Utlåtande i anledning av väckta motioner om ytterligare åtgärder för underlättande av rekryteringen av officersoch under officer skår erna i Boden.
1929-05-03 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1929:92, Utlåtande i anledning av väckta motioner om ytterligare åtgärder för underlättande av rekryteringen av officersoch under officer skår erna i Boden.
Dokumentets text
12
Statsutskottets utlåtande Nr 92.
Nr 92.
Ankom till riksdagens kansli den 3 maj 1929 kl. 12 in.
Utlåtande i anledning av väckta motioner om ytterligare
åtgärder för underlättande av rekryteringen av officers-
och under officer skår erna i Boden.
(l:a avel.)
Uti två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av
herrar I). Hansén och Ö. Bergqvist, nr 124, samt den andra inom andra
kammaren av herr E. A. Hage m. ti., nr 312, har hemställts, att riksdagen måtte
besluta,
a) att den jämlikt kungl. brevet den 15 november 1928 medgivna rätten
för personal å aktiv stat (jämte familjemedlemmar) vid vissa i Boden förlagda
truppförband att mot nedsättning i eljest utgående biljettpris för resa
å statens järnvägar i rekreationssyfte företaga en resa årligen till Bollnäs
eller söder därom belägen station måtte utsträckas att omfatta jämväl motsvarande
personal vid samtliga staber, truppförband och anstalter i Boden
å aktiv stat, eller på förordnande, eller i arvodesbefattning, ävensom personal
på övergångsstat, vilken tages i anspråk för ständig tjänstgöring;
b) att vid sådan rekreationsresa vederbörande skall äga rätt att efter eget
val färdas i 2 eller 3 klass å järnväg samt därvid inom respektive vagnklass
åtnjuta nedsättning i eljest utgående ordinarie biljettpris med 50
procent för person, som fyllt 12 år, samt hälften av den sålunda reducerade
avgiften för barn, som fyllt 3 men icke 12 år, ävensom för barn, som
icke fyllt 3 år men för vilket särskild plats begäres, samt att under resor
av angivet slag ifrågavarande personal må äga rätt att utan särskilt medgivande
färdas å snälltåg.
Motionärerna hava till stöd för sin framställning anfört följande.
»För underlättande av rekryteringen av officers- och underofficerskårerna
vid i övre Norrland och särskilt i Boden förlagda truppförband anförde
försvarsrevisionen i sitt den 15 mars 1923 avgivna betänkande (del I, sid. 594)
i samband med frågan om ordnandet av passagesystem för vissa i Boden
förlagda truppförband att det borde tagas under omprövning lämpligheten
av att bereda officerare och underofficerare vid de i övre Norrland förlagda
truppförbanden förmånen av att jämte sina familjer en gång om året på
statens bekostnad företaga resa till landets sydligare delar.
I Kungl. Maj:ts proposition nr 20 till 1924 års riksdag angående försvarsväsendets
ordnande framhölls, att kostnaderna för av försvarsrevisionen en
-
Statsutskottets utlåtande Nr !J2.
13
ligt ovnii förordade fria resor skulle bliva allt för betungande för fjärde
huvudtiteln, varför i stället fribiljetter i viss utsträckning borde tilldelas
ifrågavarande personal. ''Åtminstone borde officerare och underofficerare
med vederlikar jämte samtliga familjemedlemmar tillerkännas rätt att vid eu
tjänstledighetsresa fram och äter per år få begagna truppbiljett. Förmåner
av detta slag borde dock gälla icke endast till Boden förlagda truppförband
utan samtliga truppförband i övre Norrland’.
I Kungl. Maj:ts proposition nr 50 till 1925 års riksdag angående försvarsväsendets
ordnande anfördes under hänvisning till föregående års proposition
i denna fråga, att det borde tagas under övervägande, huruvida
icke här nämnd personal jämte familjemedlemmar kunde beredas rätt att
mot vanlig avgift för militärbiljett företaga en resa årligen till sydligare
delar av landet’.
