Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående lagstiftning örn arbetslöshetsförsäkring.

1930-02-20 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1930:12, Utlåtande i anledning av väckt motion angående lagstiftning örn arbetslöshetsförsäkring.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

1

Nr 12.

Ankom till riksdagens kansli den 20 februari 1930 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående lagstiftning örn

arbetslöshetsförsäkring.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 119, vilken

behandlats av andra lagutskottet, har herr Spångberg m. fl. hemställt, att

riksdagen måtte besluta att i princip uttala sig för en arbetslöshetsförsäkring

enligt i motionen angivna grunder samt i skrivelse till regeringen hemställa örn

framläggande av lagförslag enligt dessa grunder senast vid 1931 års riksdag.

Såsom grund för arbetslöshetsförsäkring hava motionärerna föreslagit följande

riktlinjer.

1. Arbetslöshetsförsäkringen skall vara obligatorisk och omfatta alla arbetsföra

män och kvinnor i ålder 16—67 år.

2. Med avseende på levnadskostnadernas höjd indelas samtliga orter i riket i

fem ortsgrupper, av vilka ortsgrupp I omfattar billigaste och ortsgrupp V orter

med de dyraste levnadskostnaderna.

3. Arbetslöshetsunderstöd utgår så länge arbetslösheten varar enligt följande

minimibelopp för veckans sex dagar, måndag—lördag, oavsett örn helgdag

inträffar.

Ortsgrupp I: 2 kronor 35 öre; ortsgrupp II: 2 kronor 70 öre; ortsgrupp III:

3 kronor 5 öre; ortsgrupp IV: 3 kronor 40 öre samt ortsgrupp V: 3 kronor

75 öre.

Arbetslös, som har försörjningsplikt mot familjemedlemmar, erhåller familjetillägg,

vilket utgår lika för hustru (som hustru räknas även sammanboende av

mannen försörjd kvinna) och varje barn under 16 år. Familjetilläggen utgå per

dag enligt följande belopp:

Ortsgrupp I: 50 öre, ortsgrupp II: 60 öre, ortsgrupp III: 70 öre, ortsgrupp

IV: 80 öre samt ortsgrupp V: 90 öre.

4. Staten och arbetsköparna erlägga vardera hälften av de avgifter, som äro

nödvändiga för genomförande av denna försäkring.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för berörda hemställan, får utskottet

hänvisa till motionen.

Frågan örn arbetslöshetsförsäkring framfördes i riksdagen första gången genom

motion vid 1908 års riksdag av herr Wavrinsky. Motionen vann icke riksdagens

bifall. Samma öde rönte de förnyade motioner i ämnet, som herr Wavrinsky

väckte vid 1909 och 1910 års riksdagar.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 9 sami. 2 avd. 8 Käft. (Nr 12.) 1

Historik.

Riksdagarna

1908, 1909

och 1910.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

Socialj örsä k.

ringskommitténs

förslag

1922.

Riksdagen

1924.

1924 års

arbetslöshetssakkunniga.

1925 års

arbetslöshetssakkunniga.

1925 års

granskningsnämnd.

1926 års

arbetslöshetssakkunniga.

Den 31 december 1915 uppdrog Kungl. Maj: t åt socialförsäkringskommittén

att verkställa utredning, huruvida och i vad mån åtgärder från det allmänna

skulle kunna vidtagas för främjande av arbetares försäkring för de ekonomiska

följderna av oförvållad arbetslöshet samt att inkomma med de förslag, som kunde

föranledas av den verkställda utredningen. Den 30 december 1922 avgav kommittén

betänkande och förslag angående offentlig arbetsförmedling och statsbidrag

till frivilliga arbetslöshetskassor, för ändamålet bildade av arbetarna själva.

Kommittén beräknade, att en arbetslöshetsförsäkring av den föreslagna organisationen

skulle för den närmaste framtiden medföra en sammanlagd maximikostnad

för staten av 3 ä 4 miljoner kronor örn året.

Vid 1924 års riksdag väcktes av herr Thorberg m. fl. i första kammaren

och herr Hagman m. fl. i andra kammaren likalydande motioner, i vilka hemställdes,

att riksdagen ville antaga ett i motionerna framlagt förslag till lag

örn statsbidrag till arbetslöshetskassor. Detta lagförslag anslöt sig i huvudsak

till socialförsäkringskommitténs ovannämnda förslag i ämnet. Motionerna blevo

avslagna av riksdagen.

Jämlikt bemyndigande den 6 juni 1924 uppdrog chefen för socialdepartementet

åt fem personer att i egenskap av sakkunniga inom departementet biträda

med verkställande av utredning och avgivande av förslag beträffande motverkande

av arbetslöshet genom anordnande av allmänna arbeten. Den 24 juli

1925 avgåvo de sakkunniga betänkande med förslag i ämnet.

Den 16 oktober 1925 tillkallade chefen för socialdepartementet, jämlikt

Kungl. Maj:ts bemyndigande, två personer att såsom sakkunniga inom departementet

biträda med fortsatt utredning av frågan örn arbetslöshetsförsäkring

och övriga åtgärder till bekämpande av arbetslöshetens verkningar. Denna utredning

inriktades i främsta rummet på att söka lösa den föreliggande frågan

genom tillämpning av båda här ovan omförmälda system, arbetslöshetsförsäkring

och anordnande av särskilda offentliga arbeten för de arbetslösa.

