Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av väckta motioner om\ utredning i syfte att bereda arbetare skydd mot vräkning vid arbetskonflikter. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 165 i första kammaren av herr Möller m. fl. och nr 255 i andra kammaren av herr Hansson i Stockholm m. fl.

1930-04-29 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1930:27, Utlåtande, i anledning av väckta motioner om\ utredning i syfte att bereda arbetare skydd mot vräkning vid arbetskonflikter. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 165 i första kammaren av herr Möller m. fl. och nr 255 i andra kammaren av herr Hansson i Stockholm m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

1

Nr 27.

Ankom till riksdagens kansli den 30 april 1930 kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning av väckta motioner om\ utredning i syfte att

bereda arbetare skydd mot vräkning vid arbetskonflikter.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 165 i första kammaren av herr Möller

m. fl. och nr 255 i andra kammaren av herr Hansson i Stockholm m. fl.

I motionerna, vilka äro likalydande, har hemställts, att riksdagen måtte i

skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla örn utredning, avseende att skapa skydd

mot vräkning vid arbetskonflikter åt arbetare, i vars avlöningsvillkor bostadsförmån

ingår, och att utredningen jämte förslag i ärendet förelägges 1931 års

riksdag.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sin hemställan, får

utskottet hänvisa till motionerna.

Över motionerna har utskottet, i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver,

begärt yttrande av socialstyrelsen. Det yttrande, som i anledning härav

kommit utskottet till handa, finnes fogat såsom bilaga vid detta utlåtande;

och hänvisar utskottet till detsammas innehåll.

Såsom socialstyrelsen erinrat i sitt till utskottet avgivna yttrande har det i

motionerna innefattade spörsmålet sin betydelse väsentligen för förhallandena

inom jordbruket. Vanligt torde här vara att arbetsgivaren tillhandahåller bostad

åt arbetaren. Den av arbetsgivaren upplåtna bostadens art är i huvudsak

beroende därav, huruvida arbetaren är familjeförsörjare eller ej. Under det att

den ogifte lantarbetaren i allmänhet erhåller kost hos husbonden och beredes

sovplats i drängkammaren, plägar den familjeförsörjande lantarbetaren oftast

erhålla nyttjanderätt till en lägenhet å fastigheten ävensom vissa andra naturaförmåner,

såsom planteringsland m. m.

Genom legostadgans upphävande år 1926 hava bestämmelserna örn vräkning

under vissa förhållanden ur tjänsten bortfallit. Under sådana förhållanden äga

stadgandena i utsökningslagen örn vräkning tillämpning i här omnämnda fall.

Ur humanitär synpunkt har i denna lag föreskrivits, att förordnande om vräk
Biliang

till riksdagens protokoll 193U. 9 sami. 2 avd. 22 haft. (.Nr 27.) 1

Utskottet.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 87.

ning i regel icke får verkställas förrän fyra dagar förflutit, efter det hyresgästen

fått underrättelse om att verkställighet av förordnandet blivit sökt.. Där

förhållandena därtill föranleda, äger därjämte utmätningsmannen medgiva skäligt

anstånd med vräkningen, dock högst sex dagar utöver nyss angivna tid.

Ifrågavarande bestämmelser hava tillkommit genom beslut vid 1925 års riksdag.

I motionerna hemställes, att riksdagen måtte hos Kungl. Majit anhålla, att

utredning verkställes, avseende att skapa skydd mot vräkning vid arbetskonflikter

åt arbetare, i vars avlöningsvillkor ingår bostadsförmån.

Det sålunda väckta spörsmålet sammanhänger nära med den sedan lång tid

tillbaka vid upprepade tillfällen berörda frågan om lämplig avtalsform för

jordbrukets arbetsförhållanden.

Som bekant avlät 1918 års riksdag en skrivelse till Kungl. Majit med hemställan

örn utredning avseende legostadgans avskaffande och ersättande med en

efter tidsförhållandena avpassad avtalsform. Till stöd för denna hemställan

anfördes bland annat, att på jordbrukets område förefunnes sådana särskilda

förhållanden, att en särskild avtalsform, som skänkte behövlig stadga åt förhållandet

mellan arbetsgivare och arbetstagare, vore ur båda parternas synpunkt

påkallad. Jordbrukets arbetsgivare måste fordra, att de arbetare, som

anställdes, kvarstannade i tjänst den avtalade tiden. Ej mindre viktigt vore

dock, att den ifrågasatta avtalsformen tillförsäkrade arbetarna behövligt skydd.

