Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande rörande vissa av den internationella arbetsorganisationens konferens år 1929 fattade beslut, dels ock en i ämnet väckt motion.

1930-03-22 · 29 sidor, varav 29 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 29 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1930:17, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande rörande vissa av den internationella arbetsorganisationens konferens år 1929 fattade beslut, dels ock en i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 17.

1

Kr 17.

Ankom till riksdagens kansli den 26 mars 1930 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition

med anhållan om riksdagens yttrande rörande vissa av

den internationella arbetsorganisationens konferens år

1929 fattade beslut, dels ock en i ämnet väckt motion.

Genom en den 11 februari 1930 avlämnad proposition, nr 71, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj:t,

under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden, anhållit örn riksdagens yttrande angående de i nämnda

protokoll omförmälda, av den internationella arbetsorganisationens konferens

år 1929 vid dess tolfte sammanträde fattade besluten.

De ifrågavarande besluten utgöras av dels förslag till två konventioner,

nämligen angående skydd mot olycksfall för arbetare, sysselsatta med lastning

eller lossning av fartyg, samt angående angivande av vikten å tyngre

kollin, som transporteras å fartyg, dels ock fyra rekommendationer, nämligen

angående förebyggande av olycksfall i arbete, angående ansvarighet i fråga

örn säkerhetsanordningar å motordrivna maskiner, angående ömsesidighet i

fråga örn skydd mot olycksfall för arbetare, sysselsatta med lastning eller

lossning av fartyg, samt angående hörande av fackliga organisationer vid utarbetande

av bestämmelser rörande säkerhet för arbetare, sysselsatta med

dylikt arbete.

I sammanhang med berörda proposition har utskottet till behandling förehaft

en av herr Thorberg inom första kammaren väckt motion, nr 245, vari

hemställts, att riksdagen ville hos Kungl. Maj:t anhålla, att det påbörjade

arbetet med lagens örn arbetareskydd revision måtte påskyndas och förslag

till reviderad sådan lag inom en nära framtid föreläggas riksdagen.

De i propositionen omförmälda konventionsförslagen och rekommendationerna

hava i översättning till svenska språket följande lydelse:

I.

Förslag till konvention angående skydd mot olycksfall för arbetare,

sysselsatta med lastning eller lossning av fartyg.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till

Genéve och där samlats den 30 maj 1929 till sitt tolfte sammanträde,

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 9 sami. 2 avd. 13 haft. (Nr 17.) 641 ao 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 17.

samt beslutit antaga vissa förslag angående skydd mot olycksfall vid

arbete med lastning eller lossning av fartyg, vilken fråga uppförts såsom

den andra på dagordningen för sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av ett förslag till

internationell konvention,

antager denna, den tjugoförsta dagen i juni år ettusennioliundra oell tjugonio,

efterföljande förslag till konvention att ratificeras av internationella arbetsorganisationens

medlemmar jämlikt bestämmelserna i del XIII av fördraget

i Versailles och motsvarande delar av de övriga fredsfördragen.

§ 1-

I denna konvention

a) betecknar och inbegriper uttrycket »arbetsförrättning» allt eller en del

av det arbete med lastning eller lossning av fartyg, nyttjat i havs- eller inre

sjöfart, med undantag för krigsfartyg, som i land eller ombord utföres vare

sig i havs- eller inre hamn eller i docka, vid lastbrygga, kaj eller annan

liknande plats, där dylikt arbete bedrives; samt

b) avser uttrycket »arbetare» varje person, som användes till sådan arbetsförrättning.

§ 2.

Varje regelrätt brukad tillträdesled, som går över en docka, lastbrygga,

kaj eller liknande område och vilken arbetarna hava att använda för att begiva

sig till eller från den plats, där arbetsförrättningar utföras, samt alla

arbetsplatser i land skola hållas i ett skick, som är ägnat att bereda trygghet

åt de arbetare, som använda dem.

Särskilt skall iakttagas

1) att alla arbetsplatser i land och alla farliga delar av de förut angivna

tillträdeslederna, som föra dit från närmaste allmänna väg, äro försedda med

belysning, som är effektiv och icke erbjuder fara;

2) att lastbryggor och kajer hållas så fria från gods, att de lämna fri

passage till de i § 3 omnämnda förbindelsemedlen;

3) att då utrymme lämnas längs bryggans eller kajens ytterkant, detta har

en bredd av minst 90 centimeter (3 fot) och hålles fritt från andra hindrande

föremål än fasta konstruktionsdelar samt i bruk varande inrättningar

och redskap;

4) att, i elen mån så låter sig göra med hänsyn till trafiken och arbetet,

a) alla farliga delar av dessa tillträdesleder och arbetsplatser (t. ex. farliga

öppningar, hörn och kanter) äro försedda med lämpliga räck av minst 75

centimeters (2 fot 6 tums) höjd;

b) farliga passager över broar, kassuner och dockportar å båda sidor äro

försedda med räck av minst 75 centimeters (2 fot 6 tums) höjd, vilket i

bägge ändar skall givas tillräcklig fortsättning, som dock icke behöver vara

längre än 4.5 meter (5 yards).

§ 3-

1) Då ett fartyg ligger vid kaj eller intill annat fartyg för arbetsförrättningars

utförande, skola förbindelsemedel, som erbjuda garantier för säkerhet,

stå till arbetarnas förfogande, när de hava att begiva sig till eller från fartyget,

såvida icke omständigheterna äro sådana, att arbetarna, även örn ingen

särskild anordning finnes, kunna göra detta utan att utsättas för onödiga

risker.

2) Ifrågavarande förbindelsemedel skola utgöras av:

a) där så skäligen kan åstadkommas, fartygets fallrep strappa, en landgång

eller liknande anordning;

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande Nr 17.

b) i övriga fall en lejdare.

3) De i mom. 2 a) angivna anordningarna skola lia en bredd av minst 55

centimeter (22 tum); de skola vara stadigt fästade, så att de äro förhindrade

att rubbas; de få icke luta för mycket, och till dem använt material skall

vara av god beskaffenhet och i gott stånd; de skola å båda sidor utefter

hela sin längd vara försedda med betryggande räck, som överallt har en

höjd av minst 82 centimeter (2 fot 9 tum), eller, i fråga örn fallrepstrappa,

å ena sidan vara försedda med betryggande räck av nämnda höjd, för såvitt

den andra är tillräckligt skyddad av fartygssidan.

Dock må anordningar av berörda slag, som äro i bruk vid tiden för denna

konventions ratificering, fortfarande användas:

a) örn de på båda sidor äro försedda med räck av minst 80 centimeters

(2 fot 8 tums) höjd, intill dess dessa ersättas med nya;

b) örn de på båda sidor äro försedda med räck av minst 75 centimeters

(2 fot 6 tums) höjd, under ett år efter ratificeringen av denna konvention.

4) Den i mom. 2 b) angivna lejdaren skall vara av tillräcklig längd och

styrka samt på lämpligt sätt fastgjord.

5) a) Avvikelser från bestämmelserna i denna paragraf kunna medgivas

av vederbörande myndigheter i de fall, då de anse, att de i paragrafen omnämnda

anordningarna icke äro nödvändiga för arbetarnas säkerhet.

b) Bestämmelserna i denna paragraf skola icke äga tillämpning å ställningar

eller lastlandgångar i de fall, då dessa uteslutande användas för

arbetsförrättningar.

6) Arbetare må icke använda eller åläggas använda andra förbindelsemedel

än de, som angivas i eller äro tillåtna enligt denna paragraf.

§4-

För det fall att arbetarna måste sjöledes begiva sig till eller från ett

fartyg för arbetsförrättningars utförande, skola lämpliga anordningar finnas

föreskrivna till tryggande av deras transport, däri inbegripet föreskrift örn

de villkor, som de för transporten använda farkosterna skola uppfylla.

§5.

1) Då arbetarna hava att utföra arbetsförrättningar i lastrum, vilkas botten

är belägen mer än 1.5 meter (5 fot) under däckets yta, skola förbindelsemedel,

vilka erbjuda garantier för säkerhet ställas till deras förfogande.

2) Dessa förbindelsemedel skola i regel bestå av en lejdare, och skall

sådan icke anses erbjuda garantier för säkerhet med mindre:

a) tillräckligt utrymme finnes bakom stegen, vilket utrymme i fråga örn

lejdare, anbringade å skott eller i trunkluckor, skall vara minst 11.5 centimeter

(41/2 tum), eller samtliga steg ha tillräcklig bredd för att erbjuda

stadigt fäste för händer och fotter;

b) den icke är mera indragen under däcket än som skäligen fordras för

att hålla den fri för lucköppningen;

c) den fortsättes av och befinner sig i samma linje som anordningar för

stadigt hand- och fotfäste, anbringade å luckkarmarna (t. ex. steg eller urholkningar);
d)

de i c) omnämnda anordningarna skjuta ut minst 11.5 centimeter (4''/2

tum) och hava en bredd av minst 25 centimeter (10 tum);

e) lejdarna, där särskilda sådana finnas mellan de nedre däcken, i den

mån så låter sig göra befinna sig i samma linje som den från översta däcket

nedgående lejdaren.

Dock må vederbörande myndigheter, då på grund av fartygets konstruk
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 17.

tion icke skäligen kan påfordras anbringandet av lejdare, äga medgiva användande

av andra förbindelsemedel, förutsatt att dessa i tillämpliga delar

uppfylla i denna paragraf för lejdare föreskrivna villkor.

3) Tillräckligt fritt utrymme för tillträde till förbindelsemedlen skall lämnas

vid luckkarmarna.

4) Axeltunnlar skola å båda sidor vara försedda med lämpliga band- och

fotfästen.

5) Då en lejdare skall användas i lastrummet på ett odäckat fartyg, skall

det åligga den, som åtagit sig arbetsförrättningarna, att tillhandahålla sådan

lejdare. Denna skall i övre ändan vara försedd med hakar för dess fästande

vid luckkarmen eller med annan anordning för säkert fästande.

6) Arbetarna må icke använda eller åläggas använda andra förbindelsemedel

än de, som angivas i eller äro tillåtna enligt denna paragraf.

7) Vid tiden för denna konventions ratificering befintliga fartyg skola vara

fritagna från dimensionsföreskrifterna i mom. 2 a) och d) och från bestämmelserna

i mom. 4 under en tid icke överstigande fyra år, räknat från dagen

för nämnda ratificering.

§6.

Under det att arbetarna befinna sig ombord å fartyget för arbetsförrättningars

utförande, må för arbetarna tillgänglig lucköppning till lastrum med

ett djup av mer än 1.5 meter (5 fot) räknat från däcksytan till rummets

botten icke lämnas öppen och utan skyddsanordning; alla dylika öppningar,

som icke äro skyddade medelst karmar till en höjd, uppgående till minst

75 centimeter (2 fot 6 tum), skola omgivas med betryggande skyddsräck av

minst 90 centimeters (3 fots) höjd, för såvitt arbetet vid lucköppningen därigenom

icke förhindras, eller ock vara på betryggande sätt täckta.