Den 11 december 1925 tillkallades inom socialdepartementet femton sakkunniga,

representerande olika verksamhetsfält och åskådningar, för att biträda

med granskning av de av sistnämnda sakkunniga utarbetade utkasten. Den

30 januari 1926 avgåvo de sakkunniga utlåtande i ärendet.

Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallades den 13 april 1926 åtta

personer att såsom sakkunniga inom socialdepartementet biträda med verkställande

av fortsatt utredning och avgivande av förslag angående arbetslöshetsförsäkring

och övriga åtgärder till bekämpande av arbetslöshetens verkningar.

Den 25 april 1928 avgåvo de sakkunniga betänkande och förslag angående

arbetslöshetsförsäkring, arbetsförmedling och reservarbeten. I enlighet med sitt

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 1%. 3

uppdrag hava de sakkunniga utarbetat förslag till såväl frivillig som obligatorisk

arbetslöshetsförsäkring. I detta arbete hava samtliga ledamöter deltagit,

oberoende av sin principiella uppfattning rörande frågan örn arbetslöshetsförsäkringens

lämplighet eller olämplighet. I fråga örn de sakkunnigas principståndpunkter

framgår av betänkandet följande. Av de sakkunnigas atta ledamöter

hava tre för sin del tillstyrkt införandet av arbetslöshetsförsäkring i

vårt land. En av de sakkunniga har ej ställt sig avvisande gentemot tanken på

en arbetslöshetsförsäkring men ansett, att densamma bör realiseras endast under

den bestämda förutsättning, att reservarbeten inkopplas i försäkringssystemet.

De återstående fyra sakkunniga hava avstyrkt införande av en arbetslöshetsförsäkring

i vårt land. Dessa sakkunniga hava varit eniga örn att det allmännas

ingripande på arbetslöshetens område måste regleras enligt behovsprincipen och

att de arbetslösa alltså måste behandlas enligt i grund och botten samma regler

som samhällets övriga hjälpbehövande medlemmar. Under förutsättning att en

arbetslöshetsförsäkring genom det allmännas medverkan överhuvud kommer till

stånd hava de sakkunniga ansett, att valet bör sta mellan en obligatorisk allmän

riksförsäkring, gemensam för alla av försäkringen berörda arbetare, a ena

sidan, och en statsunderstödd frivillig försäkring, å andra sidan. Vid valet

mellan de båda förslagen hava de sakkunniga varit emga örn att tillerkänna

det obligatoriska systemet ett principiellt företräde framför det frivilliga. En

ledamot har dock — närmast med hänsyn till de omfattande organisatoriska

åtgärder, som en obligatorisk försäkring skulle medföra — ansett, att början

bör göras med en frivillig försäkring. Dessutom har den omständigheten, att

upptagandet av lant- och skogsarbetarna i en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring

skulle bereda betydande svårigheter, föranlett en ledamot att, oaktat han

ger principiellt företräde åt det obligatoriska systemet, för närvarande förorda

det frivilliga systemet, för den händelse en försäkring nu skulle komma till

stånd.

I en den 29 januari 1927 till chefen för socialdepartementet avlåten skrivelse

f ramb Ölin 1926 års arbetslöshetssakkunniga, att det under arbetets gång visat

sig önskvärt, att, utöver den utredning som innefattades i de sakkunnigas uppdrag,

särskild undersökning åvägabragtes rörande arbetslöshetens karaktär och

orsaker samt medlen för dess bekämpande. De sakkunniga hava i nämnda hänseende

anfört huvudsakligen följande:

Redan från början av de sakkunnigas arbete hade det stått klart, att åtgärderna

på arbetslöshetsfrågans område vore att hänföra till två skilda, men nära

sammanhängande grupper, nämligen dels åtgärder till lindring av de ekonomiska

följderna av rådande arbetslöshet och dels åtgärder till förebyggande och

minskning av själva arbetslösheten. De sakkunnigas uppdrag avsage åtgärder,

hörande till den första av dessa grupper. Emellertid hade de sakkunniga under

arbetets gång haft anledning att vid flera tillfällen även diskutera frågor tillhörande

den andra gruppen. Det hade därvid framstått såsom i hög grad önskvärt,

att även dessa frågor gjordes till föremål för en närmare undersökning.

1927 års

arbetslöshetsutredning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

En dylik uppgift syntes emellertid enligt de sakkunnigas mening icke med

fördel kunna överlämnas till dem. Utredningen av arbetslöshetsförsäkringen,

vilken innebure de sakkunnigas centrala arbetsuppgift, ställde nämligen krav

på arbetet, vilka i stort sett vore av annan art än de, som föranleddes av en mera

ingående prövning av själva arbetslöshetsfrågan. Örn en utredning av här avsedd

art skulle komma till stånd, syntes den alltså böra ske genom särskilt

förordnade personer, varvid samarbete mellan de båda sakkunnigdelegationerna

borde äga rum i den mån så kunde anses erforderligt.