Efter av järnvägsstyrelsen infordrat förslag till erforderliga föreskrifter i
berörda hänseende och sedan chefen för generalstaben och arméförvaltningens
civila departement avgivit yttrande över nämnda förslag hava genom
kungl. brev den 15 november 1928 följande bestämmelser att i detta avseende
tillsvidare lända till efterrättelse utfärdats:
''Officerare och underofficerare jämte vederlikar med beställning på aktiv
stat vid Norrbottens regemente, Bodens artilleriregemente och Norrbottens
artillerikår jämte hustrur och sådana hemmavarande barn, som icke fyllt 18
år, äga att under iakttagande av de kontrollföreskrifter, järnvägsstyrelsen
efter samråd med chefen för generalstaben kan finna skäl utfärda, vid eu
resa årligen i rekreationssyfte, när resan å statens järnvägar sker till Bollnäs
eller söder därom belägen station, färdas å nämnda järnvägar mot avgift för
person och tariffzon av 37.b öre för person, som fyllt 12 år, samt hälften av
nämnda avgift för barn, som fyllt 3 men icke 12 år, ävensom för barn, som
icke fyllt 3 år men för vilket särskild plats begäres.
Under resor av angivet slag skall ifrågavarande personal äga rätt att utan
särskilt medgivande färdas å snälltåg; skolande beträffande sagda resor i
tillämpliga delar gälla de bestämmelser, vilka innehållas i § 5 mom. 5—7
och § 6 i militärtaxan, med iakttagande av att officerare med vederlikar skola
om utrymmet så medgiver, äga färdas i andra och underofficerare med vederlikar
i tredje klassens vagn, samt att vederbörande familjemedlemmar skola
äga färdas i samma vagnklass som familjefadern’.
Enligt de sålunda utfärdade bestämmelserna har ifrågavarande förmån
begränsats till att omfatta endast officerare och underofficerare med vederlikar
på aktiv stat vid Norrbottens regemente, Bodens artilleriregemente och
Norrbottens artillerikår jämte dessas familjemedlemmar. Övrig i Boden
förlagd motsvarande personal tillhörande: Militärbefälhavarens för Övre
Norrland och kommendantens i Boden staber, Norrlands dragonregementes
detacliement, Bodens ingenjörkår, Tredje intendenturkompaniet jämte personal
på övergångsstat, placerad i arvodesbefattning eller som i övrigt tages i
anspråk för ständig tjänstgöring, kommer däremot icke att bliva delaktig av
nämnda förmån.
14
Statsutskottets utlåtande Nr 92.
Ehuru förefallande naturligt och givet synes dock vid en bokstavlig tolkning
av bestämmelserna i ovanberörda kungl. brev den 15 november 1928
även personal, som enligt bestämmelserna rörande passagesystemets ordnande
vid de tre förstnämnda truppförbanden — Norrbottens regemente, Bodens
artilleriregemente och Norrbottens artillerikår — endast innehar förordnande,
och alltså icke beställning på aktiv stat vid dessa, vara uteslutna, från delaktighet
i förmånen av på angivet sätt medgivna resor i rekreation ssyfte.
I mom. 2 av kungl. brevet den 13 januari 1928 angående passagesystem för
vissa i Boden förlagda truppförband m. m. angivas nämligen sagda personals
anställningsförhållanden på följande sätt:
Subalternofficer eller sergeant med beställning vid utom Boden förlagt
infanteri- eller artilleritruppförband är skyldig att enligt av Kungl. Maj:t
meddelat förordnande bestrida beställning av motsvarande eller högre grad
vid Norrbottens regemente, Bodens artilleriregemente eller Norrbottens
artillerikår; viljande Kungl. Maj:t emellertid i varje särskilt fall, då fråga
uppkommer om meddelande av dylikt förordnande för beställningshavare
vid truppförband med förläggning i Umeå, Östersund eller Sollefteå, taga
under omprövning, huruvida vederbörande må kunna medgivas befrielse från
berörda skyldighet.
Sålunda förordnad beställningshavare må, efter det han fullgjort 3 års
tjänst i Boden, på därom gjord ansökning vinna återtransport till sin på
stat innehavande beställning.
Yad nyss stadgats rörande återtransport skall äga tillämpning jämväl för
det fall, att kapten eller fanjunkare (styckjunkare) på egen ansökning erhåller
förordnande att uppehålla beställning vid omförmälda i Boden förlagda truppförband.
