Sök i Ratio Lex

Utlåtande angående regleringen för budgetåret 1929/1930 av utgifterna för kapitalökning i avseende å postoch telegrafverken samt statens järnvägar och statens vattenfallsverk.

1929-03-08 · 40 sidor, varav 39 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 39 av 40 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1929:9, Utlåtande angående regleringen för budgetåret 1929/1930 av utgifterna för kapitalökning i avseende å postoch telegrafverken samt statens järnvägar och statens vattenfallsverk.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

1

Nr 9.

Ankom till riksdagens kansli den 8 mars 1929 kl. 12 m.

Utlåtande angående regleringen för budgetåret 1929/1930 av utgifterna

för kapitalökning i avseende å post- och telegrafverken

samt statens järnvägar och statens vattenfallsverk.

(4:e avd.)

Postverket.

l:o) Uti den till riksdagen den 4 januari 1929 avlåtna propositionen (nr 1) Inköp av

angående statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1929/1930 har inv*nt*rlerKungl.

Maj:t i avseende å postverket (punkt 1 av det vid propositionen under l-l-J )

rubrik »Utgifter för kapitalökning: bil. 2» fogade statsrådsprotokollet över

kommunikationsärenden för nämnda dag) föreslagit riksdagen att för inköp

av inventarier för postverkets behov för budgetåret 1929/1930 anvisa ett rereservationsanslag

av 800,000 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid. 5—9 i åberopade

statsrådsprotokollet.

För inköp av inventarier hava för budgetåren 1926/1929 anvisats respektive

750,000, 700,000 och 900,000 kronor. För budgetåret 1929/1930 har generalpoststyrelsen

hemställt om ett anslag av 850,000 kronor.

Departementschefen har för egen del erinrat, att generalpoststyrelsens anslagsäskande

avsåge i huvudsak dels tillgodoseende av det inventariebehov,

som sammanhängde med poströrelsens normala utveckling, och dels anskaffande

av maskiner och andra tekniska hjälpmedel, som skulle möjliggöra ett

ändamålsenligare bedrivande av poströrelsen och driftkostnadernas nedbringande.

Vad anginge den av styrelsen anordnade postdiligenstrafiken, syntes

densamma hava bedrivits på ett sätt och med ett ekonomiskt resultat, som torde

kunna betraktas såsom tillfredsställande, då postverkets kostnader för posttransporterna

därigenom kunnat nedbringas.

*) Hänvisar till punkt i statsrådsprotokollet.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 6 sand. 9 häft. (Nr 9.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

Utskotte 18

yttrande.

Inköp av

fastigheten

nr 1 i

kvarteret

Brunkhuvudet

i Stockholm.

[2.]

I likhet med vad fallet vore de två föregående budgetåren förefunnes vid

ingången av budgetåret 1928/1929 icke någon odisponerad del kvar å inventarieanslaget.

På grund härav syntes någon större besparing å anslaget icke

kunna påräknas med ingången av nästkommande budgetår. Då det emellertid

vore nödvändigt att framgå med försiktighet vid utökning av postverkets

inventariestock, ansåge sig departementschefen böra föreslå en nedsättning i

det av styrelsen begärda beloppet till 800,000 kronor.

Under hänvisning till vad departementschefen i ärendet anfört, får utskottet

tillstyrka Kungl. Maj:ts förevarande förslag.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må för inköp av inventarier för postverkets

behov för budgetåret 1929/1980 anvisa ett reservationsanslag

av 800,000 kronor.

2:o) Kungl. Maj:t har (punkt 2) föreslagit riksdagen, att för inköp för

postverkets räkning av fastigheten nr 1 i kvarteret Brunkhuvudet i Stockholm

för budgetåret 1929/1930 anvisa ett reservationsanslag av 2,050,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 10—18 av statsrådsprotokollet.

Till följd av att poströrelsen vid postkontoret Stockholm 16 efter sammanslagningen

med postkontoret Stockholm 15 (vid Arsenalsgatan) ökats hastigare

än kunnat förutses hava — på sätt i statsrådsprotokollet närmare belyses

— kontorets nuvarande lokaler vid Gustav Adolfs torg redan visat sig

mindre tillfredsställande. Med den betydande avgående post, som behandlas

vid detta postkontor med dess centrala läge i bank- och affärskvarteren, har,

anför departementschefen, en besvärande utrymmesbrist uppkommit, särskilt

för kassaexpeditionen, och de olägenheter, som kontorets förläggning i två våningar

givetvis medföra för såväl trafikanterna som för postverket i form av

omgång vid postbehandlingen och därmed ökade personalkostnader, hava med

rörelsens oväntat hastiga stegring alltmer framträtt. Då denna stegring, såvitt

nu kan bedömas, torde komma att fortgå och då nyss angivna olägenheter

icke kunna avhjälpas genom förändringar inom de nuvarande lokalerna,

har det ansetts nödvändigt att i god tid före hyrestidens utgång den 1 oktober

1934 söka anskaffa lokaler, som bättre kunna tillgodose behovet för poströrelsen

i denna del av staden för eu längre tid framåt.

Enligt vad generalpoststyrelsen i skrivelse den 13 september 1928 anmält

har styrelsen funnit angeläget att kunna förvärva en annan lokal på välbelägen

plats och av sådan storlek, att densamma kunde bliva för framtiden

fullt tillräcklig att mottaga all trafik, som förekomme inom berörda område.

Detta hade nu också lyckats, i det att postverket erbjudits att få inköpa

fastigheten nummer 1 i kvarteret Brunkhuvudet i Stockholm av nuvarande

ägaren aktiebolaget Nordiska handelsbanken i likvidation. Fastigheten i

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

3

fråga, som begränsades av Karduansmakare-, Malmtorgs- och Jakobsgatorna,

hade en tomtaTeal av 1,568.3 kvadratmeter. Å densamma hade — ursprungligen

för Aktiebolaget Industribankens räkning ■— för omkring 8 år sedan

uppförts en byggnad av sten i, förutom källare i två plan, fem våningar

mot Malmtorgsgatan och fyra mot de övriga gatorna. Våningarna ovanför

bottenvåningen vore grupperade omkring en ljusgård.

Fastigheten försåldes till postverket för 2,050,000 kronor. Densamma vore

taxeringsvärderad till 3,000,000 kronor, därav tomten till 1,250,000 kronor.

Byggnaden vore brandförsäkrad för 2,900,000 kronor.

Byggnaden hade undersökts av professorn E. Lallerstedt och befunnits i

synnerligen gott stånd.

Generalpoststyrelsen hade beträffande fastighetsköpet förhandlat med byggnadsstyrelsen,

som tillstyrkt köpet i fråga.

Beträffande den ekonomiska innebörden av det ifrågasatta fastighetsförvärvet

ävensom därom upprättat avtal har styrelsen i övrigt anfört bland annat

följande:

För lokalerna utefter Karduansmakaregatan i våningen 1 trappa upp, för lokalerna

i våningarna 2, 3 och 4 trappor upp samt för vissa lagerrum i källarvåningarna

komme att -— med tillämpning av nu avtalade hyrespriser -— inflyta

för helt år räknat 73,800 kronor. För i byggnaden förefintliga två bostadslägenheter,

avsedda för portvakt och värmeskötare, beräknades en årshyra av 1,500

kronor. För de utrymmen — lokalerna utefter Jakobs- och Malmtorgsgatorna

i våningen 1 trappa upp samt kassavalven m. m. i källarvåningarna ■—- vilka

förut, under den tid, bank varit inrymd i byggnaden, disponerats av banken men

vilka utrymmen icke skulle komma att tagas i anspråk för postkontorets räkning,

beräknade styrelsen en hyra av för kontorsrummen 18,000 kronor och för

valven i källaren 5,000 kronor, allt för helt år räknat. Om till detta belopp

lades uppskattad hyra för postkontorslokalen med 60,000 kronor, motsvarande

50 kronor per kvadratmeter, ett pris, som med hänsyn till nu ifrågavarande

lokalers läge och ändamålsenlighet och vid jämförelse med postverkets kostnader

för förhyrda lokaler måste betecknas såsom lågt, skulle alltså årsavkastningen

å det nedlagda kapitalet uppgå till 158,300 kronor, motsvarande 7,7 %.

Den uppskattade hyran för den blivande postkontorslokalen vore visserligen

25,000 kronor högre än hyran för den nuvarande lokalen, men härvid vore att

märka, att, därest postverket för att kunna avveckla trafiken skulle nödgas

ånyo inrätta ytterligare ett postkontor i trakten, detta skulle kräva en merkostnad

av omkring 60,000 kronor per år. Genom den nu uppkomna möjligheten

att erhålla en lokal av för framtiden fullt tillräcklig storlek för allenast ett

centralt beläget postkontor komme postverket sålunda i allt fall att göra en ej

obetydlig årlig kostnadsbesparing.

Styrelsen, som sålunda ansett ett förvärvande för postverkets räkning av här

ifrågavarande fastighet synnerligen förmånligt, hade med nuvarande ägaren,

A. B. Nordiska Handelsbanken i likvidation, träffat på Kungl. Maj:ts och riksdagens

godkännande före den 1 juli 1929 beroende avtal om inköp av fastigheten

mot ovan angivna köpeskilling, 2,050,000 kronor. Enligt köpekontraktet

skulle köpeskillingen erläggas den 2 juli 1929 och tillträde ske den 1 januari

1930. Säljaren hade förbundit sig att föranstalta, att postverket befriades från

nu gällande kontrakt om förhyrande av nuvarande lokaler för postkontoret Stockholm

16 för tiden efter den 1 oktober 1930, från vilken tidpunkt postkontoret

beräknats skola taga de nya lokalerna i anspråk.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

Köparen å sin sida hade måst förbinda sig att övertaga den brandförsäkring

för all framtid av fastigheten, varom säljaren avtalat med Stockholms stads

brandförsäkringskontor. Ifrågavarande avtal avsåge ett brandstodsbelopp av

2,900,000 kronor mot en engångspremie av 46,600 kronor, vilken premie gäldats

genom skuldförbindelse att under en tid av 28 år avbetalas genom annuiteter om

2,796 kronor att erläggas första gången inom slutet av december månad 1922.

Åtta sådana annuiteter skulle på nyåret 1930 vara av säljaren erlagda, och

köparen skulle då hava att erlägga återstående tjugu till och med år 1949 eller

genom engångsinbetalning inlösa skuldförbindelsen omedelbart.

Departementschefen har för egen del i ärendet anfört bland annat följande

:

»Av utredningen framgår, att den lämpligaste och — om man ser förhållandena

på längre sikt —- mest ekonomiska utvägen att vinna ett dylikt syfte är

att inom detta område av staden fortfarande hava endast ett postkontor och

inrymma detsamma i egen fastighet. Ett lämpligt tillfälle härtill har nu

yppats genom att för postverkets räkning kan förvärvas fastigheten nr 1 i

kvarteret Brunkhuvudet vid Malmtorgsgatan. I denna fastighet, som är tämligen

ny och befinner sig i mj^cket gott skick, kunna icke blott erhållas välbelägna

och för mycket lång tid framåt tillräckliga lokaler för ifrågavarande

postkontor utan jämväl beredas utrymme för åtskilliga statsinstitutioner i

huvudstaden, för vilka nu lokaler måste förhyras. I sistnämnda hänseende

torde få erinras, att för statsverkets räkning förhyras avsevärda utrymmen

i huset Vasagatan 23—25 (Auditorium), för vilka hyrestiden utgår den 1

april 1932. Då det med hänsyn till angelägenheten att i möjligaste män undvika

förhyrning för statsverkets räkning synes önskvärt, att lokaförhymingen

i Auditorium icke förlänges utöver nyss angivna tidpunkt, kunna vissa därstädes

inrymda mindre statsinstitutioner med fördel beredas permanent förläggning

i förevarande fastighet, och de utrymmen, som icke beräknas bliva

använda för statsverkets räkning, torde på grund av fastighetens centrala läge

utan svårighet kunna liksom nu uthyras till enskilda.

Vad beträffar den ekonomiska sidan av fastighetsförvärvet, torde den betingade

köpeskillingen, 2,050,000 kronor, i betraktande av byggnadens goda

läge och beskaffenhet icke kunna anses oskälig. Av utredningen framgår ock,

att tillfredsställande förräntning av det i fastigheten nedlagda kapitalet kan

påräknas. I fråga om möjligheten för postverket att tidigare än enligt gällande

hyreskontrakt frånträda den nuvarande postkontorslokalen har, enligt

vad jag inhämtat, med hyresvärden träffats överenskommelse den 20 september

1928, enligt vilken hyresvärden under förutsättning av Kungl. Maj :ts och

riksdagens godkännande före den 1 juli 1929 av förevarande fastighetsförvärv

medgivit, att berörda hyreskontrakt må upphöra att gälla den 1 oktober 1930,

mot det att aktiebolaget Göteborgs Handelsbank förbundit sig att för nuvarande

ägaren av fastigheten nr 1 i kvarteret Brunkhuvudet såsom gottgörelse

för den sålunda medgivna förkortningen i hyrestiden till hyresvärden nämnda

dag utbetala ett belopp av 100,000 kronor.

. Vidkommande slutligen det i avtalet stadgade övertagandet av brandförsäkring

för fastigheten skola enligt gällande bestämmelser rörande kommunikationsverkens

förnyelsefonder utgifter för försäkring av sådan egendom, för

vilken avsättning till förnyelsefond äger rum, icke förekomma. Enligt vad

jag inhämtat väntas den årliga utdelningen å brandförsäkringen, som nu utgår

med 570 kronor, från och med år 1934 bliva höjd till 2,900 kronor och sålunda

överstiga annuiteten för premielånets amortering. Då de utgifter, som

försäkringen sålunda kommer att medföra för postverket, bliva obetydliga,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 0. 5

torde generalpoststyrelsens hemställan i fråga om brandförsäkringen böra bifallas.

»

Att de lokaler, varöver postkontoret Stockholm 16 för närvarande förfogar,

äro otillräckliga och i övrigt för sitt ändamål mindre lämpliga har redan tidigare

vitsordats av riksdagens år 1925 församlade revisorer.

Såvitt utskottet kan finna, skulle genom ett antagande av ifrågavarande

anbud öppnas möjlighet till en gynnsam lösning av postkontorets lokalfråga.

De erbjudna köpevillkoren synas skäliga; jämväl ur allmän förräntningssynpunkt

kan beräknas, att förvärvet av ifrågavarande, med hänsyn till sitt läge

och beskaffenhet i övrigt synnerligen värdefulla fastighet, skall för staten

ställa sig gynnsamt.

Utskottet finner välbetänkt att, på sätt departementschefen antytt, vissa för

postverket ej erforderliga delar av fastigheten disponeras för tillgodoseende av

andra statsinstitutioners lokalbehov.

Med tillstyrkande alltså av Kungl. Maj:ts förevarande förslag hemställer

utskottet,

att riksdagen må för inköp för postverkets räkning av

fastigheten nr 1 i kvarteret Brunkhuvudet i Stockholm för

budgetåret 1929/1930 anvisa ett reservationsanslag av

2,050,000 kronor.

3 ro) Kungl. Maj:t har (punkt 3) föreslagit riksdagen att för uppförande

av posthusbyggnad i kvarteret Resedan i Stockhöim för budgetåret 1929/1930

anvisa ett reservationsanslag av 168,000 kronor.

För inköp av ett i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden den

16 mars 1928 omförmält område i kvarteret Resedan (vid Odengatan) i Stockholm

samt uppförande därå av en posthusbyggnad har riksdagen för budgetåret

1928/1929 anvisat 667,000 kronor. Härav belöpa 167,000 kronor å tomtköpet

och 500,000 kronor å posthusbyggnaden, vilken beräknats draga en kostnad

av 668,000 kronor.

I överensstämmelse med 1928 års riksdagsbeslut torde det återstående anslagsbelopp

av 168,000 kronor, som erfordras för byggnadens fullbordan, nu

böra anvisas.

Utskottet får alltså tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förevarande förslag

och hemställer,

att riksdagen må för uppförande av posthusbyggnad i kvarteret

Resedan i Stockholm för budgetåret 1929/1930 anvisa

ett reservationsanslag av 168,000 kronor.

Utskottets

yttrande.

Posthusbyggnad

i

kvarteret

Resedan i

Stockholm.

[3.]

Utskottets

yttrande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

Motion

rörande ny

posthusbyggnad

i

Kramfors.

Utskottets

yttrande.