De sakkunniga framhöllo vidare, att vid en blivande undersökning av angivet

slag uppmärksamheten i främsta rummet borde riktas på den starka stegring,

som arbetslösheten i Sverige på senare och senaste tid efter allt att döma

syntes hava undergått. Den åtminstone skenbart starka ökning, som arbetslösheten

undergått i jämförelse med tiden före världskriget och som i varje fall

icke gjorde intryck av att för närvarande befinna sig på återgång, trots en

eljest ganska påtaglig tendens till konjunkturförbättring, syntes göra det mest

önskvärt, att det nuvarande läget bleve vad som närmast gjordes till föremål

för undersökning och att detta arbete bedreves med sådan skyndsamhet, att

resultat förelåge före 1927 års slut. Detta hindrade emellertid icke, att undersökningen

kunde behöva fullföljas ytterligare till att omfatta arbetslöshetsproblemet

som helhet.

Beträffande sådana viktigare frågor, vari den första delen av den ifrågasatta

utredningen enligt de sakkunnigas mening borde söka bringa klarhet, hänvisades

i skrivelsen till en vid densamma fogad promemoria, vilken utarbetats av

en utav de sakkunniga utsedd subkommitté. Utskottet vill här giva några korta

antydningar örn innehållet även i nämnda promemoria.

I densamma äro de arbetslöshetsfrågan berörande spörsmål, beträffande vilka

undersökning ifrågasatts, upptagna under tre huvudpunkter, nämligen 1) den

nuvarande arbetslöshetens karaktär och omfattning, 2) den nuvarande arbetslöshetens

orsaker samt 3) åtgärder mot arbetslösheten.

Under den första huvudpunkten beröres särskilt frågan örn ungdomsarbetslösheten

bland kroppsarbetarna, och bland de frågor, som borde prövas på detta

område, framhålles främst: a) de arbetslösas utbildning och praktik, b) deras

ställning i organisationshänseende ävensom c) verkningarna av kollektivavtalens

lärlingsregulativ och organisationernas övriga bestämmelser om anställning

av lärlingar. Vidare angivas vissa övriga utredningsuppgifter inom området

för arbetslöshetens karaktär och omfattning.

Beträffande den andra huvudpunkten, frågan om arbetslöshetens orsaker,

hava i promemorian såsom föremål för en blivande prövning angivits vissa

möjligheter, utifrån vilka man skulle kunna sluta till orsaker av betydelse.

Bland sådana möjligheter hava anförts t. ex. penningförbättring och konjunkturförsämring,

säsongväxlingar, svårigheter eller förändringar på särskilda orter,

för särskilda näringar eller inom särskilda yrkesfack ävensom faktorer av

betydelse för arbetslösheten som helhet utan begränsningar av nyss angiven

art. Vidare hava såsom föremål för prövning angivits vissa faktorer, som kunde

hava betydelse för det nuvarande lägets varaktighet.

Under den tredje huvudpunkten hava såsom tänkbara åtgärder mot arbetslösheten,

. vilka borde göras till föremål för undersökning, angivits dels ökad

kapitalbildning i samhället, dels vissa åtgärder för ökad möjlighet att över

huvud taget bereda arbetskraften sysselsättning, d. v. s. genom produktionens

inriktande på varor eller metoder, som kräva proportionsvis mycken arbets
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

5

kraft, dels åtgärder i syfte att ernå ökad jämnhet i arbetskraftens sysselsättning,

dels åtgärder för inverkan på lönepolitiken, dels ock slutligen åtgärder

mot konjunkturväxlingar, i den mån dessa kunde visa sig vara av betydelse för

det nuvarande lägets karaktär.

Med anledning av berörda skrivelse tillsattes den 11 mars 1927 en särskild

kommitté för utredningen av nämnda i de sakkunnigas skrivelse berörda spörsmål.

Riktlinjerna för kommitténs arbete framgå av dåvarande departementschefens

anförande till statsrådsprotokollet vid det tillfälle, då bemyndigande örn

kommitténs tillsättande gavs. Efter redogörelse för innehållet i de sakkunnigas

ovan återgivna skrivelse anförde departementschefen i berörda hänseende

följande:

De uppslag, som innefattas i 1926 års arbetslöshetssakkunnigas förevarande

skrivelse, synas mig vara i hög grad beaktansvärda. Såsom framgår av den

föregående redogörelsen, avser det åt de sakkunniga lämnade utredningsuppdraget

närmast frågan örn åtgärder för lindrande av de ekonomiska verkningarna

av rådande arbetslöshet. Uppenbarligen måste det emellertid betraktas

såsom synnerligen önskvärt, att nödigt material må kunna erhållas även för

ett någorlunda tillförlitligt bedömande av den längre syftande frågan om åtgärder

till minskning och förebyggande av arbetslöshet. Jag delar sålunda de

sakkunnigas uppfattning om behovet av en mera djupgående undersökning,

inriktad på spörsmålen örn arbetslöshetens karaktär och orsaker samt örn

medel för dess bekämpande. Ett särskilt skäl att nu igångsätta en dylik undersökning^

synes mig ligga i den omständigheten, att arbetslösheten — trots den

förbättring i det allmänna ekonomiska läget, som på senaste tiden kunnat

skönjas — att döma av officiellt tillgängliga siffror för närvarande synes vara

stadd i ökning.

