Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 4 juni 1926
1930-03-22 · 54 sidor, varav 54 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 54 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1930:15, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 4 juni 1926
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.
1
Nr 15.
Ankom till riksdagens kansli den 26 mars 1930 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till lag angående fortsatt giltighet av
lagen den 4 juni 1926 (nr 162) om arbetstidens
begränsning, dels ock i ämnet väckta motioner.
Genom en den 28 januari 1930 till riksdagen avlämnad proposition, nr 31,
vilken hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har
Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och
lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till
Lag
angående fortsatt giltighet av lagen den 4 juni 1926 (nr 162)
om arbetstidens begränsning.
Härigenom förordnas, att lagen den 4 juni 1926 örn arbetstidens begränsning,
vilken lag gäller till och med den 31 december 1930, skall äga fortsatt
giltighet till och med den 31 december 1933, dock att slutbestämmelserna
i lagen från och med den 1 januari 1931 skola hava följande lydelse:
1) I fråga örn sådan under tiden för lagens giltighet begången förseelse,
som avses i 12 eller 13 §, skall vad i lagen är stadgat fortfara att gälla även
efter den 31 december 1933.
2) Eftergift, som med stöd av lag den 17 oktober 1919, den 22 juni 1921
eller den 22 juni 1923 örn arbetstidens begränsning beviljats utan begränsning
till viss tid, skall, i den mån vederbörande myndighet ej annorlunda
bestämmer, fortfarande tills vidare äga giltighet.
I samband med denna proposition har utskottet till behandling förehaft
fyra i anledning av densamma inom riksdagen väckta motioner, nämligen:
inom första kammaren:
nr 234 av herr Möller m. fl. samt
inom andra kammaren:
nr 386 av herr Karlsson i Grängesberg m. fl.,
nr 390 av herr Hansson i Stockholm m. fl. och
nr 392 av fru Nordgren m. fl.
I de likalydande motionerna I: 234 och II: 390 har hemställts, att riksdagen
måtte antaga följande förslag till
Bihang till riksdagens protokoll 1930. 9 sami. 2 avd. 11 haft. (Nr 15.) 6»9 30 1
2
Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.
Lag om arbetstidens begränsning.
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Denna lag äger tillämpning å varje rörelse, industriell eller icke, vari
arbetare användes till arbete för arbetsgivares räkning, så ock å hus-, vagener
vattenbyggnad, vattenavledning eller annat dylikt särskilt arbetsföretag,
vari arbetare på sådant sätt användes.
Från lagens tillämpning undantages:
a) arbete, som utföres i arbetarens hem,
b) arbete, som har till ändamål att bereda sjukvård, fattigvård, uppfostran
eller undervisning eller att tillgodose annat därmed jämförligt behov,
c) skeppstjänst, som omförmäles i lagen örn arbetstiden å svenska fartyg,
ävensom fiske,
d) skogsarbete, kolning därunder inbegripen, samt flottning utom vid skilje
ställe,
e) jordbruk, jämte sådana därtill hörande binäringar, vilka icke bedrivas
såsom självständiga företag, ävensom trädgårdsskötsel och därmed
förenad djurskötsel, ändock att arbetet bedrives utan samband med
jordbruk,
f) arbete, som åligger biträde i handelsbod, rakstuga, frisérsalong eller
badinrättning,
g) sådant arbete i hotell-, restaurang- eller kaférörelse, som är att hän
föra
till allmänhetens direkta betjänande, samt
h) arbete, som åligger portvakt och av honom väsentligen förrättas i hans
bostad.
2§-
Såsom arbetare skall vid tillämpningen av denna lag ej räknas medlem av
arbetsgivarens familj vid företag, vari endast sysselsättas medlemmar av
familjen, samt ej heller
verkmästare eller annan befattningshavare i överordnad ställning,
ritare, bokhållare eller därmed jämställd person,
kontorsvaktmästare eller annat underordnat kontorsbiträde.
3§-
På begäran av domstol, allmän åklagare, yrkesinspektör, bergmästare
eller den, vars rätt därav beröres, åligger det arbetsrådet att avgöra, huruvida
visst arbete är att hänföra till sådant, varå denna lag äger tillämpning,
eller huruvida viss arbetstagare är att enligt lagen räkna såsom arbetare.
Är mål, som handlägges vid domstol, beroende av fråga, varom i första
stycket förmäles, skall domstolen hänskjuta frågan till arbetsrådet, när part
sådant äskar eller domstolen finner det nödigt; och må slutligt utslag
av domstolen ej meddelas, förrän arbetsrådets beslut kommit domstolen
tillhanda.
I annan fråga rörande lagens tillämpning, än som i första stycket avses,
har arbetsrådet att på begäran av domstol, allmän åklagare, yrkesinspektör,
bergmästare eller den, vars rätt av frågan beröres, avgiva utlåtande.
4 §•
Arbetsgivare må icke använda arbetare till arbete under längre tid, raster
oräknade, än 8 timmar av dygnet eller 48 timmar i veckan; dock må, därest
nyssnämnda begränsning av arbetstiden för vecka icke därigenom överskri
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 15. 3
des, arbetstiden under något eller några av veckans dygn utsträckas till
högst 9 timmar.
Bedrives arbete med regelbunden skiftindelning må, i den mån så erfordras
för skiftväxling, annan arbetstid än nyss angivits tillämpas, såvitt
därigenom icke uppkommer längre sammanlagd arbetstid för en tidrymd av
högst tre veckor, än att den motsvarar 48 timmar i veckan.
5 §''
1 mom. Är för visst arbete arbetstiden i väsentlig mån beroende av
årstiden eller väderleken eller är den på grund av annat förhållande av
växlande längd, må arbetsrådet, därest överenskommelse mellan arbetsgivaroch
arbetsorganisationerna förefinnes, i den mån så prövas påkallat, medgiva,
att arbetstiden, med avvikelse från vad i 4 § stadgas, allenast begränsas så,
att den i genomsnitt för viss angiven tidrymd kommer att uppgå till högst
48 timmar i veckan.
2 mom. Finnes arbete, som bedrives med tre skiftelag, på grund av
synnerliga skäl böra fortgå jämväl under sön- och helgdagar, må arbetsrådet,
i den mån så prövas påkallat, medgiva därför erforderligt undantag.
3 mom. För arbete med vakttjänstgöring, som medför synnerligen ringa
ansträngning, må arbetsrådet, i den mån så prövas påkallat, medgiva undantag
från de i 4 § angivna begränsningar.
4 mom. Skulle i annat fall, än som avses i 1, 2 eller 3 morn., undantag
från bestämmelse i 4 § prövas påkallat till undvikande av allvarligt missförhållande,
äger arbetsrådet lämna medgivande därtill.
6 §•
Har natur- eller olyckshändelse eller annan omständighet, som ej kunnat
förutses, vållat avbrott i ett företags drift eller ock medfört överhängande
fara för sådant avbrott eller för skada å liv, hälsa eller egendom, må arbetare,
i den mån så är nödigt med hänsyn till berörda förhållande, användas till
arbete utöver tid, som angives i 4 § eller kan hava bestämts med stöd av
5 §. Örn sådant arbete samt dess anledning, omfattning och varaktighet
åligger det arbetsgivaren att senast inom två dygn från dess början göra
anmälan till arbetsrådet.
Arbetet må icke fortsättas utöver sist angivna tid, utan att tillstånd därtill
sökts hos nämnda myndighet. Angående sådan ansökan har arbetsrådet
att ofördröjligen meddela beslut.
Anmälan eller ansökan, varom här är sagt, må anses gjord, när densamma
i betalt brev avlämnats till allmänna posten.
7 §•
1 mom. Till sådana förberedelse- eller avslutningsarbeten, som för driftens
ohindrade gång nödvändigtvis måste utföras före eller efter den allmänna
arbetstiden, må nödigt antal arbetare, vilka fyllt aderton år, användas
under högst sju timmar i veckan utöver den tid, varunder de enligt denna
lag eller med stöd av densamma meddelad eftergift eljest få användas till
arbete.
2 mom. Finner arbetsgivare i annat fall, än som avses i 6 § med hänsyn
till särskilt förhållande påkallat att använda arbetare till arbete utöver
tid, som avgives i 4 § eller kan hava bestämts med stöd av 5 §, vare därtill
berättigad i avseende å arbetare, som fyllt 18 år, för högst 48 timmar under
loppet av 4 veckor, dock icke mer än högst 200 timmar under loppet av
ett kalenderår.
4
Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.
3 morn. Ar ytterligare eftergift av trängande behov påkallat, må sådan,
dock för högst 28 timmar under loppet av fyra veckor och högst 150 timmar
under loppet av ett kalenderår, meddelas av arbetsrådet. Arbetslönen för
ifrågavarande övertidstimmar skall överstiga den ordinarie avlöningen med
minst 25 %.
4 mom. På arbetsrådet ankommer att pröva, i vad mån den, som fyllt
sexton men ej aderton år, må användas till arbete, som avses i denna
paragraf.
5 mom. I fråga örn arbetares skyldighet att utföra arbete, som avses
1 denna paragraf, gäller vad därom kan anses vara med arbetsgivaren
överenskommet, men åligger det arbetsgivaren tillse, att icke arbetaren
genom användande till dylikt arbete utsättes för överansträngning eller
ohälsa.
8 §‘
Utnyttjas rätt till utsträckning av arbetstiden, varom stadgas i 7 § 1 eller
2 morn., på sådant sätt, att arbetstiden oskäligt förlänges, äger arbetsrådet,
i den mån så prövas nödigt, föreskriva begränsning i avseende å nämnda
rättighets tillgodonjutande.
9 §•
Rörande arbetares användande till arbete enligt 6 eller 7 § åligger det
arbetsgivaren att senast den första dagen i näst därpå följande vecka eller,
därest då icke kan avgöras, huruvida arbetstiden är att hänföra till sådan,
som avses i nämnda paragrafer, så snart sådant kan bedömas, göra anteckning
i särskild journal, upprättad enligt formulär, som fastställes av arbetsrådet,
eller ock på annat av nämnda myndighet godkänt sätt. I fråga örn
sådan förlängd arbetstid, som avses i 7 § 1 morn., är dock arbetsgivaren
icke pliktig göra dylik anteckning, där arbetstiden finnes behörigen upptagen
å det i 11 § 2 mom. föreskrivna arbetstidsschema.
Arbetarna äga rätt att hos arbetsgivaren taga del av övertidsjournalen.
Beslut av arbetsrådet enligt 6 eller 7 § skall biläggas journal eller annan
handling, däri anteckning enligt första stycket skall göras, och skall journalen
eller handlingen jämte bilagda beslut förvaras å arbetsstället under
minst tre år, räknat beträffande journalen eller handlingen från den tid,
då sista anteckningen gjordes däri, och beträffande beslutet från detsammas
datum.
10 f''
1 mom. Arbetsrådet består av minst sju ledamöter, vilka utses av Konungen.
Av ledamöterna skola två utses bland personer, föreslagna av sådana rikssammanslutningar
av arbetsgivare, vilkas medlemmar sysselsätta tillhopa
minst 50,000 arbetare, samt två bland personer, föreslagna av sådana rikssammanslutningar
av arbetare, som räkna minst 50,000 medlemmar. För
nämnda fyra ledamöter skola i enahanda ordning utses minst dubbelt så
många suppleanter. Förslag, som ovan sägs, skall, för att vinna avseende,
upptaga minst dubbelt så många personer som de, vilka skola med ledning
av förslaget förordnas till ledamöter eller suppleanter. Har förslag icke avgivits,
varde förordnande ändock av Konungen meddelat.
Övriga ledamöter skola utses bland personer, som icke kunna anses företräda
arbetsgivar- eller arbetarintressen, och förordnar Konungen en av
dessa ledamöter till rådets ordförande och chef samt en till ställföreträdare
för denne. Minst en av de utan förslag utsedda ledamöterna skall vara
lagkunnig man, vilken fullgjort vad författningarna föreskriva örn dem, som
må nyttjas uti domarämbeten.
5
Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.
2 mom. Ledamot eller suppleant, som i 1 mom. avses, skall vara svensk
medborgare och hava uppnått tjugufem års ålder. Ej må befattningen innehavas
av den,
som står under förmynderskap,
som är i konkurstillstånd eller vars egendom, utan att vara avträdd till
konkurs, förvaltas för borgenärers räkning,
som är förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas eller eljest på
grund av honom ådömd straffpåföljd icke må utöva allmän befattning eller
genom utslag, vilket ännu icke vunnit laga kraft, är dömd till straffpåföljd,
varom sist förmäles, eller som är under framtiden ställd för brott, vilket kan
medföra sådan påföljd, eller
som blivit dömd ovärdig att föra andras talan inför rätta.
3 mom. Mot ledamot av arbetsrådet gälla samma jäv, som i rättegångsbalken
stadgas i fråga om domare.
4 mom. Har ledamot eller suppleant, som representerar arbetsgivare
eller arbetare, åtagit sig uppdraget, åge han ej att varda därifrån entledigad,
med mindre särskilda omständigheter därtill föranleda. Avsägelse
av uppdraget prövas av Konungen.
Avgår ledamot eller suppleant, förordnar Konungen för återstående delen
av den tid, för vilken den avgångne varit förordnad, annan ledamot eller
suppleant.
5 mom. Skulle ledamot, som representerar arbetsgivare eller arbetare,
vid sammanträde utebliva eller finnas vara av jäv hindrad att tjänstgöra,
och kan ej suppleant tillkallas, äger arbetsrådet utse lämplig person att
vid det tillfället träda i den uteblivne eller jävige ledamotens ställe.
6 mom. Ärenden, som behandlas av arbetsrådet, må avgöras av fem
ledamöter, så ock av fyra, där de äro örn beslutet ense. Ej må flera än
sju ledamöter deltaga i behandlingen av ärende inför arbetsrådet.
Vid besluts fattande skola lika antal representanter för arbetsgivare
och arbetare samt minst en lagfaren ledamot bland dem, som utsetts utan
förslag, närvara.
7 mom. Vid handläggning av annat på arbetsrådet ankommande ärende
rörande förhållandet mellan arbetsgivare och arbetare än sådant, som avses
i 5 § 5 mom. eller 10 § 2 morn., bör rådet i regel ej blott bereda vederbörande
arbetsgivare och arbetare tillfälle att yttra sig utan även på lämpligt
sätt söka samråd med representanter för arbetsgivare och arbetare inom
verksamhetsområdet i fråga. Beslut, som avses i 7 § 4 morn., skall, såvitt
möjligt, fattas efter samråd med socialstyrelsen.
Till utredning av ärende må arbetsrådet låta vid allmän underrätt höra
vittnen och sakkunniga. Finner arbetsrådet sådan åtgärd nödig, äger rådet
därom göra framställning hos den underrätt, inom vars område den, som
skall höras, har sitt hemvist eller någon tid uppehåller sig, och varde denne
genom rättens eller domarens försorg till rätten kallad. Rätten äger tillägga
vittne och sakkunnig ersättning med vad som prövas skäligt. Sedan förhöret
hållits, skall rätten tillställa arbetsrådet protokoll däröver.
Kostnaderna för förhör, som ovan sägs, bestridas av allmänna medel.
Arbetsrådets beslut och utlåtande meddelas avgiftsfritt.
8 morn. Beslut, som enligt 6 eller 7 § ankommer på arbetsrådet, må
i brådskande fall meddelas av dess ordförande eller vid förfall för ordföranden
av hans ställföreträdare eller, om jämväl denne är hindrad, av
den återstående utan förslag utsedde ledamoten eller, där de utan förslag
utsedda ledamöternas antal överstiger tre, den bland dem, som rådet
därtill förordnat. Har beslut i sådan ordning meddelats, tage arbetsrådet
6
Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.
vid sitt första därefter följande sammanträde under omprövning, huruvida
beslutet skall äga bestånd.
9 mom. Arbetsrådet äger att, när skäl därtill föreligga, i avbidan på
närmare utredning meddela beslut, som gäller endast tills vidare.
10 mom. Över arbetsrådets beslut må klagan ej föras.
11 mom. Närmare föreskrifter angående avgivande av förslag, som i 1
mom. sägs, och örn arbetsrådets verksamhet må meddelas av Konungen.
11 §■
1 mom. Beträffande annat arbete i hotell-, restaurang- eller kaférörelse
än sådant, varom i 1 § k) är sagt, må Konungen, där tillämpningen av
4 § prövas medföra synnerliga svårigheter, på framställning av arbetsrådet
eller efter dess hörande, föreskriva annan begränsning av tiden för arbetares
användande.
2 mom. Aro sådana rikssammanslutningar av arbetsgivare och arbetare,
som kunna anses företräda flertalet arbetsgivare och arbetare inom visst
verksamhetsområde, ense örn viss eftergift i något avseende, varom stadgas
i 5 § eller 7 § 3 morn., må Konungen, på framställning av arbetsrådet
eller efter dess hörande, förordna, att eftergiften må inom verksamhetsområdet
i fråga allmänt tillgodonjutas.
3 mom. Skulle tillämpningen av denna lag medföra sådana svårigheter
för visst arbete eller företag, att dess fortsatta bedrivande därigenom äventyras,
må Konungen, på framställning av arbetsrådet eller efter dess hörande,
medgiva av förhållandena påkallat undantag från lagens tillämpning.
12 §.
1 mom. Tillsyn å efterlevnaden av denna lag utövas av yrkesinspektionens
befattningshavare; och skall därvid i tillämpliga delar lända till
efterrättelse vad som finnes stadgat rörande tillsyn å efterlevnaden av lagen
örn arbetarskydd den 29 juni 1912.
2 mom. A arbetsställe, där sådant arbete, som avses i 15 § lagen örn
arbetarskydd, bedrives på stadigvarande sätt, skola å lämplig plats finnas
anslagna ej mindre denna lag än även arbetstidsschema, angivande när
arbetet börjar och slutar eller, där arbetet bedrives med skiftindelning, när
arbetet börjar och slutar för varje skiftlag, ävensom såvitt möjligt början
och slut för varje rast, varigenom arbetet avbrytes.
13 §.
Använder arbetsgivare arbetare till arbete i strid mot vad i denna lag
är stadgat eller mot föreskrift, som meddelats med stöd av lagen, straffes
med böter från och med tio till och med ettusen kronor. Ar arbetaren
under aderton år och har användandet skett med faders eller målsmans
vetskap och vilja, vare fadern eller målsmannen förfallen till böter från och
med fem till och med femtio kronor.
Den, som under tid, då han är ställd under åtal för förseelse, varom i
denna paragraf förmäles, fortsätter samma förseelse, skall, när han varder
därtill lagligen förvunnen, för varje gång stämning därför utfärdats och delgivits,
fällas till det ansvar, som är bestämt för sådan förseelse.
14 §.
Försummar arbetsgivare att fullgöra anmälningsskyldighet, som föreskri
ves i 6 §, eller att iakttaga vad enligt 8 § eller 11 § 2 mom. åligger
honom, straffes med böter från och med fem till och med femhundra
kronor.
7
Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.
Har arbetsgivare mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift i anteckning,
som avses i 8 §, straffes med böter från och med femtio till och med
ettusen kronor.
15 §.
Förseelse mot denna lag åtalas vid polisdomstol, där särskild sådan är
inrättad, men eljest hos poliskammare eller, där sådan ej finnes, vid allmän
domstol.
Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas tillgång till
böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmän strafflag.
16 §.
Beträffande verksamhet, som bedrives av kommun, skall vad i denna lag
är stadgat angående arbetsgivare gälla arbetsföreståndaren.
17 §.
Där i lag eller författning ytterligare begränsning stadgats beträffande
användande av minderårig eller kvinna till arbete, skall sådan begränsning
lända till efterrättelse.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1931; beträffande sådant arbete,
varå lagen örn arbetstidens begränsning den 4 juni 1926 icke ägt tillämpning,
må dock arbetsrådet, där så finnes påkallat med hänsyn till särskilt
förhållande medgiva erforderligt anstånd med förstnämnda lags tillämpning
intill den 1 januari 1932.
