Sök i Ratio Lex

Statsutskottets utlåtande Nr 84

1929-04-30 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1929:84, Statsutskottets utlåtande Nr 84

Dokumentets text

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 84.

15

Nv 84.

Ankom till riksdagens kansli den 30 april 1929 kl. 12 m.

inlåtande i anledning av väckt motion om utgivande till

majoren Erik Holmquist av visst belopp, utgörande

till statsverket återbetalade dyrtid still ägg åt vissa

officerare.

(l:a avd.)

Uti en inom andra kammaren av herr 2V". Holmström väckt motion, nr

24G, har hemställts, att riksdagen må anvisa 1,293 kronor och 86 öre att

betalas till förre regementsintendenten vid kungl. livgardet till häst, nuvarande

majoren vid Intendenturkåren Erik Holmquist, för av honom på

grund av i motionen omförmälda förhållanden gjord inbetalning till statsverket.

Motionären har till stöd för sin framställning anfört följande.

»Under år 1918 utbetalade kassaförvaltningen vid kungl. livgardet till häst

dyrtidstillägg å lönetillägget till officerare för tjänstehästar.

Häröver gjorde vederbörlig revision anmärkning. Kungl. kammarrätten

förklarade dock, att dessa utbetalningar gjorts i enlighet med gällande författningar

och ogillade anmärkningen. Efter besvär hos Kungl. Maj:t godkände

Kungl. Maj:t emellertid anmärkningen.

Det anmärkta beloppet 10,231 kronor och 98 öre har i vanlig ordning

återbetalats.

Den 15 mars 1921 alltsa omkring tre år efter det utbetalningen verkställts

— ankom till kassaförvaltningen vid kungl. livgardet till häst ytterligare

anmärkning å 1,842 kronor och 48 öre, vilket belopp på grund av

revisionens förbiseende icke medtagits i den tidigare gjorda anmärkningen.

Efter regementsintendentens i ärendet avgivna förklaring ogillade kungl.

kammarrätten även denna anmärkning. Vederbörande revision besvärade sig

hos Kungl. Maj:t, som godkände anmärkningen. Detta Kungl. Maj:ts beslut

delgavs kassaförvaltningen vid kungl. livgardet till häst den 5 februari 1926,

alltså åtta ar efter det de anmärkta utbetalningarna verkställts.

Dåvarande regementsintendenten vid K. 1, kaptenen Erik Holmquist, ingick

den 23 mars 1926 till Kungl. Maj:t med underdånig ansökan att av

nåd bliva befriad från återbetalningsskyldighet, framhållande bland annat

svårigheten att efter åtta år återfordra de anmärkta dyrtidstilläggen av

den personal, till vilken de utbetalats. Denna ansökan blev bifallen endast

i vad den rörde utbetalning till tre då avlidna officerare. Det återstående

beloppet 1,293 kronor och 86 öre skulle emellertid av kapten Holmquist

inbetalas till statsverket. Kungl. Maj:ts ifrågavarande beslut delgavs kapten

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 84.

Utskottets

yttrande.

Holmquist den 2 mars 1928. Målet har således blivit slutgiltigt avgjort

först tio år efter det utbetalningarna verkställts.

För kapten Holmquist skulle det naturligtvis bliva svårt att efter tio år

av vederbörande löntagare, vilka för övrigt skingrats från regementet, återkräva

beloppen. Kapten Holmquist lämnades av riksräkenskapsverket emellertid

icke tillfälle att vidtaga några sådana åtgärder. Ty redan den 19 mars

underrättades lian av förste stadsfogden, till vilken saken var överlämnad

för indrivning, att om beloppet icke vore inbetalt före den 23 mars alltsa

inom fyra dagar — »kommer exekutiv förrättning att ske utan vidare anmaning

och även i gäldenärs frånvaro.

Kapten Holmquist nödgades då låna pengar för att undgå exekutiv åtgärd.