Såsom ett av de viktigaste bland de spörsmål, vilka böra bliva föremål för

den utredning av antydd art, som jag alltså vill ifrågasätta, torde här böra

framhållas frågan om ungdomsarbetslösheten. Denna företeelse, vilken under

de senaste åren synes hava visat tendens till ökad utbredning, torde nämligen

så till vida .vara. av särskilt betänklig art, som densamma — frånsett de olägenheter,

vilka i allmänhet vidlåda arbetslöshet — innebär en stor fara för

nya generationers arbetsskicklighet och samhällsduglighet. Det är därför av

stor betydelse, att samtliga de faktorer av olika slag, som kunna inverka på

denna företeelse, bliva belysta.

Vad i övrigt, beträffar omfattningen av ifrågavarande utredning, synes mig

den plan, som innehålles i arbetslöshetssakkunnigas förenämnda skrivelse med

därvid fogad .promemoria, i stort sett vara ägnad att kunna läggas till grund

för undersökningen. Vissa begränsningar lära dock härvid kunna göras i syfte

att minska undersökningens omfattning samt påskynda dess fullbordande. Sålunda

torde det under utredningens gång komma att visa sig obehövligt att till

mera ingående prövning upptaga alla i promemorian berörda punkter, emedan

vissa däri angivna möjligheter sannolikt redan på ett tidigt stadium torde kunna

utmönstras. Vidare bör undersökningen såväl med avseende på arbetslöshetens

orsaker som i fråga örn medel för dess bekämpande i görligaste mån inskränkas

till frågor, som hava ett mera direkt samband med arbetslöshetsförhållanden.

a, medan frågor, som endast indirekt beröra arbetslöshetsproblemet, såvitt

möjligt lämnas åsido.

På flertalet av de huvudpunkter, som beröras i arbetslöshetssakkunnigas skrivelse

med den därvid fogade promemorian och vilka, enligt vad jag nyss anfört,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

böra medtagas i utredningen, torde för vinnande av det angivna syftet krävas

undersökningar, avseende såväl arbetslöshetens nuvarande läge som arbetslöshetsproblemet

i hela dess vidd och med tanke på en längre framtid. Av skäl,

som arbetslöshetssakkunniga anfört, torde det dock få anses lämpligt, att undersökningen

till en början inriktas endast på det nuvarande läget och i denna

del snarast möjligt bringas till avslutning. Det torde böra förutsättas, att utredningen

i dess nu avsedda första del slutföres inom loppet av innevarande ar.

På sätt arbetslöshetssakkunniga framhållit, torde det vara lämpligt och nödvändigt

att för ifrågavarande undersökning anlita särskilda utredningsmän.

Med hänsyn till uppgiftens natur synes det lämpligt, att arbetet kan bedrivas

med en viss självständighet. Sålunda lärer det böra ankomma på utiednmgsmännen

att föranstalta om vissa specialundersökningar, infordra uppgifter fran

och eljest stå i förbindelse med verk och myndigheter, o. s. v. Utredningen synes

mig därför böra överlämnas åt en av Kungl. Maj :t tillsatt kommitté. Det

bör ej förbises, att det uppdrag, som sålunda skulle meddelas den ifrågasätta

kommittén, i åtskilliga avseenden måste komma att nära beröra även frågor,

som ingå i 1926 års arbetslöshetssakkunnigas uppdrag. Samarbete mellan de

båda utredningarna bör på grund härav äga rum, på det att resultaten av den

nya utredningen må kunna, i den mån det är behövligt eller önskvärt, omedelbart

tillgodogöras arbetet inom 1926 års arbetslöshetssakkunniga. Det är nämligen

av vikt, att sistnämnda sakkunnigas arbete ej obehörigt fördröjes genom

kommitténs arbete. Beträffande formerna för det antydda samarbetet torde det

få överlåtas åt de båda beredningarna att överenskomma örn lämpligaste torfanngssättet.

Det bör vidare beaktas, att vissa av de frågor, som komma att beröras av den

nya utredningen, i annat sammanhang torde i .större eller mindre ^omfattning

hava varit föremål för undersökning, varvid visst material för fragornas bedömande

torde hava hopbragts. Sålunda lär socialisenngsnämnden hava hatt

anledning att under sitt arbete syssla med spörsmål, som i något avseende sammanhänga

med de nu föreliggande frågorna. Framför allt har emellertid socialstyrelsen

i sin ämbetsutövning i stor utsträckning haft att fran olika synpunkter

skärskåda åtskilliga av de problem, det här gäller, särskilt arbetsförmedlingen

samt emigrations- och immigrationsfrågorna. Det bor naturligen ankomma

på kommittén att genom samarbete med nu nämnda och möjligen andra

verk eller sakkunnignämnder söka tillgodogöra sig den erfarenhet och det material,

som må förefinnas på området.