4:o) I en inom andra kammaren väckt motion, nr 214, har herr C. O. Johansson

i Sollefteå hemställt, att riksdagen måtte besluta att för inköp av tomt och

uppförande av posthusbyggnad i Kramfors för budgetåret 1929/1980 under

utgifter för kapitalökning anvisa ett reservationsanslag av 106,000 kronor,

att utgå av lånemedel.

I fråga om de skäl, motionären anfört till stöd för sin framställning, får utskottet

hänvisa till motionen.

På sätt departementschefen (sid. 18) omförmält, har generalpoststyrelsen i

skrivelse den 31 augusti 1928 framlagt förslag till inköp av tomt samt uppförande

därå av nybyggnad för postkontoret i Kramfors. Sedermera har generalpoststyrelsen

med skrivelse den 4 december 1928 överlämnat ritningar och

kostnadsberäkningar rörande den ifrågasatta nybyggnaden, och har styrelsen

hemställt, att för berörda tomtförvärv och nybyggnad måtte för budgetåret

1929/1930 anvisas 106,000 kronor.

Departementschefen har emellertid ej ansett sig kunna förorda bifall till förslaget,

då med anordnande av förbättrade lokaler syntes kunna anstå.

Hyrestiden för de nuvarande postkontorslokalerna i Kramfors utgår den 30

september 1930. Även om överenskommelse rörande förlängning av hyreskontraktet

skulle kunna uppnås, äro dock, enligt vad som upplysts, ifrågavarande

lokaler för sitt ändamål alldeles otillräckliga och i övrigt till beskaffenheten

synnerligen otillfredsställande.

Under sådana förhållanden har utskottet ansett sig böra tillstyrka bifall

till motionärens förslag om ett anslag på 106,000 kronor för uppförande av

en posthusbyggnad i Kramfors. Av nämnda belopp utgör ett belopp av 3,000

kronor kostnad för inköp av en tomt — i kvarteret Banken med en beräknad

areal av 922.2 kvm. -—-, vars förvärvande för ändamålet erbjudits av Svenska

Handelsbanken och Kramfors aktiebolag och som av generalpoststyrelsen uppgivits

hava ett för ändamålet gynnsammast möjliga läge. Återstående belopp,

103,000 kronor, utgör beräknad byggnadskostnad. Den nya byggnaden

är avsedd att uppföras av trä, som reveteras, till — förutom källar- och vindsvåningar

— 2 våningars höjd. I bottenvåningen skulle inredas lokal för postkontoret

om cirka 200 kvadratmeter nyttig golvyta och i våningen 1 tr. upp

dels en bostadslägenhet åt postmästaren på platsen, dels ock en bostadslägenhet

åt värmeledningsskötaren vid fastigheten.

Den sålunda uppgjorda byggnadsplanen har utskottet ansett vara av beskaffenhet

att böra godtagas, dock med öppen lämnad möjlighet att däri vidtaga

de jämkningar, som kunna befinnas lämpliga ur besparingssynpunkt eller

eljest kunna vara ändamålsenliga.

Under åberopande härav hemställer utskottet,

att riksdagen må, med bifall till herr Johanssons i Sollefteå

ovanberörda motion (II: 214), för inköp av en tomt i kvarteret

Banken i Kramfors samt uppförande därstädes av en posthus
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

7

byggnad för budgetåret 1929/1930 anvisa ett reservationsananslag

av 106,000 kronor.

5:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 4) hemställer utskottet,

att riksdagen må för inköp för postverkets räkning av fastigheter,

vilkas förvärvande icke utan synnerlig olägenhet kan

uppskjutas i avbidan på särskilt riksdagsbeslut, för budgetåret

1929/1930 anvisa ett reservationsanslag av 140,000 kronor.

Anslag till

inköp av

fastigheter*

[4.]

Telegrafverket.

6:o) Kungl. Maj:t har beträffande telegrafverket (punkt 5) hemställt, att Viss del av

riksdagen må dels medgiva, att den telegrafverket tillhöriga fastigheten nr 3 sk niVngon

i kvarteret Erisichton i Stockholm må försäljas för ett belopp av 36,000 kro- för aktienor

samt att nämnda köpeskilling må användas till gäldande av återstående stockholnisdel

av köpeskillingen för aktiebolaget Stockholmstelefons telefonanläggnin- telefons

gar m. m.; dels ock för sistnämnda ändamål för budgetåret 1929/1930 anvisa

ett reservationsanslag av 86,800 kronor. m.m.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 20 och 21 av åberopade statsrådspro- [5.]

tokollet.

I samband med övertagandet av Stockholmstelefon övergick å telegrafverket

en del till telefonanläggningama hörande fastigheter. Betalningsansvaret

för viss i dessa intecknad gäld övertogs av telegrafverket till belopp av

122,741 kronor 54 öre, vilket belopp avräknades å köpeskillingen.

I avseende härå har telegrafstyrelsen nu anfört följande:

Ovanberörda — i amorteringslån placerade — gäld å tillhopa 122,741 kronor

54 öre mot säkerhet av inteckningar i de övertagna fastigheterna hade numera

guldits av styrelsen. Ersättning härför kunde delvis beredas genöm försäljning

av en i köpet ingående fastighet nr 3 i kvarteret Erisichton med adress

nr 4 vid Göran Hälsingegränd i Stockholm, vilken fastighet icke längre vore

för telegrafverket behövlig. Sedan styrelsen därför uppdragit åt linjedirektören

i Stockholm att söka sälja fastigheten, hade denne överlämnat en skrivelse

från Stockholms stads fastighetskontor av den 24 augusti 1928, vari meddelats,

att fastighetsnämnden vid sammanträde samma dag tillstyrkt inköp av

fastigheten till ett pris av 36,000 kronor, motsvarande fastighetens bokförda

värde. Därest Kungl. Maj:t lämnade sitt tillstånd till fastighetens försäljning

på sådana villkor, återstode ett belopp av 86,741 kronor 54 öre, som torde

böra ersättas av anslagsmedel.

Mot telegrafstyrelsens förslag om försäljning av ifrågavarande fastighet —

en mindre dylik vid en av gränderna i staden mellan broarna — har byggnadsstyrelsen

förklarat sig ej hava något att erinra.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må

a) medgiva, att den telegrafverket tillhöriga fastigheten

nr 3 i kvarteret Erisichton i Stockholm må försäljas för ett

belopp av 36,000 kronor samt att nämnda köpeskilling må användas

till gäldande av återstående del av köpeskillingen för

aktiebolaget Stockholmstelefons telefonanläggningar m. m.;

b) för sistnämnda ändamål för budgetåret 1929/1930 anvisa

ett reservationsanslag av 86,800 kronor.

av förrfds-d ^:o) * enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 6) får utskottet — under

byggnaden hänvisning i övrigt till den i statsrådsprotokollet sid. 21 och 22 lämnade uti

Ilvsjö. redningen — hemställa,

[6.]

att riksdagen må för tillbyggnad av förrådsbyggnaden i

Älvsjö för budgetåret 1929/1930 anvisa ett reservationsanslag

av 100,000 kronor.

Stationsbyggnad

i

Malmö.

[7.]

8:o) Beträffande Kungl. Maj:ts förslag (punkt 7) om beräkning av anslag

för stationsbyggnad i Malmö kommer utskottet att framdeles avgiva yttrande;

vilket utskottet velat härmed för riksdagen

anmäla.

Telefonstationsbyggnad

i

Göteborg.

[8.]

9:o) Kungl. Maj:t har (punkt 8) föreslagit riksdagen att för uppförande

av telefonstationsbyggnad i Göteborg (Vasastationen) för budgetåret 1929/

1930 anvisa ett reservationsanslag av 150,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 23—27 av åberopade statsrådsprotokollet.

Telegrafstyrelsen bar hemställt, att för uppförande för en beräknad kostnad

av 285,000 kronor av en telefonstationsbyggnad å tomten nr 10 i femte kvarteret

Axevall i Lorensberg i Göteborg måtte för budgetåret 1929/1930 anvisas

150,000 kronor samt att tomten nr 11 i samma kvarter måtte såsom för telegrafverket

obehövlig försäljas.

Departementschefen har i anledning härav för egen del anfört följande:

»Utvidgningen och i samband därmed omläggningen efter automatiskt system

av telefonnätet i Göteborg bar nu fortskridit så långt, att det, på sätt

telegrafstyrelsen närmare utvecklat, skulle medföra avsevärda fördelar såväl

trafiktekniskt som i driftskostnadshänseende att snarast utbygga den såsom

ett led i telefonnätets utveckling ingående Vasastationen. Genom att den för

detta ändamål tidigare förvärvade tomten uppdelats har möjlighet vunnits att

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

9

på den för nämnda understation avsedda platsen i Göteborg åstadkomma en

stationsbyggnad, som icke blir större än det beräknade lokalbehovet kräver.

Härigenom skulle ock de ej ringa kostnader, som i tanke på den odelade tomtens

bebyggande redan nedlagts å kabeltrummor för ledningsnätet, komma till

avsett gagn. Med hänsyn till nu angivna förhållanden anser jag mig böra tillstyrka,

att för nästkommande budgetår anvisas ett belopp av 150,000 kronor

för påbörjande i enlighet med styrelsens förslag av byggnaden för ifrågavarande

telefonstation.»

I proposition nr 50, punkt l:o) har framlagts förslag om den återstående

för telegrafverket obehövliga tomtdelens (tomten nr 11) försäljning. Rörande

detta förslag avgiver utskottet utlåtande i samband med behandlingen i övrigt

av nyss angivna proposition.

Utskottet får tillstyrka utförande av ifrågavarande stationsbyggnad såsom

en av telefonväsendets utveckling betingad anläggning; och hemställer förty,

att riksdagen må för uppförande av telefonstationsbyggnad

i Göteborg (Vasastationen) för budgetåret 1929/1930 anvisa

ett reservationsanslag av 150,000 kronor.

10 :o) Kungl. Maj:t har (punkt 9) föreslagit riksdagen att för uppförande

av stationsbyggnad i Varberg för budgetåret 1929/1930 anvisa ett reservationsanslag

av 50,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 27—32 av åberopade statsrådsprotokollet.

Ifrågavarande förslag avser uppförande i Varberg av en telegraf- och telefonstationsbyggnad

i Varberg med lokaler även för postverket.

Byggnaden, som är avsedd att å de telegrafverket redan tidigare tillhöriga

tomterna nr 8 och 9 i kvarteret Köpmannen, beräknas draga en totalkostnad

av 295,000 kronor.

Departementschefen har för egen del i ärendet anfört följande:

»På grund av dels den nuvarande lokalens läge och beskaffenhet i övrigt och

dels den föråldrade och förslitna och därmed i driften oekonomiska stationsin

redningen måste telegrafverkets station i Varberg betecknas såsom mycket

otillfredställande. Detta har även framhållits av riksdagens år 1923 församlade

revisorer. Jämväl för postkontoret i Varberg har behovet av förbättrade

lokaler på grund av rörelsens ökning blivit alltmer kännbart. Ett ordnande

av dessa lokalfrågor torde därför svårligen längre kunna undanskjutas.

I sådant syfte har tidigare ifrågasatts uppförande å förenämnda för ändamålet

förvärvade tomter för telegrafverkets räkning av en stationsbyggnad,

vari särskilda lokaler skulle anordnas för postkontoret. Av den utredning,

som sedermera verkställts rörande gemensamma lokaler för post- och telegrafverken

i en ny stationsbyggnad, har framgått, att en dylik anordning icke

skulle medföra några fördelar vare sig för statsverket i form av kostnadsbesparingar

eller för trafikanterna. Med hänsyn härtill torde den nya stationsbyggnaden

böra anordnas med skilda lokaler för de bägge verken. Då den

stationsbyggnad, vartill i enlighet härmed förslag nu uppgjorts, synes ända
-

Utskottets

yttrande.

Stationsbyggnad

i

Yarberg.

[9-]

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

målsenlig och torde komma att tillgodose verkens lokalbehov för en avsevärd

tid framåt, vill jag tillslyrka, att densamma med de av byggnadsstyrelsen angivna

jämkningar kommer till utförande.

Enligt vad jag inhämtat har hyreskontraktet för telegrafverkets nuvarande

stationsbyggnad i Varberg icke uppsagts, vadan hyrestiden för densamma

förlängts till den 1 okober 1932. Med hänsyn härtill torde för budgetåret

1929/1930 endast erfordras ett mindre anslag för den nya stationsbyggnadens

påbörjande, förslagsvis 50,000 kronor.»

Utskottets Under hänvisning till den i statsverkspropositionen lämnade utredningen får

yttrande. utskottet tillstyrka Kungl. Maj :ts förevarande förslag.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må för uppförande av statimisbyggnad i Varberg

för budgetåret 1929/1930 anvisa ett reservationsanslag

av 50,000 kronor. •

Inköp ar 11 :o) Kungl. Maj:t har (punkt 10) föreslagit riksdagen att för inköp för

ippförande telegrafverkets räkning av tomten nr 4 i kvarteret Gefion i Skövde samt uppdörå

av förande därstädes av en stationsbyggnad för budgetåret 1929/1930 anvisa ett

by^gnad i reservati°nsanslag av 150,000 kronor.

Skövde. Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 32—37 av statsrådsprotokollet.

[10.]

Kostnaderna för ifrågavarande byggnad, inrymmande särskilda lokaler jämväl

för postverket, hava beräknats till 256,000 kronor, vartill kommer tomtkostnad

20,000 kronor.

Departementschefen har för egen del i ärendet anfört följande:

»Av vad i ärendet förekommit framgår, att behovet av rymligare och i övrigt

ändamålsenligare lokaler för såväl telegraf- som postverkets avdelningar

i Skövde numera är trängande samt att detta behov -— särskilt om man ser

saken på längre sikt — svårligen kan på ett tillfredsställande sätt tillgodoses

annat än genom uppförande av en nybyggnad. I betraktande härav och

då en förlängning av den nu till den 1 oktober 1931 gällande hyrestiden för

telegrafverkets stationslokaler icke lärer böra ske, torde denna lokalfråga böra

underställas innevarande års riksdag.

Beträffande den ifrågasatta nybyggnaden har verkställd utredning givit vid

handen, att lika litet här som i Varberg någon fördel vare sig för statsverket

eller allmänheten skulle vinnas genom att post- och telegrafverkens trafikanstalter

sammansloges till en enda anstalt med gemensam lokal i byggnaden.

Jag anser mig därför böra förorda, att verken erhålla skilda lokaler inom

den nya byggnaden på sätt i det framlagda förslaget angivits. Som den föreslagna

nybyggnaden jämväl i övrigt synes ändamålsenlig, får jag tillstyrka,

att den kommer till utförande.

Då med hänsyn till byggnadstidens längd kostnaderna för byggnaden kunna

fördelas på två år, synes det tillräckligt att av det av telegrafstyrelsen äskade

anslaget, 276,000 kronor, för nästkommande budgetår anvisa ett belopp av

150,000 kronor. Härav torde först böra utgå vad som erfordras för gäldande

av köpeskillingen för tomten och återstoden användas till bestridande av kostnaderna

för stationsbyggnadens uppförande.»

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

11

Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag, hemställer utskottet,

att riksdagen må för inköp för telegrafverkets räkning av

tomten nr 4 i kvarteret Gefion i Skövde samt uppförande därstädes

av en stationsbyggnad för budgetåret 1929/1930 anvisa

ett reservationsanslag av 150,000 kronor.

12 :o) Kungl. Maj:t har (punkt 11) föreslagit riksdagen att för fortsatt Fortsatt ututveckling

av statens telefon- och telegrafväsende för budgetåret 1929/1930 an- getens ^ekvisa

ett reservationsanslag av 6,500,000 kronor. fou- och

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 38—40 av åberopade statsrådsprotokollet.

[ii,]

Departementschefen har i ärendet —- med förmälan att telegrafstyrelsen för

budgetåret 1929/1930 begärt ett anslag för ändamålet av 7,000,000 kronor eller

samma belopp, som anvisats för innevarande budgetår —- vidare anfört följande

:

»Beträffande rundradiorörelsen får jag meddela, att jämlikt av riksdagen år

1926 gjort uttalande om ifrågavarande anslags användande till ytterligare stationer

för rundradionätets komplettering Kungl. Maj:t den 13 juli 1928 bemyndigat

telegrafstyrelsen att i trakten av Hörby i Skåne uppföra en rundradiostation

med en antenneffekt av omkring 10 kilowatt för en kostnad av

295.000 kronor att utgå av sagda anslag. Enligt vad jag inhämtat har den

nya rundradiostationen beräknats kunna tagas i bruk vid årsskiftet 1928/1929.

