Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner örn utvidgning av tillämpningsområdet för lagen örn försäkring för vissa yrkessjukdomar. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 161 i första kammaren av herr Möller m. fl. och nr 254 i andra kammaren av herr Olsson i Mellerud m. fl.

1930-04-08 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1930:18, Utlåtande i anledning av väckta motioner örn utvidgning av tillämpningsområdet för lagen örn försäkring för vissa yrkessjukdomar. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 161 i första kammaren av herr Möller m. fl. och nr 254 i andra kammaren av herr Olsson i Mellerud m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

1

Nr 18.

Ankom till riksdagens kansli den 8 april 1930 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner örn utvidgning av tillämpningsområdet

för lagen örn försäkring för vissa yrkessjukdomar.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 161 i första kammaren av herr Möller

m. fl. och nr 254 i andra kammaren av herr Olsson i Mellerud m. fl.

I motionerna, vilka äro likalydande, har hemställts, att riksdagen måtte besluta

sådan ändring i lagen om försäkring för vissa yrkessjukdomar, att lagens

tillämpning måtte utsträckas att omfatta även silikos.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sin hemställan, får

utskottet hänvisa till motionerna.

Över motionerna har utskottet, i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver,

begärt yttranden av medicinalstyrelsen och socialstyrelsen. De yttranden,

som i anledning härav kommit utskottet till handa, finnas fogade såsom

bilagor vid detta utlåtande; och hänvisar utskottet till desammas innehåll.

Lagen örn försäkring för vissa yrkessjukdomar tillkom vid fjolårets riksdag

efter förslag från Kungl. Maj :t och har trätt i kraft den 1 januari innevarande

år. Vid fastställande av försäkringens omfattning utgick man från

att densamma endast skulle avse sådana sjukdomar, vilkas uppkomst lätt kunde

ledas tillbaka till arbetet eller de omständigheter, varunder detsamma bedrevs.

Framställt förslag att bland yrkessjukdomarna upptaga sådan lungsjukdom

(silikos), som förekommer hos arbetare i fältspatkvarnar, vann i brist

på utredning i nämnda avseende icke riksdagens bifall.

Såsom framgår av de i ärendet avgivna yttrandena har emellertid numera

ådagalagts, att silikosen, som uppkommer genom habi tueli inhalation av kiselsyrehaltigt

damm, måste betraktas som en typisk yrkessjukdom. Men även

andra stenarter än de kiselsyrehaltiga kunna förorsaka s. k. stendammslunga

under utövning av yrkesarbete. Det lärer för övrigt knappast vara möjligt att

enbart på de objektiva undersökningsfynden under den sjukes livstid skilja

mellan silikoslunga (förorsakad av kiselsyrehaltigt damm) och t. ex. chalikoslunga

(förorsakad av kalkstensdamm). Enligt vad utskottet inhämtat har

också inom den medicinska nomenklaturen blivit vanligt att använda beteck
tiihang

till riksdagens protokoll 1930. 9 sami. 2 avd. lb haft. (Nr 18.) 1

Utskottet.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

ningen silicos i den vidsträcktare betydelse att den blivit likvärdig med beteckningen

stendammslunga. Vid sådant förhållande har det synts utskottet erforderligt

att bland de sjukdomsalstrande ämnen och fysiska fenomen, som omfattas

av den ifrågavarande lagstiftningen, jämväl upptaga stendamm.

Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen med anledning av motionerna 1:161 och II: 254

måtte för sin del antaga följande

Lag

angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 14 juni 1929 (nr 131) om

försäkring för vissa yrkessjukdomar.

Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 14 juni 1929 örn försäkring för

vissa yrkessjukdomar skall i nedan angivna del erhålla följande ändrade lydelse:
1

§•

Den, som jämlikt lagen den 17 juni 1916 örn försäkring för olycksfall i arbete

är försäkrad för skada till följd av sådant olycksfall, skall anses vara försäkrad

jämväl för yrkessjukdom, som uteslutande eller till övervägande del

framkallats genom inverkan av

arsenik eller förening därav,

bly eller legering eller förening därav,

kvicksilver eller amalgam eller förening därav,

fosfor eller förening därav,

stendamm,

strålande värme eller ljus,

röntgenstrålar eller radium,

mjältbrandssmitta.