Det torde måhända visa sig erforderligt att för kommittén bereda möjlighet

till samråd med personer, vilka till följd av sin verksamhet hava särskild erfarenhet

på områden, vilka komma att beröras av utredningen. Flugan härom

torde emellertid böra upptagas först längre fram, sedan kommittén erhållit

tillfälle att preliminärt planlägga arbetet och undersöka den lämpliga avgransningen

av detsamma.

Av den till innevarande års riksdag avgivna berättelsen örn vad i rikets styrelse

sedan sista lagtima riksdags sammanträde sig tilldragit har utskottet

inhämtat följande. Arbetslöshetsutredningen har under år 1929 utarbetat utkast

till betänkande i de delar av utredningens uppdrag, som gälla arbetslöshetens

omfattning, karaktär och orsaker. Detta utkast var föremål för ingående

diskussion under sammanträde i augusti och underkastas för närvarande omredigering

och komplettering i vissa punkter. Denna del av utredningens arbete

beräknas vara avslutad före sommaren 1930. Utredningen har vidare upp
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

7

rättat preliminär plan för den del av kommittébetänkandet, som rör åtgärder

för arbetslöshetens bekämpande, samt i anslutning därtill utfört vissa förarbeten

och undersökningar. Utredningen beräknar att under loppet av år 1930 hava

i huvudsak slutfört sitt uppdrag jämväl på denna punkt.

Vid 1928 års riksdag väcktes inom andra kammaren av herr Spångberg

m. fl. en motion, nr 129, däri hemställdes, att riksdagen måtte i princip uttala

sig för en arbetslöshetsförsäkring enligt i motionen angivna grunder samt i

skrivelse till regeringen hemställa örn lagförslag enligt dessa grunder senast

vid 1929 års riksdag.

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskott, till vilket motionen remitterades,

hemställde i utlåtande nr 1 om avslag å motionen och anfördes till stöd härför

följande:

Frågan örn införande i vårt land av arbetslöshetsförsäkring är sedan flera år

tillbaka föremål för utredning. Sedan socialförsäkringskommittén den 30 december

1922 avgav sitt betänkande med förslag angående offentlig arbetsförmedling

och statsbidrag till arbetslöshetskassor, har frågan underkastats ett

flertal överar betningar och förnyade utredningar. Senast har jämlikt bemyndigande

av Kungl. Majit den 9 april 1926 dåvarande statsrådet och chefen för

socialdepartementet tillkallat särskilda sakkunniga för verkställande av fortsatt

utredning och avgivande av förslag angående arbetslöshetsförsäkring och

övriga åtgärder till bekämpande av arbetslöshetens verkningar (1926 års arbetslöshetssakkunniga).

Dessa sakkunniga förväntas kunna slutföra sitt uppdrag

under instundande mars månad.

Med hänsyn till sålunda pågående utredning, vars resultat torde komma att

framläggas inom den allra närmaste framtiden, har utskottet ansett, att något

särskilt uttalande i frågan från riksdagens sida ej kan för närvarande anses vara

påkallat.

Utskottets hemställan godkändes av kammaren.

Vid 1929 års riksdag väcktes tre motioner i ämnet, nämligen nr 108 i första

kammaren av herr Möller, nr 54 i andra kammaren av herr Spångberg m. fl. och

nr 201 i sistnämnda kammare av herr Hansson i Stockholm.

I motionerna I: 108 och II: 201, vilka voro likalydande, hemställdes, att riksdagen

måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj: t anhålla, att Kungl. Maj: t

måtte till 1930 års riksdag framlägga förslag till ordnandet av en obligatorisk

arbetslöshetsförsäkring.

I motionen II: 54 hemställdes, att riksdagen måtte besluta att i princip uttala

sig för en arbetslöshetsförsäkring enligt i motionen angivna grunder samt i skrivelse

till regeringen hemställa om lagförslag enligt dessa grunder senast vid

1930 års riksdag.

De i sistnämnda motion angivna grunderna för arbetslöshetsförsäkring äro

överensstämmande med de riktlinjer, som i motionen innevarande år föreslagits

för sådan försäkring.

Riksdagen

1928.

Riksdagen

1929.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Uppdrag år

1929 åt social

styrelsen att

verkställa

kompletterande

utredning

till arbetslöshetssak

kunnigas betänkande.

8 Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

I sitt över motionerna avgivna utlåtande, nr 9, anförde andra lagutskottet

följande:

Spörsmålet örn lindrande av de ekonomiska följderna av rådande arbetslöshet

är otvivelaktigt ett av vår tids största och svåraste problem. Det är därför förklarligt,

att arbetet med frågans utredning tagit lång tid i anspråk.

Såsom den ovan lämnade redogörelsen giver vid handen hava de sakkunniga,

som senast tillkallats för utredning av frågan angående arbetslöshetsförsäkring

m. m., avgivit sitt betänkande den 25 april nästlidna år. Häri bava de sakkunniga,

oberoende av sin principiella ståndpunkt till frågan, framlagt alternativa

förslag till såväl obligatorisk som frivillig arbetslöshetsförsäkring. Betänkandet

har utremitterats till myndigheterna den 29 maj 1928 med föreläggande att

till den 1 oktober samma år inkomma med yttrande. Vissa myndigheter, såsom

t. ex. kommerskollegium och socialstyrelsen, hava emellertid ännu icke avgivit

yttrande i det vidlyftiga ärendet. Uppmärksammas bör jämväl i detta sammanhang,

att den mera djupgående utredning, som av Kungl. Maj: t igångsatts angående

frågorna örn arbetslöshetens karaktär och orsaker samt medlen för dess

bekämpande, ännu icke slutförts.

