Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om avskaffande eller förenkling av värnpliktsmönstringen. Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft till lagutskott hänvisade motionerna nr 258 i andra kammaren av herr Andersson i Malmö och nr 342 i samma kammare av herrar Sjöström och Ahl.

1930-02-18 · 27 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 27 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1930:9, Utlåtande i anledning av väckta motioner om avskaffande eller förenkling av värnpliktsmönstringen. Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft till lagutskott hänvisade motionerna nr 258 i andra kammaren av herr Andersson i Malmö och nr 342 i samma kammare av herrar Sjöström och Ahl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.

1

Nr 9.

Ankom till riksdagens kansli den 19 februari 1930 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om avskaffande eller förenkling

av värnpliktsmönstringen.

Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft till lagutskott

hänvisade motionerna nr 258 i andra kammaren av herr Andersson

i Malmö och nr 342 i samma kammare av herrar Sjöström och Ahl.

I den förra motionen har hemställts, att riksdagen måtte besluta anhålla hos

Kungl. Maj: t örn utredning rörande avskaffandet av mönstringsskyldigheten

för värnpliktiga eller sagda mönstrings förenkling samt att Kungl. Majit måtte

till riksdagen avgiva förslag i ärendet.

I den senare motionen har föreslagits, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj: t

hemställa, att Kungl. Maj: t ville snarast möjligt framlägga förslag till sådan

ändring i gällande bestämmelser rörande mönstringsskyldigheten, att de s. k.

höstmönstringarna avskaffas.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för berörda yrkanden, får utskottet

hänvisa till motionerna.

§ 32 i gällande värnpliktslag av den 12 juni 1925 innehåller i fråga örn

värnpliktigs mönstringsskyldighet följande bestämmelser:

1. Varje år skall mönstring, som i denna paragraf omförmäles, hållas med

värnpliktiga, med undantag av dem, som under årets lopp inskrivits eller varit

i tjänstgöring såsom värnpliktiga eller som äro inskrivna å sjömanshus och

inmönstrade till sjöfart.

2. Med värnpliktiga, utom dem, som äro inskrivna å sjömanshus och

tillhöra marinen eller flygvapnet, hålles mönstringen inom varje rullföringsområde.

För sådan mönstring är varje värnpliktig skyldig att i enlighet

med de närmare föreskrifter, Konungen meddelar, till befälet avgiva tillförlitlig

skriftlig uppgift örn bostad och yrke, den värnpliktige dock medgivet

att under tiden för mönstringen iakttaga personlig inställelse och därvid

muntligen avgiva nämnda uppgift.

3. Med värnpliktiga, som äro inskrivna å sjömanshus och tillhöra marinen

eller flygvapnet, hålles mönstringen vid sjömanshus. För sådan mönstring

är varje värnpliktig skyldig att i enlighet med de närmare föreskrifter,

Konungen meddelar, till sjömanshusombudsman avgiva tillförlitlig skriftlig

uppgift örn bostad och sysselsättning, den värnpliktige dock medgivet att

Gällande

bestämmelser

om

värnpliktsmönstring.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 9 sami. 2 avd. 5 käft. (Nr 9.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.

under tiden för mönstringen iakttaga personlig inställelse oell därvid muntligen

avgiva nämnda uppgift.

4. Kallelse till mönstring verkställes genom kungörelse, som skall uppläsas

minst två gånger i kyrkorna och offentligen anslås inom vederbörande

kommuner samt i erforderlig omfattning införas i en eller flera av ortens

tidningar.

I fråga örn mönstring innehåller gällande inskrivningsförordning av den

23 december 1925 bland annat följande stadganden:

§ 125.

Mönstring enligt § 32 värnpliktslagen avser att årligen lämna ruliföringsbefälet

tillförlitlig uppgift örn de värnpliktigas vistelseort, adress och yrke

m. m. samt örn vissa värnpliktsförhållanden i syfte att möjliggöra dels erforderliga

rättelser i stamrulla och inskrivningsböcker, dels en beräkning

av det antal värnpliktiga i olika klasser, som kan komma att inställa sig

vid mobilisering.

§ 126.

1. Mönstring hålles årligen för studenter och likställda under tiden från

och med den 15 till och med den 31 oktober samt för övriga värnpliktiga

under tiden från och med den 1 till och med den 30 november.

2. Med värnpliktiga, som tillhöra rullföringsområde, hålles mönstring i

områdets expedition; dock må inom Stockholms stadsrullföringsområde

mönstringen hållas å erforderligt antal platser.

Med värnpliktiga, som äro inskrivna å sjömanshus och tillhöra marinens

eller flygvapnets beväring, hålles mönstring å sjömanshuset.

