Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avskrivning av viss del av statslån till Klintehamn—Roma järnvägsaktiebolag.
1929-04-12 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1929:46, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avskrivning av viss del av statslån till Klintehamn—Roma järnvägsaktiebolag.
Dokumentets text
6
Statsutskottets utlåtande Nr 46.
Jfr 46.
Ankom till riksdagens kansli den 12 april 1929 kl. 1 e. in.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
avskrivning av viss del av statslån till Klintehamn—Roma
järnvägsaktiebolag.
(4:e avd.)
Uti en till riksdagen den 25 februari 1929 avlåten proposition, nr 157,
vilken hänvisats till statsutskottets förberedande behandling, har Kungl.
Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för nämnda dag, föreslagit riksdagen
medgiva, att statens den 1 juli 1929 beräknade kapital- och räntefordran hos
Klintehamn—Koma järnvägsaktiebolag må till den del, densamma överstiger
215,000 kronor, avskrivas under de av departementschefen i statsrådsprotokollet
förordade villkor.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.
Klintehamn—Roma järnvägsaktiebolag innehar koncessioner a de båda
järnvägarna Klintehamn—Koma och Klintehamn—(Haxarve) Hablingbo. Den
23 april 1897 respektive den 27 juli 1917 har Kungl. Maj:t, för utförande av
järnvägsanläggningarna, beviljat lån ur allmänna järnvägslånefonden, vilka
utbetalts med 213,250 kronor respektive 360,000 kronor. Å lånet för Klintehamn—Roma
järnväg hava under åren 1902—1925 till riksgäldskontoret inbetalts
tillhopa 101,893 kronor 1 öre, varemot någon inbetalning å det för
järnvägen Klintehamn—Hablingbo beviljade statslånet hittills icke ägt rum.
Skulden för lånen har i följd härav år efter år ökats genom debiterade
oguldna räntor. Under förutsättning, att någon inbetalning icke sker före den
1 juli 1929, kommer skulden för de båda statslånen att då uppgå till 534,381
kronor 35 öre respektive 471,327 kronor 86 öre eller tillhopa 1,005,709 kronor
21 öre, varav 442,353 kronor 15 öre förfallna till betalning.
I en till Kungl. Maj:t ställd, av fullmäktige i riksgäldskontoret med skrivelse
den 14 februari 1929 överlämnad skrift har Klintehamn—Roma järnvägsaktiebolag
hemställt, att bolagets skuldförhållande till staten måtte regleras
i enlighet med ett förslag, som av fullmäktige i riksgäldskontoret tillsatta
utredningsmän den 3 oktober 1928 avgivit.
Av utredningsmännens berörda utredning framgår bland annat följande.
Statsutskottets utlåtande Nr d ti.
7
I bolagets balansräkning vid 1927 års slut vore upptagna bokförda tillgångar
1,381,016 kronor 39 öre och skulder 1,608,159 kronor 7 öre, varav
statslånet (oberäknat anståndsränta) 895,807 kronor 3 öre och aktiekapitalet
586,400 kronor. Den balanserade bristen, 227,142 kronor 68 öre, hade alltså
ännu icke uppnått sådan storlek, att bolaget vore nödgat att inom den närmaste
tiden träda i likvidation. Då emellertid bristen finge väntas komma
att årligen ökas med ett belopp, nära svarande mot räntan å statslånet,
syntes sannolikt, att sådan skyldighet skulle komma att inträda efter omkring
5 år, såvida bolagets skuldförhållanden icke dessförinnan reglerats.
Möjligen skulle kunna ifrågasättas, huruvida icke med en reglering av skulderna
borde anstå, till dess likvidationstvångets inträdande vore mera omedelbart
förestående. Utredningsmännen hade emellertid kommit till den
uppfattningen, att eu omedelbar reglering medförde fördelar såväl för bolaget
som för fordringsägaren, staten, och därför borde snarast genomföras,
såsom ock av fullmäktige i riksgäldskontoret förutsatts.
Utredningsmännen hava sålunda tillstyrkt en reglering av Klintehamn—
Roma järnvägsaktiebolags skuld till staten enligt följande grunder:
Staten medgiver, att bolagets skuld till staten nedskrives till ett belopp
av 215,000 kronor, vilket motsvarar i runt tal, det värde, som järnvägen med
tillbehör kunde anses äga, därest driften nedlades och realtillgångarna realiserades.