Redan med hänsyn till det läge, vari ärendet befinner sig, anser utskottet icke

lämpligt att taga ståndpunkt till motionärernas förslag örn införande av den

obligatoriska arbetslöshetsförsäkringsformen. Då utskottet icke kan förorda viss

lösning av frågan, anser utskottet anledning ej föreligga att, såsom inom utskottet

ifrågasatts, utan angivande av sättet för frågans lösning föreslå riksdagen

att hos Kungl. Maj: t hemställa örn förslag i ämnet till nästa års riksdag.

Utskottet hyser nämligen den uppfattningen, att Kungl. Maj: t med den skyndsamhet,

som förhållandena medgiva, kommer att utan särskild framställning

från riksdagen framlägga förslag till lösning av den betydelsefulla frågan.

Med denna motivering hemställde utskottet, att motionerna icke måtte till

någon riksdagens åtgärd föranleda.

Reservation anfördes av sex av utskottets ledamöter med yrkande, att riksdagen

måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj: t anhålla, att Kungl. Maj: t

måtte till 1930 års riksdag framlägga förslag till ordnande av en arbetslöshetsförsäkring.

Utskottets hemställan bifölls av riksdagens kamrar.

På förslag av chefen för socialdepartementet uppdrog Kungl. Majit genom

''beslut den 29 november 1929 åt socialstyrelsen att i vissa i statsrådsprotokollet

för nämnda dag angivna hänseenden verkställa kompletterande utredning till

arbetslöshetssakkunnigas betänkande. Vid ärendets föredragning i statsrådet anförde

departementschefen följande:

Vid föredragning av proposition till innevarande års riksdag angående anslag

till bekämpande av arbetslösheten samt i debatten i riksdagen rörande denna proposition

ävensom i andra sammanhang har jag haft tillfälle att framlägga vissa

synpunkter beträffande arbetslöshetsfrågan, däribland även, i viss mån, rörande

arbetslöshetsförsäkringen. Vad jag därom anfört kan i korthet sammanfattas sålunda:
De

inkomna yttrandena över 1926 års arbetslöshetssakkunnigas betänkande

hava i alldeles övervägande grad gått i helt avstyrkande riktning. Mot den föreslagna

försäkringen har framför allt anförts, att den skulle motverka lönernas an
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

y

passning efter arbetsmarknaden och därmed bidraga till ökad arbetslöshet, d. v.

s. motverka sitt eget syfte, vidare att den skulle sätta in där den minst behövdes

oell öka den redan betänkliga disproportionen mellan industriens och jordbrukets

löner, men icke lösa säsongarbetslöshetens problem. Svårigheten att bedöma, när

arbetslöshet är oförvållad, har också betonats, varmed sammanhänger dess ofta

påtalade samband med lönepolitiken.

Vid 1929 års riksdag väcktes i särskilda motioner förslag örn att försäkringen

måtte utvidgas att omfatta vissa betydande arbetargrupper, bland annat lant- och

skogsarbetare, som uteslutits i sakkunnigförslaget.

Vad sålunda förekommit fann jag oförtydbart visa, att frågan krävde ett fortsatt

ingående övervägande ur skilda synpunkter. Därvid borde prövas olika vägar

för avhjälpande såvitt möjligt av de med oförvållad arbetslöshet sammanhängande

missförhållandena, vilken prövning borde ske med beaktande av den

särskilda erfarenhet, som vunnits i vårt land. Redan nu syntes det emellertid

kunna anses ådagalagt, att enbart en arbetslöshetsförsäkring enligt av de sakkunniga

föreslagna grunder endast i begränsad omfattning skulle bringa hjälp vid

en arbetslöshet av den art och omfattning, som man under de senaste åren haft

att kämpa med.

De betänkligheter, som från olika håll kommit till uttryck inför arbetslöshetsförsäkringens

problem, hava ytterligare skärpts genom den senaste tidens erfarenheter

från utlandet. Sålunda har i Tyskland det endast för ett par år sedan införda

försäkringssystemet nyligen underkastats en genomgående granskning och

därvid befunnits vara behäftat med brister i olika hänseenden. Ändringar hava

vidtagits på grundval av ett kompromissförslag, avsett att tillfälligt bota de största

av dessa brister och täcka åtminstone större delen av det underskott, som uppkommit

i försäkringen. I England har en regeringskommitté, som tillsatts för en

allsidig undersökning av ifrågavarande problem, visserligen kommit till den slutsatsen,

att arbetslöshetsförsäkringen syntes hava varit till övervägande nytta,

men tillika pekat på åtskilliga punkter, där densamma kunde medföra betydande

olägenheter. Även i andra länder, såsom Amerikas förenta stater, Frankrike och

Australien, hava under den senaste tiden undersökningar verkställts i förevarande

ämne eller nya uppslag framkommit till frågans lösande.