Över detta synnerligen bryska sätt att behandla tjänsteman i redogörareställning

kunna en del reflexioner göras.

Till saken hör vidare, att bestämmelserna i vederbörlig författning angående

dyrtidstilläggs åtnjutande voro så avfattade, att de anmärkta utbetalningarna

mycket väl kunna anses försvarade. Kungl. kammarrätten var ju

också av den meningen, att utbetalningarna varit riktiga.

Andemeningen torde också hava varit, att sadant dyrtidstillägg skulle

utgå. Och redan i juli 1921 intogs i författningen eu preciserad bestämmelse

därom, att dyrtidstillägg å lönetillägg för tjänstehästar skall utgå.

Det måste därför vara billigt, att kapten Holmquist befrias från sin omnämnda

återbetalningsskyldighet.»

Utskottet har med stöd av 46 § riksdagsordningen över motionen inhämtat

yttranden från arméförvaltningens civila departement och riksräkenskapsverket,

vilka yttranden sasom bilagor fogats vid detta utlåtande (Bil.

A och B).

Utskottet, som ansluter sig till vad ämbetsverken i ovanberörda yttranden

anfört i frågan, har, särskilt med hänsyn till det förhållande, att Holmquist

icke gjort något försök att av löntagarna återfå de till dem oriktigt utbetalda

beloppen, icke ansett sig kunna tillstyrka motionärens förslag.

Utskottet hemställer alltså,

att herr Holmströms förevarande motion (II: 246) icke må

till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 30 april 1929.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Närvarande: se under utlåtandet nr 80.

Reservation:

av herr Holmgren, som ansett, att utskottet bort tillstyrka bifall till den

i ämnet väckta motionen.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 84.

17

Bilaga A.

Yttrande.

Enligt utslag den 14 oktober 1919 förklarade Kungl. Maj:t i regeringsrätten,

att dyrtidstillägg icke finge beräknas å lönetillägg för tjänstehästar.

Nämnda utslag kungjordes under not. I. 207 i regeringsrättens årsbok, som

tillställes truppförbanden. Först vid 1921 års riksdag (prop.-nr 326, sid. 45,

riksdagens skrivelse nr 373) medgavs, att dyrtidstillägg fick utgå å nu ifrågavarande

lönetillägg. I dyrtidstilläggskungörelsen den 29 juni 1921, vilken

trädde i kraft den 1 juli 1921, angavs särskilt, att dyrtidstillägg finge utgå

på ifrågavarande lönetillägg.

Med anledning av vad i motionen anförts angående svårigheten för majoren

Holmquist att av vederbörande återfordra de felaktigt utbetalda dyrtidstillläggen,

får kungl. arméförvaltningens civila departement meddela följande.

Den första anmärkning, som i nu angivna hänseende utställdes av kungl. arméförvaltningens

revision mot räkenskaperna vid förutvarande kungl. livgardet

till häst, gällde räkenskapsåret 1918. Anmärkningen kommunicerades kaptenen

Holmquist den 26 juni 1919. Anmärkningen fastställdes sedermera av Kungl.

Maj:t i regeringsrätten den 24 maj 1921 (årsboken not. Fö 155), sålunda några

få månader efter det att den i motionen omförmälda anmärkningen ankom till

kungl. livgardet till häst.

Enligt beslut den 12 februari 1926 lämnade Kungl. Maj:t utan bifall en av

Holmquist gjord underdånig ansökning om befrielse från återbetalningsskyldighet

på grund av regeringsrättens sistberörda utslag. Det till återbetalning

fastställda beloppet inlevererades därefter den 11 mars 1926.

På grund av vad nu anförts och då av motionen icke framgår, att Holmquist

gjort något försök att av löntagarna återfå de till dem oriktigt utbetalda beloppen,

anser departementet, med hänsyn jämväl till de konsekvenser, som ett

bifall till motionen skulle medföra, sig icke kunna tillstyrka den gjorda framställningen.

