Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ytterligare åtgärder för underlättande av rekryteringen av officersoch under officer skår erna i Boden.

1929-05-03 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1929:92, Utlåtande i anledning av väckta motioner om ytterligare åtgärder för underlättande av rekryteringen av officersoch under officer skår erna i Boden.

Dokumentets text

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 92.

Nr 92.

Ankom till riksdagens kansli den 3 maj 1929 kl. 12 in.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ytterligare

åtgärder för underlättande av rekryteringen av officers-

och under officer skår erna i Boden.

(l:a avel.)

Uti två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av

herrar I). Hansén och Ö. Bergqvist, nr 124, samt den andra inom andra

kammaren av herr E. A. Hage m. ti., nr 312, har hemställts, att riksdagen måtte

besluta,

a) att den jämlikt kungl. brevet den 15 november 1928 medgivna rätten

för personal å aktiv stat (jämte familjemedlemmar) vid vissa i Boden förlagda

truppförband att mot nedsättning i eljest utgående biljettpris för resa

å statens järnvägar i rekreationssyfte företaga en resa årligen till Bollnäs

eller söder därom belägen station måtte utsträckas att omfatta jämväl motsvarande

personal vid samtliga staber, truppförband och anstalter i Boden

å aktiv stat, eller på förordnande, eller i arvodesbefattning, ävensom personal

på övergångsstat, vilken tages i anspråk för ständig tjänstgöring;

b) att vid sådan rekreationsresa vederbörande skall äga rätt att efter eget

val färdas i 2 eller 3 klass å järnväg samt därvid inom respektive vagnklass

åtnjuta nedsättning i eljest utgående ordinarie biljettpris med 50

procent för person, som fyllt 12 år, samt hälften av den sålunda reducerade

avgiften för barn, som fyllt 3 men icke 12 år, ävensom för barn, som

icke fyllt 3 år men för vilket särskild plats begäres, samt att under resor

av angivet slag ifrågavarande personal må äga rätt att utan särskilt medgivande

färdas å snälltåg.

Motionärerna hava till stöd för sin framställning anfört följande.

»För underlättande av rekryteringen av officers- och underofficerskårerna

vid i övre Norrland och särskilt i Boden förlagda truppförband anförde

försvarsrevisionen i sitt den 15 mars 1923 avgivna betänkande (del I, sid. 594)

i samband med frågan om ordnandet av passagesystem för vissa i Boden

förlagda truppförband att det borde tagas under omprövning lämpligheten

av att bereda officerare och underofficerare vid de i övre Norrland förlagda

truppförbanden förmånen av att jämte sina familjer en gång om året på

statens bekostnad företaga resa till landets sydligare delar.

I Kungl. Maj:ts proposition nr 20 till 1924 års riksdag angående försvarsväsendets

ordnande framhölls, att kostnaderna för av försvarsrevisionen en
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr !J2.

13

ligt ovnii förordade fria resor skulle bliva allt för betungande för fjärde

huvudtiteln, varför i stället fribiljetter i viss utsträckning borde tilldelas

ifrågavarande personal. ''Åtminstone borde officerare och underofficerare

med vederlikar jämte samtliga familjemedlemmar tillerkännas rätt att vid eu

tjänstledighetsresa fram och äter per år få begagna truppbiljett. Förmåner

av detta slag borde dock gälla icke endast till Boden förlagda truppförband

utan samtliga truppförband i övre Norrland’.

I Kungl. Maj:ts proposition nr 50 till 1925 års riksdag angående försvarsväsendets

ordnande anfördes under hänvisning till föregående års proposition

i denna fråga, att det borde tagas under övervägande, huruvida

icke här nämnd personal jämte familjemedlemmar kunde beredas rätt att

mot vanlig avgift för militärbiljett företaga en resa årligen till sydligare

delar av landet’.