3. Skyldiga att fullgöra mönstring äro inskrivna värnpliktiga med undantag

av

dem, som under årets lopp inskrivits, eller varit eller vid tiden för

mönstringen äro i tjänstgöring såsom värnpliktiga;

dem, som äro inskrivna å sjömanshus och vid tiden för mönstringen äro

inmönstrade till sjöfart;

dem, som med vederbörligt tillstånd avflyttat från riket; samt

dem, som tillhöra den nomadiserande lappbefolkningen.

§ 127.

1. Vid mönstring skall värnpliktig uppgiva fullständiga för- och tillnamn,

födelsetid, inskrivningsnummer, årsklass (klass), yrke eller sysselsättning,

kyrkobokföringsort och postadressen därstädes, tillfällig postadress samt det

truppslag vid hären eller den tjänst vid marinen, han är tilldelad.1

Till klass B hörande värnpliktig och manskap i reserven skola även lämna

uppgift örn det truppförband eller den station, de äro tilldelade. Å sjömanshus

inskriven värnpliktig skall jämväl lämna uppgift örn sjömanshusets

namn och hans registernummer därstädes.

Student och likställd samt sjökapten och likställd skola även lämna underrättelse

örn sedan nästföregående mönstring avlagda examina, genomgångna

utbildningskurser samt örn innehavande befattningar.

1 Genom Kungl, brev den 17 september 1927 har Kungl. Maj:t föreskrivit, att värnpliktig,

vilken tillhör beväringen och icke är att hänföra till klassen A eller B, skall vid avgivande

av mönstringsanmälan, därest han innehar gällande tillstånd (körkort) att föra automobil eller

motorcykel, därom lämna uppgift.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 9. 3

2. I mom. 1 nämnda uppgifter skola avgivas muntligen vid personlig inställelse

eller insändas skriftligen å därför avsedd mönstring sanmälan (formulär

nr 29), som, jämte vidfogad blankett till kvitto å fullgjord mönstring (formulär

nr 30), kostnadsfritt tillhandahålles å varje postanstalt.

Värnpliktig, som inställer sig personligen, skall medhava inskrivningsbok

samt, därest han är inskriven å sjömanshus, jämväl sjöfartsbok.

Vid insändande av mönstringsanmälan skall inskrivningsbok bifogas av

värnpliktig, som under aret med eller utan laga förfall uteblivit från någon

honom åliggande värnpliktstjänstgöring. Inskrivningsbok jämte mönstringsanmälan

inläggas i kuvert, som förses med rullföringsbefälhavarens (sjömanshusombudsmannens)

adress och påskrift »Mönstringsanmälan». Sådan

försändelse befordras kostnadsfritt med posten.

Uppgifter, som icke lämpligen kunna införas å blankett till mönstringsanmälan,

bifogas och insändas i kuvert enligt ovan givna anvisningar.

§ 129.

3. Har värnpliktig insänt skriftlig mönstringsanmälan, skall rullföringsbefälhavaren,

därest icke anteckning örn fullgjord mönstring blivit gjord i inskrivningsboken,

tillställa honom kvitto å fullgjord mönstring (formulär nr 30).

A kvittot införas de uppgifter, som framgå av formuläret, samt därutöver, enligt

bestämmelser, som givas i kommandoväg, andra erforderliga anteckningar.

§ 33 mom. 2 och 3 i 1925 års värnpliktslag innehåller i fråga örn adressanmälningsskyldigheten

följande bestämmelser:

2. Värnpliktig, med undantag av den, som är inskriven å sjömanshus

och tillhör marinen eller flygvapnet, skall, därest han ej är i tjänstgöring,

hålla vederbörande områdesbefäl underrättat örn sin adress.

3. Värnpliktig, som är inskriven å sjömanshus och tillhör marinen eller

flygvapnet, skall, därest han ej är i tjänstgöring eller inmönstrad till sjöfart,

hålla sjömanshusombudsmannen underrättad örn sin adress. I

I fråga om adressanmälan stadgas i 1925 års inskrivningsförordning bl. a.

följande:

§ 133.

1. Till rullföringsområde hörande värnpliktig, som icke är i tjänstgöring,

är jämlikt § 33 mom. 2 värnpliktslagen skyldig att meddela befälhavaren

för rullföringsområdet underrättelse om sin postadress, därest han vistas

under annan adress, än den han uppgivit vid inskrivning eller i § 127

denna förordning omförmäld mönstring. Sådan adressuppgift må meddelas

muntligen å vederbörlig rullföringsexpedition, varvid inskrivningsbok skall

företes, eller skriftligen enligt i inskrivningsboken lämnat formulär. Försändelse,

innehållande adressanmälan, befordras avgiftsfritt med posten.

Är sådan värnpliktig inskriven å sjömanshus, må berörda adressanmälan

göras hos sjömanshusombudsman eller, vid avmönstring, hos den, som förrättar

avmönstringen, eller, därest den värnpliktige idkar sjöfart å utländskt

fartyg, på sätt i sådant fall stadgas i § 134 för värnpliktig, tillhörande

sjörullföringsområde.

