Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 4 juni 1926

1930-03-22 · 54 sidor, varav 54 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 54 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1930:15, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 4 juni 1926

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

1

Nr 15.

Ankom till riksdagens kansli den 26 mars 1930 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition

med förslag till lag angående fortsatt giltighet av

lagen den 4 juni 1926 (nr 162) om arbetstidens

begränsning, dels ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 28 januari 1930 till riksdagen avlämnad proposition, nr 31,

vilken hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har

Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och

lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 4 juni 1926 (nr 162)

om arbetstidens begränsning.

Härigenom förordnas, att lagen den 4 juni 1926 örn arbetstidens begränsning,

vilken lag gäller till och med den 31 december 1930, skall äga fortsatt

giltighet till och med den 31 december 1933, dock att slutbestämmelserna

i lagen från och med den 1 januari 1931 skola hava följande lydelse:

1) I fråga örn sådan under tiden för lagens giltighet begången förseelse,

som avses i 12 eller 13 §, skall vad i lagen är stadgat fortfara att gälla även

efter den 31 december 1933.

2) Eftergift, som med stöd av lag den 17 oktober 1919, den 22 juni 1921

eller den 22 juni 1923 örn arbetstidens begränsning beviljats utan begränsning

till viss tid, skall, i den mån vederbörande myndighet ej annorlunda

bestämmer, fortfarande tills vidare äga giltighet.

I samband med denna proposition har utskottet till behandling förehaft

fyra i anledning av densamma inom riksdagen väckta motioner, nämligen:

inom första kammaren:

nr 234 av herr Möller m. fl. samt

inom andra kammaren:

nr 386 av herr Karlsson i Grängesberg m. fl.,

nr 390 av herr Hansson i Stockholm m. fl. och

nr 392 av fru Nordgren m. fl.

I de likalydande motionerna I: 234 och II: 390 har hemställts, att riksdagen

måtte antaga följande förslag till

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 9 sami. 2 avd. 11 haft. (Nr 15.) 6»9 30 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

Lag om arbetstidens begränsning.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Denna lag äger tillämpning å varje rörelse, industriell eller icke, vari

arbetare användes till arbete för arbetsgivares räkning, så ock å hus-, vagener

vattenbyggnad, vattenavledning eller annat dylikt särskilt arbetsföretag,

vari arbetare på sådant sätt användes.

Från lagens tillämpning undantages:

a) arbete, som utföres i arbetarens hem,

b) arbete, som har till ändamål att bereda sjukvård, fattigvård, uppfostran

eller undervisning eller att tillgodose annat därmed jämförligt behov,

c) skeppstjänst, som omförmäles i lagen örn arbetstiden å svenska fartyg,

ävensom fiske,

d) skogsarbete, kolning därunder inbegripen, samt flottning utom vid skilje
ställe,

e) jordbruk, jämte sådana därtill hörande binäringar, vilka icke bedrivas

såsom självständiga företag, ävensom trädgårdsskötsel och därmed

förenad djurskötsel, ändock att arbetet bedrives utan samband med

jordbruk,

f) arbete, som åligger biträde i handelsbod, rakstuga, frisérsalong eller

badinrättning,

g) sådant arbete i hotell-, restaurang- eller kaférörelse, som är att hän
föra

till allmänhetens direkta betjänande, samt

h) arbete, som åligger portvakt och av honom väsentligen förrättas i hans

bostad.

2§-

Såsom arbetare skall vid tillämpningen av denna lag ej räknas medlem av

arbetsgivarens familj vid företag, vari endast sysselsättas medlemmar av

familjen, samt ej heller

verkmästare eller annan befattningshavare i överordnad ställning,

ritare, bokhållare eller därmed jämställd person,

kontorsvaktmästare eller annat underordnat kontorsbiträde.

3§-

På begäran av domstol, allmän åklagare, yrkesinspektör, bergmästare

eller den, vars rätt därav beröres, åligger det arbetsrådet att avgöra, huruvida

visst arbete är att hänföra till sådant, varå denna lag äger tillämpning,

eller huruvida viss arbetstagare är att enligt lagen räkna såsom arbetare.

Är mål, som handlägges vid domstol, beroende av fråga, varom i första

stycket förmäles, skall domstolen hänskjuta frågan till arbetsrådet, när part

sådant äskar eller domstolen finner det nödigt; och må slutligt utslag

av domstolen ej meddelas, förrän arbetsrådets beslut kommit domstolen

tillhanda.

I annan fråga rörande lagens tillämpning, än som i första stycket avses,

har arbetsrådet att på begäran av domstol, allmän åklagare, yrkesinspektör,

bergmästare eller den, vars rätt av frågan beröres, avgiva utlåtande.

4 §•

Arbetsgivare må icke använda arbetare till arbete under längre tid, raster

oräknade, än 8 timmar av dygnet eller 48 timmar i veckan; dock må, därest

nyssnämnda begränsning av arbetstiden för vecka icke därigenom överskri
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15. 3

des, arbetstiden under något eller några av veckans dygn utsträckas till

högst 9 timmar.

Bedrives arbete med regelbunden skiftindelning må, i den mån så erfordras

för skiftväxling, annan arbetstid än nyss angivits tillämpas, såvitt

därigenom icke uppkommer längre sammanlagd arbetstid för en tidrymd av

högst tre veckor, än att den motsvarar 48 timmar i veckan.

5 §''

1 mom. Är för visst arbete arbetstiden i väsentlig mån beroende av

årstiden eller väderleken eller är den på grund av annat förhållande av

växlande längd, må arbetsrådet, därest överenskommelse mellan arbetsgivaroch

arbetsorganisationerna förefinnes, i den mån så prövas påkallat, medgiva,

att arbetstiden, med avvikelse från vad i 4 § stadgas, allenast begränsas så,

att den i genomsnitt för viss angiven tidrymd kommer att uppgå till högst

48 timmar i veckan.

2 mom. Finnes arbete, som bedrives med tre skiftelag, på grund av

synnerliga skäl böra fortgå jämväl under sön- och helgdagar, må arbetsrådet,

i den mån så prövas påkallat, medgiva därför erforderligt undantag.

3 mom. För arbete med vakttjänstgöring, som medför synnerligen ringa

ansträngning, må arbetsrådet, i den mån så prövas påkallat, medgiva undantag

från de i 4 § angivna begränsningar.

4 mom. Skulle i annat fall, än som avses i 1, 2 eller 3 morn., undantag

från bestämmelse i 4 § prövas påkallat till undvikande av allvarligt missförhållande,

äger arbetsrådet lämna medgivande därtill.

6 §•

Har natur- eller olyckshändelse eller annan omständighet, som ej kunnat

förutses, vållat avbrott i ett företags drift eller ock medfört överhängande

fara för sådant avbrott eller för skada å liv, hälsa eller egendom, må arbetare,

i den mån så är nödigt med hänsyn till berörda förhållande, användas till

arbete utöver tid, som angives i 4 § eller kan hava bestämts med stöd av

5 §. Örn sådant arbete samt dess anledning, omfattning och varaktighet

åligger det arbetsgivaren att senast inom två dygn från dess början göra

anmälan till arbetsrådet.

Arbetet må icke fortsättas utöver sist angivna tid, utan att tillstånd därtill

sökts hos nämnda myndighet. Angående sådan ansökan har arbetsrådet

att ofördröjligen meddela beslut.

Anmälan eller ansökan, varom här är sagt, må anses gjord, när densamma

i betalt brev avlämnats till allmänna posten.

7 §•

1 mom. Till sådana förberedelse- eller avslutningsarbeten, som för driftens

ohindrade gång nödvändigtvis måste utföras före eller efter den allmänna

arbetstiden, må nödigt antal arbetare, vilka fyllt aderton år, användas

under högst sju timmar i veckan utöver den tid, varunder de enligt denna

lag eller med stöd av densamma meddelad eftergift eljest få användas till

arbete.

2 mom. Finner arbetsgivare i annat fall, än som avses i 6 § med hänsyn

till särskilt förhållande påkallat att använda arbetare till arbete utöver

tid, som avgives i 4 § eller kan hava bestämts med stöd av 5 §, vare därtill

berättigad i avseende å arbetare, som fyllt 18 år, för högst 48 timmar under

loppet av 4 veckor, dock icke mer än högst 200 timmar under loppet av

ett kalenderår.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

3 morn. Ar ytterligare eftergift av trängande behov påkallat, må sådan,

dock för högst 28 timmar under loppet av fyra veckor och högst 150 timmar

under loppet av ett kalenderår, meddelas av arbetsrådet. Arbetslönen för

ifrågavarande övertidstimmar skall överstiga den ordinarie avlöningen med

minst 25 %.

4 mom. På arbetsrådet ankommer att pröva, i vad mån den, som fyllt

sexton men ej aderton år, må användas till arbete, som avses i denna

paragraf.

5 mom. I fråga örn arbetares skyldighet att utföra arbete, som avses

1 denna paragraf, gäller vad därom kan anses vara med arbetsgivaren

överenskommet, men åligger det arbetsgivaren tillse, att icke arbetaren

genom användande till dylikt arbete utsättes för överansträngning eller

ohälsa.

8 §‘

Utnyttjas rätt till utsträckning av arbetstiden, varom stadgas i 7 § 1 eller

2 morn., på sådant sätt, att arbetstiden oskäligt förlänges, äger arbetsrådet,

i den mån så prövas nödigt, föreskriva begränsning i avseende å nämnda

rättighets tillgodonjutande.

9 §•

Rörande arbetares användande till arbete enligt 6 eller 7 § åligger det

arbetsgivaren att senast den första dagen i näst därpå följande vecka eller,

därest då icke kan avgöras, huruvida arbetstiden är att hänföra till sådan,

som avses i nämnda paragrafer, så snart sådant kan bedömas, göra anteckning

i särskild journal, upprättad enligt formulär, som fastställes av arbetsrådet,

eller ock på annat av nämnda myndighet godkänt sätt. I fråga örn

sådan förlängd arbetstid, som avses i 7 § 1 morn., är dock arbetsgivaren

icke pliktig göra dylik anteckning, där arbetstiden finnes behörigen upptagen

å det i 11 § 2 mom. föreskrivna arbetstidsschema.

Arbetarna äga rätt att hos arbetsgivaren taga del av övertidsjournalen.

Beslut av arbetsrådet enligt 6 eller 7 § skall biläggas journal eller annan

handling, däri anteckning enligt första stycket skall göras, och skall journalen

eller handlingen jämte bilagda beslut förvaras å arbetsstället under

minst tre år, räknat beträffande journalen eller handlingen från den tid,

då sista anteckningen gjordes däri, och beträffande beslutet från detsammas

datum.

10 f''

1 mom. Arbetsrådet består av minst sju ledamöter, vilka utses av Konungen.

Av ledamöterna skola två utses bland personer, föreslagna av sådana rikssammanslutningar

av arbetsgivare, vilkas medlemmar sysselsätta tillhopa

minst 50,000 arbetare, samt två bland personer, föreslagna av sådana rikssammanslutningar

av arbetare, som räkna minst 50,000 medlemmar. För

nämnda fyra ledamöter skola i enahanda ordning utses minst dubbelt så

många suppleanter. Förslag, som ovan sägs, skall, för att vinna avseende,

upptaga minst dubbelt så många personer som de, vilka skola med ledning

av förslaget förordnas till ledamöter eller suppleanter. Har förslag icke avgivits,

varde förordnande ändock av Konungen meddelat.

Övriga ledamöter skola utses bland personer, som icke kunna anses företräda

arbetsgivar- eller arbetarintressen, och förordnar Konungen en av

dessa ledamöter till rådets ordförande och chef samt en till ställföreträdare

för denne. Minst en av de utan förslag utsedda ledamöterna skall vara

lagkunnig man, vilken fullgjort vad författningarna föreskriva örn dem, som

må nyttjas uti domarämbeten.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

2 mom. Ledamot eller suppleant, som i 1 mom. avses, skall vara svensk

medborgare och hava uppnått tjugufem års ålder. Ej må befattningen innehavas

av den,

som står under förmynderskap,

som är i konkurstillstånd eller vars egendom, utan att vara avträdd till

konkurs, förvaltas för borgenärers räkning,

som är förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas eller eljest på

grund av honom ådömd straffpåföljd icke må utöva allmän befattning eller

genom utslag, vilket ännu icke vunnit laga kraft, är dömd till straffpåföljd,

varom sist förmäles, eller som är under framtiden ställd för brott, vilket kan

medföra sådan påföljd, eller

som blivit dömd ovärdig att föra andras talan inför rätta.

3 mom. Mot ledamot av arbetsrådet gälla samma jäv, som i rättegångsbalken

stadgas i fråga om domare.

4 mom. Har ledamot eller suppleant, som representerar arbetsgivare

eller arbetare, åtagit sig uppdraget, åge han ej att varda därifrån entledigad,

med mindre särskilda omständigheter därtill föranleda. Avsägelse

av uppdraget prövas av Konungen.

Avgår ledamot eller suppleant, förordnar Konungen för återstående delen

av den tid, för vilken den avgångne varit förordnad, annan ledamot eller

suppleant.

5 mom. Skulle ledamot, som representerar arbetsgivare eller arbetare,

vid sammanträde utebliva eller finnas vara av jäv hindrad att tjänstgöra,

och kan ej suppleant tillkallas, äger arbetsrådet utse lämplig person att

vid det tillfället träda i den uteblivne eller jävige ledamotens ställe.

6 mom. Ärenden, som behandlas av arbetsrådet, må avgöras av fem

ledamöter, så ock av fyra, där de äro örn beslutet ense. Ej må flera än

sju ledamöter deltaga i behandlingen av ärende inför arbetsrådet.

Vid besluts fattande skola lika antal representanter för arbetsgivare

och arbetare samt minst en lagfaren ledamot bland dem, som utsetts utan

förslag, närvara.

7 mom. Vid handläggning av annat på arbetsrådet ankommande ärende

rörande förhållandet mellan arbetsgivare och arbetare än sådant, som avses

i 5 § 5 mom. eller 10 § 2 morn., bör rådet i regel ej blott bereda vederbörande

arbetsgivare och arbetare tillfälle att yttra sig utan även på lämpligt

sätt söka samråd med representanter för arbetsgivare och arbetare inom

verksamhetsområdet i fråga. Beslut, som avses i 7 § 4 morn., skall, såvitt

möjligt, fattas efter samråd med socialstyrelsen.

Till utredning av ärende må arbetsrådet låta vid allmän underrätt höra

vittnen och sakkunniga. Finner arbetsrådet sådan åtgärd nödig, äger rådet

därom göra framställning hos den underrätt, inom vars område den, som

skall höras, har sitt hemvist eller någon tid uppehåller sig, och varde denne

genom rättens eller domarens försorg till rätten kallad. Rätten äger tillägga

vittne och sakkunnig ersättning med vad som prövas skäligt. Sedan förhöret

hållits, skall rätten tillställa arbetsrådet protokoll däröver.

Kostnaderna för förhör, som ovan sägs, bestridas av allmänna medel.

Arbetsrådets beslut och utlåtande meddelas avgiftsfritt.

8 morn. Beslut, som enligt 6 eller 7 § ankommer på arbetsrådet, må

i brådskande fall meddelas av dess ordförande eller vid förfall för ordföranden

av hans ställföreträdare eller, om jämväl denne är hindrad, av

den återstående utan förslag utsedde ledamoten eller, där de utan förslag

utsedda ledamöternas antal överstiger tre, den bland dem, som rådet

därtill förordnat. Har beslut i sådan ordning meddelats, tage arbetsrådet

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

vid sitt första därefter följande sammanträde under omprövning, huruvida

beslutet skall äga bestånd.

9 mom. Arbetsrådet äger att, när skäl därtill föreligga, i avbidan på

närmare utredning meddela beslut, som gäller endast tills vidare.

10 mom. Över arbetsrådets beslut må klagan ej föras.

11 mom. Närmare föreskrifter angående avgivande av förslag, som i 1

mom. sägs, och örn arbetsrådets verksamhet må meddelas av Konungen.

11 §■

1 mom. Beträffande annat arbete i hotell-, restaurang- eller kaférörelse

än sådant, varom i 1 § k) är sagt, må Konungen, där tillämpningen av

4 § prövas medföra synnerliga svårigheter, på framställning av arbetsrådet

eller efter dess hörande, föreskriva annan begränsning av tiden för arbetares

användande.

2 mom. Aro sådana rikssammanslutningar av arbetsgivare och arbetare,

som kunna anses företräda flertalet arbetsgivare och arbetare inom visst

verksamhetsområde, ense örn viss eftergift i något avseende, varom stadgas

i 5 § eller 7 § 3 morn., må Konungen, på framställning av arbetsrådet

eller efter dess hörande, förordna, att eftergiften må inom verksamhetsområdet

i fråga allmänt tillgodonjutas.

3 mom. Skulle tillämpningen av denna lag medföra sådana svårigheter

för visst arbete eller företag, att dess fortsatta bedrivande därigenom äventyras,

må Konungen, på framställning av arbetsrådet eller efter dess hörande,

medgiva av förhållandena påkallat undantag från lagens tillämpning.

12 §.

1 mom. Tillsyn å efterlevnaden av denna lag utövas av yrkesinspektionens

befattningshavare; och skall därvid i tillämpliga delar lända till

efterrättelse vad som finnes stadgat rörande tillsyn å efterlevnaden av lagen

örn arbetarskydd den 29 juni 1912.

2 mom. A arbetsställe, där sådant arbete, som avses i 15 § lagen örn

arbetarskydd, bedrives på stadigvarande sätt, skola å lämplig plats finnas

anslagna ej mindre denna lag än även arbetstidsschema, angivande när

arbetet börjar och slutar eller, där arbetet bedrives med skiftindelning, när

arbetet börjar och slutar för varje skiftlag, ävensom såvitt möjligt början

och slut för varje rast, varigenom arbetet avbrytes.

13 §.

Använder arbetsgivare arbetare till arbete i strid mot vad i denna lag

är stadgat eller mot föreskrift, som meddelats med stöd av lagen, straffes

med böter från och med tio till och med ettusen kronor. Ar arbetaren

under aderton år och har användandet skett med faders eller målsmans

vetskap och vilja, vare fadern eller målsmannen förfallen till böter från och

med fem till och med femtio kronor.

Den, som under tid, då han är ställd under åtal för förseelse, varom i

denna paragraf förmäles, fortsätter samma förseelse, skall, när han varder

därtill lagligen förvunnen, för varje gång stämning därför utfärdats och delgivits,

fällas till det ansvar, som är bestämt för sådan förseelse.

14 §.

Försummar arbetsgivare att fullgöra anmälningsskyldighet, som föreskri

ves i 6 §, eller att iakttaga vad enligt 8 § eller 11 § 2 mom. åligger

honom, straffes med böter från och med fem till och med femhundra

kronor.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

Har arbetsgivare mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift i anteckning,

som avses i 8 §, straffes med böter från och med femtio till och med

ettusen kronor.

15 §.

Förseelse mot denna lag åtalas vid polisdomstol, där särskild sådan är

inrättad, men eljest hos poliskammare eller, där sådan ej finnes, vid allmän

domstol.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas tillgång till

böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmän strafflag.

16 §.

Beträffande verksamhet, som bedrives av kommun, skall vad i denna lag

är stadgat angående arbetsgivare gälla arbetsföreståndaren.

17 §.

Där i lag eller författning ytterligare begränsning stadgats beträffande

användande av minderårig eller kvinna till arbete, skall sådan begränsning

lända till efterrättelse.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1931; beträffande sådant arbete,

varå lagen örn arbetstidens begränsning den 4 juni 1926 icke ägt tillämpning,

må dock arbetsrådet, där så finnes påkallat med hänsyn till särskilt

förhållande medgiva erforderligt anstånd med förstnämnda lags tillämpning

intill den 1 januari 1932.

