Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående den av 1928 års riksdag begärda utredningen rörande ändringar i lagen om allmän pensionsförsäkring.

1930-02-11 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1930:6, Utlåtande i anledning av väckt motion angående den av 1928 års riksdag begärda utredningen rörande ändringar i lagen om allmän pensionsförsäkring.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 6.

1

Nr 6.

Ankom till riksdagens kansli den 11 februari 1930 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående den av 1928 års

riksdag begärda utredningen rörande ändringar i lagen

om allmän pensionsförsäkring.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 344,

vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Andersson i Stockholm m. fl.

yrkat, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, dels att den

av 1928 års riksdag beslutade pensionsutredningen måtte så påskyndas, att

förslag i ärendet kan föreläggas 1931 års riksdag, dels ock att därvid frågan

örn höjning av tilläggspensionen, inkomstgränsen, som utgör villkor för erhållande

av tilläggspension, frågan örn avskaffande av de allmänna ombuden, ändring

av sättet för tillsättande av pensionsnämndernas ordförande, liksom ock

frågan örn åtgärders vidtagande i syfte att nedbringa kostnaderna för pensionsförsäkringsväsendets

administration måtte tagas under allvarligt övervägande.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för berörda yrkande, får utskottet

hänvisa till motionen.

Genom Kungl. Maj:ts beslut den 30 juli 1928 tillsattes en kommitté med uppdrag

att verkställa en fullständig utredning rörande revision av lagen den 30

juni 1913 örn allmän pensionsförsäkring. Vid kommitténs tillsättande anförde

chefen för socialdepartementet statsrådet Pettersson följande:

Sedan flera år tillbaka har frågan örn revision av den gällande lagen örn allmän

pensionsförsäkring varit föremål för uppmärksamhet, och för närvarande

föreligger ett flertal framställningar i detta syfte. I vissa av dessa framställningar

har påyrkats en fullständig omgestaltning av den nu bestående pensionsförsäkringen,

under det att andra förslag avse mer eller mindre betydelsefulla

förändringar inom den bestående pensionsförsäkringens ram.

I skrivelse den 18 maj 1920, nr 202, anhöll riksdagen, att Kungl. Maj:t ville

låta föranstalta om verkställande skyndsammast möjligt av utredning, huruvida

och i vad mån en enhetlig organisation av den svenska socialförsäkringens

olika grenar kunde och borde genomföras i syfte att åstadkomma förenkling av

förvaltningen och nedbringande av kostnaderna för denna ävensom största möjliga

effektivitet av försäkringen. Med anledning härav uppdrog Kungl. Maj:t

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 9 sami. Sard. Skaft. (Nr 6.) 1

Tillsättandet

av 1928

års pensionsförsäkringskommittc.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr G.

elen 11 oktober 1920 åt en kommitté att utarbeta en plan för en, så långt det

kunde befinnas lämpligt, enhetlig organisation av den svenska olycksfalls-,

pensions- oell sjukförsäkringen. Till denna kommitté överlämnades även vissa

andra frågor, som tidigare liänskjutits till pensionsstyrelsen för utredning.

Kommittén blev emellertid upplöst utan att hava slutfört sitt uppdrag.

Den 19 februari 1925 avlämnade statens bes parm g skommitté betänkande

nied utredning oell förslag angående socialförsäkringens organisation. Däri

behandlades såväl olycksfalls- och sjukförsäkringarna som pensionsförsäkringen.

I betänkandet föreslogs beträffande sistnämnda gren av socialförsäkringen

ett flertal betydelsefulla förändringar. Bland de viktigaste av dessa var

förslaget att i högre grad lägga huvudvikten i försäkringen på avgiftspensioneringen

och därigenom minska pensionstilläggens betydelse. Med hänsyn härtill

föreslogs en avsevärd höjning av pensionsavgifterna och förordades vissa

bestämmelser, ägnade att medföra lägre pensionstillägg. Genom den betydande

höjningen i pensionsavgifterna skulle de försäkrade på dyrare orter — där de

högre inkomstklasserna företrädesvis vore att finna — erhålla en pension, som

åtminstone i regel anslöte sig till de högre levnadskostnaderna. Örn en förhöjning