Liknande åtgärder skola i fall av behov vidtagas för att bereda, skydd

vid alla andra öppningar i däcket, vilka kunna erbjuda fara för arbetarna.

Bestämmelserna i denna paragraf skola likväl icke äga tillämpning, då

lämplig och tillfyllestgörande vakthållning finnes anordnad.

§

Då arbetsförrättningar skola utföras ombord å ett fartyg, skola förbindelsemedlen

till detta fartyg ävensom alla platser ombord, där arbetarna

sysselsättas eller dit de kunna beordras under arbetet, vara effektivt upplysta.

De använda belysningsanordningarna skola vara sådana, att de icke kunna

äventyra arbetarnas säkerhet eller inverka störande på andra fartygs navigering.

§ 8.

För att trygga arbetarnas säkerhet, då de äro sysselsatta med att avtaga

eller pålägga luckor och skärstockar, tjänande att täcka lucköppningarna,

1) skola luckor och skärstockar, som tjäna att täcka lucköppningarna,

hållas i gott stånd;

2) skola luckorna vara försedda med handtag, avpassade efter luckornas

storlek och tyngd;

3) skola skärstockar, som tjäna att täcka lucköppningarna, vara försedda

med sådana anordningar för avtagning och påläggning, att arbetarna icke

behöva beträda dem för att anbringa nämnda anordningar;

4) skola luckor och skärstockar, för såvitt de icke äro utbytbara, vara

försedda med tydligt märke, angivande det däck och den lucköppning, till

vilka de höra, samt deras plats i lucköppningen;

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 17. 5

5) må luckor icke användas till uppförande av ställningar för lastens

liandhavande eller för annat ändamål, som skulle kunna utsätta dem för

skada.

§ 9-

Lämpliga åtgärder skola vidtagas till säkerställande, att lyftinrättningar

eller därtill hörande fasta eller lösa hjälpmedel icke användas för arbetsförrättningar

i land eller ombord å fartyg, med mindre de befinna sig i stånd

att fungera riskfritt.

Särskilt skall iakttagas följande:

1) Innan de tagas i bruk, skola nämnda inrättningar jämte de fasta

hjälpmedel ombord, som enligt nationell lagstiftning betraktas som de förras

tillbehör, ävensom kättingar och stållinor, som användas i samband därmed,

i föreskriven ordning vederbörligen undersökas och provas av kompetent

person, som även skall genom certifikat intyga den högsta tillåtna belastningen.

2) Efter deras tagande i bruk skall varje i land eller ombord använd lyftinrättning

samt alla fasta hjälpmedel ombord, som enligt den nationella lagstiftningen

betraktas som den förras tillbehör, ingående undersökas eller inspekteras

sålunda:

a) lastbommar, svanhalsar, mast- och hörnbeslag, ringbultar, topprep och

alla andra fasta hjälpmedel, vilkas lösgörande möter särskilda svårigheter,

skola ingående undersökas vart fjärde år och inspekteras var tolfte månad;

b) alla lyftinrättningar (såsom kranar och vinschar), block, schacklar och

övriga i a) icke åsyftade tillbehör skola ingående undersökas var tolfte

månad.

Alla lösa hjälpmedel (t. ex. kättingar, stållinor, ringar och krokar) skola,

varje gång innan de tagas i bruk underkastas inspektion, försåvitt de icke

inspekterats inom de närmast föregående tre månaderna.

Kättingar må icke förkortas genom att därå slås knopar, och åtgärder

skola vidtagas till förekommande att de skadas av skarpa kanter.

Ogonsplits å stållina med eller utan kaus skall vara utförd med minst tre

instickningar av hela kardeler och två instickningar av kardeler med halva

antalet trådar uttagna. Dock skall denna föreskrift icke förhindra användandet

av annan slags splits, vilken visas vara lika effektiv som de nu föreskrivna.

3) Kättingar och liknande hjälpmedel, som angivas i den nationella lagstiftningen

(t. ex. krokar, ringar, schacklar och lekare) skola, försåvitt ole

icke enligt föreskrift i nämnda lagstiftning underkastats annan tillfredsställande

behandling, glödgas under tillsyn av kompetent person med iakttagande

av följande:

a) Kättingar och förut angivna hjälpmedel ombord å fartyg:

1) kättingar och hjälpmedel örn högst 12.6 millimeter (V2 tum) i regelbundet

bruk, minst en gång var sjätte månad;

2) övriga kättingar och hjälpmedel (inkl. topprepskättingar, men exkl.

»bridle chains», som äro fästade vid lastbom eller mast) i regelbundet bruk,

minst en gång var tolfte månad.

Dock skall i fråga örn dylika hjälpmedel, vilka uteslutande användas vid

kranar eller andra lyftinrättningar, som drivas för hand, den i 1) angivna

tiden av sex månader ersättas med tolv månader och de i 2) angivna tolv

månaderna ersättas med två år.

Jämväl må i de fall, då vederbörande myndighet beträffande förut angivna

hjälpmedel med undantag av kättingar anser, att på grund av deras

dimensioner, utförande, material eller sällan förekommande användning iakttagandet

av föreskrifterna i förevarande moment rörande glödgning icke er
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 17.

fordras för arbetarnas skyddande, myndigheten kunna medelst skriftligt certifikat

(som den när som helst kan återkalla) undantaga ifrågavarande hjälpmedel

från tillämpningen av nämnda föreskrifter under förbehåll av de villkor,

som kunna vara fastställda i certifikatet.

b) Kättingar och förut angivna hjälpmedel, som icke finnas ombord:
åtgärder

skola föreskrivas till säkerställande av glödgning av sådana kättingar

och hjälpmedel.

c) Kättingar och förut angivna hjälpmedel, vare sig de finnas

ombord eller icke:

kättingar och hjälpmedel, som förlängts, ändrats eller reparerats medelst

svetsning, skola ånyo provas och undersökas.

4) Vederbörligen bestyrkta besiktningsdokument, vilka på ett tillfredsställande

sätt utvisa, att ifrågavarande inrättningar och hjälpmedel fungera

säkert, skola, alltefter omständigheterna, förvaras i land eller ombord; dessa

besiktningsdokument skola angiva den högsta tillåtna belastningen samt

dagen för och resultatet av de i mom. 1 och 2 av denna paragraf åsyftade

provningar och undersökningar ävensom av de i mom. 3 åsyftade glödgningar

eller andra behandlingsmetoder.

Dessa besiktningsdokument skola, då så påfordras av därtill bemyndigad

person, företes av den, som har hand örn dem.

5) På alla kranar, lastbommar och kättingslängor ävensom å övriga ombord

använda liknande hjälpmedel, specificerade i den nationella lagstiftningen,

skall den högsta tillåtna belastningen finnas tydligt angiven. Den

högsta tillåtna belastningen för kättingslängor skall med tydliga siffror eller

bokstäver vara angiven antingen på själva kättingen eller på en därvid säkert

fästad bricka eller ring av hållbart material.

6) Alla motorer, kugghjul, kättings- och friktionstransmissioner, axlar,

strömförande elektriska ledningar samt ångrör skola (med mindre det kan

visas, att de äro så placerade och konstruerade, att de för alla de använda

arbetarna erbjuda samma trygghet, som örn de vore effektivt skyddade) vara

säkert inskyddade, i den mån så låter sig göra utan menlig inverkan på

fartygets säkra manövrering.

7) Kranar och vinschar skola vara försedda med betryggande anordningar,

som hindra lasten från att oförutsett nedfalla, under det den lyftes eller

sänkes.

8) Lämpliga åtgärder skola vidtagas till förhindrande, att avloppsånga från

och, i den mån så låter sig göra, ånga under tryck till vinsch eller kran försvårar

sikten å arbetsplats, där arbetare är sysselsatt.

§ io.

Endast tillräckligt kompetenta och pålitliga personer må användas för

skötande av lyft- eller transportinrättningar, vare sig de drivas med maskinkraft

eller på annat sätt, för signalerande till skötaren av sådana inrättningar

eller för passande av göling å vinsch trumma eller nockar.

§ u
1)

Last må ej lämnas hängande i lyftinrättning, med mindre kompetent

person effektivt passar denna, medan lasten är hängande.

2) Lämpliga åtgärder skola föreskrivas för användande av signalman, där

så erfordras för arbetarnas säkerhet.

3) Lämpliga åtgärder skola föreskrivas till undvikande, att farliga arbetsmetoder

användas vid uppstapling eller nedtagning, stuvning eller lossning

av last eller vid dess liandhavande i samband därmed.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande Nr 17.

4) Innan arbetet börjas vid en lncköppning, skola alla skärstockar urlyftas,

nied mindre lucköppningen är så stor, att fara för arbetarna icke uppstår

därigenom att last slår emot skärstockarna. För det fall att dessa

kunna lämnas på sin plats, skola de vara säkert fästade till förhindrande att

de rubbas.

5) Försiktighetsåtgärder skola vidtagas till möjliggörande för arbetarna

att lätt utrymma lastrum eller mellandäck, då de där sysselsättas med lastning

eller lossning av kol eller annat massgods.

6) Ställning må icke användas för arbetsförrättning, med mindre den är av

hållbar och solid konstruktion, vederbörligen uppstöttad och, i fall av behov,

säkert fästad.

För transport av last mellan fartyget och land ina icke användas liandkärra,

då ställningen har sådan lutning, att den medför fara.

Ställningar skola, i fall av behov, täckas med lämpligt ämne för att hindra

arbetarna från att halka.

7) Då arbetsutrymmet i ett lastrum är begränsat till utrymmet under

själva lucköppningen, må hakar icke fastsättas i band eller dylikt kring

balar, innehållande bomull, ull, kork, jutesäckar eller annat liknande gods,

(ej heller fathakar anhuggas på tunnor), för annat ändamål än att bryta ut

last eller sammanföra den i längor.

8) Intet hjälpmedel må belastas utöver sin högsta tillåtna belastning,

utom i de särskilda fall då uttryckligt bemyndigande, varom anteckning

skall göras, lämnas av ägaren av ifrågavarande lyftinrättning eller hans

ombud. _ .....

9) Kranar i land med föränderlig lyftförmåga (t. ex. vid vertikalt rörlig

kranarm, där lyftförmågan växlar med kranarmens lutning) skola vara försedda

med automatisk indikator eller en skylt, utvisande den högsta tillåtna

belastning, som svarar mot olika lutningar av kranarmen.

§ 12.

Den nationella lagstiftningen skall föreskriva de försiktighetsmått, som

äro att anse såsom nödvändiga för att bereda arbetarna ett med hänsyn

till omständigheterna i varje särskilt fall tillbörligt skydd, då de ha att arbeta

i beröring med eller i närheten av ämnen, som äro farliga för deras

liv eller hälsa, antingen på grund av ämnenas egen natur eller på grund av

det tillstånd, vari ämnena för tillfället befinna sig, eller då de lia att arbeta

å platser, där dylika ämnen ha förvarats.