2. Vederbörande myndighet äger att jämväl innan denna lag trätt i kraft
vidtaga åtgärd, som avses i 5 §, 7 § eller 11 § eller i nästföregående bestämmelse
rörande anstånd med lagens tillämpning.
3. Eftergift, som med stöd av lag örn arbetstidens begränsning den 17
oktober 1919, den 22 juni 1921, den 22 juni 1923 eller den 4 juni 1926
beviljats utan begränsning till viss tid, skall, i den mån vederbörande myndighet
ej annorlunda bestämmer, fortfarande tills vidare äga giltighet.
I motionen II: 386 har hemställts, att riksdagen måtte besluta
a) att antaga följande förslag till
Lag
om arbetstidens begränsning.
§ 1.
Denna lag äger tillämpning å varje rörelse, industriell eller icke, vari
arbetare användes till arbete för arbetsgivares räkning så ock å hus-, vägeller
vattenbyggnad, vattenavledning eller annat dylikt arbetsföretag, ävensom
å husligt och annat arbete, vari arbetare på sådant sätt användes.
Från lagens tillämpning undantages dock
a) arbete, som utföres i arbetarens hem eller eljest under sådana förhållanden,
att det ej kan anses tillkomma arbetsgivaren att vaka över arbetets
anordnande;
b) arbete, som utföres av medlem av arbetsgivarens familj.
8
Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.
§ 2-
Såsom arbetare skall viel tillämpningen av denna lag ej räknas disponent
eller annan befattningshavare i överordnad ställning.
Yppas tvekan, huruvida viss arbetstagare är att räkna såsom arbetare
enligt lagen, åligger det arbetsrådet att, på begäran av domstol eller den,
vars rätt därav beröres, avgiva utlåtande i frågan.
Utlåtande, varom här är sagt, skall meddelas kostnadsfritt.
§3.
Arbetare må icke användas till arbete under längre tid än 8 timmar av
dygnet eller 48 timmar i veckan, däri inberäknat eventuell väntetid och uppehåll
i arbete, undantagandes måltidsraster; dock må, därest nyssnämnda
begränsning av arbetstiden för vecka icke därigenom överskrides, genom
överenskommelse mellan arbetare och arbetsgivare, arbetstiden under något
eller några av veckans dygn utsträckas till högst 8*/2 timmar.
Fortgår arbetet kontinuerligt såväl natt som dag, må arbetstiden, raster
däri inräknade, icke överstiga 8 timmar av dygnet eller 48 timmar i veckan,
och må nyss angivna begränsning gälla den genomsnittliga arbetstiden under
en tidrymd av 2 veckor.
Vid gruvarbetet under jord ock vid de öppna gruvorna norr örn Polcirkeln
må arbetare icke användas under längre tid än 6 timmar av dygnet
eller 36 timmar i veckan, däri inberäknat eventuell väntetid och uppehåll i
arbetet, undantagandes måltidsraster.
I arbetstiden vid gruvarbete inräknas tiden för ned- och infart samt utoch
uppfart.
§ 4.
Har natur- eller olyckshändelse eller annan omständighet, som ej kunnat
förutses, vållat avbrott i driften eller ock medfört överhängande fara för
sådant avbrott eller för skada å liv, hälsa eller egendom, må arbetare i den
mån så är nödigt, med hänsyn till berörda förhållande, användas till arbete
utöver begränsning, som finnes angiven i 3 §. Örn sådant arbete samt dess
anledning, omfattning och varaktighet åligger det arbetsgivaren att senast
inom 2 dygn från dess början göra anmälan till arbetsrådet. Arbetet må
icke fortsättas utöver sist angivna tid utan att tillstånd därtill sökts hos
nämnda myndighet. Angående sådan ansökan har arbetsrådet att ofördröjligen
meddela beslut.
Anmälan eller ansökan, varom här är sagt, må anses gjord, när densamma
1 betalt brev avlämnats till allmänna posten.
§ 5-
Rörande arbetares användning till arbete enligt 4 § åligger det arbetsgivare
att senast näst därpå följande dag göra anteckning i särskild journal,
upprättad enligt formulär, som fastställes av arbetsrådet.
Beslut av arbetsrådet enligt 4 § skall biläggas journalen på det arbetsställe,
beslutet rör, och skall journalen jämte bilagda beslut förvaras å arbetsstället
under minst 3 år, räknat beträffande journalen från den tid, då sista
anteckningen gjordes däri, och beträffande beslutet från detsammas datum.
Journalen skall vara tillgänglig för samtliga arbetare å arbetsstället.
§6.
Arbetsrådet består av 5 ledamöter, utsedda av regeringen för en tid av
2 år åt gången, 2 av ledamöterna skola utses bland personer, föreslagna av
rikssammanslutningar utav arbetare, och 2 ledamöter bland personer, föreslagna
av rikssammanslutningar utav arbetsgivare.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.
9
Suppleanter till samma antal som ordinarie ledamöter utses på enahanda sätt.
Den femte ledamoten, som tillika är ordförande, jämte ställföreträdare
för denne, utses av regeringen.
Ärende må icke av arbetsrådet avgöras utan att samtliga ledamöter äro
närvarande. Vid förfall av någon av dessa inkallas suppleant att deltaga i
föreliggande ärendes avgörande.
Närmare bestämmelser rörande rådet och dess verksamhet meddelas av
regeringen.
§
Tillsyn å efterlevnaden av denna lag utövas av yrkesinspektionens befattningshavare;
och skall därvid i tillämpliga delar lända till efterrättelse
vad som finnes stadgat rörande tillsyn å efterlevnaden av lagen örn arbetarskydd
den 29 juni 1912.
Å arbetsställe, där arbete bedrives på stadigvarande sätt, skall å lämplig
plats finnas anslagen ej mindre denna lag än även arbetstidsschema, angivande
när arbetet börjar och slutar eller, där arbetet bedrives med skiftlag,
när arbetet börjar och slutar för varje sådant lag, ävensom början och
slut för varje rast, varigenom arbetet avbrytes.
§8.
Användes arbetare till arbete i strid mot vad i denna lag är stadgat, straffas
arbetsgivaren med böter från och med femhundra till och med tiotusen kronor.
Den, som under tid, då han är ställd under åtal för förseelse, varom i
denna § förmäles, fortsätter samma förseelse, skall, när han varder därtill
lagligen förvunnen, för varje gång stämning därför utfärdats och delgivits,
fällas till det ansvar, som är bestämt för sådan förseelse.
§9-
Försummar arbetsgivare att fullgöra anmälningsskyldighet, som föreskrives
i 4 §, eller att iakttaga vad enligt o § åligger honom, straffas han med böter
från och med tvåhundra till och med femtusen kronor.
Har arbetsgivare mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift i journal, som
avses i 5 §, straffes med böter från och med femhundra till och med tiotusen
kronor.
§ io.
Förseelse mot denna lag åtalas vid polisdomstol, där särskild sådan är
inrättad, men eljest hos poliskammare eller, där sådan ej finnes, vid allmän
domstol.
Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla hälften kronan och hälften
den kommun, inom vilken förseelsen begåtts. Den andel av bötesbelopp,
som tillfaller kommun, användes till kommunens hjälpverksamhet för fattiga,
arbetslösa och orkeslösa personer, samt, i den män medlen ej härför tagas
i anspråk, till folkbibliotek och inom kommunen av arbetarna upprättade
studiecirklar. Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas
enligt allmän strafflag.
§ !!•
Beträffande verksamhet, som bedrives av kommun eller staten, skall vad
i denna lag är stadgat angående arbetsgivare, gälla arbetsföreståndaren.
§ 12.
Där i lag eller författning ytterligare begränsning stadgas beträffande
användande av minderårig eller kvinna i arbete, skall sådan begränsning
lända till efterrättelse.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1931.
Utskottet.
10 Andra lagutskottets utlåtande Nr lo.
b) anhålla om utredning och framläggande för nästa års riksdag av förslag
till sådana ändringar i lagen örn arbetstidens begränsning, att arbetstiden,
för arbetare inom industrin i allmänhet, fastställes till högst 7 timmar
per dygn eller 42 timmar i veckan, och för arbetare i särskilt tungt eller
hälsofarligt arbete till högst 6 timmar per dygn eller 36 timmar i veckan.
Slutligen har i motionen II: 392 hemställts,
att riksdagen måtte besluta, dels att lagen örn arbetstidens begränsning
jämväl skall omfatta den vid sjukvårds-, fattigvårds- och härmed jämförliga
anstalter anställda sjukvårds- och ekonomipersonalen, med undantag av föreståndarepersonal
och de så kallade skolade sjuksköterskorna i enlighet med
av medicinalstyrelsen den 24 februari 1921 i utlåtande avgivet förslag, dels ock
att arbetstidslagens begränsning jämväl skall omfatta personalen vid yrkesbrandkårer,
såväl brandförmän som brandmän.
Beträffande de skäl, som ligga till grund för Kungl. Maj:ts förslag, får
utskottet hänvisa till propositionen; och får utskottet, i fråga örn vad
motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden, hänvisa till motionerna.
Giltighetstiden för lagen den 4 juni 1926 örn arbetstidens begränsning
utlöper med utgången av innevarande år. I den föreliggande propositionen
har föreslagits, att åt lagen skall givas fortsatt giltighet allenast till och med
den 31 december 1933. Föredragande departementschefen har emellertid
uttalat i propositionen, att han ansåge det uppenbart, att lagstiftningen i
ämnet — utom under sådana exceptionella förhållanden, som även borde
föranleda upphävande av en permanent lag — bör fortbestå även efter utgången
av en sålunda förlängd provisorietid. I motionerna I: 234 och II: 390
har uttryckts den uppfattningen, att den svenska arbetstidslagen nu bör
göras definitiv. Jämväl i motionen II: 386 förutsättes, att lagen bör hava
permanent karaktär.
Den svenska lagstiftningen örn arbetstidens begränsning har nu varit
gällande i över tio år och har därunder varit föremål för flera revisioner.
Det är vitsordat, att industrien hunnit under berörda tid väl anpassa sig
efter åttatimmarslagens principer. Allmänt torde man nu vara av den uppfattningen,
att ett upprivande av grunderna för lagstiftningen skulle vara
ändamålslöst. De erfarenheter, man numera vunnit örn lagens verkningar,
giva enligt utskottets mening vid handen, att någon förlängd provisorietid
icke längre är erforderlig. I likhet med arbetsrådet och kommerskollegium
förordar därför utskottet, att man från lagstiftningen nu borttager försökskaraktären.
Då Sverige för närvarande är den enda medlemmen av den
internationella arbetsorganisationen, som har provisorisk arbetstidslagstiftning,
skulle alltså genom den åtgärd utskottet förordar detta undantagsförhållande
komma att upphöra.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 15. 11
I motionerna I: 234 och II: 390 har uttalats, att vid den förnyade prövning
av lagen, som nu är ifråga, man borde begagna tillfället att så omarbeta
densamma, att förutsättningar skapades för en svensk ratifikation av
den s. k. Washingtonkonventionen.
Utskottet anser sig emellertid icke kunna förorda en revision av lagstiftningen
av den uppgivna anledningen, alldenstund frågan örn revision av
Washingtonkonventionen för närvarande är aktuell. Först sedan konventionens
avfattning blivit slutgiltigt bestämd, torde spörsmålet örn den svenska
lagens bringande i överensstämmelse med den internationella konventionen
böra upptagas till övervägande.
Utskottet övergår nu till att granska de ändringsförslag, som framställts
beträffande arbetstidslagens särskilda bestämmelser, varjämte utskottet kommer
att beröra några ändringsförslag, som uppkommit vid behandlingen inom
utskottet.
1 §•
Ingressen.
I motionerna I: 234 och II: 390 samt i motionen II: 386 har yrkats uteslutning
av den för lagens tillämplighet uppställda förutsättningen, att i rörelsen
eller arbetsföretaget ifråga i regel användas flera än fyra arbetare.
Yrkanden örn inskränkning i dylik riktning förekommo redan under arbetstidslagens
behandling vid 1919 års lagtima riksdag och föranledde i propositionen
med förnyat förslag till sådan lag vid samma års urtima riksdag
en bestämmelse örn viss dylik inskränkning i lagens tillämpning. Den ifrågavarande
inskränkningen utvidgades ytterligare genom 1921 och 1923 års revisioner
av lagen. I den till 1926 års riksdag avlåtna propositionen hade
föreslagits, att berörda förutsättning skulle uteslutas för att möjliggöra ratificering
av Washingtonkonventionen. I sitt i ärendet avgivna utlåtande, nr
20, förklarade sig utskottet icke kunna godtaga detta skäl för den föreslagna
ändringen och anförde vidare följande:
De förhållanden, som gåvo anledning till berörda, småningom utsträckta
undantaganden av de små rörelserna och arbetsföretagen, torde i huvudsak
kvarstå oförändrade. Erfarenheten från andra länder, där arbetstidslagstiftningen
omfattar jämväl småföretagen, utvisar, att nämnda lagstiftning för
dessa företag i stor utsträckning förblivit en död bokstav — förhållandenas
egen makt och omöjligheten av tillfyllestgörande kontroll lia satt densamma
ur tillämpning.
Eiksdagen godkände utskottets förslag, att undantaget skulle bibehållas.
Utskottet vidhåller den uppfattning, till vilken utskottet givit uttryck vid
1926 års riksdag, och kan alltså icke förorda motionärernas förslag på denna
punkt.
I motionen II: 392 har föreslagits, att arbetstidslagen skall omfatta personalen
vid yrkesbr andkårer. Detta förslag har såväl 1928 som 1929 bragts under
riksdagens prövning genom motioner i kamrarna.
XJtskottd.
1928 års riksdag.
1929 års riksdag.
12 Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.
I sitt vid 1928 års riksdag i ärendet avgivna utlåtande, nr 15, anförde
andra lagutskottet följande:
Den verksamhet, som utövas av städernas brandväsen, är icke hänförlig
till vare sig rörelse eller sådana arbetsföretag, som omförmälas i lagen örn
arbetstidens begränsning. Denna lag äger således icke tillämplighet beträffande
brandmännens tjänstgöringsförhållanden. I detta avseende överensstämmer
den svenska åttatimmarslagen med den vid Washington-konferensen
år 1919 föreslagna konventionen angående arbetstidslagstiftning. Enligt
utskottets förmenande måste det väcka starka betänkligheter att, såsom nu
föreslås, utvidga denna lagstiftning till att omfatta sådan verksamhet som
den här ifrågavarande.
Under behandlingen år 1926 av förslaget till lag örn arbetstidens begränsning
yttrade utskottet vid övervägande av frågan angående lagens giltighetstid,
att,, då frågan örn revision av Washington-konventionen enligt en bestämmelse
i densamma skulle tagas under övervägande inom tio år från det
konventionen först trädde i kraft, vilket skedde den 13 juni 1921, lagens
giltighetstid lämpligen borde bestämmas till utgången av år 1930. Härjämte
anförde utskottet, att det givetvis torde kunna förutsättas, att Kungl Majit
under den fortsatta provisorietiden komme att med uppmärksamhet följa
utvecklingen, såväl inom som utom landet, av de förhållanden, vilka kunde
vara av betydelse för frågan örn upprätthållandet och gestaltningen av förevarande
lagstiftning och därvid ägna särskild uppmärksamhet åt de ledande
industristaternas ställning. Vid sådant förhållande torde icke, såsom i motionen
II: 290 föreslås, vara lämpligt att göra hemställan hos Kungl. Majit örn
verkställande till 1930 års riksdag, då lagen örn arbetstidens begränsning
förväntas ånyo komma under prövning, av utredning rörande arbetstidsförliållandena
vid rikets brandkårer.
Ej heller synas enligt utskottets mening tillräckliga skäl föreligga att till
utredning upptaga frågan örn reglering av arbetstiden vid brandkårerna genom
en vid sidan av den nu gällande åttatimmarslagen utfärdad formellt fristående
lagstiftning. Med hänsyn till de växlande förhållanden, under vilka
verksamheten vid brandkårerna måste utövas i olika städer och samhällen,
och ej minst till nödvändigheten att jämförelsevis fritt kunna avväga proportionen
mellan brandmännens effektiva arbetstid och den tjänstgöringstid,
som ej kan anses vara av arbetstids natur, möta tydligen svårigheter att på
detta område reglera arbetsförhållandena med generella bestämmelser. Då
ej heller omständigheter påvisats, som giva vid handen, att vederbörande
kommuner såsom arbetsgivare bestämma brandmännens arbetstidsförhållanden
på ett sådant sätt, att anledning finnes för riksdagen att trots här anförda
betänkligheter ingripa för att med lagstiftning reglera nämnda förhållanden,
får utskottet hemställa, att förevarande motioner icke måtte till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
Reservation anfördes, vari hemställdes, att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit låter verkställa utredning rörande
tjänstgöringsförhållandena vid de fasta brandkårerna i riket samt för riksdagen
framlägger det förslag, vartill utredningen kan giva anledning.
Riksdagen godkände utskottets utlåtande.
I sitt vid fjolårets riksdag i ärendet avgivna utlåtande, nr 6, anförde utskottet,
att utskottet vid det förnyade övervägande, som ägnats spörsmålet,
icke funnit skäl föreligga att frångå den ståndpunkt, som utskottet intog
Andra lagutskottets utlåtande Nr 15. 13
vid frågans behandling under år 1928, i följd varav utskottet hemställde om
avslag å den då föreliggande motionen.
Aven mot detta utlåtande anfördes reservation med samma yrkande som
i reservationen vid 1928 års riksdag.
Utskottets hemställan blev emellertid bifallen av riksdagens kamrar.
Utskottet har icke funnit anledning att frångå den uppfattning, utskottet
hävdat vid de båda senaste riksdagarna, och kan förty icke förorda bifall till
ifrågavarande hemställan.
I motionen II: 386 förordas, att arbetstidslagen skall hava tillämpning å
»husligt och annat arbete, vari arbetare på sådant sätt användes».
Utskottet kan icke tillstyrka bifall till ifrågavarande förslag.
Undantag a).
I motionerna I: 234 och II: 390 har föreslagits, att arbete, som utföres
under sådana förhållanden, att det ej kan anses tillkomma arbetsgivaren att
vaka över arbetets anordnande, icke skall vara undantaget från lagens tilllämpning.
Ifrågavarande arbete har varit undantaget från lagens tillämpning alltsedan
år 1919 och utgör även undantag från tillämpningen av lagen örn arbetarskydd.
Motivet till motionärernas yrkande synes vara att på denna punkt
bringa den svenska lagen i överensstämmelse med Washingtonkonventionen.
Undantagande av arbete på ifrågavarande grund anses nämligen under vissa
förhållanden stå i strid med nämnda konvention.
Såsom framgår av utskottets allmänna motivering kan utskottet icke godtaga
detta motiv för ändring. Härtill kommer, att det icke kan anses riktigt
att arbetsgivaren skall straffas för brott mot lagen i sådana fall, då det icke
tillkommer honom att vaka över arbetets ordnande.
Undantag b).
I motionerna I: 234 och II: 390 samt i motionen II: 386 har yrkats, att
detta undantag skall utgå ur lagen.
Undantaget avser arbete, som till sin natur är så oregelbundet, att det
icke kan förläggas till bestämda tider.
Bestämmelsen har funnits i lagstiftningen alltsedan 1919, och några giltiga
motiv för dess borttagande hava icke anförts. Örn detta undantag gäller
för övrigt i viss mån detsamma som anförts beträffande undantaget under a).
Undantag c).
I motionerna I: 234 och II: 390 samt i motionen II: 386 har yrkats uteslutande
av det med c) betecknade undantaget, d. v. s. för arbete, som bedrives
av staten.
Samma yrkande framfördes från arbetarhåll redan under förarbetena till
1919 års lagstiftning. I propositionen nr 247 till 1919 års lagtima riksdag
anfördes med anledning härav följande:
Utskottet.
Utskottet.
Utskottet.
Utskottet.
Förarbetena
till 1919 års
lag.
14
Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.
Meningen är ingalunda, att arbetare oell befattningshavare i statens tjänst
icke skola komma i åtnjutande av liknande förmåner som de i enskild tjänst
anställda motsvarande befattningshavare, å vilka lagen skulle bli tillämplig.