Vad angår frågan om utläggande av en ny telefonkabel till Gotland, så,

enär behov av ytterligare telefonförbindelser med denna del av landet torde

föreligga, lärer, därest riksdagen icke däremot uttalar någon erinran, sagda

telefonkabel på sätt styrelsen anfört böra komma till utförande med medel från

förevarande anslag.

Enligt vad jag inhämtat är det för fortsatt utveckling av statens telefonoch

telegrafväsende för budgetåret 1929/1930 äskade beloppet, 7,000,000 kronor,

avsett att användas med 5,000,000 kronor för lokalnäten, 1,100,000 kronor

för blanka ledningar inom riksnätet, 300,000 kronor för nya växelstationer,

200.000 kronor för radiostationer samt 400,000 kronor för oförutsedda utgifter.

Såsom i föregående års statsverkspropositioner uttalats, är emellertid försiktighet

påkallad vid nedläggande av ytterligare kapital av lånemedel i nya anläggningar

för telegrafverket. Med hänsyn härtill finner jag mig nödsakad

föreslå en nedsättning i det av styrelsen äskade beloppet till 6,500,000 kronor.»

Utskottet, som i likhet med departementschefen måste anse fog föreligga för utskottets

eu nedsättning av det av telegrafstyrelsen begärda anslagsbeloppet, får till- yttrande.

styrka Kungl. Maj:ts förslag om anslagets bestämmande till 6,500,000 kronor.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må för fortsatt utveckling av statens telefonoch

telegrafväsende för budgetåret 1929/1930 anvisa ett reservationsanslag

av 6,500,000 kronor.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

Statens järnvägar.

(>av^T^itra^ 13:o) Kungl. Maj:t har (punkt 12) föreslagit riksdagen att för omläggning

stambanans av västra stambanans ingångslinje över Hammarbyleden samt förbättrade anlinje^över

onlninffar vid Stockholms centralstation m. m. för budgetåret 1929/1930 anHammarby-

visa ett reservationsanslag av 1,250,000 kronor.

leden m. m. Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 42—51 av åberopade statsrådspro.

12- tokollet.

Med anledning av Kungl. Maj:ts i proposition, nr 171, gjorda framställning

i ämnet har 1923 ars riksdag bemyndigat Kungl. Maj:t (Riksdagens skrivelse

nr 164) att under viss angiven förutsättning å svenska statens vägnar godkänna

det mellan delegerade för staten och Stockholms stad den 15 februari

1923 träffade preliminära avtalet rörande Stockholms bangårdsfråga. Kostnaderna

för de i berörda avtal avsedda arbetena för omläggning av västra stambanans

ingångslinje över Hammarbyleden beräknades till 9,850,000 kronor,

därav för Årstabron 7,200,000 kronor och för tillfartslinjerna med en mindre

personstation å Södermalm 2,650,000 kronor. Härtill kommo kostnader för

utvidgningar och förändringar vid Centralstationen m. m., vilka kostnader

uppskattades till 5,600,000 kronor. I

I fråga om de beslut rörande förhandlingar med Stockholms stad m. in., som

föregingo riksdagens förenämnda avgörande av frågan, må här antecknas följande.

Beslutet om Hammarbyledens tillkomst fattades av Stockholms stadsfullmäktige

den 25 maj 1914 i huvudsaklig överensstämmelse med ett av stadens

bygnadskontor utarbetat förslag av den 5 september 1913.

Nämnda förslag förutsatte, att västra stambanan samtidigt med farledens

utförande omlades och inleddes på ny högbro över Årstaviken vid Årsta holmar

samt att den nuvarande järnvägslinjen över Liljeholmsviken slopades. I

anslutning till vad förslaget i denna del innehöll anhöllo jämväl stadsfullmäktige

hos Kungl. Maj:t, att staten senast till ingången av år 1922 måtte hava

anordnat ingångslinjen för västra stambanan till Stockholm på sådant sätt,

att den blivande sjötrafiken genom Årstaviken och järnvägstrafiken bleve så

vitt möjligt oberoende av varandra.

Sedan åtskilliga myndigheter, bland andra järnvägsstyrelsen, avgivit utlåtande

över denna framställning, föreslog Kungl. Maj:t i en den 26 mars 1915

avgiven proposition, nr 109, riksdagen medgiva,

att staten finge — under förutsättning att Stockholms stad förbunde sig

att uppfylla vissa av järnvägsstyrelsen i sådant hänseende föreslagna villkor,

med de smärre jämkningar däri, som Kungl. Maj :t kunde finna lämpliga —

utfästa sig att till tiden för Hammarbyledens öppnande för allmän trafik, dock

tidigast den 1 januari 1922, hava ombyggt västra stambanans ingångslinje till

Stockholm på sådant sätt, att sjöfarten genom farleden samt järnvägstrafiken

däröver bleve i erforderlig man oberoende av varandra, antingen genom att förlägga

järnvägen å bro över Årstaviken med omkring 26 meters fri höjd över

medelvattenytan och rörligt spann eller ock genom att förändra den nuvarande

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 0.

13

järnvägslinjens korsning med farleden vid Liljeholmen sålunda, alt järnvägen

framdroges å bro med omkring 4.8 meters fri höjd över medelvattenytan och

rörligt spann.

Riksdagen, som i skrivelse den It maj 1915, nr 99, anmälde sitt beslut i frågan,

fann det, med hänsyn till Stockholms stads önskemål att till avhjälpande

av den rådande arbetslösheten igångsätta farledsföretaget snarast möjligt, vara

av vikt, att staden redan vid dåvarande tidpunkt tillförsäkrades visshet därom,

att sjöfarten i Hammarbyleden komme att ställas i erforderligt oberoende av

trafiken å västra stambanan. Riksdagen biföll jämväl i huvudsak Kungl.

Maj:ts förslag i ämnet men betonade samtidigt, att den ifrågasatta utfästelsen

icke finge innebära något föregripande av frågan om huru överbyggnaden över

Hammarbyleden slutligen skulle ordnas eller av den definitiva regleringen

av Stockholms bangårdsfråga. Enligt riksdagens mening borde utfästelsen

från statens sida avfattas så, att tydligt uttryck gåves därför, att staten ägde

ordna brofrågan på annat sätt än i enlighet med Kungl. Maj:ts alternativa

förslag, dock så att därigenom icke ställdes större hinder i vägen för sjöfarten

än som skulle komma att ske vid utförandet av berörda alternativ.

Vid föredragning den 18 juni 1915 av riksdagens ifrågavarande beslut uppdrog

Kungl. Maj:t åt järnvägsstyrelsen att på särskild framställning av Stockholms

stadsfullmäktige träffa sådant avtal med Stockholms stad i föreliggande

ämne, att staten lämnade den av riksdagen godkända utfästelsen mot det att

Stockholms stad

dels medgåve, att Kungl. Maj:t från den tidpunkt, då ifrågavarande avtal

träffades, skulle, efter det staden i varje särskilt fall lämnats tillfälle att yttra

sig, äga att bestämma tiderna för öppenhållande av såväl järnvägsbron över

Söderström1 som de ifrågasatta nya broarna över Hammarbyleden för västra

stambanan och en blivande förortsbana;

dels åtoge sig att med äganderätt till statens järnvägar upplåta all den staden

tillhöriga mark, som erfordrades för västra stambanans omläggning i slutligt

läge över den nya farleden och för de i samband därmed stående utvidgningar

och anläggningar av stationer; att upplåta den för den alternativt ifrågasatta

provisoriska omläggningen av stambanan erforderliga, staden tillhöriga

marken att av statens järnvägar med nyttjanderätt innehavas, så länge

den behövde tagas i anspråk för det angivna ändamålet; samt att utföra alla

de omläggningar eller nyanläggningar av gator, vägar, planer, kajer samt ledningar

av alla slag, som nödvändiggjordes genom utförande av de nya järnvägs-

och bangårdsanläggningarna;

dels medgåve, att de kostnader, staten komme att nedlägga på grund av

sitt åtagande att i enlighet med stadens hemställan omlägga västra stambanan

till vinnande av oberoende mellan sjöfarten i farleden och järnvägstrafiken,

samt stadens tillhandahållande av markområden och stadens kostnader för

ovan omförmälda gator, vägar och ledningar m. m., skulle vid den blivande

slutliga uppgörelsen i Stockholms bangårdsfråga tillgodoräknas respektive

parter på samma sätt, som om markupplåtelserna ägt rum och arbetena utförts 1

1 Tiderna för öppenhållgnde av svängbron över Söderström reglerades till en början genom

en av Kungl. Maj:t den 12 augusti 1864 utfärdad föreskrift i överensstämmelse med

ett av de villkor, som av Stockholms stadsfullmäktige uppställts för viss markupplåtelse för

sammanbindningsbanans anläggande. Enligt denna föreskrift skulle bron, så länge segla - tionen påginge, stå öppen minst halva tiden, räknad från solens uppgång till dess nedgång

och från solens nedgång till dess uppgång varje dygn. Denna föreskrift ändrades av

Kungl. Maj:t efter stadsfullmäktiges tillstyrkan genom brev den_ 2$ mars 1896, varigenom

föreskrevs, att bron skulle, under den tid sjöfarten påginge, varje dygn hållas öppen för

sjöfarten, så ofta och så länge järnvägstrafiken det medgåve, dock sammanlagt minst halva

dygnet, därav minst 4 timmar under dagen, räknat från klockan 6 f. m. 1 ill klockan 8 e. m.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

först sedan denna uppgörelse blivit träffad — därvid dock dessförinnan avstådd

mark och utförda arbeten skulle beräknas till det värde, som de hade vid

tiden för markens avstående och arbetenas utförande, samt sagda värde i varje

fall genom överenskommelse eller skiljedom fastställas omedelbart, efter det

marken avståtts eller arbetet utförts;

dels åtoge sig att söka fastställelse å sådana ändringar av stadsplanen och

hamnplaner, som betingades av västra stambanans omläggning och av genomförandet

av de i samband därmed fastställda bangårdsplaner;

dels ock slutligen medgåve Kungl. Maj:t att träffa avgörande, i händelse

olika meningar angående statens och stadens skyldighet skulle uppkomma.

På grund av de vidare utredningar, som föreliggande fråga sedermera underkastats,

blev emellertid för det dåvarande något avtal enligt ifrågavarande bemyndigande

icke mellan staten och Stockholms stad ingånget.

Sedermera tillsattes — för statens del enligt Kungl. Maj:ts beslut den 19

juni 1919 — delegerade för staten och staden, vilka den 15 februari 1923 överlämnade

förslag till avtal rörande vissa föreslagna bangårdsanordningar, huvudsakligen

avseende ny infartsled för västra stambanan över den nya Hammarbyleden.

Detta förslag, vilket godkändes av stadsfullmäktige, låg till grund för 1923

års riksdagsbeslut i frågan.

I sin skrivelse den 29 september 1929 angående anslagsbehovet för budgetåret

1929/1930 har järnvägsstyrelsen hemställt, att för täckande av uppkomna kostnadsökningar

för omläggning av västra stambanans ingångslinje över Hammarbyleden

måtte, utöver för sådant ändamål för innevarande budgetår beviljade

700.000 kronor, för budgetåret 1929/1930 anvisas ytterligare ett belopp av

2.250.000 kronor. Angående skälen till att kostnaderna såväl för själva Årstabron

som tillfartslinjerna jämte den nya personstationen å Södermalm måste beräknas

komma att överskridas med förut angivna betydande belopp av respektive

2,580,000 och 370,000 kronor eller alltså sammanlagt 2,950,000 kronor

lämnar styrelsen en utförlig redogörelse.

Merkostnaderna fördela sig på olika grupper arbeten, på sätt framgår av

tablån å sid. 15:

Departementschef en har för egen del i ärendet anfört följande:

»Redan i nästlidet års statsverksproposition uttalade dåvarande departementschefen

vid behandling av frågan om anslag för ifrågavarande arbeten för

budgetåret 1928/1929, att han funne det av järnvägsstyrelsen anmälda överskridandet

av de för sagda arbeten uppgjorda kostnadsberäkningarna anmärkningsvärt.

Av den utförliga redogörelse, som järnvägsstyrelsen nu lämnat,

framgår, att överskridandet delvis beror på en från början föreliggande, beklaglig

— om ock i ett fall som det förevarande förklarlig — felbedömning av arbetenas

beskaffenhet och därmed av kostnaderna för desamma men i stor utsträckning

föranletts av vid kostnadsberäkningarnas uppgörande oförutsebara

omständigheter. Bland anledningarna till fördyringen av arbetet märkas sålunda

dels sjöbottnens oväntat svåra beskaffenhet vid grundläggningen för vissa

bropelare och vid uppförandet av byggnadsställningen för det stora järnspannet,

dels under arbetets gång uppkomna svårigheter för vederbörande entreprenör

att inom kontraktsenlig tid kunna utföra nyssnämnda grundläggningsarbeten

och järnvägsstyrelsens i samband därmed stående övertagande av dessa arbeten,

delvis i egen regi, dels den ökning i administrationskostnaderna, som vållats

av bland annat den genom nyss angivna förhållanden föranledda förläng
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

15

■

Ben år 1923

beräknade

kostnaden’

Kostnaderna i

kol. 1 beräkna- de med iaktta- gande av de an- tagbara anbuden

på djupgrund- läggning, betong- överbyggnader

och järnkon- struktion i vad

de belöpa sig på

enbart järnvägs- bron

I augusti

1928 beräk- nade slut- liga kost- nader

Ökning eller

minskning av

kostnaderna en- ligt kol. 3 i för- hållande till kost- naderna enligt

kol. 1.

i kronor

i %

1

2

3

4

6

Djnpgrundläggning.......

Betongöverbyggnader......

Järnkonstruktioner.......

Byggnadsställningen för det stora

järnspannet .........

Käcke och fyllningar......

Mnddring i farleden.......

Administration och oförutsedda ut- gifter ............

1,756,900

2,168,800

1,734,800

326,500

153.000

110.000

950,000

1.378.000

2.759.000

1.329.000

326,500

153.000

110.000

1,144,500

3,041,400

2,803,600

1.478.000

679.000

153.000

110.000

1.515.000

1,284,500

634,800

— 256,8002

352,500

565,000

73.0

29.2

-14.8

108.0

59.3

Kronor

7,200,000

7,200,000

9,780,000

2,580,000

35.8

Tillfartslinjerna samt den nya per- sonstationen å Södermalm . . .

2,650,000

3,020,000

370,000

13.0

Summa kronor

9,850,000

12,800,000

2,950,000

30.0

1 Kostnaderna för bron hava fördelats enligt beräkningarna för det i jannari 1924 upprättade

definitiva förslaget.

2 I verkligheten är kostnadsminskningen endast 109,800 kronor, enär Knngl. Maj:t genom brev

den 21 maj 1926 i och för det stora brospannets tillverkning inom landet för ändamålet anvisat

147,000 kronor, vilket belopp skulle utgå av arbetslöshetsmedel och icke påföras statens järnvägars

kapitalkonto.

ningen av byggnadstiden, dels och under byggnadstiden starkt ökade arbetslöner

och jämväl stegrade materialpriser. Givetvis är det beklagligt, att de ursprungliga

kostnadsberäkningarna kommit att överskridas med ett så avsevärt

belopp som med tillhopa omkring 2,950,000 kronor. Det torde dock vara ofrånkomligt,

att medel beredas för arbetenas fullföljande. Däremot synes det ej

nödvändigt att nu anvisa hela det belopp, som erfordras för arbetenas fullbordande,

helst detta belopp ännu ej kan med full säkerhet beräknas. För arbetenas

bedrivande under nästa budgetår lärer enligt vad jag inhämtat icke behöva

anvisas större anslag än 1,250,000 kronor.»

Enligt vad järnvägsstyrelsen anmält, hava de ursprungligen beräknade kostnaderna

för ingångslinjen över Hammarbyleden kommit att överskridas med

ett så avsevärt belopp som i runt tal 3,000,000 kronor. Utan att underskatta

de skilda synpunkter, järnvägsstyrelsen i sin utförliga redogörelse framfört

till klarläggande av orsakerna härtill, kan utskottet för sin del ej undgå att

finna detta överskridande anmärkningsvärt.

Erinras må, att vid 1923 års beslut i frågan jämsides med ifrågavarande

alternativ med en högbro å 26 meters höjd vid Årsta holmar jämte därav för
-

TJtskottets

yttrande.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

Ordnande

av banirårdsförhållandena

Göteborg.