Särskilt statkarlarna, som i regel bebodde av arbetsgivaren upplåtna bostäder,

behövde erhålla säkerhet att få kvarstanna i tjänsten och innehava bostaden,

så länge de fullgjorde sina förpliktelser enligt avtalet. Med hänsyn särskilt

till jordbrukets behov av längre avtalstid borde en eventuell ny avtalslagstiftning

enligt riksdagens mening icke gälla anställning under så kort tid som en

månad eller därunder.

I sammanhang med prövning vid 1919 års lagtima riksdag av ett genom

proposition framlagt förslag till upphävande av vissa bestämmelser i legostadgan,

uttalade andra lagutskottet sin förvissning därom, att de partiella förbättringar,

som lagförslaget innebure, icke skulle verka fördröjande på arbetet på

den nya fullständiga lagstiftningen i ämnet.

Då andra lagutskottet vid 1920 års riksdag till förberedande behandling förehade

motioner örn legostadgans fullständiga avskaffande, yttrade utskottet

bland annat, att utskottet visserligen kunde i någon mån dela den uttalade uppfattningen,

att frågan örn en moderniserad lagstiftning såsom ersättning för

legostadgan vöre synnerligen omfattande och invecklad, men att utskottet ej

kunde finna, att jordbruksarbetarnas avtalsfråga icke skulle kunna lösas annorledes

än i sammanhang med en kommande ny utredning av arbets- och avtalsförhållandena

inom industrien. Berörda svårlösta fråga borde enligt utskottets

mening ingalunda verka hindrande på utredningen angående legostadgans

ersättande med bestämmelser, upptagande en efter tidsförhållandena avpassad

avtalsform.

Vid 1921 års riksdag föreslogs ånyo i väckta motioner att legostadgan skulle

upphävas. Andra lagutskottet hänvisade i sitt utlåtande i ärendet till sitt yttrande

vid 1920 års riksdag samt förklarade sig vidhålla sin däri intagna stånd
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

3

punkt att i samband med legostadgans avskaffande borde antagas en efter nutida

förhållanden avpassad lagstiftning på dithörande område.

Frågan örn lagstiftningsåtgärder inom det område, som berördes av legostadgan,

var även i annat sammanhang föremål för behandling vid 1921 års riksdag,

nämligen genom motioner örn utredning rörande åtgärder till arbetsfredens

tryggande, bland annat inom jordbruksnäringen, varvid framhölls behovet

av en efter jordbrukets krav avpassad lagstiftning angående arbetsavtalet och

dess rättsverkningar. I sitt över motionerna avgivna utlåtande gjorde andra

lagutskottet det uttalandet, att frågan örn arbetsfreden på jordbrukets område

borde beaktas i samband med behandlingen av riksdagens begäran örn en modern

avtalslagstiftning till ersättande av den föråldrade legostadgan.

Legostadgan har sedermera avskaffats utan att ersättas med en avtalslagstiftning.

Frågan örn en för jordbruket lämpad avtalslagstiftning kvarstår

sålunda alltjämt olöst. Då det i motionerna berörda spörsmålet ingår som ett

led i denna fråga, vore det enligt utskottets mening icke ändamålsenligt att

upptaga detsamma till fristående behandling.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att motionerna icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 29 april 1930.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Westman, von Sydow*, Frändén, Thorberg^,

Österström, Granström* och Norman*;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar*, Johanson i Hallagården,

Andersson i Rasjön, Johansson i Sollefteå*, Aronson, Sandström, Hansson i Trollhättan

och Osberg*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering,

f Avliden efter beslutets fattande.

Reservation

av herrar Norman, Magnusson i Kalmar, Johansson i Sollefteå och Hansson

i Trollhättan, som hemställt, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit

anhålla örn utredning på i motionerna angivna grunder, avseende att skapa skydd

mot vräkning vid arbetskonflikter av arbetare, i vars avlöningsvillkor bostadsförmån

ingår, och att utredningen jämte förslag i ärendet förelägges 1931 års

riksdag.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

Bilaga.

Kungl. Socialstyrelsen.

Stockholm den 19 februari 1930.

Till Riksdagens andra lagutskott.

Genom remiss den 31 nästlidne januari har Kungl. Maj :t anbefallt, socialstyrelsen

att avgiva och senast den 20 innevarande februari till Eder överlämna

yttrande över en inom riksdagens första kammare väckt motion, nr 165,

örn utredning i syfte att bereda arbetare skydd mot vräkning vid arbetskonflikter.