Som säkerhet härför skall dels bolaget lämna inteckning i järnvägen å
motsvarande belopp, till förmånsrätten liggande närmast efter en inteckning
å 50,000 kronor, över vilken bolaget må äga att självt förfoga, och dels ställas
av riksgäldskontoret godkänd borgen för vederbörlig förräntning och
amortering av ett skuldbelopp av 150,000 kronor.
Berörda lånebelopp å 215,000 kronor, som med hänsyn till olikheten i
lånevillkor lämpligen uppdelas i två lån, ett å 150,000 och ett å 65,000 kronor,
skall förräntas och återbetalas medelst annuiteter av 5 procent, varvid
ränta beräknas efter 41/2 procent. Ä förfallen, ej likviderad fordran debiteras
överränta med 5 procent.
Staten medgiver bolaget frihet från erläggande av annuitet å ifrågavarande
båda lån under 10 år, räknat från den 1 juli 1929, och skall ränta under
sagda tid ej heller debiteras; ägande riksgäldsfullmäktige att från och med
den 1 juli 1939 beträffande den del av skulden, för vars förräntning och
amortering borgen ej lämnats, påfordra erläggande av ovannämnda annuitet,
om och i den mån fullmäktige efter företagen prövning finna bolagets ekonomiska
ställning medgiva annuiteternas fullgörande. Utdelning å bolagets
aktier må ej äga rum under tid, då annuitet å statslånet eller del därav
icke debiteras.
I övrigt torde för berörda lån böra gälla de bestämmelser, som från och
med år 1923 tillämpas i fråga om lån från allmänna järnvägslånefonden.
Fullmäktige i riksgäldskontoret hava i anledning av berörda utredning och
förslag anfört bland annat följande:
Ehuru staten, i händelse utredningsmännens förslag bifölles, skulle få
vidkännas en förlust, uppgående till nära fyra femtedelar av sin utestående
fordran, ansåge sig fullmäktige dock kunna tillstyrka sagda förslag.
Såsom villkor för skuldregleringen hade uppställts krav på att borgenssäkerliet
ställdes för inbetalning av annuiteterna å lånet nr 1 å 150,000
kronor. Järnvägsbolaget hade med anledning härav hänvänt sig dels till
Svenska Sockerfabriksaktiebolaget, dels ock till tolv landskommuner på
Gotland med anhållan om tecknande av den borgen, som sålunda ifrågasatts.
8
Statsutskottets utlåtande Nr 46.
Såväl nämnda bolag som de tillfrågade kommunerna hade förklarat sig villiga
att teckna ifrågavarande borgen med vissa angivna belopp.
I fråga om realsäkerheten för det till 215,000 kronor nedskrivna statslånet
föresloge utredningsmännen, att densamma skulle utgöras av inteckning
i järnvägarna Klintehamn—Roma och Klintehamn—Hablingbo å motsvarande
belopp, till förmånsrätten liggande närmast efter en inteckning å
50.000 kronor, över vilken bolaget skulle äga rätt att självt förfoga. Genom
denna anordning skulle bolaget, enligt vad utredningsmännen meddelade,
kunna upptaga ett enskilt lån å 50,000 kronor och därigenom sättas i tillfälle
att återställa vissa borgensförbindelser, vilka för bolagets lån dels sedan
äldre tid funnes tecknade av styrelseledamöter och dels till ett belopp av
40.000 kronor tecknats av åtskilliga kommuner. I avseende därpå hade fullmäktige
inhämtat, att bolaget mot säkerhet av kommunernas borgen redan
erhållit ett lån å 20,000 kronor och att avsikten därmed varit att anskaffa
medel till iståndsättande av järnvägarna med tillhörande rullande materiel
och liknande ändamål. Samtliga de kommuner, vilka genom sin borgen
möjliggjort lånets erhållande, hade ock sedermera förklarat sig beredda att
ingå borgen för statslånet å 150,000 kronor, och med hänsyn därtill ville
fullmäktige icke motsätta sig förslaget om att bolaget självt finge disponera
en inteckning med förmånsrätt närmast före statens efter skuldregleringen
återstående fordran.