’
Härav synes alltså framgå, att på förordnande tillsatt personal vid truppförband
i Boden, underkastad bestämmelserna för passagesystemet, under
den tid sagda förordnande varar bibehåller sin anställning på aktiv stat vid
sitt förutvarande truppförband, dit jämväl återtransport efter 3 år också avses
komma att äga rum.
Av statsmakterna vidtagna åtgärder för säkerställande av personalbehovet
i Boden hava framtvingats av de svåra tjänstgörings- och klimatiska förhållanden,
under vilka personalen har att utföra sin tjänst. Då förslaget
om fria resor för all här ifrågavarande personal tidigare ansågs fullt berättigad,
synes den ringa förmån, som nu tillerkänts vissa beställningshavare,
icke bort begränsas till endast ett fåtal av dem, som enligt tidigare
av statsmakterna gjorda uttalanden ansetts böra komma i åtnjutande härav,
utan omfatta samtlig från början för dylika medgivna resor avsedd personal.
Yad beträffar personal, placerad i arvodesbefattning, eller personal på
övergångsstat, som tages i anspråk för ständig tjänstgöring, är denna i såväl
tjänstgörings-, avlönings- som befordringshänseende likställd med personal
på aktiv stat, vadan det med hänsyn till framtida rekryteringsmöjligheter
av arvodespersonalen i Boden som ock med hänsyn till rättvisa och billighet
i övrigt synes ändamålsenligt, att sagda personal beträffande förmånen
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande Nr ,92.
av ifrågavarande rekreationsresor hör vara fullt jämställd med den aktiva
personalen.
Det sätt, på vilket avgiften för biljettkostnaden för rekreationsresor enligt,
meromnämuda kungl. brevet av den 15 november 1928 skall beräknas,
innebär icke heller full rättvisa åt alla, alldenstund viss personal äger att
fiiidas i 2 klass a järnväg för samma avgift som av övrig personal erlägges
för rätten att få färdas i 3 klass. Vid bestämmandet av reseklass för olika
personalkategorier synes under alla omständigheter indelningen i dvlik reseklass
bort fastställas enligt gällande resereglemente för resa i tjänsten.
Ett rättvisare system för åtnjutande av skälig nedsättning i eljest utgående
biljettpris under ifrågavarande resor synes kunna vinnas genom
stadgandet om eu procentuellt lika nedsättning inom respektive reseklass
av utgående biljettpris. Dylik nedsättning, som bör omfatta endast 2 och
3 klassen k järnväg, synes lämpligen böra bestämmas till 50 procent av
ordinarie biljettpriset med rätt att utan särskilt medgivande färdas å snälltåg.
För barn som fyllt 3 men ej 12 år bör utgå hälften av sålunda föreskriven
nedsatt avgift i biljettpriset ävensom för barn som ej fyllt 3 år men för
vilket särskild plats begäres.
Med tillämpning av en dylik föreskrift för nedsättning i biljettpriset vid
rekreationsresa vinnes, att personalen oavsett sin militära tjänstegrad äger
obehindrad rätt att använda den vagnklass, den med hänsyn till sina ekonomiska
förhållanden anser fördelaktigast.»
_ Över föreliggande motioner har utskottet med stöd av § 40 riksdagsordningen
infordrat vid detta utlåtande såsom bilagor fogade yttranden från
järnvägsstyrelsen och försvarsväsendets lönenämnd (Bil. A och B).
Vidkommande punkt a) i motionärernas hemställan har utskottet, med
hänsyn till vad försvarsrevisionen i sitt i motionen omförmälda den 15 mars
1923 avgivna betänkande anfört, intet att erinra mot, att ifrågavarande resekostnadsförmån
utsträckes att jämväl omfatta personal å aktiv stat eller övergångsstat
vid samtliga staber, truppförband och anstalter i Boden. Däremot
finner utskottet icke skäl föreligga att, på sätt i motionen föreslagits, medgiva
sagda förmån åt sådan i Boden tjänstgörande personal, som icke är
anställd på vare sig aktiv stat eller övergångsstat.
Vad därefter angår den under punkt b) gjorda hemställan, finner utskottet,
då de nuvarande föreskrifterna angående nedsättning i biljettpriset vid ifrågavarande
rekreationsresor icke synas tillfredsställande, en förändring av dessa
bestämmelser i av motionärerna angiven riktning vara påkallad.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen ma, i anledning av herrar Hanséns och Bergqvists
samt Hages m. fi. förevarande motioner (I: 124 och
II: 312), i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t
måtte taga under övervägande, vad i motionerna föreslagits i
Utskottets
yttrande.