Stockholm den 22 mars 1929.

LUDVIG WIDELL.

M. Kinnandeb.

Nils Rosén.

Bilaga B.

Till riksdagens statsutskott.

Riksräkenskapsverket har av Kungl. Maj:t anbefallts att till statsutskottet

avgiva utlåtande över en av N. Holmström i andra kammaren väckt motion,

nr 246, om utgivande till majoren Erik Holmquist av visst belopp, utgörande

till statsverket återbetalade dyrtidstillägg åt vissa officerare.

I anledning härav har riksräkenskapsverket införskaffat ett utav tillförordnade

revisionskommissarien C. Lundin i ärendet avgivet yttrande, som härmed

överlämnas. Till de i detta yttrande meddelade uppgifterna torde få läggas,

att Holmquist i den av Lundin omnämnda, till chefen för riksräkenskapsverket

ställda skriften angivit, att det i yttrandet omförmälda telefonsamtalet ägt

rum den 5 eller 6 mars 1928.

Bihan g till riksdagens protokoll 1929. 6 samt. 44 häft. (Nr 80—85.)

894 29 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr 84.

Beträffande själva saken får riksräkenskapsverket framhålla, att under år

1925 i regeringsrätten avgjordes ett flertal mål av samma beskaffenhet som

det i motionen avhandlade och avseende utbetalningar under åren 1919 och

1920. Av regeringsrättens årsbok framgår (not Fö. 240) att samtidigt med att

utslaget meddelades i nu ifrågavarande mål regeringsrätten avstyrkte en av

Holmquist särskilt gjord ansökning rörande befrielse från honom genom Kungl.

Maj:ts utslag den 24 maj 1921 ålagd återbetalningsskyldighet för utbetalningar

av enahanda beskaffenhet under år 1918 ävensom att Kungl. Maj:t i statsråd

den 12 februari 1926 beslöt i enlighet med regeringsrättens hemställan. Holmquist

torde alltså redan i början av år 1926 hava haft afl anledning antaga, att

en nådeansökan i det nu omhandlade anmärkningsmålet icke skulle bifallas, så

mycket hellre som i övrigt tidigare behandlade ansökningar om efterskänkande

av återbetalningsskyldighet i liknande fall av Kungl. Maj :t lämnats utan bifall.

Då riksräkenskapsverket icke kan finna några särskilda skäl tala för, att

majoren Holmquist skulle genom beslut av riksdagen försättas i bättre ställning

än övriga redogörare i liknande mål, får riksräkenskapsverket avstyrka bifall

till motionen.

I handläggningen av detta ärende har, förutom undertecknade, deltagit tillförordnade

byråchefen Runemark.

Stockholm den 26 februari 1929.

ERIK STRIDSBERG.

Richard Vide.

Till riksräkenskapsverket.

Såsom infordrat yttrande över en i riksdagens andra kammare väckt motion

nr 246 i fråga om beredande av ersättning till förre regementsintendenten vid

livgardet till häst numera majoren vid intendenturkåren E. Holmquist för av

honom inbetalda anmärkningsmedel får undertecknad vördsamt anföra följande.

I motionen göres gällande, att major Holmquist i sin redogörareställning

blivit behandlad på ett synnerligen bryskt sätt. Då motionären med detta påstående

synes avse riksräkenskapsverket, får undertecknad, som enligt ämbetsverkets

uppdrag handlagt ifrågavarande verkställighetsärende, giva följande

redogörelse för ärendets behandling.

Kungl. Maj:ts utslag i anmärkningsmålet meddelades den 24 november 1925.

Riksräkenskapsverket översände utslaget för verkställighet till chefsämbetet för

livgardet till häst med skrivelse den 20 januari 1926. Sekundchefen för livgardet

till häst meddelade i skrivelse den 10 februari 1926, att Holmquist

ämnade hos Kungl. Maj:t söka befrielse från återbetalningsskyldigheten, varför

tillsvidare borde få anstå med åtgärder för utslagets bringande till verkställighet.