2. Vederbörande myndighet äger att jämväl innan denna lag trätt i kraft

vidtaga åtgärd, som avses i 5 §, 7 § eller 11 § eller i nästföregående bestämmelse

rörande anstånd med lagens tillämpning.

3. Eftergift, som med stöd av lag örn arbetstidens begränsning den 17

oktober 1919, den 22 juni 1921, den 22 juni 1923 eller den 4 juni 1926

beviljats utan begränsning till viss tid, skall, i den mån vederbörande myndighet

ej annorlunda bestämmer, fortfarande tills vidare äga giltighet.

I motionen II: 386 har hemställts, att riksdagen måtte besluta

a) att antaga följande förslag till

Lag

om arbetstidens begränsning.

§ 1.

Denna lag äger tillämpning å varje rörelse, industriell eller icke, vari

arbetare användes till arbete för arbetsgivares räkning så ock å hus-, vägeller

vattenbyggnad, vattenavledning eller annat dylikt arbetsföretag, ävensom

å husligt och annat arbete, vari arbetare på sådant sätt användes.

Från lagens tillämpning undantages dock

a) arbete, som utföres i arbetarens hem eller eljest under sådana förhållanden,

att det ej kan anses tillkomma arbetsgivaren att vaka över arbetets

anordnande;

b) arbete, som utföres av medlem av arbetsgivarens familj.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

§ 2-

Såsom arbetare skall viel tillämpningen av denna lag ej räknas disponent

eller annan befattningshavare i överordnad ställning.

Yppas tvekan, huruvida viss arbetstagare är att räkna såsom arbetare

enligt lagen, åligger det arbetsrådet att, på begäran av domstol eller den,

vars rätt därav beröres, avgiva utlåtande i frågan.

Utlåtande, varom här är sagt, skall meddelas kostnadsfritt.

§3.

Arbetare må icke användas till arbete under längre tid än 8 timmar av

dygnet eller 48 timmar i veckan, däri inberäknat eventuell väntetid och uppehåll

i arbete, undantagandes måltidsraster; dock må, därest nyssnämnda

begränsning av arbetstiden för vecka icke därigenom överskrides, genom

överenskommelse mellan arbetare och arbetsgivare, arbetstiden under något

eller några av veckans dygn utsträckas till högst 8*/2 timmar.

Fortgår arbetet kontinuerligt såväl natt som dag, må arbetstiden, raster

däri inräknade, icke överstiga 8 timmar av dygnet eller 48 timmar i veckan,

och må nyss angivna begränsning gälla den genomsnittliga arbetstiden under

en tidrymd av 2 veckor.

Vid gruvarbetet under jord ock vid de öppna gruvorna norr örn Polcirkeln

må arbetare icke användas under längre tid än 6 timmar av dygnet

eller 36 timmar i veckan, däri inberäknat eventuell väntetid och uppehåll i

arbetet, undantagandes måltidsraster.

I arbetstiden vid gruvarbete inräknas tiden för ned- och infart samt utoch

uppfart.

§ 4.

Har natur- eller olyckshändelse eller annan omständighet, som ej kunnat

förutses, vållat avbrott i driften eller ock medfört överhängande fara för

sådant avbrott eller för skada å liv, hälsa eller egendom, må arbetare i den

mån så är nödigt, med hänsyn till berörda förhållande, användas till arbete

utöver begränsning, som finnes angiven i 3 §. Örn sådant arbete samt dess

anledning, omfattning och varaktighet åligger det arbetsgivaren att senast

inom 2 dygn från dess början göra anmälan till arbetsrådet. Arbetet må

icke fortsättas utöver sist angivna tid utan att tillstånd därtill sökts hos

nämnda myndighet. Angående sådan ansökan har arbetsrådet att ofördröjligen

meddela beslut.

Anmälan eller ansökan, varom här är sagt, må anses gjord, när densamma

1 betalt brev avlämnats till allmänna posten.

§ 5-

Rörande arbetares användning till arbete enligt 4 § åligger det arbetsgivare

att senast näst därpå följande dag göra anteckning i särskild journal,

upprättad enligt formulär, som fastställes av arbetsrådet.

Beslut av arbetsrådet enligt 4 § skall biläggas journalen på det arbetsställe,

beslutet rör, och skall journalen jämte bilagda beslut förvaras å arbetsstället

under minst 3 år, räknat beträffande journalen från den tid, då sista

anteckningen gjordes däri, och beträffande beslutet från detsammas datum.

Journalen skall vara tillgänglig för samtliga arbetare å arbetsstället.

§6.

Arbetsrådet består av 5 ledamöter, utsedda av regeringen för en tid av

2 år åt gången, 2 av ledamöterna skola utses bland personer, föreslagna av

rikssammanslutningar utav arbetare, och 2 ledamöter bland personer, föreslagna

av rikssammanslutningar utav arbetsgivare.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

9

Suppleanter till samma antal som ordinarie ledamöter utses på enahanda sätt.

Den femte ledamoten, som tillika är ordförande, jämte ställföreträdare

för denne, utses av regeringen.

Ärende må icke av arbetsrådet avgöras utan att samtliga ledamöter äro

närvarande. Vid förfall av någon av dessa inkallas suppleant att deltaga i

föreliggande ärendes avgörande.

Närmare bestämmelser rörande rådet och dess verksamhet meddelas av

regeringen.

§

Tillsyn å efterlevnaden av denna lag utövas av yrkesinspektionens befattningshavare;

och skall därvid i tillämpliga delar lända till efterrättelse

vad som finnes stadgat rörande tillsyn å efterlevnaden av lagen örn arbetarskydd

den 29 juni 1912.

Å arbetsställe, där arbete bedrives på stadigvarande sätt, skall å lämplig

plats finnas anslagen ej mindre denna lag än även arbetstidsschema, angivande

när arbetet börjar och slutar eller, där arbetet bedrives med skiftlag,

när arbetet börjar och slutar för varje sådant lag, ävensom början och

slut för varje rast, varigenom arbetet avbrytes.

§8.

Användes arbetare till arbete i strid mot vad i denna lag är stadgat, straffas

arbetsgivaren med böter från och med femhundra till och med tiotusen kronor.

Den, som under tid, då han är ställd under åtal för förseelse, varom i

denna § förmäles, fortsätter samma förseelse, skall, när han varder därtill

lagligen förvunnen, för varje gång stämning därför utfärdats och delgivits,

fällas till det ansvar, som är bestämt för sådan förseelse.

§9-

Försummar arbetsgivare att fullgöra anmälningsskyldighet, som föreskrives

i 4 §, eller att iakttaga vad enligt o § åligger honom, straffas han med böter

från och med tvåhundra till och med femtusen kronor.

Har arbetsgivare mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift i journal, som

avses i 5 §, straffes med böter från och med femhundra till och med tiotusen

kronor.

§ io.

Förseelse mot denna lag åtalas vid polisdomstol, där särskild sådan är

inrättad, men eljest hos poliskammare eller, där sådan ej finnes, vid allmän

domstol.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla hälften kronan och hälften

den kommun, inom vilken förseelsen begåtts. Den andel av bötesbelopp,

som tillfaller kommun, användes till kommunens hjälpverksamhet för fattiga,

arbetslösa och orkeslösa personer, samt, i den män medlen ej härför tagas

i anspråk, till folkbibliotek och inom kommunen av arbetarna upprättade

studiecirklar. Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas

enligt allmän strafflag.

§ !!•

Beträffande verksamhet, som bedrives av kommun eller staten, skall vad

i denna lag är stadgat angående arbetsgivare, gälla arbetsföreståndaren.

§ 12.

Där i lag eller författning ytterligare begränsning stadgas beträffande

användande av minderårig eller kvinna i arbete, skall sådan begränsning

lända till efterrättelse.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1931.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

10 Andra lagutskottets utlåtande Nr lo.

b) anhålla om utredning och framläggande för nästa års riksdag av förslag

till sådana ändringar i lagen örn arbetstidens begränsning, att arbetstiden,

för arbetare inom industrin i allmänhet, fastställes till högst 7 timmar

per dygn eller 42 timmar i veckan, och för arbetare i särskilt tungt eller

hälsofarligt arbete till högst 6 timmar per dygn eller 36 timmar i veckan.

Slutligen har i motionen II: 392 hemställts,

att riksdagen måtte besluta, dels att lagen örn arbetstidens begränsning

jämväl skall omfatta den vid sjukvårds-, fattigvårds- och härmed jämförliga

anstalter anställda sjukvårds- och ekonomipersonalen, med undantag av föreståndarepersonal

och de så kallade skolade sjuksköterskorna i enlighet med

av medicinalstyrelsen den 24 februari 1921 i utlåtande avgivet förslag, dels ock

att arbetstidslagens begränsning jämväl skall omfatta personalen vid yrkesbrandkårer,

såväl brandförmän som brandmän.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för Kungl. Maj:ts förslag, får

utskottet hänvisa till propositionen; och får utskottet, i fråga örn vad

motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden, hänvisa till motionerna.

Giltighetstiden för lagen den 4 juni 1926 örn arbetstidens begränsning

utlöper med utgången av innevarande år. I den föreliggande propositionen

har föreslagits, att åt lagen skall givas fortsatt giltighet allenast till och med

den 31 december 1933. Föredragande departementschefen har emellertid

uttalat i propositionen, att han ansåge det uppenbart, att lagstiftningen i

ämnet — utom under sådana exceptionella förhållanden, som även borde

föranleda upphävande av en permanent lag — bör fortbestå även efter utgången

av en sålunda förlängd provisorietid. I motionerna I: 234 och II: 390

har uttryckts den uppfattningen, att den svenska arbetstidslagen nu bör

göras definitiv. Jämväl i motionen II: 386 förutsättes, att lagen bör hava

permanent karaktär.

Den svenska lagstiftningen örn arbetstidens begränsning har nu varit

gällande i över tio år och har därunder varit föremål för flera revisioner.

Det är vitsordat, att industrien hunnit under berörda tid väl anpassa sig

efter åttatimmarslagens principer. Allmänt torde man nu vara av den uppfattningen,

att ett upprivande av grunderna för lagstiftningen skulle vara

ändamålslöst. De erfarenheter, man numera vunnit örn lagens verkningar,

giva enligt utskottets mening vid handen, att någon förlängd provisorietid

icke längre är erforderlig. I likhet med arbetsrådet och kommerskollegium

förordar därför utskottet, att man från lagstiftningen nu borttager försökskaraktären.

Då Sverige för närvarande är den enda medlemmen av den

internationella arbetsorganisationen, som har provisorisk arbetstidslagstiftning,

skulle alltså genom den åtgärd utskottet förordar detta undantagsförhållande

komma att upphöra.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15. 11

I motionerna I: 234 och II: 390 har uttalats, att vid den förnyade prövning

av lagen, som nu är ifråga, man borde begagna tillfället att så omarbeta

densamma, att förutsättningar skapades för en svensk ratifikation av

den s. k. Washingtonkonventionen.

Utskottet anser sig emellertid icke kunna förorda en revision av lagstiftningen

av den uppgivna anledningen, alldenstund frågan örn revision av

Washingtonkonventionen för närvarande är aktuell. Först sedan konventionens

avfattning blivit slutgiltigt bestämd, torde spörsmålet örn den svenska

lagens bringande i överensstämmelse med den internationella konventionen

böra upptagas till övervägande.

Utskottet övergår nu till att granska de ändringsförslag, som framställts

beträffande arbetstidslagens särskilda bestämmelser, varjämte utskottet kommer

att beröra några ändringsförslag, som uppkommit vid behandlingen inom

utskottet.

1 §•

Ingressen.

I motionerna I: 234 och II: 390 samt i motionen II: 386 har yrkats uteslutning

av den för lagens tillämplighet uppställda förutsättningen, att i rörelsen

eller arbetsföretaget ifråga i regel användas flera än fyra arbetare.

Yrkanden örn inskränkning i dylik riktning förekommo redan under arbetstidslagens

behandling vid 1919 års lagtima riksdag och föranledde i propositionen

med förnyat förslag till sådan lag vid samma års urtima riksdag

en bestämmelse örn viss dylik inskränkning i lagens tillämpning. Den ifrågavarande

inskränkningen utvidgades ytterligare genom 1921 och 1923 års revisioner

av lagen. I den till 1926 års riksdag avlåtna propositionen hade

föreslagits, att berörda förutsättning skulle uteslutas för att möjliggöra ratificering

av Washingtonkonventionen. I sitt i ärendet avgivna utlåtande, nr

20, förklarade sig utskottet icke kunna godtaga detta skäl för den föreslagna

ändringen och anförde vidare följande:

De förhållanden, som gåvo anledning till berörda, småningom utsträckta

undantaganden av de små rörelserna och arbetsföretagen, torde i huvudsak

kvarstå oförändrade. Erfarenheten från andra länder, där arbetstidslagstiftningen

omfattar jämväl småföretagen, utvisar, att nämnda lagstiftning för

dessa företag i stor utsträckning förblivit en död bokstav — förhållandenas

egen makt och omöjligheten av tillfyllestgörande kontroll lia satt densamma

ur tillämpning.

Eiksdagen godkände utskottets förslag, att undantaget skulle bibehållas.

Utskottet vidhåller den uppfattning, till vilken utskottet givit uttryck vid

1926 års riksdag, och kan alltså icke förorda motionärernas förslag på denna

punkt.

I motionen II: 392 har föreslagits, att arbetstidslagen skall omfatta personalen

vid yrkesbr andkårer. Detta förslag har såväl 1928 som 1929 bragts under

riksdagens prövning genom motioner i kamrarna.

XJtskottd.

s. 12 Kontrollera mot PDF

1928 års riksdag.

1929 års riksdag.

12 Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

I sitt vid 1928 års riksdag i ärendet avgivna utlåtande, nr 15, anförde

andra lagutskottet följande:

Den verksamhet, som utövas av städernas brandväsen, är icke hänförlig

till vare sig rörelse eller sådana arbetsföretag, som omförmälas i lagen örn

arbetstidens begränsning. Denna lag äger således icke tillämplighet beträffande

brandmännens tjänstgöringsförhållanden. I detta avseende överensstämmer

den svenska åttatimmarslagen med den vid Washington-konferensen

år 1919 föreslagna konventionen angående arbetstidslagstiftning. Enligt

utskottets förmenande måste det väcka starka betänkligheter att, såsom nu

föreslås, utvidga denna lagstiftning till att omfatta sådan verksamhet som

den här ifrågavarande.

Under behandlingen år 1926 av förslaget till lag örn arbetstidens begränsning

yttrade utskottet vid övervägande av frågan angående lagens giltighetstid,

att,, då frågan örn revision av Washington-konventionen enligt en bestämmelse

i densamma skulle tagas under övervägande inom tio år från det

konventionen först trädde i kraft, vilket skedde den 13 juni 1921, lagens

giltighetstid lämpligen borde bestämmas till utgången av år 1930. Härjämte

anförde utskottet, att det givetvis torde kunna förutsättas, att Kungl Majit

under den fortsatta provisorietiden komme att med uppmärksamhet följa

utvecklingen, såväl inom som utom landet, av de förhållanden, vilka kunde

vara av betydelse för frågan örn upprätthållandet och gestaltningen av förevarande

lagstiftning och därvid ägna särskild uppmärksamhet åt de ledande

industristaternas ställning. Vid sådant förhållande torde icke, såsom i motionen

II: 290 föreslås, vara lämpligt att göra hemställan hos Kungl. Majit örn

verkställande till 1930 års riksdag, då lagen örn arbetstidens begränsning

förväntas ånyo komma under prövning, av utredning rörande arbetstidsförliållandena

vid rikets brandkårer.

Ej heller synas enligt utskottets mening tillräckliga skäl föreligga att till

utredning upptaga frågan örn reglering av arbetstiden vid brandkårerna genom

en vid sidan av den nu gällande åttatimmarslagen utfärdad formellt fristående

lagstiftning. Med hänsyn till de växlande förhållanden, under vilka

verksamheten vid brandkårerna måste utövas i olika städer och samhällen,

och ej minst till nödvändigheten att jämförelsevis fritt kunna avväga proportionen

mellan brandmännens effektiva arbetstid och den tjänstgöringstid,

som ej kan anses vara av arbetstids natur, möta tydligen svårigheter att på

detta område reglera arbetsförhållandena med generella bestämmelser. Då

ej heller omständigheter påvisats, som giva vid handen, att vederbörande

kommuner såsom arbetsgivare bestämma brandmännens arbetstidsförhållanden

på ett sådant sätt, att anledning finnes för riksdagen att trots här anförda

betänkligheter ingripa för att med lagstiftning reglera nämnda förhållanden,

får utskottet hemställa, att förevarande motioner icke måtte till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

Reservation anfördes, vari hemställdes, att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit låter verkställa utredning rörande

tjänstgöringsförhållandena vid de fasta brandkårerna i riket samt för riksdagen

framlägger det förslag, vartill utredningen kan giva anledning.

Riksdagen godkände utskottets utlåtande.

I sitt vid fjolårets riksdag i ärendet avgivna utlåtande, nr 6, anförde utskottet,

att utskottet vid det förnyade övervägande, som ägnats spörsmålet,

icke funnit skäl föreligga att frångå den ståndpunkt, som utskottet intog

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15. 13

vid frågans behandling under år 1928, i följd varav utskottet hemställde om

avslag å den då föreliggande motionen.

Aven mot detta utlåtande anfördes reservation med samma yrkande som

i reservationen vid 1928 års riksdag.

Utskottets hemställan blev emellertid bifallen av riksdagens kamrar.

Utskottet har icke funnit anledning att frångå den uppfattning, utskottet

hävdat vid de båda senaste riksdagarna, och kan förty icke förorda bifall till

ifrågavarande hemställan.

I motionen II: 386 förordas, att arbetstidslagen skall hava tillämpning å

»husligt och annat arbete, vari arbetare på sådant sätt användes».

Utskottet kan icke tillstyrka bifall till ifrågavarande förslag.

Undantag a).

I motionerna I: 234 och II: 390 har föreslagits, att arbete, som utföres

under sådana förhållanden, att det ej kan anses tillkomma arbetsgivaren att

vaka över arbetets anordnande, icke skall vara undantaget från lagens tilllämpning.

Ifrågavarande arbete har varit undantaget från lagens tillämpning alltsedan

år 1919 och utgör även undantag från tillämpningen av lagen örn arbetarskydd.

Motivet till motionärernas yrkande synes vara att på denna punkt

bringa den svenska lagen i överensstämmelse med Washingtonkonventionen.

Undantagande av arbete på ifrågavarande grund anses nämligen under vissa

förhållanden stå i strid med nämnda konvention.

Såsom framgår av utskottets allmänna motivering kan utskottet icke godtaga

detta motiv för ändring. Härtill kommer, att det icke kan anses riktigt

att arbetsgivaren skall straffas för brott mot lagen i sådana fall, då det icke

tillkommer honom att vaka över arbetets ordnande.

Undantag b).

I motionerna I: 234 och II: 390 samt i motionen II: 386 har yrkats, att

detta undantag skall utgå ur lagen.

Undantaget avser arbete, som till sin natur är så oregelbundet, att det

icke kan förläggas till bestämda tider.

Bestämmelsen har funnits i lagstiftningen alltsedan 1919, och några giltiga

motiv för dess borttagande hava icke anförts. Örn detta undantag gäller

för övrigt i viss mån detsamma som anförts beträffande undantaget under a).

Undantag c).

I motionerna I: 234 och II: 390 samt i motionen II: 386 har yrkats uteslutande

av det med c) betecknade undantaget, d. v. s. för arbete, som bedrives

av staten.

Samma yrkande framfördes från arbetarhåll redan under förarbetena till

1919 års lagstiftning. I propositionen nr 247 till 1919 års lagtima riksdag

anfördes med anledning härav följande:

Utskottet.

Utskottet.

Utskottet.

Utskottet.

Förarbetena

till 1919 års

lag.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

Meningen är ingalunda, att arbetare oell befattningshavare i statens tjänst

icke skola komma i åtnjutande av liknande förmåner som de i enskild tjänst

anställda motsvarande befattningshavare, å vilka lagen skulle bli tillämplig.