Beträffande — -----stadgas.

Arbete — -----farligt arbete.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1931 men skall icke äga tillämpning

ifråga örn sådan av stendamm framkallad yrkessjukdom, som yppats före

nämnda dag, och ej heller beträffande dylik yrkessjukdom, som yppats senare,

därest arbetaren icke efter lagens ikraftträdande varit sysselsatt med arbete i

verksamhet, där arbetarna äro utsatta för inverkan av den art, som framkallat

sjukdomen.

Stockholm den 8 april 1930.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr IS.

3

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Westman, Sigfrid Hansson*, Thorberg och

Mellén*, fröken Hesselgren* samt herrar Hagman*, Granström* och Löfvander;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Johanson i Hallagården,

Andersson i Rasjön, Johansson i Sollefteå, Aronson, Sandström, Hansson i Trollhättan

och Osberg.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutslcotteis utlåtande Nr 18.

Kungl. Medicinalstyrelsen.

Bil. A.

Till Riksdagens andra lagutskott.

Enligt ämbetsskrivelse den 31 januari 1930 från Kungl. Socialdepartementet

har Kungl. Majit anbefallt Medicinalstyrelsen att avgiva och till Riksdagens

andra lagutskott senast den 20 februari 1930 överlämna yttrande över två

inom Riksdagen väckta motioner, dels nr 161 i första kammaren i fråga om

utvidgning av tillämpningsområdet för lagen örn försäkring för vissa yrkessjukdomar,

dels ock nr 254 i andra kammaren i samma ämne.

Till åtlydnad härav får Medicinalstyrelsen härmed överlämna i avskrift en

av medlemmen av styrelsens vetenskapliga råd, docenten Oscar Lindbom i

ärendet avgiven P. M. samt i anslutning till innehållet i nämnda P. M. såsom

eget yttrande anföra, att väl grundade skäl synas föreligga för upptagande av

silikosen bland de yrkessjukdomar, vilka berättiga till ersättning enligt lagen

örn försäkring för vissa yrkessjukdomar.

Stockholm den 19 februari 1930.

NILS HELLSTRÖM.

Nils Wronne.

C. B. von Mentser.

P. M.

till handläggningen av ärendet angående inom riksdagen väckta motioner i

fråga örn utvidgning av tillämpningsområdet för lagen örn försäkring för

vissa yrkessjukdomar.

Såväl av den av doktor Willi Mascher publicerade utredningen som ock av

ett flertal tidigare publikationer i den amerikanska, engelska och tyska facklitteraturen

framgår med full tydlighet, att silikosen måste betraktas såsom en

typisk yrkessjukdom, vars uppkomst utan större svårighet kan ledas tillbaka

till arbetet eller därmed sammanhängande förhållanden, samt att den erbjuder

en väl avgränsad sjukdomsbild, som med hjälp av gängse undersökningsmetoder

i regel kan lätt diagnosticeras och särskiljas från andra, av annan anledning

uppkomna sjukdomar. Enligt min mening föreligga därför väl grundade

skäl för att — såsom också i andra länder skett —• upptaga silikosen bland

de yrkessjukdomar, vilka berättiga till ersättning enligt lagen örn försäkring

för vissa yrkessjukdomar.

Stockholm den 16 februari 1930.

OSCAR LINDBOM.

Bestyrkes å tjänstens vägnar:

L. Odenfalk.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

5

Kungl. Socialstyrelsen.

Bil. B.

Stockholm den 7 mars 1930.

Till Riksdagens andra lagutskott.

Genom remiss den 31 januari 1930 har Kungl. Maj:t anbefallt socialstyrelsen

att till Riksdagens andra lagutskott avgiva yttrande över två inom Riksdagen

väckta motioner, dels nr 161 i första kammaren i fråga örn utvidgning av tilllämpningsområdet

för lagen örn försäkring för vissa yrkessjukdomar, dels ock

nr 254 i andra kammaren i samma ämne. Till fullgörande härav får socialstyrelsen,

som i ärendet samrått med sin sakkunnige för hygieniska frågor, anföra

följande.

