Utlåtande i anledning av Kungl. Marits proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 11 kap. 15 § strafflagen.
1930-05-13 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1930:35, Utlåtande i anledning av Kungl. Marits proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 11 kap. 15 § strafflagen.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra lagutskottets utlåtande Nr 85.
I
Nr 35.
Ankom till riksdagens kansli den 13 maj 1930 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Marits proposition med förslag till
lag om ändrad lydelse av 11 kap. 15 § strafflagen.
Genom en den 22 mars 1930 till riksdagen avlämnad proposition, nr 217,
vilken hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har
Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet
förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till
Lag
om .ändrad lydelse av 11 kap. 15 § strafflagen.
Härigenom förordnas, att 11 kap. 15 § strafflagen skall erhålla följande
ändrade lydelse:
Gör man oljud eller oväsende eller kommer eljest förargelse åstad å väg,
gata, torg eller annan plats, som är upplåten för allmän samfärdsel eller eljest
allmänneligen befares, eller där allmän marknad eller auktion hålles, eller å
järnvägståg, passagerarfartyg eller annat dylikt fortskaffningsmedel, som är
för allmänheten tillgängligt, eller å rum, där offentligt föredrag hålles eller
offentlig föreställning pågår, eller där mat eller dryck tillhandahålles allmänheten
till förtäring eller eljest varor hållas till salu för allmänheten, eller å
annat ställe, som, mot eller utan avgift, är för allmänheten upplåtet, straffes,
där ej förbrytelsen förut i detta kapitel är med straff belagd, med böter, högst
etthundra riksdaler.
Våldför man annan å ställe, varom i denna § förmäles, då skall den omständighet,
vid straffets bestämmande för våldet, såsom försvårande anses.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1931.
Beträffande de skäl, som ligga till grund för ifrågavarande lagförslag, får
utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till propositionens
innehåll.
Bihang Ull riksdagens protokoll 1980. 9 sami. 2 avd. 29 käft. (Nr 85.) 1
2
Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.
Utskottet.
Såsom erinrats i propositionen har genom 1923 års lagstiftning örn motorfordon
inträtt en förskjutning i förhållandet mellan å ena sidan sträf thuden för
överdådig framfart i 11 kap. 15 § strafflagen och å andra sidan straffbestämmelserna
i motorfordonsförordningen i fråga örn framförande av motorfordon
med otillåten hastighet. Tidigare hade avsetts att med straffbudet i 11 kap.
15 § andra momentet strafflagen drabba de svårare fallen av fortkörning med
automobil, medan de mindre svåra fallen skulle komma under automobilförordningens
straffbestämmelser. Genom 1923 års lagstiftning höjdes straffsatsen
för överskridande av den i varje fall medgivna hastigheten upp till —
och i särskilt kvalificerade fall till och med över —- den i strafflagen fixerade
högsta straffgränsen, på samma gång som i den nytillkomna vägtrafikstadgan
övriga fall av överdådig framfart med motorfordon blevo belagda med straff
inom samma gränser som i strafflagen. Härigenom kom 11 kap. 15 § andra
momentet strafflagen att praktiskt taget förlora varje betydelse.
I det förslag till ny motorfordonsförordning, över vilket yttrande inhämtats
från innevarande års riksdag (prop. nr 121), har i 41 § 1 mom. bibehållits
samma straffmaximum, böter 1,000 kronor, som enligt motsvarande stadgande
gäller för närvarande. Däremot har straffet för förare, som är synbarligen
berörd av starka drycker, höjts till böter från och med 50 till och
med 1,000 kronor eller fängelse i högst 3 månader, och denna straffsats har
gjorts tillämplig även å den, som är så påverkad av starka drycker, att han
icke kunnat på tillfredsställande sätt föra fordonet (41 § 2 morn.). Vidare
har högsta straffet för förare, som vid förseelse enligt 1 och 2 mom. ådagalagt
grov vårdslöshet eller visat uppenbar likgiltighet för andra människors
liv eller egendom (41 § 3 morn.), höjts från nuvarande tre månaders till ett
års fängelse. I fråga om förordningens förhållande till strafflagen skall
gälla enahanda bestämmelse som enligt nuvarande förordning.
