Utlåtande i anledning av väckt motion om förhöjning av de till vissa arbetare utgående livräntor på grund av olycksfall i arbete.
1930-03-27 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1930:19, Utlåtande i anledning av väckt motion om förhöjning av de till vissa arbetare utgående livräntor på grund av olycksfall i arbete.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.
1
Nr 19.
Ankom till riksdagens kansli den 27 mars 1930 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av väckt motion om förhöjning av de till vissa
arbetare utgående livräntor på grund av olycksfall i arbete.
I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 343,
vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Andersson i Stockholm m. fl.
hemställt,
att riksdagen måtte besluta, att ersättning för nedsättning i arbetsförmågan
till följd av olycksfall i arbete — s. k. livränta — skall från och med den 1 juli
1930 utgå enligt grunder, som äro fastställda i nu gällande lag, oavsett örn
olycksfallet inträffat före nu gällande lags ikraftträdande, samt att vid beräknande
av livräntan den arbetsförtjänst lägges till grund, som under tiden
30 juni 1930—1 juli 1929 tillkommer en arbetare inom det yrke, där skadan
skedde, och i den ort, där den skadan inträffat.
Beträffande de skäl, som ligga till grund för ifrågavarande hemställan, får
utskottet hänvisa till motionen.
Över motionen har utskottet, i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver,
begärt yttrande av riksförsäkringsanstalten. Det yttrande, som i anledning
härav inkommit, finnes fogat såsom bilaga vid detta utlåtande; och hänvisar
utskottet till dess innehåll.
Riksförsäkringsanstalten har förklarat sig anse, att ett genomförande av motionärernas
förslag icke kan sättas ifråga. Bortsett från att det måste möta
synnerligen stora praktiska svårigheter att fastställa arbetsförtjänsten på sätt
i motionen föreslagits, skulle enligt anstaltens mening kostnaderna för en enligt
dessa grunder vidtagen höjning av ersättningen säkerligen bliva högst betydande.
Ett realiserande av motionärernas förslag skulle för övrigt innebära, att enskilda
försäkringsbolag skulle förpliktas att utgiva ersättning till avsevärt
högre belopp än som legat till grund för premieberäkningen.
Bihang till riksdagens protokoll 1930. 9 sami. 2 avd. 15 käft. (Nr 19.) 1
Utskottet.
2 Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.
Utskottet tillåter sig hemställa,
att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda.
Stockholm den 27 mars 1930.
På andra lagutskottets vägnar:
K. G. WESTMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Westman, von Sydow, Almkvist, Sigfrid Hans
son,
Frändén och Thorberg, fröken Hesselgren samt herr Hagmanj*
•från andra ‘kammaren: herrar Magnusson i Kalmar,* Ros,* Jdhanson i ‘Halla
gården,
Andersson i Rasjön, Johansson i Sollefteå, Sandström,* Hansson i
Trollhättan* och Osberg*
•* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 19,
3
Uiksförsäkringsanstalten.
Till Riksdagens andra lagutskott.
Genom beslut elen 31 januari 1930 har Kungl. Majit anbefallt riksförsäknngsanstalten
att till riksdagens andra lagutskott avgiva yttrande över en
inom riksdagens andra kammare av herr Andersson i Stockholm m. fl. väckt
motion (nr 343) om förhöjning av de enligt lagen den 5 juli 1901 angående
ersättning lör skada till följd av olycksfall i arbete utgående livräntor och får
nksiörsäkringsanstalten med anledning härav anföra följande.
Frågan om höjning av de enligt 1901 års lag utgående livräntor bär vid
liera tillfallen varit föremål för statsmakternas prövning. I detta avseende får
nksiörsäkringsanstalten erinra om följande.
I proposition till 1918 års riksdag (nr 176) föreslog Kungl. Majit höjning
med oO procent av sådana livräntor, som utgingo till i statens tjänst skadade
arbetare eller deras efterlevande enligt 1901 års lag eller de i samma lag angivna
grunder, dock ifråga örn livräntor till skadade arbetare endast av sådana,
som uppgmgo till minst 90 kronor om året. Riksdagen fastställde höjningen till
i o i on>/Cent''V (a ( * enlighet härmed utfärdades kungörelse i ämnet den 28 juni
liM» (nr 522). Sedermera har ifrågavarande livränteförhöjning efter proposition
i ämnet till 1921 års riksdag (nr 196) samt riksdagens på grund härav
avlatna skrivelse (nr 230), enligt kungörelse den 10 juni 1921 (nr 410) bestämts
till 125 procent.