Med anledning härav får socialstyrelsen anföra följande.

Vad till en början omfattningen av förevarande spörsmål angår, torde densamma,

att döma av ordalagen i motionens slutkläm »-----åt arbe
tare,

i vars avlöningsvillkor bostadsförmån ingår», kunna anses såsom mycket

vidsträckt. Dylik förmån ingår nämligen, förutom i de i motionen särskilt

omnämnda lantarbetarnas avlöningsvillkor, jämväl bland löneförmånerna

för ett stort antal arbetstagare inom industrien, handeln och kommunikationsväsendet

m. m. Även utom de egentliga näringarna finner man sådana

arbetstagare, bland vilka må nämnas de numera i de större städerna talrikt

förekommande portvakterna i hyreshusen. Av motionens motivering och innehåll

i övrigt torde emellertid få anses framgå, att motionärerna väsentligen

åsyftat industriens och lantbrukets arbetare — i främsta rummet de senare.

I vad mån industriens arbetare tillhandahållas bostäder av sina arbetsgivare

låter sig icke med ledning av tillgängliga upplysningar bedöma. Vid industriella

anläggningar, förlagda till större samhällen, torde så emellertid endast

mer undantagsvis vara förhållandet. I fråga örn industriföretag å landsbygden

åter är arbetsgivaren ofta nödgad att förse sina arbetare med bostäder.

Visserligen lär detta numera oftast ske i form av upplåtelse mot hyra — vanligen

lägre än den allmänna hyresmarknadens — men formliga hyresavtal

torde endast mer sällan upprättas. Anmärkas må för övrigt, att vid arbetskonflikter

inom industrien arbetsgivaren i regel ej är nödsakad och knappast

heller särskilt benägen att intaga nya arbetare. Arbetarna få sålunda, även

där de icke äga rätt därtill, i allmänhet bo kvar i arbetsgivarens hus även under

rätt långvariga konflikter, och något avsevärt antal vräkningar av industriarbetare

i samband med arbetskonflikter torde ej ha förekommit under de

senare åren.

De missförhållanden, varemot motionen vänder sig, äro alltså väsentligen

till finnandes inom lantbruket.

De senaste tillgängliga uppgifterna angående lantarbetarnas antal och fördelning

härröra från 1920 års folkräkning. Enligt denna källa hade nämnda

arbetargrupp härnedan angivna sammansättning:

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27,

5

1.

Befallningsmän, rättare o. d......

Män

6,830

Kvinnor

Summa

6,830

2.

Trädgårdsarbetare..........

7,254

942

8,196

3.

Ladugårdsdrängar o. d........

10,339

3,641

13,980

4.

Mejeriarbetare, mejerskor o. d.....

1,128

2,245

3,373

5.

Smeder, maskinister, snickare, slöjdare,

kuskar, chaufförer o. d.......

5,060

_

5,060

6.

Statare, gifta drängar........

26,762

—

26,762

7.

Tjänstefolk för jordbruket i husbondens

kost ...............

45,333

3,214

48,547

8.

Övriga jordbruksarbetare (daglönare

m. fl.) ..............

93,813

11,149

104,962

Summa 196,519

21,191

217,710

I tabellen lia icke medtagits »brukare och jordtorpare», ehuru av

dem antag-

ligen det övervägande antalet (måhända 2/3) mer eller mindre regelmässigt utför

dagsverksarbete på huvudgården. Denna grupp, som år 1920 torde omfattat

cirka 80,000 personer, åtnjuter nämligen i allmänhet såsom ett slags arrendatorer

en annan och fastare nyttjanderätt till sin bostad.

Vad angår de i tabellen upptagna grupperna, torde arbetsgivaren, vanligen

utan särskilt avtal därom, tillhandahålla bostad åt samtliga arbetstagare med

undantag för en viss del — kanske hälften — av gruppen »övriga jordbruksarbetare»

(gr. 8), vilken utgöres av dagsverkare utan naturaförmåner och med

egen bostad på icke alltför stort avstånd från huvudgården. Den av arbetsgivaren

upplåtna bostadens art betingas i huvudsak av örn arbetaren är gift

(eller eljest familjeförsörjare) eller icke. För de ogifta lantarbetarna består

bostaden oftast av sovplats i drängkammaren eller dylikt möblerat rum (eget

eller delat), och utgöres denna grupp av det ogifta tjänstefolket jämte vissa

personer inom grupperna 1—5, tillhopatagna kanske 60,000 ä 70,000 personer.