Marinens och arméns arbetarpersonal, liksom även arbetarna vid statens
järnvägsverkstäder och vid telegrafverkets verkstäder hava ju redan 48-timmars
effektiv arbetstid i veckan. Den sålunda inslagna vägen är det meningen
att fullfölja., i den mån icke hinder därtill föreligga. Men med hänsyn till
statsarbetets mångskiftande art krävas bestämmelser, som icke alltid kunna
inpassas under en allmän lag — särskilt är så förhållandet med trafikpersonalen
vid statens järnvägar. Undantag skulle, därest ifrågavarande
arbetare ej vore uteslutna från lagen, i förekommande fall få sökas hos
arbetsrådet, mot vilken anordning anmärkningar, när det gäller statens
arbeten, ej äro uteslutna. Hela denna fråga ordnas därför lämpligast i
administrativ väg genom beslut av vederbörande styrelser eller förordnanden
av Kungl. Maj:t.
utskottet. De skäl, som tidigare anförts till stöd för undantag från arbetstidslagen
av arbete inom statens olika verksamhetsområden, hava alltjämt samma
giltighet. Utskottet vill emellertid i detta sammanhang uttrycka den förväntan,
att statens myndigheter beakta lämpligheten att i så stor utsträckning,
som förhållandena medgiva, genomföra arbetstidsreglering enligt åttatimmarslagens
principer.
Undantag d).
I motionen II: 386 har yrkats, att undantaget skall utgå ur lagen, d. v. s.
att även sådant arbete skall falla under lagen, som har till ändamål att
bereda sjukvård, fattigvård, uppfostran eller undervisning eller att tillgodose
annat därmed jämförligt behov.
I motionen II: 392 har yrkats, att lagen skall omfatta den vid sjukvårds-,
fattigvårds- och härmed jämförliga anstalter anställda sjukvårds- och ekonomipersonalen,
med undantag av föreståndarepersonal och de så kallade skolade
sjuksköterskorna i enlighet med av medicinalstyrelsen den 24 februari 1921
i utlåtande avgivet förslag.
1919 års ur- Enligt 1919 års arbetstidslag var arbete, hänförligt till hälso- eller sjuktima
riksdag, värd, undantaget från lagens tillämpning. Härmed hade enligt arbetstidskommitténs
motivering åsyftats, att lagen ej skulle gälla den egentliga
sjukvårdspersonalen men väl sjukvårdsanstalternas ekonomi- och verkstadspersonal.
I enlighet därmed hade lagen också tillämpats. Yad anginge
arbete vid fattigvårds- och andra liknande inrättningar hade sådant ansetts
falla under lagen.
Med anledning av väckta motioner hemställde emellertid 1919 års urtima
riksdag i skrivelse till Konungen örn övervägande, huruvida ytterligare åtgärder,
utöver de redan vidtagna, kunde vidtagas för att bereda den kvinnliga
sjukvårdspersonalen skälig förkortning av dess arbetstid, samt, i den mån
så erfordrades, för riksdagen framlägga de förslag, vartill sådant övervägande
kunde föranleda.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 15. 15
Biksdagens skrivelse i ämnet remitterades till medicinalstyrelsen, som den
24 februari 1921 avgav utlåtande däröver. Av utlåtandet framgick, att medicinalstyrelsen
ansåg, att en begränsning av sjukvårdspersonalens arbetstid
vore av behovet påkallad, att en år 1919 genomförd reglering av sjuksköterskeväsendet
icke lett till någon effektiv förkortning av berörda arbetstid
samt att arbetstidslagens tillämpning borde utsträckas till att avse jämväl
de å sjukvårdsanstalterna anställda sjukvårdsbiträden ävensom de å vissa
dylika anstalter tjänstgörande sjuksköterskeelever, för såvitt ej dessa åtnjöte
viss angiven undervisning. För övrig sjuksvårdspersonal, d. v. s. sjuksköterskorna
och vissa sjuksköterskeelever, borde medicinalstyrelsen äga att reglera
arbetsförhållandena.
I propositionen till 1921 års riksdag, nr 359, föreslogs, att det skulle överlåtas
åt arbetsrådet att, i den mån så prövades påkallat, stagda annan än i
lagen föreskriven begränsning av arbetstiden för rörelse, som hade till ändamål
att bereda sjukvård, fattigvård, uppfostran eller undervisning eller att
tillgodose annat därmed jämförligt behov.
I sitt i ärendet avgivna utlåtande, nr 32, avstyrkte andra lagutskottet den
av Kungl. Majit föreslagna ordningen. Utskottet fann visserligen ådagalagt,
att sjuksköterskepersonalen väl vore i behov av en förkortning i sin ofta betänkligt
långa arbetstid, men ansåg på anförda skäl, att sjuksköterskorna
borde helt undantagas från lagens tillämpning. Härav torde enligt utskottets
mening böra följa, att jämväl all övrig personal vid sjukvårdsanstalter förlädes
utanför lagen. Utskottet yttrade vidare följande:
En av de största olägenheterna vid tillämpningen av nuvarande bestämmelser
i ämnet har just varit uppdelningen av anstaltspersonalen i en grupp,
å vars arbete lagen är tillämplig, och en grupp, vars arbete faller utanför
lagen. De erfarenheter, som gjorts angående verkningarna av denna uppdelning,
inskärpa nödvändigheten av att icke nu skapa en ny gräns mellan
personalgrupper vid samma anstalt. Härtill kommer att en reglering av
arbetstiden för sjukvårdsanstalternas personal givetvis är ägnad att medföra
betydande kostnader för det allmänna, särskilt för landstingen, vilket under
nu rådande ekonomiska läge så vitt möjligt torde böra undvikas. Den förbättring
i sjukhuspersonalens arbetsförhållanden, som otvivelaktigt är behövlig,
torde under dessa förhållanden för närvarande få överlämnas åt vederbörande
sjukhusledningar samt åt den inspektion medicinalstyrelsen har att
utöva på detta område.
Utskottet föreslog därför, att ifrågavarande arbete skulle helt undantagas
från lagens tillämpning.
Vidare föreslog utskottet, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit
begära en allsidig utredning beträffande behovet och arten av reglering av
arbetsförhållandena inom ifrågavarande verksamhetsgrenar.
Utskottets förslag godkändes av riksdagen.
Den 14 april 1921 utfärdade medicinalstyrelsen ett cirkulär till direktionerna
för lasarett och diirmed jämförliga sjukvårdsinrättningar med råd och
anvisningar för ordnande av dåvarande sjukvårdspersonals arbetsförhållanden.
Cirkuläret är av följande lydelse:
Utredning är
1921 av
medicinalstyrelsen.
1921 års
riksdag, v?
Medicinalstyrelsens
cirkulär den
14 april 1921.
16 Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.
Genom kungl, förordningen av den 6 juni 1919 (S. F. S. nr 280) örn ändrad
lydelse av §§ 10 och 12 i lasarettsstadgan av den 18 oktober 1901 erhöll
sagda § 10 (dess mom. 4) följande avfattning: »Den vid lasarett anställda
sjukvårdsbetjäningen skall vara så talrik och hava sin tjänstgöring så ordnad,
att nödig vila och ledighet beredes densamma», och i § 12 ändrades slutorden
därhän, att lasarettets direktion »står under överinseende av medicinalstyrelsen
i allt vad rörer sjukvården och den vid lasarettet anställda
sjukvårdsbetjäningens arbetsförhållanden».
Den inspektion, som medicinalstyrelsen i anslutning till dessa bestämmelser
låtit verkställa över sjukvårdspersonalens arbetsförhållanden vid ett
antal lasarett i riket, har i ett flertal fall givit vid handen, att ifrågavarande
arbetsförhållanden ännu icke blivit så ordnade, att de motsvara ovan
angivna bestämmelser. På grund härav får medicinalstyrelsen anhålla, att
lasarettens direktioner ville ägna sin uppmärksamhet åt hithörande förhållanden
och till begränsning av sjukvårdspersonalens arbetstid vidtaga de åtgärder,
vilka kunna på dem ankomma. De önskemål, vilka i förevarande avseende
synas medicinalstyrelsen böra uppställas beträffande ordnandet av
sjukvårdspersonalens arbete, äro i huvudsak följande:
1. För sköterska (avdelnings-, operations-, poliklinik-, röntgen- och laboratoriesköterska)
bör arbetet, i vad angår den till dagen förlagda tjänstgöringen,
ordnas så, att hon så vitt möjligt beredes tillfälle att minst två timmar varje
dag vistas utom anstalten. Dylik sköterska bör ock erhålla sammanhängande
ledighet under antingen en hel dag — eventuellt två halva dagar — varje
vecka eller ock en halv vardag varje vecka och därjämte varannan söndag.
Föreligger icke möjlighet att bereda henne ledighet på något av dessa
tvenne sätt, bör hon annorledes erhålla motsvarande tids ledighet.
2. För sköterskeelev eller sjukvårdsbiträde bör arbetet, i vad angår den
till dagen förlagda tjänstgöringen, ordnas dels så, att arbetstiden icke kommer
att överstiga 11 timmar om dygnet, måltidsraster häri ej inräknade, dels
ock så, att hon erhåller tillfälle att minst två timmar varje dag utom arbetstiden
vistas utom anstalten. Tillika bör elev eller biträde under varje vecka
beredas ledighet under antingen en hel dag eller två halva dagar. Personalen
är dock skyldig underkasta sig den tillfälliga ökning av arbetstiden,
som kan finnas nödvändig för sjukvårdens tillgodoseende.
3. Skolad nattsköterska bör finnas anställd — på större sjukhus flera sådana.
4. Användes sköterska, elev eller biträde till vakning, bör denna ej utsträckas
över längre tid än 10 timmar i följd, och skall hon omedelbarligen
efter avslutad vakning vara fri från arbete hela påföljande dag. Under denna
skall hon beredas tillfälle till ostörd vila i tyst beläget rum.
5. Personal, som fullgör vakning, bör icke åläggas att vaka mer än högst
sex nätter i följd, efter vilken tid avbrott bör göras med minst en natts
vila.
6. Tillsyn bör ägnas däråt, att personal, som fullgör vakning, erhåller lämplig
måltid under natten samt övriga måltider på sådana tider, att den nödiga
vilan ej avbrytes av dessa.
Utredning år Den av 1921 års riksdag begärda utredningen verkställdes år 1922 av
mdY “al medicinalstyrelsen i fråga örn sjukvårdsinrättningarna, av statens fattigvårdsstyreisen,
inspektör i fråga örn fattigvårdsanstalterna och av socialstyrelsen i fråga om
fattigvårds- aikoholistanstalterna. Utredningen framlades för 1923 års riksdag genom
inspektören
och social- proposition nr oo.
styrelsen.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 15. 17
Ifråga om sjukvårdsinrättningarna yttrade föredragande departementschefen,
statsrådet Herman Lindqvist följande:
Arbetsförhållandena inom sjukvårdsinrättningarna kunna enligt min mening
icke lämnas utan all reglering, även örn denna reglering icke lämpligen
bör äga rum i arbetstidslagen. Av utredningen framgår, att det av medicinalstyrelsen
utövade överinseendet över den egentliga sjukvårdspersonalen
medfört välgörande verkningar för denna personal. Anledning förefinnes
alltså att anordna en liknande tillsyn även för ekonomipersonalen. Huruvida
denna tillsyn bör uppdragas åt medicinalstyrelsen, därom hava yppat sig
olika meningar. Det synes ligga närmast till hands att ålägga medicinalstyrelsen
denna uppgift, men torde frågan härom böra göras till föremål för
vidare övervägande.
Även beträffande arbetsförhållandena inom fattigvårds- och alkholistanstalterna
yttrade departementschefen, att desamma borde regleras på annat
sätt än genom den allmänna arbetstidslagen.
Från riksdagens sida framställdes icke någon erinran mot departementschefens
ifrågavarande uttalanden.
Vid 1926 års riksdag väcktes inom andra kammaren en motion, nr 382,
i vilken gjordes samma hemställan som i den nu föreliggande motionen
II: 392.
Andra lagutskottet yttrade i sitt i ärendet avgivna utlåtande, nr 20, i
denna fråga följande:
Utskottet tillåter sig erinra, att undantagsbestämmelsen fastställts av 1921
års riksdag efter en ingående prövning av ett med det föreliggande till stor
del likartat ändringsförslag. Några nya, mer betydelsefulla och på frågans
avgörande inverkande omständigheter torde icke lia tillkommit, och anser sig
utskottet sakna anledning att tillstyrka ifrågavarande ändringsyrkande.
Riksdagen godkände utskottets utlåtande.
Med anledning av Kungl. Maj:ts proposition till 1928 års riksdag med
förslag till lag örn vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus väcktes
inom andra kammaren en motion (II: 449), vari yrkades, att i lagen måtte
intagas föreskrift örn att sjukvårdspersonalens tjänstgöring och arbete borde
ordnas så, att, så långt möjligt vore, man undveke att överskrida en genomsnittlig
daglig arbetstid av 8 timmar per dag (48 timmar per vecka).
I sitt i ärendet avgivna utlåtande, nr 35, erinrade andra lagutskottet örn
spörsmålets behandling i sammanhang med arbetstidslagen och anförde därefter
följande:
Efter det lagen den 4 juni 1926 örn arbetstidens begränsning antogs, hava,
såvitt utskottet kunnat finna, icke inträtt så ändrade arbetsförhållanden för
sjukvårdspersonalen, att någon ändring i nu gällande regler bör ifrågakomma.
Och som en sådan ändring måste det av motionären framställda förslaget
betraktas, även örn den av honom föreslagna bestämmelsen icke skulle erhålla
tvingande karaktär. Under sådana förhållanden har utskottet icke ansett
sig kunna förorda motionärens förslag. Däremot torde i ett annat,
men närliggande avseende en ändring av förevarande paragraf vara motiverad.
Då enligt 1921, 1923 och 1926 års lagar örn arbetstidens begränsning även
Bihang till riksdagens protokoll 1930. 9 sami. 2 avd. 11 haft. (Nr 15.) c so 80 2
1926 års
riksdag.
Fråga vid
1928 års
riksdag ang.
reglering av
arbetstiden
vid vissa av
landsting eller
kommun
drivna
sjukhus.
18
Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.
ekonomipersonalen vid sjukhusen undantag^ från nämnda lagars tillämpa
nmg synes enligt utskottets förmenande beträffande denna personal enahanda
bestämmelse böra inflyta i gällande stadganden angående sjukhus som
beträffande sjukvårdspersonalen. Och då arbetstidslagen ej heller är tillämphg
i avseende a kontorspersonalen, lär hinder ej möta att låta ifrågavarande
bestämmelse avse sjukhuspersonalen i dess helhet.
Med denna motivering hemställde utskottet, att den ifrågavarande föreskriften
i sjukhuslagen måtte erhålla följande lydelse:
Vid sjukhus skall för dess behöriga skötande erforderlig personal finnas
anställd. Personalen skall vara så talrik och hava sin tjänstgöring så ordnad,
att nödig vila och ledighet kan beredas densamma.
Utskottets hemställan bifölls av riksdagen.
Fråga vid
innevarande
års riksdag
om inskränkning
i tjänstgöringstiden
för den vid
statens
sinnessjukhus
anställda
sjukvårds
personalen.
I den till innevarande års riksdag avlåtna statsverkspropositionen har
under femte huvudtiteln (sid. 295 ff.) upptagits fråga örn inskränkning i
tjänstgöringstiden för den vid statens sinnessjukhus anställda sjukvårdspersonalen.
Departementschefen har härom anfört följande:
Genom lagen den 17 oktober 1919 (nr 652) örn arbetstidens begränsning
mlordes i vårt land i princip en arbetstid av 8 timmar per dygn eller 48
timmar i veckan.
II § av nämnda lag föreskrevs emellertid, att från lagens tillämpning
skulle undantagas bland annat arbete, som bedrives av staten, samt arbete,
sorn är att hänföra till hälso- och sjukvård. En motsvarande bestämmelse
finnes intagen jämväl i nu gällande arbetstidslag av den 4 juni 1926.
o I syfte att, i den mån så läte sig göra, bringa tjänstgöringstiden för sjukvårdspersonalen
vid hospitalen i överensstämmelse med den i förstnämnda
lag fastställda arbetstiden utfärdade medicinalstyrelsen den 17 mars 1920
ett cirkulär med bestämmelser angående tjänstetiden för nämnda personal,
att gälla tills vidare och i den mån bostadsförhållandena det medgåve. Genom
detta cirkulär, som alltjämt är gällande, fastställdes tjänstgöringstiden för
sjukvårdspersonalen att utgöra 240 effektiva timmar per 28 dagar för personal
med dagtjänstgöring och 216 effektiva timmar under samma tid för personal
med nattjänstgöring. Uti denna tid skulle icke inräknas a) s. k. passiv tjänstgöring,
motsvarande förläggning som reserv för särskilda behov, b) tid för
måltider, som intoges utom avdelningarna, c) tid för måltider, som intoges på
avdelningarna, då bestämd tid vore därför anslagen, samt d) tid, som åtginge
for gång från befattningshavarens bostad till platsen för tjänstgöringen, m. m.
dylikt. Befattningshavare skulle vara skyldig att, därest av särskilda omständigheter
skulle i vissa fall så påfordras, utan ersättning underkasta sig
den utsträckning av den fastställda tjänstgöringstiden, som i varje fall kunde
vara av behovet påkallad.
... ^ skrivelse den 25 januari 1925 hemställde svenska hospitalspersonalens
jörlund, bland annat, att åtgärder måtte vidtagas för nedbringande av tjänstgöringstiden
för sjukvårdspersonalen vid statens sinnessjukanstalter till 208
timmar per 30 dagar.
Till följd av remiss avgav medicinalstyrelsen häröver utlåtande den 19
februari 1926.
- Styrelsen anförde däri, att det syntes böra tagas under övervägande,
huruvida icke ifrågavarande personals dagtjänstgöringstid borde nedsättas
19
Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.
från 240 timmar per 28 dagar till 240 timmar per 30 dagar, i vilken tid
dock icke borde få inräknas s. k. passiv tjänstgöring. Någon nedsättning
av nattjänstgöringstiden borde enligt styrelsen icke ifrågakomma. Bestämmelser
örn minskning av tjänstgöringstiden kunde emellertid icke av styrelsen
genomföras, förrän åtgärder vidtagits dels för beviljande av anslag
till nya personalbostäder, dels ock för höjning av antalet ordinarie och extra
ordinarie befattningshavare vid hospitalsväsendet. Styrelsen hade icke ansett
sig böra utan Kungl. Maj:ts bemyndigande igångsätta närmare utredning
angående de därför erforderliga anslagen, då en dylik utredning skulle
medföra en hel del kostnader.»
Genom beslut den 8 juli 1927 uppdrog Kungl. Majit åt medicinalstyrelsen
att verkställa utredning rörande förutsättningarna för samt verkningarna av
inskränkning — i huvudsaklig anslutning till styrelsens utlåtande den 19
februari 1920 angivna riktlinjer — av tjänstgöringstiden för den vid statens
sinnessjukvårdsanstalter anställda sjukvårdspersonalen samt att till Kungl.
Majit inkomma med det förslag och de kostnadsberäkningar, som av utredningen
kunde föranledas.
Dylikt förslag har av medicinalstyrelsen, efter hörande av hospitalsdirektionerna
i riket, avgivits i skrivelse den 26 september 1929. I denna skrivelse
har styrelsen föreslagit dels en nedsättning av arbetstiden vid dagtjänstgöring
från 240 timmar per 28 dagar till 240 timmar per 30 dagar,
dels ock en nedsättning av arbetstiden vid nattjänstgöring från 216 timmar
per 28 dagar till 216 timmar per 30 dagar. Den föreslagna minskningen
i tjänstgöringstiden motsvarar 7.12 5 procent av den nuvarande tjänstgöringstiden.
