Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om lagstiftning rörande blindheisersättning. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 197 i första kammaren av herr Möller m. fl. och nr 257 i andra kammaren av herr Hedvall m. fl.

1930-03-07 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1930:13, Utlåtande i anledning av väckta motioner om lagstiftning rörande blindheisersättning. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 197 i första kammaren av herr Möller m. fl. och nr 257 i andra kammaren av herr Hedvall m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

1

Nr 13.

Ankom till riksdagens kansli den 7 mars 1930 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om lagstiftning rörande

blindheisersättning.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 197 i första kammaren av herr

Möller m. fl. och nr 257 i andra kammaren av herr Hedvall m. fl.

I motionerna, som äro likalydande, har hemställts, att riksdagen ville

besluta att i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit måtte till

nästa års riksdag framlägga förslag till lag örn blindhetsersättning.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sin hemställan, får

utskottet hänvisa till motionerna.

Jämlikt Kungl. Majits bemyndigande den 22 juni 1920 tillkallades inom Utredning

ecklesiastikdepartementet vissa sakkunniga för verkställande av utredning kunniga S1920

och avgivande av förslag rörande vården av blinda. Enligt departements- —1922 äng.

chefens uttalande till statsrådsprotokollet vid ärendets föredragning skulle V%i^aV

de sakkunniga verkställa en allsidig och ingående utredning rörande det

hittillsvarande arbetet till förmån för de blinda samt framlägga de krav på

reformer och utvidgning av blindverksamheten, till vilka den verkställda

undersökningen ansåges giva anledning. Sedan denna utredning blivit verkställd,

kunde det, enligt departementschefens mening, måhända befinnas

lämpligt att med anlitande av i sådant avseende särskilt sakkunniga personer

företaga en närmare ingående prövning av frågan, i vilken mån stat

och kommun skäligen borde anses skyldiga att träda emellan genom att

ikläda sig en del av kostnaderna för blindvården och i vilken mån dessa

kostnader såsom hittills borde täckas genom medel, som frivilligt ställas

till förfogande.

Den 10 april 1922 avgåvo de förstnämnda sakkunniga sitt betänkande

i ämnet. Efter redogörelse för hlindvårdens utveckling och dess ställning

i Sverige och vissa främmande länder hava de sakkunniga avgivit en

rad förslag angående undervisning och vård av landets blinda. Sålunda

föreslås vissa åtgärder från statsmakternas sida i syfte att så långt sig göra

låter förekomma blindhet, såsom lagstadgad desinfektion av nyföddas ögon,

specialistvård å sjukhus m. m. Vissa ändringar beträffande blindundervisningen

föreslås härjämte. För beredande av ett inkomsttillägg åt arbetande

blinda (s. k. blindhetsersättning) hemställa de sakkunniga dels örn åläggande

Bihang lill riksdagens protokoll 1930. 9 samt. 2 avd. 9 höft. (Nr 13.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

för kommunerna att lämna ett understöd utan fattigvårds natur, dels ock

att ett årligt förslagsanslag å 400 000 kronor utverkas för att ersätta kommunerna

till halva och i vissa fall till hela beloppet vad de utbetalat för

blindhetsersättningar. Såsom bilaga till betänkandet har fogats ett förslag

till lag om blindhetsersättning. Vidare hemställes om inrättande av särskilda

blindvårdsnämnder för beredande av en personlig vård åt blinda,

framför allt arbetande, och särskilt för att skaffa dem förbättrade arbetsförhållanden.

För att bereda ålderstigna eller icke arbetsföra blinda för

dem lämplig tillflyktsort hemställa slutligen de sakkunniga örn inrättande

av ålderdomshem för blinda med bidrag av statsmedel.

Vid motiveringen för införandet av blindhetsersättning hava de sakkunniga

berört såväl de blindas ställning till pensionsförsäkringslagen som hjälpen

genom kommunala pensionstillskott och sjukvårdsbidrag. Härom hava de

sakkunniga anfört följande:

Eftersom den allmänna pensionsförsäkringen åsyftar att med penningar

understödja bl. a. dem, som på grund av lyte äro urståndsätta att försörja

sig, ligger det nära till hands att i första rummet undersöka, om ej genom

dennas utvidgade tillämpning å de blinda skulle kunna vinnas en förbättring

för dem. Man kan därvid närmast tänka på antingen att pensionstillägg

och understöd finge utgå med högre belopp till blinda än till övriga invalider

eller på att årsinkomsten enligt § 7 pensionsförsäkringslagen, vilken bestämmer

gränserna för den årsinkomst, som ej föranleder reduktion av

pension eller understöd, skulle för dem beräknas efter förmånligare grunder.