§ 13''

Tid dockor, lastbryggor, kajer och andra liknande platser, där arbetsförrättning

ofta utföres, skola sådana anordningar, som den nationella lagstiftningen

med hänsyn tagen till lokala förhållanden bör föreskriva, finnas vidtagna

för att den första hjälpen må kunna skyndsamt liimnas vid olycksfall

och för att vid allvarliga sådana vederbörande må kunna skyndsamt föras

till närmaste sjukhus. Ett tillräckligt förråd av material för lämnande av

den första hjälpen skall ständigt förvaras å de platser, varom här fråga är, i

sådant skick och å sådana ställen, att detsamma är lätt tillgängligt och

omedelbart kan tagas i bruk under arbetstiden. Nämnda förråd böra ställas

under inseende av en eller flera ansvarig;! personer, varav en eller flera böra

vara kompetenta att lämna den första hjälpen och beredda att stå till omedelbar

tjänst under arbetstiden.

Lämpliga åtgärder skola jämväl vidtagas vid dockor, lastbryggor, kajer

och andra liknande, förut omnämnda platser för att lämna hjälp åt arbetare,

som fallit i vattnet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 17.

§ 14.

Ingen må avlägsna eller rubba raek, landgångar, hjälpmedel av olika slag,

lejdare, livräddningsredskap, belysningsanordningar, skyltar eller märken,

ställningar eller andra föremål, varom föreskrift meddelas i denna konvention!

utan att vara därtill vederbörligen bemyndigad eller i fall av nödtvång;

föremålen i fråga skola återställas på sin plats vid utgången av den tid,

under vilken de måst vara avlägsnade.

§ 15.

Det skall tillkomma varje medlem att medgiva fullständiga eller partiella

avvikelser från denna konventions bestämmelser beträffande docka, lastbrygga,

kaj eller annan liknande plats, där arbetsförrättning endast tillfälligtvis

utföres eller där trafiken är obetydlig oell begränsad till mindre fartyg,

samt beträffande . vissa särskilda fartyg eller vissa särskilda slag av fartyg

eller fartyg, som icke uppnå ett visst tontal, ävensom i de fall, då det med

hänsyn till klimatiska förhållanden ställer sig omöjligt att kräva uppfyllandet

av bestämmelserna i denna konvention.

Internationella arbetsbyrån skall hållas underrättad örn de bestämmelser,

med stöd av vilka ovanberörda fullständiga eller partiella avvikelser medgivas.

§ 16.

Med förbehåll för de undantag, som eljest i denna konvention medgivas,

skola de bestämmelser i konventionen, som beröra fartygs byggnad eller

permanenta utrustning, omedelbart tillämpas å fartyg, vilkas byggnad påbörjas

efter dagen för konventionens ratificering, samt inom fyra år efter

nämnda dag å alla andra fartyg. Dock skola åsyftade bestämmelser jämväl

före utgången av denna tid tillämpas å sistnämnda fartyg i den mån så är

skäligt och i praktiken utförbart.

§ 11.

Till tryggande av en effektiv tillämpning av alla författningar, vilka åsyfta

att skydda arbetarna mot olycksfall,

1) skola nämnda författningar tydligt angiva de personer eller organ, som

äro ansvariga för deras iakttagande;

2) skola anstalter träffas för inrättande av ett effektivt inspektionssystem

samt för fastställande av påföljder för överträdelser av författningarna;

3) skola författningarnas texter eller sammandrag därav anslås å väl synliga

ställen vid dockor, lastbryggor, kajer och andra liknande platser, där

arbetsförrättning ofta utföres.

§ 18.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet med

bestämmelserna i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar

av de övriga fredsfördragen, delgivas nationernas förbunds generalsekreterare

och av honom inregistreras.

§ 19.

Denna konvention är bindande allenast för de medlemmar av internationella

arbetsorganisationen, vilkas ratifikationer inregistrerats hos sekretariatet.

Den träder i kraft tolv månader efter det två medlemmars ratifikationer

blivit inregistrerade av generalsekreteraren.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande Nr 17.

Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem tolv månader

från den dag, då dess ratifikation inregistrerats.

§ 20.

Så, snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella arbetsorganisationen

inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas förbunds generalsekreterare

därom notificera alla medlemmarna av internationella arbetsorganisationen.

Han skall likaledes notificera dem inregistreringen av ratifikationer,

som senare delgivits honom av andra medlemmar av organisationen.

§ 21.

Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år förflutit

från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga densamma

genom skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare

för inregistrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett år efter

det den inregistrerats hos sekretariatet.

\ arje medlem, som ratificerat denna konvention och icke inom ett år

efter utgången av den i föregående stycke nämnda tioårsperioden gör bruk

av den i denna paragraf stadgade uppsägningsrätten, skall vara bunden för

en ny femårsperiod och kan därefter, med iakttagande av de i denna paragraf

föreskrivna villkoren, uppsäga konventionen vid utgången av varje femårsperiod.

§ 22.

Vid utgången av varje tidrymd av tio år, räknat från denna konventions

ikraftträdande, skall internationella arbetsbyråns styrelse förelägga generalkonferensen

en redogörelse för tillämpningen av denna konvention och taga

under övervägande, huruvida det finnes anledning att uppföra frågan örn

dess revision helt eller delvis på konferensens dagordning.

§ 23.

I fall konferensen skulle antaga en ny konvention, innebärande revision

helt eller delvis av förevarande konvention, skall en medlems ratifikation av

den nya konventionen, för såvitt denna trätt i kraft, medföra uppsägning av

förevarande konvention oberoende av vad i § 21 här ovan stadgas örn tidsfrist.

Från den dag, då den nya konventionen träder i kraft, skall förevarande

konvention icke längre kunna ratificeras av medlemmarna.

^ Förevarande konvention skall likväl förbliva gällande till form och innehåll

för de medlemmar, som ratificerat densamma och icke ratificera den

nya konventionen.

§ 24.

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda äga

vitsord.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 17.

II

Rekommendation angående ömsesidighet i fråga örn skydd mot olycksfall

för arbetare, sysselsatta med lastning eller lossning av fartyg.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till

Genéve och där samlats den 30 maj 1929 till sitt tolfte sammanträde,

samt beslutit antaga vissa förslag angående ömsesidighet i fråga örn

skydd mot olycksfall vid arbete med lastning eller lossning av fartyg,

en fråga, vilken innefattas i den andra punkten på dagordningen för

sammanträdet,

ävensom besluta, att dessa förslag skola taga form av en rekommendation,

antager denna, den tjugoförsta dagen i juni år ettusenniohundra och tjugonio

efterföljande rekommendation att underställas internationella arbetsorganisationens

medlemmar för att av dem tagas i övervägande med hänsyn till

dess förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat sätt jämlikt

bestämmelserna i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar

av de övriga fredsfördragen.

Konferensen,

som beaktar, att konventionen angående skydd mot olycksfall vid arbete

med lastning eller lossning av fartyg, samtidigt som den har till huvudsyfte att

skydda vederbörande arbetare, erbjuder ett tillfälle för medlemmarna att utarbeta

och utfärda förordningar, vilka, baserade på nämnda konvention, förete

en viss likformighet, samt jämväl erbjuder tillfälle att utsträcka principen

örn ömsesidigt erkännande av inspektions- och undersökningscertifikat,

och som i detta samband fäster medlemmarnas uppmärksamhet på de

principer, som fastslagits i Köpenliamnkonventionen av den 28 januari 1926

angående fartygs sjövärdighet och utrustning med däri genom deklarationen

av den 11 juni 1928 gjorda ändringar,

hemställer enträget till medlemmarna, att de, efter att ha ratificerat konventionen

angående skydd mot olycksfall vid arbete med lastning eller lossning

av fartyg och utfärdat bestämmelser på grundval av föreskrifterna däri,

måtte rådföra sig med varandra i syfte att få till stånd överenskommelser

örn ömsesidighet, under villkor likväl att dessa överenskommelser trygga

huvudsyftet med konventionen, d. v. s. arbetarnas säkerhet.

III.

Rekommendation angående hörande av fackliga organisationer vid utarbetande

av bestämmelser rörande säkerhet för arbetare,

sysselsatta med lastning eller lossning av fartyg.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till

Genéve och där samlats den 30 maj 1929 till sitt tolfte sammanträde,

samt besluta antaga vissa förslag angående hörande av fackliga organisationer

vid utarbetande av bestämmelser rörande säkerhet vid arbete

med lastning eller lossning av fartyg, en fråga, vilken innefattas i den

andra punkten på dagordningen för sammanträdet,

ävensom besluta, att dessa förslag skola taga form av en rekommendation,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 17.

11

antager denna, den tjugoförsta dagen i juni år ettusennioliundra och tjugonio

efterföljande rekommendation att underställas internationella arbetsorganisationens

medlemmar för att av dem tagas i övervägande med hänsyn till

dess förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat sätt jämlikt

bestämmelserna i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar

av de övriga fredsfördragen.

Konferensen,

som antagit ett konventionsförslag angående skydd mot olycksfall vid arbete

med lastning eller lossning av fartyg och

som önskar giva medlemmarna en anvisning, vilken kan vara dem till ledning

vid tillämpningen av nämnda konvention inom deras resp. länder,

fogar till konventionsförslaget följande rekommendation:

Vid utarbetande av nya författningar för att bringa i verkställighet omförmälda

konvention böra de myndigheter, som ha att svara för utarbetande

av föreskrifter till skydd mot olycksfall för arbetare sysselsatta med lastning

eller lossning av fartyg, höra vederbörande arbetsgivar- och arbetarorganisationer,

vilka kunna förefinnas inom resp. länder; börande detta ske antingen

direkt eller med anlitande av särskilda för ändamålet godkända organ, vari

båda parterna äro företrädda.

IV.

Förslag till konvention angående angivande av vikten å tyngre kollin,

som transporteras å fartyg.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till

Genéve och där samlats den 30 maj 1929 till sitt tolfte sammanträde,

samt beslutit antaga vissa förslag angående angivande av vikten å

tyngre kollin, som transporteras å fartyg, en fråga, vilken innefattas i

den första punkten på dagordningen för sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av ett förslag till

internationell konvention,

antager denna, den tjugoförsta dagen i juni år ettusennioliundra och tjugonio

efterföljande förslag till konvention att ratificeras av internationella arbetsorganisationens

medlemmar jämlikt bestämmelserna i del XIII av fördraget

i Versailles och motsvarande delar av de övriga fredsfördragen.

§ I
Varje

kolli eller föremål med en bruttovikt av ettusen kilogram (en meterton)

eller däröver, vilket för befordran avlämnas inom de territoriella

gränserna för en medlemsstat, som ratificerat denna konvention, och vilket

är avsett att transporteras å hav eller inre vattenväg, skall före ombord
tagandet

vara försett med uppgift å sin bruttovikt, tydligt och varaktigt

angiven på utsidan.

Den nationella lagstiftningen må i undantagsfall, då det är svårt att bestämma

den exakta vikten, medgiva angivandet av approximativ vikt.