Styrelsen, som beräknar att, därest tjänstgöringstiden minskas på
av styrelsen föreslaget sätt, sjukvårdspersonalen måste ökas i motsvarande
proportion, uppskattar behovet av ökad sjukvårdspersonal för förslagets
genomförande till 196 befattningshavare, därav 46 ordinarie skötare, 84 ordinarie
sköterskor, 13 extra skötare och 53 extra sköterskor.
Börande kostnaderna för förslagets genomförande har medicinalstyrelsen anfört
huvudsakligen följande.
»De framtida årskostnaderna för avlöning av det ökade antalet befattningshavare
kunde beräknas till 524,000 kronor. Till en början behövde
man emellertid endast räkna med lön enligt lägsta löneklass i respektive
lönegrader för de ordinarie och elevlöner till de icke-ordinarie befattningshavarna.
Med hänsyn därtill kunde kostnaderna för det första året uppskattas
till ett avsevärt lägre belopp eller omkring 365,000 kronor. Därav
erfordrades för avlöningar till ordinarie tjänstemän 275,000 kronor, till
vikariatsersättningar 10,000 kronor och till avlöning till icke-ordinarie befattningshavare
80,000 kronor.
Kostnaderna för personalbostäder åt sjukvårdspersonal vid hospitalen
kunde beräknas till i medeltal 3,120 kronor för varje befattningshavare.
Frågan om beredande av tjänstebostäder åt den nya personalen borde
emellertid eldigt styrelsen lösas i samband med spörsmålet om anskaffande
av de bostäder, som skulle bliva behövliga vid den utrymning av personalbostäder
inom sjukavdelningarna, vilken styrelsen i annat sammanhang
ifrågasatt. Då förslag rörande sistnämnda spörsmål icke kunde av styrelsen
ingivas till Kungl. Majit i sådan tid, att anslag för ändamålet kunde begäras
av 1930 års riksdag, syntes frågan örn personalbostäder åt den nya
sjukvårdspersonalen tills vidare få anstå. Till den del sistnämnda personal
icke provisoriskt kunde beredas bostäder vid respektive anstalter, finge det
ankomma på densamma att själv förhyra lägenheter utom anstalterna. Något
anslag för uppförande av bostäder åt denna personal bleve vid sådant förhållande
icke omedelbart erforderligt.»
20
Andra lagutskottets utlåtande Kr lo.
I anslutning till vad medicinalstyrelsen sålunda anfört Ilar styrelsen
hemställt, att för möjliggörande av en minskning av tjänstgöringstiden för
sjukvårdspersonalen vid statens sinnessjukhus i enlighet med styrelsens förslag
dels antalet ordinarie befattningshavare vid nämnda sjukhus måtte från
och med den 1 juli 1930 ökas med 46 skötare och 84 sköterskor, dels de i
staten för statens sinnessjukhus ingående avlöningsposterna måtte för budgetåret
1930/1931 höjas med följande belopp, nämligen posten avlöningar
till ordinarie befattningshavare med 275,000 kronor, posten till vikariatsersättningar
med 10,000 kronor och posten till avlöningar till icke-ordinarie
befattningshavare med 80,000 kronor, dels ock att anslaget till statens sinnessjukhus
måtte för nämnda budgetår höjas med 365,000 kronor.
Över medicinalstyrelsens förslag örn inskränkning av tjänstgöringstiden för
sjukvårdspersonalen vid statens sinnessjukvårdsanstalter har socialstyrelsen
den 14 november 1929 avgivit utlåtande. Styrelsen har i sitt utlåtande först
lämnat en redogörelse för personalens tjänstgöringstid vid diverse sjukvårdsinrättningar,
särskilt sådana som tillhöra landsting och städer utanför
landsting, av vilken redogörelse framgår, att personalen vid dylika inrättningar
i allmänhet har en minst lika lång arbetstid som hospitalspersonalens
nuvarande. Härefter har styrelsen anfört bland annat följande.
»I samband med förslag till revision av lagen örn arbetstidens begränsning
hade socialstyrelsen år 1921 uttalat den meningen, att arbetstiden för
sjukvårdspersonalen, hospitalspersonalen ej undantagen, icke sällan vore
betänkligt lång samt att behov av dess reglering förelåge. Styrelsen hade
därvid erkänt, att en dylik åtgärd, genomförd medelst allmän lagstiftning,
mötte stora svårigheter, och hade därför förordat ett generellt bemyndigande
för arbetsrådet att, i den mån så prövades påkallat för verksamhetens ändamålsenliga
bedrivande, medgiva annan begränsning av arbetstiden för rörelse,
som hade till ändamål att bereda sjukvård. Detta förslag hade emellertid
icke godtagits av riksdagen.
Styrelsen, som icke nu haft anledning frångå sin sålunda tidigare intagna
ståndpunkt, måste tydligtvis finna, att hospitalens sjukvårdspersonal icke
saknade skäl för sina krav på arbetstidens förkortning. Emellertid syntes
ett tillmötesgående av berörda krav kunna få vittgående ekonomiska konsekvenser
för det allmänna, enär detsamma icke osannolikt komme att föranleda
yrkanden på enahanda arbetstidsförkortning för kroppssjukvårdens talrika,
av lång arbetstid säkerligen lika betungade personal. Oberoende av
denna eventualitet ansåge sig socialstyrelsen böra tillstyrka medicinalstyrelsens
här ifrågavarande förslag till arbetstidsförkortning.»
Det arbete, som utföres av sjukvårdspersonalen vid statens sinnessjukhus,
är otvivelaktigt ofta såväl fysiskt tröttande som psykiskt påfrestande.
Det vore därför helt visst i och för sig önskligt, att nämnda personals
tjänstetid kunde förkortas i huvudsaklig anslutning till medicinalstyrelsens
föreliggande förslag.
Emellertid skulle ett genomförande av detta förslag ej blott medföra betydande
kostnader för statsverket för avlönande av ytterligare sjukvårdspersonal
och för anskaffande av nya personalbostäder utan även till följd
av sina konsekvenser sannolikt öka landstingens och de större städernas sjukvårdsutgifter
i en utsträckning, som icke för närvarande låter sig överblicka.
Med hänsyn härtill anser jag mig icke nu kunna förorda några åtgärder för
minskning av tjänstgöringstiden för sjukvårdspersonalen vid sinnessjukhusen.
Av medicinalstyrelsen i detta sammanhang föreslagna personalökningar och
anslagshöjning påkalla vid sådant förhållande icke någon granskning från
min sida.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.
21
Att arbetstiden vid sjukhusen och därmed jämförliga anstalter i många
fall är lång och för personalen betungande och att erforderliga åtgärder
med anledning härav böra vidtagas lärer icke kunna bestridas. Från flera
håll har emellertid uttalats den meningen, att en tillämpning av arbetstidslagen
på ifrågavarande verksamhetsgrenar ej skulle innebära en ändamålsenlig
lösning av frågan. Utskottet delar denna uppfattning och kan förty
icke förorda bifall till de i ämnet väckta motionerna. Såsom framgår av den
ovan lämnade redogörelsen har frågan örn reglering av arbetstiden vid statshospitalen
bragts under riksdagens prövning i annat sammanhang. Utgången
av denna fråga kan väntas bliva av väsentlig betydelse för lösningen av
det ifrågavarande spörsmålet i hela dess vidd. Anmärkas bör i detta sammanhang,
att frågan örn en internationell reglering av de s. k. anställdas
arbetstid var föremål för övervägande vid den internationella arbetsorganisationens
konferens i Genéve år 1929 och torde bliva föremål för ytterligare
behandling vid konferensen innevarande år.
Undantag e).
I motionen II: 386 har föreslagits, att undantaget under e) skulle utgå uilagen.
Under erinran att ett bifall till förslaget skulle innebära, att skeppstjänst
komme att regleras såväl av åttatimmarslagen som av sjöarbetstidslagen, vill
utskottet avstyrka bifall till ifrågavarande förslag.
Undantag f).
I motionen II: 386 har föreslagits, att undantaget under f) skall utgå ur
lagen.
I motionerna I: 234 och II: 390 har yrkats, att momentet måtte erhålla
följande avfattning: »skogsarbete, kolning därunder inbegripen, samt flottning
utom vid skiljeställe».
Det senare yrkandet innebär en återgång till den bestämmelse, som gällde
enligt 1919 års lag.
I propositionen nr 359 till 1921 års riksdag hade föreslagits, att undantaget
skulle hava avseende å »skogsarbete samt kolning i mila, ändock att
arbetet icke är att hänföra till skogsarbete, ävensom flottning utom vid
skiljeställe».
Genom denna förändring skulle från lagens tillämpning undantagas icke
blott sådan kolning i mila, som kunde räknas till skogsarbete, utan all dylik
kolning, var den än bedreves, sålunda även s. k. platskolning, såsom vid ett
sågverk eller en järnvägsstation. Anledning till denna förändring var den,
att arbetet vid milkolning ställde sig ungefär enahanda vid platskolning som
vid skogskolning — möjligen vore arbetet vid det förra slaget av kolning
till och med mer oregelbundet till följd därav, att milan vid platskolning
Utskottet.
Utskottet.
1921 års
riksdag.
Utskottet.
22 Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.
ofta vore mer utsatt för blåst, än när den läge inne i skogen. Med hänsyn
till att arbetet vid platskolning delvis bestode i vakthållning och vore av
oregelbunden beskaffenhet, hade även arbetsrådet beträffande de därtill använda
arbetarna dels medgivit arbetstidens begränsning allenast genomsnittligt
för längre tidrymd och dels slutligen förklarat visst arbete såsom
mycket oregelbundet falla utom lagens tillämpning. För ifrågavarande undantag,
som endast skulle omfatta de med det egentliga kolningsarbetet
sysselsatta arbetarna och ej dem, som blott forslade fram virke till milorna,
ansågs även tala det avlöningssätt, med viss ersättning per utvunnen stig
kol, som vanligen tillämpades.
I propositionen till 1921 års riksdag hade bibehållits bestämmelsen i
1919 års lag beträffande flottning vid skiljeställe.
Inom riksdagen väcktes emellertid ett flertal motioner, vari yrkades, att
flottning jämväl vid skiljeställe skulle undantagas.
I sitt i ärendet avgivna utlåtande, nr 32, åberopade utskottet, att ett
stort antal flottningsföreningar av arbetsrådet erhållit anstånd med lagens
tillämpning. Vidare anförde utskottet följande:
Arbetsförhållandena vid skiljeställena äro av synnerligen växlande natur.
Vid en hel del smärre skiljeställen, särskilt de, som äro belägna högre upp
i vattendragen, är arbetet så oregelbundet, att arbetsrådet förklarat, att detsamma
är undantaget från arbetstidslagens tillämpning. Visserligen finnas
å andra sidan skiljeställen, där arbetet bedrives fullt industrimässigt och
regelbundet och där arbetstidslagen följaktligen kan tillämpas och delvis
redan kommit i tillämpning. Men mellan dessa båda grupper av skiljeställen
finnes ett stort antal dylika, där arbetet är mer eller mindre oregelbundet
och där således arbetstidslagens tillämpning stöter på svårigheter av
snart sagt för varje skiljeställe skiftande art och grad. Liksom det hittills
icke lyckats lagstiftningen att uppdraga någon gräns mellan de skiljeställen,
där lagen kan tillämpas, och de skiljeställen, där så icke kan ske, torde det
även för arbetsrådet komma att möta synnerlig svårighet att finna en dylik
gräns, och följden härav torde bliva, att därest arbetet vid skiljeställena
fortfarande bibehålies under lagen, anstånd med lagens tillämpning måste
beviljas i vida större utsträckning än vad som med bestämmelserna örn beviljande
av anstånd varit avsett.
På grund av dessa skäl, och då ett genomdrivande av arbetstidslagens
tillämpning vid de skiljeställen, där densamma ännu icke blivit genomförd,
skulle föranleda högst betydande och under nuvarande ekonomiska förhållanden
särdeles betänkliga ombyggnadskostnader, anser utskottet lämpligast,
att arbetet vid samtliga skiljeställen i likhet med övrigt flottningsarbete undantages
från lagens tillämpning.
Utskottets förslag godkändes av riksdagen; och lagen erhöll i förevarande
moment den avfattning, som ännu förefinnes.
Utskottet har icke funnit skäl vara förebragta för frångående av den
ståndpunkt, som riksdagen år 1923 intog till dessa frågor, och får alltså avstyrka
bifall till motionerna i förevarande delar.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.
23
Undantag g).
Beträffande detta undantag, som avser upptagning av torv samt tillverkning
av bränntorv oell torvströ, Ilar i motionerna I: 234 och II: 390 samt
II: 386 yrkats, att detsamma skall utgå ur lagen.
Förevarande undantagsbestämmelse förekom icke i 1919 oell 1921 års
arbetstidslagar. Bestämmelsen infördes i 1923 års lag på förslag av andra
lagutskottet. Verkställd utredning hade enligt utskottets mening givit vid
handen, att den lagstadgade arbetstidsbegränsningen mött särskilt stora
svårigheter inom torvindustrien. Arbetet vore nämligen i övervägande grad
ett kortvarigt, oregelbundet säsongarbete, som i regel utfördes på ackord,
varvid arbetarna hade sina barn med sig till hj alp vid arbetet. Kravet på
torvindustriens undantagande från arbetstidslagens tillämpning stöddes jämväl
av det förhållandet, att nämnda verksamhet i flera avseenden står jordbruket
nära och att arbetarna inom torvindustrien till väsentlig del utgöras
av personer, som eljest äro sysselsatta inom jordbruket. Vid 1926 års riksdag
framställt förslag,'' att momentet måtte uteslutas, vann icke riksdagens
bifall.
Utskottet anser alltjämt, att ifrågavarande arbetes undantagande från arbetstidslagens
tillämpning måste anses väl motiverat.
Undantag h).
Undantaget avser »jordbruk jämte därtill hörande binäringar, vilka icke
bedrivas såsom självständiga företag, samt byggnadsarbete för jordbruk eller
sådan dess binäring, som nu nämnts, ävensom trädgårdsskötsel och djurskötsel,
ändock att arbetet bedrives utan samband med jordbruk».
I motionen II: 386 har hemställts, att momentet skall utgå.
I motionerna I: 234 och II: 390 har föreslagits, att momentet måtte erhålla
följande avfattning: »jordbruk, jämte sådana därtill hörande binäringar,
vilka icke bedrivas såsom självständiga företag, ävensom trädgårdsskötsel
och därmed förenad djurskötsel, ändock att arbetet bedrives utan samband
med jordbruk».
I 1919 och 1921 års arbetstidslagar hade från lagens tillämpning undantagits
»jordbruk jämte sådana därtill hörande binäringar, vilka icke bedrivas
såsom självständiga företag, ävensom trädgårdsskötsel och djurskötsel, ändock
att arbetet bedrives utan samband med jordbruk».
Jämväl i propositionen till 1923 års riksdag hade momentet sistnämnda
avfattning.
Andra lagutskottet erinrade i sitt i ärendet avgivna utlåtande, nr 13, att
från jordbrukets sida städse framhållits de olägenheter, som den lagstadgade
arbetstidsbegränsningen måste medföra för byggnadsarbeten, företagna
för tillgodoseende av jordbrukets behov. Utskottet föreslog fördenskull, att
från lagens tillämpning skulle undantagas jämväl byggnadsarbete för jordbruk
och därtill hörande binäring, som icke bedrevs som självständigt företag.
Detta förslag vann riksdagens bifall.
Utskottet.
Utskottet.
Utskottet.
Utskottet.
Utskottet.
24 Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.
Undantagets utsträckande till djurskötsel utan samband med jordbruk är
motiverat, förutom av hänsyn till djurskyddet, därav, att ifrågavarande verksamhet
stundom måste bli i hög grad oregelbunden.
Utskottet ansluter sig till vad tidigare anförts såsom motiv för ifrågavarande
undantag, och kan med hänsyn härtill icke förorda bifall till de i
motionerna innefattade förslagen.
Undantag i).
Beträffande detta undantag, som avser arbete, som åligger trafikpersonal
vid järnväg, som är upplåten för allmän trafik, har i motionerna I: 234 och
II: 390 samt II: 386 yrkats, att detsamma skall utgå ur lagen.
Beträffande detta ändringsförslag gäller i avsevärd mån detsamma, som anförts
i avseende å arbete, som bedrives av staten. En på åttatimmarsdagen grundad
arbetstidsreglering har i stor utsträckning efter förhandlingar med personalen
redan genomförts. Tvångsvis genomförande av denna princip skulle måhända
i många fall medföra alltför stora svårigheter för de ekonomiskt betungade
enskilda järnvägarna. Utskottet kan fördenskull icke biträda motionärernas
förslag.
Undantag j)—l).
I motionen II: 386 har påyrkats, att nämnda moment skola utgå.
Utskottet anser icke skäl föreligga att tillstyrka bifall till motionen. Utskottet
vill erinra, att på riksdagens begäran för närvarande pågår utredning
dels av frågan örn arbetsvillkoren inom hotell- och restaurangyrket dels
rörande badhuspersonalens arbetsförhållanden.
Utskottet, som sålunda icke funnit sig kunna biträda något av de framställda
förslagen till ändring av 1 §, får alltså hemställa, att nämnda paragraf
måtte i den förnyade arbetstidslagen upptagas i oförändrat skick.
2§.
I motionerna I: 234 och II: 390 hemställes, att undantaget för medlem av
arbetarens familj endast skall hava avseende å företag, vari endast sysselsättas
medlemmar av familjen.
I motionen II: 386 föreslås, att »arbete, som utföres av medlem av arbetsgivarens
familj», skall utgöra undantag från lagens 1 §, samt att 2 § skall
hava följande lydelse:
Såsom arbetare skall vid tillämpningen av denna lag ej räknas disponent
eller annan befattningshavare i överordnad ställning.
Motivet för det i motionerna I: 234 och II: 390 framställda yrkandet torde
vara att söka däri, att det i lagen för närvarande intagna undantaget strider
mot bestämmelserna i § 2 i Wasliingtonkonventionen, vilken allenast medgiver
undantagande av företag, varj endast sysselsättas medlemmar av samma
familj.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 15. 25
Såsom framgår av utskottets allmänna motivering kan utskottet icke godtaga
dylikt motiv för ändring. I övrigt Ilar utskottet icke funnit skäl förorda
bifall till motionärernas ifrågavarande förslag.
3 §•
Det beträffande denna paragraf i motionen II: 386 framförda yrkandet kan
utskottet icke förorda.
*§•
Förevarande lagrum bär i nu gällande lag följande lydelse:
Arbetsgivare må icke använda arbetare till arbete under längre tid, raster
oräknade, än 8 timmar av dygnet eller 48 timmar i veckan; dock må, därest
nyssnämnda begränsning av arbetstiden för vecka icke därigenom överskrides,
arbetstiden under något eller några av veckans dygn utsträckas till högst
9 timmar.
Bedrives arbete med regelbunden skiftindelning, må annan arbetstid än
nyss angivits tillämpas, såvitt därigenom icke uppkommer längre sammanlagd
arbetstid för en tidrymd av högst tre veckor, än att den motsvarar 48
timmar i veckan.
I motionerna I: 234 och II: 390 föreslås den ändring i andra stycket, att
annan arbetstid icke får tillämpas i annan mån än så erfordras för skiftväxling.
I motionen II: 386 föreslås i fråga örn första stycket, att bestämmelsen
»raster oräknade» skall utgå, att i stället skall tilläggas orden »däri inberäknat
event, väntetid och uppehåll i arbete», att utsträckningen av arbetstiden
endast får ske, örn överenskommelse därom ingås mellan arbetare och
arbetsgivare, samt att utsträckningen får avse högst 8V2 timmar. I stället
för andra stycket föreslås följande bestämmelser:
Fortgår arbetet kontinuerligt såväl natt som dag, må arbetstiden, raster
däri inräknade, icke överstiga 8 timmar av dygnet eller 48 timmar i veckan,
och må nyss angivna begränsning gälla den genomsnittliga arbetstiden under
en tidrymd av 2 veckor.
Vid gruvarbetet under jord och vid de öppna gruvorna norr om Polcirkeln
må arbetare icke användas under längre tid än 6 timmar av dygnet
eller 36 timmar i veckan, däri inberäkna! event, väntetid och uppehåll i
arbetet, undantagandes måltidsraster.