av avgifterna komme till stånd, borde enligt kommitténs mening en fullständig

omläggning ske_ av uppbördssystemet. Tillika borde i viss utsträckning

försäkringsböcker införas. I syfte att förbättra pensionen för kvinnor,

som vore eller varit gifta, hemställde kommittén, att avgift skulle påföras man

och hustru vardera för hälften av makarnas sammanlagda årsinkomst. Vidare

borde_ändring ske beträffande kommunernas bidrag till kostnaderna för pensionstillägg

och understöd på det sätt, att primärkommunerna skulle svara för

en tredjedel av nämnda kostnader och samtidigt landstingen befrias från skyldighet

att gälda någon del av nämnda utgifter. Vidare föreslogos bestämmelser

angående en mera individuell och effektiv behandling av pensionsförsäkringsärendena

samt angående samverkan mellan å ena sidan pensionsförsäkringens

organ och å andra sidan sjukkassor och fattigvårdsmyndigheter. Därjämte

ifrågasattes viktiga organisatoriska förändringar såväl i fråga örn pensionsstyrelsen

som beträffande de lokala pensionsförsäkringsorganen. I samband

därmed uttalades, att. möjlighet borde finnas att tvångsvis förena smärre

kommuner till större pensionsdistrikt. — Sedan yttranden över besparingskommitténs

betänkande inhämtats från myndigheter och enskilda sammanslutningar,

utarbetades pa grundval av detsamma förslag till omorganisation av

olycksfalls- och sjukförsäkringarna, vilka förslag som bekant icke vunno riksdagens

bifall. De i betänkandet föreslagna ändringarna beträffande pensionsförsäkringen

hava däremot icke upptagits till fortsatt behandling.

Frågan örn en genomgripande omgestaltning av pensionsförsäkringen har

nu ater upptagits av riksdagen, som i skrivelse den 16 maj 1928, nr 206, hemställt,

att Kungl. Majit täcktes låta verkställa utredning snarast möjligt rörande

revision av lagen örn allmän pensionsförsäkring och för riksdagen framlägga

de förslag, vartill utredningen kunde föranleda. Såsom utredningens

huvuduppgift har riksdagen framhållit att, i ljuset av den samlade erfarenhet,

som vunnits under de år pensionsförsäkringen varit i kraft, undersöka, i vilka

avseenden pensionsförsäkringslagen borde underkastas ändringar för att såväl

ur landets som individens synpunkt på bästa möjliga sätt tillgodose berörda

lagstiftnmgssyfte. Därvid syntes uppmärksamhet särskilt böra ägnas

a t bland annat frågan rörande storleken av de pensioner, som med hänsyn till

olika orters växlande levnadsomkostnader kunde anses såsom erforderliga för

en nödtorftig försörjning samt åt det likaledes betydelsefulla spörsmålet, i vad

man möjlighet kunde anses föreligga för att under pensionsförsäkringens form

® Pa ann_at sätt säkerställa dessa pensionsbelopp. I samband därmed förordades

en ingående prövning av fragan, huruvida folkpensioneringen borde

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 6.

o

uppbyggas efter gängse försäkringstekniska principer nied åtföljande fondering

av avgifterna eller huruvida något annat system helt eller delvis borde

ersätta detta. En annan grupp av frågor, varåt uppmärksamhet borde ägnas,

vore de organisatoriska problemen och då i främsta rummet de, som avsåge den

lokala kontrollen.

Efter att hava erinrat, att ett flertal beröringspunkter förefunnes mellan

de olika socialförsäkringsgrenarna och särskilt mellan pensions- och sjukförsäkringarna,

har riksdagen framhållit, att utredningen på grund därav sannolikt

komme att giva vid handen, att vissa spörsmål rörande pensionsförsäkringens

utformning icke kunde definitivt lösas, förrän sjukförsäkringsfrågan

erhållit en slutgiltig lösning. Det förhållandet, att så ännu icke skett, hade

dock icke ansetts utgöra tillräckligt skäl för ett ytterligare uppskov av den

förordade utredningen, vilken syntes, i den mån detta vore möjligt, böra utföras

under hänsynstagande till de övriga grenarna av socialförsäkringen. Därvid

syntes såvitt möjligt böra tillses, att å ena sidan behovet av ett effektivt

samarbete mellan socialförsäkringens olika grenar tillgodosåges och å andra

sidan en klar avgränsning erhölles mellan socialförsäkringens olika områden

och i görligaste mån även mellan socialförsäkringen å ena sidan och övrig försäkringsverksamhet

å den andra.

