Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående reglering av Sala—Gysinge—Gävle nya järnvägsaktiebolags skuld till staten.

1929-04-12 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1929:45, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående reglering av Sala—Gysinge—Gävle nya järnvägsaktiebolags skuld till staten.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 4b.

1

Nr 45.

Ankom till riksdagens kansli den 12 april 1929 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

reglering av Sala—Gysinge—Gävle nya järnvägsaktiebolags

skuld till staten.

(4:e avd.)

Uti en till riksdagen den 15 februari 1929 avlåten proposition, nr 151,

vilken hänvisats till statsutskottets förberedande behandling, har Kungl. Maj:t,

under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för nämnda dag, föreslagit riksdagen medgiva,

att Sala—Gysinge—Gävle nya järnvägsaktiebolags skuld till staten på grund

av det för anläggning av bolagets järnväg beviljade statslån å 1,545,500

kionor må regleras på sätt och under villkor, som av departementschefen i

statsrådsprotokollet förordats.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade

statsrådsprotokollet.

Den 22 december 1897 beviljade Kungl. Maj:t koncession å järnväg om

1.435 meters spårvidd från Sala över Gysinge till Gävle—Dala järnväg vid

Hagaström. Sedan denna koncession jämlikt Kungl. Maj:ts medgivande

överlåtits å Sala—Gysinge—Gävle järnvägsaktiebolag, fastställde Kungl. Maj:t

den 1 juli 1898 kostnadsberäkning för ifrågavarande järnvägsanläggning att,

såvitt kostnaden skulle tagas till grund för sökt statslån, sluta å 3,091,500

kionor samt beviljade nämnda bolag för utförande av järnvägsanläggningen

ett lån ur allmänna järnvägslånefonden av 1,545,500 kronor.

Lånebeloppet utbetaltes i sin helhet till bolaget under åren 1899—1901.

Under åren 1903 — 1912 inbetalte bolaget å lånet sammanlagt 528,934

kronor 52 öre eller i medeltal 52,893 kronor 45 öre för år, medan annuiteten

uppgick till 77,275 kronor. Till följd härav ökades den av bolaget oguldna,

förfallna skulden å statslånet efter hand, så att skulden den 31 december

1912 uppgick till 300,049 kronor 94 öre.

Med bifall till Kungl. Maj:ts pa framställning av bolaget i proposition,

nr 217, framlagda förslag medgav 1913 års riksdag (skrivelse nr 120), att —

därest ett nytt bolag på vissa i propositionen angivna grunder bildades för

inköp av ifrågavarande järnväg samt övertoge betalningsskyldigheten för

statslånet att med angivna undantag förräntas och amorteras i överensstämmelse

med de vid lånets beviljande föreskrivna villkor — berörda den 31

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 6 saml. 30 haft. (Nr 45—50.) 727 29 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Statsutskottets utlåtande Nr 45.

december 1912 förfallna annuitets- och räntebelopp, tillliopa 300,049 kronor

94 öre, finge, räknat från sistnämnda tidpunkt, anses såsom ett särskilt lån

till det nya bolaget. Det särskilda lånet skulle innestå rån tefritt, tills anståndsräntan

å förutnämnda statslån blivit gulden.

Sedan Sala—Gysinge—Giivle järnvägsaktiebolag i likvidation försålt järnvägen

med tillbehör till Sala—Gysinge—Gävle nya järnvägsaktiebolag, godkände

Kungl. Maj:t den 10 juli 1914 gjord överlåtelse av koncessionen å

järnvägen å sistnämnda bolag med skyldighet för bolaget att ställa sig till

efterrättelse de i avseende å järnvägen och därför beviljade statslån meddelade

föreskrifter.

Med skrivelse den 24 januari 1929 hava fullmäktige i riksgäldskontoret

överlämnat en till Kungl. Maj:t ställd skrift, däri Sala—Gysinge—Gävle nya

järnvägs aktiebolag med hänvisning till den undersökning, som verkställts av

utav riksgäldskontoret utsedda utredningsmän, gjort framställning om viss

reglering av bolagets skuldförhållande till staten.

Av utredningsmännens berörda, den 12 januari 1929 avgivna utredning

inhämtas huvudsakligen följande:

Anläggningskostnaden för järnvägen hade pa grund av vissa förhållanden

blivit dyrare än som beräknats, nämligen i runt tal 4,156,000 kronor mot

beräknade 3,091,000 kronor. För att skaffa medel till järnvägens färdigbyggande

hade järnvägsbolaget under åren 1900—1905 måst upptaga diverse

lån om tillhopa 940,000 kronor.