Efter av järnvägsstyrelsen infordrat förslag till erforderliga föreskrifter i

berörda hänseende och sedan chefen för generalstaben och arméförvaltningens

civila departement avgivit yttrande över nämnda förslag hava genom

kungl. brev den 15 november 1928 följande bestämmelser att i detta avseende

tillsvidare lända till efterrättelse utfärdats:

''Officerare och underofficerare jämte vederlikar med beställning på aktiv

stat vid Norrbottens regemente, Bodens artilleriregemente och Norrbottens

artillerikår jämte hustrur och sådana hemmavarande barn, som icke fyllt 18

år, äga att under iakttagande av de kontrollföreskrifter, järnvägsstyrelsen

efter samråd med chefen för generalstaben kan finna skäl utfärda, vid eu

resa årligen i rekreationssyfte, när resan å statens järnvägar sker till Bollnäs

eller söder därom belägen station, färdas å nämnda järnvägar mot avgift för

person och tariffzon av 37.b öre för person, som fyllt 12 år, samt hälften av

nämnda avgift för barn, som fyllt 3 men icke 12 år, ävensom för barn, som

icke fyllt 3 år men för vilket särskild plats begäres.

Under resor av angivet slag skall ifrågavarande personal äga rätt att utan

särskilt medgivande färdas å snälltåg; skolande beträffande sagda resor i

tillämpliga delar gälla de bestämmelser, vilka innehållas i § 5 mom. 5—7

och § 6 i militärtaxan, med iakttagande av att officerare med vederlikar skola

om utrymmet så medgiver, äga färdas i andra och underofficerare med vederlikar

i tredje klassens vagn, samt att vederbörande familjemedlemmar skola

äga färdas i samma vagnklass som familjefadern’.

Enligt de sålunda utfärdade bestämmelserna har ifrågavarande förmån

begränsats till att omfatta endast officerare och underofficerare med vederlikar

på aktiv stat vid Norrbottens regemente, Bodens artilleriregemente och

Norrbottens artillerikår jämte dessas familjemedlemmar. Övrig i Boden

förlagd motsvarande personal tillhörande: Militärbefälhavarens för Övre

Norrland och kommendantens i Boden staber, Norrlands dragonregementes

detacliement, Bodens ingenjörkår, Tredje intendenturkompaniet jämte personal

på övergångsstat, placerad i arvodesbefattning eller som i övrigt tages i

anspråk för ständig tjänstgöring, kommer däremot icke att bliva delaktig av

nämnda förmån.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 92.

Ehuru förefallande naturligt och givet synes dock vid en bokstavlig tolkning

av bestämmelserna i ovanberörda kungl. brev den 15 november 1928

även personal, som enligt bestämmelserna rörande passagesystemets ordnande

vid de tre förstnämnda truppförbanden — Norrbottens regemente, Bodens

artilleriregemente och Norrbottens artillerikår — endast innehar förordnande,

och alltså icke beställning på aktiv stat vid dessa, vara uteslutna, från delaktighet

i förmånen av på angivet sätt medgivna resor i rekreation ssyfte.

I mom. 2 av kungl. brevet den 13 januari 1928 angående passagesystem för

vissa i Boden förlagda truppförband m. m. angivas nämligen sagda personals

anställningsförhållanden på följande sätt:

Subalternofficer eller sergeant med beställning vid utom Boden förlagt

infanteri- eller artilleritruppförband är skyldig att enligt av Kungl. Maj:t

meddelat förordnande bestrida beställning av motsvarande eller högre grad

vid Norrbottens regemente, Bodens artilleriregemente eller Norrbottens

artillerikår; viljande Kungl. Maj:t emellertid i varje särskilt fall, då fråga

uppkommer om meddelande av dylikt förordnande för beställningshavare

vid truppförband med förläggning i Umeå, Östersund eller Sollefteå, taga

under omprövning, huruvida vederbörande må kunna medgivas befrielse från

berörda skyldighet.

Sålunda förordnad beställningshavare må, efter det han fullgjort 3 års

tjänst i Boden, på därom gjord ansökning vinna återtransport till sin på

stat innehavande beställning.

Yad nyss stadgats rörande återtransport skall äga tillämpning jämväl för

det fall, att kapten eller fanjunkare (styckjunkare) på egen ansökning erhåller

förordnande att uppehålla beställning vid omförmälda i Boden förlagda truppförband.

’

Härav synes alltså framgå, att på förordnande tillsatt personal vid truppförband

i Boden, underkastad bestämmelserna för passagesystemet, under

den tid sagda förordnande varar bibehåller sin anställning på aktiv stat vid

sitt förutvarande truppförband, dit jämväl återtransport efter 3 år också avses

komma att äga rum.