Marinens och arméns arbetarpersonal, liksom även arbetarna vid statens

järnvägsverkstäder och vid telegrafverkets verkstäder hava ju redan 48-timmars

effektiv arbetstid i veckan. Den sålunda inslagna vägen är det meningen

att fullfölja., i den mån icke hinder därtill föreligga. Men med hänsyn till

statsarbetets mångskiftande art krävas bestämmelser, som icke alltid kunna

inpassas under en allmän lag — särskilt är så förhållandet med trafikpersonalen

vid statens järnvägar. Undantag skulle, därest ifrågavarande

arbetare ej vore uteslutna från lagen, i förekommande fall få sökas hos

arbetsrådet, mot vilken anordning anmärkningar, när det gäller statens

arbeten, ej äro uteslutna. Hela denna fråga ordnas därför lämpligast i

administrativ väg genom beslut av vederbörande styrelser eller förordnanden

av Kungl. Maj:t.

utskottet. De skäl, som tidigare anförts till stöd för undantag från arbetstidslagen

av arbete inom statens olika verksamhetsområden, hava alltjämt samma

giltighet. Utskottet vill emellertid i detta sammanhang uttrycka den förväntan,

att statens myndigheter beakta lämpligheten att i så stor utsträckning,

som förhållandena medgiva, genomföra arbetstidsreglering enligt åttatimmarslagens

principer.

Undantag d).

I motionen II: 386 har yrkats, att undantaget skall utgå ur lagen, d. v. s.

att även sådant arbete skall falla under lagen, som har till ändamål att

bereda sjukvård, fattigvård, uppfostran eller undervisning eller att tillgodose

annat därmed jämförligt behov.

I motionen II: 392 har yrkats, att lagen skall omfatta den vid sjukvårds-,

fattigvårds- och härmed jämförliga anstalter anställda sjukvårds- och ekonomipersonalen,

med undantag av föreståndarepersonal och de så kallade skolade

sjuksköterskorna i enlighet med av medicinalstyrelsen den 24 februari 1921

i utlåtande avgivet förslag.

1919 års ur- Enligt 1919 års arbetstidslag var arbete, hänförligt till hälso- eller sjuktima

riksdag, värd, undantaget från lagens tillämpning. Härmed hade enligt arbetstidskommitténs

motivering åsyftats, att lagen ej skulle gälla den egentliga

sjukvårdspersonalen men väl sjukvårdsanstalternas ekonomi- och verkstadspersonal.

I enlighet därmed hade lagen också tillämpats. Yad anginge

arbete vid fattigvårds- och andra liknande inrättningar hade sådant ansetts

falla under lagen.

Med anledning av väckta motioner hemställde emellertid 1919 års urtima

riksdag i skrivelse till Konungen örn övervägande, huruvida ytterligare åtgärder,

utöver de redan vidtagna, kunde vidtagas för att bereda den kvinnliga

sjukvårdspersonalen skälig förkortning av dess arbetstid, samt, i den mån

så erfordrades, för riksdagen framlägga de förslag, vartill sådant övervägande

kunde föranleda.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15. 15

Biksdagens skrivelse i ämnet remitterades till medicinalstyrelsen, som den

24 februari 1921 avgav utlåtande däröver. Av utlåtandet framgick, att medicinalstyrelsen

ansåg, att en begränsning av sjukvårdspersonalens arbetstid

vore av behovet påkallad, att en år 1919 genomförd reglering av sjuksköterskeväsendet

icke lett till någon effektiv förkortning av berörda arbetstid

samt att arbetstidslagens tillämpning borde utsträckas till att avse jämväl

de å sjukvårdsanstalterna anställda sjukvårdsbiträden ävensom de å vissa

dylika anstalter tjänstgörande sjuksköterskeelever, för såvitt ej dessa åtnjöte

viss angiven undervisning. För övrig sjuksvårdspersonal, d. v. s. sjuksköterskorna

och vissa sjuksköterskeelever, borde medicinalstyrelsen äga att reglera

arbetsförhållandena.

I propositionen till 1921 års riksdag, nr 359, föreslogs, att det skulle överlåtas

åt arbetsrådet att, i den mån så prövades påkallat, stagda annan än i

lagen föreskriven begränsning av arbetstiden för rörelse, som hade till ändamål

att bereda sjukvård, fattigvård, uppfostran eller undervisning eller att

tillgodose annat därmed jämförligt behov.

I sitt i ärendet avgivna utlåtande, nr 32, avstyrkte andra lagutskottet den

av Kungl. Majit föreslagna ordningen. Utskottet fann visserligen ådagalagt,

att sjuksköterskepersonalen väl vore i behov av en förkortning i sin ofta betänkligt

långa arbetstid, men ansåg på anförda skäl, att sjuksköterskorna

borde helt undantagas från lagens tillämpning. Härav torde enligt utskottets

mening böra följa, att jämväl all övrig personal vid sjukvårdsanstalter förlädes

utanför lagen. Utskottet yttrade vidare följande:

En av de största olägenheterna vid tillämpningen av nuvarande bestämmelser

i ämnet har just varit uppdelningen av anstaltspersonalen i en grupp,

å vars arbete lagen är tillämplig, och en grupp, vars arbete faller utanför

lagen. De erfarenheter, som gjorts angående verkningarna av denna uppdelning,

inskärpa nödvändigheten av att icke nu skapa en ny gräns mellan

personalgrupper vid samma anstalt. Härtill kommer att en reglering av

arbetstiden för sjukvårdsanstalternas personal givetvis är ägnad att medföra

betydande kostnader för det allmänna, särskilt för landstingen, vilket under

nu rådande ekonomiska läge så vitt möjligt torde böra undvikas. Den förbättring

i sjukhuspersonalens arbetsförhållanden, som otvivelaktigt är behövlig,

torde under dessa förhållanden för närvarande få överlämnas åt vederbörande

sjukhusledningar samt åt den inspektion medicinalstyrelsen har att

utöva på detta område.

Utskottet föreslog därför, att ifrågavarande arbete skulle helt undantagas

från lagens tillämpning.

Vidare föreslog utskottet, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit

begära en allsidig utredning beträffande behovet och arten av reglering av

arbetsförhållandena inom ifrågavarande verksamhetsgrenar.

Utskottets förslag godkändes av riksdagen.

Den 14 april 1921 utfärdade medicinalstyrelsen ett cirkulär till direktionerna

för lasarett och diirmed jämförliga sjukvårdsinrättningar med råd och

anvisningar för ordnande av dåvarande sjukvårdspersonals arbetsförhållanden.

Cirkuläret är av följande lydelse:

Utredning är

1921 av

medicinalstyrelsen.

1921 års

riksdag, v?

Medicinalstyrelsens

cirkulär den

14 april 1921.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

Genom kungl, förordningen av den 6 juni 1919 (S. F. S. nr 280) örn ändrad

lydelse av §§ 10 och 12 i lasarettsstadgan av den 18 oktober 1901 erhöll

sagda § 10 (dess mom. 4) följande avfattning: »Den vid lasarett anställda

sjukvårdsbetjäningen skall vara så talrik och hava sin tjänstgöring så ordnad,

att nödig vila och ledighet beredes densamma», och i § 12 ändrades slutorden

därhän, att lasarettets direktion »står under överinseende av medicinalstyrelsen

i allt vad rörer sjukvården och den vid lasarettet anställda

sjukvårdsbetjäningens arbetsförhållanden».

Den inspektion, som medicinalstyrelsen i anslutning till dessa bestämmelser

låtit verkställa över sjukvårdspersonalens arbetsförhållanden vid ett

antal lasarett i riket, har i ett flertal fall givit vid handen, att ifrågavarande

arbetsförhållanden ännu icke blivit så ordnade, att de motsvara ovan

angivna bestämmelser. På grund härav får medicinalstyrelsen anhålla, att

lasarettens direktioner ville ägna sin uppmärksamhet åt hithörande förhållanden

och till begränsning av sjukvårdspersonalens arbetstid vidtaga de åtgärder,

vilka kunna på dem ankomma. De önskemål, vilka i förevarande avseende

synas medicinalstyrelsen böra uppställas beträffande ordnandet av

sjukvårdspersonalens arbete, äro i huvudsak följande:

1. För sköterska (avdelnings-, operations-, poliklinik-, röntgen- och laboratoriesköterska)

bör arbetet, i vad angår den till dagen förlagda tjänstgöringen,

ordnas så, att hon så vitt möjligt beredes tillfälle att minst två timmar varje

dag vistas utom anstalten. Dylik sköterska bör ock erhålla sammanhängande

ledighet under antingen en hel dag — eventuellt två halva dagar — varje

vecka eller ock en halv vardag varje vecka och därjämte varannan söndag.

Föreligger icke möjlighet att bereda henne ledighet på något av dessa

tvenne sätt, bör hon annorledes erhålla motsvarande tids ledighet.

2. För sköterskeelev eller sjukvårdsbiträde bör arbetet, i vad angår den

till dagen förlagda tjänstgöringen, ordnas dels så, att arbetstiden icke kommer

att överstiga 11 timmar om dygnet, måltidsraster häri ej inräknade, dels

ock så, att hon erhåller tillfälle att minst två timmar varje dag utom arbetstiden

vistas utom anstalten. Tillika bör elev eller biträde under varje vecka

beredas ledighet under antingen en hel dag eller två halva dagar. Personalen

är dock skyldig underkasta sig den tillfälliga ökning av arbetstiden,

som kan finnas nödvändig för sjukvårdens tillgodoseende.

3. Skolad nattsköterska bör finnas anställd — på större sjukhus flera sådana.

4. Användes sköterska, elev eller biträde till vakning, bör denna ej utsträckas

över längre tid än 10 timmar i följd, och skall hon omedelbarligen

efter avslutad vakning vara fri från arbete hela påföljande dag. Under denna

skall hon beredas tillfälle till ostörd vila i tyst beläget rum.

5. Personal, som fullgör vakning, bör icke åläggas att vaka mer än högst

sex nätter i följd, efter vilken tid avbrott bör göras med minst en natts

vila.

6. Tillsyn bör ägnas däråt, att personal, som fullgör vakning, erhåller lämplig

måltid under natten samt övriga måltider på sådana tider, att den nödiga

vilan ej avbrytes av dessa.

Utredning år Den av 1921 års riksdag begärda utredningen verkställdes år 1922 av

mdY “al medicinalstyrelsen i fråga örn sjukvårdsinrättningarna, av statens fattigvårdsstyreisen,

inspektör i fråga örn fattigvårdsanstalterna och av socialstyrelsen i fråga om

fattigvårds- aikoholistanstalterna. Utredningen framlades för 1923 års riksdag genom

inspektören

och social- proposition nr oo.

styrelsen.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15. 17

Ifråga om sjukvårdsinrättningarna yttrade föredragande departementschefen,

statsrådet Herman Lindqvist följande:

Arbetsförhållandena inom sjukvårdsinrättningarna kunna enligt min mening

icke lämnas utan all reglering, även örn denna reglering icke lämpligen

bör äga rum i arbetstidslagen. Av utredningen framgår, att det av medicinalstyrelsen

utövade överinseendet över den egentliga sjukvårdspersonalen

medfört välgörande verkningar för denna personal. Anledning förefinnes

alltså att anordna en liknande tillsyn även för ekonomipersonalen. Huruvida

denna tillsyn bör uppdragas åt medicinalstyrelsen, därom hava yppat sig

olika meningar. Det synes ligga närmast till hands att ålägga medicinalstyrelsen

denna uppgift, men torde frågan härom böra göras till föremål för

vidare övervägande.

Även beträffande arbetsförhållandena inom fattigvårds- och alkholistanstalterna

yttrade departementschefen, att desamma borde regleras på annat

sätt än genom den allmänna arbetstidslagen.

Från riksdagens sida framställdes icke någon erinran mot departementschefens

ifrågavarande uttalanden.

Vid 1926 års riksdag väcktes inom andra kammaren en motion, nr 382,

i vilken gjordes samma hemställan som i den nu föreliggande motionen

II: 392.

Andra lagutskottet yttrade i sitt i ärendet avgivna utlåtande, nr 20, i

denna fråga följande:

Utskottet tillåter sig erinra, att undantagsbestämmelsen fastställts av 1921

års riksdag efter en ingående prövning av ett med det föreliggande till stor

del likartat ändringsförslag. Några nya, mer betydelsefulla och på frågans

avgörande inverkande omständigheter torde icke lia tillkommit, och anser sig

utskottet sakna anledning att tillstyrka ifrågavarande ändringsyrkande.

Riksdagen godkände utskottets utlåtande.

Med anledning av Kungl. Maj:ts proposition till 1928 års riksdag med

förslag till lag örn vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus väcktes

inom andra kammaren en motion (II: 449), vari yrkades, att i lagen måtte

intagas föreskrift örn att sjukvårdspersonalens tjänstgöring och arbete borde

ordnas så, att, så långt möjligt vore, man undveke att överskrida en genomsnittlig

daglig arbetstid av 8 timmar per dag (48 timmar per vecka).

I sitt i ärendet avgivna utlåtande, nr 35, erinrade andra lagutskottet örn

spörsmålets behandling i sammanhang med arbetstidslagen och anförde därefter

följande:

Efter det lagen den 4 juni 1926 örn arbetstidens begränsning antogs, hava,

såvitt utskottet kunnat finna, icke inträtt så ändrade arbetsförhållanden för

sjukvårdspersonalen, att någon ändring i nu gällande regler bör ifrågakomma.

Och som en sådan ändring måste det av motionären framställda förslaget

betraktas, även örn den av honom föreslagna bestämmelsen icke skulle erhålla

tvingande karaktär. Under sådana förhållanden har utskottet icke ansett

sig kunna förorda motionärens förslag. Däremot torde i ett annat,

men närliggande avseende en ändring av förevarande paragraf vara motiverad.

Då enligt 1921, 1923 och 1926 års lagar örn arbetstidens begränsning även

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 9 sami. 2 avd. 11 haft. (Nr 15.) c so 80 2

1926 års

riksdag.

Fråga vid

1928 års

riksdag ang.

reglering av

arbetstiden

vid vissa av

landsting eller

kommun

drivna

sjukhus.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

ekonomipersonalen vid sjukhusen undantag^ från nämnda lagars tillämpa

nmg synes enligt utskottets förmenande beträffande denna personal enahanda

bestämmelse böra inflyta i gällande stadganden angående sjukhus som

beträffande sjukvårdspersonalen. Och då arbetstidslagen ej heller är tillämphg

i avseende a kontorspersonalen, lär hinder ej möta att låta ifrågavarande

bestämmelse avse sjukhuspersonalen i dess helhet.

Med denna motivering hemställde utskottet, att den ifrågavarande föreskriften

i sjukhuslagen måtte erhålla följande lydelse:

Vid sjukhus skall för dess behöriga skötande erforderlig personal finnas

anställd. Personalen skall vara så talrik och hava sin tjänstgöring så ordnad,

att nödig vila och ledighet kan beredas densamma.

Utskottets hemställan bifölls av riksdagen.

Fråga vid

innevarande

års riksdag

om inskränkning

i tjänstgöringstiden

för den vid

statens

sinnessjukhus

anställda

sjukvårds
personalen.

I den till innevarande års riksdag avlåtna statsverkspropositionen har

under femte huvudtiteln (sid. 295 ff.) upptagits fråga örn inskränkning i

tjänstgöringstiden för den vid statens sinnessjukhus anställda sjukvårdspersonalen.

Departementschefen har härom anfört följande:

Genom lagen den 17 oktober 1919 (nr 652) örn arbetstidens begränsning

mlordes i vårt land i princip en arbetstid av 8 timmar per dygn eller 48

timmar i veckan.

II § av nämnda lag föreskrevs emellertid, att från lagens tillämpning

skulle undantagas bland annat arbete, som bedrives av staten, samt arbete,

sorn är att hänföra till hälso- och sjukvård. En motsvarande bestämmelse

finnes intagen jämväl i nu gällande arbetstidslag av den 4 juni 1926.

o I syfte att, i den mån så läte sig göra, bringa tjänstgöringstiden för sjukvårdspersonalen

vid hospitalen i överensstämmelse med den i förstnämnda

lag fastställda arbetstiden utfärdade medicinalstyrelsen den 17 mars 1920

ett cirkulär med bestämmelser angående tjänstetiden för nämnda personal,

att gälla tills vidare och i den mån bostadsförhållandena det medgåve. Genom

detta cirkulär, som alltjämt är gällande, fastställdes tjänstgöringstiden för

sjukvårdspersonalen att utgöra 240 effektiva timmar per 28 dagar för personal

med dagtjänstgöring och 216 effektiva timmar under samma tid för personal

med nattjänstgöring. Uti denna tid skulle icke inräknas a) s. k. passiv tjänstgöring,

motsvarande förläggning som reserv för särskilda behov, b) tid för

måltider, som intoges utom avdelningarna, c) tid för måltider, som intoges på

avdelningarna, då bestämd tid vore därför anslagen, samt d) tid, som åtginge

for gång från befattningshavarens bostad till platsen för tjänstgöringen, m. m.

dylikt. Befattningshavare skulle vara skyldig att, därest av särskilda omständigheter

skulle i vissa fall så påfordras, utan ersättning underkasta sig

den utsträckning av den fastställda tjänstgöringstiden, som i varje fall kunde

vara av behovet påkallad.

... ^ skrivelse den 25 januari 1925 hemställde svenska hospitalspersonalens

jörlund, bland annat, att åtgärder måtte vidtagas för nedbringande av tjänstgöringstiden

för sjukvårdspersonalen vid statens sinnessjukanstalter till 208

timmar per 30 dagar.

Till följd av remiss avgav medicinalstyrelsen häröver utlåtande den 19

februari 1926.

- Styrelsen anförde däri, att det syntes böra tagas under övervägande,

huruvida icke ifrågavarande personals dagtjänstgöringstid borde nedsättas

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

från 240 timmar per 28 dagar till 240 timmar per 30 dagar, i vilken tid

dock icke borde få inräknas s. k. passiv tjänstgöring. Någon nedsättning

av nattjänstgöringstiden borde enligt styrelsen icke ifrågakomma. Bestämmelser

örn minskning av tjänstgöringstiden kunde emellertid icke av styrelsen

genomföras, förrän åtgärder vidtagits dels för beviljande av anslag

till nya personalbostäder, dels ock för höjning av antalet ordinarie och extra

ordinarie befattningshavare vid hospitalsväsendet. Styrelsen hade icke ansett

sig böra utan Kungl. Maj:ts bemyndigande igångsätta närmare utredning

angående de därför erforderliga anslagen, då en dylik utredning skulle

medföra en hel del kostnader.»

Genom beslut den 8 juli 1927 uppdrog Kungl. Majit åt medicinalstyrelsen

att verkställa utredning rörande förutsättningarna för samt verkningarna av

inskränkning — i huvudsaklig anslutning till styrelsens utlåtande den 19

februari 1920 angivna riktlinjer — av tjänstgöringstiden för den vid statens

sinnessjukvårdsanstalter anställda sjukvårdspersonalen samt att till Kungl.

Majit inkomma med det förslag och de kostnadsberäkningar, som av utredningen

kunde föranledas.

Dylikt förslag har av medicinalstyrelsen, efter hörande av hospitalsdirektionerna

i riket, avgivits i skrivelse den 26 september 1929. I denna skrivelse

har styrelsen föreslagit dels en nedsättning av arbetstiden vid dagtjänstgöring

från 240 timmar per 28 dagar till 240 timmar per 30 dagar,

dels ock en nedsättning av arbetstiden vid nattjänstgöring från 216 timmar

per 28 dagar till 216 timmar per 30 dagar. Den föreslagna minskningen

i tjänstgöringstiden motsvarar 7.12 5 procent av den nuvarande tjänstgöringstiden.