Utom de förhållanden, som sålunda berörts och som enligt riksdagens uppfattning

vore av den art, att de gjorde en ingående revision av pensionsförsäkringen

erforderlig, tillkomme även vissa frågor, som syntes böra omfattas av

den föreslagna utredningen. Bland nämnda spörsmål märktes frågan angående

viss utvidgning av området för den så kallade fria inkomsten, det enligt

riksdagens uppfattning behjärtansvärda kravet på ändring i grunderna för

fördelningen av avgiftspensionerna mellan äkta makar samt spörsmålet örn

utvidgning av kretsen av invalider, som borde komma i åtnjutande av de genom

1921 års lagändring förbättrade villkoren.

Bland de framställningar, som avse partiella reformer inom den nuvarande

pensionsförsäkringens ram, märkes främst pensionsstyrelgens skrivelse den

21 januari 1924 med förslag till vissa ändringar av bestämmelserna om påföring,

uppbörd och redovisning av pensionsavgifter. I den del förslaget avsåg

föreskrifter om viss sluttid för den kommunala uppbörden av grundavgifterna

och avlämnande av restlängd över sådana avgifter ledde detsamma år

1925 till lagstiftning. Över förslaget i övrigt hava yttranden inhämtats från

åtskilliga myndigheter, men förslaget har i denna del icke upptagits till slutlig

prövning. I visst samband med nämnda förslag står en av föreningen

Sveriges städers kronouppbördstjänstemän den 31 augusti 1927 gjord framställning

om ändringar i pensionsförsäkringslagen avseende prövningsnämnds

befattning med åsättande av tilläggsavgift. Över framställningen avgavs

yttrande av pensionsstyrelsen.

Frågan om uppbörd av tilläggsavgifter har även berörts i en skrivelse från

riksräkenskapsverket den 5 februari 1926, däri ämbetsverket hemställt örn

sådan ändring i 15 § pensionsförsäkringslagen, att den där stadgade tiden för

erläggande av tilläggsavgift måtte utsträckas till åtta månader efter utgången

av det år, under vilket avgiften blivit påförd. Tillika har riksräkenskapsverket

framhållit önskvärdheten av att försäkringsböcker infördes. Jämväl över

denna skrivelse avgavs utlåtande av pensionsstyrelsen.

En utvidgning av pensionsförsäkringen i syfte att bereda understöd åt obcmedlade

eller mindre bemedlade personer, vilka hava omyndiga barn att försörja,

har föreslagits i två av 1924 års riksdag avlåtna skrivelser. I skrivelse

den 6 maj 1924, nr 134, anhöll sålunda riksdagen, att Kungl. Majit täcktes

låta verkställa utredning, huruvida icke pensionstillägg för barn kunde i en

eller annan form utgå även till änka efter enligt pensionsförsäkringslagen

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 6.

pensionsberättigad man, samt därefter för riksdagen framlägga det förslag,

vartill utredningen kunde föranleda. Vidare hemställde riksdagen i skrivelse

den 31 maj 1924, nr 245, örn utredning, på vad sätt och efter vilka grunder

understöd utan fattigvårds karaktär kunde beredas änkor, vilka vore i behov

därav för sina barns uppfostran, samt örn framläggande för riksdagen av de

förslag, till vilka utredningen kunde giva anledning. Sedan yttrande över

riksdagens skrivelser avgivits av pensionsstyrelsen, anbefallde Kungl. Majit

genom beslut den 15 januari 1926 styrelsen att verkställa utredning rörande

möjligheten att i samband med ifrågasatta ändringar av avgiftspensionsförsäkringen

bereda understöd åt obemedlade eller mindre bemedlade personer,

vilka hade minderåriga barn att försörja, vid vilken utredning såväl understödslinjen

som försäkringslinjen borde komma under övervägande, ävensom

att inkomma med omförmälda utredning jämte de förslag, till vilka densamma

kunde föranleda. Detta uppdrag har icke slutligen fullgjorts.