[13.]

anledd linjeomläggning för en beräknad kostnad av 9,850,000 kronor förelåg

till övervägande även ett annat alternativ med en 4.8 meters bro vid Liljeholmen

för en totalkostnad av allenast 3,130,000 kronor. Med hänsyn till att

högbroalternativets godkännande uppställts som villkor från Stockholms stad

för dess medverkan till ordnandet av Stockholms bangårdsförhållanden genom

markupplåtelser ävensom för stadens medgivande av vissa eftergifter i fråga

om öppenhållandet av järnvägsbron vid Söderström (intill Slussen) ansåg sig

riksdagen böra godtaga högbroalternativet, varvid dock från riksdagens sida

uttryckligen framhölls den redan då föreliggande stora kostnadsskillnaden

mellan de båda alternativen.

Att de för riksdagen vid ställningstagandet till frågan framlagda kostnadskalkylerna

ej visat sig mera hållbara, måste under dessa förhållanden vara särskilt

att beklaga.

Ofrånkomligt lärer emellertid vara, att de för arbetenas fullbordan ytterligare

erforderliga medlen ställas till förfogande. Av den icke täckta delen av

totalbeloppet 2,950,000 kronor skulle allenast 1,250,000 kronor behöva anvisas

för nästkommande budgetår. Med tillstyrkande av sistnämnda belopps beviljande

hemställer utskottet,

att riksdagen må för omläggning av västra stambanans ingångslinje

över Hammarbyleden samt förbättrade anordningar

vid Stockholms centralstation m. m. för budgetåret 1929/1930

anvisa ett reservationsanslag av 1,250,000 kronor.

14 :o) Kungl. Maj:t har (punkt 13) föreslagit riksdagen att för ordnande av

bangårdsförhållandena i Göteborg för budgetåret 1929/1930 anvisa ett reservationsanslag

av 575,000 kronor.

Med bifall till Kungl. Maj:ts proposition, nr 163, har 1927 års riksdag

fattat beslut angående ordnande av bangårdsförhållandena i Göteborg. Riksdagen

har sålunda godkänt överenskommelser den 30 november 1926 mellan

järnvägsstyrelsen och Göteborgs stad angående marköverlåtelser m. m., den 24

november 1926 mellan järnvägsstyrelsen och Göteborgs stad angående anläggande

av en ny hamnrangerbangård å Gullbergsvass i Göteborg, samma dag

mellan järnvägsstyrelsen, Bergslagernas järnvägsaktiebolag och Göteborg

-—Borås järnvägsaktiebolag angående ordnande av bangårdsförhållandena i

Göteborg (anslutningsavtalet) samt den 24 december 1926 och den 7 januari

1927 mellan järnvägsstyrelsen och Bergslagernas järnvägsaktiebolag angående

övertagande av viss Bergslagernas järnvägars personal i statens järnvägars

tjänst. Därjämte har riksdagen dels medgivit, att för de i berörda avtal

avsedda arbeten för ordnande av bangårdsförhållandena i Göteborg finge

av statens järnvägars förnyelsefond tagas i anspråk ett belopp av högst

3,100,000 kronor, dels ock för samma ändamål för budgetåren 1927/1929 anvisat

tillhopa 1,700,000 kronor.

s. 17 Kontrollera mot PDF

statsutskottets utlåtande Nr !).

17

Av de för samtliga arbetens genomförande beräknade kostnaderna, 7,495,000

kronor, skola av statens järnvägar bestridas ett belopp av 5,374,800 kronor,

och skola av detta belopp 2,275,000 kronor av riksdagen anvisas såsom särskilt

anslag och återstoden, avrundad till 3,100,000 kronor, utgå av förnyelsefondsmedel.

Enligt en inom järnvägsstyrelsen upprättad plan skulle för arbetenas bedrivande,

såvitt statens järnvägar angår, krävas av anslagsmedel under budgetåret

1927/1928 600,000 kronor, under budgetåret 1928/1929 1,100,000 kronor

och under budgetåret 1929/1930 575,000 kronor samt av förnyelsefondsmedel

under år 1927 200,000 kronor, under år 1928 1,400,000 kronor och under

år 1929 1,500,000 kronor.

I enlighet härmed hemställer järnvägsstyrelsen, att för budgetåret 1929/

1930 måtte anvisas återstående anslagsbelopp, 575,000 kronor. Beträffande

erforderligt belopp av förnyelsefondsmedel anmäler styrelsen sin avsikt att

därom göra framställning i samband med avgivande av förslag till disposition

under år 1929 av medel ur nämnda fond.

Med tillstyrkande av departementschefens förslag om anvisande av det ytterligare

anslagsbelopp, som enligt tidigare för riksdagen framlagd plan erfordras

för ifrågavarande arbeten, hemställer utskottet,

att riksdagen må för ordnande av bangårdsförhållandena i

Göteborg för budgetåret 1929/1930 anvisa ett reservationsanslag

av 575,000 kronor.

15 :o) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 14) hemställer utskottet,

att riksdagen må för gångbroar och gångtunnlar för budgetåret

1929/1930 anvisa ett reservationsanslag av 50,000 kronor.

16:o) Kungl. Maj:t har (punkt 15) föreslagit riksdagen att för ny malmvagnsverkstad

vid Notviken för budgetåret 1929/1930 anvisa ett reservationsanslag

av 90,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 53 och 54 av statsrådsprotokollet.

För uppförande av ny malmvagnsverkstad vid Notviken, för vilket företag

kostnaderna beräknats till 825,000 kronor, har riksdagen anvisat för

budgetåret 1927/1928 400,000 kronor och för budgetåret 1928/1929 425,000

kronor eller sålunda tillhopa nyssnämnda belopp, 825,000 kronor.

Järnvägsstyrelsen hemställer nu om ytterligare ett anslag å 90,000 kronor

för ändamålet samt anför till stöd härför följande:

»Byggnadsarbetet har nu fortskridit så långt, att verkstaden beräknas bliva

driftfärdig under oktober månad 1928.

Kostnaderna för arbetet kunna tyvärr ej fullt hållas inom ramen för det beviljade

anslaget, 825,000 kronor, utan beräknas nu för den helt färdigställda

anläggningen komma att uppgå till 915,000 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 6 samt. 9 haft. (Nr 9.)

Utskottets

yttrande.

Gångbroar

och gångtnnnlar.

[14.]

Sy nnilnivagnsverkstad

vid

Sotviken.

L15.]

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

Utskottets

yttrande.

Anordnande

ay skenfria

vägkorsningar

ni.ni.

[16.]

Med hänsyn till den väntade stegringen i malmtrafiken och därav följande

behov av ökade resurser för reparation av malmvagnar har det framstått såsom

synnerligen önskvärt att snarast möjligt få verkstaden färdig, och har därför

arbetet till en viss grad forcerats. En del av terrasseringen har härvid måst

utföras under vintern, vilket, såsom ej från början förutsatts, givetvis medfört

någon ökning av kostnaderna.

Inredningsarbetena hava blivit något mera omfattande och kostsamma än

tidigare beräknats, men den väsentligaste delen av kostnadsökningen har uppkommit

därigenom, att styrelsen —• bland annat i avsikt att förbilliga driftkostnaderna

och därjämte ernå en ökning i verkstadens kapacitet — vid ritningarnas

slutliga utformande ansett sig böra vidtaga vissa konstruktiva ändringar,

vilka dragit högre byggnadskostnader än varmed ursprungligen räknats.

»

För egen del har departementschefen anfört följande:

»Åven om överskridandet av de beräknade kostnaderna för ifrågavarande anläggning

icke haft sin orsak i tvingande omständigheter, synas dock de av

järnvägsstyrelsen gjorda avvikelserna från den ursprungliga planen för verkstadsbygget

försvarliga med hänsyn till önskvärdheten av verkstadens snabbare

färdigställande och de fördelar, som vunnits i form av minskade driftkostnader

och ökning i verkstadens kapacitet, vilka fördelar särskilt efter det nya

malmavtalets tillkomst och därmed förbunden stegring i malmtrafiken måste

tillmätas stor betydelse. Medel torde nu böra beredas för täckande av den uppkomna

kostnadsökningen.»

Jämväl beträffande här avsedda företag har anmälts visst överskridande av

de tidigare beräknade kostnaderna. Under hänvisning emellertid till vad departementschefen

i ärendet anfört, tillstyrker utskottet att ytterligare erforderligt

belopp nu beviljas. Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må för ny malmvagnsverkstad vid Notviken

för budgetåret 1929/1930 anvisa ett reservationsanslag av

90,000 kronor.

17 :o) Kungl. Maj:t har (punkt 16) föreslagit riksdagen att för anordnande

av skenfria vägkorsningar m. m. för budgetåret 1929/1930 anvisa ett reservationsanslag

av 500,000 kronor.

Utredning i ärendet återfinnes å sid. 54—56 av åberopade statsrådsprotokollet.

För anordnande av skenfria vägkorsningar har riksdagen för åren 1917—

1919, 1921 och 1922 anvisat tillhopa 1,150,000 kronor. Genom beslut av

1924 års riksdag har anslagets användning utsträckts att avse även sådana

fall, där en vägkorsning i banans plan med fördel kunde ersättas med en omläggning

av vägen, och riksdagen har för sådana vägomläggningar ävensom

för anordnande av skenfria vägkorsningar för budgetåren 1924/1926 anvisat

sammanlagt 800,000 kronor.

Järnvägsstyrelsen begär nu för ändamålet ett anslag av 500,000 kronor för

budgetåret 1929/1930 samt anför till stöd härför bland annat följande:

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 0.

19

För närvarande vore ifrågasatt utförandet av skenfria vägkorsningar m. m.

för en sammanlagd kostnad för statens järnvägars del av omkring 1,000,000

kronor. Men det vore inför utvecklingen tydligt, att det utan dröjsmål måste

upptagas fråga om friläggning av väg ifrån järnväg på ett vida större antal

platser med ty åtföljande mångdubblade kostnader. I varje fall måste också

statens järnvägar stå någorlunda rustade för att kunna medverka. I sin skrivelse

den 29 september 1928 angående behållning å äldre reservationsanslag

hade styrelsen bland annat gjort hemställan att av äldre reservationsanslag

måtte under budgetåret 1929/1930 få anlitas ett belopp av 250,000 kronor för

anordnande av skenfria vägkorsningar. Under förutsättning att denna hemställan

bifölles, erfordrades för sagda budgetår ytterligare ett anslag av

500,000 kronor för bestridande av sådana ifrågavarande kostnader, som kunde

komma att pålöpa statens järnvägar.

Departementschefen har framhållit vikten av att arbetet med vägkorsningars

ersättande med ur trafiksäkerhetssynpunkt mera tillfredsställande anordningar

med all kraft påskyndades. På grund härav borde omförmälda reservation

å 250,000 kronor fortfarande stå till järnvägsstyrelsens disposition,

varjämte därutöver medel till jämförelsevis stora belopp syntes böra ställas

till järnvägsstyrelsens förfogande. Med hänsyn härtill ansåge han sig böra

tillstyrka, att det av järnvägsstyrelsen begärda beloppet, 500,000 kronor, anvisades

för nästkommande budgetår.

Enligt vad utskottet -—- till kompletterande av den i statsverkspropositionen Utskottets

lämnade utredningen — inhämtat, föreligger ännu ej något Kungl. Maj:ts be- yttrandeslut

rörande rätt för järnvägsstyrelsen att förfoga över ifrågavarande reservation

av 250,000 kronor å tidigare för ändamålet beviljade anslag. Utskottet

har för sin del ej något att erinra mot att det i detta avseende förutsatta medgivandet

lämnas.

Med tillstyrkande därjämte att därutöver ett anslagsbelopp av 500,000 kronor

nu anvisas får utskottet hemställa,

att riksdagen må för anordnande av skenfria vägkorsningar

m. m. för budgetåret 1929/1930 anvisa ett reservationsanslag

av 500,000 kronor.

18:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 17) hemställer utskottet, Telegraf
och

sekatt

riksdagen må för anläggande av telegraf- och sektions- tionsan
telefonledningar

samt för utförande av kahelarbeten för bud- samfkabelgetåret

1929/1930 anvisa ett reservationsanslag av 100,000 arbeten,

kronor. [17.]

19 ro) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 18) hemställer utskottet, Elektriska

belysnings
att

riksdagen må för elektriska belysning sanläggningar för anläggbudgetåret

1929/1930 anvisa ett reservationsanslag av 100,000 rigi

kronor.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

Växel- och 20:o) Kungl. Maj:t har (punkt 19) föreslagit riksdagen att för växel- och

hetsanläsg- signalsäkerhetsanläggningar för budgetåret 1929/1930 anvisa ett reservationsningar.

anslag av 500,000 kronor.

[19.] Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 58 och 59 av åberopade statsrådsprotokollet.

För växel- och signalsäkerhetsanläggningar har riksdagen senast för budgetåren

1927/1928 och 1928/1929 anvisat 150,000 kronor respektive 400,000 kronor.

Järnvägsstyrelsen äskar nu för sagda ändamål ytterligare ett belopp av

600,000 kronor.

Departementschefen har för egen del anfört följande:

»I nästlidet års statsverksproposition anförde departementschefen, att han

med anledning av järnvägsstyrelsens betydande anslagskrav och med hänsyn

till de avsevärda belopp, som under de senaste tio åren använts för växel- och

signalsäkerhetsanläggningar, från styrelsen infordrat vissa uppgifter rörande

medelsbehovet för ifrågavarande ändamål. Av dessa uppgifter inhämtades,

att för utveckling av trafiksäkerhetsanordningarna i anslutning till 1912 års

trafiksäkerhetskommissions direktiv skulle erfordras ytterligare arbeten för

sammanlagt 4,300,000 kronor, varav 2,000,000 kronor för kalenderåren 1928—

1933. För övriga hithörande arbeten, som, såvitt då kunde förutses, vore avsedda

att komma till utförande under närmaste femårsperiod i syfte att åstadkomma

ökad säkerhet för trafikrörelsen eller att ernå lättnader och besparingar

vid trafikarbetets utförande, beräknade järnvägsstyrelsen ett sammanlagt

belopp av 2,700,000 kronor. Sagda belopp, 2,000,000 kronor och 2,700,000 kronor,

ansåge styrelsen böra med 1,400.000 respektive 600,000 kronor utgå av

kapitalökningsmedel samt med 600,000 respektive 2,100,000 kronor av förnyelsefondsmedel.

Av de sålunda erforderliga beloppen av kapitalökningsmedel,

sammanlagt 2,000.000 kronor, skulle 600,000 kronor, såsom styrelsen jämväl

hemställt, anvisas för budgetåret 1928/1929, 400,000 kronor för vart och ett

av budgetåren 1929/1931 samt 300,000 kronor för vart och ett av budgetåren

1931/1933. De behövliga beloppen av förnyelsefondsmedel, tillhopa 2,700,000

kronor, vore avsedda att fördelas med 600,000 kronor för vart och ett av kalenderåren

1928 och 1929 samt med 500,000 kronor för vart och ett av kalenderåren

1930—1932.

Såväl ur trafiksäkerhets- som driftbespanngssynpunkt synes det önskvärt,

att nya eller förbättrade växel- och signalsäkerhetsanläggningar i lämplig omfattning

komma till utförande vid statens järnvägar. För fullföljande av den

utav järnvägsstyrelsen framlagda planen synes emellertid för nästa budgetar

ett belopp av 500,000 kronor vara tillräckligt.»

Utskottets Med hänvisning till vad departementschefen i ärendet anfört, tillstyrker utyttrande.

gkottet Kungl. Maj :ts förevarande förslag och hemställer,

att riksdagen må för växel- och signalsäkerhetsanläggningar

för budgetåret 1929/1930 anvisa ett reservationsanslag av

500,000 kronor.

21 :o) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 20) hemställer utskottet,

att riksdagen må såsom dispositionsanslag för oförutsedda

och mindre arbeten för budgetåret 1929/1930 anvisa ett reservationsanslag

av 1,000,000 kronor.

Disposilionsanslaa''

för oförutsedda

och

mindre

arbeten.

[20.]

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

21

22 :o) Kungl. Maj:t har (punkt 21) föreslagit riksdagen att för fortsättning

av inlandsbanan mellan Volgsjön och Gällivare för budgetaret 1929/1930 anvisa

ett reservationsanslag av 2,000,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 60—62 av åberopade statsrådsprotokollet.

Järnvägsstyrelsen har hemställt, att för budgetåret 1929/1930 måtte anvisas

2,500,000 kronor.

Departementschefen anför följande.