I arbetstiden vid gruvarbete inräknas tiden för ned- och infart samt utoch
uppfart.
Då de ifrågavarande yrkandena förelågo för utskottets ståndpunktstagande
vid 1926 års riksdag, yttrade utskottet, att enligt vad utskottet inhämtat den
nuvarande bestämmelsen i 4 § senare stycket varit till icke ringa nytta folden
under tryckta förhållanden arbetande järnhanteringen och att utskottet
fördenskull förordade paragrafens bibehållande i oförändrat skick.
Även örn den bestämmelse, mot vilken anmärkningar riktas i motionerna
I: 234 och II: 390, numera icke torde hava någon mera omfattande tillämpning,
synas knappast skäl förefinnas för ändring, då ju bestämmelsen icke
strider mot grunderna för ifrågavarande lagstiftning.
Utskottet.
Utskottet.
Utskottet.
Utskottet.
Utskottet.
Utskottet.
Utskottet.
26 Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.
Anledning att vidtaga de i motionen II: 386 föreslagna ändringarna förefinnes
icke.
r 5 §''
1 mom.
Förevarande moment har följande lydelse:
Är för visst arbete arbetstiden i väsentlig mån beroende av årstiden eller
väderleken eller är den på grund av annat förhållande av växlande längd,
må .arbetsrådet, i den mån så prövas påkallat, medgiva, att arbetstiden, med
avvikelse från vad i 4 § stadgas, allenast begränsas så, att den i genomsnitt
för viss angiven tidrymd kommer att uppgå till högst 48 timmar i veckan.
I motionen II: 386 yrkas, att momentet skall utgå.
1 motionerna I: 234 och II: 390 hemställes, att efter orden »må arbetsrådet»
tilläggas orden »därest överenskommelse mellan arbetsgivar- och arbetarorganisationerna
förefinnes».
Utskottet avstyrker bifall till det i motionen II: 386 framförda yrkandet.
Yrkandet i motionerna I: 234 och II: 390 vilar på den förutsättningen, att
både arbetsgivare och arbetare alltid äro organiserade. Då så icke är förhållandet,
torde ett bifall till det i sistnämnda motioner framförda yrkandet
icke böra ifrågakomma.
2 mom.
Förslaget i motionen II: 386, att detta moment skall uteslutas, kan utskottet
icke tillstyrka.
3 mom.
Detta moment har i gällande lag följande lydelse:
Beträffande arbete, som fortgår allenast under kortare tid eller medför
synnerligen ringa ansträngning eller tillgodoser ändamål av synnerligen stort
allmänt intresse, må arbetsrådet, i den mån så prövas påkallat, medgiva
undantag från de i 4 § angivna begränsningar.
I motionen II: 386 yrkas, att bestämmelsen skall utgå.
I motionerna 1:234 och II: 390 hemställes, att momentet skall erhålla
följande ändrade lydelse:
_ För arbete med vakttjänstgöring, som medför synnerligen ringa ansträngning,
må arbetsrådet —----begränsningar.
Utskottet kan icke tillstyrka bifall till det i motionen II: 386 framförda
yrkandet. Det förslag, som innehålles i motionerna I: 234 och II: 390, är
föranlett med hänsyn till en eventuell ratifikation av Washingtonkonventionen.
Utskottet kan ej heller tillstyrka bifall till sistnämnda förslag.
4 mom.
Yrkandet i motionen II: 386, att detta moment skall uteslutas, kan icke
förordas av utskottet.
5 mom.
Det i motionerna framförda yrkandet, att jämväl detta moment skall uteslutas,
kan ej heller förordas av utskottet.
Andra layutskottets utlåtande Nr 15.
27
G §•
Beträffande förevarande lagrum har i motionen II: 386 föreslagits viss
ändrad lydelse. Någon motivering för det framställda ändringsförslaget har
ej anförts. Utskottet saknar anledning förorda bifall till ifrågavarande
förslag.
7 §■
1 mom.
Förslaget i motionen II: 386, att detta moment skall uteslutas, avstyrkes
av utskottet.
2 mom. första stycket.
I motionen II: 386 yrkas, att bestämmelsen, som innefattas i detta stycke,
skall utgå.
I motionerna I: 234 och II: 390 yrkas, att övertidens begränsning till »50
timmar under loppet av en kalendermånad» utbytes mot »48 timmar under
loppet av fyra veckor».
Det i sistnämnda motioner innefattade förslaget är överensstämmande
med det förslag, som av arbetsrådet framställdes vid 1926 års revision av
lagen. Arbetsrådet yttrade härom följande:
Enligt 5 § tredje stycket av 1919 års lag ägde arbetsrådet att för visst
arbete medgiva allenast sådan begränsning av arbetstiden, att denna sammanlagt
för en tidrymd av högst fyra veckor icke bleve längre, än att den motsvarade
48 timmar i veckan. Dylika medgivanden lämnades i mycket stor
omfattning (1,388 beslut rörande c:a 31,500 arbetare under tiden 1 november
1919—28 februari 1921) samt äga allt fortfarande gällande kraft i fråga örn
bland annat reparations- och transportarbeten vid flertalet industriföretag
av någon betydenhet.
Vid 1921 års lagrevision medgavs arbetsrådet rätt att enligt motsvarande
lagrum bestämma sammanlagda arbetstiden för annan tidrymd än högst fyra
veckor. Det visade sig dock, att bestämmelsen av år 1919 redan fått hävd
för sig, varför arbetsrådet i enlighet med från arbetsgivarna inkomna framställningar
även sedermera i flertalet av sina beslut funnit lämpligt att bibehålla
fyraveckorsperioden. Antalet dylika beslut har under de fyra sista
åren utgjort c:a 60, berörande c:a 2,300 arbetare.
Den sålunda vid flertalet medgivanden enligt lagens 5 § angivna tidsperioden
örn fyra veckor och den i 7 § för övertidsarbete gällande tidsperioden
örn en kalendermånad täcka icke varandra. Följden härav är, att
arbetsgivarna sakna möjlighet att avgöra, huruvida bestämmelserna i 7 §
riktigt tillämpas vid de talrika tillfällen, då medgivanden lämnats enligt
ifrågavarande mom. av 5 §. Att yrkesinspektionens tillsyn över lagens efterlevnad
i dessa fall hittills varit en ren fiktion, är också påtagligt.
Socialstyrelsen har genom 14 § 4 mom. i förslaget till arbetarskyddslag
sökt råda bot för detta missförhållande. Arbetsrådet tinner emellertid socialstyrelsens
förslag vara ur praktisk synpunkt mindre tillfredsställande. Det
skulle nämligen påkalla särskilda ansökningar och beslut i fråga örn envar
av de mer än ettusen arbetsgivare, som tidigare erhållit medgivande enligt
här avsedd del av 5 §. Jämväl beträffande arbetare, för vilka icke medgivits
här ifrågavarande undantag, torde med hänsyn till att arbetstiden i samband
med avlöningen ofta bokföres per vecka, den nu föreslagna tidsperioden
medföra vissa fördelar.
Utskottet.
Utskottet■
Utskottet.
Utskottet.
Utskottet.
28 Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.
Arbetsrätt föreslår därför, att tidsperioderna för övertidsberäkningen i
7 § 2 morn. ändras till fyra veckor. Därmed vinnes utan vidare åtgärd den
önskvärda ^ överensstämmelsen med 5 §. Övertidsgränsen 50 timmar för
kalendermånad motsvaras närmast av 48 timmar eller något därunder för
fyra veckor. Arbetsrådet föreslår ny tidsbegränsning i enlighet därmed.
1 detta sammanhang anser sig arbetsrådet böra erinra örn motsvarande
lagbestämmelser och lagtillämpning i Finland. I detta land hava ävenledes
tidsperioder örn fyra veckor införts i stadganden örn arbetstiden vid
vissa arbeten av samma art, som avses i den svenska arbetstidslagens 5 §
1 mom. samt i bestämmelserna örn övertid. Aid den enligt yrkesinspektionens
anvisningar genomförda praktiska tillämpningen av lagen uppdelas
kalenderåret i med årets ingång begynnande fyraveckorsperioder, motsvarande
de i lagen angivna. Då ny arbetare anställes, räknas för honom särskilda
fyraveckorsperioder från anställningstidens början till årets utgång, varefter
han ingår i den för företaget i dess helhet gällande periodindelningen. En
dylik anordning torde i hög grad underlätta såväl en riktig lagtillämpning
som yrkesinspektionens kontrollarbete.
Mot det i motionerna I: 234 och II: 390 innefattade förslaget, vilket allenast
innebär en omläggning av beräkningsgrunden för övertiden men ej en
minskning i samma tid, har utskottet icke anmärkning att framställa utan
tillstyrker, att övertidsgränsen »50 timmar under loppet av en kalendermånad»
utbytes mot »48 timmar under loppet av fyra kalenderveckor».
Utskottet förutsätter härvid, att beräkningen kommer att ske efter fortlöpande
fyraveckorsperioder. Förslaget örn uteslutning av stycket kan utskottet
alltså icke biträda.
2 moni. andra stycket.
Det motionsvis framförda förslaget att utesluta detta stycke kan utskottet
icke biträda. Utskottet föreslår emellertid en ändring såsom följd av utskottets
förslag beträffande momentets första stycke.
3 moni.
Detta moment innehåller den bestämmelsen, att där ytterligare eftergift
är av trängande behov påkallad, arbetsrådet må meddela sådan, dock för
högst 150 timmar under loppet av ett kalenderår.
I motionen II: 386 föreslås, att momentet skall uteslutas.
I motionerna I: 234 och II: 390 föreslås ett stadgande av innehåll, att
eftergift får meddelas för högst 28 timmar under loppet av fyra veckor.
Därjämte föreslås, att följande bestämmelse skall införas: »Arbetslönen
för ifrågavarande övertidstimmar skall överstiga den ordinarie avlöningen
med minst 25 %.■»
Förslaget att utesluta momentet får utskottet avstyrka. Den föreslagna
begränsningen i övertidens beräkning kan utskottet ej heller tillstyrka.
Då övertid enligt förevarande moment endast får uttagas efter medgivande
av arbetsrådet, torde bestämmelsen icke medföra någon risk i skyddsavseende.
Förslaget att bestämma övertidsersättningen i arbetstidslagen kan utskottet
ej heller förorda.
Andra lagutskottets v flätande Kr 15.
29
4 och 5 mom.
Det i motionen II: 386 framställda förslaget att utesluta dessa moment
kan utskottet icke biträda.
Föreslagm ny paragraf.
I motionerna I: 234 oell II: 390 Ilar föreslagits, att i lagen måtte införas
en ny paragraf (i motionerna betecknad med nr 8) av följande lydelse:
^ Utnyttjas rätt till utsträckning av arbetstiden, varom stadgas i 7 § 1 eller
2 inom., på sådant sätt, att arbetstiden oskäligt förlänges, äger arbetsrådet,
i den män så prövas nödigt, föreskriva begränsning i avseende å nämnda
rättighets tillgodonjutande.
Da förevarande bestämmelse icke är påkallad av något verkligt behov ur
skyddssynpunkt, kan utskottet icke biträda, att densamma införes i lagstiftningen.
8 §•
I motionerna I: 234 och II: 390 föreslås införande i denna paragraf av
bestämmelsen, att arbetarna äga rätt att hos arbetsgivaren taga del av övertidsjournalen.
I motionen II: 386 föreslås införande av bestämmelsen, att övertidsjournalen
skall vara tillgänglig för samtliga arbetare å arbetsstället. I sistniimnda
motion föreslås därjämte ytterligare ändringar i lagrummet.
Utskottet anser sig böra i så måtto biträda de framställda yrkandena,
att utskottet föreslår, att arbetarna må äga rätt att genom utsedd representant
på anfordran erhålla del av övertidsjournalen.
Lagens föreskrifter örn förande av övertidsjournal eller däremot svarande
anteckningar lia tydligtvis för arbetsgivarna medfört besvärande förpliktelser,
vilka det måste anses angeläget att lätta, i den mån så låter sig göra utan
intrång på den åsyftade kontrollmöjligheten. Ifrågavarande föreskrifter lia
även underkastats upprepade ändringar, och har arbetsrådet i stor omfattning
utnyttjat sin i förevarande lagrum givna befogenhet att meddela eftergifter.
Rådet har emellertid härvidlag mött det hindret, att dess berörda
befogenhet endast avser sättet för anteckningarnas förande men icke den
tid, inom vilken anteckningsskyldigheten skall fullgöras.
I paragrafens början angives såsom regel, att nämnda skyldighet skall
fullgöras senast första dagen i näst därpå följande vecka, för såvitt ej fråga
är om sådana arbetsförhållanden, vid vilka övertidsarbetet först senare låter
sig beräkna. Nu angivna regel, som tillkom vid 1923 års riksdag efter förslag
av socialstyrelsen, motiverades med att anteckningsskyldigheten lämpligen
kunde fullgöras i samband med de bokföringsåtgärder, som vanligen
företoges vid veckans utgång. Regeln, som ersatte en bestämmelse örn auteckningsskyldighetens
fullgörande »näst därpå följande dag», medförde
givetvis en betydande lättnad för arbetsgivarna och torde få anses skäligen
tillfredsställande för de arbetsgivare, som utbetala arbetslönerna en gång i
veckan. Å de icke fåtaliga arbetsställen åter, där lönerna utbetalas för två
Utskottet.
Utskottet.
Utskottet.
Utskottet.
30 Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.
veckor eller annan tidrymd, överskjutande en vecka, Ilar man fortfarande
varit förhindrad att föra anteckningarna om övertidsarbete i samband med
övriga bokföringsåtgärder rörande arbetstider och arbetslöner. På ovan anförda
grund har arbetsrådet ansett sig förhindrat att bevilja ansökningar
om eftergift i nu berörda avseende. För att sätta arbetsrådet i tillfälle att
tillmötesgå framställningar örn dylika, för kontrollen å lagens efterlevnad
oväsentliga men för näringslivet icke betydelselösa eftergifter, har utskottet
funnit sig böra föreslå, att orden »eller ock på annat av nämnda myndighet
godkänt sätt» i paragrafens första stycke måtte utbytas mot en bestämmelse
av det huvudsakliga innehåll, att arbetsrådet äger föreskriva, att
anteckning örn övertid får verkställas å annan tid och på annat sätt än
förut angivits i lagrummet. I samma stycke hava därjämte verkställts vissa
formella justeringar.
9 §•
De förändringar, som föreslås i motionen II: 386 beträffande arbetsrådets
sammansättning, kan utskottet icke förorda, utom beträffande förslaget, att
arbetsrådets ledamöter skola utses för en tid av två år i sänder.
I det förslag till lagstiftning örn begränsning av arbetstiden, som år 1919
avgavs av den s. k. arbetstidskommittén, framhölls, att det vore möjligt att
efter några år, sedan det hopade arbete, som genomförandet av lagstiftningen
rörande arbetstidens reglering otvivelaktigt komme att medföra för arbetsrådet,
och sedan riktlinjerna för denna lagstiftnings tillämpning hunnit utformas,
arbetsrådets uppgifter skulle kunna överflyttas på socialstyrelsen.
Med hänsyn härtill hade föreslagits, att uppdragstiden skulle begränsas till
två år.
Förslaget upptogs i propositionerna till 1919 års lagtima och urtima
riksdagar och dylik bestämmelse inflöt även i 1919 års lag i ämnet. Bestämmelsen
kvarstod sedermera i 1921 års lag. Föreskriften borttogs vid
revisionen 1923 av den anledning, att den ej lät sig väl förena med bestämmelsen
örn lagens giltighetstid, vilken föreslagits till tre år.
I det till lagrådet år 1925 remitterade förslaget om definitiv lagstiftning
i ämnet hade tidsbegränsningen icke upptagits. Häremot framställde lagrådet
erinran och hemställde, att, därest inskränkningen av lagens giltighetstid
till viss tid bortfölle, stadgandet, att ledamöterna skulle utses för
en tid av två år i sänder, måtte återinföras i lagen. Detta iakttogs sedermera
vid avfattningen av propositionen till 1926 års riksdag.
Stadgandet borttogs emellertid under riksdagsbehandlingen, enär förslaget
till definitiv lagstiftning icke godkändes.
Slutligen är att erinra, att socialstyrelsen under förarbetena till 1926 års
revision framställt förslag örn arbetstidsärendenas överflyttning från arbetsrådet
till socialstyrelsen.
Utskottet har, såsom inledningsvis omnämndes, ansett sig — med bifall till
det motionsvis framställda yrkandet — böra föreslå, att arbetsrådets ledamöter
utses av Konungen för en tid av två år i sänder. Härmed har utskottet
icke velat taga ståndpunkt till frågan om arbetstidsärendenas överflyttning
Andra lagutskottets utlåtande Kr 15. 31
till socialstyrelsen, ej heller om lämpligheten att framdeles föreskriva annan
tid för utseende av ifrågavarande ledamöter.
10-15 §§.
De långt gående ändringsförslag, som beträffande dessa lagrum framföras
i motionen II: 386, kan utskottet icke förorda.
Ikraftträdelse- och övergångsbestämmelserna.
Utskottets förslag ifråga örn dessa bestämmelser äro motiverade därav,
att utskottet föreslår permanent lagstiftning.
Ehuru utskottet förutsätter ändringar i gällande lags materiella bestämmelser
allenast i ett par avseenden, har utskottet likväl ansett lämpligt
föreslå riksdagen att nu antaga ny lag i ämnet i stället för att utan tidsbegränsning
förlänga nu gällande provisoriska lag.
Skrivelseförslag.
Utskottet kan icke biträda det i motionen II: 386 framställda förslaget
örn skrivelse till Kungl. Majit med begäran örn utredning och förslag för
nästa års riksdag rörande sådana ändringar i lagen, att arbetstiden fastställes
för arbetare inom industrien i allmänhet till högst 7 timmar för
dygn eller 42 timmar i veckan och för arbetare i särskilt tungt eller hälsovådligt
arbete till högst 6 timmar för dygn eller 36 timmar i veckan.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) att riksdagen med anledning av Kungl. Majis förevarande
förslag och de i ämnat väckta motionerna måtte för sin
del antaga följande
Lag
om arbetstidens begränsning.
Härigenom förordnas som följer:
CGällande lydelse.) (Utskottets förslag.)
1 §•
Denna lag ager tillämpning å varje rörelse, industriell eller icke, så ock
å hus-, väg- eller vattenbyggnad, vattenavledning eller annat dylikt särskilt
arbetsföretag, för såvitt i rörelsen eller företaget till arbete för arbetsgivares
räkning i regel användas flera än fyra arbetare, häri icke inräknad arbetare,
som användes till arbete, vilket avses i a)—1) här nedan.
Från lagens tillämpning undantagas:
a) arbete, som utföres i arbetarens hem eller eljest under sådana förhållanden,
att det ej kan anses tillkomma arbetsgivaren att vaka över arbetets
anordnande,
Utskottet.
Utskottet.
Utskottet.
32
Andra lagutskottets utlåtande Nr lo.
(Gällande lydelse.) (Utskottets förslag.)
b) arbete, som till sin natur är så oregelbundet, att det icke kan förläggas
till bestämda tider,
c) arbete, som bedrives av staten,
d) arbete, som tiar till ändamål att bereda sjukvård, fattigvård, uppfostran
eller undervisning eller att tillgodose annat därmed jämförligt behov,
e) skeppstjänst, som omförmäles i lagen örn arbetstiden å svenska fartyg,
ävensom fiske,
f) skogsarbete samt kolning i mila, ändock att arbetet icke är att hänföra
till skogsarbete, ävensom flottning,
g) upptagning av torv samt tillverkning av bränntorv och torvströ,
li) jordbruk jämte därtill hörande binäringar, vilka icke bedrivas såsom
självständiga företag, samt byggnadsarbete för jordbruk eller sådan dess binäring,
som nu nämnts, ävensom trädgårdsskötsel och djurskötsel, ändock
att arbetet bedrives utan samband med jordbruk,
i) arbete, som åligger trafikpersonal vid järnväg, som är upplåten för allmän
trafik,
j) arbete, som åligger biträde i handelsbod, rakstuga, frisörsalong eller
badinrättning,
k) sådant arbete i hotell-, restaurang- eller kaférörelse, som är att hänföra
till allmänhetens direkta betjänande, samt
l) arbete, som åligger portvakt och av honom väsentligen förrättas i hans
bostad.