Besparingskommittén har i sitt förenämnda betänkande bland annat föreslagit

borttagande av den för vissa tjänsteinnehavare gällande friheten från skyldighet

att erlägga pensionsavgift till den allmänna pensionsförsäkringen. På

grundval av betänkandet i denna del har inom socialdepartementet utarbetats

en promemoria rörande olika möjligheter för ordnande av förhållandet mellan

pensionsförsäkringen och tjänstepensioneringen. Över denna promemoria inhämtades

yttranden från åtskilliga tjänstemannaorganisationer och pensionskassor.

I samband härmed bör beaktas en av styrelsen för Sveriges kommunalanställdes

pensionskassa — understödsförening — den 28 mars 1925 gjord

framställning örn sådan ändring av lagen örn allmän pensionsförsäkring, att

möjlighet öppnades för i kassan försäkrade kommunaltjänstemän att erhålla

befrielse från avgifter till den allmänna pensionsförsäkringen, över vilken framställning

yttrande avgivits av pensionsstyrelsen.

Spörsmålet örn den av pensionsstyrelsen bedrivna sjukvårdande verksami .ten

har behandlats av skattebetalarnas förening, som i skrivelse den 24 november

1926 hemställt, att Kungl. Majit måtte föranstalta örn en fullt opartisk och

allsidig undersökning av nämnda verksamhet, över framställningen avgav

pensionsstyrelsen utlåtande.

Nyssnämnda förening har även i skrivelse den 14 december 1926 anhållit,

att Kungl. Maj :t ville, snarast möjligt och i varje fall före en eventuell reformering

av den allmänna pensionsförsäkringen, föranstalta örn utredning rörande

möjligheten att så ändra de tekniska grunderna för nämnda försäkring, att

omfattningen av den därmed förbundna fonderingen i väsentlig mån inskränktes.

Jämväl över berörda framställning har pensionsstyrelsen hörts. Vidare har

styrelsen för svenska livförsäkringsbolags direktörsförening i skrivelse den 12

oktober 1927 •— med instämmande i nyssnämnda framställning -— hemställt,

att Kungl. Maj :t ville föranstalta om grundlig och allsidig förnyad utredning

rörande den allmänna pensionsförsäkringen med särskilt beaktande av fondbildningsf

rågan.

Med skrivelse den 31 december 1926 har kvinnoföreningarnas arbetsutskott

såsom företrädare för ett flertal kvinnoföreningar överlämnat ett stort antal

resolutioner, i vilka yrkats sådan ändring i pensionsförsäkringslagen, att samma

beräkningsgrunder bleve gällande för mäns och för kvinnors avgiftspensioner

samt att tilläggsavgift för äkta makar komme att grundas på hälften av den

gemensamma inkomsten och påföras man och hustru med lika belopp.

I anledning av två inom riksdagen väckta motioner, i vilka hemställts örn

utredning, i den ena, huruvida och i vilken omfattning understöd från donationer,

välgörenhetsfonder och dylikt, som stöde under kommunal myndighets förvaltning

och av sådan utdelades, icke måtte medräknas som inkomst vid bestämmandet

av pensionstillägg och understöd enligt pensionsförsäkringslagen, och

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 6.

5

i den andra, i vilken omfattning gratialer eller pensioner i naturaprodukter eller

kontanter till arbetare från arbetsgivare icke måtte medräknas som inkomst vid

bestämmandet av pensionstillägg, har riksdagen i skrivelse den 18 mars 1927,

nr 83, anhållit, att Kungl. Maj :t, under förutsättning att en revision av allmän

omfattning av pensionsförsäkringen komme till stånd, måtte i samband

därmed låta de frågor, som berördes i motionerna, bliva föremål för en allsidig

utredning ävensom för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen

kunde föranleda.

Vid behandling inom pensionsstyrelsen den 19 januari 1928 av fråga om viss

ändring beträffande den av styrelsen bedrivna, på frivilliga avgifter grundade

försäkringen hava två ledamöter av styrelsen i avgiven reservation uttalat, att

en utredning syntes böra komma till stånd rörande de med denna försäkring

förenade förmåner, som ansetts bereda nämnda försäkring en särskilt gynnad

ställning framför den av enskilda försäkringsanstalter drivna rörelsen. Härvid

avsågs det förhållandet, att statsbidrag utginge å varje avgift, som erlades till

den frivilliga försäkringen intill visst belopp, att förvaltningen av försäkringen

bestredes uteslutande av statsmedel samt att ur denna försäkring utgående

pension räknades såsom inkomst vid beräkning av pensionstillägg endast i den

mån pensionsbeloppet överstege 300 kronor. Vid den sålunda ifrågasatta utredningen

borde även spörsmålet om användandet av överskottsmedlen å den

frivilliga försäkringen upptagas till prövning. I utlåtande den 17 februari

1928 har försäkring sinspektionen anslutit sig till nämnda reservation och alltså

förordat, att en utredning av omförmälda spörsmål snarast möjligt företoges.