Det förra förutsätter — då enligt pensionsförsäkringslagen pensionstilläggen

och understöden beräknas endast med hänsyn till invalidens inkomst

men ej efter arten eller graden av hans invaliditet — alt särskilda bestämmelser

beträffande blinda skulle införas i lagen, vilket med all sannolikhet

skulle medföra nödvändigheten att införa motsvarande bestämmelser även

för andra grupper av invalider, exempelvis de ständigt sängliggande. En

sådan principiell omändring av lagen synes emellertid ej kunna för närvarande

ifrågakomma. Därtill kommer, att många blinda ju icke kunna

betraktas som invalider i pensionsförsäkringslagens mening, d. v. s. som

till arbete varaktigt oförmögna.

Vad inkomstberäkningen enligt § 7 angår, torde lagen icke lägga hinder i

vägen för att en blind persons inkomster beräknas med avdrag av sådana

utgifter, som äro nödvändiga för hans yrkes bedrivande, t. ex. ersättning

åt följeslagare vid arbetsproduktens försäljning. Vill man däremot, att

även kostnaden för den särskilda vård, som en blind behöver, skall avdragas,

kommer man ut för samma svårighet, som ovan angavs på tal örn

understödets storlek, nämligen att grundsatsen då måste tillämpas även på

andra än blinda, och att saken sålunda på grund av de principer, å vilka

pensionsförsäkringslagen är byggd, måste prövas i ett vidsträcktare sammanhang.

Vid bestämmande av årsinkomsten för erhållande av pensionstillägg enligt

pensionsförsäkringslagen skall hänsyn ej tagas till understöd, som till

avskedade indelta soldater och båtsmän utgå från Vadstena krigsmanshuskassa

och två andra kassor. Man skulle kunna tänka sig att i viss analogi

härmed även beträffande de blinda ett visst belopp t. ex. 300 kronor skulle

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

3

räknas som ej förefintligt. Emellertid torde ej heller en sådan väg vara

framkomlig, då statsmakterna torde lia medgivit en dylik undantagsbestämmelse

uteslutande av den anledning, att ifrågavarande understödstagare

utgöra en ganska hastigt utdöende grupp.

De vid 1921 års riksdag beslutade förbättringarna i pensionsförmånerna

lända i huvudsak endast dem, som efter 1922 års ingång bli varaktigt arbetsoförmögna,

till fördel och bli därför utan verkan på det stora flertalet av

dem, som nu äro blinda. Det gäller för övrigt örn dessa liksom örn övriga

bestämmelser i pensionsförsäkringslagen, att de ej avse något utjämnande

av de särskilda svårigheter, som lytet skapar för de blinda i jämförelse

med dem, som oavsett lytet äro med dem jämställda.

Lagen den 14 juni 1918 örn kommunala pensionstillskott och sjukvårdsbidrag

öppnar emellertid en utväg att genom kommunen lämna en rikligare

hjälp åt blinda, då den stadgar, att till folkpensionerna kan av kommunen

lämnas ett tillskott i penningar eller naturaförmåner åt personer,

som uppbära sådan pension, men ändock befinnas vara i behov av fattigvård,

utan att dessa tillägg skola anses som fattigvård (kommunala pensionstillskott).