»Då det efter färdigställande av inlandsbanan söderifrån till Sorsele och av

statsbanan Jörn—Arvidsjaur fram till sistnämnda ort torde vara mest ekonomiskt

att bedriva arbetena å den till byggande närmast därefter beslutade delen

av inlandsbanan, sträckan Sorsele—Arvidsjaur, å en arbetsplats, lärer järnvägsstyrelsens

plan att utbygga nämnda bansträcka med utgångspunkt från

Arvidsjaur böra följas. Det må dock erinras, att Kungl. Maj :t den 21 december

1928 bemyndigat järnvägsstyrelsen att i den omfattning styrelsen prövade

lämplig för lindrande av arbetslöshet bland järnvägsbyggnadsarbetarna vid

inlandsbanan och statsbanan Hällnäs—Stensele under vintern 1928/1929 låta

å sträckan Sorsele—Idbäcken av bandelen Sorsele—Arvidsjaur utföra sådana

arbeten, som utan olägenhet eller ökade kostnader kunde utefter linjen bedrivas.

Vad beträffar för arbetenas fortsättande erforderliga medel, kan jag icke tillstyrka,

att för ändamålet för budgetåret 1929/1930 anvisas högre belopp än

2,000,000 kronor. Med detta belopp torde inlandsbanan kunna i planenlig tid

fullbordas till Sorsele samt arbetena å sträckan Sorsele—Arvidsjaur påbörjas

i riktning från Arvidsjaur. På sätt chefen för finansdepartementet kommer att

senare denna dag angiva torde berörda anslagsbelopp, 2,000,000 kronor, böra

utgå av andra statsinkomster än lånemedel.»

Med tillstyrkande av Kungl. Maj :ts förevarande förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må för fortsättning av inlandsbanan mellan

Volgsjön och Gällivare för budgetåret 1929/1930 anvisa ett reservationsanslag

av 2,000,000 kronor.

Inlands
banan
mellan
Volgsjön
och
(wiillivare.

[21.]

23 :o) Kungl. Maj:t har (punkt 22) föreslagit riksdagen att för fortsättning

av statsbanan Hällnäs—Stensele för budgetåret 1929/1930 anvisa ett reservationsanslag

av 2,000,000 kronor.

Statsbanan

Hällnäs—

Stensele.

[22.]

Departementschefen har i ärendet anfört följande:

»Då med hänsyn till angelägenheten att i möjligaste mån begränsa administrationskostnaderna

någon förskjutning i planen för ifrågavarande banbyggnad

icke lärer böra ske, torde det av järnvägsstyrelsen för arbetenas fortsättande

begärda beloppet, 2,000,000 kronor, böra anvisas för budgetåret 1929/

1930. På sätt chefen för finansdepartementet kommer att senare denna dag

angiva torde nämnda belopp i likhet med vad som skett budgetåren 1926/1929

böra utgå av andra statsinkomster än lånemedel.»

Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må för fortsättning av statsbanan Hällnäs—

Stensele för budgetåret 1929/1930 anvisa ett reservationsanslag

av 2,000,000 kronor.

s. 22 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

22

Automobil- 24 :o) Kungl. Maj:t liar (punkt 23) föreslagit riksdagen att för anordnande

övertorneå av autom°billinje mellan övertorneå och Pajala för budgetåret 1929/1930 anoch

Pajala. visa ett reservationsanslag av 300,000 kronor.

[23.] Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 63—76 av åberopade statsrådsprotokollet.

I anledning av Kungl. Maj :ts förevarande framställning har

dels i två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren, nr 67,

av herr O. Bergqvist m. fl. och den andra inom andra kammaren, nr 109, av

herr E. Hage m. fl., hemställts, att riksdagen ville med avslag å Kungl. Maj:ts

förslag om inrättande av en statens automobillinje Övertorneå—Pajala besluta,

att järnväg skall å nämnda sträcka anläggas samt för påbörjande av arbetet

därmed för budgetåret 1929/1930 bevilja ett anslag av 300,000 kronor;

dels och i en inom första kammaren av herr C. I. Asplund väckt motion, nr

128, hemställts, att riksdagen ville, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag under

»Utgifter för kapitalökning» om anläggning av en automobillinje mellan övertorneå

och Pajala i samtrafik med statens järnvägar och enligt deras person- och

godstariffer, besluta anordnande på försök av liknande trafik även mellan övertorneå—Korpilombolo—Tärendö—Anttis—Vittangi

och Kiruna, så vitt sig

göra låter genom utvidgning av den redan pågående postdiligenstrafiken å

dessa sträckor, eventuellt med anlitande delvis av redan befintlig enskild automobiltrafik,

ävensom för ändamålet bevilja ett med 100,000 kronor till 400,000

kronor förhöjt anslag.

I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina framställningar,

får utskottet hänvisa till motionerna.

Körande de utredningar och överväganden, frågan om förbättrade kommunikationer

i den övre Tornedalen tidigare varit underkastad, har departementschefen

erinrat följande:

Med anledning av framställning från en av Nederkalix in. fl. socknar tillsatt

kommitté anbefallde Kungl. Maj:t den 14 januari 1918 järnvägsstyrelsen

att under år 1918 verkställa förberedande utredning rörande behovet av och

förutsättningarna för en järnvägsanläggning genom Kalix och Torne älvdalar

från Nederkalix eller Övertorneå till Kiruna eller annan lämplig punkt å

riksgränsbanan, vilken utredning jämväl skulle omfatta okulärundersökning

av och ungefärliga kostnadsberäkningar för de särskilda sträckningarna.

Med anledning härav verkställdes genom järnvägsstyrelsens försorg år 1918

okulärundersökningar för olika bansträckningar i Kalix och Torne älvdalar,

bland andra en linje Övertorneå—Pajala, och upprättades i anslutning härtill

år 1919 approximativa kostnadsberäkningar för de undersökta linjerna.

1921 års riksdag (skrivelse nr 6 A punkt Öl) anvisade med anledning av

väckta motioner (I: 70 och II: 78) för år 1922 ett reservationsanslag av 15,000

kronor för verkställande av en förberedande utredning rörande framdragande

av statsbanan från Matarengi (övertorneå) till Pajala kyrkoby.

I skrivelse den 11 april respektive den 26 maj 1925 gjorde länsstyrelsen i

Norrbottens län och Pajala sockens kommunalnämnd framställning om verkställande

av fullständig utredning rörande en statsbana från Övertorneå till

Pajala. Med bifall till järnvägsstyrelsens i utlåtande över dessa framställnin
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

iStatsutskottets utlåtande Nr V.

23

gar därom gjorda hemställan anbefallde Kungl. Maj:t den b juli 11125 styrelsen

bland annat att verkställa fullständig undersökning för eu järnväg från

Övertomeå till Pajala kyrkoby. 1

Sedan länsstyrelsen i Norrbottens län i skrivelse den Öl) augusti 192b hemställt

om avlåtande av proposition till 1927 års riksdag angående bland annat

anläggande av järnväg i Tornedalen från Övertorneå till Pajala, framlade järnvägsstyrelsen

i skrivelse den 25 februari 1927 fullständig teknisk och trafikekonoinisk

utredning rörande en järnväg mellan Övertorneå och Pajala. Styrelsen

avstyrkte bestämt anläggandet av en dylik järnväg men ifrågasatte i

stället anordnande genom statens försorg av regelbunden automobiltrafik mellan

berörda orter.

I två vid 1927 års riksdag väckta motioner (1:85 och 11:158) hemställdes

om anvisande av ett anslag å 1,000,000 kronor för påbörjande av en statsbana

övertorneå—Pajala. Statsutskottet (utlåtande nr 102) avstyrkte motionerna

samt anförde, att utskottet visserligen icke underskattade de behjärtansvärda

skäl, som kunde anföras för ett genomförande av detta förslag, men att avgörande

betydelse måste fästas vid de stora ekonomiska vanskligheter, som vore

förbundna med företaget. Utskottet framhöll vidare, att ansträngningarna för

närvarande i första hand borde inriktas på att åstadkomma en automobillinje

utmed den nyanlagda landsvägen övertorneå—Pajala i samtrafik med statens

järnvägar. Motionerna blevo ock av riksdagen avslagna.

Genom beslut den 3 oktober 1927 anbefallde Kungl. Maj:t järnvägsstyrelsen

att skyndsamt verkställa utredning rörande anordnande genom statens försorg

av regelbunden person- och godsbefordran medelst automobil mellan övertorneå.

och Pajala.

Med skrivelse den 13 januari 1928 överlämnade järnvägsstyrelsen den sålunda

anbefallda utredningen.

I anledning av väckta motioner (I: 88 och II: 169) har 1928 års riksdag

anhållit om skyndsamt övervägande av frågan om ordnande av Tornedalens

kommunikationsspörsmål. I sin skrivelse i ämnet (nr 273) anförde riksdagen

följande:

»Att befrämja svensk odling och bebyggelse uti ifrågavarande nordliga

gränstrakter framstår tvivelsutan som en angelägen nationell uppgift. Detta

har redan tidigare vid skilda tillfällen inom riksdagen framhållits, därvid också

betonats den stora betydelsen från dessa synpunkter av ifrågavarande

gränsbanas förlängning från dess nuvarande slutpunkt vid övertorneå upp till

Pajala. Enligt vad järnvägsstyrelsen meddelat, skulle det nya banföretaget

också lämpligen låta sig inpassas i den plan, varefter övriga redan beslutade

järnvägsbyggnader i Norrland avsetts att bedrivas.

Att på enskilda motioner nu fatta beslut om igångsättande av ett i olika avseenden

så vittutseende företag måste riksdagen dock finna alltför vanskligt.

Erinras må, att förevarande fråga för närvarande är beroende på Eders

Kungl. Maj:ts prövning; sedan järnvägsstyrelsen den 3 juli 1925 anbefallts —

bland annat — verkställa fullständig undersökning för en järnväg från övertorneå

till Pajala kyrkoby i Norrbottens län, har nämligen styrelsen den 25

februari 1927 inkommit med den sålunda anbefallda utredningen, därvid järnvägsstyrelsen

hänvisat på möjligheten att genom en av statens järnvägar driven

automobillinje tillgodose bygdens kommunikationsbehov på ett för det allmänna

vida mindre kostsamt sätt.

Riksdagen anser sig vidare böra erinra därom, att frågan om lämplig uthamn

för Haparanda och därmed för hela Tornedalen, till vars utredning innevarande

riksdag redan beviljat medel, också är av betydelse för ordnandet av kommunikationerna

inom denna gränsbygd.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

För ett snart avgörande av förevarande kommunikationsspörsmål talar otvivelaktigt,

såsom länsstyrelsen och jämväl järnvägsstyrelsen framhållit, den

utomordentliga betydelse detsamma äger för Tornedalens talrika och i stark

tillväxt stadda befolkning och för dess närmande till landet i övrigt. Från

dessa utgångspunkter anser riksdagen, att frågan bör göras till föremål för

Eders Kungl. Maj:ts skyndsamma övervägande.»

Av den utredning rörande en järnväg Övertorneå—Pajala, som järnvägsstyrelsen

framlade i sin förenämnda skrivelse den 25 februari 1927, inhämtas i

huvudsak följande:

Den ifrågasatta järnvägen mellan Övertorneå järnvägsstation och Pajala

kyrkby, ^gående nära älvstranden och tätt intill den förefintliga landsvägen,

skulle få en längd av 112,2 kilometer. Anläggningskostnaden utan rullande

materiel, som funnes i överskott vid statens järnvägar, beräknades till 11,400,000

kronor eller 102,000 kronor pr bankilometer. En inventering av trafikområdets

näringsliv uppvisade en jordbruksidkande befolkning med skogs- och

flottningsarbete som binäring. Industriella anläggningar saknades. Betydande

naturtillgångar vore emellertid tillfinnandes. Arealen produktiv skogsmark

uppskattades till 211,000 hektar, därav 60,000 hektar tillhörande staten.

Inom trafikområdet förefunnes vidare brytningsvärda mineraltillgångar —

cirka 25 kilometer norr om Pajala kyrkby — välbelägna och vidsträckta odlingsmarker

till en areal av cirka 30,000 hektar mot en för närvarande befintlig

åkerareal av endast 1,420 hektar samt outnyttjad vattenkraft med en

turbineffekt av cirka_ 250,000 hästkrafter (med varaktighet av 75 procent).

Verkställda utredningar gåve emellertid vid handen, att järnvägen icke kunde

väntas medföra några större fördelar vare sig för skogstillgångarnas utnyttjande,

uppkomsten av gruvbrytning eller utbyggnad av vattenfallen. Den

utveckling av näringarna, som kunde ställas i utsikt, avsåge alltså i huvudsak

endast jordbruket, i vars metoder banans tillkomst väntades medföra en

omedelbar uppryckning. Härtill borde senare komma ett i ökad takt bedrivet

nyodlingsarbete främst inom de härför synnerligen lämpliga myrmarksområdena

i själva älvdalen.

I sin skrivelse den 13 januari 1928 med förslag till en av statens järnvägar

trafikerad automobillinje övertorneå—Pajala har järnvägsstyrelsen lämnat följande

redogörelse för automobillinjens sträckning, fasta anläggningar och rullande

materiel:

Automobillinjen skulle med utgång från övertorneå stationsområde framgå

till Pajala kyrkby längs den efter Torneälven löpande landsvägen, vilken under

en följd av år till hela sin längd varit föremål för förstärkning, breddning

och uträtning. Några mindre arbeten återstode alltjämt, men beräknades dessa

slutförda i så god tid, att vägen skulle kunna öppnas i hela sin längd för tyngre

automobiltrafik den 1 juli 1928. De tekniska bestämmelserna för vägbanan medgåve

ett största hjultryck av 1,800 kilogram samt en tillåten största bredd å motorfordon

av 2 meter. Med hänsyn till vägbanans beskaffenhet och den ringa

trafikfrekvensen torde hinder icke möta för erhållande av tillstånd till en

grundhastighet i omnibustrafik av 30 kilometer.

Vägens öppna läge för ostliga vindar hade ansetts påfordra snöskyddsanordningar

å en sammanlagd längd av cirka 25 kilometer. Snöskärmskostnaden

uppskattades efter ett å-pris av 4 kronor per meter till 100,000 kronor. Styrelsen

utginge emellertid ifrån att länsstyrelsen och vägkassorna i förening —

sannolikt med stöd av automobilskattemedel — skulle komma att svara för

alla kostnader för vägunderhåll och anskaffandet av snöskärmar. Ifråga om

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

■It)

vinterunderhållet syntes automobillinjen själv böra ombestyra plogning mot

vederlag från respektive vägdistrikt.

För automobiltrafikens besörjande krävdes vissa enklare anordningar såväl

vid ändstationerna som å mellanliggande trafikplatser. Den för automobillinjen

tilltänkta tidtabellen betingade omnibusarnas förläggande till Pajala.

Lastautomobilerna åter skulle få sin fasta förläggning i Overtorneå. Enligt

upprättat kostnadsförslag skulle å sistnämnda plats utom terasseringar samt

anordnandet av vägar och körplaner till garagen krävas garagebyggnad, innehållande

tio egentliga automobilplatser, verkstad och förråd samt vidare släpvagnsskjul

för sex vagnar och en fristående mindre smidesverkstad. Bensingivningsanläggning,

vatten- och avloppsledningar jämte lokal telefonanläggning

kompletterade anordningarna. I slutstationen Pajala, varest erfordrades

markförvärv, hade upptagits en godsbod med varmrum samt lastbrygga, enkel

garagebyggnad för övernattning med plats för fyra automobiler, ett släpvagnsskjul

för två vagnar samt lokaltelefon. Lokaler för expedition, väntrum och

överliggningsrum skulle förhyras. Trafikplatserna utefter linjen, nio till

antalet, vore avsedda att utrustas med enkla väntkurar samt lastbrygga.

Förenämnda anordningar, vilka med hänsyn till klimatiska förhållanden

krävde ett icke alltför provisoriskt utförande, beräknades med inräkning av

10,000 kronor för automobilverkstadens inventarier draga en kostnad av i runt

tal 250,000 kronor.

För den nuvarande postdiligenslinjen Overtorneå—Tärendö—Pajala hade

uppförts garagebyggnader i Overtorneå och Pajala, vardera inrymmande plats

för två omnibusar. Skulle postlinjen givas en annan slutpunkt, syntes garagebyggnaden

i Pajala eventuellt kunna övertagas för automobillinjens räkning.

För nedbringande av anläggnings- och driftkostnaderna i Overtorneå syntes

samarbete mellan statens järnvägar och postverket böra komma till stånd.