Styrelsen, som beräknar att, därest tjänstgöringstiden minskas på

av styrelsen föreslaget sätt, sjukvårdspersonalen måste ökas i motsvarande

proportion, uppskattar behovet av ökad sjukvårdspersonal för förslagets

genomförande till 196 befattningshavare, därav 46 ordinarie skötare, 84 ordinarie

sköterskor, 13 extra skötare och 53 extra sköterskor.

Börande kostnaderna för förslagets genomförande har medicinalstyrelsen anfört

huvudsakligen följande.

»De framtida årskostnaderna för avlöning av det ökade antalet befattningshavare

kunde beräknas till 524,000 kronor. Till en början behövde

man emellertid endast räkna med lön enligt lägsta löneklass i respektive

lönegrader för de ordinarie och elevlöner till de icke-ordinarie befattningshavarna.

Med hänsyn därtill kunde kostnaderna för det första året uppskattas

till ett avsevärt lägre belopp eller omkring 365,000 kronor. Därav

erfordrades för avlöningar till ordinarie tjänstemän 275,000 kronor, till

vikariatsersättningar 10,000 kronor och till avlöning till icke-ordinarie befattningshavare

80,000 kronor.

Kostnaderna för personalbostäder åt sjukvårdspersonal vid hospitalen

kunde beräknas till i medeltal 3,120 kronor för varje befattningshavare.

Frågan om beredande av tjänstebostäder åt den nya personalen borde

emellertid eldigt styrelsen lösas i samband med spörsmålet om anskaffande

av de bostäder, som skulle bliva behövliga vid den utrymning av personalbostäder

inom sjukavdelningarna, vilken styrelsen i annat sammanhang

ifrågasatt. Då förslag rörande sistnämnda spörsmål icke kunde av styrelsen

ingivas till Kungl. Majit i sådan tid, att anslag för ändamålet kunde begäras

av 1930 års riksdag, syntes frågan örn personalbostäder åt den nya

sjukvårdspersonalen tills vidare få anstå. Till den del sistnämnda personal

icke provisoriskt kunde beredas bostäder vid respektive anstalter, finge det

ankomma på densamma att själv förhyra lägenheter utom anstalterna. Något

anslag för uppförande av bostäder åt denna personal bleve vid sådant förhållande

icke omedelbart erforderligt.»

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande Kr lo.

I anslutning till vad medicinalstyrelsen sålunda anfört Ilar styrelsen

hemställt, att för möjliggörande av en minskning av tjänstgöringstiden för

sjukvårdspersonalen vid statens sinnessjukhus i enlighet med styrelsens förslag

dels antalet ordinarie befattningshavare vid nämnda sjukhus måtte från

och med den 1 juli 1930 ökas med 46 skötare och 84 sköterskor, dels de i

staten för statens sinnessjukhus ingående avlöningsposterna måtte för budgetåret

1930/1931 höjas med följande belopp, nämligen posten avlöningar

till ordinarie befattningshavare med 275,000 kronor, posten till vikariatsersättningar

med 10,000 kronor och posten till avlöningar till icke-ordinarie

befattningshavare med 80,000 kronor, dels ock att anslaget till statens sinnessjukhus

måtte för nämnda budgetår höjas med 365,000 kronor.

Över medicinalstyrelsens förslag örn inskränkning av tjänstgöringstiden för

sjukvårdspersonalen vid statens sinnessjukvårdsanstalter har socialstyrelsen

den 14 november 1929 avgivit utlåtande. Styrelsen har i sitt utlåtande först

lämnat en redogörelse för personalens tjänstgöringstid vid diverse sjukvårdsinrättningar,

särskilt sådana som tillhöra landsting och städer utanför

landsting, av vilken redogörelse framgår, att personalen vid dylika inrättningar

i allmänhet har en minst lika lång arbetstid som hospitalspersonalens

nuvarande. Härefter har styrelsen anfört bland annat följande.

»I samband med förslag till revision av lagen örn arbetstidens begränsning

hade socialstyrelsen år 1921 uttalat den meningen, att arbetstiden för

sjukvårdspersonalen, hospitalspersonalen ej undantagen, icke sällan vore

betänkligt lång samt att behov av dess reglering förelåge. Styrelsen hade

därvid erkänt, att en dylik åtgärd, genomförd medelst allmän lagstiftning,

mötte stora svårigheter, och hade därför förordat ett generellt bemyndigande

för arbetsrådet att, i den mån så prövades påkallat för verksamhetens ändamålsenliga

bedrivande, medgiva annan begränsning av arbetstiden för rörelse,

som hade till ändamål att bereda sjukvård. Detta förslag hade emellertid

icke godtagits av riksdagen.

Styrelsen, som icke nu haft anledning frångå sin sålunda tidigare intagna

ståndpunkt, måste tydligtvis finna, att hospitalens sjukvårdspersonal icke

saknade skäl för sina krav på arbetstidens förkortning. Emellertid syntes

ett tillmötesgående av berörda krav kunna få vittgående ekonomiska konsekvenser

för det allmänna, enär detsamma icke osannolikt komme att föranleda

yrkanden på enahanda arbetstidsförkortning för kroppssjukvårdens talrika,

av lång arbetstid säkerligen lika betungade personal. Oberoende av

denna eventualitet ansåge sig socialstyrelsen böra tillstyrka medicinalstyrelsens

här ifrågavarande förslag till arbetstidsförkortning.»

Det arbete, som utföres av sjukvårdspersonalen vid statens sinnessjukhus,

är otvivelaktigt ofta såväl fysiskt tröttande som psykiskt påfrestande.

Det vore därför helt visst i och för sig önskligt, att nämnda personals

tjänstetid kunde förkortas i huvudsaklig anslutning till medicinalstyrelsens

föreliggande förslag.

Emellertid skulle ett genomförande av detta förslag ej blott medföra betydande

kostnader för statsverket för avlönande av ytterligare sjukvårdspersonal

och för anskaffande av nya personalbostäder utan även till följd

av sina konsekvenser sannolikt öka landstingens och de större städernas sjukvårdsutgifter

i en utsträckning, som icke för närvarande låter sig överblicka.

Med hänsyn härtill anser jag mig icke nu kunna förorda några åtgärder för

minskning av tjänstgöringstiden för sjukvårdspersonalen vid sinnessjukhusen.

Av medicinalstyrelsen i detta sammanhang föreslagna personalökningar och

anslagshöjning påkalla vid sådant förhållande icke någon granskning från

min sida.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

21

Att arbetstiden vid sjukhusen och därmed jämförliga anstalter i många

fall är lång och för personalen betungande och att erforderliga åtgärder

med anledning härav böra vidtagas lärer icke kunna bestridas. Från flera

håll har emellertid uttalats den meningen, att en tillämpning av arbetstidslagen

på ifrågavarande verksamhetsgrenar ej skulle innebära en ändamålsenlig

lösning av frågan. Utskottet delar denna uppfattning och kan förty

icke förorda bifall till de i ämnet väckta motionerna. Såsom framgår av den

ovan lämnade redogörelsen har frågan örn reglering av arbetstiden vid statshospitalen

bragts under riksdagens prövning i annat sammanhang. Utgången

av denna fråga kan väntas bliva av väsentlig betydelse för lösningen av

det ifrågavarande spörsmålet i hela dess vidd. Anmärkas bör i detta sammanhang,

att frågan örn en internationell reglering av de s. k. anställdas

arbetstid var föremål för övervägande vid den internationella arbetsorganisationens

konferens i Genéve år 1929 och torde bliva föremål för ytterligare

behandling vid konferensen innevarande år.

Undantag e).

I motionen II: 386 har föreslagits, att undantaget under e) skulle utgå uilagen.

Under erinran att ett bifall till förslaget skulle innebära, att skeppstjänst

komme att regleras såväl av åttatimmarslagen som av sjöarbetstidslagen, vill

utskottet avstyrka bifall till ifrågavarande förslag.

Undantag f).

I motionen II: 386 har föreslagits, att undantaget under f) skall utgå ur

lagen.

I motionerna I: 234 och II: 390 har yrkats, att momentet måtte erhålla

följande avfattning: »skogsarbete, kolning därunder inbegripen, samt flottning

utom vid skiljeställe».

Det senare yrkandet innebär en återgång till den bestämmelse, som gällde

enligt 1919 års lag.

I propositionen nr 359 till 1921 års riksdag hade föreslagits, att undantaget

skulle hava avseende å »skogsarbete samt kolning i mila, ändock att

arbetet icke är att hänföra till skogsarbete, ävensom flottning utom vid

skiljeställe».

Genom denna förändring skulle från lagens tillämpning undantagas icke

blott sådan kolning i mila, som kunde räknas till skogsarbete, utan all dylik

kolning, var den än bedreves, sålunda även s. k. platskolning, såsom vid ett

sågverk eller en järnvägsstation. Anledning till denna förändring var den,

att arbetet vid milkolning ställde sig ungefär enahanda vid platskolning som

vid skogskolning — möjligen vore arbetet vid det förra slaget av kolning

till och med mer oregelbundet till följd därav, att milan vid platskolning

Utskottet.

Utskottet.

1921 års

riksdag.

s. 22 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

22 Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

ofta vore mer utsatt för blåst, än när den läge inne i skogen. Med hänsyn

till att arbetet vid platskolning delvis bestode i vakthållning och vore av

oregelbunden beskaffenhet, hade även arbetsrådet beträffande de därtill använda

arbetarna dels medgivit arbetstidens begränsning allenast genomsnittligt

för längre tidrymd och dels slutligen förklarat visst arbete såsom

mycket oregelbundet falla utom lagens tillämpning. För ifrågavarande undantag,

som endast skulle omfatta de med det egentliga kolningsarbetet

sysselsatta arbetarna och ej dem, som blott forslade fram virke till milorna,

ansågs även tala det avlöningssätt, med viss ersättning per utvunnen stig

kol, som vanligen tillämpades.

I propositionen till 1921 års riksdag hade bibehållits bestämmelsen i

1919 års lag beträffande flottning vid skiljeställe.

Inom riksdagen väcktes emellertid ett flertal motioner, vari yrkades, att

flottning jämväl vid skiljeställe skulle undantagas.

I sitt i ärendet avgivna utlåtande, nr 32, åberopade utskottet, att ett

stort antal flottningsföreningar av arbetsrådet erhållit anstånd med lagens

tillämpning. Vidare anförde utskottet följande:

Arbetsförhållandena vid skiljeställena äro av synnerligen växlande natur.

Vid en hel del smärre skiljeställen, särskilt de, som äro belägna högre upp

i vattendragen, är arbetet så oregelbundet, att arbetsrådet förklarat, att detsamma

är undantaget från arbetstidslagens tillämpning. Visserligen finnas

å andra sidan skiljeställen, där arbetet bedrives fullt industrimässigt och

regelbundet och där arbetstidslagen följaktligen kan tillämpas och delvis

redan kommit i tillämpning. Men mellan dessa båda grupper av skiljeställen

finnes ett stort antal dylika, där arbetet är mer eller mindre oregelbundet

och där således arbetstidslagens tillämpning stöter på svårigheter av

snart sagt för varje skiljeställe skiftande art och grad. Liksom det hittills

icke lyckats lagstiftningen att uppdraga någon gräns mellan de skiljeställen,

där lagen kan tillämpas, och de skiljeställen, där så icke kan ske, torde det

även för arbetsrådet komma att möta synnerlig svårighet att finna en dylik

gräns, och följden härav torde bliva, att därest arbetet vid skiljeställena

fortfarande bibehålies under lagen, anstånd med lagens tillämpning måste

beviljas i vida större utsträckning än vad som med bestämmelserna örn beviljande

av anstånd varit avsett.

På grund av dessa skäl, och då ett genomdrivande av arbetstidslagens

tillämpning vid de skiljeställen, där densamma ännu icke blivit genomförd,

skulle föranleda högst betydande och under nuvarande ekonomiska förhållanden

särdeles betänkliga ombyggnadskostnader, anser utskottet lämpligast,

att arbetet vid samtliga skiljeställen i likhet med övrigt flottningsarbete undantages

från lagens tillämpning.

Utskottets förslag godkändes av riksdagen; och lagen erhöll i förevarande

moment den avfattning, som ännu förefinnes.

Utskottet har icke funnit skäl vara förebragta för frångående av den

ståndpunkt, som riksdagen år 1923 intog till dessa frågor, och får alltså avstyrka

bifall till motionerna i förevarande delar.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

23

Undantag g).

Beträffande detta undantag, som avser upptagning av torv samt tillverkning

av bränntorv oell torvströ, Ilar i motionerna I: 234 och II: 390 samt

II: 386 yrkats, att detsamma skall utgå ur lagen.

Förevarande undantagsbestämmelse förekom icke i 1919 oell 1921 års

arbetstidslagar. Bestämmelsen infördes i 1923 års lag på förslag av andra

lagutskottet. Verkställd utredning hade enligt utskottets mening givit vid

handen, att den lagstadgade arbetstidsbegränsningen mött särskilt stora

svårigheter inom torvindustrien. Arbetet vore nämligen i övervägande grad

ett kortvarigt, oregelbundet säsongarbete, som i regel utfördes på ackord,

varvid arbetarna hade sina barn med sig till hj alp vid arbetet. Kravet på

torvindustriens undantagande från arbetstidslagens tillämpning stöddes jämväl

av det förhållandet, att nämnda verksamhet i flera avseenden står jordbruket

nära och att arbetarna inom torvindustrien till väsentlig del utgöras

av personer, som eljest äro sysselsatta inom jordbruket. Vid 1926 års riksdag

framställt förslag,'' att momentet måtte uteslutas, vann icke riksdagens

bifall.

Utskottet anser alltjämt, att ifrågavarande arbetes undantagande från arbetstidslagens

tillämpning måste anses väl motiverat.

Undantag h).

Undantaget avser »jordbruk jämte därtill hörande binäringar, vilka icke

bedrivas såsom självständiga företag, samt byggnadsarbete för jordbruk eller

sådan dess binäring, som nu nämnts, ävensom trädgårdsskötsel och djurskötsel,

ändock att arbetet bedrives utan samband med jordbruk».

I motionen II: 386 har hemställts, att momentet skall utgå.

I motionerna I: 234 och II: 390 har föreslagits, att momentet måtte erhålla

följande avfattning: »jordbruk, jämte sådana därtill hörande binäringar,

vilka icke bedrivas såsom självständiga företag, ävensom trädgårdsskötsel

och därmed förenad djurskötsel, ändock att arbetet bedrives utan samband

med jordbruk».

I 1919 och 1921 års arbetstidslagar hade från lagens tillämpning undantagits

»jordbruk jämte sådana därtill hörande binäringar, vilka icke bedrivas

såsom självständiga företag, ävensom trädgårdsskötsel och djurskötsel, ändock

att arbetet bedrives utan samband med jordbruk».

Jämväl i propositionen till 1923 års riksdag hade momentet sistnämnda

avfattning.

Andra lagutskottet erinrade i sitt i ärendet avgivna utlåtande, nr 13, att

från jordbrukets sida städse framhållits de olägenheter, som den lagstadgade

arbetstidsbegränsningen måste medföra för byggnadsarbeten, företagna

för tillgodoseende av jordbrukets behov. Utskottet föreslog fördenskull, att

från lagens tillämpning skulle undantagas jämväl byggnadsarbete för jordbruk

och därtill hörande binäring, som icke bedrevs som självständigt företag.

Detta förslag vann riksdagens bifall.

Utskottet.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

Utskottet.

Utskottet.

Utskottet.

24 Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

Undantagets utsträckande till djurskötsel utan samband med jordbruk är

motiverat, förutom av hänsyn till djurskyddet, därav, att ifrågavarande verksamhet

stundom måste bli i hög grad oregelbunden.

Utskottet ansluter sig till vad tidigare anförts såsom motiv för ifrågavarande

undantag, och kan med hänsyn härtill icke förorda bifall till de i

motionerna innefattade förslagen.

Undantag i).

Beträffande detta undantag, som avser arbete, som åligger trafikpersonal

vid järnväg, som är upplåten för allmän trafik, har i motionerna I: 234 och

II: 390 samt II: 386 yrkats, att detsamma skall utgå ur lagen.

Beträffande detta ändringsförslag gäller i avsevärd mån detsamma, som anförts

i avseende å arbete, som bedrives av staten. En på åttatimmarsdagen grundad

arbetstidsreglering har i stor utsträckning efter förhandlingar med personalen

redan genomförts. Tvångsvis genomförande av denna princip skulle måhända

i många fall medföra alltför stora svårigheter för de ekonomiskt betungade

enskilda järnvägarna. Utskottet kan fördenskull icke biträda motionärernas

förslag.

Undantag j)—l).

I motionen II: 386 har påyrkats, att nämnda moment skola utgå.

Utskottet anser icke skäl föreligga att tillstyrka bifall till motionen. Utskottet

vill erinra, att på riksdagens begäran för närvarande pågår utredning

dels av frågan örn arbetsvillkoren inom hotell- och restaurangyrket dels

rörande badhuspersonalens arbetsförhållanden.

Utskottet, som sålunda icke funnit sig kunna biträda något av de framställda

förslagen till ändring av 1 §, får alltså hemställa, att nämnda paragraf

måtte i den förnyade arbetstidslagen upptagas i oförändrat skick.

2§.

I motionerna I: 234 och II: 390 hemställes, att undantaget för medlem av

arbetarens familj endast skall hava avseende å företag, vari endast sysselsättas

medlemmar av familjen.

I motionen II: 386 föreslås, att »arbete, som utföres av medlem av arbetsgivarens

familj», skall utgöra undantag från lagens 1 §, samt att 2 § skall

hava följande lydelse:

Såsom arbetare skall vid tillämpningen av denna lag ej räknas disponent

eller annan befattningshavare i överordnad ställning.

Motivet för det i motionerna I: 234 och II: 390 framställda yrkandet torde

vara att söka däri, att det i lagen för närvarande intagna undantaget strider

mot bestämmelserna i § 2 i Wasliingtonkonventionen, vilken allenast medgiver

undantagande av företag, varj endast sysselsättas medlemmar av samma

familj.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15. 25

Såsom framgår av utskottets allmänna motivering kan utskottet icke godtaga

dylikt motiv för ändring. I övrigt Ilar utskottet icke funnit skäl förorda

bifall till motionärernas ifrågavarande förslag.

3 §•

Det beträffande denna paragraf i motionen II: 386 framförda yrkandet kan

utskottet icke förorda.

*§•

Förevarande lagrum bär i nu gällande lag följande lydelse:

Arbetsgivare må icke använda arbetare till arbete under längre tid, raster

oräknade, än 8 timmar av dygnet eller 48 timmar i veckan; dock må, därest

nyssnämnda begränsning av arbetstiden för vecka icke därigenom överskrides,

arbetstiden under något eller några av veckans dygn utsträckas till högst

9 timmar.

Bedrives arbete med regelbunden skiftindelning, må annan arbetstid än

nyss angivits tillämpas, såvitt därigenom icke uppkommer längre sammanlagd

arbetstid för en tidrymd av högst tre veckor, än att den motsvarar 48

timmar i veckan.

I motionerna I: 234 och II: 390 föreslås den ändring i andra stycket, att

annan arbetstid icke får tillämpas i annan mån än så erfordras för skiftväxling.

I motionen II: 386 föreslås i fråga örn första stycket, att bestämmelsen

»raster oräknade» skall utgå, att i stället skall tilläggas orden »däri inberäknat

event, väntetid och uppehåll i arbete», att utsträckningen av arbetstiden

endast får ske, örn överenskommelse därom ingås mellan arbetare och

arbetsgivare, samt att utsträckningen får avse högst 8V2 timmar. I stället

för andra stycket föreslås följande bestämmelser:

Fortgår arbetet kontinuerligt såväl natt som dag, må arbetstiden, raster

däri inräknade, icke överstiga 8 timmar av dygnet eller 48 timmar i veckan,

och må nyss angivna begränsning gälla den genomsnittliga arbetstiden under

en tidrymd av 2 veckor.