Järnvägsrörelsen, som före 1913 års rekonstruktion medfört arliga lorluster

hade därefter lämnat bättre resultat. Under åren 1915—1918 var järnvägen

utarrenderad till Stockholm—Västerås Bergslagens nya järnvägsaktiebolag

vars järnvägar då tillhörde den stora sammanslutningen trafikforvaltningen

Göteborg—Stockholm—Gävle, vilken särskilt på grund av tomvagnstransporterna

hade behov av en egen förbindelselänk till Gavle. Under

de därefter följande första efterkrigsåren utvunnos av rörelsen betydande

vinster De reducerades visserligen från och med år 1922, men järnvägens

avkastning var dock till och med år 1924 tillräcklig för räntornas betalning.

Efter sistnämnda år försämrades emellertid det ekonomiska läget hastigt.

År 1926 gjorde bolaget framställning om kapitalisering av annuiteterna for

åren 1925—1927 till ett räntefritt lån. Efter verkställd undersökning funno

utredningsmännen anledning föreligga till erinran mot bolagets förvaltning

och avstyrkte nämnda framställning. ... ....

Sedan bolagets revisorer icke funnit sig kunna tillstyrka ansvarsfrihet tor

styrelsen för år 1926, hade den 9 juli 1927 valts en lielt ny styrelse.

Under den nya styrelsens ledning hade ett flertal åtgärder vidtagits i sytte

att förbättra bolagets ekonomiska läge och undanröja tidigare anledningar

Bolaget hade nu i skrivelse den 22 juni 1928 hemställt dels om avskrivning

av de obetalta annuiteterna för åren 1925-1928 jämte överräntor och dels

om fastställande av annuiteterna för därefter följande ar till liogst 5o,UU0

kronor. Då av utredningen framginge, att bolaget, såvitt nu kunde bedömas

icke syntes bliva i stånd att med vidmakthållande i dess fulla varde

av järnvägsanläggningen och dess rullande materiel av förfallande annuitetei

erlägga sistnämnda belopp och då bolagets ekonomiska ställning kunde

komma att framdeles undergå förbättring, syntes det riktigare, att bolaget

för år 1928 inbetalte visst belopp och att inbetalningarna därefter taststali
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 4C>.

3

des endast för viss tid, förslagsvis åren 1929 —1939. i sådant hänseende ansåge

sig utredningsmännen böra tillstyrka, att bolagets inbetalningar å statslånet

för år 1928 och närmast följande fem år fastställdes till sammanlagt

245.000 kronor, varvid ränta å statslånet finge anses gulden, därest för år

1928 inbetaltes 45,000 kronor och för vart och ett av åren 1929—1933 40,000

kronor. De föreslagna inbetalningarna om sammanlagt 245,000 kronor under

&ren 1928—1933 understege summan av för samma tid förfallande räntor

och överräntor, och utgjorde värdet av den oguldna delen av dessa räntor

den 1 oktober 1933 181,018 kronor 83 öre. Vid dylikt förhållande torde

berörda inbetalningar icke böra anses innesluta någon amortering.

Som villkor för att berörda räntenedskrivning skulle medgivas torde

emellertid böra krävas, att bolaget under den tid, uppgörelsen avsåge, bokföringsmässigt

genomförde avsättningar till förnyelsefond med åtminstone

34.000 kronor årligen och icke förr än minst sådan avsättning även kassamässigt

genomförts använde de överskottsmedel, som uppkomme, sedan inbetalning

till riksgäldskontoret blivit verkställd, för fullgörande av annuiteter

å de obligationslån, framför vilka statslånet hade förmånsrätt. Att detta

villkor måste anses berättigat framginge därav, att räntefordringarna å statslånet

föreslagits sänkta uteslutande i syfte att tillgodose järnvägens krav på

nytt kapital för nödiga ersättningar.

Beträffande inbetalningarna å statslånet efter år 1933 torde några utfästelser

ej böra göras förr än genom riksgäldskontorets försorg förnyad undersökning

under nämnda år verkställts rörande bolagets dåvarande ekonomiska

ställning och framtidsutsikter. Möjligt vore, att härvid förhållandena komme

att visa sig sådana, att en slutlig reglering av bolagets skuldförhållanden

lämpligen då kunde göras.