Under åberopande av nämnda reservation har även svenska livförsäkringsbolag^''direktör

sf öreni n g i skrivelse den 16 februari 1928 hemställt, att Kungl.

Majit måtte oberoende av en blivande revision av pensionsförsäkringen i dess

helhet redan nu föranstalta örn en fullständig utredning beträffande den av

pen.donsstyrelsen bedrivna frivilliga försäkringen. Till detta uttalande har

svenska försäkringsföreningens sakkunnigenämnd i uttalande den 17 februari

1928 anslutit sig.

Slutligen må erinras, att föreningen Norden i en den 10 oktober 1922 inkommen

skrivelse hemställt om övervägande, huruvida inom de grenar av socialförsäkringen,

som avsåge underhåll vid ålderdom och invaliditet, kunde

genomföras likställighet mellan undersåtar i Sverige, Norge och Danmark. I

utlåtande över nämnda framställning underströk pensionsstyrelsen önskvärdheten

av att en utredning komme till stånd rörande ömsesidighet på socialförsäkringens

område mellan Sverige och vissa andra länder, särskilt sådana, där

— såsom exempelvis i våra närmaste grannländer ■— ett stort antal svenska

medborgare vore mera fast bosatta.

Av den nu lämnade redogörelsen framgår, att från olika håll föreslagits utredning

antingen rörande den allmänna pensionsförsäkringen i dess helhet eller

beträffande särskilda till densamma rörande frågor. Dessa framställningar

synas mig giva vid handen, att med en dylik utredning icke längre bör anstå.

Den erfarenhet, som vunnits sedan den nu gällande pensionsförsäkringen trädde

i kraft, giver vid handen, att nämnda försäkring trots de ändringar däri,

som vid olika tillfällen genomförts, är behäftad med vissa brister. Dessa

brister torde icke kunna undanröjas utan en föregående fullständig utredning

rörande pensionsförsäkringsfrågan i hela dess vidd. Även de med försäkringen

förenade, växande kostnaderna för det allmänna synas motivera en undersökning

beträffande försäkringens grunder och de med densamma förenade organisatoriska

problemen.

Huvudsyftet med den sålunda förordade utredningen synes, såsom riksdagen

framhållit, böra vara att med den erfarenhet, som vunnits under pensions
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 6.

försäkringens tillämpning, undersöka, i vilka avseenden nu gällande lag i ämnet

bör underkastas ändringar för att kunna på bästa möjliga sätt tillgodose

denna lagstiftnings syfte.

Härvid måste beaktas ej blott den enskildes intresse att erhålla effektiv

hjälp vid ålderdom eller invaliditet utan även samhällets intresse att de bördor,

som i detta syfte påläggas det allmänna, stå i rimligt förhållande till de resultat,

som ernås. Ett tillgodoseende av förstnämnda intresse torde förutsätta

undersökning, huruvida pensionsbeloppen böra göras beroende av levnadskostnaderna

å olika orter. Med hänsyn till samhällets intresse är det nödvändigt,

att ställning tages till frågan, huruvida huvudvikten vid försäkringen skall

läggas på bidrag från de försäkrade eller från det allmänna. I detta hänseende

bör särskilt beaktas önskvärdheten av att det allmännas understöd såvitt

möjligt får karaktären av hjälp till självhjälp. Ett avgörande härutinnan

torde ej kunna träffas utan en undersökning rörande folkpensioneringens verkan

i psykologiskt avseende och framför allt dess betydelse för de enskildas intresse

att själva sörja för sin ålderdom. Härmed sammanhänger i viss mån

frågan, huruvida den gällande pensionsförsäkringen öppnar möjligheter för

mindre nogräknade element att genom oriktiga uppgifter eller på annat sätt

tillskansa sig oberättigade fördelar.

