Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående vissa ändringar i lagen om försäkring för olycksfall i arbete.

1930-02-11 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1930:3, Utlåtande i anledning av väckt motion angående vissa ändringar i lagen om försäkring för olycksfall i arbete.

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 3.

Frågans behandling

vid

1927 års

riksdag.

Frågans behandling

vid

1928 års

riksdag.

Nr 3.

Ankom till riksdagens kansli den 11 lebruari 1930 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående vissa ändringar i

lagen om försäkring för olycksfall i arbete.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 8,

vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Spångberg m. fl. yrkat,

att riksdagen måtte i skrivelse till regeringen hemställa örn skyndsam utredning

och förslag till ändring av lagen örn försäkring för olycksfall i

arbete i enlighet med de riktlinjer, som angivits i motionen.

Vid 1927 års riksdag väcktes av herr Spångberg m. fl. en motion i den

föreliggande frågan, nr 106 i andra kammaren, vilken motion för förberedande

behandling överlämnades till andra lagutskottet.

över motionen inhämtade utskottet yttrande från försa krin gara det, och

riksförsäkringsanstalten. Båda dessa myndigheter avstyrkte förslaget. Vad

särskilt beträffade framställt förslag örn höjning av minimigränsen för

sjukpenning till tre kronor yttrade försäkringsrådet, att detta innehure ett

frångående av principen att ersättning, som utginge enligt socialförsäkringen,

borde sättas i visst förhållande till arbetsförtjänsten och icke överstiga densamma.

Riksförsäkringsanstalten meddelade, att motionärernas förslag skulle

föranleda en betydande ökning av utgifterna för sjukpenning och uttalade,

att ett bifall till motionärernas förslag skulle medföra konsekvenser, som

icke kunde anses rimliga.

För egen del fann utskottet, i anslutning till vad myndigheterna anfört,

sig icke kunna förorda motionärernas förslag.

Riksdagens kamrar godkände utskottets uttalande.

Vid 1928 års riksdag väcktes av herr Spångberg m. fl. åter en motion i

ämnet, nr 191 i andra kammaren. I motionen hemställdes, att riksdagen

måtte antaga följande förslag till ändrad lydelse av 6 § i lagen örn försäkring

för olycksfall i arbete:

6 §.

Har arbetare skadats till följd av olycksfall i arbete, skall på grund av

försäkringen till honom i ersättning utgivas:

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 3. 7

1) om olycksfallet medfört sjukdom, som förorsakat förlust eller nedsättning

av arbetsförmågan:

a) så länge sjukdomen varar: erforderlig läkarvård jämte läkemedel och

andra till arbetsförmågans höjande eller eljest till lindrande av menliga

följder av olycksfallet nödiga särskilda hjälpmedel, såsom kryckor, enklare

konstgjorda lemmar, glasögon och dylikt;

b) under förutsättning att sjukdomen varat mer än tre dagar efter dagen

för olycksfallet och att arbetsförmågan nedsatts med minst en fjärdedel från

och med dagen efter sistnämnda dag och så länge sjukdomen varar: sjukpenning

för varje dag, utgörande vid förlust av arbetsförmågan ett belopp,

bestämt i förhållande till den skadades årliga arbetsförtjänst på sätt nedan

angives (hel sjukpenning), och vid nedsättning av arbetsförmågan det lägre

belopp, som svarar mot nedsättningen; skolande hel sjukpenning utgå med

följande belopp, nämligen:

Om den årliga arbetsförtjänsten ej uppgår till 1,620 kronor, med tre kronor,

örn den årliga arbetsförtjänsten uppgår till 1,620 kronor men ej till

1,755 kronor, med tre kronor 25 öre,

örn den årliga arbetsförtjänsten uppgår till 1,755 kronor men ej till 1,890

kronor, med tre kronor 50 öre,

örn den årliga arbetsförtjänsten uppgår till 1,890 kronor men ej till 2,025

kronor, med tre kronor 75 öre,

om den årliga arbetsförtjänsten uppgår till 2,025 kronor men ej till 2,160

kronor, med fyra kronor,

örn den årliga arbetsförtjänsten uppgår till 2,160 kronor men ej till 2,295

kronor, med fyra kronor 25 öre,

örn den årliga arbetsförtjänsten uppgår till 2,295 kronor men ej till 2,430

kronor, med fyra kronor 50 öre,

örn den årliga arbetsförtjänsten uppgår till 2,430 kronor men ej till 2,565

kronor, med fyra kronor 75 öre,

örn den årliga arbetsförtjänsten uppgår till 2,565 kronor men ej till 2,700

kronor, med fem kronor,

örn den årliga arbetsförtjänsten uppgår till 2,700 kronor men ej till 2,835

kronor, med fem kronor 25 öre,

örn den årliga arbetsförtjänsten uppgår till 2,835 kronor men ej till 2,970

kronor, med fem kronor 50 öre,

örn den årliga arbetsförtjänsten uppgår till 2,970 kronor men ej till 3,105

kronor, med fem kronor 75 öre samt

örn den årliga arbetsförtjänsten uppgår till eller överstiger 3,105 kronor,

med sex kronor;

2) örn olycksfallet efter upphörande av därav orsakad sjukdom medfört

under längre eller kortare tid bestående förlust eller nedsättning av arbetsförmågan

:

a) livränta under tiden å ett årligt belopp, motsvarande vid förlust av

arbetsförmågan två tredjedelar av den skadades årliga arbetsförtjänst, dock

ej understigande 900 kronor, och vid nedsättning av arbetsförmågan det

lägre belopp, som motsvarar nedsättningen, med tillägg av belopp, svarande

mot den sannolika årliga kostnaden för förnyelse av sådana särskilda hjälpmedel,

som under 1) nämnts, dock att vid förlust av arbetsförmågan livräntan

må, när den skadades tillstånd kräver särskild vård, med hänsyn

härtill bestämmas till högre belopp än nyss är nämnt, likväl ej överstigande

beloppet av den årliga arbetsförtjänsten, såvida denna ej understiger 900

s. 8 Kontrollera mot PDF

Utskottet

8 Andra lagutskottets utlåtande Nr 3.

kronor saint att livränta icke utgår, där ej arbetsförmågan blivit nedsatt

med minst en tiondel;

b) sådan behandling — — — av arbetsförmågan.