Av statsmakterna vidtagna åtgärder för säkerställande av personalbehovet

i Boden hava framtvingats av de svåra tjänstgörings- och klimatiska förhållanden,

under vilka personalen har att utföra sin tjänst. Då förslaget

om fria resor för all här ifrågavarande personal tidigare ansågs fullt berättigad,

synes den ringa förmån, som nu tillerkänts vissa beställningshavare,

icke bort begränsas till endast ett fåtal av dem, som enligt tidigare

av statsmakterna gjorda uttalanden ansetts böra komma i åtnjutande härav,

utan omfatta samtlig från början för dylika medgivna resor avsedd personal.

Yad beträffar personal, placerad i arvodesbefattning, eller personal på

övergångsstat, som tages i anspråk för ständig tjänstgöring, är denna i såväl

tjänstgörings-, avlönings- som befordringshänseende likställd med personal

på aktiv stat, vadan det med hänsyn till framtida rekryteringsmöjligheter

av arvodespersonalen i Boden som ock med hänsyn till rättvisa och billighet

i övrigt synes ändamålsenligt, att sagda personal beträffande förmånen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr ,92.

av ifrågavarande rekreationsresor hör vara fullt jämställd med den aktiva

personalen.

Det sätt, på vilket avgiften för biljettkostnaden för rekreationsresor enligt,

meromnämuda kungl. brevet av den 15 november 1928 skall beräknas,

innebär icke heller full rättvisa åt alla, alldenstund viss personal äger att

fiiidas i 2 klass a järnväg för samma avgift som av övrig personal erlägges

för rätten att få färdas i 3 klass. Vid bestämmandet av reseklass för olika

personalkategorier synes under alla omständigheter indelningen i dvlik reseklass

bort fastställas enligt gällande resereglemente för resa i tjänsten.

Ett rättvisare system för åtnjutande av skälig nedsättning i eljest utgående

biljettpris under ifrågavarande resor synes kunna vinnas genom

stadgandet om eu procentuellt lika nedsättning inom respektive reseklass

av utgående biljettpris. Dylik nedsättning, som bör omfatta endast 2 och

3 klassen k järnväg, synes lämpligen böra bestämmas till 50 procent av

ordinarie biljettpriset med rätt att utan särskilt medgivande färdas å snälltåg.

För barn som fyllt 3 men ej 12 år bör utgå hälften av sålunda föreskriven

nedsatt avgift i biljettpriset ävensom för barn som ej fyllt 3 år men för

vilket särskild plats begäres.

Med tillämpning av en dylik föreskrift för nedsättning i biljettpriset vid

rekreationsresa vinnes, att personalen oavsett sin militära tjänstegrad äger

obehindrad rätt att använda den vagnklass, den med hänsyn till sina ekonomiska

förhållanden anser fördelaktigast.»

_ Över föreliggande motioner har utskottet med stöd av § 40 riksdagsordningen

infordrat vid detta utlåtande såsom bilagor fogade yttranden från

järnvägsstyrelsen och försvarsväsendets lönenämnd (Bil. A och B).

Vidkommande punkt a) i motionärernas hemställan har utskottet, med

hänsyn till vad försvarsrevisionen i sitt i motionen omförmälda den 15 mars

1923 avgivna betänkande anfört, intet att erinra mot, att ifrågavarande resekostnadsförmån

utsträckes att jämväl omfatta personal å aktiv stat eller övergångsstat

vid samtliga staber, truppförband och anstalter i Boden. Däremot

finner utskottet icke skäl föreligga att, på sätt i motionen föreslagits, medgiva

sagda förmån åt sådan i Boden tjänstgörande personal, som icke är

anställd på vare sig aktiv stat eller övergångsstat.

Vad därefter angår den under punkt b) gjorda hemställan, finner utskottet,

då de nuvarande föreskrifterna angående nedsättning i biljettpriset vid ifrågavarande

rekreationsresor icke synas tillfredsställande, en förändring av dessa

bestämmelser i av motionärerna angiven riktning vara påkallad.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen ma, i anledning av herrar Hanséns och Bergqvists

samt Hages m. fi. förevarande motioner (I: 124 och

II: 312), i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t

måtte taga under övervägande, vad i motionerna föreslagits i

Utskottets

yttrande.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 92.

fråga om ytterligare åtgärder för underlättande av rekryteringen

av officers- ocli underofficerskårerna i Boden.

