Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående lindring i arrendevillkoren för vissa arrendatorer av till ecklesiastikt ändamål anslagen jord.

1930-05-08 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LJoU 1930:2, Utlåtande i anledning av väckt motion angående lindring i arrendevillkoren för vissa arrendatorer av till ecklesiastikt ändamål anslagen jord.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.

1

Nr 2.

Ankom till riksdagens kansli den 8 maj 1930 kl. 5 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående lindring

i arrendevillkoren för vissa arrendatorer av till

ecklesiastikt ändamål anslagen jord.

I en inom första kammaren väckt motion, nr 163, Lar herr Hosén gjort

hemställan av den innebörd, att riksdagen måtte besluta sådan ändring av

lagen den 21 maj 1926 angående lindring i arrendevillkoren för vissa arrendatorer

av till ecklesiastikt ändamål anslagen jord, att nedsättning av den

fastställda arrendeavgiften må beviljas med högst två tredjedelar av de i § 2

1 lagen omförmälda avgifterna.

Motionen, vilken hänvisats till lagutskott och överlämnats till andra

lagutskottet, har sedermera enligt överenskommelse mellan sistnämnda utskott

och jordbruksutskottet hänskjutits till behandling i sammansatt andra

lag- och jordbruksutskott.

Lagen den 21 maj 1926 angående lindring i arrendevillkoren för vissa gällande lagarrendatorer

av till ecklesiastikt ändamål anslagen jord innehåller i huvud- bestämmelser.

sak följande bestämmelser.

Ar till ecklesiastikt ändamål anslagen jordbruksfastighet upplåten på

arrende genom offentlig myndighets försorg, må arrendatorn på därom gjord

ansökning kunna, då enskild rätt ej därigenom förnärmas, erhålla lindring i

arrendevillkoren under förutsättning, att arrendeavtalet slutits under något

av åren 1917—1921, att den 14 mars 1926 av arrendetiden återstå minst tre

år, att de kontraherade arrendevillkoren med hänsyn till rådande förhållanden,

befinnas oskäligt tyngande och arrendatorn på grund härav kan befaras

bliva urståndsatt att fullgöra sina förbindelser enligt avtalet, samt att arrendatorn

gjort vad av honom skäligen kan påfordras för hållande av den

arrenderade fastigheten i god hävd (1 §). -— Lindring i arrendevillkoren får

endast avse nedsättning i arrendeavgiften samt i årsbeloppet för uppskattad

nybyggnadskostnad, i den mån sådant belopp skall av arrendatorn kontant

erläggas (2 §). — Nedsättning får beviljas med högst en tredjedel av de i

2 § omförmälda avgifterna och får dylik nedsättning ej medgivas för längre

tid än fem år i sänder och ej för tid, som förflutit före arrendeåret 1926—

1927 (3 §). — Ansökning om lindring i arrendevillkoren skall ingivas till

Bihang till riksdagens protokoll 1330. it sami. 3 avd. 2 haji. (Nr 2.)

774 30

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.

vederbörande länsstyrelse före utgången av år 1926; dock att, sedan sådan

lindring en gång medgivits, ansökning om fortsatt åtnjutande av dylik förmån

skall ingivas inom tid, som av Konungen bestämmes. Länsstyrelsen skall, där

sådant för åstadkommande av nödig utredning prövas erforderligt, föranstalta

örn ny arrendeuppskattning, så snart sådan lämpligen kan ske. Kostnaden

härför skall gäldas av arrendatorn (4 §). — Ansökning, varom i 4 § förmärs,

skall prövas och avgöras av kammarkollegiet. Över kollegiets beslut

får talan fullföljas hos Konungen genom besvär, som skola ingivas till

ecklesiastikdepartementet före klockan tolv å sextionde dagen från det beslutet

gavs (5 §). — Vad i lagen stadgas beträffande arrendator äger jämväl

tillämpning å arrendators stärkusdelägare och löftesman, vilken själv

övertagit arrendet, ävensom å annan, som under något av åren 1917—1921

med vederbörligt godkännande fått arrendet på sig överlåtet, men gäller

däremot icke i fråga örn arrendators konkursborgenärer eller annan hans

löftesman, än nyss sagts (6 §).

Lagen har tillkommit efter kyrkomötets samtycke.

Enligt kungörelse den 21 maj 1926 (nr 105) trädde lagen i kraft den 1

juni 1926. I särskild kungörelse (nr 106) sagda den 21 maj meddelade

Kungl. Hajd tillämpningsföreskrifter till lagen.

Kortfattad

historik rörande

lagens

tillkomst.

Körande ifrågavarande lagstiftnings förhistoria må i korthet erinras örn

följande.