Läggas härtill de i grupp 8 ingående tillfälliga daglönarna, säsongarbetarna

och dylika, vilka under sina ofta kortvariga arbetsanställningar erhålla

kost och logi (eller stundom endast bostad och vissa livsförnödenheter) av

arbetsgivaren, ökas antalet lantarbetare med mera tillfällig eller löslig nyttjanderätt

till bostad till närmare 100,000 eller omkring häften av hela den

egentliga lantarbetargruppen. Den återstående delen (c:a 70,000 personer)

utgöres av gifta eller eljest familjeförsörjande personer, vilka arbetsgivaren

tillhandahåller familjebostäder.

Nästan undantagslöst betraktas nyttjanderätten till sådan lägenhet såsom

en del av arbetslönen, och i denna ingå i regel även andra naturaförmåner, såsom

bränsle och lyse, potatisjord och planteringsland, ävensom, när det gäller

statare och dylika, livsförnödenheter såsom mjölk, spannmål m. m. Egentliga

nyttjanderättsavtal förekomma knappast, men kollektivavtalen för jordbruket

innehålla ganska detaljerade bestämmelser rörande bostadsförmånen.

Såsom bekant är dock kollektivavtalens räckvidd inom jordbruket mycket begränsad,

och även inom deras giltighetsområde kan arbetsgivaren mot viss

ersättning befrias från skyldigheten att tillhandahålla föreskrivet bostadsutrymme.

Denna här ovan senast omnämnda grupp av gifta eller eljest familjeförsörjande

statare, drängar och andra lantarbetare är det, för vilka förevarande

fråga först och främst äger betydelse.

För bedömande av den ifrågasatta reformens betydelse vore det givetvis

önskvärt att äga tillgång till uppgifter, som lämnade upplysning rörande

antal och fördelning på olika verksamhetsområden m. m. av vräkningar, för
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

.-inledda av arbetskonflikter. Den officiella statistiken bereder emellertid icke

tillgång till dylika uppgifter; det enda material, som kan tjäna till upplysning

i berörda avseende, är hopbragt genom en utredning, som verkställts av

socialstyrelsen år 1925 med hänsyn till ett par till styrelsen hänskjutna frågor,

nämligen om avskaffande av legostadgan och reformering av hyresrätten.

1

Av nämnda utredning, som avsåg vräkningsärenden under åren 1923 och

1924, framgick bl. a., att utav hela antalet vräkningsansökningar, resp. 3,484

och 3,677, resp. 190 och 413 grundade sig på arbets- eller tjänsteavtals upphörande.

Av dessa ansökningar beviljades resp. 154 och 246 samt verkställdes

resp. 35 och 71 — den starka stegringen från det ena till det andra året

torde väsentligen vara att tillskriva konflikten inom jordbruket i Malmöhus

län under hösten 1924. Då antalet ansökningar örn vräkning år 1923 mycket

nära överensstämmer med medeltalet för de närmast föregående tio åren samt

vräkningar med stöd av den numera upphävda legostadgan visat sig förekomma

i endast obetydlig omfattning, torde man med visst berättigande kunna

anse nämnda tal 35 giva en föreställning örn maximiförekomsten av vräkningar

med anledning av arbetskonflikter — tydligtvis måste antalet vräkningar

av sådan anledning vara lägre, då åtskilliga vräkningar på grund av

arbets- eller tjänsteavtals upphörande givetvis ej stå i något samband med arbetskonflikter.

Såsom redan ovan i viss mån berörts, torde det vara uppenbart, att motionen

endast åsyftar sådana fall, där en arbetares nyttjanderätt till bostad är beroende

av ett för honom gällande arbetsavtal -—• vare sig allenast på visst sätt

bestämd bostadsförmån är honom tillförsäkrad genom arbetsavtalet eller viss

lägenhet upplåtes åt honom genom ett nyttjanderättsavtal, vars bestånd är gjort

beroende av arbetsavtalets. I avsaknad av lagstiftning rörande arbetsavtal på

ifrågavarande verksamhetsområden —- den upphävda legostadgan innehöll en

bestämmelse örn bostadsförmån -—■ finnes i det förra av nu berörda fall ingen

lagstadgad reglering i fråga örn sådan förmån. Har åter arbetstagaren, såsom

i det senare fallet förutsättes, slutit hyresavtal med arbetsgivaren — arrendeavtal