Vid gruvarbetet under jord och vid de öppna gruvorna norr om Polcirkeln

må arbetare icke användas under längre tid än 6 timmar av dygnet

eller 36 timmar i veckan, däri inberäkna! event, väntetid och uppehåll i

arbetet, undantagandes måltidsraster.

I arbetstiden vid gruvarbete inräknas tiden för ned- och infart samt utoch

uppfart.

Då de ifrågavarande yrkandena förelågo för utskottets ståndpunktstagande

vid 1926 års riksdag, yttrade utskottet, att enligt vad utskottet inhämtat den

nuvarande bestämmelsen i 4 § senare stycket varit till icke ringa nytta folden

under tryckta förhållanden arbetande järnhanteringen och att utskottet

fördenskull förordade paragrafens bibehållande i oförändrat skick.

Även örn den bestämmelse, mot vilken anmärkningar riktas i motionerna

I: 234 och II: 390, numera icke torde hava någon mera omfattande tillämpning,

synas knappast skäl förefinnas för ändring, då ju bestämmelsen icke

strider mot grunderna för ifrågavarande lagstiftning.

Utskottet.

Utskottet.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

Utskottet.

Utskottet.

Utskottet.

Utskottet.

26 Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

Anledning att vidtaga de i motionen II: 386 föreslagna ändringarna förefinnes

icke.

r 5 §''

1 mom.

Förevarande moment har följande lydelse:

Är för visst arbete arbetstiden i väsentlig mån beroende av årstiden eller

väderleken eller är den på grund av annat förhållande av växlande längd,

må .arbetsrådet, i den mån så prövas påkallat, medgiva, att arbetstiden, med

avvikelse från vad i 4 § stadgas, allenast begränsas så, att den i genomsnitt

för viss angiven tidrymd kommer att uppgå till högst 48 timmar i veckan.

I motionen II: 386 yrkas, att momentet skall utgå.

1 motionerna I: 234 och II: 390 hemställes, att efter orden »må arbetsrådet»

tilläggas orden »därest överenskommelse mellan arbetsgivar- och arbetarorganisationerna

förefinnes».

Utskottet avstyrker bifall till det i motionen II: 386 framförda yrkandet.

Yrkandet i motionerna I: 234 och II: 390 vilar på den förutsättningen, att

både arbetsgivare och arbetare alltid äro organiserade. Då så icke är förhållandet,

torde ett bifall till det i sistnämnda motioner framförda yrkandet

icke böra ifrågakomma.

2 mom.

Förslaget i motionen II: 386, att detta moment skall uteslutas, kan utskottet

icke tillstyrka.

3 mom.

Detta moment har i gällande lag följande lydelse:

Beträffande arbete, som fortgår allenast under kortare tid eller medför

synnerligen ringa ansträngning eller tillgodoser ändamål av synnerligen stort

allmänt intresse, må arbetsrådet, i den mån så prövas påkallat, medgiva

undantag från de i 4 § angivna begränsningar.

I motionen II: 386 yrkas, att bestämmelsen skall utgå.

I motionerna 1:234 och II: 390 hemställes, att momentet skall erhålla

följande ändrade lydelse:

_ För arbete med vakttjänstgöring, som medför synnerligen ringa ansträngning,

må arbetsrådet —----begränsningar.

Utskottet kan icke tillstyrka bifall till det i motionen II: 386 framförda

yrkandet. Det förslag, som innehålles i motionerna I: 234 och II: 390, är

föranlett med hänsyn till en eventuell ratifikation av Washingtonkonventionen.

Utskottet kan ej heller tillstyrka bifall till sistnämnda förslag.

4 mom.

Yrkandet i motionen II: 386, att detta moment skall uteslutas, kan icke

förordas av utskottet.

5 mom.

Det i motionerna framförda yrkandet, att jämväl detta moment skall uteslutas,

kan ej heller förordas av utskottet.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Andra layutskottets utlåtande Nr 15.

27

G §•

Beträffande förevarande lagrum har i motionen II: 386 föreslagits viss

ändrad lydelse. Någon motivering för det framställda ändringsförslaget har

ej anförts. Utskottet saknar anledning förorda bifall till ifrågavarande

förslag.

7 §■

1 mom.

Förslaget i motionen II: 386, att detta moment skall uteslutas, avstyrkes

av utskottet.

2 mom. första stycket.

I motionen II: 386 yrkas, att bestämmelsen, som innefattas i detta stycke,

skall utgå.

I motionerna I: 234 och II: 390 yrkas, att övertidens begränsning till »50

timmar under loppet av en kalendermånad» utbytes mot »48 timmar under

loppet av fyra veckor».

Det i sistnämnda motioner innefattade förslaget är överensstämmande

med det förslag, som av arbetsrådet framställdes vid 1926 års revision av

lagen. Arbetsrådet yttrade härom följande:

Enligt 5 § tredje stycket av 1919 års lag ägde arbetsrådet att för visst

arbete medgiva allenast sådan begränsning av arbetstiden, att denna sammanlagt

för en tidrymd av högst fyra veckor icke bleve längre, än att den motsvarade

48 timmar i veckan. Dylika medgivanden lämnades i mycket stor

omfattning (1,388 beslut rörande c:a 31,500 arbetare under tiden 1 november

1919—28 februari 1921) samt äga allt fortfarande gällande kraft i fråga örn

bland annat reparations- och transportarbeten vid flertalet industriföretag

av någon betydenhet.

Vid 1921 års lagrevision medgavs arbetsrådet rätt att enligt motsvarande

lagrum bestämma sammanlagda arbetstiden för annan tidrymd än högst fyra

veckor. Det visade sig dock, att bestämmelsen av år 1919 redan fått hävd

för sig, varför arbetsrådet i enlighet med från arbetsgivarna inkomna framställningar

även sedermera i flertalet av sina beslut funnit lämpligt att bibehålla

fyraveckorsperioden. Antalet dylika beslut har under de fyra sista

åren utgjort c:a 60, berörande c:a 2,300 arbetare.

Den sålunda vid flertalet medgivanden enligt lagens 5 § angivna tidsperioden

örn fyra veckor och den i 7 § för övertidsarbete gällande tidsperioden

örn en kalendermånad täcka icke varandra. Följden härav är, att

arbetsgivarna sakna möjlighet att avgöra, huruvida bestämmelserna i 7 §

riktigt tillämpas vid de talrika tillfällen, då medgivanden lämnats enligt

ifrågavarande mom. av 5 §. Att yrkesinspektionens tillsyn över lagens efterlevnad

i dessa fall hittills varit en ren fiktion, är också påtagligt.

Socialstyrelsen har genom 14 § 4 mom. i förslaget till arbetarskyddslag

sökt råda bot för detta missförhållande. Arbetsrådet tinner emellertid socialstyrelsens

förslag vara ur praktisk synpunkt mindre tillfredsställande. Det

skulle nämligen påkalla särskilda ansökningar och beslut i fråga örn envar

av de mer än ettusen arbetsgivare, som tidigare erhållit medgivande enligt

här avsedd del av 5 §. Jämväl beträffande arbetare, för vilka icke medgivits

här ifrågavarande undantag, torde med hänsyn till att arbetstiden i samband

med avlöningen ofta bokföres per vecka, den nu föreslagna tidsperioden

medföra vissa fördelar.

Utskottet.

Utskottet■

s. 28 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

Utskottet.

Utskottet.

28 Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

Arbetsrätt föreslår därför, att tidsperioderna för övertidsberäkningen i

7 § 2 morn. ändras till fyra veckor. Därmed vinnes utan vidare åtgärd den

önskvärda ^ överensstämmelsen med 5 §. Övertidsgränsen 50 timmar för

kalendermånad motsvaras närmast av 48 timmar eller något därunder för

fyra veckor. Arbetsrådet föreslår ny tidsbegränsning i enlighet därmed.

1 detta sammanhang anser sig arbetsrådet böra erinra örn motsvarande

lagbestämmelser och lagtillämpning i Finland. I detta land hava ävenledes

tidsperioder örn fyra veckor införts i stadganden örn arbetstiden vid

vissa arbeten av samma art, som avses i den svenska arbetstidslagens 5 §

1 mom. samt i bestämmelserna örn övertid. Aid den enligt yrkesinspektionens

anvisningar genomförda praktiska tillämpningen av lagen uppdelas

kalenderåret i med årets ingång begynnande fyraveckorsperioder, motsvarande

de i lagen angivna. Då ny arbetare anställes, räknas för honom särskilda

fyraveckorsperioder från anställningstidens början till årets utgång, varefter

han ingår i den för företaget i dess helhet gällande periodindelningen. En

dylik anordning torde i hög grad underlätta såväl en riktig lagtillämpning

som yrkesinspektionens kontrollarbete.

Mot det i motionerna I: 234 och II: 390 innefattade förslaget, vilket allenast

innebär en omläggning av beräkningsgrunden för övertiden men ej en

minskning i samma tid, har utskottet icke anmärkning att framställa utan

tillstyrker, att övertidsgränsen »50 timmar under loppet av en kalendermånad»

utbytes mot »48 timmar under loppet av fyra kalenderveckor».

Utskottet förutsätter härvid, att beräkningen kommer att ske efter fortlöpande

fyraveckorsperioder. Förslaget örn uteslutning av stycket kan utskottet

alltså icke biträda.

2 moni. andra stycket.

Det motionsvis framförda förslaget att utesluta detta stycke kan utskottet

icke biträda. Utskottet föreslår emellertid en ändring såsom följd av utskottets

förslag beträffande momentets första stycke.

3 moni.

Detta moment innehåller den bestämmelsen, att där ytterligare eftergift

är av trängande behov påkallad, arbetsrådet må meddela sådan, dock för

högst 150 timmar under loppet av ett kalenderår.

I motionen II: 386 föreslås, att momentet skall uteslutas.

I motionerna I: 234 och II: 390 föreslås ett stadgande av innehåll, att

eftergift får meddelas för högst 28 timmar under loppet av fyra veckor.

Därjämte föreslås, att följande bestämmelse skall införas: »Arbetslönen

för ifrågavarande övertidstimmar skall överstiga den ordinarie avlöningen

med minst 25 %.■»

Förslaget att utesluta momentet får utskottet avstyrka. Den föreslagna

begränsningen i övertidens beräkning kan utskottet ej heller tillstyrka.

Då övertid enligt förevarande moment endast får uttagas efter medgivande

av arbetsrådet, torde bestämmelsen icke medföra någon risk i skyddsavseende.

Förslaget att bestämma övertidsersättningen i arbetstidslagen kan utskottet

ej heller förorda.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets v flätande Kr 15.

29

4 och 5 mom.

Det i motionen II: 386 framställda förslaget att utesluta dessa moment

kan utskottet icke biträda.

Föreslagm ny paragraf.

I motionerna I: 234 oell II: 390 Ilar föreslagits, att i lagen måtte införas

en ny paragraf (i motionerna betecknad med nr 8) av följande lydelse:

^ Utnyttjas rätt till utsträckning av arbetstiden, varom stadgas i 7 § 1 eller

2 inom., på sådant sätt, att arbetstiden oskäligt förlänges, äger arbetsrådet,

i den män så prövas nödigt, föreskriva begränsning i avseende å nämnda

rättighets tillgodonjutande.

Da förevarande bestämmelse icke är påkallad av något verkligt behov ur

skyddssynpunkt, kan utskottet icke biträda, att densamma införes i lagstiftningen.

8 §•

I motionerna I: 234 och II: 390 föreslås införande i denna paragraf av

bestämmelsen, att arbetarna äga rätt att hos arbetsgivaren taga del av övertidsjournalen.

I motionen II: 386 föreslås införande av bestämmelsen, att övertidsjournalen

skall vara tillgänglig för samtliga arbetare å arbetsstället. I sistniimnda

motion föreslås därjämte ytterligare ändringar i lagrummet.

Utskottet anser sig böra i så måtto biträda de framställda yrkandena,

att utskottet föreslår, att arbetarna må äga rätt att genom utsedd representant

på anfordran erhålla del av övertidsjournalen.

Lagens föreskrifter örn förande av övertidsjournal eller däremot svarande

anteckningar lia tydligtvis för arbetsgivarna medfört besvärande förpliktelser,

vilka det måste anses angeläget att lätta, i den mån så låter sig göra utan

intrång på den åsyftade kontrollmöjligheten. Ifrågavarande föreskrifter lia

även underkastats upprepade ändringar, och har arbetsrådet i stor omfattning

utnyttjat sin i förevarande lagrum givna befogenhet att meddela eftergifter.

Rådet har emellertid härvidlag mött det hindret, att dess berörda

befogenhet endast avser sättet för anteckningarnas förande men icke den

tid, inom vilken anteckningsskyldigheten skall fullgöras.

I paragrafens början angives såsom regel, att nämnda skyldighet skall

fullgöras senast första dagen i näst därpå följande vecka, för såvitt ej fråga

är om sådana arbetsförhållanden, vid vilka övertidsarbetet först senare låter

sig beräkna. Nu angivna regel, som tillkom vid 1923 års riksdag efter förslag

av socialstyrelsen, motiverades med att anteckningsskyldigheten lämpligen

kunde fullgöras i samband med de bokföringsåtgärder, som vanligen

företoges vid veckans utgång. Regeln, som ersatte en bestämmelse örn auteckningsskyldighetens

fullgörande »näst därpå följande dag», medförde

givetvis en betydande lättnad för arbetsgivarna och torde få anses skäligen

tillfredsställande för de arbetsgivare, som utbetala arbetslönerna en gång i

veckan. Å de icke fåtaliga arbetsställen åter, där lönerna utbetalas för två

Utskottet.

Utskottet.

Utskottet.

s. 30 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

30 Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

veckor eller annan tidrymd, överskjutande en vecka, Ilar man fortfarande

varit förhindrad att föra anteckningarna om övertidsarbete i samband med

övriga bokföringsåtgärder rörande arbetstider och arbetslöner. På ovan anförda

grund har arbetsrådet ansett sig förhindrat att bevilja ansökningar

om eftergift i nu berörda avseende. För att sätta arbetsrådet i tillfälle att

tillmötesgå framställningar örn dylika, för kontrollen å lagens efterlevnad

oväsentliga men för näringslivet icke betydelselösa eftergifter, har utskottet

funnit sig böra föreslå, att orden »eller ock på annat av nämnda myndighet

godkänt sätt» i paragrafens första stycke måtte utbytas mot en bestämmelse

av det huvudsakliga innehåll, att arbetsrådet äger föreskriva, att

anteckning örn övertid får verkställas å annan tid och på annat sätt än

förut angivits i lagrummet. I samma stycke hava därjämte verkställts vissa

formella justeringar.

9 §•

De förändringar, som föreslås i motionen II: 386 beträffande arbetsrådets

sammansättning, kan utskottet icke förorda, utom beträffande förslaget, att

arbetsrådets ledamöter skola utses för en tid av två år i sänder.

I det förslag till lagstiftning örn begränsning av arbetstiden, som år 1919

avgavs av den s. k. arbetstidskommittén, framhölls, att det vore möjligt att

efter några år, sedan det hopade arbete, som genomförandet av lagstiftningen

rörande arbetstidens reglering otvivelaktigt komme att medföra för arbetsrådet,

och sedan riktlinjerna för denna lagstiftnings tillämpning hunnit utformas,

arbetsrådets uppgifter skulle kunna överflyttas på socialstyrelsen.

Med hänsyn härtill hade föreslagits, att uppdragstiden skulle begränsas till

två år.

Förslaget upptogs i propositionerna till 1919 års lagtima och urtima

riksdagar och dylik bestämmelse inflöt även i 1919 års lag i ämnet. Bestämmelsen

kvarstod sedermera i 1921 års lag. Föreskriften borttogs vid

revisionen 1923 av den anledning, att den ej lät sig väl förena med bestämmelsen

örn lagens giltighetstid, vilken föreslagits till tre år.

I det till lagrådet år 1925 remitterade förslaget om definitiv lagstiftning

i ämnet hade tidsbegränsningen icke upptagits. Häremot framställde lagrådet

erinran och hemställde, att, därest inskränkningen av lagens giltighetstid

till viss tid bortfölle, stadgandet, att ledamöterna skulle utses för

en tid av två år i sänder, måtte återinföras i lagen. Detta iakttogs sedermera

vid avfattningen av propositionen till 1926 års riksdag.

Stadgandet borttogs emellertid under riksdagsbehandlingen, enär förslaget

till definitiv lagstiftning icke godkändes.

Slutligen är att erinra, att socialstyrelsen under förarbetena till 1926 års

revision framställt förslag örn arbetstidsärendenas överflyttning från arbetsrådet

till socialstyrelsen.

Utskottet har, såsom inledningsvis omnämndes, ansett sig — med bifall till

det motionsvis framställda yrkandet — böra föreslå, att arbetsrådets ledamöter

utses av Konungen för en tid av två år i sänder. Härmed har utskottet

icke velat taga ståndpunkt till frågan om arbetstidsärendenas överflyttning

s. 31 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Kr 15. 31

till socialstyrelsen, ej heller om lämpligheten att framdeles föreskriva annan

tid för utseende av ifrågavarande ledamöter.

10-15 §§.

De långt gående ändringsförslag, som beträffande dessa lagrum framföras

i motionen II: 386, kan utskottet icke förorda.

Ikraftträdelse- och övergångsbestämmelserna.

Utskottets förslag ifråga örn dessa bestämmelser äro motiverade därav,

att utskottet föreslår permanent lagstiftning.

Ehuru utskottet förutsätter ändringar i gällande lags materiella bestämmelser

allenast i ett par avseenden, har utskottet likväl ansett lämpligt

föreslå riksdagen att nu antaga ny lag i ämnet i stället för att utan tidsbegränsning

förlänga nu gällande provisoriska lag.

Skrivelseförslag.

Utskottet kan icke biträda det i motionen II: 386 framställda förslaget

örn skrivelse till Kungl. Majit med begäran örn utredning och förslag för

nästa års riksdag rörande sådana ändringar i lagen, att arbetstiden fastställes

för arbetare inom industrien i allmänhet till högst 7 timmar för

dygn eller 42 timmar i veckan och för arbetare i särskilt tungt eller hälsovådligt

arbete till högst 6 timmar för dygn eller 36 timmar i veckan.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen med anledning av Kungl. Majis förevarande

förslag och de i ämnat väckta motionerna måtte för sin

del antaga följande

Lag

om arbetstidens begränsning.

Härigenom förordnas som följer:

CGällande lydelse.) (Utskottets förslag.)

1 §•

Denna lag ager tillämpning å varje rörelse, industriell eller icke, så ock

å hus-, väg- eller vattenbyggnad, vattenavledning eller annat dylikt särskilt

arbetsföretag, för såvitt i rörelsen eller företaget till arbete för arbetsgivares

räkning i regel användas flera än fyra arbetare, häri icke inräknad arbetare,

som användes till arbete, vilket avses i a)—1) här nedan.

Från lagens tillämpning undantagas:

a) arbete, som utföres i arbetarens hem eller eljest under sådana förhållanden,

att det ej kan anses tillkomma arbetsgivaren att vaka över arbetets

anordnande,

Utskottet.

Utskottet.

Utskottet.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Andra lagutskottets utlåtande Nr lo.

(Gällande lydelse.) (Utskottets förslag.)

b) arbete, som till sin natur är så oregelbundet, att det icke kan förläggas

till bestämda tider,

c) arbete, som bedrives av staten,

d) arbete, som tiar till ändamål att bereda sjukvård, fattigvård, uppfostran

eller undervisning eller att tillgodose annat därmed jämförligt behov,

e) skeppstjänst, som omförmäles i lagen örn arbetstiden å svenska fartyg,

ävensom fiske,

f) skogsarbete samt kolning i mila, ändock att arbetet icke är att hänföra

till skogsarbete, ävensom flottning,

g) upptagning av torv samt tillverkning av bränntorv och torvströ,

li) jordbruk jämte därtill hörande binäringar, vilka icke bedrivas såsom

självständiga företag, samt byggnadsarbete för jordbruk eller sådan dess binäring,

som nu nämnts, ävensom trädgårdsskötsel och djurskötsel, ändock

att arbetet bedrives utan samband med jordbruk,

i) arbete, som åligger trafikpersonal vid järnväg, som är upplåten för allmän

trafik,

j) arbete, som åligger biträde i handelsbod, rakstuga, frisörsalong eller

badinrättning,

k) sådant arbete i hotell-, restaurang- eller kaférörelse, som är att hänföra

till allmänhetens direkta betjänande, samt

l) arbete, som åligger portvakt och av honom väsentligen förrättas i hans

bostad.