I skrivelse den 4 juni 1925 (nr 338) hemställde riksdagen i anledning av

åtskilliga inom riksdagen väckta motioner, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa

utredning, i vad mån arrendatorer av krono- och ecklesiastik jord,

vilkas kontrakt grundade sig å under högkonjunkturen verkställda uppskattningar,

övertagit sina arrenden på villkor, som kunde antagas hava försatt

dem i svårigheter att fullgöra ingångna förbindelser, samt för riksdagen

framlägga förslag till de åtgärder, vartill utredningen kunde giva anledning.

I anledning av denna riksdagens hemställan anbefalldes kammarkollegiet

och domänstyrelsen att gemensamt efter vederbörandes hörande verkställa

den av riksdagen begärda utredningen. Den 22 september 1925 avgåvo därefter

kammarkollegiet och domänstyrelsen, kollegiet beträffande den ecklesiastika

jorden och domänstyrelsen så vitt anginge kronans jordbruksdornäner,

utlåtande i saken.

Den 23 oktober 1925 beslöt Kungl. Maj:t inhämta kyrkomötets yttrande,

huruvida kyrkomötet för sin del godkände ett upprättat förslag till lag angående

lindring i arrendevillkoren för vissa arrendatorer av till ecklesiastikt

ändamål anslagen jord. Vid ärendets föredragning sagda dag anförde föredragande

departementschefen till statsrådsprotokollet, bland annat, att han —

med hänsyn såväl till de principiella skäl, som kunde anföras mot beviljande

av arrendelindring, som ock till de konsekvenser, som kunde befaras av åtgärder

i dylikt syfte — känt en viss tvekan att tillstyrka lagstiftningsåtgärder

i här ifrågavarande syfte. Han ansåge emellertid, att den ställning

såsom förvaltare av publik egendom, som de ecklesiastika boställsarrenda
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Sammansatt andra la</- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.

torenia intoge, gjorde det försvarligt att vid utkrävandet av arrendatorns

skyldigheter under vissa förhållanden följa andra regler än dem, som bomme

i tillämpning vid vanliga affärstransaktioner. Behovet av lagstiftningsåtgärder

vore även ådagalagt. I fråga örn de gränser, som borde uppdragas

för arrendenedsättningens utmätande framhöll departementschefen, att reducering

av den fastställda arrendeavgiften med högst en tredjedel syntes medgiva

en tillräckligt effektiv nedsättning. Att av hänsyn till något enstaka

extremt fall höja maximum till exempelvis 50 procent av arrendeavgiften

vore, enligt departementschefens uttalande, icke rådlig!

Sedan kyrkomötet den 6 november 1925 godkänt berörda lagförslag, förelädes

ärendet 1926 års riksdag i propositionen nr 29. Efter det sammansatta

andra lag- och jordbruksutskottet i utlåtande nr 1, utan erinran, tillstyrkt

lagförslaget, antogs detta av riksdagen.

I fråga örn lindring i arrendevillkoren för vissa arrendatorer av kronans

jordbruksdomäner antogs likaledes vid 1926 års riksdag, med bifall till Kungl.

Maj:ts proposition nr 10, ett motsvarande förslag. I kungörelse den 18 juni

1926 (nr 261) förordnade Kungl. Maj:t därefter angående allmänna grunder

för lindring i arrendevillkoren för vissa arrendatorer av kronans jordbruksdomäner.

Dessa grunder äro i sak av samma innebörd som ovan återgivna

bestämmelser i lagen den 21 maj 1926.

I motiveringen till nu förevarande motion åberopas ett visst ansökningsärende

från Västerbottens län rörande lindring i arrendevillkoren för vissa

arrendatorer av ängsmarker tillhörande ett kyrkoherdeboställe, där — enligt

motionen — den jämlikt förberörda lag högsta möjliga lättnaden i arrendevillkoren

visserligen medgivits men ytterligare nedsättning av arrendebeloppen

syntes synnerligen befogad. Då motionären erfarit, att förhållandena

lära vara enahanda även i andra delar av landet, syntes honom en

ändring av lagen böra ske, så att en större nedsättning, än den år 1926

medgivna, möjliggjordes i sådana fall, där skäl därtill förefunnes.

Utav de av kammarkollegiet i nyss åsyftade ärende prövade ansökningshandlingarna

har utskottet inhämtat bland annat följande.

Från kyrkoherdebostället 37/i2s mantal Sävar nr 19 i Sävars socken och

Västerbottens län uppläts enligt fyra särskilda kontrakt den 7 april 1919,

följande fyra områden på arrende, nämligen

lotten litt E, innehållande 5.9 hektar ängsmark, till hemmansägaren L. A.

Nyberg,

lotten litt. F, innehållande 14 hektar ängsmark, till mjölnaren Uno Kriström,

lotten litt. Cr, innnehållande 5.9 hektar ängsmark, till hemmansägaren K. J.