Med ledning av den verkställda trafikberäkningen och under hänsynstagande

till behovet av reserver hade en vagnpark av följande sammansättning och

kostnad beräknats erforderlig:

Kostnad (enligt offert

från svensk verkstad),

kronor

per enhet Summa

4 personomnibusar, vardera med 19 sittplatser (6-cyl. motor) .... 21,950 87,800

8 lastautomobiler (3 tons) med inbyggd förarhytt, standardflak (6-cyl.

motor)....... 16,350 130,800

2 helt inbyggda paketautomobiler med 2.5 tons lastförmåga (6-cyl. motor) 17,550 35,100

2 enaxliga släpvagnar...................... 2,500 5,000

4 tvåaxliga » ...................... 5,000 20,000

Totalkostnad 278,700

För gång vintertid skulle samtliga vagnar utrustas med tvillinghjul för en

sammanlagd kostnad av 30,500 kronor. Som räntedragande kapital tillkomme

ytterligare kostnaden för hållandet av reservdelslager, snöplogar, lastvagnstillbehör

och dylikt, vilken upptoges i 45,000 kronor. Den sammanlagda kostnaden

för automobillinjens utrustning med rullande materiel jämte tillbehör

skulle alltså komma att uppgå till cirka 355,000 kronor, vilket tillhopa med

förestående kostnad för fasta anläggningar gåve ett totalbelopp av i runt tal

600,000 kronor.

I detta belopp inginge då ej den till cirka 100,000 kronor beräknade kostnaden

för snöskyddsanordningar, vilken kostnad antagits komma att bestridas

med automobilskattemedel.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

Över järnvägsstyrelsens utredning rörande automobillinje har generalpoststyrelsen

den 30 november 1928 avgivit utlåtande samt därvid huvudsakligen

anfört:

Den 1 november 1926 igångsatte postverket efter Kungl. Maj:ts bemyndigande

diligenstrafik mellan övertorneå och Pajala. Enär vägen utefter Torne

älv vid den dåvarande tidpunkten stod under ombyggnad, leddes trafiken över

Korpilombolo, Tärendö och Anttis, tre dagar i veckan från övertorneå till Pajala

och tre dagar från Pajala till övertorneå. Den 1 juni 1927 anordnades ytterligare

en tur mellan Övertorneå och Tärendö. Trafiken hade givit ett i betraktande

av befolkningens storlek tillfredsställande resultat.

Sedan ombyggnadsarbetena på vägen övertorneå—Pello—Pajala utmed

Torne älv fullbordats under sommaren 1928, igångsattes den 1 september 1928

trafik även på denna väg. Till en början utfördes en tur fram och åter sex

gånger i veckan, men sedan det visat sig, att resandefrekvensen blivit jämförelsevis

stor, hade från och med den 25 november 1928 anordnats en tur dagligen

fram och åter.

I samband med trafikens igångsättande å älvvägen inskränktes trafiken å

den äldre, inre linjen över Korpilombolo och Tärendö till Anttis. Mellan Pajala

och Anttis uppehölles förbindelsen för närvarande av enskild företagare, som

forslade posten å linjen Pajala—Vittangi—Kiruna. Trafiken å den nya linjen

övertorneå—Pello—Pajala hade givit ett förhållandevis gott resultat. Diligenserna

hade vid resorna i allmänhet varit väl besatta särskilt på kortare

sträckor och mellan byarna utmed linjen.

För trafiken samt för snöplogningen å såväl den äldre som den nya linjen

disponerades för närvarande sammanlagt 4 automobiler, en av den nyaste typen

med sexcylindrig 75 hästkrafters motor och plats för 16 personer, en med fyrcylindrig

45 hästkrafters motor och plats för 14 personer, samt två med 4-cylindrig

45 hästkrafters motor och plats för 11 personer; de två sistnämnda

vagnarna användes huvudsakligen för den inre linjen till Anttis, där resandefrekvensen

vore mindre.

o Diligenserna på båda linjerna stode i anslutning till de postförande middagstågen

till och från Övertorneå.

_ Statens järnvägar hade numera anordnat direkt tågförbindelse även under

vintertidtabellens tillämpning å sträckan Karungi—Haparanda i anslutning

till middagståget från övertorneå, vilket icke var förhållandet föregående vinter.

Förhandlingar påginge med statens järnvägar om införande av genomgående

biljetter med diligens och tåg mellan å ena sidan Haparanda järnvägsstation

och å andra sidan Pajala och de större byarna mellan Pajala och övertorneå.

Generalpoststyrelsen antoge sig kunna förutsätta, att överenskommelse

i detta avseende inom kort kunde träffas. Därefter torde större erfarenhet kunna

vinnas rörande storleken av ifrågavarande genomgångstrafik.

Skulle statsmakterna besluta anläggande av järnväg från Övertorneå norrut,

syntes det enligt generalpoststyrelsens åsikt lämpligast, att den nuvarande

postdiligenstrafiken bibehölles, då därigenom resandetrafiken torde, åtminstone

tills vidare, vara tillfredsställande tillgodosedd. Givetvis kunde, om förhållandena

därtill skulle giva anledning, postdiligensernas turer ökas på hela sträckan

eller del därav. På grund därav att postdiligenserna ombesörjde snöplogningen

kunde vägarna även vintertid befaras med enskilda tillhöriga lastautomobiler,

vilka tills vidare torde kunna fullt tillgodose godstrafikens behov. Något

vidare kapitalutlägg av staten skulle då icke vara erforderligt och utgifterna

för kommunikationernas förbättrande i ifrågavarande trakter bliva jämförelsevis

obetydliga.

Om järnvägsanläggningen däremot icke komme till stånd, bleve givetvis den

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr !).

27

av järnvägsstyrelsen föreslagna automobiltrafiken med genomgående taxeberäkning

såväl för resande som gods till fördel för ifrågavarande trakter. Med

avseende å godstrafiken ville styrelsen dock framhålla, att rätt så skarp konkurrens

med nya linjer från enskilda företagares sida torde vara att förutse.

Särskilt gällde detta sommartid, då automobilernas aktionsradie vore större

och alltså direkt godskörning med bilar från Haparanda, Luleå med flera ställen

torde vara att räkna med.

Departementschefen har i ärendet anfört bland annat följande:

»Att befrämja svensk odling och bebyggelse i ifrågavarande nordliga gränstrakter

är alltså en angelägen nationell uppgift, och detta har också vid skilda

tillfällen framhållits, icke minst inom riksdagen. Med hänsyn härtill och då

utredning rörande den övre Tornedalens kommunikationsspörsmål numera verkställts,

synes tiden vara inne att förelägga riksdagen förslag till frågans lösning.

_ o . ''

Beträffande det sätt, varpå detta lämpligen bör ske, hava två alternativa

förslag framkommit, nämligen antingen anläggning av järnväg mellan övertorneå

och Pajala eller också anordnande av en automobillinje för person- och

godsbefordran mellan dessa orter. Utredningen har givit vid handen, att en

järnväg skulle medföra ett kapitalutlägg av 11,400,000 kronor och en automobillinje

omkring 600,000 kronor. Driften å bägge dessa slag av kommunikationsdelar

beräknas komma att medföra underskott, och skulle driftförlusten

och den totala förlusten (driftförlust jämte beräknad ränta å anläggningskapitalet)

årligen komma att uppgå till omkring nedanstående belopp:

Trafikmedel

Driftförlust

kronor

Järnväg:

a) med ett tågpar dagligen.................. 270,000

b) med två tågpar dagligen 15/r>—14/s och 4 dagar i veckan 15/9—u/s 350,000

c) med två tågpar dagligen hela året............. 380,000

Total förlust

kronor

840.000

920.000

950.000

Automobillinje:

a) med ett omnibuspar dagligen............... 168,000 198,000

b) med två omnibuspar dagligen 16/s—14/a och 4 dagar i veckan

>5/9-14/6 . . .................... 183,000 213,000

En jämförelse mellan de två alternativen giver sålunda vid handen, att anordnandet

av en automobillinje skulle kräva endast en ringa bråkdel av kostnaden

för anläggning av en järnväg, samtidigt som den årliga driftförlusten

för automobillinjen bleve vida mindre än för järnvägen. Vid nu angivna förhållanden

synes det mig icke vara ekonomiskt försvarligt att icke, åtminstone

tills vidare, för tillgodoseende av det föreliggande kommunikationsbehovet i

övre Tornedalen välja det minst förlustbringande alternativet, nämligen inrättandet

av en automobillinje för regelbunden person- och godsbefordran mellan

övertorneå och Pajala. Anordnad på sätt järnvägsstyrelsen ifrågasatt i samtrafik

med och med samma taxor som för statens järnvägar torde en sådan

automobillinje under nuvarande förhållanden ock kunna sägas motsvara skäliga

anspråk på förbättrade kommunikationer i dessa trakter, och värdefulla

erfarenheter synas vara att hämta från ett dylikt försök att tillfredsställa det

föreliggande kommunikationsbehovet. Givetvis bör ifrågavarande automobiltrafik

icke igångsättas med mera rörlig materiel än som med hänsyn till den

sannolika trafiken kan anses erforderlig, och synes, där så lämpligen kan ske,

samarbete böra anordnas med postverket, som nu bedriver automobiltrafik för

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

person- och posttransport i dessa trakter och vars erfarenheter härntinnan kunna

vara av nytta för statens järnvägar. Skulle erfarenheten giva vid handen,

att kommunikationsbehovet i övre Tornedalen icke kan nöjaktigt tillgodoses

genom automobillinjen, torde frågan om anläggande av järnväg få tagas under

förnyat övervägande.

Med hänsyn till vad sålunda anförts anser jag mig böra förorda, att en automobillinje

inrättas mellan övertorneå och Pajala i huvudsaklig överensstämmelse

med järnvägsstyrelsens förslag. Det för förslagets genomförande erforderliga

kapitalbeloppet, 600,000 kronor, torde kunna fördelas på två budgetår,

så att för budgetåret 1929/1930 skulle avses ett belopp av 300,000 kronor. På

sätt chefen för finansdepartementet kommer att senare denna dag angiva torde

berörda anslag i likhet med vad som skett sedan några år tillbaka beträffande

anslagen till inlandsbanan och statsbanan Hällnäs—Stensele böra utgå av andra

statsinkomster än lånemedel.»

Utskottets

yttrande.

Ifrågavarande automobillinje, anordnad, på sätt järnvägsstyrelsen tänkt sig,

i samtrafik med statens järnvägar och med tillämpning av dess taxor, torde,

såsom departementschefen framhållit, under nuvarande förhållanden kunna

sägas motsvara skäliga anspråk på förbättrade kommunikationer i dessa trakter.

Genom ett antagande av Kungl. Majrts förevarande förslag skulle ock

vinnas en högst avsevärd kapitalbesparing i förhållande till motsvarande utlägg

för en järnvägsanläggning.

Om än utskottet av sålunda angivna skäl funnit det nu framlagda förslaget

vara av beskaffenhet att böra godtagas, har utskottet dock ej kunnat undgå

att uppmärksamma de betydande uppoffringar för staten även en sådan lösning

av ortens kommunikationsfråga skulle innebära. Ensamt för inköp av

rullande materiel har räknats med en engångskostnad av cirka 350,000 kronor.

Utskottet vill för sin del ifrågasätta, huruvida ej åtminstone till en början och

i avvaktan på vidare erfarenheter om trafikens storlek vagnparken skulle kunna

tilltagas något mindre än järnvägsstyrelsen i sina kalkyler utgått ifrån; detta

gäller särskilt de planerade inköpen av lastautomobiler. överhuvud lärer

framstå som angeläget att vid den nya automobillinjens organisation iakttagas

de begränsningar, som äro förenliga med dess egenskap av en permanent trafikled,

avsedd för befordran av såväl resande som gods.

Av vad utskottet sålunda anfört framgår, att utskottet ej funnit sig kunna

tillstyrka de yrkanden, som motionsvis framställts om att riksdagen med avslag

å Kungl. Maj:ts förevarande förslag måtte anvisa medel för en järnvägs

påbörjande. I

I den av herr Asplund väckta motionen har framförts tanken på anordnande

av en statlig automobillinje mellan Övertorneå och Kiruna över Korpilombolo —

Tärendö—Anttis och Vittangi. Utskottet finner de i motionen anförda synpunkterna

beaktansvärda och behjärtar därvarande befolknings svårigheter, i all

synnerhet i den mån dessa kunna härledas från den nödtvungna hämning i utvecklingen,

som den delvis under statens medverkan genomförda koncentrationen

av gruvdriften till malmfälten vid Riksgränsbanan kan hava medfört. Såsom

generalpoststyrelsen i ärendet framhållit, torde, vid ordnande av automobiltrafik

i enlighet med föreliggande förslag, det böra prövas, huruvida ej post
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

29

diligenser, som bliva övertaliga vid indragning av linjen övertornea Pello

Pajala, borde insättas i trafik mellan Pajala och Kiruna. Då alltså motionärens

önskemål synas komma i beaktande, har utskottet ansett sig ej böra i iörevarande

ordning förorda åtgärd i motionens syfte.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

a) att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

förslag och med avslag å de av herr Bergqvist m. fl. och herr

Hage m. fl. i ämnet väckta motionerna (I: 67 och II: 109) må

för anordnande av automobillinje mellan övertorncå och Pajala

för budgetåret 1929/1930 anvisa ett reservationsanslag av

300,000 kronor; samt

b) att herr Asplunds förberörda motion (I: 128) ej må till

någon riksdagens åtgärd föranleda.

Statens vattenfallsverk.

25 :o) Kungl. Maj:t har (punkt 24) föreslagit riksdagen att för bestridande Kostnader

av kostnader i samband med domstolsbehandling av frågan om Vänerns reglering 8ai^^1^

för budgetåret 1929/1930 anvisa ett reservationsanslag av 100,000 kronor. Yäneras

reglering.

[24.] Sedan riksdagen för utförande av förberedande åtgärder för Vänerns ]

reglering för åren 1918—1922, tiden 1 januari—30 juni 1923 samt budgetåret

1923/1924 anvisat tillhopa 2,550,000 kronor, hava till bestridande av kostnader

i samband med domstolsbehandling av frågan om Vänerns reglering för

budgetåren 1924/1929 anvisats tillhopa 1,000,000 kronor, därav för innevarande

budgetår 300,000 kronor.

I sin framställning om anvisande av medel för budgetåret 1924/1925 till bestridande

av ifrågavarande kostnader uppskattade vattenfallsstyrelsen kostnaderna

för vattenmålets förande vid under- och överrätter till ungefär 800,000

kronor; och beräknade styrelsen domstolsbehandlingen i sin helhet komma

att taga en tid av minst 6 ä 8 år. I sin framställning om anvisande av medel

för budgetåret 1928/1929 anförde emellertid vattenfallsstyrelsen, att på

grund av målets synnerligen omfattande och komplicerade beskaffenhet, de

ytterligare utredningar, som föranletts av motparters invändningar, samt de

utlåtanden från sakkunniga, som vattendomstolen måst inhämta, målets handläggning

vid vattendomstolen blivit avsevärt mera tidsödande och kostsam än

som vid avfattandet av vattenfallsstyrelsens skrivelse år 1924 kunnat antagas.

Huru stora de slutliga kostnaderna komme att bliva vore givetvis svårt att

beräkna, men erforderliga sakkunnigutredningar samt vattendomstolens syner

och undersökningar väntades i huvudsak avslutade till den 1 juli 1929.

Kostnaderna för vattenmålets handläggning vid vattendomstolen därefter torde

bliva av mindre storhetsordning, och beräknade styrelsen, att kostnaderna i

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

Veckoreglering

av

Höta älv*

[25.]

Utvidgning

av ångkraftstationen

i

Västerås.

[26.]

Kraftstation

vid Sillre.

[27.]

högre instanser, om vattendomstolens beslut bleve överklagat, icke komme att

stiga till några betydande belopp.

Vattenfallsstyrelsen har i skrivelse den 10 oktober 1928 hemställt om anslag

för ifrågavarande ändamål för budgetåret 1929/1930 till belopp av

100,000 kronor.

Departementschefen har anfört, att enligt vad som inhämtats målet alltjämt

handlägges vid vattendomstolen, och torde syner och undersökningar komma

att paga åtminstone under hela 1929. Vattendomstolens dom väntades icke förrän

1931.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må för bestridande av kostnader i samband med

domstolsbehandling av frågan om Vänerns reglering för budgetåret

1929/1930 anvisa ett reservationsanslag av 100,000

kronor.