Av den ganska rika medicinska litteraturen i ämnet liksom av den utav

doktor Malcher utarbetade redogörelse, som fogats såsom bilaga till förevarande

motioner, framgår, att sjukdomen silikos (stenunga) uppkommer genom

inandning under längre tid, oftast under åratal, av damm i rikligare

mängd från ämnen med hög kiselsyrehalt, vanligen sandsten, flinta, fältspat,

kvarts eller granit. Inandning av dylikt damm under anförda förhållanden

kan icke tänkas förekomma annat än i samband med arbete, vid vilket angivna

ämnen äro föremål för behandling. Sjukdomen ifråga måste därför anses

vara en utpräglad yrkessjukdom.

Sjukdomen bär förr varit svår att diagnosticera och avskilja från andra av

annan anledning uppkomna sjukdomar med liknande symtom, men tack vare

våra moderna kliniska undersökningsmetoder är detta nu möjligt. Det mest

utmärkande kliniska symtomet på silikos utgöres av en alltmer tilltagande

andnöd på grund av de genom stendammet åstadkomna förändringarna i lungvävnaden.

I tidigare stadier av sjukdomen liksom mången gång även vid

tämligen framskridna processer kunna emellertid inga sjukliga förändringar

av lungorna eller endast relativt obetydliga sådana konstateras genom vanlig

undersökning av lungorna. Däremot ger röntgenbilden i regel tydlig upplysning

om de för silikos typiska lungförändringarna. Silikos kompliceras ofta

av luftrörskatarrer, eller tubertius, vilket gör att den primära sjukdomsorsaken,

lätt kan förbises vid vanlig lungundersökning. Genom röntgenfotogram

kan vid sådana fall.dock den primära silikotiska sjukdomsprocessen upptäckas,

om också röntgenbilden vid dylika komplikationer kan avvika från den vid

ren silikos vanliga och typiska. För diagnosticerandet av silikos är sålunda

en röntgenundersökning av det misstänkta sjukdomsfallet nödvändig.

I överensstämmelse med vad som från vederbörande ämbetsverks sida uttalats

under förarbetena till den förra året antagna lagen örn försäkring för vissa

yrkessjukdomar ansåg 1929 års Riksdag, i likhet med föredragande departementschefen,

att det med hänsyn till svårigheten att diagnosticera yrkessjukdomarna

vöre nödvändigt att begränsa försäkringen till sådana yrkessjukdo

mar, som i regel kunna tydligt skiljas från sjukdomar uppkomna av annan

anledning. På grund av vad i det föregående anförts anser socialstyrelsen,

att silikosen är en sjukdom av den art, att den i enlighet med de sålunda angivna

förutsättningarna bör upptagas bland de yrkessjukdomar, som berättiga

till ersättning enligt lagen örn försäkring för vissa yrkessjukdomar.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

För att söka erhålla en uppfattning om i vilken omfattning silikos förekommer

i vårt land samt antalet och arten av de arbetsställen, där sjukdomen kan

tänkas uppkomma, ävensom antalet arbetare, vilka kunna beräknas vara utsatta

för risken att ådraga sig sjukdomen, har styrelsen infordrat upplysningar

i nämnda hänseenden från samtliga yrkesinspektörer och bergmästare.

Såsom kunde förväntas ha i förstnämnda hänseende några närmare uppgifter

icke stått att erhålla genom yrkesinspektörerna och bergmästarna. I allmänhet

ha några fall av sjukdomen ej kommit till berörda befattningshavares

kännedom. Tvenne yrkesinspektörer rapportera dock sådana fall under åren

1927—1929 (de begärda upplysningarna hade begränsats att avse nämnda år),

den ene 1 (vid en fältspatkvarn) och den andre 26 •— de sistnämnda samma

fall som omförmälas i doktor Maschers redogörelse. Vidare meddelar en bergmästare,

att han erfarit, att en vid ett fältspatbrott inom hans distrikt för maskinborrning

anställd arbetare skulle hava avlidit år 1927 vid 45 ä 50 års

ålder på grund av »stenlunga», men har bergmästaren icke kunnat kontrollera

riktigheten av denna uppgift.