kan det här knappast vara fråga örn —• äger tydligtvis lagen den 14 juni

1907 örn nyttjanderätt till fast egendom tillämpning på det sålunda uppkomna

hyresförhållandet. Att ett sådant förhållande kan göras beroende av ett arbetsavtal,

förutses i lagens 3 kap. 23 §: 1, som stadgar, att hyresrätten är förverkad

och hyresvärden förty berättigad att uppsäga avtalet, om hyresgästen,

där han på grund av avtalet skall utgöra arbete eller annan tjänstbarhet, undandrager

sig att fullgöra vad sålunda åligger honom eller vid arbetets utförande

visar tredska. Enligt 25 § i samma kapitel måste annat förbehåll i hyresavtalet

rörande hyresrättens beroende av arbetsavtalet anses förbjudet och utan

verkan. Vid uppsägning med stöd av nyss återgivna stadgande i 23 §: 1 skall

enligt 27 § hyresavtalet genast upphöra att gälla.

Ehuru nämnda lag sålunda kan komma till tillämpning i avseende å arbetstagares

nyttjanderätt till bostad, som tillhör hans arbetsgivare, bereder lagen,

såsom av det ovan anförda torde framgå, ej arbetstagaren något avsevärt skydd

för hans rätt till bostad vid arbetskonflikter, med mindre verkligt, av arbetsavtalet

oberoende hyresavtal är upprättat. Framhållas må för övrigt, att lagens

nu berörda bestämmelser knappast varit avsedda för ifrågavarande fall

utan för det, då hyresavtalet varit det för förhållandet mellan parterna huvudsakligen

bestämmande och den avtalade arbetsprestationen varit begränsad till

att enbart eller jämte kontant hyra utgöra vederlag för hyresrätten.

Ett lagstadgande, som i förevarande sammanhang förtjänar omnämnas, före
-

1 Se Soc. Medel. 1925, sid. 911 o. f.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutshottets utlåtande Nr 27.

7

kommer i 193 § utsökningslagen. Detta stadgande, som tillkommit genom proposition,

nr 77, vid 1925 års riksdag, innebär, att förordnande av vräkning i

regel ej får verkställas, förr än fyra dagar förflutit, efter det hyresgästen fått

underrättelse örn att verkställighet av förordnandet blivit sökt. Vidare bemyndigas

utmätningsmannen att, där förhållandena därtill föranleda, medgiva skäligt

anstånd med vräkningen, dock högst sex dagar utöver nyss angivna tid.

Anmärkas må, att nyssnämnda tidsbegränsning av bemyndigandet för utmätningsmannen

att medgiva anstånd med vräkningen tillkommit genom riksdagens

beslut — i propositionen var detta bemyndigande lämnat utan dylik begränsning.

En med anledning av propositionen av herr Dahlén m. fl. väckt motion,

^A. K. nr 298, vilken avsåg långt gående eftergifter och garantier till

törmån för den med vräkning hotade, vann ej riksdagens bifall.

Socialstyrelsen övergår nu till att söka i någon mån belysa skäligheten och

möjligheten av det med motionen åsyftade skyddet vid vräkning.

Såsom även av motionens motivering framgår, utgör vräkning från bostad i

regel en från humanitär synpunkt motbjudande och ej sällan upprörande åtgärd.

Emellertid är det å andra sidan uppenbart, att denna åtgärd ej kan undvaras

för rättsordningens upprätthållande. Vad som utan avsevärd olägenhet i sistberörda

avseende kail göras för att lindra vräkningens karaktär av våldsam

rubbning bör dock givetvis göras, och en anordning i sådant syfte innebära ovan

återgivna bestämmelser i utsökningslagens 193 §.

Längre gående åtgärder för tillgodoseende av berörda syfte vid arbetskonflikter

möta emellertid betänkliga svårigheter. Staten kan sålunda knappast

utan att uppgiva sin opartiska ställning vid sådana konflikter tillförsäkra arbetaren

tillgodonjutande av rätt till bostad såsom löneförmån utöver tid, varför

han överhuvud taget är berättigad till lön. I praktiken kommer arbetaren visserligen

att åtnjuta uppskov nied vräkningen till följd av ärendets handläggning,

och enligt omnämnda stadgande i utsökningslagen kan utmätningsmannen

dessutom medgiva sex dagars anstånd, men det förefaller tvivelaktigt örn något

längre, särskilt uppskov för arbetare, invecklade i arbetskonflikt, kan stadgas

utan avsteg från nyss antydda princip. Möjligen skulle det kunna ifrågasättas,

att arbetsgivaren skulle vara pliktig att mot skälig ersättning låta arbetstagaren

behålla ^sin bostad viss tid utöver arbetsavtalets bestånd. Oavsett

osäkerheten att utfå sudall ersättning, kan mot en dylik anordning invändas,

att arbetsgivaren i fall, där driften ej kan inställas, såsom vanligen är förhållandet

vid konflikter inom jordbruket, oftast har behov av bostaden för annan

arbetskraft.