Skyldighet att tillse, att denna föreskrift iakttages, skall endast åligga

regeringen i det land, från vilket kollit eller föremålet avsändes, med ute
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 17.

slutande av regeringen i varje annat land, som kollit kan passera på vägen

till sin destinationsort.

Det tillkommer den nationella lagstiftningen att avgöra, huruvida skyldigheten

att angiva vikten på ovan föreskrivna sätt skall åligga avsändaren eller

någon annan.

. §2.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet med

bestämmelserna i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar

av de övriga fredsfördragen, delgivas nationernas förbunds generalsekreterare

och av honom inregistreras.

§ 3.

Denna konvention är bindande allenast för de medlemmar av internationella

arbetsorganisationen, vilkas ratifikationer inregistrerats hos sekretariatet.

Den träder i kraft tolv månader efter det två medlemmars ratifikationer

blivit inregistrerade av generalsekreteraren.

Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem tolv månader

från den dag, då dess ratifikation inregistrerats.

§4-

Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella arbetsorganisationen

inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas förbunds generalsekreterare

därom notificera alla medlemmarna av internationella arbetsorganisationen.

Ilan skall likaledes notificera dem inregistreringen av ratifikationer,

som senare delgivits honom av andra medlemmar av organisationen.

§ 5-

Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år förflutit

från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga densamma

genom skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare

för inregistrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett år efter

det den inregistrerats hos sekretariatet.

Varje medlem, som ratificerat denna konvention och icke inom ett år

efter utgången av den i föregående stycke nämnda tioårsperioden gör bruk

av den i denna paragraf stadgade uppsägningsrätten, skall vara bunden för

en ny tioårsperiod och kan därefter, med iakttagande av de i denna paragraf

föreskrivna villkoren, uppsäga konventionen vid utgången av varje tioårsperiod.

§ 6.

Vid utgången av varje tidrymd av tio år, räknat från denna konventions

ikraftträdande, skall internationella arbetsbyråns styrelse förelägga generalkonferensen

en redogörelse för tillämpningen av denna konvention och taga

under övervägande, huruvida det finnes anledning att uppföra frågan örn

dess revision helt eller delvis på konferensens dagordning.

§ 7.

I fall konferensen skulle antaga en ny konvention, innebärande revision

helt eller delvis av förevarande konvention, skall en medlems ratifikation av

den nya konventionen, för såvitt denna trätt i kraft, medföra uppsägning av

förevarande konvention oberoende av vad i § 5 här ovan stadgas örn tidsfrist.

Från den dag, då den nya konventionen träder i kraft, skall förevarande

konvention icke längre kunna ratificeras av medlemmarna.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Andra lagutskottets utlåtande Nr 17.

Förevarande konvention skall likväl förbliva gällande till form och innehåll

för de medlemmar, som ratificerat densamma och icke ratificera den

nya konventionen.

De franska

vitsord.

§ 8.

och engelska texterna till denna konvention skola båda äga

T.

Rekommendation angående förebyggande av olycksfall i arbete.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till

Genéve och där samlats den 30 maj 1929 till sitt tolfte sammanträde,

samt beslutit antaga vissa förslag angående förebyggande av olycksfall

i arbete, vilken fråga uppförts såsom den första på dagordningen

för sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av en rekommendation,

antager denna, den tjugoförsta dagen i juni år ettusenniohundra och tjugonio

efterföljande rekommendation att underställas internationella arbetsorganisationens

medlemmar för att av dem tagas i övervägande med hänsyn till

dess förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat sätt jämlikt

bestämmelserna i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar

av de övriga fredsfördragen.

I betraktande av att inledningen till del XIII av fredsfördraget i Versailles

och motsvarande delar av de övriga fredsfördragen bland de förbättringar i

arbetsförhållandena, vilka äro en trängande nödvändighet, upptager arbetarnas

skyddande mot olycksfall i arbete;

i betraktande av att olycksfall i arbete icke blott utgöra en källa till förluster

och lidanden för arbetarna och deras familjer utan tillika representera

en betydande ekonomisk förlust för samhället i dess helhet;

i betraktande av att internationella arbetskonferensen år 1923 antagit en

rekommendation angående de allmänna grunddragen för anordnandet av yrkesinspektion,

i vilken bl. a. föreskrives, att inspektionens verksamhet, för

ernående av allt större effektivitet, bör allt mer inriktas på »användandet av

de lämpligaste säkerhetsmetoder att förekomma olycksfall och sjukdomar samt

genom intelligent förståelse, uppfostran och samverkan av alla intresserade

göra arbetet mindre farligt, mer hälsosamt och även mindre ansträngande»;

i betraktande av att det i medlemsstaternas gemensamma intresse är av

vikt att erinra om de principer och metoder, vilka enligt de olika ländernas

erfarenhet synas mest ägnade att åstadkomma minskning av antalet olycksfall

och lindring av deras beskaffenhet;

i betraktande vidare av att internationella arbetskonferensen vid sitt sammanträde

år 1928 antagit en resolution, i vilken den bl. a. förklarar, att enligt

dess åsikt tiden vore inne att söka uppnå en högre grad av säkerhet

genom tillämpandet av nya metoder samt att de största framstegen på denna

väg skulle uppnås, örn man framginge efter de linjer, som utstakats av »safetyfirst»-rörelsen,

även örn denna icke kan ersätta statens ingripande genom

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande Nr 17.

utfärdandet oell genomförandet av föreskrifter rörande förebyggande av

olycksfall;

efter att hava erkänt, att det är av största vikt att alla personer och institutioner,

däri inbegripet arbetsgivare, arbetare, arbetsgivar- och arbetarorganisationer,

regeringar och den stora allmänheten, med alla medel och

med all makt bemöda sig att bidraga till förebyggandet av olycksfall;

hemställer generalkonferensen, att varje medlem av internationella arbetsorganisationen

måtte beakta följande grundsatser och regler för förebyggande

av olycksfall i industriella företag. Som sådana företag betraktas särskilt

följande:

a) gruvor, stenbrott och andra anläggningar för utvinnande av mineral;

b) företag, inom vilka varor tillverkas, förändras, rengöras, repareras, utsmyckas,

färdigställas eller beredas till försäljning eller inom vilka råämnen

omgestaltas, däri inbegripet skeppsbyggeri och företag för förstöring av föremål,

ävensom framställning, transformering och överförande av drivkraft i

allmänhet och av elektricitet;

c) uppförande, ombyggnad, underhåll, reparation, förändring eller rivning

av alla slag av byggnader, järnvägar, spårvägar, hamnar, dockor, vågbrytare,

kanaler, anläggningar för inre sjöfart, vägar, tunnlar, broar, viadukter, kloaker,

vattenavlopp, brunnar, telegraf- och telefonanläggningar, elektriska anläggningar,

gas- och vattenverk eller andra byggnadsarbeten ävensom förberedelse-

och grundläggningsarbeten för Ilar ovan åsyftade arbeten;

d) ti''ansport av passagerare eller gods å lands- eller järnväg, till sjöss eller

å inre vattenväg, däri inbegripet handhavande av gods å kajer och bryggor

samt i dockor och magasin med undantag likväl av transport för hand.

Konferensen, som vidare anser att förebyggande av olycksfall är lika nödvändigt

inom jordbruket som i industriella företag, hemställer till varje medlem

av internationella arbetsorganisationen att tillämpa denna rekommendation

å jordbruket med hänsyn likväl tagen till jordbruksarbetets särskilda

förhållanden.

I.

1. I betraktande av att grundvalen för studiet av olycksfalls förebyggande

bildas av

a) efterforskande av orsakerna till olycksfallen och av de omständigheter,

under vilka de inträffa,

b) undersökning, medelst statistik över olycksfallen inom varje industri

betraktad som en helhet, av de särskilda risker, som industrien erbjuder, av

de »lagar» som bestämma olycksfallens frekvens samt, genom jämförelse

mellan statistiken för flera på varandra följande år, av verkningarna av de

åtgärder, som vidtagits för att undvika olycksfallen,

hemställer konferensen, att varje medlemsstat måtte vidtaga de åtgärder

av legislativ eller administrativ natur, som erfordras för att på bästa sätt

trygga insamlandet och utnyttjandet av de ovan avsedda upplysningarna.

Konferensen hemställer vidare, att i varje land måtte av officiella institutioner

företagas metodiska undersökningar med biträde, där så anses

önskvärt, av institutioner eller kommissioner, upprättade av de olika industrigrenarna.

De officiella institutionerna böra anlita medverkan av arbetsgivarnas och

arbetarnas fackliga organisationer samt av de myndigheter, som hava att

öva tillsyn över olycksfalls förebyggande, ävensom i förekommande fall

av tekniska föreningar och inrättningar eller bolag för olycksfallsförsäkring.

Det är jämväl önskvärt att de fackliga arbetsgivar- och arbetarorganisationernas

medverkan utsträckes till institutionerna för olycksfalls förebyggande

inom de särskilda industrigrenarna.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 17.

15

2. Då vunnen erfarenhet oell företagna undersökningar visat, att olycksfallens

frekvens och svårighetsgrad bero icke endast av de risker, som betingas

av arbetets art, anordningarnas beskaffenhet och de använda olika

hjälpmedlen, utan jämväl av arbetarnas fysiska, fysiologiska och psykologiska

förhållanden, hemställer konferensen, att utom de undersökningar, som

omnämnas i punkt 1 och åsyfta materiella förhållanden, undersökningar jämväl

måtte företagas rörande dessa andra faktorer.

3. Då arbetarens lämplighet för yrket och hans intresse för arbetet äro

faktorer av största betydelse ur säkerhetssynpunkt, är det av vikt, att medlemmarna

uppmuntra vetenskapliga undersökningar rörande de bästa metoderna

för yrkesrådgivning och yrkesval samt deras praktiska tillämpning.

4. Då det är av väsentlig betydelse för främjandet av verksamheten för

förebyggande av olycksfall, att kännedom örn de i punkterna 1 och 2 omnämnda

undersökningarnas resultat i största utsträckning sprides, och då det vidare

är av vikt att internationella arbetsbyrån kommer i besittning av alla de

upplysningar, som erfordras för vidgande av området för dess forskningar

rörande olycksfalls förebyggande, hemställer konferensen, att de viktigare

resultaten av undersökningarna måtte delgivas internationella arbetsbyrån

för att av denna utnyttjas i dess verksamhet och publikationer.

Det är jämväl önskvärt, att de institutioner eller organisationer för undersökningar,

som finnas i de olika industriländerna, anordna internationella

rådplägningar och meningsutbyten rörande de vunna resultaten.

5. Medlemmarna böra upprätta centrala tjänsteorgan för insamlande och

sammanställande av statistik rörande olycksfall i arbete samt delgiva internationella

arbetsbyrån all statistik, varöver de förfoga rörande olycksfall i

arbete, inträffade i deras resp. länder. De böra därjämte med hänsyn till

det framtida utarbetandet av ett konventionsförslag vid upprättandet och utvecklandet

av denna statistik uppehålla förbindelsen med internationella

arbetsbyrån för att söka nå fram till vissa enhetliga grunder, vilka såvitt

möjligt medgiva ett jämförande studium av de olika ländernas statistik.