I de hänseenden i övrigt, vari upplysningar begärts, ha de olika befattningshavarna

lämnat mer eller mindre utförliga svar. En sammanfattning

härav, återgivande det väsentliga innehållet i deras yttranden, överlämnas såsom

särskild bilaga.

Av de inkomna svaren framgår, att ett ganska stort antal arbetare sysselsättes

under sådana förhållanden, att man måste räkna med en viss större eller

mindre risk för uppkomsten av silikos. Huru stor denna risk i själva verket

är i de olika fallen torde endast en ingående, av läkare utförd undersökning

kunna utvisa.

Sedan många år tillbaka har ett betydelsefullt arbete till^ bekämpande av

dammfaran bedrivits av yrkesinspektionen, varom bl. a. dess årsberättelser innehålla

många vittnesbörd. Sedan numera ifrågavarande sjukdom och riskerna

för dess uppkomst blivit mera allmänt kända, torde det vara att förvänta,

att yrkesinspektionens befattningshavare komma att ägna speciell uppmärksamhet

åt denna hälsofara och dess förebyggande.

Ett viktigt led i strävandena att bekämpa ifrågavarande hälsofara anser styrelsen

vara, att obligatorisk läkarundersökning införes i syfte att förhindra,

att arbetare, vilka av ena eller andra anledningen icke är o lämpliga därtill, anställas

i arbete, som utsätter dem för risk att ådraga sig silikos. I ändamål

att i tid kunna upptäcka eventuellt förefintlig fara och. vidtaga för dess avvärjande

erforderliga åtgärder synes denna anordning vidare böra kompletteras

med föreskrift om periodiskt återkommande läkarundersökning av de arbetare,

som sysselsättas i det farliga arbetet.

Anordnandet av dylika läkarundersökningar är för övrigt ett spörsmål av

mera allmän räckvidd, vilket erhållit en ökad aktualitet genom yrkessjukdomsförsäkringen,

och synes frågan i sin helhet lämpligen böra upptagas till behandling

i samband med den blivande revisionen av Egen örn arbetarskydd.

Här berörda uppfattning har också kommit till uttryck i socialstyrelsens, riksförsäkringsanstaltens

och medicinalstyrelsens gemensamma utlåtande den 21

april 1928 med förslag i frågan örn ersättning för yrkessjukdomar, däri ämbetsverken

i förevarande avseende anföra bl. a. följande:

»Ett annat spörsmål torde i detta sammanhang jämväl böra beaktas.

Vid olycksfallsskador utgår ersättning principiellt oberoende av arbetarens

allmänna hälsotillstånd före olycksfallet. Någon anledning att tillämpa annan

princip, då det gäller yrkessjukdom, finnes icke.

En annan sak är, att arbetare i ur yrkessjukdomssynpunkt särskilt farliga

yrken före anställningen underkastas läkarundersökning och efter antagande

periodvis undersökas av läkare. Denna anordning bör vara till fördel för sa
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

7

väl arbetsgivaren som arbetaren. Arbetsgivaren har intresse av att hans arbetare

äro fria från anlag, som göra dem olämpliga för just det arbete, som

förekommer vid hans företag, och för arbetarna måste det ju vara ett önskemål,

att deras arbete icke är av sådan art, som för deras kroppskonstitution

kan vara särskilt farlig.------------ •— — -—- -—- ---—- —

Enligt ämbetsverkens mening vore det en given fördel, om obligatorisk läkarundersökning

ägde rum före anställning i ur yrkessjukdomssynpunkt särskilt

farliga yrken och sedermera periodvis. Då denna fråga emellertid torde

böra lösas i samband med en revision av lagen örn arbetarskydd, hava ämbetsverken

funnit sig icke böra i detta sammanhang framlägga förslag till bestämmelser

i ämnet.»