Stockholm den 3 maj 1929.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Närvarande: Se under utlåtandet nr 89.

Iiilaga A.

Till riksdagens statsutskott.

Sedan järnvägsstyrelsen erhållit Kungl. Maj:ts befallning att före den 15

denna månad avgiva och till Eder överlämna yttrande över två likalyda nde

motioner, väckta vid innevarande års riksdag, den ena inom första kammaren

(nr 124) av hrr Hansén och Bergqvist och den andra inom andra kammaren

(nr 312) av hrr Hage, Selberg och Lundström, angående beredande av viss

resekostnadsförmån åt i Boden förlagd militärpersonal, får styrelsen i ärendet

anföra följande:

Ifrågavarande båda motioner gå ut på, att den för viss militärpersonal i

Boden enligt kungl. brevet den 15 november 1928 —- vars innehåll linns refererat

i motionerna — medgivna befordringsförmånen måtte utsträckas till en

del i nämnda brev icke angivna personalkategorier samt att bestämmelserna i

brevet måtte ändras därhän, att vederbörande resande skola äga rätt att efter

eget val färdas i 2:a eller 3:e klass å järnväg samt därvid inom respektive vagnklass

åtnjuta nedsättning i det ordinarie biljettpriset med 50 procent för person,

som fyllt 12 år, samt hälften av den sålunda reducerade avgiften för barn, som

fyllt 3 men icke 12 år, ävensom för barn, som icke fyllt 3 år men för vilket

särskild plats begäres.

Vad först beträffar omfattningen av den till Boden förlagda militärpersonal,

som bör komma i åtnjutande av ifrågavarande biljettprisnedsättning, synes det

styrelsen vara riktigast, att nedsättningen, så länge densamma tillämpas, får

tiilgodonjutas ej blott av officerare och underofficerare jämte vederlikar med

beställning på aktiv stat vid Norrbottens regemente, Bodens artilleriregemente

och Norrbottens artillerikår utan av alla till Boden förlagda officerare och

underofficerare med vederlikar (jämte hustrur och vissa barn), som tagas i

anspråk för ständig tjänstgöring därstädes. _ .

Styrelsen har intet att erinra mot, att nedsättningen får en utvidgad giltighet

i nu antydd riktning. Dock anser sig styrelsen härvid böra kraftigt framhålla

önskvärdheten av, att statens järnvägar från tid och på sätt, Kungl.

Maj:t kan finna skäl närmare bestämma, av statsmedel erhålla kompensation

för den inkomstminskning, som nedsättningen i sin nuvarande respektive eventuellt

utvidgade form medfört och kan komma att medföra för nämnda järnvägar,

vilken kompensation av styrelsen anses böra utgå med skillnaden mellan

respektive avgiften enligt allmänna taxan och respektive nedsatta avgifter. En

annan ordning måste sägas stå i bestämd strid mot de strävanden, som under

senare år alltmer gjort sig gällande, att söka genomföra en fullt affärsmässig

avgränsning mellan å ena sidan staten sasom utövare av ekonomisk företagaiverksamhet

och å den andra statens allmänna förvaltning. Styrelsen vill på

denna punkt erinra om de riktlinjer, som på sin tid uppdragits av den s. k.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande AV 92.

17

statsbaneekonomi kommissionen. I sitt den 9 maj 1921 avgivna betänkande

(dol I sid. 143) kräver nämnda kommission »eu fullt affärsmässig avgränsning

mellan å ena sidan statens järnvägars ekonomiska verksamhet och å den andra

dels statens övriga verksamhetsområden, dels allmänna samhälleliga synpunkter,

som icke stå i direkt samband med järnvägsdriften». Beträffande nedsättningar

av befordringsavgifterna i allmänt samhälleligt syfte har kommissionen

(sid. 244) gjort det uttalande, »alt det för framtiden under inga omständigheter

bör ifrågakomma, att den ekonomiska bördan av nedsättningar,

tillkomna av skäl, som äro statens järnvägar ovidkommande, påläggas statens

järnvägar».