II.

6. Då erfarenheten i de olika länderna visat, att man kan vänta de

mest tillfredsställande resultat av samarbetet mellan alla i frågan örn förebyggande

av olycksfall intresserade parter, särskilt arbetsgivare och arbetare,

är det av vikt, att medlemmarna göra allt vad som står i deras makt för att

utveckla och främja dylikt samarbete, vilket också redan förordats i den år

1923 antagna rekommendationen angående yrkesinspektionen.

7. Konferensen hemställer, att i varje industri eller industrigren periodiska

konferenser måtte, i den mån omständigheterna det medgiva, hållas

mellan yrkesinspektionen eller annat kompetent organ och representativa

organisationer av vederbörande arbetsgivare och arbetare i syfte att: a) undersöka

och granska läget inom industrien i fråga beträffande olycksfallens

frekvens och svårlietsgrad, verkningssättet och effektiviteten av de åtgärder,

som föreskrivits i lag eller godkänts av staten eller annat kompetent organ

i samförstånd med representanter för vederbörande industri eller som försöksvis

införts av enskilda arbetsgivare; b) överlägga örn förslag till förbättringar.

8. Konferensen hemställer vidare, att medlemmarna måtte verksamt och

stadigvarande uppmuntra vidtagandet av åtgärder för främjande av säkerheten,

särskilt a) upprättande inom företagen av ett säkerhetsorgan med

speciellt följande funktioner: undersökning genom företaget av där inträffade

olycksfall och granskning av metoderna för förebyggande av deras uppre
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande Nr 17.

pande; systematisk tillsyn över anläggningar, maskiner oell anordningar i

ändamål att trygga säkerheten oell särskilt att kontrollera, att skydds- och

andra säkerhetsanordningar hållas i gott stånd och linnas på sin plats; upplysande

av nyanställda och särskilt unga arbetare om de faror, för vilka de

utsättas genom arbetet eller maskinerna eller de anordningar, med vilka de

genom arbetet bringas i beröring; anordnandet av den första hjälpen vid

olycksfall och transport av skadade; uppmuntran av förslag från personalens

sida rörande ökad säkerhet i arbetet; b) samarbete mellan ledningen och

arbetarna i resp. företag samt mellan arbetsgivar- och arbetarorganisationerna

inom vederbörande industri ävensom dessas samverkan med staten och

andra vederbörande organ i ändamål att förbättra säkerheten genom sådana

metoder och anordningar, som kunna anses bäst lämpade efter förhållandena

och möjligheterna i de olika länderna. Följande metoder föreslås såsom

exempel att tagas under omprövning av vederbörande, nämligen tillsättande

av en säkerhetsinspektör och upprättande av säkerhetsnämnder inom

företagen.

9. Konferensen hemställer, att medlemmarna måtte bemöda sig att uppväcka

och vidmakthålla arbetarnas intresse för förebyggandet av olycksfall

och försäkra sig örn deras medverkan härutinnan medelst kurser, publikationer,

filmframställningar, besök vid industriella företag och andra lämpliga

åtgärder.

10. Konferensen hemställer, att staten måtte upprätta eller främja upprättandet

av ständiga säkerhetsutställningar, där de bästa apparater, anordningar

och metoder för förebyggande av olycksfall och främjande av säkerhet

förevisas (med möjligheter till praktisk demonstration i fråga örn skyddsanordningar

vid maskiner); råd och anvisningar skola där lämnas åt företagschefer,

ledande personal, arbetare, elever i ingenjörs- och tekniska skolor

samt andra intresserade.

11. I betraktande av att arbetarna genom det sätt, varpå de förhålla sig

på arbetsplatsen, i stor utsträckning kunna och böra bidraga till framgång

för de förebyggande åtgärderna, är det av vikt, att staten använder sitt inflytande

till tryggande av att a) arbetsgivarna göra allt, som står i deras

makt, för att förbättra arbetarnas uppfostran i fråga örn förebyggande av

olycksfall och b) att arbetarorganisationerna medverka härtill genom lämplig

inverkan på sina medlemmar.

12. Konferensen hemställer, att staten, utom de i föregående punkter angivna

åtgärder, måtte beträffande vissa industrier eller industrigrenar eller

särskilda arbeten ombesörja monografier rörande orsakerna till och förebyggandet

av olycksfall, vilka framställningar skola utarbetas av yrkesinspektionen

eller annat kompetent organ; i dessa monografier böra sammanfattas

de erfarenheter, som vunnits rörande de bästa medlen att förebygga olycksfall

inom industrien eller vid arbetet i fråga, och böra de av staten publiceras

till upplysning för företagschefer, ledande personal och arbetare inom resp.

industri samt för organisationer av arbetsgivare och arbetare.

13. Med hänsyn till betydelsen av den i föregående punkt omnämnda

upplysningsverksamheten och för att åt denna giva en säker grund hemställer

konferensen, att medlemmarna måtte i folkskolornas läroplaner upptaga några

lektioner, ägnade att hos barnen inplanta känslan för försiktighet, och i läroplanerna

för fortsättningsskolor de grundläggande begreppen om förebyggande

av olycksfall och den första hjälpen vid olycksfall. Metodisk undervisning

rörande förebyggande av olycksfall i arbete bör meddelas i yrkesskolor av

alla slag, och bör därvid elevernas uppmärksamhet lämpligen fästas på betydelsen

av den förebyggande verksamheten ur såväl ekonomisk som moralisk

synpunkt.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Andra lagutskottets utlåtande Nr 17.

14. Med hänsyn till den stora betydelse, som i avseende å olycksfallens

följder måste tillmätas den snabbhet, varmed den första vården kan lämnas,

böra åtgärder vidtagas till säkerställande att i alla företag erforderlig materiel

för lämnande av den första hjälpen finnes tillgänglig för omedelbart bruk

och att denna hjälp lämnas av vederbörligen kvalificerade personer. Det är

jämväl önskvärt, att åtgärder vidtagas för att vid allvarliga olycksfall läkarhjälp

må kunna erhållas så snart som möjligt. Ambulanstjänst bör även

vara anordnad för snabb transport av skadade till sjukhus eller till deras

hem.

Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt att läkarna erhålla särskild teoretisk

och praktisk utbildning i behandling av skador förorsakade av olycksfall.

lil.

15. I betraktande av att varje effektivt system för olycksfalls förebyggande

bör vila på lagstadgad grund, hemställer konferensen, att varje medlem

måtte i sin lagstiftning föreskriva de åtgärder, vilka erfordras för tryggande

av en tillfredsställande grad av säkerhet.

16. I lag bör stadgas, att arbetsgivaren är skyldig att anordna och sköta

sitt företag på sådant sätt, att arbetarna, med hänsyn tagen till företagets

natur och teknikens ståndpunkt, beredas tillräckligt skydd, samt att han tilllika

bör tillse, att arbetarna upplysas om riskerna i sitt arbete, där sådana

förekomma, och om vad som bör iakttagas av dem för undvikande av olycksfall.

17. Det är i allmänhet önskvärt, att planer för uppförande eller omändring

av industriella anläggningar i vederbörlig tid underställas granskning

av kompetent myndighet för konstaterande, huruvida planerna äro av beskaffenhet

att motsvara de ovan åsyftade lagbestämmelserna. Denna granskning

bör äga rum så skyndsamt som möjligt för att icke fördröja byggnadsarbetet.

18. I den mån varje lands administrativa och judiciella organisation så

medgiver, böra yrkesinspektionens tjänstemän eller andra organ för kontroll

över tillämpningen av lagar och förordningar rörande skydd för arbetarna

mot olycksfall äga befogenhet att i varje särskilt fall föreskriva för arbetsgivaren,

vad han har att göra för att iakttaga sina skyldigheter, med rätt

likväl för honom att vädja till överordnad administrativ myndighet eller

skiljedom.

I händelse av överhängande fara bör kontrollorganet äga att oberoende

av vädjorätten kräva omedelbart vidtagande av föreskrivna åtgärder.

19. Med hänsyn till betydelsen, ur synpunkten av olycksfalls förebyggande,

av det sätt, varpå arbetarna förhålla sig, bör den nationella lagstiftningen

föreskriva skyldighet för arbetarna att efterkomma författningarna

rörande förebyggande av olycksfall samt särskilt stadga, att arbetarna icke

titan tillstånd få borttaga skyddsanordningar och att de skola använda dem

på riktigt sätt.

20. Konferensen hemställer, att innan vederbörande myndighet utfärdar

slutgiltiga administrativa bestämmelser rörande förebyggande av olycksfall

inom en industri, den måtte bereda tillfälle för representativa organisationer

av vederbörande arbetsgivare och arbetare att framlägga sina synpunkter.

21. Bestämmelser i lag eller förordning böra föreskriva medverkan från

arbetarnas sida för tryggande av tillämpningen av säkerhetsföreskrifterna på

sätt för varje land är mest lämpligt, exempelvis genom: befordran av kompetenta

arbetare till vissa befattningar inom yrkesinspektionen; bestämmelser

som ge arbetarna rätt att påkalla besök av tjänsteman hos inspektionen eller

Bihang till riksdagens protokoll 1930. Ösarn!.. ‘Jami. 13 käft. (Nr 17.) cn ao 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande Nr 17.

annan behörig myndighet, då de finna detta önskvärt, eller som förpliktar

arbetsgivaren att bereda arbetarna eller deras representanter tillfälle att träda

i förbindelse med inspektören, då denne besöker företaget; tillsättande av

representanter för arbetarna i säkerhetsnämnder, som hava att trygga säkerhetsföreskrifternas

tillämpning och fastställa orsakerna till olycksfall.

IV.

22. Konferensen hemställer, att staten måtte söka avägabringa, att de särskilda

bolag och andra inrättningar för olycksfallsförsäkring vid premiernas

fastställande för företagen taga hänsyn till de åtgärder, som i dessa vidtagits

för arbetarnas skydd, och därigenom uppmuntra arbetsgivarna att

förbättra säkerhetsanordningarna.

23. Staten bör uppmuntra bolag och andra inrättningar för olycksfallsförsäkring

att medverka i arbetet för förebyggande av olycksfall genom bl. a.

följande medel: meddelande till yrkesinspektionen eller andra behöriga kontrollorgan

av uppgifter rörande olycksfallens orsaker och följder; samverkan

med de institutioner och kommissioner, som avses i punkt 1, samt med safetyfirst-rörelsen

i allmänhet; lån åt arbetsgivare för införande eller förbättringav

säkerhetsanordningar; premier åt arbetare, ingenjörer m. fl., vilka genom

sina uppfinningar eller idéer på ett verksamt sätt bidraga till att förebygga

olycksfall; propaganda bland arbetsgivare och allmänheten; råd beträffande

säkerhetsåtgärder; understöd åt säkerlietsmuseer och anstalter för undervisning

örn förebyggande av olycksfall.