Beträffande den förmånsrätt, som skulle tillkomma inteckningarna för de
två nybildade statslånen å 150,000 kronor och 65,000 kronor inbördes, ville
fullmäktige förorda, att den förra skuldsumman erliölle företräde framför
den senare. Då avbetalningar å kapitalskulden för förstnämnda lån i framtiden
gjordes, uppkomme därigenom ett överhypotek, vilket, i händelse järnvägsbolaget
verkställt avbetalningarna med användande av egna medel, borde
ställas till riksgäldskontorets förfogande såsom ytterligare säkerhet för lånet
å 65,000 kronor. Skulle åter bolaget för dessa avbetalningar nödgas anlita
Svenska Sockerfabriksbolagets och de tolv kommunernas borgen, syntes dessa
garanter hava berättigade anspråk på att få disponera en mot deras tillskott
svarande andel av förenämnda överhypotek.
Utredningsmännen hade under hand upplyst, att vid de förhandlingar,
som förts mellan dem och representanter för järnvägsbolaget, förslag å bolagets
sida blivit framställt om att beloppet av förut omförmälda botteninteckning
skulle höjas från 50,000 kronor till 60,000 kronor. Enligt vad fullmäktige
hade sig bekant hade emellertid kommunernas borgen för statslånet å
150.000 kronor ingåtts under förutsättning att ifrågavarande inteckning bestämdes
till det lägre beloppet. Den ifrågasatta höjningen skulle emellertid,
på grund av den ställning kommunerna komme att erhålla i förmånsrättsordningen,
kunna för dem medföra eu försämring, och deras samtycke torde
därför, om en höjning ansåges böra ifrågakomma, böra uppställas såsom villkor
för densamma. För egen del ville fullmäktige med anledning av järnvägsbolagets
av utredningsmännen vitsordade behov av medel för järnvägarnas
iståndsättande m. m. ej avstyrka det av bolaget väckta förslaget.
Härjämte ville fullmäktige föreslå, att järnvägarna Klintehamn—Roma
och Klintehamn—Hablingbo i samband med ifrågavarande skuldreglering
sammansloges till eu fastighet, vilken därefter intecknades för bolagets enskilda
gäld och statslånen i den ordning, fullmäktige ovan angivit.
De av utredningsmännen i övrigt föreslagna villkor och bestämmelser för
ifrågavarande skuldreglering hade av fullmäktige granskats, och hade fullmäktige
därvid funnit anledning föreligga till vissa erinringar, huvudsakligen
i syfte att fullständiga utredningsmännens förslag. Med avseende därå
ville fullmäktige meddela följande.
Statsutskottets utlåtande Nr 4ti.
9
Nasom i det föregående voro nämnt, hade Svenska Hockorfabriksaktiebolaget
jämte tolv kommuner på Gotland utläst sig att teckna borgen för
ovan omförmälda statslån a lo(),()00 kronor. Givetvis borde dessa garanter,
för att deras utfästelser skola bliva lagligen bindande, till riksgäldskontoret
avlämna särskilda borgensförbindelser. Härjämte borde iakttagas, att deras
ansvarighet erhölle formen av borgen såsom för egen skuld.
Enligt förslaget skulle bolagets betalningsskyldighet för statslånet å 65,000
kronor inträda först vid den tidpunkt, som fullmäktige bestämde. Emellertid
kunde, efter det att ett dylikt beslut fattats av fullmäktige, inträffa, att
bolagets ekonomiska ställning åter försämrades och att bolaget till följd
därav icke vidare ägde förmåga att inbetala annuiteterna å lånet. I så fall
borde fullmäktige erhålla befogenhet att ånyo, dock endast för viss begränsad
tid, befria bolaget från skyldigheten att verkställa ränte- och amortermgslikvid
å ifrågavarande lån. En liknande föreskrift hade tidigare meddelats
vid regleringen av andra järnvägsbolags skuld till staten.
Vidare torde stadgande böra meddelas om att, i händelse bolaget försattes
i konkurs eller trädde i likvidation eller ock dess järnvägar försåldes
å exekutiv auktion, den del av de två nya statslånen, som då återstode
ogulden, skulle anses vara genast förfallen till betalning.
Utredningsmännen föresloge, att för det nyreglerade lånet å 215,000 kronor
borde gälla de bestämmelser, som från och med år 1923 tillämpades i fråga
om lån från allmänna järnvägslånefonden. Härmed torde åsyftas de i mom.
12, 13 och 15 av sagda bestämmelser förekommande stadgandena. Mot förslaget
i denna del hade fullmäktige ej något att erinra.
På grund av det anförda hava fullmäktige hemställt, att förslag måtte
framläggas till riksdagen om reglering av bolagets skuldförhållande till staten
i enlighet med det av utredningsmännen avgivna förslaget med de av fullmäktige
förordade tillägg.