2 §■
Såsom arbetare skall vid tillämpning av denna lag ej räknas medlem av
arbetsgivarens familj; samt ej heller
verkmästare eller annan befattningshavare i överordnad ställning,
ritare, bokhållare eller därmed jämställd person,
kontorsvaktmästare eller annat underordnat kontorsbiträde.
3 §•
På begäran av domstol, allmän åklagare, yrkesinspektör, bergmästare eller
den, vars rätt därav beröres, åligger det arbetsrådet att avgöra, huruvida
visst arbete är att hänföra till sådant, varå denna lag äger tillämpning, eller
huruvida viss arbetstagare är att enligt lagen räkna såsom arbetare.
Ar mål, som handlägges vid domstol, beroende av fråga, varom i första
stycket förmäles, skall domstolen hänskjuta frågan till arbetsrådet, när part
sådant äskar eller domstolen finner det nödigt; och må slutligt utslag av
domstolen ej meddelas, förrän arbetsrådets beslut kommit domstolen tillhanda.
I annan fråga rörande lagens tillämpning, än som i första stycket avses,
har arbetsrådet att på begäran av domstol, allmän åklagare, yrkesinspektör,
bergmästare eller den, vars rätt av frågan beröres, avgiva utlåtande.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.
33
(Gällande lydelse.) (Utskottets förslag.)
^ §•
Arbetsgivare må icke använda arbetare till arbete under längre tid, raster
oräknade, än 8 timmar av dygnet eller 48 timmar i veckan; dock må, därest
nyssnämnda begränsning av arbetstiden för vecka icke därigenom överskrides,
arbetstiden under något eller några av veckans dygn utsträckas till högst 9
timmar.
Bedrives arbete med regelbunden skiftindelning, må annan arbetstid än
nyss angivits tillämpas, såvitt därigenom icke uppkommer längre sammanlagd
arbetstid för en tidrymd av högst tre veckor, än att den motsvarar 48 timmar
i veckan.
5 §’
1 mom. Är för visst arbete arbetstiden i väsentlig mån beroende av årstiden
eller väderleken eller är den på grund av annat förhållande av växlande
längd, må arbetsrådet, i den mån så prövas påkallat, medgiva, att
arbetstiden, med avvikelse från vad i 4 § stadgas, allenast begränsas så, att
den i genomsnitt för viss angiven tidrymd kommer att uppgå till högst 48
timmar i veckan.
2 morn. Finnes arbete, som bedrives med tre skiftlag, på grund av synnerliga
skäl böra fortgå jämväl under sön- och helgdagar, må arbetsrådet, i
den mån så prövas påkallat, medgiva därför erforderligt undantag.
3 mom. Beträffande arbete, som fortgår allenast under kortare tid eller
medför synnerligen ringa ansträngning eller tillgodoser ändamål av synnerligen
stort allmänt intresse, må arbetsrådet, i den mån så prövas påkallat,
medgiva undantag från de i 4 § angivna begränsningar.
4 mom. Skulle i annat fall, än som avses i 1, 2 eller 3 morn., undantag
från bestämmelse i 4 § prövas påkallat till undvikande av allvarligt missförhållande,
äger arbetsrådet lämna medgivande därtill.
5 mom. Undantag må ock av arbetsrådet medgivas, då det av uttalande
av arbetarnas sammanslutning eller sammanslutningar eller annorledes framgår,
att det stora flertalet av de arbetare, som skulle beröras av undantaget,
finna detsamma önskvärt och arbetstiden ej därigenom kommer att oskäligt
utsträckas.
6 §•
Har natur- eller olyckshändelse eller annan omständighet, som ej kunnat
förutses, vållat avbrott i ett företags drift eller ock medfört överhängande
fara för sådant avbrott eller för skada å liv, hälsa eller egendom, må arbetare,
i den mån så är nödigt med hänsyn till berörda förhållande, användas
till arbete utöver tid, som angives i 4 § eller kan hava bestämts med stöd
av 5 §. Örn sådant arbete samt dess anledning, omfattning och varaktighet
åligger det arbetsgivaren att senast inom två dygn från dess början göra
anmälan till arbetsrådet.
Arbetet må icke fortsättas utöver sist angivna tid, utan att tillstånd därtill
sökts hos nämnda myndighet. Angående sådan ansökan har arbetsrådet att
ofördröjligen meddela beslut.
Bihang till riksdagens protokoll 1930. 9 sami. 2 avd. 11 käft. (Nr 15.) m 30 3
34
Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.
(Gällande lydelse.) (Utskottets förslag.)
Anmälan eller ansökan, varom bär är sagt, må anses gjord, när densamma
i betalt brev avlämnats till allmänna posten.
7 §•
1 mom. Till sådana förberedelse- eller avslutningsarbeten, som för driftens
ohindrade gång nödvändigtvis måste utföras före eller efter den allmänna
arbetstiden, må nödigt antal arbetare, vilka fyllt aderton år, användas
under högst sju timmar i veckan utöver den tid, varunder de enligt denna
lag eller med stöd av densamma meddelad eftergift eljest få användas till
arbete.
2 mom. Finner arbetsgivare i annat
fall, än som avses i 6 §, med hänsyn
till särskilt förhållande påkallat att
använda arbetare till arbete utöver
tid, som angives i 4 § eller kan hava
bestämts med stöd av 5 §, vare därtill
berättigad i avseende å arbetare,
som fyllt aderton år, för högst 50 timmar
under loppet av en kalendermånad
och 200 timmar under loppet av ett
kalenderår.
Utsträckt arbetstid, varom här är
fråga, må även, med iakttagande av
motsvarande begränsning, beräknas
för kortare tidrymd än kalendermånad;
åliggande det i sådant fall arbetsgivaren
att på förhand i journal eller
annan handling, vari anteckning enligt
8 § skall göras, anteckna ej mindre
dagen, då dylik utsträckt arbetstid
skall börja tillämpas, än även den tidrymd,
för vilken beräkningen skall ske.
2 mom. Finner arbetsgivare i annat
fall, än som avses i 6 §, med hänsyn
till särskilt förhållande påkallat att
använda arbetare till arbete utöver
tid, som angives i 4 § eller kan hava
bestämts med stöd av 5 §, vare därtill
berättigad i avseende å arbetare,
som fyllt aderton år, för högst 48 timmar
under loppet av fyra kalenderveckor
och 200 timmar under loppet av
ett kalenderår.
Utsträckt arbetstid, varom här är
fråga, må även, med iakttagande av
motsvarande begränsning, beräknas
för kortare tidrymd än fyra veckor;
åliggande det i sådant fall arbetsgivaren
att på förhand i journal eller
annan handling, vari anteckning enligt
8 § skall göras, anteckna ej mindre
dagen, då dylik utsträckt arbetstid
skall börja tillämpas, än även den tidrymd,
för vilken beräkningen skall ske.
3 mom. Är ytterligare eftergift av trängande behov påkallad, må sådan,
dock för högst 150 timmar under loppet av ett kalenderår, meddelas av arbetsrådet.
4 mom. På arbetsrådet ankommer att pröva i vad mån den, som fyllt
sexton men ej aderton år, må användas till arbete, som avses i denna
paragraf.
5 mom. I fråga örn arbetares skyldighet att utföra arbete, som avses i
denna paragraf, gäller vad därom kan anses vara med arbetsgivaren överenskommet,
men åligger det arbetsgivaren tillse, att icke arbetaren genom
användande till dylikt arbete utsättes för överansträngning eller ohälsa.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.
35
(Gällande lydelse.)
(Utskottets förslag.)
8 §•
Rörande arbetares användande till
arbete enligt 6 eller 7 § åligger det
arbetsgivaren att senast den första
söc^ewdagen i näst därpå följande
kalendervecka eller, därest då icke kan
avgöras, huruvida arbetstiden är att
hänföra till sådan, som avses i nämnda
paragrafer, så snart sådant kan bedömas.
göra anteckning i särskild
journal, upprättad enligt formulär,
som fastställes av arbetsrådet. Nämnda
myndighet äger dock föreskriva, att
anteckning örn övertid får verkställas
å annan tid och på annat sätt än nu
angivits. I fråga örn sådan förlängd
arbetstid, som avses i 7 § 1 morn.,
är arbetsgivaren icke pliktig göra
dylik anteckning, där arbetstiden finnes
behörigen upptagen å det i 11 § 2
mom. föreskrivna arbetstidsschema.
Arbetarna äga rätt att genom utsedd
representant på anfordran erhålla del
av övertidsjournalén.
Beslut av arbetsrådet enligt 6 eller 7 § skall biläggas journal eller annan
handling, däri anteckning enligt första stycket skall göras, och skall journalen
eller handlingen jämte bilagda beslut förvaras å arbetsstället under
minst tre år, räknat beträffande journalen eller handlingen från den tid, då
sista anteckningen gjordes däri, och beträffande beslutet från detsammas
datum.
Rörande arbetares användande till
arbete enligt 6 eller 7 § åligger det
arbetsgivaren att senast den första
dagen i näst därpå följande vecka eller,
därest då icke kan avgöras, huruvida
arbetstiden är att hänföra till sådan,
som avses i nämnda paragrafer, så
snart sådant kan bedömas, göra anteckning
i särskild journal, upprättad
enligt formulär, som fastställes av
arbetsrådet, eller ock på annat av
nämnda myndighet godkänt sätt. I
fråga örn sådan förlängd arbetstid, som
avses i 7 § 1 morn., är dock arbetsgivaren
icke pliktig göra dylik anteckning,
där arbetstiden finnes behörigen
upptagen å det i 11 § 2 mom. föreskrivna
arbetstidsschema.
9
1 mom. Arbetsrådet består av minst
sju ledamöter, vilka utses av Konungen.
Av ledamöterna skola två
utses bland personer, föreslagna av
sådana rikssammanslutningar av arbetsgivare,
vilkas medlemmar sysselsätta
tillhopa minst 50,000 arbetare,
samt två bland personer, föreslagna
av sådana rikssammanslutningar av
arbetare, som räkna minst 50,000 medlemmar.
För nämnda fyra ledamöter
skola i enahanda ordning utses minst
§•
1 mom. Arbetsrådet består av minst
sju ledamöter, vilka utses av Konungen
för en tid av två år i sänder.
Av ledamöterna skola två utses bland
personer, föreslagna av sådana rikssammanslutningar
av arbetsgivare,
vilkas medlemmar sysselsätta tillhopa
minst 50,000 arbetare, samt två bland
personer, föreslagna av sådana rikssammanslutningar
av arbetare, som
räkna minst 50,000 medlemmar. För
nämnda fyra ledamöter skola i ena
-
36
Andra lagutskottets utlåtande Kr 15.
(Gällande lydelse.)
(Utskottets förslag.)
dubbelt så många suppleanter. Förslag,
som ovan sägs, skall, för att
vinna avseende, upptaga minst dubbelt
så många personer som de, vilka skola
med ledning av förslaget förordnas
till ledamöter eller suppleanter. Har
förslag icke avgivits, varde förordnande
ändock av Konungen meddelat.
banda ordning utses minst dubbelt
så många suppleanter. Förslag, som
ovan sägs, skall, för att vinna avseende,
upptaga minst dubbelt så många
personer som de, vilka skola med
ledning av förslaget förordnas till
ledamöter eller suppleanter. Har förslag
icke avgivits, varde förordnande
ändock av Konungen meddelat.
Övriga ledamöter skola utses bland personer, som icke kunna anses företräda
arbetsgivar- eller arbetarintressen, och förordnar Konungen en av dessa
ledamöter till rådets ordförande och chef samt en till ställföreträdare för
denne. Minst en av de utan förslag utsedda ledamöterna skall vara lagkunnig
man, vilken fullgjort vad författningarna föreskriva örn dem, som må
nyttjas uti domarämbeten.
2 mom. Ledamot eller suppleant, som i 1 mom. avses, skall vara svensk
medborgare och hava uppnått tjugufem års ålder. Ej må befattningen innehavas
av den,
som står under förmynderskap,
som är i konkurstillstånd eller vars egendom, utan att vara avträdd till
konkurs, förvaltas för borgenärers räkning,
som är förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas eller eljest på
grund av honom ådömd straffpåföljd icke må utöva allmän befattning eller
genom utslag, vilket ännu icke vunnit laga kraft, är dömd till straffpåföljd,
varom sist förmäles, eller som är under framtiden ställd för brott, vilket
kan medföra sådan påföljd, eller
som blivit dömd ovärdig att föra andras talan inför rätta.
3 mom. Mot ledamot av arbetsrådet gälla samma jäv, som i rättegångsbalken
stadgas i fråga örn domare.
4 mom. Har ledamot eller suppleant, som representerar arbetsgivare eller
arbetare, åtagit sig uppdraget, åge han ej att varda därifrån entledigad,
med mindre särskilda omständigheter därtill föranleda. Avsägelse av uppdraget
prövas av Konungen.
Avgår ledamot eller suppleant, förordnar Konungen för återstående delen
av den tid, för vilken den avgångne varit förordnad, annan ledamot eller
suppleant.
5 mom. Skulle ledamot, som representerar arbetsgivare eller arbetare,
vid sammanträde utebliva eller finnas vara av jäv hindrad att tjänstgöra,
och kan ej suppleant tillkallas, äger arbetsrådet utse lämplig person att vid
det tillfället träda i den uteblivne eller jävige ledamotens ställe.
6 morn. Ärenden, som behandlas av arbetsrådet, må avgöras av fem ledamöter,
så ock av fyra, där de äro örn beslutet ense. Ej må flera än sju
ledamöter deltaga i behandlingen av ärende inför arbetsrådet.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.
37
(Gällande lydelse.) ( Utskottets förslag.)
Vid besluts fattande skola lika. antal representanter för arbetsgivare och
arbetare samt minst en lagfaren ledamot bland dem, som utsetts utan förslag,
närvara.
7 mom. Vid handläggning av annat på arbetsrådet ankommande ärende
rörande förhållandet mellan arbetsgivare och arbetare än sådant, som avses
i 5 § 5 mom. eller 10 § 2 morn., bör rådet i regel ej blott bereda vederbörande
arbetsgivare och arbetare tillfälle att yttra sig utan även på lämpligt
sätt söka samråd med representanter för arbetsgivare och arbetare inom
verksamhetsområdet i fråga. Beslut, som avses i 7 § 4 morn., skall, såvitt
möjligt, fattas efter samråd med socialstyrelsen.
Till utredning av ärende må arbetsrådet låta vid allmän underrätt höra
vittnen och sakkunniga. Finner arbetsrådet sådan åtgärd nödig, äger rådet
därom göra framställning hos den underrätt, inom vars område den, som skall
höras, har sitt hemvist eller någon tid uppehåller sig, och varde denne
genom rättens eller domarens försorg till rätten kallad. Rätten äger tilllägga
vittne och sakkunnig ersättning med vad som prövas skäligt. Sedan
förhöret hållits, skall rätten tillställa arbetsrådet protokoll däröver.
Kostnaderna för förhör, som ovan sägs, bestridas av allmänna medel.
Arbetsrådets beslut och utlåtanden meddelas avgiftsfritt.
8 mom. Beslut, som enligt 6 eller 7 § ankommer på arbetsrådet, må i
brådskande fall meddelas av dess ordförande eller vid förfall för ordföranden
av hans ställföreträdare eller, örn jämväl denne är hindrad, av den återstående
utan förslag utsedde ledamoten eller, där de utan förslag utsedda ledamöternas
antal överstiger tre, den bland dem, som rådet därtill förordnat.
Har beslut i sådan ordning meddelats, tage arbetsrådet vid sitt första därefter
följande sammanträde under omprövning, huruvida beslutet skall äga
bestånd.
.9 mom. Arbetsrådet äger att, när skäl därtill föreligga, i avbidan på närmare
utredning meddela beslut, som gäller endast tills vidare.
10 mom. Över arbetsrådets beslut må klagan ej föras.
11 mom. Närmare föreskrifter angående avgivande av förslag, som i 1
mom. sägs, och örn arbetsrådets verksamhet må meddelas av Konungen.
10 §.
1 mom. Beträffande annat arbete i hotell-, restaurang- eller kaférörelse
än sådant, varom i 1 § k) är sagt, må Konungen, där tillämpningen av
4 § prövas medföra synnerliga svårigheter, på framställning av arbetsrådet
eller efter dess hörande, föreskriva annan begränsning av tiden för arbetares
användande.
2 mom. Axo sådana rikssammanslutningar av arbetsgivare och arbetare,
som kunna anses företräda flertalet arbetsgivare och arbetare inom visst
verksamhetsområde, ense om viss eftergift i något avseende, varom stadgas
i 5 § eller 7 § 3 morn., må Konungen, på framställning av arbetsrådet eller
38
Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.
(Gällande lydelse.) (Utskottets förslag)
efter dess hörande, förordna, att eftergiften må inom verksamhetsområdet
i fråga allmänt tillgodonjutas.
3 mom. Skulle tillämpningen av denna lag medföra sådana svårigheter
för visst arbete eller företag, att dess fortsatta bedrivande därigenom äventyras,
må Konungen, på framställning av arbetsrådet eller efter dess hörande,
medgiva av förhållandena påkallat undantag från lagens tillämpning.
11 §■
1 mom. Tillsyn å efterlevnaden av denna lag utövas av yrkesinspektionens
befattningshavare; och skall därvid i tillämpliga delar lända till efterrättelse
vad som finnes stadgat rörande tillsyn å efterlevnaden av lagen örn arbetarskydd
den 29 juni 1912.
2 mom. A arbetsställe, där sådant arbete, som avses i 15 § lagen örn arbetarskydd,
bedrives på stadigvarande sätt, skola å lämplig plats finnas anslagna
ej mindre denna lag än även arbetstidsschema, angivande när arbetet
börjar och slutar eller, där arbetet bedrives med skiftindelning, när arbetet
börjar och slutar för varje skiftlag, ävensom såvitt möjligt början och slut
för varje rast, varigenom arbetet avbrytes.
12 §.
Använder arbetsgivare arbetare till arbete i strid mot vad i denna lag är
stadgat eller mot föreskrift, som meddelats med stöd av lagen, straffes med
böter från och med tio till och med ettusen kronor. Ar arbetaren under
aderton år och har användandet skett med faders eller målsmans vetskap
och vilja, vare fadern eller målsmannen förfallen till böter från och med
fem till och med femtio kronor.
Den, som under tid, då han är ställd under åtal för förseelse, varom i
denna paragraf förmäles, fortsätter samma förseelse, skall, när han varder
därtill lagligen förvunnen, för varje gång stämning därför utfärdats och delgivits,
fällas till det ansvar, som är bestämt för sådan förseelse.
13 §.
Försummar arbetsgivare att fullgöra anmälningsskyldighet, som föreskrives
i 6 §, eller att iakttaga vad enligt 8 § eller 11 § 2 mom. åligger honom,
straffes med böter från och med fem till och med femhundra kronor.
Har arbetsgivare mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift i anteckning,
som avses i 8 §, straffes med böter från och med femtio till och med ettusen
kronor.
14 §.
Förseelse mot denna lag åtalas vid polisdomstol, där särskild sådan är
inrättad, men eljest hos poliskammare eller, där sådan ej finnes, vid allmän
domstol.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.
39
(Gällande lydelse.) (Utskottets förslag.)
Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas tillgång till
böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmän strafflag.
15 §.
Beträffande verksamhet, som bedrives av kommun, skall vad i denna lag
är stadgat angående arbetsgivare gälla arbetsföreståndaren.
16 §•
Där i lag eller författning ytterligare begränsning stadgats beträffande
användande av minderårig eller kvinna till arbete, skall sådan begränsning
lända till efterrättelse.