2 §■

Såsom arbetare skall vid tillämpning av denna lag ej räknas medlem av

arbetsgivarens familj; samt ej heller

verkmästare eller annan befattningshavare i överordnad ställning,

ritare, bokhållare eller därmed jämställd person,

kontorsvaktmästare eller annat underordnat kontorsbiträde.

3 §•

På begäran av domstol, allmän åklagare, yrkesinspektör, bergmästare eller

den, vars rätt därav beröres, åligger det arbetsrådet att avgöra, huruvida

visst arbete är att hänföra till sådant, varå denna lag äger tillämpning, eller

huruvida viss arbetstagare är att enligt lagen räkna såsom arbetare.

Ar mål, som handlägges vid domstol, beroende av fråga, varom i första

stycket förmäles, skall domstolen hänskjuta frågan till arbetsrådet, när part

sådant äskar eller domstolen finner det nödigt; och må slutligt utslag av

domstolen ej meddelas, förrän arbetsrådets beslut kommit domstolen tillhanda.

I annan fråga rörande lagens tillämpning, än som i första stycket avses,

har arbetsrådet att på begäran av domstol, allmän åklagare, yrkesinspektör,

bergmästare eller den, vars rätt av frågan beröres, avgiva utlåtande.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

33

(Gällande lydelse.) (Utskottets förslag.)

^ §•

Arbetsgivare må icke använda arbetare till arbete under längre tid, raster

oräknade, än 8 timmar av dygnet eller 48 timmar i veckan; dock må, därest

nyssnämnda begränsning av arbetstiden för vecka icke därigenom överskrides,

arbetstiden under något eller några av veckans dygn utsträckas till högst 9

timmar.

Bedrives arbete med regelbunden skiftindelning, må annan arbetstid än

nyss angivits tillämpas, såvitt därigenom icke uppkommer längre sammanlagd

arbetstid för en tidrymd av högst tre veckor, än att den motsvarar 48 timmar

i veckan.

5 §’

1 mom. Är för visst arbete arbetstiden i väsentlig mån beroende av årstiden

eller väderleken eller är den på grund av annat förhållande av växlande

längd, må arbetsrådet, i den mån så prövas påkallat, medgiva, att

arbetstiden, med avvikelse från vad i 4 § stadgas, allenast begränsas så, att

den i genomsnitt för viss angiven tidrymd kommer att uppgå till högst 48

timmar i veckan.

2 morn. Finnes arbete, som bedrives med tre skiftlag, på grund av synnerliga

skäl böra fortgå jämväl under sön- och helgdagar, må arbetsrådet, i

den mån så prövas påkallat, medgiva därför erforderligt undantag.

3 mom. Beträffande arbete, som fortgår allenast under kortare tid eller

medför synnerligen ringa ansträngning eller tillgodoser ändamål av synnerligen

stort allmänt intresse, må arbetsrådet, i den mån så prövas påkallat,

medgiva undantag från de i 4 § angivna begränsningar.

4 mom. Skulle i annat fall, än som avses i 1, 2 eller 3 morn., undantag

från bestämmelse i 4 § prövas påkallat till undvikande av allvarligt missförhållande,

äger arbetsrådet lämna medgivande därtill.

5 mom. Undantag må ock av arbetsrådet medgivas, då det av uttalande

av arbetarnas sammanslutning eller sammanslutningar eller annorledes framgår,

att det stora flertalet av de arbetare, som skulle beröras av undantaget,

finna detsamma önskvärt och arbetstiden ej därigenom kommer att oskäligt

utsträckas.

6 §•

Har natur- eller olyckshändelse eller annan omständighet, som ej kunnat

förutses, vållat avbrott i ett företags drift eller ock medfört överhängande

fara för sådant avbrott eller för skada å liv, hälsa eller egendom, må arbetare,

i den mån så är nödigt med hänsyn till berörda förhållande, användas

till arbete utöver tid, som angives i 4 § eller kan hava bestämts med stöd

av 5 §. Örn sådant arbete samt dess anledning, omfattning och varaktighet

åligger det arbetsgivaren att senast inom två dygn från dess början göra

anmälan till arbetsrådet.

Arbetet må icke fortsättas utöver sist angivna tid, utan att tillstånd därtill

sökts hos nämnda myndighet. Angående sådan ansökan har arbetsrådet att

ofördröjligen meddela beslut.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 9 sami. 2 avd. 11 käft. (Nr 15.) m 30 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

(Gällande lydelse.) (Utskottets förslag.)

Anmälan eller ansökan, varom bär är sagt, må anses gjord, när densamma

i betalt brev avlämnats till allmänna posten.

7 §•

1 mom. Till sådana förberedelse- eller avslutningsarbeten, som för driftens

ohindrade gång nödvändigtvis måste utföras före eller efter den allmänna

arbetstiden, må nödigt antal arbetare, vilka fyllt aderton år, användas

under högst sju timmar i veckan utöver den tid, varunder de enligt denna

lag eller med stöd av densamma meddelad eftergift eljest få användas till

arbete.

2 mom. Finner arbetsgivare i annat

fall, än som avses i 6 §, med hänsyn

till särskilt förhållande påkallat att

använda arbetare till arbete utöver

tid, som angives i 4 § eller kan hava

bestämts med stöd av 5 §, vare därtill

berättigad i avseende å arbetare,

som fyllt aderton år, för högst 50 timmar

under loppet av en kalendermånad

och 200 timmar under loppet av ett

kalenderår.

Utsträckt arbetstid, varom här är

fråga, må även, med iakttagande av

motsvarande begränsning, beräknas

för kortare tidrymd än kalendermånad;

åliggande det i sådant fall arbetsgivaren

att på förhand i journal eller

annan handling, vari anteckning enligt

8 § skall göras, anteckna ej mindre

dagen, då dylik utsträckt arbetstid

skall börja tillämpas, än även den tidrymd,

för vilken beräkningen skall ske.

2 mom. Finner arbetsgivare i annat

fall, än som avses i 6 §, med hänsyn

till särskilt förhållande påkallat att

använda arbetare till arbete utöver

tid, som angives i 4 § eller kan hava

bestämts med stöd av 5 §, vare därtill

berättigad i avseende å arbetare,

som fyllt aderton år, för högst 48 timmar

under loppet av fyra kalenderveckor

och 200 timmar under loppet av

ett kalenderår.

Utsträckt arbetstid, varom här är

fråga, må även, med iakttagande av

motsvarande begränsning, beräknas

för kortare tidrymd än fyra veckor;

åliggande det i sådant fall arbetsgivaren

att på förhand i journal eller

annan handling, vari anteckning enligt

8 § skall göras, anteckna ej mindre

dagen, då dylik utsträckt arbetstid

skall börja tillämpas, än även den tidrymd,

för vilken beräkningen skall ske.

3 mom. Är ytterligare eftergift av trängande behov påkallad, må sådan,

dock för högst 150 timmar under loppet av ett kalenderår, meddelas av arbetsrådet.

4 mom. På arbetsrådet ankommer att pröva i vad mån den, som fyllt

sexton men ej aderton år, må användas till arbete, som avses i denna

paragraf.

5 mom. I fråga örn arbetares skyldighet att utföra arbete, som avses i

denna paragraf, gäller vad därom kan anses vara med arbetsgivaren överenskommet,

men åligger det arbetsgivaren tillse, att icke arbetaren genom

användande till dylikt arbete utsättes för överansträngning eller ohälsa.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

35

(Gällande lydelse.)

(Utskottets förslag.)

8 §•

Rörande arbetares användande till

arbete enligt 6 eller 7 § åligger det

arbetsgivaren att senast den första

söc^ewdagen i näst därpå följande

kalendervecka eller, därest då icke kan

avgöras, huruvida arbetstiden är att

hänföra till sådan, som avses i nämnda

paragrafer, så snart sådant kan bedömas.

göra anteckning i särskild

journal, upprättad enligt formulär,

som fastställes av arbetsrådet. Nämnda

myndighet äger dock föreskriva, att

anteckning örn övertid får verkställas

å annan tid och på annat sätt än nu

angivits. I fråga örn sådan förlängd

arbetstid, som avses i 7 § 1 morn.,

är arbetsgivaren icke pliktig göra

dylik anteckning, där arbetstiden finnes

behörigen upptagen å det i 11 § 2

mom. föreskrivna arbetstidsschema.

Arbetarna äga rätt att genom utsedd

representant på anfordran erhålla del

av övertidsjournalén.

Beslut av arbetsrådet enligt 6 eller 7 § skall biläggas journal eller annan

handling, däri anteckning enligt första stycket skall göras, och skall journalen

eller handlingen jämte bilagda beslut förvaras å arbetsstället under

minst tre år, räknat beträffande journalen eller handlingen från den tid, då

sista anteckningen gjordes däri, och beträffande beslutet från detsammas

datum.

Rörande arbetares användande till

arbete enligt 6 eller 7 § åligger det

arbetsgivaren att senast den första

dagen i näst därpå följande vecka eller,

därest då icke kan avgöras, huruvida

arbetstiden är att hänföra till sådan,

som avses i nämnda paragrafer, så

snart sådant kan bedömas, göra anteckning

i särskild journal, upprättad

enligt formulär, som fastställes av

arbetsrådet, eller ock på annat av

nämnda myndighet godkänt sätt. I

fråga örn sådan förlängd arbetstid, som

avses i 7 § 1 morn., är dock arbetsgivaren

icke pliktig göra dylik anteckning,

där arbetstiden finnes behörigen

upptagen å det i 11 § 2 mom. föreskrivna

arbetstidsschema.

9

1 mom. Arbetsrådet består av minst

sju ledamöter, vilka utses av Konungen.

Av ledamöterna skola två

utses bland personer, föreslagna av

sådana rikssammanslutningar av arbetsgivare,

vilkas medlemmar sysselsätta

tillhopa minst 50,000 arbetare,

samt två bland personer, föreslagna

av sådana rikssammanslutningar av

arbetare, som räkna minst 50,000 medlemmar.

För nämnda fyra ledamöter

skola i enahanda ordning utses minst

§•

1 mom. Arbetsrådet består av minst

sju ledamöter, vilka utses av Konungen

för en tid av två år i sänder.

Av ledamöterna skola två utses bland

personer, föreslagna av sådana rikssammanslutningar

av arbetsgivare,

vilkas medlemmar sysselsätta tillhopa

minst 50,000 arbetare, samt två bland

personer, föreslagna av sådana rikssammanslutningar

av arbetare, som

räkna minst 50,000 medlemmar. För

nämnda fyra ledamöter skola i ena
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Andra lagutskottets utlåtande Kr 15.

(Gällande lydelse.)

(Utskottets förslag.)

dubbelt så många suppleanter. Förslag,

som ovan sägs, skall, för att

vinna avseende, upptaga minst dubbelt

så många personer som de, vilka skola

med ledning av förslaget förordnas

till ledamöter eller suppleanter. Har

förslag icke avgivits, varde förordnande

ändock av Konungen meddelat.

banda ordning utses minst dubbelt

så många suppleanter. Förslag, som

ovan sägs, skall, för att vinna avseende,

upptaga minst dubbelt så många

personer som de, vilka skola med

ledning av förslaget förordnas till

ledamöter eller suppleanter. Har förslag

icke avgivits, varde förordnande

ändock av Konungen meddelat.

Övriga ledamöter skola utses bland personer, som icke kunna anses företräda

arbetsgivar- eller arbetarintressen, och förordnar Konungen en av dessa

ledamöter till rådets ordförande och chef samt en till ställföreträdare för

denne. Minst en av de utan förslag utsedda ledamöterna skall vara lagkunnig

man, vilken fullgjort vad författningarna föreskriva örn dem, som må

nyttjas uti domarämbeten.

2 mom. Ledamot eller suppleant, som i 1 mom. avses, skall vara svensk

medborgare och hava uppnått tjugufem års ålder. Ej må befattningen innehavas

av den,

som står under förmynderskap,

som är i konkurstillstånd eller vars egendom, utan att vara avträdd till

konkurs, förvaltas för borgenärers räkning,

som är förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas eller eljest på

grund av honom ådömd straffpåföljd icke må utöva allmän befattning eller

genom utslag, vilket ännu icke vunnit laga kraft, är dömd till straffpåföljd,

varom sist förmäles, eller som är under framtiden ställd för brott, vilket

kan medföra sådan påföljd, eller

som blivit dömd ovärdig att föra andras talan inför rätta.

3 mom. Mot ledamot av arbetsrådet gälla samma jäv, som i rättegångsbalken

stadgas i fråga örn domare.

4 mom. Har ledamot eller suppleant, som representerar arbetsgivare eller

arbetare, åtagit sig uppdraget, åge han ej att varda därifrån entledigad,

med mindre särskilda omständigheter därtill föranleda. Avsägelse av uppdraget

prövas av Konungen.

Avgår ledamot eller suppleant, förordnar Konungen för återstående delen

av den tid, för vilken den avgångne varit förordnad, annan ledamot eller

suppleant.

5 mom. Skulle ledamot, som representerar arbetsgivare eller arbetare,

vid sammanträde utebliva eller finnas vara av jäv hindrad att tjänstgöra,

och kan ej suppleant tillkallas, äger arbetsrådet utse lämplig person att vid

det tillfället träda i den uteblivne eller jävige ledamotens ställe.

6 morn. Ärenden, som behandlas av arbetsrådet, må avgöras av fem ledamöter,

så ock av fyra, där de äro örn beslutet ense. Ej må flera än sju

ledamöter deltaga i behandlingen av ärende inför arbetsrådet.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

37

(Gällande lydelse.) ( Utskottets förslag.)

Vid besluts fattande skola lika. antal representanter för arbetsgivare och

arbetare samt minst en lagfaren ledamot bland dem, som utsetts utan förslag,

närvara.

7 mom. Vid handläggning av annat på arbetsrådet ankommande ärende

rörande förhållandet mellan arbetsgivare och arbetare än sådant, som avses

i 5 § 5 mom. eller 10 § 2 morn., bör rådet i regel ej blott bereda vederbörande

arbetsgivare och arbetare tillfälle att yttra sig utan även på lämpligt

sätt söka samråd med representanter för arbetsgivare och arbetare inom

verksamhetsområdet i fråga. Beslut, som avses i 7 § 4 morn., skall, såvitt

möjligt, fattas efter samråd med socialstyrelsen.

Till utredning av ärende må arbetsrådet låta vid allmän underrätt höra

vittnen och sakkunniga. Finner arbetsrådet sådan åtgärd nödig, äger rådet

därom göra framställning hos den underrätt, inom vars område den, som skall

höras, har sitt hemvist eller någon tid uppehåller sig, och varde denne

genom rättens eller domarens försorg till rätten kallad. Rätten äger tilllägga

vittne och sakkunnig ersättning med vad som prövas skäligt. Sedan

förhöret hållits, skall rätten tillställa arbetsrådet protokoll däröver.

Kostnaderna för förhör, som ovan sägs, bestridas av allmänna medel.

Arbetsrådets beslut och utlåtanden meddelas avgiftsfritt.

8 mom. Beslut, som enligt 6 eller 7 § ankommer på arbetsrådet, må i

brådskande fall meddelas av dess ordförande eller vid förfall för ordföranden

av hans ställföreträdare eller, örn jämväl denne är hindrad, av den återstående

utan förslag utsedde ledamoten eller, där de utan förslag utsedda ledamöternas

antal överstiger tre, den bland dem, som rådet därtill förordnat.

Har beslut i sådan ordning meddelats, tage arbetsrådet vid sitt första därefter

följande sammanträde under omprövning, huruvida beslutet skall äga

bestånd.

.9 mom. Arbetsrådet äger att, när skäl därtill föreligga, i avbidan på närmare

utredning meddela beslut, som gäller endast tills vidare.

10 mom. Över arbetsrådets beslut må klagan ej föras.

11 mom. Närmare föreskrifter angående avgivande av förslag, som i 1

mom. sägs, och örn arbetsrådets verksamhet må meddelas av Konungen.

10 §.

1 mom. Beträffande annat arbete i hotell-, restaurang- eller kaférörelse

än sådant, varom i 1 § k) är sagt, må Konungen, där tillämpningen av

4 § prövas medföra synnerliga svårigheter, på framställning av arbetsrådet

eller efter dess hörande, föreskriva annan begränsning av tiden för arbetares

användande.

2 mom. Axo sådana rikssammanslutningar av arbetsgivare och arbetare,

som kunna anses företräda flertalet arbetsgivare och arbetare inom visst

verksamhetsområde, ense om viss eftergift i något avseende, varom stadgas

i 5 § eller 7 § 3 morn., må Konungen, på framställning av arbetsrådet eller

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

(Gällande lydelse.) (Utskottets förslag)

efter dess hörande, förordna, att eftergiften må inom verksamhetsområdet

i fråga allmänt tillgodonjutas.

3 mom. Skulle tillämpningen av denna lag medföra sådana svårigheter

för visst arbete eller företag, att dess fortsatta bedrivande därigenom äventyras,

må Konungen, på framställning av arbetsrådet eller efter dess hörande,

medgiva av förhållandena påkallat undantag från lagens tillämpning.

11 §■

1 mom. Tillsyn å efterlevnaden av denna lag utövas av yrkesinspektionens

befattningshavare; och skall därvid i tillämpliga delar lända till efterrättelse

vad som finnes stadgat rörande tillsyn å efterlevnaden av lagen örn arbetarskydd

den 29 juni 1912.

2 mom. A arbetsställe, där sådant arbete, som avses i 15 § lagen örn arbetarskydd,

bedrives på stadigvarande sätt, skola å lämplig plats finnas anslagna

ej mindre denna lag än även arbetstidsschema, angivande när arbetet

börjar och slutar eller, där arbetet bedrives med skiftindelning, när arbetet

börjar och slutar för varje skiftlag, ävensom såvitt möjligt början och slut

för varje rast, varigenom arbetet avbrytes.

12 §.

Använder arbetsgivare arbetare till arbete i strid mot vad i denna lag är

stadgat eller mot föreskrift, som meddelats med stöd av lagen, straffes med

böter från och med tio till och med ettusen kronor. Ar arbetaren under

aderton år och har användandet skett med faders eller målsmans vetskap

och vilja, vare fadern eller målsmannen förfallen till böter från och med

fem till och med femtio kronor.

Den, som under tid, då han är ställd under åtal för förseelse, varom i

denna paragraf förmäles, fortsätter samma förseelse, skall, när han varder

därtill lagligen förvunnen, för varje gång stämning därför utfärdats och delgivits,

fällas till det ansvar, som är bestämt för sådan förseelse.

13 §.

Försummar arbetsgivare att fullgöra anmälningsskyldighet, som föreskrives

i 6 §, eller att iakttaga vad enligt 8 § eller 11 § 2 mom. åligger honom,

straffes med böter från och med fem till och med femhundra kronor.

Har arbetsgivare mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift i anteckning,

som avses i 8 §, straffes med böter från och med femtio till och med ettusen

kronor.

14 §.

Förseelse mot denna lag åtalas vid polisdomstol, där särskild sådan är

inrättad, men eljest hos poliskammare eller, där sådan ej finnes, vid allmän

domstol.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

39

(Gällande lydelse.) (Utskottets förslag.)

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas tillgång till

böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmän strafflag.

15 §.