Fullmäktiges förslag har tillstyrkts av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
Departementschefen har i ärendet anfört följande:
»I det till 1927 års riksdag (proposition nr 154) framlagda, av riksdagen
bifallna förslaget till avskrivning av viss del av statslån till Slite—Roma
järnvägsaktiebolag förutsattes för förslagets genomförande, att en gemensam
trafikförvaltning skulle anordnas för järnvägarna Slite— Koma, Klintehamn—
Koma och Klintehamn—Hablingbo. Denna förvaltning har ock, såsom förut
antytts, kommit till ^ stånd. I berörda proposition framhöll departementschefen
beträffande Klintehamnsbanorna, att, om än desamma icke för det
dåvarande stode inför nödvändigheten att träda i likvidation, förslag till
reglering av dessa järnvägars skulder till staten med det snaraste borde
underställas statsmakternas prövning. Ifrågavarande järnvägars ekonomiska
ställning är visserligen fortfarande sådan, att faran för järnvägsaktiebolagets
trädande i likvidation icke är omedelbart överhängande; av utredningen i
ärendet _ framgår emellertid, att trots den gemensamma trafikförvaltningen
med Slite Roma järnväg sådant resultat av driften å Klintehamnsbanorna
ännu under lång tid icke kan påräknas, att bolaget ens till någon del skall
kunna fullgöra sina förpliktelser på grund av statslånen. Det driftöverskott,
som med gemensam trafikförvaltning torde kunna förväntas, lärer nämligen
under åtskilliga år med all sannolikhet i sin helhet bliva erforderligt för att
försätta och bibehålla bana och rullande materiel i mera trafikdugligt skick
än som under de senaste åren varit möjligt. Vid sådant förhållande torde
man snart nog stå inför den situationen, att bolagets skuldbörda vuxit till
sådan storlek, att likvidation blir nödvändig. Med hänsyn härtill och då
Statsutskottets utlåtande Nr 46.
10
det torde vara otänkbart, att staten någonsin.skall kunna erliålla likvid för
mera än en mindre del av sin fordran, synes den reglering av bolagets skuld
till staten, som sålunda i varje fall lärer bliva oundviklig, därest bolagets
rörelse skall fortsättas, lämpligen böra redan nu vidtagas. Härigenom skulle
bolaget beredas möjlighet att fortsätta sin verksamhet under de mera
tryggade ekonomiska förhållanden, som betingas därav, att bolagets skuld
å statslånen nedskrives till ett belopp, som, såvitt nu kan bedömas, kan av
bolaget förräntas och amorteras. Jag anser mig därför, trots det avsevärda
belopp jämväl av kapitalskulden, som enligt det av utredningsmännen framlagda
förslaget skulle efterskänkas, böra tillstyrka, att skulden regleras i
enlighet med sagda förslag, dock på de av fullmäktige i riksgäldskontoret
föreslagna villkor; statens den 1 juli 1929 beräknade kapital- och räntefordran
skulle sålunda nedskrivas till 215,000 kronor, vilket belopp skulle
fördelas å två lån om respektive 150,000 och 65,000 kronor. Enligt omformälda
förslag skulle bolaget få självt förfoga över en inteckning med basta
förmånsrätt å 50,000 kronor. Att, såsom bolaget ifrågasatt, höja namnda
belopp till 60,000 kronor synes mig, då detta innebure rubbning av de
förutsättningar, varunder vederbörande kommuner tecknat borgen för statslånet
å 150,000 kronor, icke böra ske.
Vid bifall till vad sålunda förordats lärer det få ankomma pa Kungl. Maj:t
att i huvudsaklig överensstämmelse med vad fullmäktige i riksgäldskontoret
därutinnan föreslagit stadga villkor för åtnjutande av de nya lånen å tillhopa
215,000 kronor ävensom meddela bestämmelser rörande lånens förräntande
och återbetalning in. m.»
Utskottets
yttrande.
Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag får utskottet hemställa,
att riksdagen må medgiva, att statens den 1 juli 1929 beräknade
kapital- och räntefordran hos Klintehamn—Itoma järnvägsaktiebolag
må till den del, densamma överstiger 215,000
kronor, avskrivas under de av departementschefen i statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för den 25 februari
1929 förordade villkor.
Stockholm den 12 april 1929.
På statsutskottets vägnar:
ANDERS ANDERSON.
Närvarande: Se under utlåtandet nr 4o.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1929:99 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avskrivning av viss del av statslån till Klintehamn—Ronia järnvägsaktiebolag. a1 i texten