16
Statsutskottets utlåtande Nr 92.
fråga om ytterligare åtgärder för underlättande av rekryteringen
av officers- ocli underofficerskårerna i Boden.
Stockholm den 3 maj 1929.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Närvarande: Se under utlåtandet nr 89.
Iiilaga A.
Till riksdagens statsutskott.
Sedan järnvägsstyrelsen erhållit Kungl. Maj:ts befallning att före den 15
denna månad avgiva och till Eder överlämna yttrande över två likalyda nde
motioner, väckta vid innevarande års riksdag, den ena inom första kammaren
(nr 124) av hrr Hansén och Bergqvist och den andra inom andra kammaren
(nr 312) av hrr Hage, Selberg och Lundström, angående beredande av viss
resekostnadsförmån åt i Boden förlagd militärpersonal, får styrelsen i ärendet
anföra följande:
Ifrågavarande båda motioner gå ut på, att den för viss militärpersonal i
Boden enligt kungl. brevet den 15 november 1928 —- vars innehåll linns refererat
i motionerna — medgivna befordringsförmånen måtte utsträckas till en
del i nämnda brev icke angivna personalkategorier samt att bestämmelserna i
brevet måtte ändras därhän, att vederbörande resande skola äga rätt att efter
eget val färdas i 2:a eller 3:e klass å järnväg samt därvid inom respektive vagnklass
åtnjuta nedsättning i det ordinarie biljettpriset med 50 procent för person,
som fyllt 12 år, samt hälften av den sålunda reducerade avgiften för barn, som
fyllt 3 men icke 12 år, ävensom för barn, som icke fyllt 3 år men för vilket
särskild plats begäres.
Vad först beträffar omfattningen av den till Boden förlagda militärpersonal,
som bör komma i åtnjutande av ifrågavarande biljettprisnedsättning, synes det
styrelsen vara riktigast, att nedsättningen, så länge densamma tillämpas, får
tiilgodonjutas ej blott av officerare och underofficerare jämte vederlikar med
beställning på aktiv stat vid Norrbottens regemente, Bodens artilleriregemente
och Norrbottens artillerikår utan av alla till Boden förlagda officerare och
underofficerare med vederlikar (jämte hustrur och vissa barn), som tagas i
anspråk för ständig tjänstgöring därstädes. _ .
Styrelsen har intet att erinra mot, att nedsättningen får en utvidgad giltighet
i nu antydd riktning. Dock anser sig styrelsen härvid böra kraftigt framhålla
önskvärdheten av, att statens järnvägar från tid och på sätt, Kungl.
Maj:t kan finna skäl närmare bestämma, av statsmedel erhålla kompensation
för den inkomstminskning, som nedsättningen i sin nuvarande respektive eventuellt
utvidgade form medfört och kan komma att medföra för nämnda järnvägar,
vilken kompensation av styrelsen anses böra utgå med skillnaden mellan
respektive avgiften enligt allmänna taxan och respektive nedsatta avgifter. En
annan ordning måste sägas stå i bestämd strid mot de strävanden, som under
senare år alltmer gjort sig gällande, att söka genomföra en fullt affärsmässig
avgränsning mellan å ena sidan staten sasom utövare av ekonomisk företagaiverksamhet
och å den andra statens allmänna förvaltning. Styrelsen vill på
denna punkt erinra om de riktlinjer, som på sin tid uppdragits av den s. k.
Statsutskottets utlåtande AV 92.
17
statsbaneekonomi kommissionen. I sitt den 9 maj 1921 avgivna betänkande
(dol I sid. 143) kräver nämnda kommission »eu fullt affärsmässig avgränsning
mellan å ena sidan statens järnvägars ekonomiska verksamhet och å den andra
dels statens övriga verksamhetsområden, dels allmänna samhälleliga synpunkter,
som icke stå i direkt samband med järnvägsdriften». Beträffande nedsättningar
av befordringsavgifterna i allmänt samhälleligt syfte har kommissionen
(sid. 244) gjort det uttalande, »alt det för framtiden under inga omständigheter
bör ifrågakomma, att den ekonomiska bördan av nedsättningar,
tillkomna av skäl, som äro statens järnvägar ovidkommande, påläggas statens
järnvägar».