En omständighet, som jämväl är av betydelse i detta sammanhang, är att situationen

på vår arbetsmarknad avsevärt förbättrats under loppet av detta år. Antalet

hjälpsökande hos arbetslöshetskommissionen har betydligt minskats i jämförelse

med de föregående åren. Socialstyrelsens siffror såväl för fackföreningarnas

arbetslöshet som för antalet arbetssökande i förhållande till antalet lediga

platser vid de offentliga arbetsförmedlingsanstalterna visa också en tydlig nedgång.

Beträffande de industriella yrkena synes den övertaliga arbetskraften numera

huvudsakligen vara att söka bland grov- och diversearbetare o. d., under

det att tillgången på yrkesutbildad personal är mera knapp och inom vissa

branscher t. o. m. understiger efterfrågan.

Under salunda anförda förhållanden har man tydligen all anledning att, innan

arbetslöshetsförsäkringsfrågan upptages till avgörande, avvakta resultatet av

den sedan några år pågående grundliga utredningen rörande arbetslöshetens orsaker

och medlen för dess bekämpande. Det material, som skall framläggas av de

för ändamålet tillkallade sakkunniga, kommer, enligt vad jag inhämtat, utan

tvivel att i många hänseenden giva en betydelsefull belysning av förevarande

problem. Med hänsyn till vad som nyss anförts rörande situationen på arbetsmarknaden

torde ärendet icke heller kunna sägas vara av den brådskande beskaffenhet,

att ej, rent sakligt sett, nämnda utredningsresultat skulle utan olägenhet

kunna avvaktas.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 9 sami. 2 avd. 8 haft. (Nr 12.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

Vilken ståndpunkt man än må intaga till denna fråga, torde det vara välbetänkt

att utnyttja den tid, som kommer att förflyta, innan frågan upptages till

slutlig prövning, för att söka fullständiga den utredning, som redan föreligger

eller som kan väntas framgå av arbetslöshetsutredningen. I flera avseenden bör

nämligen närmare undersökning enligt min mening äga rum. I första hand

gäller detta vad ovan berörts i fråga örn den senaste tidens erfarenheter angående

arbetslöshetsförsäkringen i utlandet. Den av 1926 års sakkunniga i deras betänkande

lämnade redogörelsen för utländska förhållanden torde alltså böra kompletteras.

Möjligen kan det därvid befinnas lämpligt att, såsom skedde i samband

med nämnda sakkunnigas arbete, åt någon eller några personer uppdraga att i

närliggande länder inhämta upplysningar och omdömen i frågan.

I 1926 års sakkunnigas förslag hava, såsom redan antytts, från försäkringssystemet

uteslutits betydande grupper av arbetare, nämligen främst arbetare i

jordbruk och skogsbruk. Anledningen härtill har huvudsakligen varit de särskilda

svårigheter av teknisk och ekonomisk art, som mött för dessa arbetargruppers

inordnande inom försäkringen. I de nyss åsyftade motionerna vid årets

riksdag förordades emellertid, att vissa utelämnade arbetargrupper måtte innefattas

i försäkringen. Enligt motionärernas mening borde det sålunda icke möta

några tekniska svårigheter att i försäkringen inbegripa butiks- och kontorsbit löden

samt deras vederlikar. Icke heller syntes lantarbetarnas upptagande i försäkringen

stöta på allvarligare tekniska svårigheter. Vad däremot anginge skogsoch

flottningsarbetarna, ansågs det sannolikt, att vid försäkringens utsträckande

till dem särskilda bestämmelser behövde meddelas, detta framför allt för att från

försäkringen utesluta dem, som på grund av ställning såsom självständiga jordbrukare

eller liknande anledning icke vore utsatta för verklig arbetslöshetsrisk.

Dessa förslag synas, oavsett den uppfattning man hyser om deras lämplighet

och genomförbarhet, göra önskvärt att, i den man det later sig göra, förutsättningslöst

undersöka verkningarna därav i tekniskt, organisatoriskt och ekonomiskt

hänseende. En del erfarenheter, bland annat från den tyska arbetslöshetsförsäkringen

för vissa motsvarande grupper av arbetare, till synes delvis säsongarbetare,

torde därvid kunna vara av intresse.

En fråga, som även bör beaktas vid den sålunda förordade kompletterande utredningen,

är sambandet mellan arbetslöshetsförsäkringen och övrig social försäkrings-

och hjälpverksamhet. Särskilda sakkunniga äro ju numera sysselsatta

med utredning rörande de organisatoriska problemen inom denna verksamhet.

Det är tydligen önskvärt, att vid den kompletterande utredningen i arbetslöshetsfrågan

samråd äger rum med berörda sakkunniga för inhämtande av deras synpunkter

på hur det allmännas åtgärder till arbetslöshetens bekämpande skola anpassas

till socialverksamheten i övrigt, och detta saväl i lokalt hänseende som

beträffande den centrala administrationen.