1) Denna lag träder i kraft den 1 1) Denna lag träder i kraft den 1
januari 1927 samt gäller till och med januari 1931.
den 31 december 1930; skolandet fråga
örn sådan under Uden för lagens giltighet
begången förseelse, som avses i 12
eller 13 §, vad i lagen är stadgat fortfara
att gälla även efter sistnämnda
dag.
2) Vederbörande myndighet äger att jämväl innan denna lag trätt i kraft
vidtaga åtgärd, som avses i 5, 7 eller 10 §.
3) Eftergift, som med stöd av lag 3) Eftergift, som med stöd av lag
den 17 oktober 1919, den 22 juni 1921 den 17 oktober 1919, den 22 juni 1921,
eller den 22 juni 1923 örn arbetstidens den 22 juni 1923 eller den 4 juni 1926
begränsning beviljats utan begräns- örn arbetstidens begränsning beviljats
ning till viss tid, skall, i den mån utan begränsning till viss tid, skaili
vederbörande myndighet ej annorlunda den mån vederbörande myndighet ej
bestämmer, fortfarande tills vidare äga annorlunda bestämmer, fortfarande
giltighet.
tills vidare äga giltighet.
B) att motionerna nr 234 i första kammaren samt nr 386,
390 och 392 i andra kammaren, i den mån desamma icke kunna
anses besvarade genom vad utskottet ovan under A) hemställt,
icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 22 mars 1930.
På andra lagutskottets vägnar:
K. G. WESTMAN.
40
Utskottet.
Andra lagutskottets utlåtande nr lo. Reservationer.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Westman, von Sydow, Linder*, Almkvist, Sigfrid
Hansson, Thorberg, Osterström och Mellén;
från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Magnusson i Skövde, Hage,
Johanson i Stockholm*, Andersson i Rasjön, Björnberg*, Gardell i Gans och Sandström.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservationer:
1) av herrar Westman, von Sydow, Mellén, Magnusson i Skövde, Gardell
i Gans och Sandström, vilka ansett, att utskottets yttrande från och med
kantrubrik »Utskottet» å sid. 10 bort hava följande lydelse:
Giltighetstiden för lagen den 4 juni 1926 om arbetstidens begränsning
utlöper med utgången av innevarande år. I den föreliggande propositionen
har föreslagits, att det nuvarande provisoriet förlänges till och med
den 31 december 1933. De skäl, som i propositionen anföras till stöd
för denna åtgärd, har utskottet funnit övertygande och kan förty icke
förorda bifall till det motionsvis framförda förslaget att nu giva lagen
permanent karaktär.
I motionerna — — — — s. k. Washingtonkonventionen.
Utskottet — — — -— övervägande.
Utskottet — — — — inom utskottet.
1 §•
(= utskottet.)
2 §■
(= utskottet.)
3 §•
(= utskottet.)
3 §•
(= utskottet.)
o §■
(= utskottet.)
6 §•
(= utskottet.)
7 §•
(— utskottet.)
8 §•
(= utskottet.)
Andra lagutskottets utlåtande Nr 15. Reservationer.
41
9 §•
De förändringar, som föreslås i motionen II: 386 beträffande arbetsrådets
sammansättning, anser sig utskottet icke böra förorda.
(=
(=
På
utskottet.)
10—15 §§.
Skrivelseförslag.
utskottet.)
grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) att riksdagen med anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
förslag och de i ämnet väckta motionerna måtte
för sin del antaga följande
Lag
angående fortsatt giltighet av lagen den 4 juni 1926 (nr 162)
om arbetstidens begränsning.
Härigenom förordnas, att lagen den 4 juni 1926 örn arbetstidens begränsning,
vilken lag gäller till och med den 31 december 1930, skall äga
fortsatt giltighet till och med den 31 december 1933, dock att från och
med den 1 januari 1931
dels 7 § 2 mom. och 8 § i samma lag skola, 8 § i nedan angivna
delar, hava följande ändrade lydelse:
7 §•
2 mom. Finner arbetsgivare i annat fall, än som avses i 6 §, med
hänsyn till särskilt förhållande påkallat att använda arbetare till arbete
utöver tid, som angives i 4 § eller kan hava bestämts med stöd av 5 §,
vare därtill berättigad i avseende å arbetare, som fyllt aderton år, för
högst 48 timmar under loppet av fyra kalenderveckor och 200 timmar under
loppet av ett kalenderår.
Utsträckt arbetstid, varom här är fråga, må även, med iakttagande av
motsvarande begränsning, beräknas för kortare tidrymd än fyra veckor;
åliggande det i sådant fall arbetsgivaren att på förhand i journal eller
annan handling, vari anteckning enligt 8 § skall göras, anteckna ej mindre
dagen, då dylik utsträckt arbetstid skall börja tillämpas, än även den tidrymd,
för vilken beräkningen skall ske.
8 §■
Körande arbetares användande till arbete enligt 6 eller 7 § åligger det
arbetsgivaren att senast den första söcZrendagen i näst därpå följande lea
-
42 Andra lagutskottets utlåtande Nr 15. Reservationer.
lenderxeeka eller, diirest då icke kan avgöras, huruvida arbetstiden är att
hänföra till sådan, som avses i nämnda paragrafer, så snart sådant kan
bedömas, göra anteckning i särskild journal, upprättad enligt formulär,
som fastställes av arbetsrådet. Nämnda myndighet äger dock föreskriva,
att anteckning örn övertid får verkställas å annan tid och på annat sätt än
nu angivits. I fråga örn sådan förlängd arbetstid, som avses i 7 § 1
morn., är arbetsgivaren icke pliktig göra dylik anteckning, där arbetstiden
finnes behörigen upptagen å det i 11 § 2 mom. föreskrivna arbetstidsschema.
Arbetarna äga rätt att genom utsedd representant på anfordran erhålla del
av öv ertidsjour nalén.
Beslut av arbetsrådet — — — — från detsammas datum.
dels ock slutbestämmelserna i lagen skola lyda sålunda:
1) I fråga om sådan under tiden för lagens giltighet begången förseelse,
som avses i 12 eller 13 §, skall vad i lagen är stadgat fortfara att gälla
även efter den 31 december 1933.
2) Eftergift, som med stöd av lag den 17 oktober 1919, den 22 juni
1921 eller den 22 juni 1923 örn arbetstidens begränsning beviljats utan
begränsning till viss tid, skall, i den mån vederbörande myndighet ej
annorlunda bestämmer, fortfarande tills vidare äga giltighet.
B) att motionerna nr 234 i första kammaren samt nr 386,
390 och 392 i andra kammaren, i den män desamma icke
kunna anses besvarade genom vad utskottet ovan under A)
hemställt, icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.
2) av herrar Linder, Sigfrid Hansson, Thorberg, Magnusson i Kalmar, Hage
och Johanson i Stockholm, vilka ansett, att utskottets yttrande från och
med kantrubrik »Utskottet» å sid. 10 bort hava följande lydelse:
Lagen örn arbetstidens begränsning har ägt tillämpning under en period
av tio år, och därunder gjorda erfarenheter visa, att denna lagstiftning
nu synes kunna göras av permanent karaktär. Kommerskollegiums undersökning
av åttatimmarslagens verkningar beträffande produktionens utveckling
inom vissa industrigrenar har i det stora hela visat bilden av en
energisk och målmedveten strävan från industriens sida till anpassning
efter de ändrade produktionsförhållanden, som inträtt genom arbetstidens
minskning till följd av arbetstidslagens tillämpning. Yerkningarna därav
i form av minskad produktion per år och arbetare hade sålunda i ett
flertal fall kunnat kompenseras genom tekniska förbättringar, bättre utnyttjande
av arbetstiden m. m., varigenom en produktionsökning per
arbetstimme möjliggjorts av den betydenhet, att den helt eller delvis motvägt
eller i vissa fall t. o. m. mer än uppvägt arbetstidens förkortning.
Industrien hade sålunda alltmer anpassat sig efter de ändrade förhållanden,
Andra lagutskottets utlåtande Nr 15. Reservationer. 43
som åttatimmarslagens genomförande medfört. Ett upprivande av grunderna
för denna lagstiftning synes numera av såväl politisk som praktisk
synpunkt ogenomförbart oell dessutom tämligen ändamålslöst. Aven i
utlandet synas av allt att döma förhållandena i sådant hänseende hava
utvecklat sig i stabiliserande riktning.
Dessutom är det önskvärt, att Sverige för fullgörande av sina genom
medlemskap i Folkens förbund och Internationella arbetsorganisationen
åtagna förpliktelser vidtager förberedande åtgärder för att kunna ratificera
Washingtonkonventionen örn arbetstidens reglering. Nämnda konvention
är nu ratificerad utan förbehåll av Belgien, Bulgarien, Chile, Grekland,
Indien, Luxemburg, Portugal, Rumänien och Tjeckoslovakien. Därjämte
ha Frankrike, Italien, Lettland, Spanien och Österrike fattat beslut att
ratificera Washingtonkonventionen, då England och vissa andra länder
beslutit ratificera nämnda konvention. Enligt vid Internationella arbetsorganisationens
förvaltningsråds senaste sammanträde lämnad uppgift förbereder
den engelska regeringen förslag till ratifikation av Washingtonkonventionen,
och torde sådant förslag bliva förelagt parlamentet inom
den närmaste tiden. Tysklands och Italiens regeringar lia vidtagit åtgärder
i syfte att förbereda en förbehållslös ratificering av åttatimmarskonventionen.
Man torde därför lia anledning att räkna med, att Washingtonkonventionen
i en snar framtid blir ratificerad av de flesta större
industriländerna. Det har därför synts utskottet riktigt, att även Sverige
företager åtgärder för att förbereda en ratificering av meromnämnda konvention.
Utskottet har därför, i anslutning till motionerna I: 234 och II: 390,
verkställt sådan omarbetning av nu gällande lag örn arbetstidens begränsning,
att hinder ej möter i lagtexten för beslut om ratificering av Washingtonkonventionen.
Ehuru skäl förefinnes att även företaga andra justeringar,
bland annat en inskränkning i bestämmelserna örn tillåtet övertidsarbete,
har utskottet likväl ej velat i detta sammanhang upptaga förslag därom.
I anledning av motion nr II: 392 vill utskottet erinra därom, att frågan
om arbetstidens reglering för vid sjukhus m. fl. institutioner anställd personal
torde komma att, i samband med frågan örn arbetstidens reglering för
»anställda», bliva föremål för behandling vid den förestående Internationella
arbetskonferensen, varför utskottet funnit det ej lämpligt att nu förelägga
förslag örn att de i nämnda motion angivna arbetaregrupperna skola inrymmas
tinder lagen örn arbetstidens begränsning.
I motion II: 386 framställda yrkanden anser utskottet ej böra föranleda
beslut, utöver vad som inrymmes i nedanstående lagförslag.
I anslutning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa:
A) att riksdagen med anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
förslag och de i ämnet väckta motionerna måtte
för sin del antaga följande
44
Andra lagutskottets utlåtande Nr 15. Reservationer.
(Gällande lydelse.)
(Utskottets förslag.)
Lag
om arbetstidens begränsning.
Härigenom förordnas som följer:
1
Denna lag äger tillämpning å varje
rörelse, industriell eller icke, så ock
å lius-, väg- eller vattenbyggnad,
vattenavledning eller annat dylikt särskilt
arbetsföretag, för såvitt i rörelsen
eller företaget till arbete för arbetsgivares
räkning i regel användas flera
än fyra arbetare, häri icke inräknad
arbetare, som användes till arbete,
vilket avses i a)—l) här nedan.
Från lagens tillämpning undantagas
:
a) arbete, som utföres i arbetarens
hem eller eljest under sådana förhållanden,
att det ej kan anses tillkomma
arbetsgivaren att vaka över arbetets
anordnande,
b) arbete, som till sin natur är så
oregelbundet, att det icke kan förläggas
till bestämda tider,
c) arbete, som bedrives av staten,
d) arbete, som har till ändamål
att bereda sjukvård, fattigvård, uppfostran
eller undervisning eller att
tillgodose annat därmed jämförligt
behov,
e) skeppstjänst, som omförmäles i
lagen örn arbetstiden å svenska fartyg,
ävensom fiske,
f) skogsarbete samt kolning i mila,
ändock att arbetet icke är att hänföra
till skogsarbete, ävensom flottning,
§•
Denna lag äger tillämpning å varje
rörelse, industriell eller icke, vari
arbetare användes till arbete för arbetsgivares
räkning, så ock å hus-,
väg- eller vattenbyggnad, vattenavledning
eller annat dylikt särskilt
arbetsföretag, vari arbetare på sådant
sätt användes.
Från lagens tillämpning undantagas
:
a) arbete, som utföres i arbetarens
hem,
b) arbete, som har till ändamål
att bereda sjukvård, fattigvård, uppfostran
eller undervisning eller att
tillgodose annat därmed jämförligt
behov,
c) skeppstjänst, som omförmäles i
lagen örn arbetstiden å svenska fartyg,
ävensom fiske,
d) skogsarbete, kolning därunder
inbegripen, samt flottning utom vid
skiljeställe,
Andra lagutskottets utlåtande Nr 15. Reservationer.
45
(Gällande lydelse.)
g) upptagning av torv samt tillverkning
av bränntorv och torvströ,
h) jordbruk jämte därtill hörande
binäringar, vilka icke bedrivas såsom
självständiga företag, samt byggnadsarbete
för jordbruk eller sådan dess
binäring, som nu nämnts, ävensom
trädgårdsskötsel och djurskötsel, ändock
att arbetet bedrives utan samband
med jordbruk,
i) arbete, som åligger trafikpersonal
vid järnväg, som är upplåten för allmän
trafik,
j) arbete, som åligger biträde i
handelsbod, rakstuga, frisérsalong
eller badinrättning,
k) sådant arbete i hotell-, restaurang-
eller kaférörelse, som är att hänföra
till allmänhetens direkta betjänande,
samt
l) arbete, som åligger portvakt och
av honom väsentligen förrättas i hans
bostad.
2
Såsom arbetare skall vid tillämpning
av denna lag ej räknas medlem
av arbetsgivarens familj; samt ej
heller
verkmästare eller annan befattningshavare
i överordnad ställning,
ritare, bokhållare eller därmed jämställd
person,
kontorsvaktmästare eller annat underordnat
kontorsbiträde.
(Utskottets förslag.)
e) jordbruk, jämte sådana därtill
hörande binäringar, vilka icke bedrivas
såsom självständiga företag, ävensom
trädgårdsskötsel och därmed förenad
djurskötsel, ändock att arbetet
bedrives utan samband med jordbruk,
f) arbete, som åligger biträde i
handelsbod, rakstuga, frisérsalong
eller badinrättning,
g) sådant arbete i hotell-, restaurang-
eller kaférörelse, som är att
hänföra till allmänhetens direkta betjänande,
samt
h) arbete, som åligger portvakt
och av honom väsentligen förrättas i
hans bostad.
§•
Såsom arbetare skall vid tillämpning
av denna lag ej räknas medlem
av arbetsgivarens familj vid företag,
vari endast sysselsättas medlemmar
av familjen, samt ej heller
verkmästare eller annan befattningshavare
i överordnad ställning,
ritare, bokhållare eller därmed
jämställd person,
kontorsvaktmästare eller annat underordnat
kontorsbiträde.
3 §•
På begäran av domstol, allmän åklagare, yrkesinspektör, bergmästare eli eiden,
vars rätt därav beröres, åligger det arbetsrådet att avgöra, huruvida
46
Andra lagutskottets utlåtande Nr 15. Reservationer.
(Gällande lydelse.) (Utskottets förslag.)
visst arbete är att hänföra till sådant, varå denna lag äger tillämpning,
eller huruvida viss arbetstagare är att enligt lagen räkna såsom arbetare.
Är mål, som handlägges vid domstol, beroende av fråga, varom i första
stycket förmäles, skall domstolen hänskjuta frågan till arbetsrådet, när part
sådant äskar eller domstolen finner det nödigt; och må slutligt utslag av
domstolen ej meddelas, förrän arbetsrådets beslut kommit domstolen tillhanda.
I annan fråga rörande lagens tillämpning, än som i första stycket avses,
har arbetsrådet att på begäran av domstol, allmän åklagare, yrkesinspektör,
bergmästare eller den, vars rätt av frågan beröres, avgiva utlåtande.
4 §•
Arbetsgivare må icke använda arbetare till arbete under längre tid,
raster oräknade, än 8 timmar av dygnet eller 48 timmar i veckan; dock
må, därest nyssnämnda begränsning av arbetstiden för vecka icke därigenom
överskrides, arbetstiden under något eller några av veckans dygn
utsträckas till högst 9 timmar.
Bedrives arbete med regelbunden Bedrives arbete med regelbunden
skiftindelning, må annan arbetstid skiftindelning, må, i den mån så erén
nyss angivits tillämpas, såvitt fordras för skiftväxling, annan ardärigenom
icke uppkommer längre betstid än nyss angivits tillämpas,
sammanlagd arbetstid för en tidrymd såvitt därigenom icke uppkommer
av högst tre veckor, än att den mot- längre sammanlagd arbetstid för en
svarar 48 timmar i veckan. tidrymd av högst tre veckor, än att
den motsvarar 48 timmar i veckan.
5 §''
1 mom. Är för visst arbete ar- 1 moni. Är för visst arbete arbetstiden
i väsentlig mån beroende betstiden i väsentlig mån beroende
av årstiden eller väderleken eller är av årstiden eller väderleken eller är
den på grund av annat förhållande den pa grund av annat förhållande
av växlande längd, må arbetsrådet, av växlande längd, må arbetsrådet,
i den mån så prövas påkallat, med- därest överenskommelse mellan arbetska,
att arbetstiden, med avvikelse givar- och arbetsorganisationerna förefrån
vad i 4 § stadgas, allenast be- finnes, i den mån så prövas påkallat,
gränsas så, att den i genomsnitt för medgiva, att arbetstiden, med avviss
angiven tidrymd kommer att vikelse fran vad i 4 ^ stadgas, alleuppgå
till högst 48 timmar i veckan, nast begränsas så, att den i genomsnitt
för viss angiven tidrymd kommer
att uppgå till högst 48 timmar
i veckan.
Andra lagutskottets utlåtande nr 15. Reservationer.
47
(Gällande lydelse.) (Utskottets förslag.)
2 mom. Finnes arbete, som bedrives med tre skiftlag, på grund av
synnerliga skäl böra fortgå jämväl under sön- och helgdagar, må arbetsrådet,
i den mån så prövas påkallat, medgiva därför erforderligt undantag.
3 mom. Beträffande arbete, som 3 mom. För arbete med vakttjänstfortgår
allenast under kortare tid eller göring, som medför synnerligen ringa
medför synnerligen ringa ansträngning ansträngning, må arbetsrådet, i den
eller tillgodoser ändamål av synner- mån så prövas påkallat, medgiva
ligen stort allmänt intresse, må arbets- undantag från de i 4 § angivna berådet,
i den mån så prövas påkallat, gränsningar.
medgiva undantag från de i 4 § angivna
begränsningar.
4 mom. Skulle i annat fall, än som avses i 1, 2 eller 3 morn., undantag
från bestämmelse i 4 § prövas påkallat till undvikande av allvarligt
missförhållande, äger arbetsrådet lämna medgivande därtill.
5 mom. Undantag må ock av arbetsrådet
medgivas, då det av uttalande
av arbetarnas sammanslutning
eller sammanslutningar eller annorledes
framgår, att det stora flertalet
av de arbetare, som skulle beröras av
undantaget, finna detsamma önskvärt
och arbetstiden ej därigenom kommer
att oskäligt utsträckas.
6 §•
Har natur- eller olyckshändelse eller annan omständighet, som ej kunnat
förutses, vållat avbrott i ett företags drift eller ock medfört överhängande
fara för sådant avbrott eller för skada å liv, hälsa eller egendom, må
arbetare, i den mån så är nödigt med hänsyn till berörda förhållande,
användas till arbete utöver tid, som angives i 4 § eller kan hava bestämts
med stöd av 5 §. Örn sådant arbete samt dess anledning, omfattning
och varaktighet åligger det arbetsgivaren att senast inom två dygn
från dess början göra anmälan till arbetsrådet.