Undersökas bör även spörsmålet huruvida skyldighet bör åläggas arbetsgivare

att i någon form bidraga till försäkring av hos deni anställda personer.

Tillika bör utredas, örn och efter vilka grunder det allmännas kostnader böra

fördelas mellan staten och kommunerna, därvid alltid måste förutsättas, att

primärkommunerna i icke allt för ringa grad göras direkt intresserade i försäkringens

handhavande.

Riksdagen har även förordat prövning, huruvida pensioneringen bör uppbyggas

efter gängse försäkringstekniska grunder med åtföljande fondering av avgifterna

eller huruvida något annat system helt eller delvis bör komma till

användning. Jämväl denna viktiga fråga synes böra bliva föremål för undersökning.

En utredning angående pensionsförsäkringen bör naturligen omfatta även

dithörande betydelsefulla organisatoriska problem. Jag avser då icke blott frågan

örn pensionsstyrelsens organisation — särskilt spörsmålen örn handläggningen

av pensionsärendena, bokföringen av pensionsavgifter samt lämpligaste

formen för fondförvaltningens ordnande — utan framför allt frågan örn de

lokala pensionsorganen. Ur såväl samhällets som de enskildas intresse torde

det vara nödvändigt, att de lokala organen erhålla en sammansättning, som

möjliggör en på ingående kännedom örn de sökandes förhållanden grundad

handläggning av pensionsärendena och en effektiv kontroll att försäkringen

icke missbrukas. Sannolikt är, att ett tillfredsställande resultat i detta hänseende

icke kan vinnas utan en väsentlig utvidgning av pensionsdistrikten. I

samband med dessa frågor bör även beaktas önskvärdheten av att pensionsansökningarna

kunna avgöras med mindre tidsutdräkt samt att en lämpligare besvärsordning

än den nuvarande införes. Det bör även undersökas, huruvida de

lokala pensionsorganen böra erhålla sådan organisation, att de kunna tjänstgöra

såsom organ jämväl för andra grenar av socialförsäkringen och eventuellt

även för statens direkta hjälpverksamhet. Samtidigt bör utredning verkställas

rörande andra former för samverkan mellan pensionsförsäkring och fattigvård.

Den nu förordnade utredningen bör icke utgöra något hinder för upptagande

till behandling av frågan örn en reform i den ena eller andra riktningen av vår

nuvarande sociala sjukförsäkring. På vilka principer en sådan reform än må

grundas, måste sambandet mellan nämnda verksamhet och pensionsförsäkringen

i nu förevarande utredning särskilt beaktas. På sätt riksdagen framhål
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 6.

7

lif,, böra således tillgodoses å eini sidan behovet av effektivt samarbete mellan

socialförsäkringens olika grenar och å andra sidan önskemålet att erhålla en

klar avgränsning såväl mellan dessa grenar inbördes som i möjligaste mån

mellan socialförsäkringen och annan försäkringsverksamhet.

Redan vid pensionsförsäkringslagens antagande uttalades, att det föreslagna

debiterings- och uppbördssystemet med ganska stor sannolikhet kunde förutses

komma att i tillämpningen visa brister och ofullständigheter. Detta antagande

har i viss mån besannats, och det synes uppenbart, att åtskilliga ändringar

måste vidtagas beträffande påföring, uppbörd och redovisning av pensionsavgifter.

Därest en höjning kommer att ske av nämnda avgifter blir en omläggning^

av uppbördsväsendet än mera påkallad. Tydligen kan emellertid

denna fråga icke lösas utan samband med spörsmålet örn en reform av uppbörden

av skatter och andra allmänna avgifter. Jag erinrar därom att Kungl.

Maj:t den 23 maj 1924 uppdragit åt särskilda sakkunniga att inom finansdepartementet

verkställa utredning angående åtgärder till åvägabringande av

en rationell skatteuppbörd. De sakkunniga hava meddelat, att deras betänkande

arnt oges kunna avlämnas under år 1928. Vid den nu föreslagna pensionsutredningen

bör behörig hänsyn tagas till de bestämmelser om uppbördsväsendet,

som salunda kunna komma att framläggas.