Samma lag ger också kommunen rätt att gemensamt med

pensionsstyrelsen bestrida kostnader för åtgärder till förebyggande eller

hävande av arbetsoförmåga, likaledes utan att detta anses som fattigvård

(kommunala sjukvårdsbidrag). I intetdera fallet räknas vad sålunda erhållits

som årsinkomst enligt § 7 pensionsförsäkringslagen. Då lagen är ny,

Ira dess verkningar för de blinda inom vidsträcktare delar av vårt land

ännu ej kommit mycket till synes, men i Stockholm och Göteborg samt

ett flertal andra större kommuner har den i ganska rikligt mått tillämpats

på dem. Så åtnjuta i den förstnämnda staden många blinda från 10—100

kronors kommunalt pensionstillskott i månaden, och även åt sådana, som

äro intagna å vårdanstalter, lämnas sådant tillskott till mindre belopp,

ehuru deras statspension tillfaller staden. I Göteborg utbetalas dessa tillskott

ej till blinda intagna å anstalt, men blinda i egen bostad pläga få

30—40 kronor i månaden i kommunalt pensionstillskott. Kommunala sjukvårdsbidrag

genom samarbete mellan pensionsstyrelsen och kommunen förekomma

ofta, då det gäller att skaffa blinda män utbildning vid Kristinehamnsskolan

och dylikt, och ha för övrigt förekommit redan före tillkomsten

av 1918 års lag. Från de organ, som handha den allmänna pensionsförsäkringen,

i första band pensionsnämnderna, bör man kunna påräkna

ett kraftigt arbete, när det gäller att intressera kommunerna för beviljande

av de ifrågavarande pensionstillskotten och sjukvårdsbidragen, för

så vitt ej dessa framdeles, enligt det förslag vi nedan lämna, komma att

undanträngas av ett annat slag av understöd.

Efter denna redogörelse yttra de sakkunniga:

Då vägen genom statspension till förstärkt belopp eller på lindrade villkor

ej är framkomlig och de kommunala pensionstillskotten, även om de

komma till rikligare användande, säkerligen alltid skola utfalla synnerligen

ojämnt, skulle man i stället kunna tänka sig att begära en viss summa

från staten, från vilken åt varje svensk blind skulle kunna lämnas en

årlig hjälp såsom en ersättning för den svårighet vid arbete och i det dagliga

livet i övrigt, som hans lyte medför — blindhetsersättning.

Den invändningen skulle måhända kunna göras, att även andra lvtcstyngda

lika väl som de blinda borde ifrågakomma till en sådan lytes
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

ersättning, så t. ex. vissa kroniskt sjuka, sinnesslöa, vanföra och dövstumma.

De båda förstnämnda grupperna behöva emellertid snarare anstaltsvård

än arbetshjälp, och de dövstumma ha ej på långt när samma

ekonomiska olägenheter av sina lyten som de blinda. Av de sistnämnda

kommer ungefär samma procent på fattigvården som av de fullsinnade,

enligt uppgift av rektor J. Prawitz. Huruvida sådana vanföra, som ehuru

på grund av sitt lyte ej fullt arbetsföra dock i nämnvärd mån bidra till

sitt uppehälle genom arbete, böra ifrågakomma till att erhålla särskild

lytesersättning, är en fråga, vars behandling ej ingår i vårt uppdrag, men

även om de böra erhålla sådan ersättning, synes denna omständighet ej

skola föranleda till att de blindas grupp, för vilken utredning nu föreligger

färdig, skall behöva vänta på att se sina förhoppningar realiserade.

Från rätt till blindhetsersättning skola enligt de sakkunnigas förslag åtskilliga

grupper av de blinda undantagas, i främsta rummet å ena sidan

de, vilkas inkomster äro så goda, att de icke behöva någon hjälp, å andra

sidan de, som ej alls eller åtminstone ej i nämnvärd grad kunna genom

eget arbete bidraga till sitt uppehälle. Den senare gruppen blinda, de

odugliga och obildbara, måste givetvis liksom hittills omhändertagas av

fattigvården och de statsanstalter, som för närvarande finnas för vården av

blinda med komplicerat lyte.

Från blindhetsersättning skall vidare undantagas den, som enligt gällande

författning är skolplikt^ och alltså, därest han fullgör denna plikt, åtnjuter

försörjning å det allmännas bekostnad. Från blindhetsersättning skola

jämväl vara uteslutna vissa andra grupper, nämligen den, som uppenbarligen

icke efter förmåga söker ärligen bidraga till sin försörjning eller är

hemfallen åt dryckenskap, den, som avhänder sig eller undandöljer inkomst

eller egendom i avsikt att erhålla blindhetsersättning eller högre sådan än

som eljest tillkommit honom, samt den, som icke längre är mantalsskriven

i riket.