Arbetet må icke fortsättas utöver sist angivna tid, utan att tillstånd
därtill sökts hos nämnda myndighet. Angående sådan ansökan har arbetsrådet
att ofördröjligen meddela beslut.
Anmälan eller ansökan, varom här är sagt, må anses gjord, när densamma
i betalt brev avlämnats till allmänna posten.
7 §•
1 mom. Till sådana förberedelse- eller avslutningsarbeten, som för
driftens obehindrade gång nödvändigtvis måste utföras före eller efter den
48
Andra lagutskottets utlåtande Nr 15. Reservationer.
(Gällande lydelse.)
(Utskottets förslag.)
allmänna arbetstiden, må nödigt antal arbetare, vilka fyllt aderton år, användas
under högst sju timmar i veckan utöver den tid, varunder de enligt
denna lag eller med stöd av densamma meddelad eftergift eljest få användas
till arbete.
2 mom. Finner arbetsgivare i annat 2 mom. Finner arbetsgivare i annat
fall, än som avses i 6 §, med hänsyn fall, än som avses i 6 §, med hänsyn
till särskilt förhållande påkallat att till särskilt förhållande påkallat att
använda arbetare till arbete utöver använda arbetare till arbete utöver
tid, som angives i 4 § eller kan hava tid, som angives i 4 § eller kan hava
bestämts med stöd av 5 §, vare där- bestämts med stöd av 5 §, vare därtill
berättigad i avseende å arbetare, till berättigad i avseende å arbetare,
som fyllt aderton år, för högst 50 tim- som fyllt aderton år, för högst 48 timmar
under loppet av en kalendermånad mar under loppet av fyra kalendervecoch
200 timmar under loppet av ett kor och 200 timmar under loppet av
kalenderår. ett kalenderår.
Utsträckt arbetstid, varom här är Utsträckt arbetstid, varom här är
fråga, må även, med iakttagande av fråga, må även, med iakttagande av
motsvarande begränsning, beräknas motsvarande begränsning, beräknas
för kortare tidrymd än kalendermånad; för kortare tidrymd än fyra veckor;
åliggande det i sådant fall arbetsgiva- åliggande det i sådant fall arbetsgivaren
att på förhand i journal eller ren att på förhand i journal eller
annan handling, vari anteckning enligt annan handling, vari anteckning enligt
8 § skall göras, anteckna ej mindre 8 § skall göras, anteckna ej mindre
dagen, då dylik utsträckt arbetstid dagen, då dylik utsträckt arbetstid
skall börja tillämpas, än även den tid- skall börja tillämpas, än även den tidrymd,
för vilken beräkningen skall ske. rymd, för vilken beräkningen skall ske.
3 mom. Är ytterligare eftergift av 3 mom. Är ytterligare eftergift av
trängande behov påkallad, må sådan, trängande behov påkallat, må sådan,
dock för högst 150 timmar under dock för högst 28 timmar under loploppet
av ett kalenderår, meddelas pet av fyra kalendern eckor och högst
av arbetsrådet. 150 timmar under loppet av ett
kalenderår, meddelas av arbetsrådet.
Arbetslönen för ifrågavarande övertidstimmar
skall överstiga den ordinarie
avlöningen med minst 25 %.
4 mom. På arbetsrådet ankomm att pröva i vad mån den, som fyllt
sexton men ej aderton år, må användas till arbete, som avses i denna
paragraf.
5 mom. I fråga örn arbetares skyldighet att utföra arbete, som avses
i denna paragraf, gäller vad därom kan anses vara med arbetsgivaren
överenskommet, men åligger det arbetsgivaren tillse, att icke arbetaren
Andra lagutskottets utlåtande Nr 15. Reservationer.
49
(Gällande lydelse.) (Utskottets förslag.)
genom användande till dylikt arbete utsattes för överansträngning eller
ohälsa.
8 §■
Utnyttjas rätt till utsträckning av
arbetstiden, varom stadgas i 7 § 1
eller 2 morn., på sådant sätt, att
arbetstiden oskäligt förlänges, äger
arbetsrådet, i den män så prövas
nödigt, föreskriva begränsning i avseende
å nämnda rättighets tillgodonjutande.
8 §■
Rörande arbetares användande till
arbete enligt 6 eller 7 § åligger det
arbetsgivaren att senast den första
dagen i näst därpå följande vecka eller,
därest då icke kan avgöras, huruvida
arbetstiden är att hänföra till sådan,
som avses i nämnda paragrafer, så
snart sådant kan bedömas, göra anteckning
i särskild journal, upprättad
enligt formulär, som fastställes av
arbetsrådet, eller ock på annat av
nämnda myndighet godkänt sätt. I
fråga örn sådan förlängd arbetstid, som
avses i 7 § 1 morn., är dock arbetsgivaren
icke pliktig göra dylik anteckning,
där arbetstiden finnes behörigen
upptagen å det i 11 § 2 mom. föreskrivna
arbetstidsscliema.
9 §.
Rörande arbetares användande till
arbete enligt 6 eller 7 § åligger det
arbetsgivaren att senast den första
söc/cendagen i näst därpå följande
kalendervecka eller, därest då icke kan
avgöras, huruvida arbetstiden är att
hänföra till sådan, som avses i nämnda
paragrafer, så snart sådant kan bedömas,
göra anteckning i särskild
journal, upprättad enligt formulär,
som fastställes av arbetsrådet. Nämnda
myndighet äger dock föreskriva, att
anteckning örn övertid får verkställas
å annan tid och på annat sätt än nu
angivits. I fråga örn sådan förlängd
arbetstid, som avses i 7 § 1 morn.,
är arbetsgivaren icke pliktig göra
dylik anteckning, där arbetstiden finnes
behörigen upptagen å det i 12 § 2
mom. föreskrivna arbetstidsschema.
Arbetarna äga rätt att genom utsedd
representant på anfodran erhålla del
av öv ertids jour nalén.
eller 7 § skall biläggas journal eller
annan handling, däri anteckning enligt första stycket skall göras, och skall
journalen eller handlingen jämte bilagda beslut förvaras å arbetsstället
under minst tre år, räknat beträffande journalen eller handlingen från den
tid, då sista anteckningen gjordes däri, och beträffande beslutet från detsammas
datum.
Bihang till riksdagens protokoll 1930. 9 sami. 2 avd. 11 haft. (Nr 15.) 639 80 4
Beslut av arbetsrådet enligt 6
50
Andra lagutskottets utlåtande Nr 15. Reservationer.
(Gällande lydelse.)
(Utskottets förslag.)
9 §■
1 mom. Arbetsrådet består av
minst sju ledamöter, vilka utses av
Konungen. Av ledamöterna skola
två utses bland personer, föreslagna
av sådana rikssammanslutningar av
arbetsgivare, vilkas medlemmar sysselsätta
tillhopa minst 50,000 arbetare,
samt två bland personer,
föreslagna av sådana rikssammanslutningar
av arbetare, som räkna
minst 50,000 medlemmar. För
nämnda fyra ledamöter skola i enahanda
ordning utses minst dubbelt
så många suppleanter. Förslag, som
ovan sägs, skall, för att vinna avseende,
upptaga minst dubbelt så
många personer som de, vilka skola
med ledning av förslaget förordnas
till ledamöter eller suppleanter. Har
förslag icke avgivits, varde förordnande
ändock av Kolningen meddelat.
10 §.
1 mom. Arbetsrådet består av
minst sju ledamöter, vilka utses av
Konungen för en tid av två år i sänder.
Av ledamöterna skola två utses bland
personer, föreslagna av sådana rikssammanslutningar
av arbetsgivare,
vilkas medlemmar sysselsätta tillhopa
minst 50,000 arbetare, samt två
bland personer, föreslagna av sådana
rikssammanslutningar av arbetare, som
räkna minst 50,000 medlemmar. För
nämnda fyra ledamöter skola i enahanda
ordning utses minst dubbelt
så många suppleanter. Förslag, som
ovan sägs, skall, för att vinna avseende,
upptaga minst dubbelt så
många personer som de, vilka skola
med ledning av förslaget förordnas
till ledamöter eller suppleanter. Har
förslag icke avgivits, varde förordnande
ändock av Konungen meddelat.
Övriga ledamöter skola utses bland personer, som icke kunna anses
företräda arbetsgivar- eller arbetarintressen, och förordnar Konungen en av
dessa ledamöter till rådets ordförande och chef samt en till ställföreträdare
för denne. Minst en av de utan förslag utsedda ledamöterna skall
vara lagkunnig man, vilken fullgjort vad författningarna föreskriva örn dem,
som må nyttjas uti domarämbeten.
2 mom. Ledamot eller suppleant, som i 1 mom. avses, skall vara
svensk medborgare och hava uppnått tjugufem års ålder. Ej må befattningen
innehavas av den,
som står under förmynderskap,
som är i konkurstillstånd eller vars egendom, utan att vara avträdd till
konkurs, förvaltas för borgenärers räkning,
som är förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas eller eljest
på grund av honom ådömd straffpåföljd icke må utöva allmän befattning
eller genom utslag, vilket ännu icke vunnit laga kraft, är dömd till straffpåföljd,
varom sist förmäles, eller som är under framtiden ställd för brott,
vilket kan medföra sådan påföljd, eller
som blivit dömd ovärdig att föra andras talan inför rätta.
Andra larf utskottets utlåtande Nr 15. Reservationer.
51
(Gällande lydelse.)
(Utskottets förslag.)
3 mom. Mot ledamot av arbetsrådet gälla samma jäv, som i rättegångsbalken
stadgas i fråga örn domare.
4 mom. Har ledamot eller suppleant, som representerar arbetsgivare
eller arbetare, åtagit sig uppdraget, åge lian ej att varda därifrån entledigad,
med mindre särskilda omständigheter därtill föranleda. Avsägelse
av uppdraget prövas av Konungen.
Avgår ledamot eller suppleant, förordnar Konungen för återstående delen
av den tid, för vilken den avgångne varit förordnad, annan ledamot eller
suppleant.
5 mom. Skulle ledamot, som representerar arbetsgivare eller arbetare,
vid sammanträde utebliva eller finnas vara av jäv hindrad att tjänstgöra,
och kan ej suppleant tillkallas, äger arbetsrådet utse lämplig person att
vid det tillfället träda i den uteblivne eller jävige ledamotens ställe.
6 moni. Ärenden, som behandlas av arbetsrådet, må avgöras av fem
ledamöter, så ock av fyra, där de äro örn beslutet ense. Ej må flera än
sju ledamöter deltaga i behandlingen av ärende inför arbetsrådet.
Vid besluts fattande skola lika antal representanter för arbetsgivare och
arbetare samt minst en lagfaren ledamot bland dem, som utsetts utan förslag,
närvara.
7 mom. Vid handläggning av annat 7 mom. Vid handläggning av annat
på arbetsrådet ankommande ärende på arbetsrådet ankommande ärende
rörande förhållandet mellan arbets- rörande förhållandet mellan arbetsgivare
och arbetare än sådant, som givare och arbetare än sådant, som
avses i 5 § 5 mom. eller 10 § 2 morn., avses i 11 § 2 moni., bör rådet i
bör rådet i regel ej blott bereda vederbörande
arbetsgivare och arbetare till
-
regel ej blott bereda vederbörande
arbetsgivare och arbetare tillfälle att
fälle att yttra sig utan även på lämp- yttra sig utan även på lämpligt sätt
ligt sätt söka samråd med represen- söka samråd med representanter för
tanter för arbetsgivare och arbetare arbetsgivare och arbetare inom verkinom
verksamhetsområdet i fråga. Be- samhetsområdet i fråga. Beslut, som
slut, som avses i 7 § 4 morn., skall, avses i 7 § 4 morn., skall, såvitt
såvitt möjligt, fattas efter samråd med möjligt, fattas efter samråd med social
-
socialstyrelsen.
styrelsen.
Till utredning av ärende må arbetsrådet låta vid allmän underrätt höra
vittnen och sakkunniga. Finner arbetsrådet sådan åtgärd nödig, äger rådet
därom göra framställning hos den underrätt, inom vars område, den, som
skall höras, har sitt hemvist eller någon tid uppehåller sig, och varde
denne genom rättens eller domarens försorg till rätten kallad. Rätten
äger tillägga vittne och sakkunnig ersättning med vad som prövas skäligt.
Sedan förhöret hållits, skall rätten tillställa arbetsrådet protokoll däröver.
Kostnaderna för förhör, som ovan sägs, bestridas av allmänna medel.
Arbetsrådets beslut och utlåtanden meddelas avgiftsfritt.
52
Andra lagutskottets utlåtande Nr 15. Reservationer.
(Gällande lijdelse.) (Utskottets förslag.)
8 mom. Beslut, som enligt 6 eller 7 § ankommer på arbetsrådet, må
i brådskande fall meddelas av dess ordförande eller vid förfall för ordföranden
av lians ställföreträdare eller, örn jämväl denne är hindrad, av
den återstående utan förslag utsedde ledamoten eller, där de utan förslag
utsedda ledamöternas antal överstiger tre, den bland dem, som rådet
därtill förordnat. Har beslut i sådan ordning meddelats, tage arbetsrådet
vid sitt första därefter följande sammanträde under omprövning, huruvida
beslutet skall äga bestånd.
9 mom. Arbetsrådet äger att, när skäl därtill föreligga, i avbidan på
närmare utredning meddela beslut, som gäller endast tills vidare.
10 mom. Över arbetsrådets beslut må klagan ej föras.
11 mom. Närmare föreskrifter angående avgivande av förslag, som i
1 mom. sägs, och örn arbetsrådets verksamhet må meddelas av Konungen.
10 §.
1 mom. Beträffande annat arbete
i hotell-, restaurang- eller kaférörelse
än sådant, varom i 1 § k) är sagt,
må Konungen, där tillämpningen av
4 § prövas medföra synnerliga svårigheter,
på framställning av arbetsrådet
eller efter dess hörande, föreskriva
annan begränsning av tiden
för arbetares användande.
11 §
1 mom. Beträffande annat arbete
i hotell-, restaurang- eller kaférörelse
än sådant, varom i 1 § g) är sagt,
må Konungen, där tillämpningen av
4 § prövas medföra synnerliga svårigheter,
på framställning av arbetsrådet
eller efter dess hörande, föreskriva
annan begränsning av tiden
för arbetares användande.
2 mom. Äro sådana rikssammanslutningar av arbetsgivare och arbetare,
som kunna anses företräda flertalet arbetsgivare och arbetare inom visst
verksamhetsområde, ense om viss eftergift i något avseende, varom stadgas
i 5 § eller 7 § 3 morn., må Konungen, på framställning av arbetsrådet
eller efter dess hörande, förordna, att eftergiften må inom verksamhetsområdet
i fråga allmänt tillgodonjutas.
3 mom. Skulle tillämpningen av denna lag medföra sådana svårigheter
för visst arbete eller företag, att dess fortsatta bedrivande därigenom äventyras,
må Konungen, på framställning av arbetsrådet eller efter dess hörande,
medgiva av förhållandena påkallat undantag från lagens tillämpning.
11 §. 12 §.
1 mom. Tillsyn å efterlevnaden av denna lag utövas av yrkesinspektionens
befattningshavare; och skall därvid i tillämpliga delar lända till
efterrättelse vad som finnes stadgat rörande tillsyn å efterlevnaden av
lagen örn arbetarskydd den 29 juni 1912.
2 mom. Ä arbetsställe, där sådant arbete, som avses i 15 § lagen örn
arbetarskydd, bedrives på stadigvarande sätt, skola å lämplig plats finnas
Andra lagutskottets utlåtande Nr 15. Reservationer.
53
(Gällande lydelse.) (Utskottets förslag.)
anslagna ej mindre denna lag än även arbetstidsschema, angivande när arbetet
börjar och slutar eller, där arbetet bedrives med skiftindelning, när arbetet
börjar och slutar för varje skiftlag, ävensom såvitt möjligt början
oell slut för varje rast, varigenom arbetet avbrytes.
12 §. 13 §.
Använder arbetsgivare arbetare till arbete i strid mot vad i denna lag
är stadgat eller mot föreskrift, som meddelats med stöd av lagen, straffes
med böter från och med tio till och med ettusen kronor. Ar arbetaren
under aderton år och har användandet skett med faders eller målsmans
vetskap och vilja, vare fadern eller målsmannen förfallen till böter från
och med fem till och med femtio kronor.
Den, som under tid, då han är ställd under åtal för förseelse, varom
i denna paragraf förmäles, fortsätter samma förseelse, skall, när han varder
därtill lagligen förvunnen, för varje gång stämning därför utfärdats och
delgivits, fällas till det ansvar, som är bestämt för sådan förseelse.
13 §.
Försummar arbetsgivare att fullgöra
anmälningsskyldighet, som föreskrives
i 6 §, eller att iakttaga vad
enligt 8 § eller 11 § 2 mom. åligger
honom, straffes med böter från och
fem till och med femhundra kronor.
Har arbetsgivare mot bättre vetande
lämnat oriktig uppgift i anteckning,
som avses i 8 §, straffes med
böter från och med femtio till och
med ettusen kronor.
14 §.
Försummar arbetsgivare att fullgöra
anmälningsskyldighet, som föreskrives
i 6 §, eller att iakttaga vad
enligt 9 § eller 12 § 2 mom. åligger
honom, straffes med böter från och
med fem till och med femhundra
kronor.
Har arbetsgivare mot bättre vetande
lämnat oriktig uppgift i anteckning,
som avses i 9 §, straffes
med böter från och med femtio till
och med ettusen kronor.
14 §. 15 §.
Förseelse mot denna lag åtalas vid polisdomstol, där särskild sådan är
inrättad, men eljest hos poliskammare eller, där sådan ej finnes, vid allmän
domstol.
Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas tillgång
till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmän strafflag.
15 §. 16 §.
Beträffande verksamhet, som be- Beträffande verksamhet, som bedrives
av kommun, skall vad i denna drives av staten och kommun, skall
lag är stadgat angående arbetsgivare vad i denna lag är stadgat angående
gälla arbetsföreståndaren. arbetsgivare gälla arbetsförestånda
-
ren.
54
Andra lagutskottets utlåtande Nr lo. Reservationer.
(Gällande lydelse.) (Utskottets förslag.)
16 §. 17 §.
Där i lag eller författning ytterligare begränsning stadgats beträffande
användande av minderårig eller kvinna till arbete, skall sådan begränsning
lända till efterrättelse.
1) Denna lag träder i kraft den 1
januari 1927 samt gäller till och med
den 31 december 1930; skolande i fråga
örn sådan under tiden för lagens giltighet
begången förseelse, som avses i 12
eller 13 §, vad i lagen är stadgat fortfara
att gälla även efter sistnämnda
dag.
2) Vederbörande myndighet äger
att jämväl innan denna lag trätt i
kraft vidtaga åtgärd, som avses i 5,
7 eller 10 §.
3) Eftergift, som med stöd av lag
den 17 oktober 1919,den 22 juni 1921
eller den 22 juni 1923 örn arbetstidens
begränsning beviljats utan begränsning
till viss tid, skall, i den mån
vederbörande myndighet ej annorlunda
bestämmer, fortfarande tills vidare äga
giltighet.
1) Denna lag träder i kraft den 1
januari 1931.
2) Vederbörande myndighet äger
att jämväl innan denna lag trätt i
kraft vidtaga åtgärd, som avses i 5,
7 eller 11 §.
3) Eftergift, som med stöd av lag
den 17oktober 1919,den22junil921,
den 22 juni 1923 eller den 4 juni 1926
örn arbetstidens begränsning beviljats
utan begränsning till viss tid, skall, i
den mån vederbörande myndighet ej
annorlunda bestämmer, fortfarande
tills vidare äga giltighet.
B) att motionerna nr 234 i första kammaren samt nr
386, 390 och 392 i andra kammaren, i den mån desamma
icke kunna anses besvarade genom vad utskottet ovan under
A) hemställt, icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1930.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1930:137 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 4 juni 1926 s. 1 i texten