Sistberörda^omständighet ställer sig givetvis hindrande i vägen ej blott, då

bostaden upplåtes allenast genom arbetsavtalet och såsom en löneförmån bland

andra, utan även för det fall att arbetstagaren söker bereda sig en tryggare

nyttjanderätt genom särskilt hyresavtal. I alla de fall, där arbetet måste upprätthållas

vid strejk ^och bostaden måste tågås i anspråk för den nya arbetssynes

det sålunda knappast lada sig göra att tillförsäkra arbetarna

något avsevärt sökt uppskov med vräkning vid arbetskonflikt.

Skulle det emellertid befinnas lämpligt att vidtaga några åtgärder för tillgodoseende

av motionens syfte, vill det synas, som örn nian i främsta rummet

borde söka trygga nyttjanderätten till bostaden oberoende av arbetsavtalets bestånd.

Detta kan givetvis ske genom intagande av för ändamålet erforderliga

bestämmelser i arbetsavtalet, antingen det kollektiva eller individuella, och

kunna dylika bestämmelser måhända lämpligen anknyta till stadganden i förut

omnämnda lag örn nyttjanderätt till fast egendom. Helst synes dock särskilt

hyreskontrakt böra upprättas. Med hänsyn till parternas rätt vanliga obenägenhet

att göra upp formliga avtal och till kollektivavtalens förut berörda begränsade

giltighet skulle emellertid här ifrågavarande reglering av nyttjande
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

rätten till arbetarnas bostäder sannolikt lämpligast förverkligas genom lagstiftning,

och tillåter sig socialstyrelsen i detta sammanhang erinra örn, att

styrelsen i sitt den 21 oktober 19251 avgivna utlåtande rörande legostadgans

upphävande framhållit betydelsen av avtalslagstifbring bl. a. för jordbruket.

Möjligt skulle väl även vara att åvägabringa dylik lagstadgad reglering genom

tillfogande av några bestämmelser i lagen om nyttjanderätt till fast egendom,

men synes ett sådant tillvägagående mindre lämpligt med hänsyn till denna

lags för ifrågavarande reglering väsentligen främmande innebörd.

Hur än här åsyftade lagstiftningsåtgärd bomme att bringas till stånd, mäste

den tydligtvis, örn den skall tillförsäkra arbetarna avsett skydd, innebära tvingande

bestämmelser, d. v. s. inkräkta på avtalsfriheten. En följd härav skulle

bli, att området och förutsättningarna för regleringens tillämpning, till undvikande

av oskäliga eller olämpliga konsekvenser, måste noggrant preciseras,

vilket icke torde låta sig göra utan vissa svårigheter. Anmärkas kan också,

att en lagstadgad reglering på området, åt vilken väl i viss mån måste givas

så att säga paritetisk karaktär, antagligen skulle för arbetarna medföra ökad

bundenhet, som stundom skulle bli för dem oläglig.

I detta sammanhang må slutligen, vad jordbrukets arbetare angår, påpekas,

att ett utbrytande av bostadsförmånen från det vanliga komplexet av löneförmåner

in natura och dess särskilda reglering såsom ett självständigt hyresförhållande

icke torde kunna undgå att medföra konsekvenser av betydelse för

jordbrukets och dess arbetares förhållanden i mer väsentliga avseenden. Sålunda

skulle en dylik reform sannolikt vara ägnad att verka i viss man upplösande

på den inom jordbruksdriften ännu i betydande omfattning tillämpade

naturahushållningen. En annan följd skulle antagligen bli, att arbetsgivares

benägenhet att minska den permanenta arbetarstammen komme att än ytterligare

skärpas.

1 Se Soc. Medd. 1925, sid. 1028 o. f.

GUNNAR HUSS.

A. Molin.

Stockholm 1930. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

301239

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.