VI

Rekommendation angående ansvarighet i fråga örn säkerhetsanordningar

å motordrivna maskiner.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

„ , ....

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyran sammankallats till

Geneve och där samlats den 30 maj 1929 till sitt tolfte sammanträde,

samt beslutit antaga vissa förslag angående ansvarighet i fråga örn

säkerhetsanordningar å motordrivna maskiner, en fråga, vilken innefattas

i den första punkten på dagordningen för sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av en rekommendation,

. .

antager denna, den tjugoförsta dagen i juni år ettusenmohundra och tjugonio

efterföljande rekommendation att underställas internationella arbetsorganisationens

medlemmar för att av dem tagas i övervägande med hänsyn till

dess förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat sätt jämlikt

bestämmelserna i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar

av de övriga fredsfördragen:

I.

I syfte att till förmån för arbetarnas säkerhet mera effektivt trygga iakttagandet

av föreskrifterna i den nationella lagstiftningen rörande säkerhetsanordningar

å motordrivna maskiner, använda inom landet, samt utan intrång

på den skyldighet, som under alla förhållanden bör åligga arbetsgivaren att

s. 19 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Ur 17. 19

försäkra sig om att de maskiner, som användas i hans företag, äro utrustade

i enlighet med nämnda föreskrifter,

hemställer konferensen, att varje medlem måtte godtaga och i största

möjliga mån tillämpa den principen, att det bör vara genom lag förbjudet

att leverera eller installera motordrivna maskiner, avsedda att användas inom

medlemmens territorium, med mindre de äro försedda med sådana säkerhetsanordningar,

som fordras av den nationella lagstiftningen, då dessa maskiner

äro i bruk.

Förestående stycke äger tillämpning å varje elektrisk anordning, som utgör

en del av maskinen.

II.

Varje medlem bör hålla internationella arbetsbyrån underrättad örn de

åtgärder den vidtagit för tillämpning av ovannämnda princip samt örn resultaten

av tillämpningen.

Såsom i propositionen omförmäles, åligger det medlemmarna av inter

nationella arbetsorganisationen att inom ett år eller vid förhinder på grund

av exceptionella förhållanden senast inom 18 månader efter avslutandet av

ett sammanträde av internationella arbetskonferensen underställa vid sammanträdet

antagna rekommendationer och konventionsförslag den eller de

myndigheter, till vilkas kompetensområden respektive frågor höra, för deras

omgestaltande till lag eller vidtagande av andra åtgärder. För det fall att

en rekommendation ej leder till någon lagstiftningsåtgärd eller annat åtgörande

för dess genomförande eller örn ett konventionsförslag icke vinner

vederbörande myndighets eller myndigheters bifall, skall respektive medlem

av organisationen icke vara underkastad någon vidare förpliktelse med hänsyn

därtill.

I. Förslaget till konvention angående skydd mot olycksfall för arbetare,

sysselsatta nied lastning eller lossning av fartyg.

Konventionen avser enligt § 1 allt arbete med lastning eller lossning av

fartyg, nyttjade till havs- eller inre sjöfart — med undantag för krigsfartyg —

som i land eller ombord utföres vare sig i hamn eller i docka eller vid

lastbrygga, kaj eller annan liknande plats. Enligt § 15 äger dock en stat

att medgiva fullständiga eller partiella avvikelser från konventionens bestämmelser

i fråga om varje docka, lastbrygga, kaj eller annan liknande

plats, där arbetsförrättning endast tillfälligtvis utföres eller där trafiken är

obetydlig och begränsad till mindre fartyg samt i fråga örn vissa fartyg eller

vissa slag av fartyg eller fartyg, som icke uppnå visst lägre tontal, ävensom

i de fall, då det på grund av klimatiska förhållanden ställer sig omöjligt

att i praktiken kräva uppfyllandet av bestämmelserna i denna konvention.

I §§ 2—9 samt § 11 lämnas mycket detaljerade bestämmelser örn huru

anordningar och redskap å fartyg samt i land skola vara beskaffade i syfte

att olycksfall för arbetarna skola undvikas. Att dessa bestämmelser gjorts så

utförliga sammanhänger därmed att ett av syftena med konventionen är att

s. 20 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

20 Andra lagutskottets utlåtande Nr 17.

ett fartyg från en stat, som ratificerat konventionen, skall i främmande hamnar

kunna utan vidare anses försett med tillräckliga skyddsanordningar, så att

kontroll däröver i den främmande hamnen icke behöver utövas, detta till fördel

såväl för fartyget som för myndigheterna i det land, där fartyget befinner sig.

I § 10 stadgas vidare, att endast tillräckligt kompetenta och pålitliga personer

få användas för skötande av lyft- och transportinrättningar m. m. Enligt § 12

ankommer det på varje stat att föreskriva nödiga försiktighetsmått för arbetare,

som komma i beröring med eller i närheten av ämnen, vilka äro farliga

för deras liv eller hälsa, eller som hava att arbeta å platser, där dylika

ämnen hava förvarats. I § 13 lämnas bestämmelser i olika hänseenden rörande

åtgärder för att hjäll! vid olycksfall må kunna skyndsamt och effektivt

lämnas. I § 16 slutligen återfinnas vissa övergångsbestämmelser. Enligt

dessa skola de bestämmelser i konventionen, som beröra fartygs byggnad

och permanenta utrustning, omedelbart tillämpas å fartyg, vilkas byggande

påbörjas efter dagen för konventionens ratificering, samt inom fyra år efter

nämnda dag å alla äldre fartyg, dock att sagda bestämmelser skola jämväl

före övergångstidens utgång tillämpas även å sist avsedda fartyg, i den mån

så är skäligt och i praktiken utförbart. Övriga bestämmelser skola alltså

omedelbart efter ratifikationen tillämpas beträffande alla fartyg.

Slutligen innehåller konventionen, såsom brukligt, bestämmelser angående

ratifikation, ikraftträdande m. m. samt angående revision. Dessa bestämmelser

avvika i vissa hänseenden från dem, som återfinnas i äldre konventioner;

anledningen härtill är den nya ordning, som vid konferenssammanträdet

beslöts angående formerna för revision av konventioner och därmed sammanhängande

frågor.

Utskottet delar föredragande departementschefens uppfattning, att ett

genomförande av konventionens bestämmelser för Sveriges vidkommande

skulle ur social synpunkt vara till gagn. En förstärkning av skyddet för de

arbetare, som äro sysselsatta med lastnings- eller lossningsarbete, är givetvis

synnerligen önskvärd med hänsyn till den stora olycksfallsrisk, som för närvarande

i allmänhet är förknippad med dylikt arbete. Av propositionen

framgår, att konventionsförslagets bestämmelser i stor utsträckning redan

iakttagas i praktiken. Då den verkställda utredningen därjämte giver vid

handen, att några större kostnader icke torde behöva vållas av konventionsbestämmelsernas

genomförande, anser utskottet i likhet med föredragande

departementschefen, att konventionen bör biträdas för Sveriges del.

II. Rekommendationen angående ömsesidighet i fråga om skydd mot olycksfall

Kir arbetare, sysselsatta med lastning eller lossning av fartyg.

I denna rekommendation förklarar arbetskonferensen, att den beaktar, att

konventionen angående skydd mot olycksfall vid arbete med lastning eller

lossning av fartyg, samtidigt som den har till huvudsyfte att skydda vederbörande

arbetare, erbjuder ett tillfälle för medlemmarna att utarbeta och

utfärda förordningar, vilka, baserade på nämnda konvention, förete en viss

s. 21 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 17. 21

likformighet, samt jämväl erbjuder tillfälle att utsträcka principen örn ömsesidigt

erkännande av inspektions- och undersökningscertifikat. Efter att

vidare hava fäst medlemsstaternas uppmärksamhet på de principer, som

fastställts i Köpenhamnkonventionen (konventionen den 28 januari 1928 mellan

Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge rörande fartygs sjövärdighet

och utrustning), riktar konferensen i rekommendationen en enträgen hemställan

till medlemsstaterna att de, efter att hava ratificerat nu förevarande

konvention och utfärdat bestämmelser till genomförande av densamma, måtte

rådföra sig med varandra i syfte att få till stånd överenskommelser örn

ömsesidighet, under villkor att dessa överenskommelser trygga huvudsyftet

med konventionen.

Under erinran att denna rekommendation tillkommit på initiativ från nordiskt

håll, ursprungligen åsyftande att få en dylik klausul införd i texten

till konventionen angående skydd vid lastnings- och lossningsarbete, har

föredragande departementschefen såsom sin uppfattning angivit, att åtgärder

snarast böra vidtagas för åstadkommande i lämplig omfattning av sådana

särskilda överenskommelser, som avses i rekommendationen.

Departementschefens ståndpunkt till föreliggande rekommendation bör

enligt utskottets mening godtagas av riksdagen.

lil. Rekommendationen angående hörande av fackliga organisationer vid

utarbetande av bestämmelser rörande säkerhet för arbetare,

sysselsatta med lastning eller lossning av fartyg.

Denna rekommendation har följande innehåll:

Vid utarbetande av nya författningar för att bringa i verkställighet konventionen

angående skydd mot olycksfall för arbetare, sysselsatta med lastning

eller lossning av fartyg, böra de myndigheter, som ha att svara för

utarbetande av föreskrifter till skydd mot olycksfall för nämnda arbetare,

libra vederbörande arbetsgivar- och arbetarorganisationer, vilka kunna förefinnas

inom resp. länder; börande detta ske antingen direkt eller med anlitande

av särskilda för ändamålet godkända organ, vari båda parterna äro

företrädda.

Beträffande denna rekommendation hava såväl socialstyrelsen och kommerskollegium

som delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet

i sina yttranden framhållit, att det tillvägagångssätt vid utarbetande

av bestämmelser till tryggande av arbetets säkerhet, som rekommendationen

åsyftade att få tillämpat, sedan länge iakttagits i Sverige, varför rekommendationen

icke syntes påkalla någon särskild åtgärd.

Föredragande departementschefen har förklarat sig dela berörda uppfattning.

Även utskottet delar uppfattningen, att rekommendationen icke påkallar

särskilda åtgärder för Sveriges del.

Utskottet.

Utskottet.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Andra lagutskottets utlåtande Nr 17.

Utskottet.

IV. Förslaget till konvention angående angivande av vikten å tyngre

kollin, som transporteras å fartyg.

Konventionen har till huvudsakligt syfte att undanröja riskerna för olycksfall,

vållade av att vid dylik transport anordningar av otillräcklig styrka användas

för lyftande eller förflyttning av tyngre gods. För sådant ändamål

stadgar förslaget, att varje kolli eller föremål med en bruttovikt av 1,000

kilo eller däröver, som transporteras å hav eller inre vattenled, skall vara

försett med märke angivande vikten. Tillsyn å efterlevnaden av bestämmelserna

örn märkning skall åligga regeringen i det land, från vilket kollit eller

föremålet avsändes, och det ligger i denna regerings hand att bestämma,

huruvida skyldigheten att angiva vikten skall åligga avsändaren eller någon

annan.