Förestående uttalande om önskvärdheten av gottgörelse åt statens järnvägar
avser icke de tjänstledighetsresor, som företagas av vederbörande underofficerare
personligen i 3:e klass, så länge vederbörande nedsatta avgift hålles begränsad
till 37.5 öre pr person och tariff zon; denna avgift skall nämligen enligt
bestämmelse i gällande militärtaxas § 3 mom. 1, jämförd med bestämmelse i
kungl. kungörelsen den 10 februari 1922 angående provisorisk förhöjning av
avgifterna för militärtransporter, under alla förhållanden beräknas vid underofficerares
tjänstledighetsresor.
Vad angår motionärernas hemställan om rätt för här ifrågavarande resande
att till nedsatt biljettpris färdas i 2:a eller 3:e klass efter eget val, vilken hemställan
.motiveras med att vid den i ovannämnda kungl. brev den 15 november
1928 gjorda indelningen i reseklass denna indelning syntes böra ha skett enligt
gällande resereglemente för resa i tjänsten, får styrelsen framhålla, att det här
ju rör sig om tjänstledighetsresor, och att enligt gällande militärtaxas § 3
mom. 1 underofficerare vid sådana resor skola äga lärdas i 3:e klassens vagn.
Något undantag från denna regel anser styrelsen icke böra medgivas, så längo
den nuvarande militärtaxan tillämpas.
Beträffande slutligen motionärernas hemställan, att nedsättningen måtte
faststäUas till 50 procent å vederbörande ordinarie biljettpris, får styrelsen
framhålla, att den i nyssberörda kungl. brev fastställda reducerade avgiften
37.5 öre pr person och tariffzon innebär 50 procents nedsättning av biljettpriset
i 2:a klass. Motsvarande nedsättning i 3:e klass skulle betyda en biljettavgift
av allenast 25 öre pr person och tariffzon, och en så långt gående avgiftslindring
kan styrelsen icke tillstyrka.
I handläggningen av detta ärende har jämväl byråchefen Pantzerhielm
deltagit.
Stockholm den 7 mars 1929.
AXEL GRANHOLM.
Gunnar V. Alving.
Bilaga B.
Till riksdagens statsutskott.
Genom beslut den 15 innevarande februari har Kungl. Maj:t anbefallt försvarsväsendets
lönenämnd att före den 15 mars 1929 avgiva och till statsutskottet
överlämna yttrande över två likalydande motioner, väckta vid årets
riksdag, den ena inom första kammaren, nr 124, av D. Hansén och O. Bergqvist
samt den andra inom andra kammaren, nr 312, av E. Hage m. fl., angående
beredande av viss resekostnadsförmån åt i Boden förlagd militär
personal.
Bihang till riksdagens protokoll 1929. C samt. 47 käft. (Nr 89— 93.)
943 29 2
18
Statsutskottets utlåtande Nr 92.
Till åtlydnad härav får lönenämnden anföra följande.
Vad först angår punkten a) i motionärernas hemställan, har lönenämnden
av i försvarsdepartementet förvarade handlingar inhämtat: att såväl chefen
för generalstaben som arméförvaltningens civila departement uti sina i motionerna
omförmälda yttranden förordat, att den sedermera genom kungl. brevet
den 15 november 1928 medgivna förmånen skulle tillkomma officerare och
underofficerare med vederlikar vid samtliga truppförband, staber, formationer
och anstalter i Boden; samt att civila departementet i sitt yttrande föreslagit
sådan avfattning av bestämmelserna i ämnet, att därav tydligt skulle framgå,
att desamma omfattade icke blott ordinarie beställningshavare på stater, som
uteslutande upptoge personal i Boden, utan även dels vid truppförband, staber,
formationer och anstalter för viss tid i Boden placerade beställningshavare,
uppförda på sådana stater, vilka omfattade personal, som vore avsedd att
tjänstgöra på olika orter inom landet, dels ock innehavare av det flertal befattningar,
som enligt organisationen vore avsedda att uppehållas av pensionerade
beställningshavare, men i vilka på grund av gällande bestämmelser
placerades beställningshavare på övergångsstat.