Beträffande verksamhet, som bedrives av kommun, skall vad i denna lag

är stadgat angående arbetsgivare gälla arbetsföreståndaren.

16 §•

Där i lag eller författning ytterligare begränsning stadgats beträffande

användande av minderårig eller kvinna till arbete, skall sådan begränsning

lända till efterrättelse.

1) Denna lag träder i kraft den 1 1) Denna lag träder i kraft den 1

januari 1927 samt gäller till och med januari 1931.

den 31 december 1930; skolandet fråga

örn sådan under Uden för lagens giltighet

begången förseelse, som avses i 12

eller 13 §, vad i lagen är stadgat fortfara

att gälla även efter sistnämnda

dag.

2) Vederbörande myndighet äger att jämväl innan denna lag trätt i kraft

vidtaga åtgärd, som avses i 5, 7 eller 10 §.

3) Eftergift, som med stöd av lag 3) Eftergift, som med stöd av lag

den 17 oktober 1919, den 22 juni 1921 den 17 oktober 1919, den 22 juni 1921,

eller den 22 juni 1923 örn arbetstidens den 22 juni 1923 eller den 4 juni 1926

begränsning beviljats utan begräns- örn arbetstidens begränsning beviljats

ning till viss tid, skall, i den mån utan begränsning till viss tid, skaili

vederbörande myndighet ej annorlunda den mån vederbörande myndighet ej

bestämmer, fortfarande tills vidare äga annorlunda bestämmer, fortfarande

giltighet.

tills vidare äga giltighet.

B) att motionerna nr 234 i första kammaren samt nr 386,

390 och 392 i andra kammaren, i den mån desamma icke kunna

anses besvarade genom vad utskottet ovan under A) hemställt,

icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 22 mars 1930.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Utskottet.

Andra lagutskottets utlåtande nr lo. Reservationer.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Westman, von Sydow, Linder*, Almkvist, Sigfrid

Hansson, Thorberg, Osterström och Mellén;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Magnusson i Skövde, Hage,

Johanson i Stockholm*, Andersson i Rasjön, Björnberg*, Gardell i Gans och Sandström.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer:

1) av herrar Westman, von Sydow, Mellén, Magnusson i Skövde, Gardell

i Gans och Sandström, vilka ansett, att utskottets yttrande från och med

kantrubrik »Utskottet» å sid. 10 bort hava följande lydelse:

Giltighetstiden för lagen den 4 juni 1926 om arbetstidens begränsning

utlöper med utgången av innevarande år. I den föreliggande propositionen

har föreslagits, att det nuvarande provisoriet förlänges till och med

den 31 december 1933. De skäl, som i propositionen anföras till stöd

för denna åtgärd, har utskottet funnit övertygande och kan förty icke

förorda bifall till det motionsvis framförda förslaget att nu giva lagen

permanent karaktär.

I motionerna — — — — s. k. Washingtonkonventionen.

Utskottet — — — -— övervägande.

Utskottet — — — — inom utskottet.

1 §•

(= utskottet.)

2 §■

(= utskottet.)

3 §•

(= utskottet.)

3 §•

(= utskottet.)

o §■

(= utskottet.)

6 §•

(= utskottet.)

7 §•

(— utskottet.)

8 §•

(= utskottet.)

s. 41 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15. Reservationer.

41

9 §•

De förändringar, som föreslås i motionen II: 386 beträffande arbetsrådets

sammansättning, anser sig utskottet icke böra förorda.

(=

(=

På

utskottet.)

10—15 §§.

Skrivelseförslag.

utskottet.)

grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen med anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

förslag och de i ämnet väckta motionerna måtte

för sin del antaga följande

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 4 juni 1926 (nr 162)

om arbetstidens begränsning.

Härigenom förordnas, att lagen den 4 juni 1926 örn arbetstidens begränsning,

vilken lag gäller till och med den 31 december 1930, skall äga

fortsatt giltighet till och med den 31 december 1933, dock att från och

med den 1 januari 1931

dels 7 § 2 mom. och 8 § i samma lag skola, 8 § i nedan angivna

delar, hava följande ändrade lydelse:

7 §•

2 mom. Finner arbetsgivare i annat fall, än som avses i 6 §, med

hänsyn till särskilt förhållande påkallat att använda arbetare till arbete

utöver tid, som angives i 4 § eller kan hava bestämts med stöd av 5 §,

vare därtill berättigad i avseende å arbetare, som fyllt aderton år, för

högst 48 timmar under loppet av fyra kalenderveckor och 200 timmar under

loppet av ett kalenderår.

Utsträckt arbetstid, varom här är fråga, må även, med iakttagande av

motsvarande begränsning, beräknas för kortare tidrymd än fyra veckor;

åliggande det i sådant fall arbetsgivaren att på förhand i journal eller

annan handling, vari anteckning enligt 8 § skall göras, anteckna ej mindre

dagen, då dylik utsträckt arbetstid skall börja tillämpas, än även den tidrymd,

för vilken beräkningen skall ske.

8 §■

Körande arbetares användande till arbete enligt 6 eller 7 § åligger det

arbetsgivaren att senast den första söcZrendagen i näst därpå följande lea
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 Andra lagutskottets utlåtande Nr 15. Reservationer.

lenderxeeka eller, diirest då icke kan avgöras, huruvida arbetstiden är att

hänföra till sådan, som avses i nämnda paragrafer, så snart sådant kan

bedömas, göra anteckning i särskild journal, upprättad enligt formulär,

som fastställes av arbetsrådet. Nämnda myndighet äger dock föreskriva,

att anteckning örn övertid får verkställas å annan tid och på annat sätt än

nu angivits. I fråga örn sådan förlängd arbetstid, som avses i 7 § 1

morn., är arbetsgivaren icke pliktig göra dylik anteckning, där arbetstiden

finnes behörigen upptagen å det i 11 § 2 mom. föreskrivna arbetstidsschema.

Arbetarna äga rätt att genom utsedd representant på anfordran erhålla del

av öv ertidsjour nalén.

Beslut av arbetsrådet — — — — från detsammas datum.

dels ock slutbestämmelserna i lagen skola lyda sålunda:

1) I fråga om sådan under tiden för lagens giltighet begången förseelse,

som avses i 12 eller 13 §, skall vad i lagen är stadgat fortfara att gälla

även efter den 31 december 1933.

2) Eftergift, som med stöd av lag den 17 oktober 1919, den 22 juni

1921 eller den 22 juni 1923 örn arbetstidens begränsning beviljats utan

begränsning till viss tid, skall, i den mån vederbörande myndighet ej

annorlunda bestämmer, fortfarande tills vidare äga giltighet.

B) att motionerna nr 234 i första kammaren samt nr 386,

390 och 392 i andra kammaren, i den män desamma icke

kunna anses besvarade genom vad utskottet ovan under A)

hemställt, icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

2) av herrar Linder, Sigfrid Hansson, Thorberg, Magnusson i Kalmar, Hage

och Johanson i Stockholm, vilka ansett, att utskottets yttrande från och

med kantrubrik »Utskottet» å sid. 10 bort hava följande lydelse:

Lagen örn arbetstidens begränsning har ägt tillämpning under en period

av tio år, och därunder gjorda erfarenheter visa, att denna lagstiftning

nu synes kunna göras av permanent karaktär. Kommerskollegiums undersökning

av åttatimmarslagens verkningar beträffande produktionens utveckling

inom vissa industrigrenar har i det stora hela visat bilden av en

energisk och målmedveten strävan från industriens sida till anpassning

efter de ändrade produktionsförhållanden, som inträtt genom arbetstidens

minskning till följd av arbetstidslagens tillämpning. Yerkningarna därav

i form av minskad produktion per år och arbetare hade sålunda i ett

flertal fall kunnat kompenseras genom tekniska förbättringar, bättre utnyttjande

av arbetstiden m. m., varigenom en produktionsökning per

arbetstimme möjliggjorts av den betydenhet, att den helt eller delvis motvägt

eller i vissa fall t. o. m. mer än uppvägt arbetstidens förkortning.

Industrien hade sålunda alltmer anpassat sig efter de ändrade förhållanden,

s. 43 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15. Reservationer. 43

som åttatimmarslagens genomförande medfört. Ett upprivande av grunderna

för denna lagstiftning synes numera av såväl politisk som praktisk

synpunkt ogenomförbart oell dessutom tämligen ändamålslöst. Aven i

utlandet synas av allt att döma förhållandena i sådant hänseende hava

utvecklat sig i stabiliserande riktning.

Dessutom är det önskvärt, att Sverige för fullgörande av sina genom

medlemskap i Folkens förbund och Internationella arbetsorganisationen

åtagna förpliktelser vidtager förberedande åtgärder för att kunna ratificera

Washingtonkonventionen örn arbetstidens reglering. Nämnda konvention

är nu ratificerad utan förbehåll av Belgien, Bulgarien, Chile, Grekland,

Indien, Luxemburg, Portugal, Rumänien och Tjeckoslovakien. Därjämte

ha Frankrike, Italien, Lettland, Spanien och Österrike fattat beslut att

ratificera Washingtonkonventionen, då England och vissa andra länder

beslutit ratificera nämnda konvention. Enligt vid Internationella arbetsorganisationens

förvaltningsråds senaste sammanträde lämnad uppgift förbereder

den engelska regeringen förslag till ratifikation av Washingtonkonventionen,

och torde sådant förslag bliva förelagt parlamentet inom

den närmaste tiden. Tysklands och Italiens regeringar lia vidtagit åtgärder

i syfte att förbereda en förbehållslös ratificering av åttatimmarskonventionen.

Man torde därför lia anledning att räkna med, att Washingtonkonventionen

i en snar framtid blir ratificerad av de flesta större

industriländerna. Det har därför synts utskottet riktigt, att även Sverige

företager åtgärder för att förbereda en ratificering av meromnämnda konvention.

Utskottet har därför, i anslutning till motionerna I: 234 och II: 390,

verkställt sådan omarbetning av nu gällande lag örn arbetstidens begränsning,

att hinder ej möter i lagtexten för beslut om ratificering av Washingtonkonventionen.

Ehuru skäl förefinnes att även företaga andra justeringar,

bland annat en inskränkning i bestämmelserna örn tillåtet övertidsarbete,

har utskottet likväl ej velat i detta sammanhang upptaga förslag därom.

I anledning av motion nr II: 392 vill utskottet erinra därom, att frågan

om arbetstidens reglering för vid sjukhus m. fl. institutioner anställd personal

torde komma att, i samband med frågan örn arbetstidens reglering för

»anställda», bliva föremål för behandling vid den förestående Internationella

arbetskonferensen, varför utskottet funnit det ej lämpligt att nu förelägga

förslag örn att de i nämnda motion angivna arbetaregrupperna skola inrymmas

tinder lagen örn arbetstidens begränsning.

I motion II: 386 framställda yrkanden anser utskottet ej böra föranleda

beslut, utöver vad som inrymmes i nedanstående lagförslag.

I anslutning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa:

A) att riksdagen med anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

förslag och de i ämnet väckta motionerna måtte

för sin del antaga följande

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15. Reservationer.

(Gällande lydelse.)

(Utskottets förslag.)

Lag

om arbetstidens begränsning.

Härigenom förordnas som följer:

1

Denna lag äger tillämpning å varje

rörelse, industriell eller icke, så ock

å lius-, väg- eller vattenbyggnad,

vattenavledning eller annat dylikt särskilt

arbetsföretag, för såvitt i rörelsen

eller företaget till arbete för arbetsgivares

räkning i regel användas flera

än fyra arbetare, häri icke inräknad

arbetare, som användes till arbete,

vilket avses i a)—l) här nedan.

Från lagens tillämpning undantagas

:

a) arbete, som utföres i arbetarens

hem eller eljest under sådana förhållanden,

att det ej kan anses tillkomma

arbetsgivaren att vaka över arbetets

anordnande,

b) arbete, som till sin natur är så

oregelbundet, att det icke kan förläggas

till bestämda tider,

c) arbete, som bedrives av staten,

d) arbete, som har till ändamål

att bereda sjukvård, fattigvård, uppfostran

eller undervisning eller att

tillgodose annat därmed jämförligt

behov,

e) skeppstjänst, som omförmäles i

lagen örn arbetstiden å svenska fartyg,

ävensom fiske,

f) skogsarbete samt kolning i mila,

ändock att arbetet icke är att hänföra

till skogsarbete, ävensom flottning,

§•

Denna lag äger tillämpning å varje

rörelse, industriell eller icke, vari

arbetare användes till arbete för arbetsgivares

räkning, så ock å hus-,

väg- eller vattenbyggnad, vattenavledning

eller annat dylikt särskilt

arbetsföretag, vari arbetare på sådant

sätt användes.

Från lagens tillämpning undantagas

:

a) arbete, som utföres i arbetarens

hem,

b) arbete, som har till ändamål

att bereda sjukvård, fattigvård, uppfostran

eller undervisning eller att

tillgodose annat därmed jämförligt

behov,

c) skeppstjänst, som omförmäles i

lagen örn arbetstiden å svenska fartyg,

ävensom fiske,

d) skogsarbete, kolning därunder

inbegripen, samt flottning utom vid

skiljeställe,

s. 45 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15. Reservationer.

45

(Gällande lydelse.)

g) upptagning av torv samt tillverkning

av bränntorv och torvströ,

h) jordbruk jämte därtill hörande

binäringar, vilka icke bedrivas såsom

självständiga företag, samt byggnadsarbete

för jordbruk eller sådan dess

binäring, som nu nämnts, ävensom

trädgårdsskötsel och djurskötsel, ändock

att arbetet bedrives utan samband

med jordbruk,

i) arbete, som åligger trafikpersonal

vid järnväg, som är upplåten för allmän

trafik,

j) arbete, som åligger biträde i

handelsbod, rakstuga, frisérsalong

eller badinrättning,

k) sådant arbete i hotell-, restaurang-

eller kaférörelse, som är att hänföra

till allmänhetens direkta betjänande,

samt

l) arbete, som åligger portvakt och

av honom väsentligen förrättas i hans

bostad.

2

Såsom arbetare skall vid tillämpning

av denna lag ej räknas medlem

av arbetsgivarens familj; samt ej

heller

verkmästare eller annan befattningshavare

i överordnad ställning,

ritare, bokhållare eller därmed jämställd

person,

kontorsvaktmästare eller annat underordnat

kontorsbiträde.

(Utskottets förslag.)

e) jordbruk, jämte sådana därtill

hörande binäringar, vilka icke bedrivas

såsom självständiga företag, ävensom

trädgårdsskötsel och därmed förenad

djurskötsel, ändock att arbetet

bedrives utan samband med jordbruk,

f) arbete, som åligger biträde i

handelsbod, rakstuga, frisérsalong

eller badinrättning,

g) sådant arbete i hotell-, restaurang-

eller kaférörelse, som är att

hänföra till allmänhetens direkta betjänande,

samt

h) arbete, som åligger portvakt

och av honom väsentligen förrättas i

hans bostad.

§•

Såsom arbetare skall vid tillämpning

av denna lag ej räknas medlem

av arbetsgivarens familj vid företag,

vari endast sysselsättas medlemmar

av familjen, samt ej heller

verkmästare eller annan befattningshavare

i överordnad ställning,

ritare, bokhållare eller därmed

jämställd person,

kontorsvaktmästare eller annat underordnat

kontorsbiträde.

3 §•

På begäran av domstol, allmän åklagare, yrkesinspektör, bergmästare eli eiden,

vars rätt därav beröres, åligger det arbetsrådet att avgöra, huruvida

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15. Reservationer.

(Gällande lydelse.) (Utskottets förslag.)

visst arbete är att hänföra till sådant, varå denna lag äger tillämpning,

eller huruvida viss arbetstagare är att enligt lagen räkna såsom arbetare.

Är mål, som handlägges vid domstol, beroende av fråga, varom i första

stycket förmäles, skall domstolen hänskjuta frågan till arbetsrådet, när part

sådant äskar eller domstolen finner det nödigt; och må slutligt utslag av

domstolen ej meddelas, förrän arbetsrådets beslut kommit domstolen tillhanda.

I annan fråga rörande lagens tillämpning, än som i första stycket avses,

har arbetsrådet att på begäran av domstol, allmän åklagare, yrkesinspektör,

bergmästare eller den, vars rätt av frågan beröres, avgiva utlåtande.

4 §•

Arbetsgivare må icke använda arbetare till arbete under längre tid,

raster oräknade, än 8 timmar av dygnet eller 48 timmar i veckan; dock

må, därest nyssnämnda begränsning av arbetstiden för vecka icke därigenom

överskrides, arbetstiden under något eller några av veckans dygn

utsträckas till högst 9 timmar.

Bedrives arbete med regelbunden Bedrives arbete med regelbunden

skiftindelning, må annan arbetstid skiftindelning, må, i den mån så erén

nyss angivits tillämpas, såvitt fordras för skiftväxling, annan ardärigenom

icke uppkommer längre betstid än nyss angivits tillämpas,

sammanlagd arbetstid för en tidrymd såvitt därigenom icke uppkommer

av högst tre veckor, än att den mot- längre sammanlagd arbetstid för en

svarar 48 timmar i veckan. tidrymd av högst tre veckor, än att

den motsvarar 48 timmar i veckan.

5 §''

1 mom. Är för visst arbete ar- 1 moni. Är för visst arbete arbetstiden

i väsentlig mån beroende betstiden i väsentlig mån beroende

av årstiden eller väderleken eller är av årstiden eller väderleken eller är

den på grund av annat förhållande den pa grund av annat förhållande

av växlande längd, må arbetsrådet, av växlande längd, må arbetsrådet,

i den mån så prövas påkallat, med- därest överenskommelse mellan arbetska,

att arbetstiden, med avvikelse givar- och arbetsorganisationerna förefrån

vad i 4 § stadgas, allenast be- finnes, i den mån så prövas påkallat,

gränsas så, att den i genomsnitt för medgiva, att arbetstiden, med avviss

angiven tidrymd kommer att vikelse fran vad i 4 ^ stadgas, alleuppgå

till högst 48 timmar i veckan, nast begränsas så, att den i genomsnitt

för viss angiven tidrymd kommer

att uppgå till högst 48 timmar

i veckan.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 15. Reservationer.

47

(Gällande lydelse.) (Utskottets förslag.)

2 mom. Finnes arbete, som bedrives med tre skiftlag, på grund av

synnerliga skäl böra fortgå jämväl under sön- och helgdagar, må arbetsrådet,

i den mån så prövas påkallat, medgiva därför erforderligt undantag.

3 mom. Beträffande arbete, som 3 mom. För arbete med vakttjänstfortgår

allenast under kortare tid eller göring, som medför synnerligen ringa

medför synnerligen ringa ansträngning ansträngning, må arbetsrådet, i den

eller tillgodoser ändamål av synner- mån så prövas påkallat, medgiva

ligen stort allmänt intresse, må arbets- undantag från de i 4 § angivna berådet,

i den mån så prövas påkallat, gränsningar.

medgiva undantag från de i 4 § angivna

begränsningar.

4 mom. Skulle i annat fall, än som avses i 1, 2 eller 3 morn., undantag

från bestämmelse i 4 § prövas påkallat till undvikande av allvarligt

missförhållande, äger arbetsrådet lämna medgivande därtill.

5 mom. Undantag må ock av arbetsrådet

medgivas, då det av uttalande

av arbetarnas sammanslutning

eller sammanslutningar eller annorledes

framgår, att det stora flertalet

av de arbetare, som skulle beröras av

undantaget, finna detsamma önskvärt

och arbetstiden ej därigenom kommer

att oskäligt utsträckas.

6 §•

Har natur- eller olyckshändelse eller annan omständighet, som ej kunnat

förutses, vållat avbrott i ett företags drift eller ock medfört överhängande

fara för sådant avbrott eller för skada å liv, hälsa eller egendom, må

arbetare, i den mån så är nödigt med hänsyn till berörda förhållande,

användas till arbete utöver tid, som angives i 4 § eller kan hava bestämts

med stöd av 5 §. Örn sådant arbete samt dess anledning, omfattning

och varaktighet åligger det arbetsgivaren att senast inom två dygn

från dess början göra anmälan till arbetsrådet.