Härefter återstode att till prövning upptaga bolagets hemställan om efterskänkande

av de ej inbetalda annuiteterna för åren 1925—1928 jämte debiterade

överräntor. Ifrågavarande belopp utgjorde:

o

A r

Förfallen

annuitet

kronor

Härav

Debiterad

överränta

kronor

Summa

kronor

amortering

kronor

ränta

kronor

Vio 1925 ............

77.275

77.275

77.275

77.275

—

19.475 16

20,351 55

21.267 ;37

22,224 |40

57,799 84

56,923 45

56,007 63

55,050 60

3.863 75

7,727 50

11,591 (25

77,275 - 81,138 75

85,002 50

88,866 ]25

Vio 1926 ...

Vio 1927 ........

Vio 1928 ............

Summa kronor

309,100

-

83,318 i48 225,781 |52

23,182 50

332,282 ;50

Av annuiteterna för åren 1925—1928 utgjorde 83,318 kronor 48 öre amortering.

Nagon avskrivning av detta belopp kunde utredningsmännen ej tillstyrka,

enär frågan om i vilken mån det eventuellt kunde bliva nödvändigt

att avskriva viss del av statens kapitalfordran torde böra tills vidare uppskjutas

och behandlas tidigast i samband med den undersökning under år

1933, som ovan föreslagits skola komma till stånd.

Med hänsyn till den i förhållande till järnvägens avkastningsförmåga

stora kapitalskuld, som åvilade bolaget, ävensom till att bolaget, sedan det

ursprungliga statslånet, vid 1928 års slut uppgående till 1,201,122 kronor

32 öre, blivit slutamorterat, hade att fullgöra först inbetalningen å anståndsräntan,

168,961 kronor 43 öre, och därefter bolagets år 1913 kapitaliserade

då förfallna skuld till staten, 300,049 kronor 94 öre, syntes åter skäligt, att

avskrivning medgåves beträffande under åren 1925—1928 å statslånet debiterade

räntor, tillsammans 248,964 kronor 2 öre.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 45.

Under hänvisning till det anförda hava utredningsmännen föreslagit såsom

av järnvägsbolagets ekonomiska förhallanden betingat, (itt avskrivning

medgives av bolagets under åren 1925—1928 till inbetalning förfallna annuiteter,

i den mån de utgöras av räntor, ävensom av för samma tid debiterade

överräntor, mot det att bolaget senast den 1 juni 1929 till riksgäldskontoret

erlägger ett belopp av 45,000 kronor, samt att för vart och ett av åren

1929—1933 bolagets till riksgäldskontoret förfallande räntor och överräntor

må anses guldna med ett årligt belopp av 40,000 kronor att inbetalas a dag,

som är stadgad för låneannuiteternas fullgörande, dock att detta medgivande

förfaller, därest bolaget för sagda år av egna medel helt eller delvis fullgör

annuiteter å sina obligationslån, innan avsättning till förnyelsefond även

kassamässigt blivit verkställd med minst 34,000 kronor per ar.

Fullmäktige i riksgäldskontoret hava för sin del anslutit sig till det av utredningsmännen

framlagda förslaget, vilket fullmäktige emellertid funnit böra

förtydligas och fullständigas i vissa avseenden. Fullmäktige hava lämnat

följande sammanfattning av de villkor och bestämmelser, vilka i enlighet med

vad fullmäktige anfört borde lända till efterrättelse vid den föreslagna skuldregleringen:
1)

De räntor och överräntor, vilka för tiden 2 oktober 1924—1 oktober

1928 debiterats å Sala—Gysinge—Gävle nya järnvägsaktiebolags staislån av

år 1898, avskrivas mot det att bolaget senast den 1 juni 1929 till riksgäldskontoret

erlägger ett belopp av 45,000 kronor. o

2) Anstånd med likviderandet av de kapitalbelopp, som å 1898 ars statslån

redan förfallit till betalning under åren 1925—1928 och framdeles förfalla

under perioden 1929—1933, medgives tillsvidare.

3) Såsom ränta å återstående kapitalskulden for sagda lan skall tor tiden

2 oktober 1928—1 oktober 1933 endast debiteras ett belopp av 40,000 kronor

årligen, vilket belopp bolaget har att till riksgäldskontoret inbetala den 1

oktober under vart och ett av åren 1929 1933.

4) Såsom villkor för den eftergift i avseende på ränteberäkmngen, som

omförmäles i mom. 3), gäller, att bolaget ej ma av egna medel betala de

under åren 1929—1933 förfallande annuiteterna å sina tre obligationslån,

med mindre den i samma mom. stadgade räntelikvid till riksgäldskontoret

behörigen fullgöres och bolaget därjämte årligen kontant reserverar och till

förnyelsefond avsätter ett belopp av minst 34,000 kronor.