W. Stenholm.

GUNNAR HUSS.

Sammanfattning av yrkesinspektörernas och bergmästarnas yttranden

angående antalet och arten ar de arbetsställen, där silikos (stenunga)

kan tänkas uppkomma, ävensom antalet arbetare, vilka kunna beräknas

vara utsatta för risken att ådraga sig sjukdomen.

Yrkesinspektör en i första distriktet. Ett 20-tal arbetsställen finnas registerförda,

där stenlunga kan tänkas uppkomma, och antalet arbetare, vilka

kunna beräknas vara utsatta för risken att ådraga sig sjukdomen, uppgår till

drygt 200.

Yrkesinspektör en i andra distriktet. Sjukdomen kan tänkas uppkomma vid

sandblästringsanläggningarna vid gjuterier, järnverk och mekaniska verkstäder.

Å dessa arbetsplatser utsättas arbetarna för ett fint sanddamm, som till

största delen utgöres av kvarts. Antalet sandblästringsanläggningar torde

uppgå till c:a 50 och vid varje anläggning sysselsättas 1 ä 3 man.

Arbetet vid de vid stålgjuterierna befintliga renserierna för stålgjutgods

torde även innebära risk för sjukdomen i fråga. Vid dessa renserier behandlas

det med gjuterisand bemängda stålgjutgodset med luftmejslar, slipskivor och

luftblåsning och sprides härvid ett fint damm, vilket till största delen utgöres

av kvarts. Antalet större stålgjuterier är 5, vartill komma några mindre. Vid

de större sysselsättas 10 ä 15 man med stålgodsrensning och vid de mindre

2 ä 5 man. Hela antalet torde uppgå till 75 ä 100 man. Tuberkulos har här

ansetts såsom en ganska vanlig sjukdom och torde måhända en del fall ha

varit att hänföra till silikos, fastän uppmärksamheten ej riktats därpå.

Vid de inom distriktet befintliga 5 stålverken bearbetas kvartsen i kvartskvarnar

men äro dessa kvarnar anordnade på ett ganska tillfredsställande sätt.

Särskilt på senare år ha förbättringar med avseende på kvartsdammets bortskaffande

vidtagits. Förr voro fall av tuberkulos ganska vanliga vid kvartskvarnarna

men intaga dessa anläggningar numera ej någon särställning i berörda

avseende. Antalet arbetare vid ifrågavarande kvartskvarnar uppgår till

ett 30-tal.

Stenhuggerier, där avsevärdare olägenheter av stendammet kunna tänkas

vara förhanden, finnas, endast i ringa antal, möjligen ett 20-tal med i regel

2 å 3 arbetare på varje arbetsställe. Vidare må omnämnas stenkrossar för

väg- och byggnadsändamål. Dessa krossar äro emellertid vanligen igång en
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

dast vissa tider på året, varför de icke torde böra tilläggas någon större betydelse

i förevarande sammanhang. Vid en stor del av dem har man för övrigt

anordnat vattenspolning för att binda dammet.

En industri, inom vilken förut tuberkulosen varit mycket utbredd men där

hälsotillståndet under de senaste tio åren betydligt förbättrats, är stål- och

metallmanufakturen i Eskilstuna. Särskilt voro arbetarna i sliperierna mycket

utsatta för denna sjukdom, och har den åsikten gjort sig gällande, att det

var sandstenarna med vattenspolning som voro farligast. Numera användas

dessa stenar i mycket ringa utsträckning. De hava i allmänhet utbytts mot

smärgelskivor (av karborundum), vilka försetts med utsugningsanordning för

dammet, och har därigenom hälsofaran i hög grad förminskats.

Yrkesinspektör en i tredje distriktet. Inom distriktet finnas 4 arbetsställen,

där arbetsmaterial och arbetsförhållanden äro sådana, att »stenlunga» där

kail tänkas uppkomma. Sammanlagt 12 arbetare sysselsättas under sådana

förhållanden, att de kunna sägas vara utsatta för risken att ådraga sig sjukdomen.