Förestående uttalande om önskvärdheten av gottgörelse åt statens järnvägar

avser icke de tjänstledighetsresor, som företagas av vederbörande underofficerare

personligen i 3:e klass, så länge vederbörande nedsatta avgift hålles begränsad

till 37.5 öre pr person och tariff zon; denna avgift skall nämligen enligt

bestämmelse i gällande militärtaxas § 3 mom. 1, jämförd med bestämmelse i

kungl. kungörelsen den 10 februari 1922 angående provisorisk förhöjning av

avgifterna för militärtransporter, under alla förhållanden beräknas vid underofficerares

tjänstledighetsresor.

Vad angår motionärernas hemställan om rätt för här ifrågavarande resande

att till nedsatt biljettpris färdas i 2:a eller 3:e klass efter eget val, vilken hemställan

.motiveras med att vid den i ovannämnda kungl. brev den 15 november

1928 gjorda indelningen i reseklass denna indelning syntes böra ha skett enligt

gällande resereglemente för resa i tjänsten, får styrelsen framhålla, att det här

ju rör sig om tjänstledighetsresor, och att enligt gällande militärtaxas § 3

mom. 1 underofficerare vid sådana resor skola äga lärdas i 3:e klassens vagn.

Något undantag från denna regel anser styrelsen icke böra medgivas, så längo

den nuvarande militärtaxan tillämpas.

Beträffande slutligen motionärernas hemställan, att nedsättningen måtte

faststäUas till 50 procent å vederbörande ordinarie biljettpris, får styrelsen

framhålla, att den i nyssberörda kungl. brev fastställda reducerade avgiften

37.5 öre pr person och tariffzon innebär 50 procents nedsättning av biljettpriset

i 2:a klass. Motsvarande nedsättning i 3:e klass skulle betyda en biljettavgift

av allenast 25 öre pr person och tariffzon, och en så långt gående avgiftslindring

kan styrelsen icke tillstyrka.

I handläggningen av detta ärende har jämväl byråchefen Pantzerhielm

deltagit.

Stockholm den 7 mars 1929.

AXEL GRANHOLM.

Gunnar V. Alving.

Bilaga B.

Till riksdagens statsutskott.

Genom beslut den 15 innevarande februari har Kungl. Maj:t anbefallt försvarsväsendets

lönenämnd att före den 15 mars 1929 avgiva och till statsutskottet

överlämna yttrande över två likalydande motioner, väckta vid årets

riksdag, den ena inom första kammaren, nr 124, av D. Hansén och O. Bergqvist

samt den andra inom andra kammaren, nr 312, av E. Hage m. fl., angående

beredande av viss resekostnadsförmån åt i Boden förlagd militär

personal.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. C samt. 47 käft. (Nr 89— 93.)

943 29 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr 92.

Till åtlydnad härav får lönenämnden anföra följande.

Vad först angår punkten a) i motionärernas hemställan, har lönenämnden

av i försvarsdepartementet förvarade handlingar inhämtat: att såväl chefen

för generalstaben som arméförvaltningens civila departement uti sina i motionerna

omförmälda yttranden förordat, att den sedermera genom kungl. brevet

den 15 november 1928 medgivna förmånen skulle tillkomma officerare och

underofficerare med vederlikar vid samtliga truppförband, staber, formationer

och anstalter i Boden; samt att civila departementet i sitt yttrande föreslagit

sådan avfattning av bestämmelserna i ämnet, att därav tydligt skulle framgå,

att desamma omfattade icke blott ordinarie beställningshavare på stater, som

uteslutande upptoge personal i Boden, utan även dels vid truppförband, staber,

formationer och anstalter för viss tid i Boden placerade beställningshavare,

uppförda på sådana stater, vilka omfattade personal, som vore avsedd att

tjänstgöra på olika orter inom landet, dels ock innehavare av det flertal befattningar,

som enligt organisationen vore avsedda att uppehållas av pensionerade

beställningshavare, men i vilka på grund av gällande bestämmelser

placerades beställningshavare på övergångsstat.