5) I händelse ytterligare reglering av bolagets skuldförhållande till staten

icke kommer att genomföras senast den 30 september 1934, åligger det bolaget

att enligt de grunder, som av fullmäktige angivits, förränta och återbetala

1898 års statslån samt återbetala 1913 års statslån.

Fullmäktige hava hemställt, att till riksdagen måtte avlåtas proposition om

reglering av bolagets skuldförhållande till staten i enlighet med utredningsmännens

förslag med däri av fullmäktige föreslagna jämkningar och tillägg.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har tillstyrkt reglering av järnvägsbolagets

skuldförhållande till staten i enlighet med vad fullmäktige i riksgäldskontoret

föreslagit.

Departementschefen har anfört följande:

»Av vad i ärendet förekommit framgår, att efter den år 1913 genomförda

rekonstruktionen av järnvägsbolaget och regleringen av skulden å statslånet

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 45. 5

det nya bolaget kunnat under en ganska avsevärd tid fullgöra såväl förräntning

som amortering av det ursprungliga statslånet men att detta alltsedan

år 1925 icke varit möjligt. Den försämrade ekonomiska ställning, vari bolaget

numera befinner sig, är dock icke sådan, att en reglering av bolagets

skuld på grund av statslånet är nödvändig för att undvika likvidation. Emellertid

är den förfallna men oguldna skulden så pass betydande, att det erkännansvärda

arbete på att förbättra företagets ekonomi, som av bolagets

nya ledning igångsatts, vid en ytterligare ökning av skulden sannolikt icke

kommer att medföra avsedd verkan. Den fortsatta ökningen av den förfallna

. skulden skulle slutligen kunna leda till att en nedskrivning av skulden

till såväl ränta som kapital bleve nödvändig. Därest åter på sätt nu

föreslagits bolagets förfallna ränteskuld nedsättes och dess förräntningsplikt

under erforderlig tid inskränkes till sådana belopp, som med en god förvaltning

beräknas kunna erhållas, synes det icke osannolikt, att bolaget sedermera

ånyo skall kunna bliva i stånd att helt fullgöra sina förpliktelser på

grund av statslånet. Med hänsyn härtill och då det i betraktande av de

uppoffringar, som gjorts av de i företaget intresserade kommunerna, synes

skäligt, att staten även nu lämnar sin medverkan till företagets fortsatta

verksamhet under mera tryggade ekonomiska betingelser, anser jag mig böra

tillstyrka, att bolagets skuldförhållande till staten regleras i enlighet med

det framlagda, av fullmäktige i riksgäldskontoret slutligt utformade förslaget.

Därvid torde emellertid böra föreskrivas, att för den händelse bolaget icke

kommer att uppfylla de för skuldregleringen uppställda villkor, fullmäktige

i riksgäldskontoret skola äga att förklara uppgörelsen förfallen.»

Under hänvisning till vad departementschefen i ärendet anfört, får utskottet

tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förevarande förslag.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

proposition, medgiva, att Sala—Gysinge—Gävle nya järnvägsaktiebolags

skuld till staten på grund av det för anläggning av

bolagets järnväg beviljade statslån å 1,545,500 kronor må regleras

på sätt och under villkor, som av departementschefen i

statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden den 15 februari

1929 förordats.

Stockholm den 12 april 1929.

På statsutskottets vägnar:

ANDEKS ANDERSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar A. C. Lindblad, J. L. Widell, O. Bergqvist,

J. Nilsson i Malmö, C. P. V. Nilsson i Gränebo, C. A. Carlsson i Gävle, P. A.

Dahl, K. V. Rydén, N. J. M. Svensson i Kompersmåla, C. I. Asplund, Oscar Olsson

och G. Kobb;

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, A. Wiklund i Brattfors,

P. Nilsson i Bonarp, S. Bengtsson i Norup, O. Olsson i Kullenbergstorp, L. J.

Carlsson-Frosterud, P. M. Olsson i Blädinge, A. Å:son Törnkvist i Karlskrona, B.

F:son Holmgren, J. Olofsson i Digernäs, E. G. E. Eriksson i Stockholm och 6.

Andersson i Höör.

Utskottets

yttrande.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1929:98 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående reglering av Sala— Gysinge—Gävle nya järnvägsaktiebolags skuld till staten. a1 i texten