen uppställda villkor, fullmäktige
i riksgäldskontoret skola äga att förklara uppgörelsen förfallen.»
Under hänvisning till vad departementschefen i ärendet anfört, får utskottet
tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förevarande förslag.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
proposition, medgiva, att Sala—Gysinge—Gävle nya järnvägsaktiebolags
skuld till staten på grund av det för anläggning av
bolagets järnväg beviljade statslån å 1,545,500 kronor må regleras
på sätt och under villkor, som av departementschefen i
statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden den 15 februari
1929 förordats.
Stockholm den 12 april 1929.
På statsutskottets vägnar:
ANDEKS ANDERSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar A. C. Lindblad, J. L. Widell, O. Bergqvist,
J. Nilsson i Malmö, C. P. V. Nilsson i Gränebo, C. A. Carlsson i Gävle, P. A.
Dahl, K. V. Rydén, N. J. M. Svensson i Kompersmåla, C. I. Asplund, Oscar Olsson
och G. Kobb;
från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, A. Wiklund i Brattfors,
P. Nilsson i Bonarp, S. Bengtsson i Norup, O. Olsson i Kullenbergstorp, L. J.
Carlsson-Frosterud, P. M. Olsson i Blädinge, A. Å:son Törnkvist i Karlskrona, B.
F:son Holmgren, J. Olofsson i Digernäs, E. G. E. Eriksson i Stockholm och 6.
Andersson i Höör.
Utskottets
yttrande.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1929:98 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående reglering av Sala— Gysinge—Gävle nya järnvägsaktiebolags skuld till staten. a1 i texten