Denna skrivelse överlämnades av chefen för revisionsbyrån under hand till

mig med uppdrag att meddela Holmquist, att uppskov icke kunde beviljas. Jag

underrättade Holmquist per telefon härom och tilläde därvid tillika, att dylikt

uppskov brukade medgivas i den formen, att den tjänsteman hos riksräkenskapsverket,

som hade att handlägga indrivningsärendet, avvaktade utgången av

nådeansökningens prövning innan vidare verkställighetsåtgärder fullföljdes.

Tillika anhölls att meddelande måtte sändas mig, när nådeansökningen inlämnats

i departementet. Något meddelande härom erhöll jag aldrig, men förvissade

jag mig om att nådeansökning verkligen ingivits. Denna ansökning ingavs

dock först den 7 april 1926 eller således först omkring två månader efter det

begäran om verkställighet avlåtits.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 84.

19

Sedan nådeansökningen den 13 januari 1928 avslagits, anhöll jag per telefon

hos Holmquist om besked, hur han ämnade ordna med verkställigheten. Holmquist

förklarade sig då sakna möjligheter att erlägga beloppet men tilläde, att

han hade för avsikt att hos en riksdagsman utverka, att denne skulle väcka

motion om beviljande av ersättning åt Holmquist för vad han bleve nödsakad

att betala. Jag erinrade därvid om att motionstiden för det årets riksdag redan

var till ända och att jag icke längre ansåg mig böra taga på mig ansvaret för

ett fortsatt uppskov med verkställighetsåtgärderna samt att svårigheterna för

mig i detta avseende ökades därav att anmärkningsförfattaren hade rätt till

provision å anmärkta beloppet och alltså kunde komma med yrkande om skadestånd,

därest på grund av underlåtenhet å min sida att driva in beloppet detta

icke skulle komma att inflyta. Jag framhöll därför, att det icke återstod för

mig någon annan utväg än att hos överståthållarämbetet begära handräckning

för beloppets uttagande, enär livgardet till häst upphört att existera och något

annat truppförbands myndigheter icke kunde anses hava skyldighet att taga

befattning med ärendet. Vidare betonade jag för Holmquist, att, sedan ärendet

överlämnats till överståthållarämbetet, något uppskov med verkställigheten

icke vore att påräkna. Holmquist förklarade sig då inse, att intet annat återstod

än att överlämna ärendet till överståthållarämbetet och begärde icke något

vidare anstånd för att ordna saken.

Icke desto mindre ingav han härefter till riksräkenskapsverkets chef en

skrift, däri han beklagade sig över brutal behandling från ämbetsverkets sida

och anhöll att ärendets överlämnande till överståthållarämbetet skulle återkallas.

Med anledning av denna skrivelse inkallades jag till förhör inför generaldirektören,

vilken, sedan jag fått redogöra för ärendets behandling, uppdrog

åt chefen för revisionsbyrån att meddela Holmquist, att, då beloppet i fråga,

som utdömts genom Kungl. Maj:ts utslag den 24 november 1925, var till betalning

förfallet redan vid sist angivna tidpunkt, undertecknad haft fog för sin

åtgärd att i mars 1928 utlämna handlingarna för beloppets indrivning. Vid

sådant förhållande funne sig ämbetsverkets chef förhindrad tillmötesgå Holmquists

anhållan om återkallande av den hos överståthållarämbetet begärda

handräckningen.

Av det sagda synes mig framgå, att i den mån den remitterade motionen

bygger på den omständigheten att Holmquist i detta indrivningsärende av

myndigheterna skulle ha blivit »synnerligen bryskt behandlad», måste den

anses sakna fast grund. Huruvida skäl i övrigt för bifall föreligga, kan icke

anses falla inom området för min befattning med ifrågavarande ärende.

Stockholm den 22 februari 1929.

CARL LUNDIN.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.