Såsom av ovan omförmälda i motionen återgivna kungl. brev den 15 november
1928 framgår, följde Kungl. Maj:t icke ovanberörda förslag, utan begränsade
Kungl. Maj:t rätten att åtnjuta ifrågavarande förmån till officerare och
underofficerare jämte vederlikar med beställning på aktiv stat vid de tre
passagetruppförbanden: Norrbottens regemente, Bodens artilleriregemente och
Norrbottens artillerikår. Av de utav förenämnda myndigheter till erhållande
av berörda förmån föreslagna uteslöt Kungl. Maj:t alltså dels personal vid utom
Boden förlagt- truppförband, vilken jämlikt kungl. brevet den 13 januari 1928
angående passagesystem för vissa i Boden förlagda truppförband m. m. förordnas
att bestrida beställningar vid passagetruppförbanden, dels personal vid
övriga truppförband (staber, formationer och anstalter) i Boden, dels ock i
arvodesbefattningar placerade beställningshavare på övergångsstat.
1 förevarande motioner yrkas nu, att den angivna förmånen måtte utsträckas
att omfatta icke blott den av myndigheterna därtill föreslagna men i kungl.
brevet den 15 november 1928 ej medtagna personalen utan jämväl sådan i
arvodesbefattning i Boden tjänstgörande personal, som icke är anställd på vare
sig aktiv stat eller övergångsstat.
Med anledning härav får lönenämnden framhålla, att Kungl. Maj:t vid meddelandet
av bestämmelserna i nyssnämnda brev torde hava utgått från, att det
i betraktande av ifrågavarande förmåns ändamål att utgöra ett led i åtgärderna
att säkerställa personalbehovet i Boden icke vore påkallat att utsträcka densamma
till annan personal, än den, som vore fast knuten till i Boden förlagda
truppförband. Enligt lönenämndens mening torde också denna synpunkt böra
tillmätas avgörande betydelse. Skulle man lämna densamma ur sikte och endast
med hänsyn till de av motionärerna påpekade svåra tjänstgörings- och klimatiska
förhållandena i Boden medgiva i motionerna avsedd personal rätt att
komma i åtnjutande av förmånen i fråga, torde detta beträffande annan personal,
såväl vid som utom försvarsväsendet, kunna medföra konsekvenser, vilka
det icke lärer vara möjligt att för närvarande överskåda.
På grund av vad nu anförts, anser sig lönenämnden icke böra tillstyrka
motionärernas hemställan under förevarande punkt.
Vidkommande därefter punkten b) i motionärernas hemställan finner lönenämnden
för sin del vad motionärerna till stöd därför anfört värt beaktande.
Under förutsättning att hinder för bifall till motionärernas yrkande i denna
del icke möter ur statens järnvägars synpunkt, får lönenämnden därför tillstyrka
detsamma.
Statsutskottets utlåtande Nr 1)2.
19
1 handläggningen av detta ärende hava deltagit, förutom undertecknad, ordförande,
ledamöterna Afzelius, Jansson, P. Nilsson, Giron, J. Nilson och
Al mroos.
Särskilt yttrande av ledamöterna Giron och Almroos bifogas.
Stockholm den 21 februari 1929.
KARL LE VINSON.
Georg Z. Topelius.
Särskilt yttrande.
Beträffande punkten a) i motionärernas hemställan få vi anföra följande.
Chefen för generalstaben har i sitt den 5 april 1928 avgivna yttrande i
ärendet anfört bland annat, att »den ifrågasatta förmånen icke bör begränsas
till officerare och underofficerare med vederlikar vid till Boden förlagda truppförband
utan omfatta ifrågavarande personal jämväl vid till Boden förlagda
staber och anstalter». Chefen för generalstaben synes, av nämnda yttrande att
döma, ansett det som naturligt, att samtliga officerare och underofficerare med
vederlikar vid till Boden förlagda truppförband skulle komma i åtnjutande av
den ifrågasatta förmånen.
I sitt den 15 juni 1928 avgivna utlåtande i ärendet har kungl. arméförvaltningens
civila departement bland annat anfört följande.
»Järnvägsstyrelsen bär däri upptagit den bestämmelsen, att nu ifrågavarande
förmån skulle tillkomma ''officerare och underofficerare med vederlikar
vid till Boden förlagt truppförband jämte deras hustrur och sådana hemmavarande
barn, som icke fyllt 18 år’.