Härtill kommer ett 30-tal stenkrossar med ett 150-tal arbetare, som i

mindre grad äro utsatta för kiselsyrehaltigt damm men dock så pass mycket,

att de måhända icke böra helt förbises i detta sammanhang.

Yrkesinspektör en i fjärde distriktet. De industrier, där fara för silikos, kan

tänkas förefinnas, torde i huvudsak tillhöra yrkesgrupperna brytning och

grovbearbetning av sten, finare stenförädlingsindustri samt glasbruk och glassliperier.

Hit torde även böra föras vägarbeten.

Vad angår den förstnämnda gruppen synes endast arbetet vid matning av

stenkrossar kunna innebära fara för inandning av större mängder kiselsyrehaltigt

damm. De härmed sysselsatta arbetarna inom gruppen torde kunna

uppskattas till c:a 40.

Inom gruppen finare stenförädlingsindustri förefinnes faran för inandning

av damm huvudsakligen vid arbete med sandblåsning och med pneumatiska

verktyg och torde antalet härmed sysselsatta arbetare kunna uppskattas till

c:a 90.

Inom gruppen. glasbruk och glassliperier torde endast de arbetare, som

syssla med målning av kvarts och blandning av glasmaterialet, kunna anses

vara utsatta för ifrågavarande risk. Dessa arbetares antal torde uppgå till

ett 100-tal.

Beträffande vägarbetena är det de med krossning av grus och makadam

sysselsatta arbetarna, som kunna anses utsatta för silikatdamm. Dessas antal

är svårt att angiva men torde kunna uppskattas till högst 150.

. Sammanlagda antalet, arbetare, som skulle kunna tänkas vara utsatta för

risken att ådraga sig silikos, skulle sålunda utgöra c:a 380. Härvid är emellertid

att märka, att arbetet med stenkrossning försiggår ute i fria luften samt

att vid de flesta stationära stenkrossar samt även vid de flyttbara vattenspolning

är anordnad för dammets bindande. Lungskyddare användas även i

ganska stor utsträckning och vid den finare stenbearbetningen jämväl skyddsmasker,

vari införes tryckluft från samma kompressor, som användes för

sandbläster och. luftmejslar. Genom denna senare anordning hindras allt

damm från att inkomma i mun, näsa och ögon.

Nyss angivna .siffra ^380 arbetare torde sålunda böra högst betydligt reduceras,

örn man vill erhålla en uppgift å det antal arbetare, som verkligen äro

utsatta för inandning av kiselsyredamm i större mängd.

Yrkesinspektören i femte distriktet. Ifrågavarande sjukdom kan tänkas

uppkomma vid en hel del arbetsställen, företrädesvis vid stenhuggerier, stenkrossar

o. d., möjligen även vid glasbruk och porslinsfabriker samt vid sandblästring,

där lämpliga skyddsanordningar saknas.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

9

Inom distriktet torde finnas åtminstone ett 60-tal större arbetsplatser inom

stenhuggeribranschen med tillsammans bortåt 400 man, varav givetvis endast

en brakdel är utsatt för risken att få stenlunga.

De numera vid vägarbeten ofta förekommande stenkrossama torde kunna

anses som farliga arbetsställen i här ifrågavarande avseende, såvida icke det

rikligt uppkommande dammet effektivt bindes medelst vattenbegjutning. Ett

100-tal stenkrossverk, varje sysselsättande 5 å 6 man, torde finnas inom distriktet.

Under ogynnsamma omständigheter kan nog hela arbetslaget vid en

sadan kross bliva utsatt för dammet.

Yrkesinspektören i sjätte distriktet. Inom distriktet finnes blott ett arbetsställe,

där material med hög kiselsyrehalt förmales. Fabriken är nybyggd

och anordningarna för att hindra dammspridning torde vara så ändamålsenliga

som skäligt och möjligt varför dammfaran bör vara minimal, under förutsättning

att arbetarna icke åsidosätta vad pa dem skäligen kan ankomma att iakttaga.