26:o) Kungl. Maj:t har (punkt 25) föreslagit riksdagen att för anordningar

för veckoreglering av Göta älv för budgetåret 1929/1930 anvisa ett reservationsanslag

av 1,800,000 kronor.

Ifrågavarande av 1928 års riksdag beslutade arbeten omfatta i huvudsak uppsprängning

av en ny avloppskanal vid Vänerns inlopp i Göta älv samt anläggning

av en damm över älven. Kostnaderna härför hava beräknats till 5,000,000

kronor.

Under erinran att vid anvisande av anslag för ändamålet för innevarande budgetår,

1,400,000 kronor, förutsattes, att återstående anslagsbelopp, 3,600,000

kronor skulle lika fördelas å därpå följande två budgetår, får utskottet hemställa,

att riksdagen må för anordningar för veckoreglering av Göta

älv för budgetåret 1929/1930 anvisa ett reservationsanslag av

1,800,000 kronor.

27 :o) I enlighet med Kungl. Maj :ts förslag (punkt 26) och under erinran

att det nu äskade anslaget, 400,000 kronor, utgör återstoden av det såsom erforderligt

beräknade kostnadsbeloppet för ifrågavarande anläggning 1,000,000

kronor, får utskottet hemställa,

att riksdagen må för utvidgning av ångkraftstationen i

Västerås för budgetåret 1929/1930 anvisa ett reservationsanslag

av 400,000. 28

28 :o) Kungl. Maj:t har (punkt 27) föreslagit riksdagen att i avbidan på

den proposition, som kunde komma att avlåtas i ämnet, för utförande av anläggning

för krafttillskott till Norrforsens kraftverk för budgetåret 1929/1930

beräkna ett reservationsanslag av 500,000 kronor.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 0.

31

Sedermera liar Kungl. Maj:t i en den 8 februari 1929 till riksdagen avlåten

proposition, nr 76, under åberopande av propositionen bifogat utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för samma dag föreslagit riksdagen
dels

besluta, att, för beredande av krafttillskott till Norrforsens kraftverk,

en statens kraftstation skall anläggas vid Sillre för en beräknad kostnad av

2,250,000 kronor; dels för påbörjande av nämnda kraftstation för budgetåret

1929/1930 anvisa ett reservationsanslag, att utgå av lånemedel, av 300,000 kronor;

dels ock minska den i statsverkspropositionen upptagna inkomsttiteln

»Övriga lånemedel» med 200,000 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sistnämnda statsrådsprotokoll.

Departementschefen har för egen del i ärendet anfört bland annat följande:

»Såsom av den inledningsvis lämnade redogörelsen framgår, hava möjligheterna

att finna avsättning för den elektriska energien från Norrforsens kraftverk

överträffat de härutinnan från början ställda förväntningarna. Jämlikt

beslut av 1925 års riksdag skulle kraftstationen utvidgas till att avse en normal

effekt av 15,000 kW. I själva verket har dock leveransförmågan kommit att

ej oväsentligt överstiga detta belopp och når nu i genomsnitt 20,000 kW samt

under gynnsamma förhållanden upp till 23,000 kW. Kraftverkets kontrakterade

leveransskyldighet uppgår emellertid för närvarande till 17,665 kW;

läggas härtill kraftförbrukningen för verkets egen räkning, vissa gratisleveranser

och, framför allt, förlusterna i överföringsnätet, uppgår den redan disponerade

effekten till 19,385 kW. Trots att man kunnat utvinna betydligt

större effekt än beräknat, är leveransförmågan sålunda redan i stort sett utnyttjad,

åtminstone vad beträffar den regelbundet tillgängliga kraften.

Vattenfallsstyrelsen har ansett ett årligt krafttillskott av omkring 1,000 kW

erforderligt. Härvid har styrelsen likväl endast räknat med den normala årliga

tillväxten av energibehov inom de nuvarande avnämargrupperna — huvudsakligen

ortens standardindustrier, trämasse- och sågverksföretagen — samt

uppskattat ökningen till allenast 5 procent av den nuvarande avsättningen.

För att möjliggöra ett utnyttjande av de oregelmässiga kraftöverskotten och

för att kraftverket skall kunna tillmötesgå rimliga anspråk på ökat kraftuttag

under de närmaste åren, måste tydligen åtgärder vidtagas för åstadkommande

av kompletteringskraft.

I första hand torde man, såsom ock vattenfallsstyrelsen anser, böra söka

bereda det erforderliga krafttillskottet genom avtal om leverans av tillgänglig

överskottsenergi från de enskilda kraftverken i trakten. Enligt vad styrelsen

meddelat hava emellertid de hittills förda underhandlingarna härom givit vid

handen, att svårigheter föreligga att på denna väg till godtagbart pris försäkra

sig om större mängder prima kraft för längre tid framåt. Det torde därför

omsider bliva ofrånkomligt att tillgodose kraftbehovet genom en nyanläggning.

Det av vattenfallsstyrelsen framförda förslaget att för sådant ändamål utbygga

Sillreån förefaller ur flera synpunkter lämpligt. Genom den vid Sillreån

förekommande kombinationen av sällsynt goda dämnings- och magasinsmöjligheter

med en osedvanligt stor fallhöjd på kort sträcka, kan här för rimlig

kostnad erhållas en anläggning, som dels medgiver uttagande — under visser
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

Utskottets

yttrande.

ligen tämligen korta tidsperioder — av betydande och lätt reglerbara kraftbelopp

för mötande av toppbelastningarna, dels kan användas som reservstation

för tillgodoseende av de viktigaste kraftbehoven under tider, då vattentillgången

i de övriga älvarna är ringa. En dylik anläggning lämpar sig givetvis

särskilt väl såsom komplement till en större kraftstation. Anläggningens

möjligheter i förevarande avseenden komma att ytterligare ökas genom den av

vattenfallsstyrelsen planerade, anordningen med ett av tillfällig överskottskraft

från huvudstationen drivet pumpverk för återfyllning av vattenmagasinet.

Även med hänsyn till sin belägenhet är Sillrefallet lämpligt som komplement

till Norrforsverket. Krafttillskottet kommer nämligen att sättas in i den

del av distributionsnätet från Norrforsen — Ådalslinjen — som förmedlar den

övervägande delen av kraftavsättningen (9,920 kW), och där samtidigt energiförlusterna

på grund av det långa överföringsavståndet äro förhållandevis

störst (omkring 1,360 kW).

En utbyggnad av Sillrefallet kan på intet sätt anses föregripa frågan om

utnyttjande av de närbelägna stora fallen i Indalsälven, Stadsforsen och österåsforsen;

Sillrestationen kommer icke heller att vid ett framtida utbyggande

av dessa fall bliva överflödig utan kommer då snarare att vinna i värde såsom

reservkraftverk.

Vad angår rättsförhållandena beträffande Sillreån, så har staten redan år

1919 förvärvat vissa andelar i vattenrätten. Genom tidigare denna dag fattat

beslut har Kungl. Maj:t på av vattenfallsstyrelsen i skrivelse den 21 nästlidna

januari gjord framställning lämnat ett före den 14 innevarande månad erforderligt

godkännande av köpeavtal, varigenom ytterligare vattenrättsandelar

förvärvats åt kronon. Staten är härigenom numera ägare till den vattenrätt i

Sillreån samt därmed sammanhängande vattendrag, som belöper å 55 217/320 av

Sillre bys 116 V* mål och 33 60/ 64 av Dacke bys 36 mål, samt har därmed erhållit

önskvärd majoritet i fallet. Avtal om inköp av ytterligare några andelar äro

under förberedelse.

Kostnaderna för den föreslagna kraftanläggningen hava av vattenfallsstyrelsen

beräknats till 2,250,000 kronor, motsvarande, om därtill lägges fallvärdet,

en årskostnad av 50 kronor per kW, vilket pris synes förhållandevis lågt.

Om än det erforderliga krafttillskottet till Norrforsens station kan komma

att för den närmaste tiden tillgodoses genom leveransavtal med andra kraftverksanläggningar,

varom underhandlingar för närvarande pågå, synes emellertid

förtänksamheten bjuda, att man, såsom vattenfallsstyrelsen föreslagit,

redan nu igångsätter arbetet å en reservstation i Sillreån för att därmed bereda

möjlighet att på ett mera bestående sätt tillgodose det växande kraftbehovet

i Norrforsområdet. Härigenom kan också byggnadsperioden utsträckas

över en längre tid, än eljest bleve fallet, och det erforderliga anslaget på samma

sätt fördelas å flera budgetår. Medel torde alltså böra för nästkommande

budgetår ställas till förfogande för påbörjande av vissa tidsödande förberedande

arbeten. Med hänsyn till den tidsutdräkt, som domstolsbehandlingen medför.

och då de första arbetena icke draga någon större kostnad, har vattenfallsstyrelsen

numera ansett anslagsbehovet kunna nedsättas från i riksstatsförslaget

beräknade 500,000 kronor till 300,000 kronor. Detta minkade anslagsbehov

torde böra föranleda motsvarande jämkning å riksstatsförslagets inkomstsida.»

Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag får utskottet, som

framdeles under riksdagen kommer att avgiva yttrande rörande Kungl. Majrts

förslag om sänkning av inkomsttiteln »Övriga lånemedel», nu hemställa,

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

33

att riksdagen må

a) besluta, att, för beredande av krafttillskott till Norrforsens

kraftverk, en statens kraftstation skall anläggas vid

Sillro för en beräknad kostnad av 2,250,000 kronor;

b) för påbörjande av nämnda kraftstdtion för budgetåret

1929/1930 anvisa ett reservationsanslag av 300,000 kronor.

29 :o) I en till riksdagen den 25 januari 1929 avlåten proposition, nr 32, har

Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bifogat utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

medgiva, att för påbörjande av arbetena med en andra tilloppstunnel vid Porjus

kraftstation må användas ett belopp av högst 250,000 kronor av reservationer

å de av riksdagen å riksstaten för år 1921 och å tilläggsstat för år 1920

anvisade reservationsanslagen om tillhopa 17,500,000 kronor till uppförande

av bostadshus för tjänstemän vid postverket, telegrafverket samt statens järnvägar

och vattenfallsverk.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till nyssnämnda,

statsrådsprotokoll.

Förevarande förslag avser påbörjandet av utsprängning av en ny tilloppstunnel

vid Porjus kraftstation för en beräknad totalkostnad av 1 miljon kronor,

varigenom man utan nya maskininstallationer eller regleringsåtgärder

skulle vinna en ökad kraftproduktion av omkring 2,400 kW. Under budgetåret

1929/1930 beräknas arbetena komma att draga en kostnad av 250,000

kronor.

Statens arbetslöshétskommission har i yttrande den 23 november 1928 över

en av vattenfallsstyrelsen i ämnet gjord framställning, med hänvisning till arbetslöshetens

omfattning i Norrbottens län, tillstyrkt arbetets utförande.

Departementschefen har för egen del, under framhållande av behovet av

vissa utvidgningsåtgärder vid Porjus kraftstation, vidare anfört följande:

»Med hänsyn till nu angivna omständigheter och då efter färdigställande

under å,r 1929 av vissa hittills pågående smärre arbeten vid Porjus kraftstation

ett ej ringa antal arbetare skulle stå utan arbete, synes förtänksamheten bjuda

att nu igångsätta och på sätt vattenfallsstyrelsen avsett i långsam takt bedriva

sadana arbeten vid kraftstationen, som i och för sig medföra höjning av leveransförmågan

och i varje fall måste utföras vid en framtida utökning av maskininstallationen.

Jag anser mig därför böra förorda, att arbetena med den

nya tilloppstunneln, vilka, bedrivna på ovan angivet sätt, icke skulle komma

att draga högre kostnad än omkring en miljon kronor, komma till utförande.

Då de av dessa, arbeten, som vore avsedda att i första hand utföras, sålunda

jämväl skulle tjäna till att motverka arbetslösheten i Porjus, torde, såsom jag i

statsverkspropositionen redan antytt, det av vattenfallsstyrelsen för budgetåret

1929/1930 äskade beloppet, 250,000 kronor, icke behöva anvisas såsom

anslag å riksstaten utan kunna utgå av vid utgången av innevarande budgetår

befintliga reservationer till samma belopp å bostadsanslagen. Ehuru dessa anslag

jämlikt medgivande av riksdagen få enligt Kungl. Maj:ts bestämmande

användas till nödhjälpsarbeten vid kommunikationsverken, torde, då för fort
Bihang

till riksdagens protokoll 1929. 6 samt. 9 haft. (Nr 9.) 3

Kn n ml ra

tilloppstunnel

Till

Porjus

kraftstation.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

sättande av ifrågavarande arbeten komma att erfordras anslag å riksstaten,

frågan om företagets utförande redan nu böra underställas riksdagen.»

Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må medgiva, att för påbörjande av arbetena

med en andra tilloppstunnel vid Porjus kraftstation må användas

ett belopp av högst 250,000 kronor av reservationer å de

av riksdagen å riksstaten för år 1921 och å tilläggsstat för

år 1920 anvisade reservationsanslagen om tillhopa 17,500,000

kronor till uppförande av bostadshus för tjänstemän vid postverket,

telegrafverket samt statens järnvägar och vattenfallsverk.

Kraftled- 30:o) Kungl. Maj:t har (punkt 28) föreslagit riksdagen att i avbidan på

''(lån i vare den proposition, som kunde komma att avlåtas i ämnet, för utförande av en

för elektri- kraftledning från Gällivare för elektrifiering av vissa delar av Norrbottens

fiering av jän för budgetåret 1929/1930 beräkna ett reservationsanslag av 100,000 kronor.

vissä aeiar

Kottensriä"n. Sedermera har Kungl. Maj:t i en till riksdagen den 8 februari 1929 av[28.

] låten proposition, nr 79, under åberopande av propositionen bifogat utdrag av

statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att för utförande av en kraftledning från Gällivare för elektrifiering

av vissa delar av Norrbottens län för budgetåret 1929/1930 under utgifter

för kapitalökning anvisa ett reservationsanslag av 100,000 kronor, allt

att utgå av andra statsinkomster än lånemedel.

Beträffande utredningen i ärendet för utskottet hänvisa till sistnämnda

statsrådsprotokoll.

Kungl. Maj:ts förevarande proposition är grundad på ett av länsstyrelsen i

Norrbottens län i skrivelse den 26 maj 1928 framlagt förslag. I nämnda skrivelse

har länsstyrelsen beträffande den särställning, som Gällivare, Tärendö,

Korpilombolo, Junosuando och Pajala socknar intoge i fråga om möjligheterna

att erhålla bygden elektrifierad, anfört bland annat följande:

Även inom dessa socknar hade man tidigt sökt att finna en lösning av belysnings-

och kraftfrågan, närmast med tillhjälp av lokala vattenkraftkällor, och

både länsstyrelsen samt länets elektricitetsförening lämnade sitt bistånd för

undersökning av en del olika projekt. Till sist blev det emellertid klart, att

det icke vore möjligt att med någon lokal kraftkälla finna en lösning, som tillfredsställde

det nuvarande behovet och innebure möjligheter till utveckling och

som låge inom den ekonomiska rimlighetens gräns. De, som ivrigast längtade

efter det elektriska ljusets välsignelser, slogo sig då tillsammans i mycket små

lokala företag, som erhöllo kraft från en fotogenmotor eller dylikt (två sådana

lokala företag funnes). De övriga fingo tills vidare resignera.

Emellertid ville icke länsstyrelsen uppgiva tanken. Det vore, enligt länsstyrelsens

mening, knappast någon annan bygd i Sverige, där den elektriska kraftens

spridning över bygden vore av så stor ekonomisk och folkpsykologisk betydelse.

Yintern med sin kyla och sitt mörker utgjorde ju i dessa trakter ett

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 0.

35

svart hinder för många slag av mänsklig verksamhet, och den nödtvungna

overksamheten toddc; lätt dådlöshet och lojhet. Kylan kunde ju besegras inom

huset, men en verklig seger över mörkret hade vunnits först genom det elektriska

ljuset. I detta hade man en energispridare av den största betydelse, och

det torde ej lida något tvivel om att den elektriska kraften skulle bliva en stor

välsignelse både för den andliga och materiella utvecklingen i denna bygd. Och

å andra sidan vore det påtagligt, att skulle denna bygd, kanske den nationellt

ömtåligaste, som rymdes inom landets gränser, på grund av omständigheternas

makt bliva utan den källa till andlig och materiell livaktighet, som låge i tillgången

till elektrisk kraft för befolkningen, så skulle därav uppstå och vidmakthållas

ett missnöje och missmod, som skulle verka nedslående och skadligt

i många avseenden.