Bestämmande för blindhetsersättningens belopp skall vara behovsprincipen.

Till grund för beräkningen lägges existensminimum för fullsinnad

person inom de olika kommunerna. Under antagande att existensminimum

för blind person med omkring Vs överstiger det normala existensminimum

på samma ort, indela de sakkunniga kommunerna i tre dyrortsgrupper,

där existensminimum för blind person utgör respektive 550, 675 och 800

kronor. Kommunen avgör själv, till vilken dyrortsgrupp den bör räknas;

beslut härom kan överklagas i samma ordning som andra kommunala

beslut.

Till blindhetsersättning bör ifrågakomma allenast sådan blind, vars årliga

inkomst av eget arbete uppgår till minst 25 % av för blind person fastställt

existensminimum, d. v. s. avrundat för de olika grupperna respektive

140, 170 och 200 kronor.

Blindhetsersättningen skall bestämmas och utdelas av fattigvårdsstyrelsen

i kommun, där vederbörande blind har hemortsrätt. Då ersättningen icke

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

5

skall hava fattigvårds karaktär, förvärvar den blinde i regeln ny hemortsrätt

nied mantalsskrivningen. Dä en blind önskar erhållajblindhetsersättning,

skall han ingiva ansökan därom hos fattigvårdsstyrelsen i sin hemortsrättskommun,

dock skall, då hemortsrätt ej kunnat utrönas eller är

tvistig, ansökningen ingivas till fattigvårdsstyrelsen i den kommun, där

han är bosatt.

Vid beräkning av de inkomster, som skola tagas i betraktande vid blindhetsersättningens

bestämmande, böra enligt de sakkunnigas förslag de

bidrag, som blind kan åtnjuta av försörjningspliktiga föräldrar eller barn,

icke medräknas. Värdet av naturaförmåner, som räcka till full, örn än

torftig försörjning, bör uppskattas till ett belopp, motsvarande existensminimum.

Blindvårdssakkunnigas betänkande blev år 1922 utremitterat till myndig- Myndigheterheterna.

Under åren 1923—1929 hava yttranden inkommit från samtliga™^,blind-‘

myndigheter utom från socialstyrelsen. Sistnämnda myndighets yttrande värdssakkunväntas

inkomma i början av innevarande år. niff^an''

De i ärendet hörda myndigheterna hava funnit det framlagda förslaget

om blindhetsersättning mycket behjärtansvärt men hava, med hänsyn till de

konsekvenser dess genomförande skulle föranleda, i allmänhet ansett sig

böra avstyrka detsamma. De skäl, sorn därvid åberopats äro följande: Ett

lagfästande av blindhetsersättning skulle med all rätt föranleda yrkanden

om liknande samliällshjälp från personer, som lida av annat arbetsnedsättande

lyte än blindhet, samt från arbetsföra sinnesslöa och kroniskt sjuka

lii. fl. De ekonomiska konsekvenserna av förslagets genomförande äro

därför oöverskådliga. Förslagets genomförande skulle öka den splittring,

som för närvarande förefinnes inom den sociala hjälpverksamheten. Ersättning

i den föreslagna formen skulle nied all sannolikhet föranleda

minskning i den blindes intresse att genom eget arbete höja sin inkomst.

På uppdrag av riksblindkongressen den 22—den 25 februari 1926 har FramställDe

Blindas Riksförbunds interimsstyrelse sedermera framställt vissa erin -''p-ån d^BRnringar

mot blindvårdssakkunnigas betänkande. Erinringarna innebära bl. a. das Riks förföljande:

De sakkunnigas förslag har alltför mycket avvikit från grund-bnn(i "r 192Gprincipen,

att ersättningen skall utgöra vederlag för minskad arbetsförmåga.

Skäl förefinnas icke att variera ersättningsbeloppen efter olika dyrorter.

Lämpligt vore att ersättningen beräknades lika över hela landel och fastställdes

till 800 kronor för individ. Blindhetsersätlningen borde lämnas

av staten och utbetalas av pensionsstyrelsen.