Yrkesinspektören i sjunde distriktet. Den i doktor Maschers redogörelse

omförmälda silikattegelfabriken är belägen inom detta distrikt. Förutom denna

arbetsplats finnes inom distriktet ett antal mindre anläggningar för krossnmg

av kvarts eller sandsten. Dessa äro huvudsakligen avsedda för framställning

av infodringsmaterial till stålugnar och drivas vanligen intermittent

samt i liten skala, varför sannolikheten för uppkomst av silikos vid dessa

arbetsplatser torde vara liten. Sammanlagda antalet arbetare vid denna grupp

av arbetsställen torde uppgå till högst 20.

Yrkesinspektören i åttonde distriktet. Beträffande antalet arbetsställen

inom distriktet, där silikos kan tänkas uppkomma, samt det sammanlagda arbetarantalet,

som kan beräknas vid dem vara utsatta för risken att ådraga sig

sjukdomen, synes det vara vanskligt att söka göra en åtminstone någorlunda

riktig uppställning. Som riskkällor av ifrågavarande art torde emellertid böra

ungefärligen räknas 7 sintringsverk och 50 andra krossverk vid järnverken

samt 70 makadamkrossar vid väg- och annat byggnadsarbete. Vid varje verk

eller^kross synes man kunna räkna med 3 man såsom utsatta för sjukdomsrisk,

alltså cirka 127 riskkällor och 381.man. Vidare tillkomma sandblästring och

gjutgodsrensning i såväl stål- som järngjuterier, vilka arbeten emellertid synas

än svarare att i förevarande avseende bedöma i fråga örn antal och risk för sjukdomens

uppkomst.

De allvarligaste olägenheterna av ifrågavarande ari inom detta distrikt kunna

sägas i första hand vara förknippade med järnverkens krossverk och rensningen

av gjutgods samt att finna vid ett antal arbetsställen örn 25 å 30. De

värst utsatta arbetarnas antal torde uppgå till ungefär 150 man.

Yrkesinspektören i nionde distriktet. Arbetsföretag, vid vilka arbetarna

kunna tänkas bliva utsatta för kiselsyrehaltigt damm, finnas endast i ringa

antal och sysselsätta fa arbetare. Vid 15 arbetsställen med tillsammans cirka

110 arbetare förekommer i någon mån kiselsyrehaltigt arbetsmaterial.

Bergmästaren i norra distriktet. Risken att ådraga sig sjukdomen förefinnes

icke blott vid själva gruvorna och stenbrotten, där särskilt s. k. torrborrning

medför stora risker, utan även vid bearbetning av sten och malm i stenhuggerier

och sliperier samt i anrikningsverk. Några uppgifter rörande antalet

av de å farligare ställen sysselsatta arbetarna är bergmästaren icke i tillfälle

att lämna.

Bergmästaren i Gävle-Dala distrikt. Vid huggning av slipstenar sysselsättas

i Orsa 16 vuxna personer i medeltal 2‘/2 månad per år. Då sjukdomsfall

icke inträffat, kan man icke anse, att påtaglig risk för sjukdomen förefinnes.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 9 sami. 2 avd. lå haft. (Nr 18.)

•>

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

Det enda arbete, som kan medföra risk för sjukdomen, är torrborming — maskinborrning

utan vattenspolning — då arbetaren icke vill använda »lungskyddare»

(respiratorer). Torrborrning förekommer mest vid drivning, av stigschakt

och stigorter, enär vid vattenspolning arbetaren blir vat av krutstänkt

vatten. Som permanent sysselsättning vid dylikt arbete icke förekommer, kan

något visst antal arbetare, utsatta för ifrågavarande risk, icke angivas.