Förslag till ny vägtrafikstadga har i nyssnämnda proposition jämväl underställts
årets riksdag. Enligt förslaget är med straff belagt (2 och 8 §§) bl. a.,
örn vägfarande ej iakttager all den omsorg och varsamhet, som till förekommande
av olycksfall betingas av omständigheterna, eller örn han ej uppträder
hänsynsfullt mot andra vägfarande eller vid vägen boende, eller örn vägfarande,
som framför motorfordon eller fordon för dragare, i vissa angivna fall ej i
god tid nedbringar hastigheten så som vid varje tillfälle behörig hänsyn till
trafiksäkerheten kräver, eller om sådan vägfarande eller velocipedåkande i
särskilda fall använder större hastighet än att han kan stanna så gott som
ögonblickligen. Straffet för berörda förseelser är böter från och med 2 till
och med 1,000 kronor eller, där omständigheterna äro försvårande och förseelsen
skett vid framförande av motorfordon, fängelse i högst ett år. Straff
enligt vägtrafikstadgan skall ej ådömas, örn förseelsen enligt allmänna strafflagen
eller motorfordonsförordningen bör beläggas med strängare straff.
I sitt över propositionen nr 121 avgivna utlåtande, nr 34, har utskottet i fråga
örn de åberopade bestämmelserna i vägtrafikstadgan icke föreslagit någon
ändring men har beträffande motorfordonsförordningen föreslagit, dels att
bestämningen »synbarligen berörd av starka drycker eller eljest så påverkad
Andra lagutskottets utlåtande Nr 85.
3
därav, att han icke kunnat på tillfredsställande sätt föra fordonet» ändras till
»så påverkad av starka drycker, att han kan antagas ej hava ägt nödigt herravälde
över sina handlingar», dels att minimistraffet i 41 § 2 mom. höjes till
100 kronor.
Bliva förslagen till ny motorfordonsförordning och vägtrafikstadga med däri
föreslagna straffskärpningar gällande, kommer sålunda den anmärkta oegentligheten
att än mera framträda.
I propositionen har vidare framhållits, att vad nu sagts örn överdådig framfart
med motorfordon har med hänsyn till vägtrafikstadgans tillämplighet å
vägfarande i allmänhet motsvarande giltighet jämväl å överdådig framfart i
övrigt, varom stadgas i 11 kap. 15 § första momentet strafflagen.
Till undanröjande av den föreliggande oegentligheten har i propositionen
föreslagits, att första och andra momenten av 11 kap. 15 § strafflagen upphävas
och att därav föranledda ändringar i tredje momentet vidtagas.
Såsom framgår av propositionen har inom lagrådet yppats betänkligheter
mot att de på förevarande område erforderliga strafföreskrifterna meddelas i
annan ordning än den, som stadgats för stiftande av allmän kriminallag. Ifrågavarande
spörsmål har jämväl upptagits i de i anledning av propositionen
nr 121 väckta motionerna I: 255 och II: 425.
Motionärerna hava hemställt, att straffbestämmelserna angående spritmissbruk
av motorförare ävensom angående de övriga förseelser, vilka i den föreslagna
motorfordonsförordningen och vägtrafikstadgan med skärpning av nu gällande
bestämmelser blivit belagda med fängelsestraff, måtte utbrytas ur nämnda
administrativa författningar och sammanföras i en lag av ungefär det innehåll,
som ett vid motionerna fogat lagutkast utvisade, i samband varmed 41
och 49 §§ motorfordonsförordningen och 16 § vägtrafikstadgan skulle erhålla
viss i motionerna angiven lydelse.
Med anledning av sistnämnda motioner har utskottet i sitt ovannämnda utlåtande
nr 34 uttalat, att utskottet nu icke vore berett förorda den ändring av
bestämmelserna i det föreliggande förslaget, varom motionärerna hemställde,
men att utskottet ansåge det önskvärt, att frågan i vilka fall straffbestämmelser,
vari urbota straff stadgades, borde meddelas av Kungl. Majit i administrativ
väg eller i lagstiftningsväg av Kungl. Maj :t och riksdagen gjordes
till föremål för utredning.
Under hänvisning till vad sålunda förekommit får utskottet hemställa,
att förevarande proposition måtte av riksdagen bifallas.
Stockholm den 13 maj 1930.
På andra lagutskottets vägnar:.
K. G. WESTMAN.
4
Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Westman, Linder* Almkvist, Frändén, Österström,
Mellén, Hagman* och Norman;
från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Magnusson i Skövde,*
Andersson i Rasjön, Johansson i Sollefteå, Björnberg, Gardell i Gans, Hedvall och
Sandström. ''
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Stockholm 1930. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
301513
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1930:291 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majlis proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 11 kap. 15 § strafflagen. a1 i texten