På därom — — — gällande beräkningsgrunder.

Kan vid — — — den skadade.

På grund — — — av arbetsförmågan.

I sitt över motionen avgivna utlåtande, nr 28, anförde andra lagutskottet

följande. I motionen hade upprepats de yrkanden beträffande sjukpenningens

belopp, som framställdes i motion av herr Spångberg m. fl. vid 1927 års

riksdag. Därjämte hade hemställts, att beloppen av de enligt olycksfallsförsäkringslagen

utgående livräntorna i intet fall skulle understiga 900 kronor

för år. Ett genomförande av motionärernas förslag skulle alltså medföra,

att såväl sjukpenning som sedermera jämväl livränta skulle kunna

utgå med högre belopp än vederbörandes arbetsförtjänst. Då utskottet ej

ansåge sådana skäl hava i motionen anförts, som kunde föranleda riksdagen

att frångå den till grund för gällande olycksfallsförsäkringslag liggande

principen, att ersättning, som utginge enligt lagen, skulle stå i visst förhållande

till arbetsförtjänsten och icke överstiga densamma, samt utskog t i

övrigt icke blivit övertygat örn lämpligheten av de föreslagna ändring y na

i det vid 1926 års riksdag antagna, nu gällande intervallsystemet vig beräkning

av sjukpenning, finge utskottet hemställa, att motionen måtty av

riksdagen lämnas utan bifall.

Keservation anfördes av fem av utskottets ledamöter.

Utskottets hemställan bifölls av riksdagen.

Under erinran örn den vid 1928 års riksdag väckta motionen hava motionärerna

såsom motivering för sitt vid innevarande års riksdag framställda

yrkande anfört, att, då frågan alltjämt hade samma aktualitet, de

på nytt framförde den till riksdagens prövning.

Då utskottet beträffande den föreliggande frågan alltjämt intager den

ståndpunkt, som kommit till uttryck i utskottets vid 1927 och 1928 års

riksdagar avgivna utlåtanden i anledning av de då väckta motionerna i

samma ämne, får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 11 februari 1930.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 3. 9

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från lörsta kammaren: herrar Westman, von Sydow*, Linder, Almkvist, Sigfrid Hansson

och Frändén, fröken Hesselgren samt herr Norman;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Skövde, Hage, Jeppsson *, Björnberg, Pettersson

i Hällbacken, Gardell i Gans, Sandström och Hansson i Trollhättan.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Hage och Hansson i Trollhättan, vilka ansett, att utskottets

yttrande bort hava följande lydelse:

»T förevarande motion har bland annat framhållits, att nu gällande best!!

''''melsor i 6 § i lagen örn försäkring för olycksfall i arbete äro så utforma?

A, att såväl den vid olycksfall utgående sjukpenningen som även livränt

tn vid bestående förlust eller nedsättning av arbetsförmågan äro

sym nyligen låga, särskilt för arbetare med ringa arbetsförtjänst, samt

att i vissa fall sjukpenningen t. o. m. blivit lägre genom den lagändring,

som genomfördes vid 1926 års riksdag.

Utskottet måste medgiva, att dessa påståenden äro riktiga och att de utgående

ersättningarna i mångå fall äro så små, att de icke ens räcka till

en nödtorftig existens, varför goda skäl torde kunna anföras för någon

böjning av beloppen av såväl sjukpenningen som livräntan, särskilt vad

det gäller de lägre arbetsinkomsttagarna.

Härvidlag torde det kunna vara rimligt, att minimigränsen för nämnda

lägre arbetsinkomstklasser sättes något högre än vad nu är stadgat beträffande

sjukpenningen samt att en minimigräns bestämmes för livräntan,

även örn därav skulle bli en följd, att de allra lägsta arbetsinkomsttagarna

erbölle en ersättning, som endast med ett tämligen ringa

belopp understege den utgående arbetsförtjänsten.

Utskottet vill alltså ifrågasätta en partiell omläggning av ovannämnda

bestämmelser ungefärligen efter de riktlinjer, som bär ovan anförts. En

sådan omläggning torde icke kunna ske utan en föregående utredning,

som alltså enligt utskottets mening bör syfta till framläggande av ett

förslag örn dels åstadkommande av en högre minimigräns för sjukersättningens

belopp samt dels fastställande även för livräntan av en

minimigräns, avvägd på lämpligt sätt med hänsyn till sjukersättningen.

En partiell omläggning av olycksfallslagen efter dessa riktlinjer torde

icke komma att draga med sig en så avsevärt ökad belastning av arbets
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Andra lagutskottets utlåtande Nr 3.

givarna, att man kan hava anledning att av detta skäl motsätta sig densamma.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen med anledning av förevarande motion

måtte i skrivelse till Kungl. Majit hemställa, att

Kungl. Majit måtte låta utreda, huruvida och på vilket

sätt en förhöjning må kunna åstadkommas —

främst för de lägre inkomstklasserna — av nu utgående

sjukersättning och livränta enligt lagen den 17

juni 1916 örn försäkring för olycksfall i arbete samt

för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen

kan giva anledning.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.