Bergmästaren i östra distriktet. Risk för »stenunga» torde föreligga vid

tvenne arbetsställen inom tillsynsområdet och för ett 10-tal arbetare a vardera

stället o

Gruvingenjören för Örebro län, vilken handlägger bergmästargöromalen i

nämnda län, meddelar, att inom både gruvdrift och stenindustriell verksamhet

skadlig dammbildning äger runi vid utförande av arbete av viss beskalienhet

under vissa arbetsförhållanden. , ... ,

Vad angår gruvorna sker dammbildning vid borrnmgsarbetet, vilket uteslutande

verkställes med maskiner. Det härvid uppstående dammet eller mjölet

bindes dock i regel genom samtidig vattenspolning genom det lhaliga borrstalet,

varför i dylikt fall inandning av borrmjöl ej ifrågakommer. S. k. torrborrning

äger endast rum, där vattenspolning ej kan ifrågakomma, exempelvis

genom att borrhålen äro uppåtriktade och det från borrhålet avgående spoivattnet

sålunda skulle väta ned arbetaren. Vid torrborrning är bildningen av

bergmjöl betydlig och besvärande och gäller detta särskilt i sa kallade stigorter.

Under detta mycket osunda arbete skydda sig arbetarna oftast genom

användande av andningsskydd för mun och näsa, dock ser man ej sällan, att

de uraktlåta att begagna sådant skydd på grund av de fysiska obehag, som

äro förenade därmed, såsom hetta, klåda och tyngre andning. _ Antalet arbetare,

sysselsatta med dylikt arbete, varierar betydligt ar fran ar beroende pa

de gruv- och driftstekniska förhållandena vid varje gruva. Antalet arbetsställen,

där stigortsdrivning tid efter annan äger rum och salunda förutsatt - ningen för sjukdomens uppträdande synes förefinnas uppgår till 12 a 15 stycken.

För lämnande av uppgift å sammanlagda antalet med dylikt arbete sysselsatta

arbetare skulle hänvändelse till arbetsgivarna vara erforderlig, vilket

^1 ^råga örn de stenindustriella arbetsställena gäller för tillsynsområdet, att

arbetet vid dem bedrives under sådana förhållanden, att någon, lara i anledning

av dammbildning knappast kan anses föreligga. Finmalnmg i kvarnar

av fältspat och kvarts sker dock oftast torrt i sa kallad kollergang. Dylik!

arbete äger emellertid endast rum vid tvenne arbetsställen och bedrives dar

i ringa utsträckning och tidvis (såsom binäring). .

Bergmästaren i västra distriktet. Att gruvarbetare vid borrning, arbetare

i krossverk och stenhuggerier äro utsatta för inandning av stenstoit, som kan

hava menliga följder, är en känd sak. Man söker därför genom vattenspolning

vid borrning binda stenstoftet eller genom en i möjligaste man effektiv luftväxling

förebygga inandning av större mängder stenstoft.

Emellertid gives det vissa gruvarbeten, som ur ifrågavarande synpunkt aro

ganska vådliga, nämligen drivning av s. k. stigorter. I dessa ar luftväxlingen

dålig och de fyllas under pågående borrning latt av ett tjockt stendamm,

örn borrningen sker utan vattenspolning. Och det sistnämnda är ej sällan la e ,

beroende på att arbetarna ej vilja blöta ner sig av det ur de uppatnktade borrhålen

utrinnande spolvattnet. I stort sett torde dock detta ha mindre be ydelse,

enär samma arbetare sällan under längre tid och aldrig uteslutande sys
selsättes

med stigortsdrivning. A

Risken att ådraga sig silikos vid arbete .i gruva eller stenbrott såsom detta

arbete bedrives inom detta bergmästaredistnkt, torde praktiskt taget vara

lika med noll.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

11

Bergmästaren i södra distriktet. Sjukdomen kan tänkas uppkomma vid makadamtillverkning,

då granit och gnejs krossas. Vid samtliga stenkrossar har

vattenbegjutning föreskrivits men det inträffar, att arbetarna icke bry sig örn

att se till att vattenbegjutningen blir ordentligt utförd. I ett fall har anordningen

till och med satts ur funktion. Vid stenhuggning ute i fria luften torde

antagligen risken för sjukdomen vara synnerligen minimal.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1930:182 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om utvidgning av tillämpningsområdet för lagen örn försäkring för vissa yrkessjukdomar. s. 6 i texten