Vad angår de mera speciella frågorna inom pensionsförsäkringen torde lösningen

av desamma i viss mån bliva beroende av de grunder, på vilka folkpensioneringen

kommer att byggas. Vid utredningen böra givetvis de uppslag

komma under övervägande, som enligt vad jag tidigare berört framkommit från

olika hall. Jag vill här endast erinra örn några av dessa.

Med frågan örn pensionstilläggens storlek sammanhänger nära problemet om

fastställande av den inkomst, som skall läggas till grund vid beräknande av

pensionstillägg. Rörande detta ämne föreligga flera ändringsförslag. Särskilt

bör i detta hänseende utredning verkställas, om och i vilken utsträckning

vid pensionstilläggs bestämmande hänsyn bör tagas till pensioner och

understöd av olika slag.

Ett annat spörsmål, som bör beaktas, är frågan örn fördelningen mellan äkta

makar av dem tillkommande avgiftspensioner. Undersökas bör även, liuruvida,

utöver vad nu äger rum, understöd i en eller annan form kan beredas

obemedlade eller mindre bemedlade personer med försörjningsplikt mot minderåriga

barn.

^Särskild uppmärksamhet bär ägnas åt frågan örn pensionsstyrelsens sjukvårdande

verksamhet. Härvid bör — efter utredning rörande resultatet av

denna verksamhet i såväl medicinskt som ekonomiskt hänseende — undersökas

huruvida verksamheten bör i sin nuvarande form bibehållas eller några förändringar

beträffande densamma kunna anses påkallade. Tillika bör ett klarläggande

ske av förhållandet mellan denna verksamhet och den allmänna sjukvarden

och särskilt tillses, att densamma begränsas till sådana områden, där

vårdbehovet ej bör på annat sätt tillgodoses.

Beaktas bör slutligen den av pensionsstyreisen bedrivna, på frivilliga avgifter

grundade forsäkringen. I denna del synes utredningen böra avse såväl

trugan örn denna forsaknngsgrens bibehållande som spörsmålet örn försäkringens

lämpligaste anordnande. Jag avser härvid särskilt frågorna örn statsbidrag,

örn kostnaderna för förvaltningen och örn den frivilliga pensionens inverkan

vid bestämmande av pensionstillägg. De förändringar, som nyligen

vidtagits beträffande denna försäkring, torde få anses provisoriska oell böra

icke ia hindra en allsidig undersökning beträffande dithörande frågor

Den utredning lag salunda förordar synes böra anförtros åt en särskild

kommitté. Med hänsyn till fragans vikt och arbetets omfattning torde inom

denna bora inrymmas representanter för olika politiska och sociala åskåd

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 6.

Utskottet.

ningar. Tillika torde företrädare böra finnas för kvinnornas särskilda önskemål

liksom för medicinsk sakkunskap. Vid nu angivna förhållande^synes antalet

medlemmar i kommittén kunna bestämmas till tolv. I den man det befinnes

lämpligt bör för utredningens underlättande ock koncentration detaljarbetet

överlämnas åt en eller flera subkommittéer. Utredningen bör ske under

samverkan med pensionsstyrelsen och kommittén erhålla tillgång till det material

och den erfarenhet, som samlats inom styrelsen. Arbetet bör så bedrivas,

att kommitténs betänkande må kunna avgivas senast under förra hälften av

år 1930. Hos kommittén synas lämpligen böra anställas två sekreterare, den

ene med försäkriugsteknisk erfarenhet.

Utskottet förutsätter, att ifrågavarande utredningsarbete kommer att bedrivas

med all den skyndsamhet, som förhållandena medgiva. Som utredningen

enligt givna direktiv skall omfatta pensionsförsäkringsfrågan i hela

dess vidd, synes ej lämpligt, att nu anhålla, att vissa frågor skola, såsom motionärerna

föreslå, tagas under allvarligt övervägande.

Utskottet tillåter sig därför hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 11 februari 1930.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Westman, von Sydow*, Linder, Almkvist, Sigfrid

Hansson, Frändén, Österström* och Norman;

från andra kammaren: herrar Magnusson i k a linar. Hage, Jeppsson*, Johanson

i Hallagården*, Andersson i Rasjön*, Johansson i Sollefteå, Petersson i Lerbäcksbyn*

och Sandström.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1930. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

300471

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.