Utlåtande i anledning av väckt motion om anslag till skadeersättningar åt vissa fiskexport firmor på grund av inträffat dröjsmål vid transport åt statens järnvägar.
1929-04-19 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1929:70, Utlåtande i anledning av väckt motion om anslag till skadeersättningar åt vissa fiskexport firmor på grund av inträffat dröjsmål vid transport åt statens järnvägar.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr It).
3
Nr 70.
Ankom till riksdagens kansli den 19 april 1929 kl. 2 e.m.
Utlåtande i anledning av väckt motion om anslag till
skadeersättningar åt vissa fiskexport firmor på grund
av inträffat dröjsmål vid transport åt statens järnvägar.
(4:e avd.)
I en inom andra kammaren väckt motion, nr 144, vilken hänvisats till
statsutskottets förberedande behandling, har herr E. Lithander hemställt,
att riksdagen måtte bevilja ett anslag av sammanlagt 96,583 kronor 53 öre,
att såsom ersättning för de skador och förluster, som under angivna förhållanden
åsamkats de i en motionen bifogad tablå upptagna fiskexportfirmor,
utbetalas till samma fiskexportfirmor med det belopp till envar firma, som
finnes angivet i tablåns sista kolumn.
I fråga om de skäl, motionären anfört till stöd för sin framställning, hänvisas
till motionen.
Under tiden från och med den 26 februari 1924 till och med den 1 påföljande
mars mottog, enligt vad i motionen närmare omförmäles, statens
järnvägar för befordran som ilgods över Trälleborg och Sassnitz till olika
utländska bestämmelseorter från ett flertal fiskexportfirmor i Göteborg färsk
sill, som i Göteborg inlastades i av järnvägen tillhandahållna järnvägsvagnar.
Dessa vagnar befordrades emellertid icke med färja från Trälleborg förrän
under dagarna den 7, den 8 och 9 mars 1924. Genom dröjsmålet med vagnarnas
avsändande från Trälleborg tog sillen skada, och åsamkades fiskexportfirmorna
därigenom förlust och kostnader till belopp, som enligt uppgift
skulle sammanlagt uppgå till omkring 100,000 kronor.
Ifrågavarande ersättningsanspråk hava varit föremål för domstols prövning,
varvid dock de framställda yrkandena ogillats. I dom den 28 november
1928 har högsta domstolen utlåtit sig sålunda:
»I målet är väl upplyst, att till följd av issvårigheter färjförbindelsen
mellan Trälleborg och Sassnitz under tiden från och med den 25 februari
till och med den 6 mars 1924 varit vissa dagar helt inställd och andra dagar
endast kunnat i begränsad omfattning upprätthållas, samt att till följd härav
de i målet ifrågakomna elva vagnslaster färsk sill, vilka avsänts från Göteborg
under tiden från och med den 26 februari till och med den 1 mars,
icke kunnat vidarebefordras från Trälleborg till Sassnitz förrän den 7, den
8 och den 9 mars.
Med hänsyn till förhallandena, sådana de gestaltat sig under dagarna före
den 2 mars, få emellertid järn vägsmyndigheterna anses dittills icke hava
4
Statsutskottets utlåtande Nr 70.
Utskottets
yttrande.
saknat fog för sitt antagande, att avbrottet icke skulle bliva av varaktigare
beskaffenhet, utan att färjförbindelsen skulle kunna i erforderlig utsträckningupptagas
inom sådan tid, att fara för godsets försämring icke behövde föreligg3--
vid
sådant förhållande kunna järnvägsmyndigheterna genom att ej låta
sända vagnarna över Danmark eller förrän den 2 mars utsända meddelande,
däri avsändaren underrättats om hindret och hans förfogande över godset
infordrats, icke anses hava åsidosatt vad dem enligt de för befordringen
gällande föreskrifter ålegat.
Då bolaget*) ej heller eljest ådagalagt någon omständighet, på grund varav
järnvägsstyrelsen skulle kunna åläggas ersättningsskyldighet i omstämda
hänseendet, prövar Kungl. Maj:t vidkommande huvudsaken lagligt fastställa
hovrättens domslut.
I fråga om rättegångskostnaderna varder med hänsyn till sakens beskaffenhet
hovrättens dom på det sätt ändrad, att bolaget befrias från den bolaget
i sådant hänseende ålagda betalningsskyldighet.
Bolaget berättigas att återbekomma det till säkerhet för kostnadsersättning
åt motparten nedsatta belopp, etthundrafemtio kronor.»
Av utredningen framgår att såväl de båda underrätterna som högsta domstolen
ogillat framställda krav på ersättning i anledning av det inträffade
dröjsmålet med ifrågavarande godsvagnars befordran. Att riksdagen, sedan
det mot statsverket framställda anspråket på gottgörelse sålunda blivit efter
rättegång i laga ordning ogillat, nu skulle ställa medel till förfogande för
reglering av samma fordringsanspråk, måste av principiella skäl ingiva betänkligheter.
På grund härav och under hänvisning i övrigt till ovan återgivna domsskäl
får utskottet därför avstyrka motionen.
Utskottet hemställer alltså,
att herr Lithanders förevarande motion (II: 144) ej må av
riksdagen bifallas.
Stockholm den 19 april 1929.
På statsutskottets vägnar:
ANDERS ANDERSON.
*) Aktiebolaget Almquists fiskaffär.
Närvarande: se under utlåtandet nr 69.
Stockholm. K. I,. Beckmans Boktr., 1 ''ce''c
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.