Arbetet må icke fortsättas utöver sist angivna tid, utan att tillstånd

därtill sökts hos nämnda myndighet. Angående sådan ansökan har arbetsrådet

att ofördröjligen meddela beslut.

Anmälan eller ansökan, varom här är sagt, må anses gjord, när densamma

i betalt brev avlämnats till allmänna posten.

7 §•

1 mom. Till sådana förberedelse- eller avslutningsarbeten, som för

driftens obehindrade gång nödvändigtvis måste utföras före eller efter den

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15. Reservationer.

(Gällande lydelse.)

(Utskottets förslag.)

allmänna arbetstiden, må nödigt antal arbetare, vilka fyllt aderton år, användas

under högst sju timmar i veckan utöver den tid, varunder de enligt

denna lag eller med stöd av densamma meddelad eftergift eljest få användas

till arbete.

2 mom. Finner arbetsgivare i annat 2 mom. Finner arbetsgivare i annat

fall, än som avses i 6 §, med hänsyn fall, än som avses i 6 §, med hänsyn

till särskilt förhållande påkallat att till särskilt förhållande påkallat att

använda arbetare till arbete utöver använda arbetare till arbete utöver

tid, som angives i 4 § eller kan hava tid, som angives i 4 § eller kan hava

bestämts med stöd av 5 §, vare där- bestämts med stöd av 5 §, vare därtill

berättigad i avseende å arbetare, till berättigad i avseende å arbetare,

som fyllt aderton år, för högst 50 tim- som fyllt aderton år, för högst 48 timmar

under loppet av en kalendermånad mar under loppet av fyra kalendervecoch

200 timmar under loppet av ett kor och 200 timmar under loppet av

kalenderår. ett kalenderår.

Utsträckt arbetstid, varom här är Utsträckt arbetstid, varom här är

fråga, må även, med iakttagande av fråga, må även, med iakttagande av

motsvarande begränsning, beräknas motsvarande begränsning, beräknas

för kortare tidrymd än kalendermånad; för kortare tidrymd än fyra veckor;

åliggande det i sådant fall arbetsgiva- åliggande det i sådant fall arbetsgivaren

att på förhand i journal eller ren att på förhand i journal eller

annan handling, vari anteckning enligt annan handling, vari anteckning enligt

8 § skall göras, anteckna ej mindre 8 § skall göras, anteckna ej mindre

dagen, då dylik utsträckt arbetstid dagen, då dylik utsträckt arbetstid

skall börja tillämpas, än även den tid- skall börja tillämpas, än även den tidrymd,

för vilken beräkningen skall ske. rymd, för vilken beräkningen skall ske.

3 mom. Är ytterligare eftergift av 3 mom. Är ytterligare eftergift av

trängande behov påkallad, må sådan, trängande behov påkallat, må sådan,

dock för högst 150 timmar under dock för högst 28 timmar under loploppet

av ett kalenderår, meddelas pet av fyra kalendern eckor och högst

av arbetsrådet. 150 timmar under loppet av ett

kalenderår, meddelas av arbetsrådet.

Arbetslönen för ifrågavarande övertidstimmar

skall överstiga den ordinarie

avlöningen med minst 25 %.

4 mom. På arbetsrådet ankomm att pröva i vad mån den, som fyllt

sexton men ej aderton år, må användas till arbete, som avses i denna

paragraf.

5 mom. I fråga örn arbetares skyldighet att utföra arbete, som avses

i denna paragraf, gäller vad därom kan anses vara med arbetsgivaren

överenskommet, men åligger det arbetsgivaren tillse, att icke arbetaren

s. 49 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15. Reservationer.

49

(Gällande lydelse.) (Utskottets förslag.)

genom användande till dylikt arbete utsattes för överansträngning eller

ohälsa.

8 §■

Utnyttjas rätt till utsträckning av

arbetstiden, varom stadgas i 7 § 1

eller 2 morn., på sådant sätt, att

arbetstiden oskäligt förlänges, äger

arbetsrådet, i den män så prövas

nödigt, föreskriva begränsning i avseende

å nämnda rättighets tillgodonjutande.

8 §■

Rörande arbetares användande till

arbete enligt 6 eller 7 § åligger det

arbetsgivaren att senast den första

dagen i näst därpå följande vecka eller,

därest då icke kan avgöras, huruvida

arbetstiden är att hänföra till sådan,

som avses i nämnda paragrafer, så

snart sådant kan bedömas, göra anteckning

i särskild journal, upprättad

enligt formulär, som fastställes av

arbetsrådet, eller ock på annat av

nämnda myndighet godkänt sätt. I

fråga örn sådan förlängd arbetstid, som

avses i 7 § 1 morn., är dock arbetsgivaren

icke pliktig göra dylik anteckning,

där arbetstiden finnes behörigen

upptagen å det i 11 § 2 mom. föreskrivna

arbetstidsscliema.

9 §.

Rörande arbetares användande till

arbete enligt 6 eller 7 § åligger det

arbetsgivaren att senast den första

söc/cendagen i näst därpå följande

kalendervecka eller, därest då icke kan

avgöras, huruvida arbetstiden är att

hänföra till sådan, som avses i nämnda

paragrafer, så snart sådant kan bedömas,

göra anteckning i särskild

journal, upprättad enligt formulär,

som fastställes av arbetsrådet. Nämnda

myndighet äger dock föreskriva, att

anteckning örn övertid får verkställas

å annan tid och på annat sätt än nu

angivits. I fråga örn sådan förlängd

arbetstid, som avses i 7 § 1 morn.,

är arbetsgivaren icke pliktig göra

dylik anteckning, där arbetstiden finnes

behörigen upptagen å det i 12 § 2

mom. föreskrivna arbetstidsschema.

Arbetarna äga rätt att genom utsedd

representant på anfodran erhålla del

av öv ertids jour nalén.

eller 7 § skall biläggas journal eller

annan handling, däri anteckning enligt första stycket skall göras, och skall

journalen eller handlingen jämte bilagda beslut förvaras å arbetsstället

under minst tre år, räknat beträffande journalen eller handlingen från den

tid, då sista anteckningen gjordes däri, och beträffande beslutet från detsammas

datum.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 9 sami. 2 avd. 11 haft. (Nr 15.) 639 80 4

Beslut av arbetsrådet enligt 6

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15. Reservationer.

(Gällande lydelse.)

(Utskottets förslag.)

9 §■

1 mom. Arbetsrådet består av

minst sju ledamöter, vilka utses av

Konungen. Av ledamöterna skola

två utses bland personer, föreslagna

av sådana rikssammanslutningar av

arbetsgivare, vilkas medlemmar sysselsätta

tillhopa minst 50,000 arbetare,

samt två bland personer,

föreslagna av sådana rikssammanslutningar

av arbetare, som räkna

minst 50,000 medlemmar. För

nämnda fyra ledamöter skola i enahanda

ordning utses minst dubbelt

så många suppleanter. Förslag, som

ovan sägs, skall, för att vinna avseende,

upptaga minst dubbelt så

många personer som de, vilka skola

med ledning av förslaget förordnas

till ledamöter eller suppleanter. Har

förslag icke avgivits, varde förordnande

ändock av Kolningen meddelat.

10 §.

1 mom. Arbetsrådet består av

minst sju ledamöter, vilka utses av

Konungen för en tid av två år i sänder.

Av ledamöterna skola två utses bland

personer, föreslagna av sådana rikssammanslutningar

av arbetsgivare,

vilkas medlemmar sysselsätta tillhopa

minst 50,000 arbetare, samt två

bland personer, föreslagna av sådana

rikssammanslutningar av arbetare, som

räkna minst 50,000 medlemmar. För

nämnda fyra ledamöter skola i enahanda

ordning utses minst dubbelt

så många suppleanter. Förslag, som

ovan sägs, skall, för att vinna avseende,

upptaga minst dubbelt så

många personer som de, vilka skola

med ledning av förslaget förordnas

till ledamöter eller suppleanter. Har

förslag icke avgivits, varde förordnande

ändock av Konungen meddelat.

Övriga ledamöter skola utses bland personer, som icke kunna anses

företräda arbetsgivar- eller arbetarintressen, och förordnar Konungen en av

dessa ledamöter till rådets ordförande och chef samt en till ställföreträdare

för denne. Minst en av de utan förslag utsedda ledamöterna skall

vara lagkunnig man, vilken fullgjort vad författningarna föreskriva örn dem,

som må nyttjas uti domarämbeten.

2 mom. Ledamot eller suppleant, som i 1 mom. avses, skall vara

svensk medborgare och hava uppnått tjugufem års ålder. Ej må befattningen

innehavas av den,

som står under förmynderskap,

som är i konkurstillstånd eller vars egendom, utan att vara avträdd till

konkurs, förvaltas för borgenärers räkning,

som är förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas eller eljest

på grund av honom ådömd straffpåföljd icke må utöva allmän befattning

eller genom utslag, vilket ännu icke vunnit laga kraft, är dömd till straffpåföljd,

varom sist förmäles, eller som är under framtiden ställd för brott,

vilket kan medföra sådan påföljd, eller

som blivit dömd ovärdig att föra andras talan inför rätta.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Andra larf utskottets utlåtande Nr 15. Reservationer.

51

(Gällande lydelse.)

(Utskottets förslag.)

3 mom. Mot ledamot av arbetsrådet gälla samma jäv, som i rättegångsbalken

stadgas i fråga örn domare.

4 mom. Har ledamot eller suppleant, som representerar arbetsgivare

eller arbetare, åtagit sig uppdraget, åge lian ej att varda därifrån entledigad,

med mindre särskilda omständigheter därtill föranleda. Avsägelse

av uppdraget prövas av Konungen.

Avgår ledamot eller suppleant, förordnar Konungen för återstående delen

av den tid, för vilken den avgångne varit förordnad, annan ledamot eller

suppleant.

5 mom. Skulle ledamot, som representerar arbetsgivare eller arbetare,

vid sammanträde utebliva eller finnas vara av jäv hindrad att tjänstgöra,

och kan ej suppleant tillkallas, äger arbetsrådet utse lämplig person att

vid det tillfället träda i den uteblivne eller jävige ledamotens ställe.

6 moni. Ärenden, som behandlas av arbetsrådet, må avgöras av fem

ledamöter, så ock av fyra, där de äro örn beslutet ense. Ej må flera än

sju ledamöter deltaga i behandlingen av ärende inför arbetsrådet.

Vid besluts fattande skola lika antal representanter för arbetsgivare och

arbetare samt minst en lagfaren ledamot bland dem, som utsetts utan förslag,

närvara.

7 mom. Vid handläggning av annat 7 mom. Vid handläggning av annat

på arbetsrådet ankommande ärende på arbetsrådet ankommande ärende

rörande förhållandet mellan arbets- rörande förhållandet mellan arbetsgivare

och arbetare än sådant, som givare och arbetare än sådant, som

avses i 5 § 5 mom. eller 10 § 2 morn., avses i 11 § 2 moni., bör rådet i

bör rådet i regel ej blott bereda vederbörande

arbetsgivare och arbetare till
-

regel ej blott bereda vederbörande

arbetsgivare och arbetare tillfälle att

fälle att yttra sig utan även på lämp- yttra sig utan även på lämpligt sätt

ligt sätt söka samråd med represen- söka samråd med representanter för

tanter för arbetsgivare och arbetare arbetsgivare och arbetare inom verkinom

verksamhetsområdet i fråga. Be- samhetsområdet i fråga. Beslut, som

slut, som avses i 7 § 4 morn., skall, avses i 7 § 4 morn., skall, såvitt

såvitt möjligt, fattas efter samråd med möjligt, fattas efter samråd med social
-

socialstyrelsen.

styrelsen.

Till utredning av ärende må arbetsrådet låta vid allmän underrätt höra

vittnen och sakkunniga. Finner arbetsrådet sådan åtgärd nödig, äger rådet

därom göra framställning hos den underrätt, inom vars område, den, som

skall höras, har sitt hemvist eller någon tid uppehåller sig, och varde

denne genom rättens eller domarens försorg till rätten kallad. Rätten

äger tillägga vittne och sakkunnig ersättning med vad som prövas skäligt.

Sedan förhöret hållits, skall rätten tillställa arbetsrådet protokoll däröver.

Kostnaderna för förhör, som ovan sägs, bestridas av allmänna medel.

Arbetsrådets beslut och utlåtanden meddelas avgiftsfritt.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15. Reservationer.

(Gällande lijdelse.) (Utskottets förslag.)

8 mom. Beslut, som enligt 6 eller 7 § ankommer på arbetsrådet, må

i brådskande fall meddelas av dess ordförande eller vid förfall för ordföranden

av lians ställföreträdare eller, örn jämväl denne är hindrad, av

den återstående utan förslag utsedde ledamoten eller, där de utan förslag

utsedda ledamöternas antal överstiger tre, den bland dem, som rådet

därtill förordnat. Har beslut i sådan ordning meddelats, tage arbetsrådet

vid sitt första därefter följande sammanträde under omprövning, huruvida

beslutet skall äga bestånd.

9 mom. Arbetsrådet äger att, när skäl därtill föreligga, i avbidan på

närmare utredning meddela beslut, som gäller endast tills vidare.

10 mom. Över arbetsrådets beslut må klagan ej föras.

11 mom. Närmare föreskrifter angående avgivande av förslag, som i

1 mom. sägs, och örn arbetsrådets verksamhet må meddelas av Konungen.

10 §.

1 mom. Beträffande annat arbete

i hotell-, restaurang- eller kaférörelse

än sådant, varom i 1 § k) är sagt,

må Konungen, där tillämpningen av

4 § prövas medföra synnerliga svårigheter,

på framställning av arbetsrådet

eller efter dess hörande, föreskriva

annan begränsning av tiden

för arbetares användande.

11 §

1 mom. Beträffande annat arbete

i hotell-, restaurang- eller kaférörelse

än sådant, varom i 1 § g) är sagt,

må Konungen, där tillämpningen av

4 § prövas medföra synnerliga svårigheter,

på framställning av arbetsrådet

eller efter dess hörande, föreskriva

annan begränsning av tiden

för arbetares användande.

2 mom. Äro sådana rikssammanslutningar av arbetsgivare och arbetare,

som kunna anses företräda flertalet arbetsgivare och arbetare inom visst

verksamhetsområde, ense om viss eftergift i något avseende, varom stadgas

i 5 § eller 7 § 3 morn., må Konungen, på framställning av arbetsrådet

eller efter dess hörande, förordna, att eftergiften må inom verksamhetsområdet

i fråga allmänt tillgodonjutas.

3 mom. Skulle tillämpningen av denna lag medföra sådana svårigheter

för visst arbete eller företag, att dess fortsatta bedrivande därigenom äventyras,

må Konungen, på framställning av arbetsrådet eller efter dess hörande,

medgiva av förhållandena påkallat undantag från lagens tillämpning.

11 §. 12 §.

1 mom. Tillsyn å efterlevnaden av denna lag utövas av yrkesinspektionens

befattningshavare; och skall därvid i tillämpliga delar lända till

efterrättelse vad som finnes stadgat rörande tillsyn å efterlevnaden av

lagen örn arbetarskydd den 29 juni 1912.

2 mom. Ä arbetsställe, där sådant arbete, som avses i 15 § lagen örn

arbetarskydd, bedrives på stadigvarande sätt, skola å lämplig plats finnas

s. 53 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15. Reservationer.

53

(Gällande lydelse.) (Utskottets förslag.)

anslagna ej mindre denna lag än även arbetstidsschema, angivande när arbetet

börjar och slutar eller, där arbetet bedrives med skiftindelning, när arbetet

börjar och slutar för varje skiftlag, ävensom såvitt möjligt början

oell slut för varje rast, varigenom arbetet avbrytes.

12 §. 13 §.

Använder arbetsgivare arbetare till arbete i strid mot vad i denna lag

är stadgat eller mot föreskrift, som meddelats med stöd av lagen, straffes

med böter från och med tio till och med ettusen kronor. Ar arbetaren

under aderton år och har användandet skett med faders eller målsmans

vetskap och vilja, vare fadern eller målsmannen förfallen till böter från

och med fem till och med femtio kronor.

Den, som under tid, då han är ställd under åtal för förseelse, varom

i denna paragraf förmäles, fortsätter samma förseelse, skall, när han varder

därtill lagligen förvunnen, för varje gång stämning därför utfärdats och

delgivits, fällas till det ansvar, som är bestämt för sådan förseelse.

13 §.

Försummar arbetsgivare att fullgöra

anmälningsskyldighet, som föreskrives

i 6 §, eller att iakttaga vad

enligt 8 § eller 11 § 2 mom. åligger

honom, straffes med böter från och

fem till och med femhundra kronor.

Har arbetsgivare mot bättre vetande

lämnat oriktig uppgift i anteckning,

som avses i 8 §, straffes med

böter från och med femtio till och

med ettusen kronor.

14 §.

Försummar arbetsgivare att fullgöra

anmälningsskyldighet, som föreskrives

i 6 §, eller att iakttaga vad

enligt 9 § eller 12 § 2 mom. åligger

honom, straffes med böter från och

med fem till och med femhundra

kronor.

Har arbetsgivare mot bättre vetande

lämnat oriktig uppgift i anteckning,

som avses i 9 §, straffes

med böter från och med femtio till

och med ettusen kronor.

14 §. 15 §.

Förseelse mot denna lag åtalas vid polisdomstol, där särskild sådan är

inrättad, men eljest hos poliskammare eller, där sådan ej finnes, vid allmän

domstol.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas tillgång

till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmän strafflag.

15 §. 16 §.

Beträffande verksamhet, som be- Beträffande verksamhet, som bedrives

av kommun, skall vad i denna drives av staten och kommun, skall

lag är stadgat angående arbetsgivare vad i denna lag är stadgat angående

gälla arbetsföreståndaren. arbetsgivare gälla arbetsförestånda
-

ren.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Andra lagutskottets utlåtande Nr lo. Reservationer.

(Gällande lydelse.) (Utskottets förslag.)

16 §. 17 §.

Där i lag eller författning ytterligare begränsning stadgats beträffande

användande av minderårig eller kvinna till arbete, skall sådan begränsning

lända till efterrättelse.

1) Denna lag träder i kraft den 1

januari 1927 samt gäller till och med

den 31 december 1930; skolande i fråga

örn sådan under tiden för lagens giltighet

begången förseelse, som avses i 12

eller 13 §, vad i lagen är stadgat fortfara

att gälla även efter sistnämnda

dag.

2) Vederbörande myndighet äger

att jämväl innan denna lag trätt i

kraft vidtaga åtgärd, som avses i 5,

7 eller 10 §.

3) Eftergift, som med stöd av lag

den 17 oktober 1919,den 22 juni 1921

eller den 22 juni 1923 örn arbetstidens

begränsning beviljats utan begränsning

till viss tid, skall, i den mån

vederbörande myndighet ej annorlunda

bestämmer, fortfarande tills vidare äga

giltighet.

1) Denna lag träder i kraft den 1

januari 1931.

2) Vederbörande myndighet äger

att jämväl innan denna lag trätt i

kraft vidtaga åtgärd, som avses i 5,

7 eller 11 §.

3) Eftergift, som med stöd av lag

den 17oktober 1919,den22junil921,

den 22 juni 1923 eller den 4 juni 1926

örn arbetstidens begränsning beviljats

utan begränsning till viss tid, skall, i

den mån vederbörande myndighet ej

annorlunda bestämmer, fortfarande

tills vidare äga giltighet.

B) att motionerna nr 234 i första kammaren samt nr

386, 390 och 392 i andra kammaren, i den mån desamma

icke kunna anses besvarade genom vad utskottet ovan under

A) hemställt, icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1930.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1930:137 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 4 juni 1926 s. 1 i texten