Boström, samt

lotten litt. H, innehållande 11.2 hektar ängsmark, till hemmansägaren F.

Jonsson.

I vartdera fallet omfattade arrendet 20 år räknade från den 14 mars 1919

till den 14 mars 1939. Det årliga arrendet utgjorde för lotten litt. E 95

kronor, för litt. E 115 kronor, för litt. G 60 kronor och för litt. H 90 kronor.

Vidare ålades en var av arrendatorerna, bland annat, att ansvara för all skatt

Motiveringen

i motionen.

Det i motionen

åsyftade

ansökningsärendet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.

och tunga, som utgår för den arrenderade fastigheten, att under arrendetiden

i fullgott stånd underhålla till det arrenderade området hörande lador samt

att uppföra ny lada, där så anses behövligt, att svara för viss stängselskyldighet,

att väl hävda arrendelotten samt hålla densamma i god växtkraft

samt att årligen tillföra området viss mängd oblandad kreatursgödsel, nämligen

beträffande arrendatorn av litt. E 4 lass, litt. F 6 lass, litt. G 6 lass

och litt. H 6 lass. Arrendatorerna medgåvos rätt att, i den mån den för

boställets skog gällande linshållningsplan det medgiver, efter utsyning utbekomma

nödigt virke för uppförande och underhåll av lador och stängsel,

för hässjor, täckdiken, broar o. d.

I skrivelse den 2 december 1926 till kammarkollegiet gjorde de fyra

arrendatorerna gemensam framställning att örn möjligt bliva befriade från

arrendena eller, för den händelse detta icke kunde bifallas, att arrendesummorna

måtte nedsättas till en tredjedel av de i respektive kontrakt bestämda

arrendebeloppen samt att mängden av den gödsel, som skulle levereras,

likaledes minskades till en tredjedel.

I ansökningen åberopades ett denna bilagt intyg av kommunalnämndens

ordförande i Sävar socken, vari uttalades den mening, att arrendesummorna

i förhållande till värdet av den avkastning, som erhölles från lotterna, vore

allt för höga samt att ängsmarkerna i fråga arrenderades mitt under värsta

dyrtiden, då ängshö i orten betingade ett pris av 20 ä 25 öre per kilogram

mot 7 öre per kilogram vid tiden för intygets avgivande.

För egen del framhöllo sökandena, bland annat, att ett fortsättande av

arrendena på avtalade villkor bleve ruinerande för dem, i all synnerhet som

de befunne sig i mindre goda ekonomiska omständigheter, samt att ffottningsföreningen

hade, sedan arrendeavtalen träffats, medgivits rätt till uppdämning

av Sävarån till en senare tidpunkt å sommaren, varigenom ängsmarkernas

avkastning avsevärt reducerats.

Kyrkorådet i Sävar församling tillstyrkte framställningen.

Ordföranden i boställsnämnden för Västerbottens södra m. f. domsagor avgav,

efter hållen besiktning, i huvudsak följande yttrande. Lägenheterna, belägna

vid Sävarån cirka 5 kilometer från Sävar kyrk!)}'', bestode till allra

största delen av ett sjö- eller träskliknande område med ett vattendjup, som

obehindrat medgåve framförande av vanliga roddbåtar. Vegetationen utgjordes

av fräkenarter och andra vattenväxter, som avbergade på lämplig

tid lämnade ett icke föraktligt kreatursfoder, vilket tidigare spelat en ej

oväsentlig roll i boställets fodertillgång, men som vid mera utvecklad jordbruksdrift

knappast med någon ekonomisk fördel kunde tillvaratagas, isynnerhet

med gällande höga arbetspriser. Arrendatorerna hade uppgivit, att

de under år 1926 ej skördat mer än 2 ä 3 skrindor foder å var sin arrendelott,

vilken uppgift vitsordats av de vid besiktningen närvarande ombuden

för kommunalnämnden och kommunalfullmäktige. Besiktningsmannen ansåge,

att ängarnas arrendevärde under rådande förhållanden skäligen kunde

uppskattas till 30—40 procent av de kontraherade arrendeavgifterna. Han

föreslog, att nedsättning i arrendeavgifterna måtte beviljas med 1/3 av de i

gällande arrendekontrakt bestämda belopp för en tid av fem år, räknat från

och med arrendeåret 1926/1927.

Domkapitlet i Luleå yttrade, att även om det ej kunde befinnas styrkt,

att arrendatorerna på grund av de kontraherade avgälderna kunde bliva

urståndsätta att fullgöra sina förbindelser enligt avtalen, det genom den

verkställda utredningen vore ådagalagt, att dessa avgälder vore under rådande

förhållanden oskäligt tyngande. Domkapitlet förordade en nedsättning

med 73 av avgäldernas kontanta belopp.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Sammansatt andra lar/- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2. 5

Landsfiskalen i Sävar distrikt hade utrönt, att sökandena på grund av

kontraherade arrendevillkor kunde befaras bliva urståndsätta att fullgöra

sina förbindelser enligt avtalen samt att de gjort vad på dem skäligen kunde

påfordras för hållande av arrendelotterna i god hävd.