Såsom av ovan omförmälda i motionen återgivna kungl. brev den 15 november

1928 framgår, följde Kungl. Maj:t icke ovanberörda förslag, utan begränsade

Kungl. Maj:t rätten att åtnjuta ifrågavarande förmån till officerare och

underofficerare jämte vederlikar med beställning på aktiv stat vid de tre

passagetruppförbanden: Norrbottens regemente, Bodens artilleriregemente och

Norrbottens artillerikår. Av de utav förenämnda myndigheter till erhållande

av berörda förmån föreslagna uteslöt Kungl. Maj:t alltså dels personal vid utom

Boden förlagt- truppförband, vilken jämlikt kungl. brevet den 13 januari 1928

angående passagesystem för vissa i Boden förlagda truppförband m. m. förordnas

att bestrida beställningar vid passagetruppförbanden, dels personal vid

övriga truppförband (staber, formationer och anstalter) i Boden, dels ock i

arvodesbefattningar placerade beställningshavare på övergångsstat.

1 förevarande motioner yrkas nu, att den angivna förmånen måtte utsträckas

att omfatta icke blott den av myndigheterna därtill föreslagna men i kungl.

brevet den 15 november 1928 ej medtagna personalen utan jämväl sådan i

arvodesbefattning i Boden tjänstgörande personal, som icke är anställd på vare

sig aktiv stat eller övergångsstat.

Med anledning härav får lönenämnden framhålla, att Kungl. Maj:t vid meddelandet

av bestämmelserna i nyssnämnda brev torde hava utgått från, att det

i betraktande av ifrågavarande förmåns ändamål att utgöra ett led i åtgärderna

att säkerställa personalbehovet i Boden icke vore påkallat att utsträcka densamma

till annan personal, än den, som vore fast knuten till i Boden förlagda

truppförband. Enligt lönenämndens mening torde också denna synpunkt böra

tillmätas avgörande betydelse. Skulle man lämna densamma ur sikte och endast

med hänsyn till de av motionärerna påpekade svåra tjänstgörings- och klimatiska

förhållandena i Boden medgiva i motionerna avsedd personal rätt att

komma i åtnjutande av förmånen i fråga, torde detta beträffande annan personal,

såväl vid som utom försvarsväsendet, kunna medföra konsekvenser, vilka

det icke lärer vara möjligt att för närvarande överskåda.

På grund av vad nu anförts, anser sig lönenämnden icke böra tillstyrka

motionärernas hemställan under förevarande punkt.

Vidkommande därefter punkten b) i motionärernas hemställan finner lönenämnden

för sin del vad motionärerna till stöd därför anfört värt beaktande.

Under förutsättning att hinder för bifall till motionärernas yrkande i denna

del icke möter ur statens järnvägars synpunkt, får lönenämnden därför tillstyrka

detsamma.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 1)2.

19

1 handläggningen av detta ärende hava deltagit, förutom undertecknad, ordförande,

ledamöterna Afzelius, Jansson, P. Nilsson, Giron, J. Nilson och

Al mroos.

Särskilt yttrande av ledamöterna Giron och Almroos bifogas.

Stockholm den 21 februari 1929.

KARL LE VINSON.

Georg Z. Topelius.

Särskilt yttrande.

Beträffande punkten a) i motionärernas hemställan få vi anföra följande.

Chefen för generalstaben har i sitt den 5 april 1928 avgivna yttrande i

ärendet anfört bland annat, att »den ifrågasatta förmånen icke bör begränsas

till officerare och underofficerare med vederlikar vid till Boden förlagda truppförband

utan omfatta ifrågavarande personal jämväl vid till Boden förlagda

staber och anstalter». Chefen för generalstaben synes, av nämnda yttrande att

döma, ansett det som naturligt, att samtliga officerare och underofficerare med

vederlikar vid till Boden förlagda truppförband skulle komma i åtnjutande av

den ifrågasatta förmånen.

I sitt den 15 juni 1928 avgivna utlåtande i ärendet har kungl. arméförvaltningens

civila departement bland annat anfört följande.

»Järnvägsstyrelsen bär däri upptagit den bestämmelsen, att nu ifrågavarande

förmån skulle tillkomma ''officerare och underofficerare med vederlikar

vid till Boden förlagt truppförband jämte deras hustrur och sådana hemmavarande

barn, som icke fyllt 18 år’.