Föredragande departementschefen har beträffande konventionsförslaget

yttrat följande. De ifrågasatta konventionsbestämmelserna torde kunna vara

av viss betydelse för arbetarnas skyddande mot olycksfall. Bestämmelsernas

genomförande skulle, enligt vad verkställd utredning givit vid handen, sannolikt

icke heller medföra större olägenheter för trafiken. I och för sig

syntes det därför önskvärt, att dessa bestämmelser bleve gällande i vårt

land. För att konventionen skulle få någon större betydelse för vårt lands

vidkommande fordrades emellertid, att de stater, med vilka Sverige hade

livligare handelsutbyte, ävenledes skrede till ratifikation, en förutsättning,

som ännu ej förelåge. Ännu förefunnes icke tillräcklig utredning i den i

vissa hänseenden svåra frågan rörande innehållet i den lagstiftning, som

måste bliva en följd av konventionens ratifikation. Under sådana förhållanden

vore departementschefen för närvarande icke beredd att förorda, att

konventionen ratificerades från svensk sida.

Då utskottet för närvarande icke kan överblicka de konsekvenser, ett

biträdande av ifrågavarande konventionsförslag kan medföra för vårt land,

är utskottet icke nu berett att tillstyrka ratifikation av konventionen.

Enligt utskottets uppfattning bör emellertid frågan göras till föremål för

ytterligare utredning.

V. Rekommendationen angående förebyggande av olycksfall i arbete.

Rekommendationens innehåll omfattar fyra delar.

Den första delen handlar örn undersökning av orsakerna till olycksfall

samt av de härvid inverkade faktorerna, varjämte behandlas frågan örn utarbetande

av statistik över olycksfall och delgivning därav åt internationella

arbetsbyrån med tanke på det framtida utarbetandet av ett konventionsförslag

i ämnet. Sålunda förordas bland annat en mera ingående och specialiserad

statistik rörande olycksfallen i arbete, anordnad efter såvitt möjligt

internationellt enhetliga grunder, samt metodiska undersökningar på området,

utförda av officiella institutioner med eventuellt biträde av institutioner,

upprättade av de särskilda industrigrenarna, och under medverkan av arbets
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Andra lagutskottets utlåtande Nr 17.

givar- och arbetarorganisationer, vederbörande inspektionsmyndigheter samt

tekniska föreningar och anstalter för olycksfallsförsäkring. Vidare hemställes,

att nu åsyftade undersökningar måtte utsträckas till att jämväl beakta arbetarnas

fysiska, fysiologiska oell psykologiska förhållanden ävensom att medlemsstaterna

måtte uppmuntra vetenskapliga undersökningar rörande metoderna

för yrkesrådgivning och yrkesval. Staterna uppmanas även att

ombesörja utgivande av monografier rörande orsakerna till olycksfall och

dessas förebyggande inom vissa industrier eller industrigrenar eller vid

vissa arbeten samt att delgiva internationella arbetsbyrån resultaten av verkställda

utredningar.

Den andra delen av rekommendationen behandlar olika metoder för samverkan

mellan de i säkerhetsfrågan intresserade parterna — yrkesinspektörer,

arbetsgivare och arbetare — liksom olika sidor av safety-first-rörelsen, såsom

inrättandet av säkerhetsorgan inom företagen samt väckande av arbetarnas

intresse för saken. Betydelsen av undervisning i ämnet såväl för arbetarna

själva som för ungdomen i allmänhet framliålles också, liksom även vikten

av den första hjälpen vid olycksfall och anordnandet av ambulanstjänst. I

fråga örn åtgärder för ökad spridning och förbättrat beaktande av kunskaperna

om skydd mot olycksfall i arbete förordar rekommendationen bl. a.

upptagande av undervisning däri i olika slag av undervisningsanstalter, upprättande

av permanenta arbetarskyddsutställningar med rådgivnings- och

upplysningsverksamhet, spridning av lämpliga publikationer samt anordnande

av kurser och filmframställningar på området ävensom besök vid industriella

företag. .

Den tredje delen av rekommendationen rör sig örn de lagbestämmelser,

som böra antagas för tryggande av en tillfredsställande grad av säkerhet.

Det förordas bland annat, att i allmänhet planer för uppförande eller omändring

av industriella anläggningar underställas granskning av kompetent

myndighet för konstaterande, huruvida planerna motsvara säkerhetsföreskrifterna.

Därjämte förordas i punkt 18, att, i den man de olika ländernas

administrativa och judiciella organisation det medgiver, yrkesinspektörer

eller andra kompetenta personer skola äga befogenhet att föreskriva enskilda

arbetsgivare vad de hava att göra för att iakttaga sina skyldigheter, dock

med rätt för dem att vädja till överordnad myndighet eller hänskjuta saken

till skiljedom. Vidare förordas stadgande om skyldighet för arbetarna att

på riktigt sätt använda samt förbud mot att avlägsna föreskrivna skyddsanordningar

ävensom införande av föreskrifter om medverkan från arbetarna

för tryggande av säkerhetsföreskrifternas tillämpning.

I den fjärde delen av rekommendationen hänvisas till den roll, som vad

beträffar säkerhetsfrågor spelas av inrättningar för olycksfallsförsäkring, och

särskilt till de anordningar, enligt vilka vid försäkringspremiernas fastställande

hänsyn tages till de åtgärder, som vid de olika företagen vidtagits

för arbetarnas skydd.

Beträffande förevarande rekommendation har föredragande departementschefen

anfört bl. a. följande:

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Ändra lagutskottets utlåtande Kr 17.

Förevarande rekommendation innehåller ett mycket omfattande program

för motverkande av olycksfall i arbete. Svenska regeringen hade i sitt svar

å arbetsbyråns frågeformulär förordat, att man måtte begränsa sig till att i

rekommendationen framhålla vikten av de mera moderna strävandena på området,

framför allt den s. k. safety-lirst-röreisen. Detta krav har endast delvis

beaktats. Ehuru nyssnämnda rörelse i många hänseenden rönt behörigt

— och i förhållande till det först utarbetade förslaget ökat — beaktande i

rekommendationen, framlägges nämligen samtidigt ett flertal önskemål, som

hos oss liksom i cle flesta andra kulturländer sedan länge i huvudsak vunnit

sin lösning. I vissa hänseenden föreslås därvid i rekommendationen en

annan reglering än den, som i vårt land är gällande och i praktiken befunnits

lämplig; i sådana delar bör tydligen rekommendationen icke föranleda

någon åtgärd från svensk sida. Emellertid innehåller rekommendationen

även i nu avsedda partier ett antal punkter, där, såsom framgått av de föregående

redogörelserna för avgivna yttranden, en del återstår att göra i vårt

land. Därvidlag bör tydligen rekommendationen noggrant hållas i ögonsikte

vid det fortsatta arbetet på området. Sålunda har bland annat genom

rekommendationen uppmärksamheten blivit fäst på vissa brister i vår olycksfallsstatistik,

i våra metoder för undersökning av olycksfallens orsaker, i

anordningarna för yrkesval på psykotekniska grunder och för undervisning

örn olycksfallsrisker, särskilt i vad angår arbetarskyddsutställningar. Det

skall bliva mig angeläget att föranstalta därom, att dessa frågor hos vederbörande

ämbetsverk ägnas fortsatt uppmärksamhet.

I anslutning till den uppfattning, som tidigare uttryckts av svenska regeringen,

anser jag emellertid, att den största betydelsen av rekommendationen

ligger i dess kraftiga och förbehållslösa förordande av sådana åtgärder,

som innebära, att yrkesinspektionens organ ävensom arbetsgivare och arbetare

skola i samförstånd och samverkan arbeta för avlägsnande av olycksfallsrisker

och uppfostran till försiktighet. Den skada, som i vårt hind årligen

vållas genom olycksfall i arbete, är mycket stor, och erfarenheten lärer

hava visat, att man med hittillsvarande metoder för olycksfallsbegränsning

knappast mäktat hålla jämna steg med riskökningen på grund av ökad arbetsintensitet,

nya arbetsmetoder m. m. Safety-first-rörelsen åsyftar främst att för

kampen mot olycksfallen mobilisera arbetarnas eget intresse och erfarenheter.

Vad därutinnan kan göras är dels spridande av ökad upplysning,

dels åstadkommande av samverkan från arbetarnas sida beträffande

skyddsverksamheten. I båda hänseendena har man att i stor utsträckning

lita till medverkan från arbetarnas egna organisationer. Med den växande

förståelsen från arbetarsidan för samförståndssträvandena inom industrien

torde man kunna påräkna en dylik medverkan. Såsom i olika sammanhang

framhållits, är detta ett område, sorn alldeles särskilt ägnar sig för frivilligt

samarbete inom industrien; saken har också varit föremål för den s. k. arbetsfredsdelegationens

uppmärksamhet, såsom framgår av dess rapport och i det

föregående anmärkts.

Emellertid böra tydligen jämväl staten och dess organ medverka, i den

mån det är möjligt. Tillfälle tili prövning härav beredes framför allt vid

det fortsatta övervägandet av frågan örn arbetarskyddslagens revision.

I detta sammanhang torde jag böra något uppehålla mig vid frågan örn

sådan revision. Det av socialstyrelsen år 1925 framlagda förslaget till reviderad

arbetarskyddslag innehöll, jämte det att arbetstidsbestämmelserna

inarbetats däri, en hel del nyheter både i materiellt och formellt hänseende.

De sakliga ändringsförslagen inneburo framför allt, att lagstiftningen skulle

utvidgas att allmänt omfatta även jordbruksnäringen, att föreskrifterna örn

arbetarombud vid industriella inrättningar för samråd med yrkesinspektionen

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Andra lag utskottets utlåtande Nr 17.

skulle bliva obligatoriska, att vissa åldersgränser för minderåriga skulle böjas

samt ändrade bestämmelser meddelas örn minderårigas nattarbete ävensom

att regler skulle införas örn förbud mot försäljning av maskiner utan sådana

skyddsanordningar, som föreskrivits för deras''användande — det sista alltså

samma fråga, som berörts i en av de nu föreliggande rekommendationerna.

Socialstyrelsens betänkande föranledde icke förslag till 1926 års riksdag

men gjordes senare på föranstaltande av min närmaste företrädare i ämbetet

till föremål för en genomgående överarbetning inom socialdepartementet,

varvid förslaget i sakligt hänseende på åtskilliga punkter modifierades. Arbetet

fullföljdes emellertid icke därhän, att förslag i ämnet framlades för

riksdagen.