En i och för sig tänkbar utväg till arbetslöshetsförsäkringsfrågans ordnande

— vilken hittills knappast synes hava grundligare undersökts — är självfallet

att söka åvägabringa en utbyggnad av de av arbetarna själva i samband med

fackorganisationerna anordnade arbetslöshetskassorna, systematiskt kompletterad

med samhälleliga anordningar av mera permanent karaktär än de nuvarande.

Genom en sådan anordning torde en del med tidigare förslag förenade allvarliga

olägenheter kunna åtminstone i viss mån begränsas.

Arbetslöshetskassor förekomma ju redan nu i stor utsträckning och torde för

närvarande omfatta omkring 250.000 försäkrade. Det har visat sig, att visserligen

delvis på grund av måhända alltför svaga prestationer försäkringskostnaderna

inom kassorna kunnat hållas låga. Det synes vara värt att undersöka,

huruvida och i vad mån arbetslöshetskassorna skulle kunna utvecklas till en mera

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

11

omfattande och effektiv verksamhet, så att de kunde sörja för erforderligt understöd

vid arbetslöshet inom gränsen för vad man skäligen skulle kunna kalla normal

sådan, d. v. s. arbetslöshet som ej sammanhänger med större kriser inom det

ekonomiska livet eller inom vederbörande näringsgren, utan som väsentligen härrör

från mera regelbundet återkommande arbetslöshetsrisker.

Vad däremot angår massarbetslöshet av mera krisartad karaktär, synes samhället

ej böra eller kunna undandraga sig uppgiften att i mån av behov träda

hjälpande emellan. Det allmännas hjälpverksamhet synes därvid i första hand

böra avse tillhandahållande av arbete vid reservarbeten och administreras genom

offentliga organ. Särskilt beträffande organisationen av en dylik samhällets arbetslöshetshjälp

erfordras uppenbarligen samråd med de sakkunniga för socialverksamhetens

allmänna organisation.

Vid närmare prövning av senast antydda riktlinjer uppställa sig säkerligen

mångå spörsmål, som behöva närmare undersökas och övervägas ur ekonomiska

och andra synpunkter, därvid tydligen också måste uppmärksammas verkningarna

för arbetsgivarna samt för arbetargrupper, som äro oorganiserade eller som

tillhöra fackföreningar utan arbetslöshetskassa.

Även i de över sakkunnigbetänkandet avgivna yttrandena hava framkommit

uppslag, som synas vara förtjänta av närmare undersökning och överväganden.

Vad särskilt angår ungdomsarbetslöshetens problem, pågår redan utredning därutinnan

inom arbetslöshetskommissionen, närmast i anledning av vissa av kommerskollegium

gjorda uttalanden.

En kompletterande utredning i de hänseenden, som jag här berört, torde lämpligen

kunna uppdragas åt socialstyrelsen. Eör den händelse socialstyrelsen för

utredningens fullgörande utan dröjsmål skulle hava behov av särskilt biträde,

torde jag efter anmälan från styrelsen få för Kungl. Maj: t framlägga frågan

härom.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen har utredningsarbetet ännu

icke slutförts vare sig beträffande frågan om arbetslöshetsförsäkring eller rörande

frågorna örn arbetslöshetens karaktär och orsaker samt medlen för dess

bekämpande. Vid sådant förhållande synes det utskottet icke lämpligt att nu

taga ståndpunkt till spörsmålets lösning i den av motionärerna förordade riktningen.

Under uttalande av förhoppning att förslag i detta betydelsefulla ärende måtte

inom den allra närmaste framtiden av Kungl. Maj: t kunna framläggas för riksdagen,

får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 20 februari 1930.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Westman, von Sydow* Linder* Almkvist, Sigfrid

Hansson, Frändén, Österström och Norman;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Skövde, Hage, Jeppsson, Björnberg*

_Pettersson i Hällbacken, Gardell i Gans, Sandström* och Hansson i Trollhättan.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Utskottet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

Reservationer:

1) av herrar Linder, Sigfrid Hansson, Norman, Hage, Pettersson i Hällbacken

och Hansson i Trollhättan, vilka anfört:

»Såsom framgår av den i utskottets utlåtande lämnade redogörelsen, har arbetslöshetsförsäkringsfrågan

varit föremål för ett långvarigt och synnerligen

ingående utredningsarbete. Resultatet av detta borde ha kunnat läggas som

grund för en proposition i ärendet. Regeringens initiativ till kompletterande

undersökningar borde ha tagits i så god tid, att ett förslag till denna viktiga

frågas lösning kunnat framläggas för riksdagen redan i år. Ett avvaktande av

resultatet av den sedan år 1927 pågående utredningen rörande arbetslöshetens

karaktär och orsaker är icke erforderligt med tanke på försäkrings frågans lösning.

Vi anse oss för övrigt böra erinra därom, att, da ifrågavarande utredning

igångsattes, det på regeringshåll eftertryckligt betonades, att den icke borde

få utgöra ett hinder för arbetslöshetsfrågans skyndsamma lösning i vart land.»,

2) av herr Magnusson i Skövde beträffande motiveringen.

Stockholm man. Kungl. Hovboktryckeriet lanns Tryckeri-A .-B.

305867

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.