Under åren 1923—1924 inträffade en händelse, som gav planerna på den

övre finnbygdens elektrifiering en kraftig stöt framåt. Då togo nämligen funderingarna

på att lösa elektrifieringsfrågan för den stora Jukkasjärvi församlings

landsbygd fast form. Initiativkraftiga män inom denna församling

lyckades då i samarbete med länets elektricitetsförening förena ett stort antal

byar inom församlingen och bilda Jukkasjärvi sockens belysningsförening

u. p. a. och med denna förenings stadgar som grund hade sedermera detta företag

lyckligen genomförts och allt sedan dess drivits.

Det återstod nu att lösa elektrifieringsproblemet för socknarna Gällivare,

Korpilombolo, Tärendö, Junosuando och Pajala. De förut omnämnda förundersökningarna

och kompletterande dylika i samråd med vattenfallsstyrelsen gåvo

vid handen, att den lämpligaste lösningen av detta problem vunnes genom att

basera anläggningen på kraft från Pcrjus och framdraga en huvudledning genom

Gällivare socken till lämplig punkt i Tärendö socken samt organisera elektrifieringen

i två av varandra oberoende andelsföretag, ett omfattande Gällivare

socken samt ett annat omslutande övriga fyra socknar.

Med ekonomiskt stöd av länsstyrelsen utarbetades nu av Norrbottens läns

elektricitetsförening ett förslag till elektrifiering av ifrågavarande fem socknar,

organiserade i två företag, på den grundvalen, dels att staten skulle bekosta

ovannämnda huvudledning, dels att de båda föreningarna skulle var för

sig ekonomiskt grundläggas efter i huvudsak samma regler, som gällde i stadgarna

för Jukkasjärvi sockens belysningsförening.

Departementschefen har för egen del i ärendet anfört bland annat följande:

»Enligt föreliggande förslag skulle den erforderliga huvudledningen från

Gällivare, vilken beräknats draga en kostnad av 340,000 kronor, utbyggas

och underhållas genom vattenfallsstyrelsens försorg. Kommerskollegium och

lantbruksstyrelsen hava ifrågasatt, huruvida icke för nedbringande av statsverkets

kostnader berörda huvudledning skulle kunna utföras på ett mindre

kostsamt sätt än som föreslagits, samt med hänsyn härtill tillstyrkt ett anslag

av högst 300,000 kronor för ändamålet. Detta spörsmål synes förtjänt

av övervägande, och torde utredning därom böra verkställas, innan medel till

arbetets påbörjande ställas till vattenfallsstyrelsens förfogande. Då för ledningens

utförande för nästkommande budgetår endast skulle äskas ett begynnelseanslag

av 100,000 kronor, torde frågan om det ytterligare anslag, som för

ledningens färdigställande kan bliva erforderligt, få underställas nästkommande

års riksdag. Såsom redan i statsverkspropositionen förutsatts, skulle

de för huvudledningen erforderliga kapitalökningsanslagen utgå av andra

statsinkomster än lånemedel.

Vad beträffar statens medverkan till utförande av distributionsföreningarnas

ledningsnät, har i sådant syfte hemställts om dels ett statsbidrag å 167,500

kronor utan återbetalningsskyldighet och dels ett lån å 376,000 kronor ur

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

Distributionsaiiläsrsrliiugar

m.m.

Tid statens

kraftverk.

[29.]

kraftledningslånefonden. Något statsunderstöd utan återbetalningsskyldighet

har för sådant ändamål icke förut lämnats. Med hänsyn emellertid till de

särskilda omständigheter, som tala för ifrågavarande företags genomförande,

och då detta bliver möjligt endast under förutsättning att det föreslagna statsbidraget

lämnas, vill jag förorda att så sker. Med äskande av anslag för

detta ändamål torde emellertid böra anstå till ett kommande budgetår. Vidkommande

lånet från kraftledningslånefonden torde, såsom de i ärendet hörda

ämbetsverken anfört, detsamma icke böra utlämnas under andra villkor än de

för lån från nämnda fond föreskrivna. I fråga om avvägningen av beloppen

av statsbidrag och lån vill jag redan nu framhålla, att med hänsyn till elektrifieringsföretagets

räntabilitet någon minskning av understödsbeloppet och

motsvarande höjning av lånebeloppet icke lärer böra ifrågakomma.

Då staten i enlighet med vad nu förordats skulle så avsevärt bidraga till

ifrågavarande elektrifieringsföretags genomförande, synes man böra fordra garanti

för att företaget redan från början blir ekonomiskt säkerställt. Innan

någon del av anslagsmedlen utbetalas, torde det därför böra visas, att de ifrågasatta

föreningarna bildats och vederbörligen registrerats samt att bindande

teckning skett för tillräckligt antal andelar. Vid föreningarnas bildande och

taxors bestämmande torde, såsom kommerskollegium och lantbruksstyrelsen

påpekat, samarbete med nämnda ämbetsverk böra äga rum.»

Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må för utförande av en kraftledning från Gällivare

för elektrifiering av vissa delar av Norrbottens län för

budgetåret 1929/1930 anvisa ett reservationsanslag av 100,000

kronor.

31 :o) Kungl. Maj:t har (punkt 29) föreslagit riksdagen att för utförande

av distributionsanläggningar och därmed sammanhängande arbeten vid statens

kraftverk för budgetåret 1929/1930 anvisa ett reservationsanslag av

2.300.000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 80—82 av statsrådsprotokollet.

För utförande av distributionsanläggningar och därmed sammanhängande

arbeten vid statens kraftverk har för budgetåret 1928/1929 anvisats ett belopp

av 1,000,000 kronor.

I skrivelse den 29 september 1928 har vattenfallsstyrelsen för ifrågavarande

ändamål för budgetåret 1929/1930 äskat ett anslag å 3,000,000 kronor.

Departementschefen har, efter att hava lämnat en redogörelse för anslagsbehovet

inom de olika kraftverken, vidare anfört bland annat följande:

»Av vad ovan anförts framgår, att för utförande av större distributionsanläggningar

under budgetåren 1928/1930 skulle utgå ett belopp av sammanlagt

2.382.000 kronor. Återstoden av det belopp, 4,000,000 kronor, som vattenfallsstyrelsen

anser behövligt för nämnda två budgetår, eller 1,618,000 kronor,

skulle enligt vattenfallsstyrelsens räkning erfordras för diverse mindre anläggningar,

som ej för närvarande kunna förutses eller beträffande vilka ännu

ej färdiga planer förefinnas.

Åtskilligt tyder på att behovet av elektrisk kraft är statt i ökning. Det är

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

37

alltså angeläget, att vattenfallsstyrelsen för att kunna tillgodose framträdande

efterfrågan på kraft i rätt tid har tillräckliga anslagsmedel till sitt förfogande

för utförande av erforderliga nyanläggnings- och kompletteringsarbeten.

Även med beaktande av dessa synpunkter lärer dock en nedsättning av det

av vattenfallsstyrelsen för nästkommande budgetår äskade beloppet med

700,000 kronor vara möjlig.»

Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag hemställer ut
att

riksdagen må för utförande av distributionsanläggningar

och därmed sammanhängande arbeten vid statens kraftverk

för budgetåret 1929/1930 anvisa ett reservationsanslag

av 2,300,000 kronor.

I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 30) hemställer ut- Inköp av

vattenfall

in. in. samt

att riksdagen må för inköp av vattenfall och fastigheter utförande

samt utförande av nyanläggningar, i den mån sådana åtgärder läggningar,

erfordras för ändamålsenlig utveckling av statens kraftverks- [30.]

rörelse och icke kunna utan synnerlig olägenhet uppskjutas

i avbidan på särskilt riksdagsbeslut, för budgetåret 1929/1930

anvisa ett reservationsanslag av 500,000 kronor, att disponeras

efter Kungl. Maj:ts prövning och avgörande.

Beträffande sättet för beredande av täckning för de här ovan tillstyrkta anslagen

kommer utskottet att framdeles under riksdagen avgiva utlåtande.

Stockholm den 8 mars 1929.

skottet,

32 :o)

skottet,

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, J. L. ~Widell,

O. Bergqvist, J. Nilsson i Malmö, C. P. V. Nilsson i Gränebo, C. A. Carlsson i

Gävle, P. A. Dahl, N. J. M. Svensson i Kompersmåla, C. I. Asplund, J. G. Walles

och P. A. Bergström;

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, A. Wiklund i Brattfors,

P. Nilsson i Bonarp, C. B. Jansson i Falun, S. Bengtsson i Norup, O. Olsson i Kullenbergstorp,

L. J. Carlsson-Frosterud, P. M. Olsson i Blädinge, A. Å:son Törnkvist

i Karlskrona, B. F:son Holmgren, E. J. Wigforss och J. Olofsson i Digernäs;

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

med undantag därav att i behandlingen av punkterna 2 4—32 deltagit

herr

0.

A. Ernfors

i st.

f.

herr

Widell

»

D.

Hansén

» »

»

Carlsson i Gävle

O.

Andersson i Höör

» »

»

»

Jansson i Falun

»

A.

Danielsson

» »

Bengtsson i Norup

»

P.

C. Jonsson i Eskilstuna

» »

»

Wigforss.

Reservationer:

vid punkt 4 (motion rörande ny posthusbyggnad i Kramfors) av herrar

Nilsson i Gränebo, Nilsson i Bonarp, Bengtsson i Norup, Olsson i Kullenbergstorp

och Holmgren, vilka ansett, att utskottet bort hemställa om avslag å den

i ämnet väckta motionen;

vid punkt 24 (automobillinje mellan Övertorneå och Pajala)

1) av herrar Bergqvist och Hansén, vilka ansett, att utskottet bort hemställa,

»att riksdagen må med avslag å Kungl. Maj:ts förslag och

med bifall till de av herrar Bergqvist m. fl. och Hage m. fl.

i ämnet väckta motionerna (I: 67 och II: 109) besluta, att järnväg

skall anläggas mellan övertorneå och Pajala, samt för påbörjande

av arbetet härmed för budgetåret 1929/1930 anvisa

ett reservationsanslag av 300,000 kronor»;

2) av herr Asplund, som ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hava

följande lydelse:

»Ifrågavarande automobillinje ------en järnvägsanläggning.

I den av herr Asplund väckta motionen-----åtgärd i motionens

syfte.

Ehuru utskottet sålunda ej funnit sig kunna tillstyrka de yrkanden, som

motionsvis framställts om att riksdagen med avslag å Kungl. Maj:ts förslag

måtte anvisa medel för en järnvägs påbörjande mellan övertorneå och Pajala,

vill dock utskottet här uttala sin förväntan, att Kungl. Maj:t måtte låta utarbeta

och för riksdagen framlägga förslag till en sådan järnvägsanläggning,

så snart det visat sig, att den nu tillstyrkta automobillinjen icke längre kan

nöjaktigt tillgodose det ökade trafikbehovet. Skulle det förslag till anordnande

av gruvdrift vid det 25 km. nordväst om Pajala belägna, staten tillhöriga

Kaunisvaara järnmalmsfält, som framställts i den av herr Enhörning väckta

motionen (I: 72), varöver utskottet framdeles kommer att avgiva yttrande,

visa sig vara genomförbart och ekonomiskt fördelaktigt, synes en järnväg från

övertorneå till Pajala och nämnda malmfält vara ofrånkomlig.

Utskottet vill slutligen erinra, att frågan om lämplig uthamn för Haparanda

och därmed för hela Tornedalen, till vars utredning 1928 års riksdag beviljat

medel, är av synnerligen stor betydelse för ordnandet av kommunikationerna

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 0.

39

inom denna gränsbygd och borde med det snaraste finna sin lösning alldeles

oberoende av den tidpunkt, vid vilken järnvägens fortsättande från övertorneå

norrut kan komma att påbörjas.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

a) att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

förslag och i anledning av den av herr Asplund väckta motionen

(I: 128) må för anordnande av automobillinje mellan övertorneå

och Pajala m. m. för budgetåret 1929/1930 anvisa ett

reservationsanslag av 300,000 kronor; samt

b) att herr Asplunds förberörda motion ävensom de av herr

Bergqvist m. fl. och herr Hage m. fl. väckta motionerna

(1:67 och 11:109), i den mån de ej blivit besvarade genom

vad utskottet här ovan anfört, ej må till någon riksdagens åtgärd

föranleda»;

3) av herrar Svensson i Kompersmåla, Ernfors, Anderson i Råstock, Carlsson-Frostcrud,

Olsson i Blädinge och Törnkvist i Karlskrona, vilka ansett, att

utskottets motivering bort hava följande lydelse:

»Som skäl för ett bifall till Kungl. Majrts förevarande förslag om inrättande

genom statens järnvägars försorg av en fast automobillinje övertorneå—Pajala

kan tvivelsutan åberopas den högst avsevärda besparing i fråga om utlagt engångskapital,

som en dylik lösning skulle innebära i jämförelse med en järnvägsanläggning.

Även anordnandet av en automobillinje av den beskaffenhet, som här av järnvägsstyrelsen

och departementschefen avses, kräver dock en icke obetydlig engångskostnad.

Ensamt för inköp av vagnpark (4 personomnibussar, 8 lastautomobiler,

paketautomobiler samt släpvagnar) jämte erforderliga tillbehör

har järnvägsstyrelsen räknat med en utgift av över 350,000 kronor. Anläggningen

av trafikplatser jämte garagebyggnader och andra fasta anordningar

för trafiken skulle draga en kostnad av i runt tal 250,000 kronor. Härtill

komme de vid en dylik tung trafik ej oväsentligt ökade kostnaderna för den

nära 12 mil långa vägens förstärkning och underhåll. Ensamt för snöskyddsanordningar

har räknats med ett engångsutlägg av 100,000 kronor.

Driftförlusterna å en på detta sätt anordnad billinje beräknas uppgå till icke

mindre än 150,000—200,000 kronor för år, vilka förluster ytterligare stegras

i mån av trafikens utveckling. Rörande täckningen av det sålunda beräknade

högst betydande årliga driftsunderskottet finnes ingen utredning i propositionen

förebragt i vidare mån, än att järnvägsstyrelsen för sin del förutsatt täcknings

beredande av allmänna medel.

Trots dessa betydande uppoffringar såväl i engångskapital som framför allt

i årliga driftkostnader, skulle dock med all sannolikhet ej uppnås en lösning av

ortens trafikfråga, varmed befolkningen bleve tillfredsställd. Detta har starkt

betonats i de väckta motionerna, vari framhållits en automobillinjes otillräcklighet

för exploateringen av ortens skogs- och malmtillgångar samt överhuvud

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets utlåtande Nr 9.

svårigheterna för transport av tyngre gods med hänsyn bland annat till den

omlastning från automobil till järnvägsvagn, som måste ske i övertorneå.

Den tvekan mot ett bifall till Kungl. Maj:ts förslag, som utskottet sålunda

anser sig kunna hysa, förstärkes ytterligare av den alltjämt rådande oklarheten

om möjligheterna att för en skälig kostnad åstadkomma en lämplig uthamn å

den svenska sidan av Tornedalen. Såsom av 1928 års riksdag framhållits, äger

sistnämnda fråga ett omedelbart sammanhang med spörsmålet om lämpligaste

framtida ordnandet av kommunikationerna inom denna gränsbygd.

Utskottet har för sin del kommit till den uppfattningen, att något definitivt

ståndpunkttagande till frågan om ordnandet av Tornedalens trafikfråga ej

vid innevarande riksdag bör ske. I avvaktan på en mera definitiv lösning,

grundad på ännu noggrannare bedömande av förefintliga exploateringsbara

tillgångar ävensom på betydelsen av den kulturfrämjande faktor en järnväg

för denna avlägsna gränsbygd utgör, anser sig utskottet emellertid böra tillstyrka

Kungl. Maj :ts förslag i något minskad omfattning. På detta sätt kunde

vinnas en provisorisk lösning, varigenom den svåraste bristen på kommunikationer

i denna avlägsna gränsbygd kunde avhjälpas.

I den av------tillstyrka.

Under-----hemställa»;

4) av herr Danielsson.

Stockholm 1929. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

290801

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1929:91 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts framställning om anslag till en automobillinje mellan Övertorneå och Pajala. a1 i texten
  2. Rskr. 1929:85 Skrivelse till Konungen angående regleringen för budgetåret 192911930 av utgifterna för kapitalökning i avseende å postoch telegrafverken samt statens järnvägar s. 1 i texten