Vidare torde böra erinras, att ett stort antal blinda i en till statsministern Petition från

år 1928 ingiven petition hemställt, att statsmakterna ville genomföra ett bl‘ig28"

statligt understöd ät Sveriges blinda enligt det förslag, som avgivits av De

Blindas Riksförbund.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

Frågans behandling

vid

1029 års riksdag.

Utskottet.

Vid fjolårets riksdag väcktes två motioner i ämnet, nr 109 i första kammaren

av herr Akerberg och nr 167 i andra kammaren av herrar Nilsson

i Örebro och Uddenberg. I motionerna, som voro likalydande, hemställdes,

att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Hajd anhålla, att

Kungl. Maj:t måtte till 1930 års riksdag framlägga förslag till lag om blindhetsersättning.

I sitt över motionerna avgivna utlåtande, nr 7, anförde andra lagutskottet

följande:

Utskottet behjäriar livligt de motiv, som ligga till grund för framförande

av de ifrågavarande motionerna. Att åtgärder från det allmännas sida för

att lätta den tunga börda, som deras lyte pålägger de blinda, äro av behovet

påkallade i större utsträckning än vad för närvarande är fallet vill

utskottet icke förneka.

De föreliggande motionerna avse att ur blindvårdssakkunnigas betänkande

utbryta förslaget om blindhetsersättning och göra detsamma till

föremål för särskild prövning. Utskottet anser emellertid en sådan anordning

icke lämplig. Det är visserligen att beklaga, att yttranden ännu icke

inkommit från de myndigheter, som i alldeles särskild grad äga sakkunskap

rörande lagstiftningen i fråga, men innan dessa yttranden inkommit,

torde ärendet icke föreligga i det skick, att detsamma kan från Kungl.

Maj:ts sida underställas riksdagen. Härtill kommer jämväl, att frågan

örn införande av blindhetsersättning otvivelaktigt i vissa delar står i sammanhang

med pensionsförsäkringslagens bestämmelser rörande invaliditetsersättning.

Då lagen om allmän pensionsförsäkring för närvarande är föremål

för revision genom en nästlidna år tillsatt kommitté, torde det även av

denna orsak icke vara lämpligt att nu till fristående undersökning upptaga

frågan om beredande av inkomsttillägg åt blinda.

Med denna motivering hemställde utskottet, att motionerna icke måtte

till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Utskottets hemställan bifölls av riksdagen.

När utskottet i fjol avstyrkte motioner, vari yrkande framfördes av samma

innehåll som det nu föreliggande, yttrade utskottet, att utskottet livligt

behjärtade de motiv, som lågo till grund för framförande av de ifrågavarande

motionerna, varjämte utskottet framhöll, att åtgärder från det allmännas

sida för att lätta den tunga börda, som deras lyte pålade de blinda,

vore av behovet påkallade i större utsträckning än den, vari de för närvarande

vidtoges. Utskottet bibehåller alltjämt denna uppfattning.

Av den ovan lämnade redogörelsen framgår, alt läget numera i så måtto

förändrats, att myndigheternas yttranden över blindvårdssakkunnigas förslag

snart torde föreligga hos Kungl. Majit. Vid sådant förhållande synes

inom den närmaste tiden för Kungl. Majit en av de anledningar komma

att bortfalla, som hindrat alt frågan om blindvårdens ordnande upptagits

till behandling. Tydligt synes vara, att vid förberedande av den reform

av blindvården, som förestår, frågan om lämpligheten av blindhetsersätlning

bör bliva föremål för särskild uppmärksamhet.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

7

Med hänsyn till ärendets vikt synes det utskottet lämpligt, att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Majit framför önskemålet, att frågan så snart ske

kan måtte komma till avgörande.

Utskottet tillåter sig fördenskull hemställa,

att riksdagen i anledning av motionerna 1:197 och 11:257

måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Maj t

ville så snart ske kan för riksdagen framlägga förslag till

blindvårdens ordnande på ett tillfredsställande sätt.

Stockholm den 7 mars 1930.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

fran första kammaren: herrar Westman, Frändén, Thorberg,’1 Österström, Hagman,

* Granström * Tamm* och Norman;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Hage, Ros, Jeppsson, Johanson

i Hallagården, Andersson i Rasjön, Wallerius och Hedvall.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

CENTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM 1930

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1930:70 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om lagstiftning rörande blindhetsersättning. a1 i texten