Då jag haft att taga ståndpunkt till denna fråga, har jag ansett mig icke

kunna förorda, att socialstyrelsens förslag, ens i dess inom departementet

jämkade form, ladén till grund för framställning till riksdagen. Skälen härtill

hava framför allt varit följande. Vad angår reglernas utsträckande beträffande

jordbruket har jag funnit den nuvarande tidpunkten icke vara lämplig

för åtgärder, som skulle innebära nya pålagor för denna näring. Ett

försäljningsförbud för oskyddade maskiner skulle visserligen medföra ökad

trygghet för säkerhetsföreskrifternas iakttagande men samtidigt innebära en

del praktiska olägenheter, på sätt jag i det följande torde få utveckla vid

behandlingen av rekommendationen i ämnet. I fråga slutligen örn de

skärpta bestämmelserna rörande utseende av arbetarombud synes det berättigat

att hysa tvekan örn lämpligheten av att nu gå fram på lagstiftningens

väg derutinnan. Detta är en punkt, där företagsledning och arbetare

böra kunna mötas i förtroendefull samverkan, och genom åtgärder

på frivillighetens väg torde i längden mera stå att vinna än genom lagstadgat

tvång.

Vad nu anförts innebär emellertid givetvis icke, att jag skulle anse, att

frågan om ändringar i arbetarskyddslagen bör avskrivas. Såsom redan

antytts, bör man i stiillet hava i sikte de möjligheter till förbättringar av

olycksfallsskyddet, som genom författningsändringar av praktisk innebörd

kunna vinnas. Mycket torde emellertid därvid kunna uträttas genom begagnande

av de möjligheter till utfärdande av föreskrifter i administrativ väg,

som lagstiftningen redan nu erbjuder Kungl. Maj:t och yrkesinspektionens

chefsmyndighet.

I vissa i rekommendationen berörda hänseenden synas för övrigt åtgärder

omedelbart vara möjliga, framför allt för att stärka intresset på olika håll

för hithörande spörsmål. Viktigt är därvid att söka åstadkomma ett närmare

samarbete mellan olycksfallsförsäkringsinrättningarna, yrkesinspektionen

och företagens ledning. I sådant syfte har i årets statsverksproposition

föreslagits anvisande av medel till bestridande av kostnader för besök å

särskilda arbetsställen av representanter för riksförsäkringsanstalten i samverkan

med vederbörande yrkesinspektör och arbetsgivare. Vad särskilt

angår en hithörande fråga, där omedelbart ingripande vore önskvärt, nämligen

utbyggande av yrkesinspektionen, är emellertid förhållandet, att en

dylik utbyggnad mycket nära sammanhänger med den ännu i viss mån

svävande frågan örn inspektionens slutliga organisation och därmed i samband

stående, svårlösta och vittutseende löneregleringsspörsmål.

Sammanfattningsvis vill jag alltså framhålla, att ehuru den nu behandlade

rekommendationen icke synes böra eller kunna omedelbart medföra några

mera genomgripande åtgärder från statsmakternas sida, densamma enligt

mitt förmenande bör på olika håll bliva föremål för allvarlig uppmärksamhet

i det fortsatta arbetet till olycksfallsriskernas minskning.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

26 Andra lagutskottets utlåtande Nr 17.

I motionen I: 245 Ilar herr Thorberg med anledning av departementschefens

yttrande örn revisionsarbetet beträffande arbetarskyddslagen hemställt, att

riksdagen ville hos Kungl. Majit anhålla, att det påbörjade arbetet med lagens

örn arbetareskydd revision måtte påskyndas och förslag till reviderad sådan

lag inom en nära framtid föreläggas riksdagen.

Utskottet har visserligen i likhet med föredragande departementschefen

funnit, att den föreliggande rekommendationen icke kan omedelbart medföra

några mera genomgripande åtgärder från statsmakternas sida, men utskottet

anser sig dock med anledning av departementschefens uttalande böra beröra

spörsmålet örn den vidare handläggningen av frågan örn revision av

arbetarskyddslagen.

Den svenska lagen örn arbetarskydd är utfärdad den 29 juni 1912. Tydligt

är att under den tidrymd av 18 år, som förflutit sedan lagen antogs, betydelsefulla

ändringar i densamma visat sig erforderliga. Icke minst har

behovet av lagstiftningens revision sin grund i en önskan att medverka till

skapandet av en internationell reglering på arbetarskyddets område.

Såsom framhålles i den i ämnet väckta motionen har lång tid förflutit

sedan socialstyrelsen år 1925 framlade förslag till reviderad arbetarskyddslag,

och någon proposition i ämnet har ännu icke förelagts riksdagen.

Då den nu föreliggande rekommendationen ånyo riktat uppmärksamheten

på detta spörsmål, har utskottet ansett lämpligt föreslå riksdagen att i

skrivelse till Kungl. Majit hemställa, att arbetet med revision av ifrågavarande

lagstiftning så påskyndas, att förslag i ämnet inom en nära framtid

kan föreläggas riksdagen.

I övrigt har utskottet icke funnit anledning till erinran mot departementschefens

uttalanden beträffande ifrågavarande rekommendation.

VI. Rekommendationen angående ansvarighet i fråga örn säkerhetsanordningar

å motordrivna maskiner.

I rekommendationen liemställes, att medlemsstaterna måtte godtaga och

tillämpa den principen, att det bör vara genom lag förbjudet att leverera

eller installera motordrivna maskiner, som icke äro försedda med i lag

föreskrivna skyddsanordningar. Rekommendationen skulle icke inverka på

arbetsgivarnas skyldighet att tillse, att maskiner, som användas i deras företag,

äro skyddade på sätt lagen föreskriver, utan avser endast att utgöra

ett ytterligare medel för tryggande av att sådant skydd i verkligheten förefinnes.

Departementschefen har beträffande förevarande rekommendation anfört,

att den i rekommendationen behandlade frågan beaktats i det av socialstyrelsen

upprättade förslaget till reviderad arbetar sky dd slag. Då departementschefen

ansett sig icke böra för riksdagen framlägga förslag i frågan, har

detta framför allt berott på de praktiska olägenheter av förslagets genomförande,

som av myndigheterna framhållits i avgivna yttranden. Departementschefen

ansåge, att ifrågavarande skyddsanordningar stundom torde

s. 27 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 17. 27

lämpligare anbringas hos vederbörande återförsäljare eller hos köparen själv,

som kunde taga hänsyn till lokala förhållanden och kanske till kostnadens

nedbringande använda förut till andra maskiner använda skyddsanordningar.

Departementschefen hade således funnit någon åtgärd i anledning av rekommendationen

icke nu böra vidtagas.

Under hänvisning till vad utskottet ovan yttrat beträffande rekommendationen

angående förebyggande av olycksfall i arbete vill utskottet uttala, att

ej heller utskottet funnit särskilda åtgärder i anledning av rekommendationen

för närvarande böra vidtagas.

Under åberopande av vad i det föregående anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen med anledning av förevarande proposition och

motionen I: 245 måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t meddela,

a) att riksdagen för sin del icke haft något att erinra mot

vederbörande departementschefs uttalanden i det propositionen

bilagda statsrådsprotokollet beträffande

1) förslaget till konvention angående skydd mot olycksfall

för arbetare, sysselsatta med lastning eller lossning

av fartyg,

2) rekommendationen angående ömsesidighet i fråga

örn skydd mot olycksfall för arbetare, sysselsatta med

lastning eller lossning av fartyg, och

3) rekommendationen angående hörande av fackliga

organisationer vid utarbetande av bestämmelser rörande

säkerhet för arbetare, sysselsatta nied lastning eller lossning

av fartyg,

b) att, då riksdagen för närvarande icke kan överblicka de

konsekvenser, ett biträdande av förslaget till konvention angående

angivande av vikten å tyngre kollin, som transporteras

å fartyg, riksdagen nu icke kan tillstyrka ratificering av samma

konventionsförslag, men att riksdagen anser, att det i konventionsförslaget

omhandlade spörsmålet bör av Kungl. Majit

göras till föremål för ytterligare utredning, samt

c) att riksdagen med anledning av rekommendationerna angående

förebyggande av olycksfall i arbete och angående an.

svårighet i fråga örn säkerhetsanordningar å motordrivna

maskiner funnit sig böra uttala det önskemålet, att arbetet

med revisionen av lagen örn arbetarskydd så påskyndas, att

förslag till reviderad lagstiftning inom en nära framtid kan

föreläggas riksdagen, och

Utskottet.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Andra lagutskottets utlåtande Nr 17.

att riksdagen i övrigt icke funnit anledning till erinran mot

departementschefens uttalanden beträffande ifrågavarande rekommendationer.

Stockholm den 22 mars 1930.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Westman, von Sydow, Linder*, Almkvist, Sigfrid

Hansson, Thorberg och Mellén samt fröken Hesselgren*;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Magnusson i Skövde, Hage,

Johanson i Stockholm*, Andersson i Rasjön, Björnberg*, Gardell i Gans och Sandström.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar von Sydow, Mellén, Magnusson i Skövde och Sandström, vilka

anfört beträffande

A) Förslaget till konvention angående skydd mot olycksfall för arbetare, sysselsatta

med lastning eller lossning av fartyg:

»Detta konventionsförslag avser genomförande i alla hamnar i de olika

länderna av en enhetlig, i minsta detalj genomförd ordning beträffande lastning

och lossning av fartyg ifråga örn såväl ombordsarbete som arbete i

land. På grund av de vitt skilda förhållandena å de olika platserna är

genomförandet av en sådan ordning praktiskt taget en omöjlighet. Skulle

konventionen bliva godkänd, komma dess bestämmelser på grund av förhållandenas

egen natur att i en mängd hamnar i större eller mindre grad

konsekvent åsidosättas.

Ifall konventionen antages, bliva dess bestämmelser för varje stat, som

ratificerat konventionen, oförändrat gällande i minst elva år. Därav följer,

att de i konventionen intagna, utomordentligt detaljerade arbetsbestämmelserna

måste bliva oförändrat gällande i minst elva år. Detta strider mot den

uppfattning, som man har här i landet ifråga örn bestämmelser rörande

arbetarskydd. Man har hos oss icke velat hava dem fastställda i lag utan

föreskrivna i administrativ ordning, så att de kunna jämkas och ändras allteftersom

tekniken går framåt och de anordningar, som en gång befunnits

ändamålsenliga, icke vidare äro tjänliga. Vi tro, att dessa principer på

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Andra lagutskottets utlåtande Nr 17.

arbetsskyddsrättens område äro fullt riktiga, och finna ur sådan synpunkt

konventionsförslaget oantagligt.

Yi anse alltså, att utskottet bort tillstyrka riksdagen att avstyrka ett

biträdande av konventionen för Sveriges del.»

B) Rekommendationen angående ömsesidighet i fråga om skydd mot olycksfall

för arbetare, sysselsatta med lastning eller lossning av fartyg:

»Denna rekommendation ansluter sig till förut omförmälda konventionsförslag

och i konsekvens med vad vi yttrat rörande detta senare anse vi,

att utskottet bort tillstyrka riksdagen att för sin del göra det uttalandet,

att någon åtgärd i anledning av rekommendationen icke bör vidtagas.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1930:139 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition nied anhållan örn riksdagens yttrande rörande vissa av den internationella arbetsorganisat s. 3 i texten