Av nu föreliggande remiss synes emellertid framgå, att förmånen skulle

inskränkas till att avse officerare och underofficerare med vederlikar vid Norrbottens

regemente, Norrbottens artillerikår och Bodens artilleriregemente samt

deras familjemedlemmar. Då av ovannämnda uttalanden av försvarsrevisionen

ävensom i härordningspropositionerna till 1924 och 1925 års riksdagar icke

kan anses framgå, att förmånen skulle begränsas till beställnings- (befattnings-)

havare med familjemedlemmar allenast vid de tre så kallade passagetruppförbanden

i Boden, kan departementet icke underlåta att för sin del ifrågasätta,

huruvida icke järnvägsstyrelsens förslag i nu berörda hänseende i huvudsak

må vinna fastställelse. Ett beslut i sådan riktning synes så mycket mera

rättvist och billigt, som de beställningshavare på staterna för Norrlands dragonregemente,

för officerare m. fl. vid fortifikationen samt för intendenturkåren,

vilka placeras vid truppförband i Boden, i regel behålla sin placering

minst lika lång tid som den vartill passagetiden i Boden fastställts för de officerare

och underofficerare, vilka enligt brevet den 13 januari 1928 kunna bliva

tvångsförflyttade till något av de tre passagetruppförbanden i Boden.»

Departementet synes av ovanstående utlåtande ansett det självfallet, att

även officerare och underofficerare, vilka tvångsförflyttas till något av de tre

passagetruppförbanden, böra komma i åtnjutande av här ifrågavarande förmån.

Vidare anförde departementet.

»Med uttrycket ’i Boden förlagda truppförband’ synes det enligt departementets

mening vidare icke kunna anses vara avsett, att från förmånen skulle

uteslutas vare sig de på staterna för generalstaben, för artilleriets fabriker och

tyganstalter, för officerare m. fl. vid fortifikationen och för intendenturkåren

uppförda beställningshavarna, vilka utan att hänföras till något truppförband,

placeras vid vissa staber, vid Bodens tygstation eller vid inteudenturförrådet

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande Nr 92.

i Boden, eller de beställningshavare, som äro uppförda på staterna för arméfördelningsstaber,

i vad avser militärbefälet för övre Norrland, för kommendantskapet

i Boden och för polispersonalen därstädes. I likhet med chefen för

generalstaben hemställer alltså departementet, att förslaget ändras så, att förmånen

i fråga må tillkomma även beställningshavare vid staber, formationer

och anstalter i Boden.

Departementet framhåller vidare, att »uttrycket ''officerare och underofficerare

med vederlikar vid truppförband i Boden’ bör undergå sådan jämkning,

att det tydligt framgår, att det är avsett, att under bestämmelsen skola

vara hänförliga icke blott ordinarie beställningshavare på stater, som uteslutande

upptaga personal i Boden, utan även dels vid truppförband, staber,

formationer och anstalter för viss tid i Boden placerade ordinarie beställningshavare,

uppförda på sådana stater, vilka omfatta personal, som är avsedd att

tjänstgöra på olika orter inom landet, dels ock innehavare av det flertal befattningar,

som enligt gällande organisation äro avsedda att uppehållas av

pensionerade beställningshavare, men i vilka på grund av gällande bestämmelser

placeras beställningshavare på övergångsstat.»

Att vid frågans behandling i huvudsak taga hänsyn till säkerställandet av

personalbehovet i Boden, och att sålunda från förmånen utesluta personal, som

på grund av gällande bestämmelser är skyldig att underkasta sig tjänstgöring

därstädes, anse vi icke med billighet och rättvisa överensstämmande. Vid

frågans behandling synes oss däremot av motionärerna påpekade svåra tjänstgörings-

och klimatiska förhållanden i Boden böra tillmätas den största betydelsen.

Med instämmande i de av chefen för generalstaben och kuugl. arméförvaltningens

civila departement enligt ovan framförda synpunkterna, få vi tillstyrka

motionärernas hemställan.

Stockholm den 22 februari 1929.

M. G iron. *

Aag. Almroos.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1929:164 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om ytterligare åtgärder för underlättande av rekryteringen av officersoch underofficerskårerna i Boden. a1 i texten