Av nu föreliggande remiss synes emellertid framgå, att förmånen skulle
inskränkas till att avse officerare och underofficerare med vederlikar vid Norrbottens
regemente, Norrbottens artillerikår och Bodens artilleriregemente samt
deras familjemedlemmar. Då av ovannämnda uttalanden av försvarsrevisionen
ävensom i härordningspropositionerna till 1924 och 1925 års riksdagar icke
kan anses framgå, att förmånen skulle begränsas till beställnings- (befattnings-)
havare med familjemedlemmar allenast vid de tre så kallade passagetruppförbanden
i Boden, kan departementet icke underlåta att för sin del ifrågasätta,
huruvida icke järnvägsstyrelsens förslag i nu berörda hänseende i huvudsak
må vinna fastställelse. Ett beslut i sådan riktning synes så mycket mera
rättvist och billigt, som de beställningshavare på staterna för Norrlands dragonregemente,
för officerare m. fl. vid fortifikationen samt för intendenturkåren,
vilka placeras vid truppförband i Boden, i regel behålla sin placering
minst lika lång tid som den vartill passagetiden i Boden fastställts för de officerare
och underofficerare, vilka enligt brevet den 13 januari 1928 kunna bliva
tvångsförflyttade till något av de tre passagetruppförbanden i Boden.»
Departementet synes av ovanstående utlåtande ansett det självfallet, att
även officerare och underofficerare, vilka tvångsförflyttas till något av de tre
passagetruppförbanden, böra komma i åtnjutande av här ifrågavarande förmån.
Vidare anförde departementet.
»Med uttrycket ’i Boden förlagda truppförband’ synes det enligt departementets
mening vidare icke kunna anses vara avsett, att från förmånen skulle
uteslutas vare sig de på staterna för generalstaben, för artilleriets fabriker och
tyganstalter, för officerare m. fl. vid fortifikationen och för intendenturkåren
uppförda beställningshavarna, vilka utan att hänföras till något truppförband,
placeras vid vissa staber, vid Bodens tygstation eller vid inteudenturförrådet
20
Statsutskottets utlåtande Nr 92.
i Boden, eller de beställningshavare, som äro uppförda på staterna för arméfördelningsstaber,
i vad avser militärbefälet för övre Norrland, för kommendantskapet
i Boden och för polispersonalen därstädes. I likhet med chefen för
generalstaben hemställer alltså departementet, att förslaget ändras så, att förmånen
i fråga må tillkomma även beställningshavare vid staber, formationer
och anstalter i Boden.
Departementet framhåller vidare, att »uttrycket ''officerare och underofficerare
med vederlikar vid truppförband i Boden’ bör undergå sådan jämkning,
att det tydligt framgår, att det är avsett, att under bestämmelsen skola
vara hänförliga icke blott ordinarie beställningshavare på stater, som uteslutande
upptaga personal i Boden, utan även dels vid truppförband, staber,
formationer och anstalter för viss tid i Boden placerade ordinarie beställningshavare,
uppförda på sådana stater, vilka omfatta personal, som är avsedd att
tjänstgöra på olika orter inom landet, dels ock innehavare av det flertal befattningar,
som enligt gällande organisation äro avsedda att uppehållas av
pensionerade beställningshavare, men i vilka på grund av gällande bestämmelser
placeras beställningshavare på övergångsstat.»
Att vid frågans behandling i huvudsak taga hänsyn till säkerställandet av
personalbehovet i Boden, och att sålunda från förmånen utesluta personal, som
på grund av gällande bestämmelser är skyldig att underkasta sig tjänstgöring
därstädes, anse vi icke med billighet och rättvisa överensstämmande. Vid
frågans behandling synes oss däremot av motionärerna påpekade svåra tjänstgörings-
och klimatiska förhållanden i Boden böra tillmätas den största betydelsen.
Med instämmande i de av chefen för generalstaben och kuugl. arméförvaltningens
civila departement enligt ovan framförda synpunkterna, få vi tillstyrka
motionärernas hemställan.
Stockholm den 22 februari 1929.
M. G iron. *
Aag. Almroos.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1929:164 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om ytterligare åtgärder för underlättande av rekryteringen av officersoch underofficerskårerna i Boden. a1 i texten