Vid 1919 års riksdag väcktes av O. W. Lövgren i Nyborg en motion (nr
67 i andra, kammaren), däri bland annat hemställdes örn utredning, huruvida
ooh pa vad sätt en förhöjning kunde ske av pensionerna åt dem, som genom
enskilda, foretag erhöllo livränta enligt lagen den 5 juli 1901. Motionen avslogs
av riksdagen.
Vidare väcktes vid 1921 års riksdag inom första kammaren av E. Bålberg
en motion (nr 133) med yrkande att ersättningsbeloppen enligt tidigare cdycks''k
cl SmC Utga m6C* ^kbla beloppet. Jämväl denna motion avslogs av
Fragen forekom ånyo till behandling vid 1924 års riksdag på grund av
en i andra kammaren av V. Karlsson i Grängesberg m. fl. väckt motion (nr
van hemställdes, att riksdagen måtte antaga ett motionen bilagt förslag
till lag örn ersättning i vissa fall åt livräntetagare enligt lagen den 5 juli 1901.
i anledning av denna motion hemställde sammansatta stats- och andra lagutskottet
i utlåtande (nr 4) örn godkännande av en förordning om tillägg till
ifrågavarande livräntor. Utskottets hemställan bifölls av andra kammaren men
avslogs av torsta kammaren, vadan frågan förföll.
Vid 1925 års riksdag väcktes ej mindre än fyra motioner åsyftande höjning
av livräntorna enligt 1901 års olycksfallsersättningslag, nämligen nr 69 i första
kammaren av N. A. Bondeson m. fl, nr 76 i andra kammaren av O. Carlsson i
stockholm samt nr 77 och 78 i andra kammaren av J. P. Dahlén m. fl.
4
Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.
I anledning av dessa motioner beslöt riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit
den 3 juni 1925 (nr 315) anhålla, att Kungl. Majit måtte låta verkställa utredning,
huruvida och i vilken omfattning de personer, som erhölle livräntor
enligt lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för skada till följd av olycksfall
i arbete, borde, i den mån behov därav förelåge, beredas tilläggsersättning,
ävensom för riksdagen framlägga det förslag, vartill nämnda utredning kunde
föranleda.
Över riksdagens skrivelse infordrade Kungl. Maj :t yttrande av riksförsäkringsanstalten
och pensionsstyrelsen. Ämbetsverken avgåvo den 28 oktober
1925 i ärendet gemensamt underdånigt utlåtande, vilket här i avskrift bifogas.1
Nyssnämnda utlåtande remitterades till försäkringsrådet, som den 30 december
1925 avgav yttrande i ämnet.
Enligt beslut den 6 december 1929 fann emellertid Kungl. Majit riksdagens
ovanberörda skrivelse av den 3 juni 1925 icke föranleda någon Kungl. Majits
vidare åtgärd.
Nu föreliggande motion synes, såvitt av dess ordalydelse framgår, åsyfta
att lagen om försäkring för olycksfall i arbete den 17 juni 1916 skulle erhålla
tillämpning i avseende å livräntor utgående på grund av olycksfall, som inträffat
före lagens ikraftträdande. Genomförande av en sådan åtgärd synes
riksförsäkringsanstalten icke kunna sättas i fråga.
Den arbetsförtjänst, som enligt motionärernas förslag skulle ligga till grund
vid beräknande av livränta, skulle fastställas enligt andra principer än de
enligt 1916 års lag gällande. Jämlikt 9 § i samma lag skall nämligen som
regel den årliga arbetsförtjänsten utgöra hela den avlöning, som den skadade
under ett år, räknat tillbaka från olycksfallet, åtnjutit av arbetsgivaren i den
verksamhet, i vilken olycksfallet inträffat. Bortsett från att det måste möta
synnerligen stora praktiska svårigheter att fastställa arbetsförtjänsten på sätt
som i motionen föreslagits, skulle kostnaderna för en enligt dessa grunder vidtagen
höjning av ersättningen säkerligen bliva högst betydande. Någon närmare
beräkning av dessa kostnader är icke möjlig att i förväg åvägabringa.
På grund av vad sålunda anförts får riksförsäkringsanstalten avstyrka de i
förevarande motion framställda förslagen.
I detta ärendes handläggning hava deltagit, förutom undertecknade, byråcheferna
Östrand och von Schulzenheim, t. f. ledamöterna Sidvall, Källström
och Wolff samt tjf. byråchefen Puke.
Stockholm den 19 februari 1930.
SIGURD RIBBING.
Albert Eisen.
1 Bilagan ej tryckt.
Stockholm 1830. Kungl. Hovboktryckeriet Iduns Tryckeri-A.-B.
306055
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.