Under åberopande av förenämnda yttranden tillstyrkte länsstyrelsen i

Västerbottens län nedsättning med 1/3 av kontraherade arrendeavgifter fölen

tid av fem år, räknad från och med arrendeåret 1926/1927.

Ärendet avgjordes den 10 januari 1928 av kammarkollegiet, därvid kollegiet

— som fann ansökningen i vad den avsåge befrielse från arrendet

elier nedsättning i kontraherade naturaprodukter icke kunna föranleda någon

kollegiets åtgärd — medgav nedsättning i de för ifrågavarande ängslotter

litt. E, E, G och H kontant utgående arrendeavgifter för tiden 14 mars

1926—13 mars 1931 med en tredjedel årligen.

Från statens sida träffades för några år sedan i åtskilliga avseenden anstalter

för att hjälpa personer, som i ekonomiska mellanhavanden med det

allmänna genom den efter högkonjunkturen inträffade omsvängningen i prisläget

råkat i trångmål. Anstalterna avsågo huvudsakligen lindring av arrendevillkoren

för vissa arrendatorer av kronojord och ecklesiastik jord samt lättande

av skuldbördan eller dylikt för vissa av högkonjunkturens låntagare

ur statens bostadslånefond och statens egnaliemslånefond m. fl. Så vitt

utskottet har sig bekant, hava dessa åtgärder, ehuru de givetvis icke till

fullo och i alla enskilda fall neutraliserat de av nyss nämnda engångsföreteelserna

förorsakade svårigheterna, dock i avsevärd mån varit till båtnad

för ifrågavarande kategorier av företagare.

I förevarande motion påyrkas, närmast under åberopande av ett visst

ansökningsärende från Västerbottens län, generell ändring av lagen den 21

maj 1926 angående lindring i arrendevillkoren för vissa arrendatorer av till

ecklesiastikt ändamål anslagen jord, varigenom den hittills medgivna nedsättningen

av arrendeavgiften med högst en tredjedel skulle ändras att avse

nedsättning med högst två tredjedelar av samma avgift.

Av den i motionen förebragta utredning har utskottet ej funnit ådagalagt,

att tillräckliga omständigheter föreligga för sådan generell och till konsekvenserna

svåröverskådlig åtgärd, som den däri föreslagna lagändringen, vilken

för övrigt jämväl förutsätter kyrkomötets godkännande. Det i motionen

åberopade fallet synes i flera hänseenden vara säreget. Med hänsyn till att

däri berörda arrendeavtal, vilka avse vissa mindre ängslotter, ingingos under

en tid, då höpriset uppdrivits till ansenlig höjd, är det icke uteslutet, att

arrendeavgifterna — ehuru de avse i och för sig obetydliga belopp — kunna

vara för arrendatorerna betungande även efter den nedsättning, som av

kammarkollegiet medgivits. Därest ifrågavarande arrendatorer framställningsviigen

hänvända sig till Kungl. Majit, förutsätter utskottet, att Kungl. Majit

låter närmare utreda de med saken förenade förhållanden samt efter omprövning

av frågan och dess räckvidd vidtager den åtgärd, som må

befinnas påkallad och lämplig. Att i frågans nuvarande läge föreslå riksdagen

vidtaga åtgiird i ämnet finner utskottet icke vara till fullo motiverat.

Utskottet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 2.

Under åberopande av det sålunda anförda får utskottet hemställa,

att motionen I: 163 icke må till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 8 maj 1930.

På sammansatta andra lag- och jordbruksutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid detta ärendes behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Westman, Almkvist, Lindhagen, Tamm, von

Stockenström*), Granath, friherre Lagerfelt och Kropp*);

från andra kammaren: herrar Sköld, Magnusson i Kalmar, Magnusson i

Skövde, Hage, Andersson i Rasjön, Hedlund i Häste, Andersson*) i Grimbo och

Gustafson*) i Vimmerby.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Almkvist, som ansett, att utskottet bort föreslå riksdagen

att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa örn utredning,

huruvida och i vilken omfattning lindring utöver den, som är

medgiven i § 2 i lagen den 21 maj 1926 angående lindring i

arrendevillkoren för vissa arrendatorer av till ecklesiastikt

ändamål anslagen jord, är av behovet påkallad, samt örn framläggande

för riksdagen av det förslag, vartill utredningen kan

föranleda.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 19S0.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.