2. Det åligger sjömanshusombudsman att ofördröjligen insända av i mom.

1 ovan nämnd värnpliktig gjord adressanmälan ävensom adressuppgift för

d&llande

bestämmelser

örn

adressanmälan.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.

värnpliktig, som på- eller avmönstrat till sjöfart, till befälhavaren för det

rullföringsområde, den värnpliktige tillhör.

4. Värnpliktig, tillhörande den nomadiserande lappbefolkningen, är befriad

från adressanmälningsskyldighet.

§ 134.

1. Den skyldighet, som jämlikt § 33 mom. 3 värnpliktslagen åligger

värnpliktig, som tillhör sjörullföringsområde, att, därest han ej är i tjänstgöring

eller inmönstrad till sjöfart, hålla sjömanshusombudsmannen underrättad

örn sin adress, fullgöres genom anmälan av adress, vid avmönstringen

till den, som förrättar avmönstringen, samt vid övriga tillfällen muntligen

eller skriftligen, enligt i inskrivningsboken lämnat formulär, hos ombudsmannen

för det sjömanshus, den värnpliktige tillhör, eller hos annan sjömanshusombudsman.

Försändelse innehållande adressanmälan befordras avgiftsfritt

med posten.

Idkar sådan värnpliktig sjöfart å utländskt fartyg, skall han, för fullgörande

av honom åliggande adressanmälningsskyldighet, till sjömanshusombudsmannen

insända anmälan varje gång hans anställning å utländskt

fartyg börjar och slutar. Sådan anmälningsskyldighet må fullgöras genom

anmälan hos svensk konsul, vilken det åligger att insända densamma till

vederbörande sjömanshusombudsman.

2. I mom. 1 här ovan omförmäld adressanmälan skall av sjömanshusombudsmannen

insändas till sjörullföringsbefälhavaren. Avser anmälan

värnpliktig, som icke tillhör sjömanshuset, skall anmälan av sjömanshus - ombudsmannen ofördröjligen översändas till ombudsmannen för det sjömanshus,

den värnpliktige tillhör.

3. ---

Straube- För åsidosättande av värnpliktslagens föreskrifter örn mönstring och adressffir^nder-

anmälan innehåller nämnda lag vissa straffbestämmelser, vilka innehållas i

låten mönst-§ 41 och hava följande lydelse:

adressan- 1- Värnpliktig, som bort fullgöra i § 32 omförmäld mönstring, men

målan m. m. utan laga förfall uraktlåter detta, bote för varje gång fem kronor.

2. Värnpliktig, som utan laga förfall underlåter fullgöra vad honom

enligt § 33 mom. 2 eller 3 åligger, bote för varje gång fem kronor.

Vidare innehåller § 45 värnpliktslagen följande bestämmelser:

§ 45.

1. Över värnpliktiga, vilka utan anmält laga förfall uteblivit från inskrivningsförrättning

och icke, oaktat sin frånvaro, blivit inskrivna eller frikallade

från värnpliktens fullgörande eller som försummat avlämna i § 40 mom. 2

omnämnda handlingar eller underlåtit att fullgöra vad dem enligt § 32 och

§ 33 mom. 2 eller 3 åligger, skola förteckningar länsvis uppgöras och till

Konungens befallningshavande insändas; skolande å förteckningarna för varje

värnpliktig angivas hans bostad, där denna är känd, samt, till ledning vid

ansvars bestämmande, tillgängliga upplysningar rörande försummelsens beskaffenhet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.

Upprättande och insändande av förteckningar över försummelser mot lagbuden

i § 32 mom. 2 och § 33 mom. 2 åligger befälhavare, som förrättat

mönstringen eller hos vilken anmälan bort göras.

Upprättande av förteckningar över försummelser mot lagbuden i § 32

morn. 3 och § 33 mom. 3 åligger sjömanshusombudsman, vilken översänder

deni till sjörullföringsbefälhavaren, som, efter att hava granskat och påtecknat

desamma, insänder dem till Konungens befallningshavande.

2. Av de enligt mom. 1 inkommande förteckningar över värnpliktiga skola

särskilda utdrag, upptagande dem, vilka Konungens befallningshavande finner

sig böra påföra böter enligt § 40 eller § 41, översändas till vederbörande landsfiskaler

och magistrater, försedda med Konungens befallningshavandes resolution,

att de i utdragen upptagna böter må omedelbarligen uttagas hos de värnpliktiga,

därest de icke invända något däremot, men att, därest de vilja för

uteblivandet eller försummelsen styrka laga förfall eller eljest åberopa någon

omständighet, som kan leda till deras frikännande från bötesansvar, i vilken

händelse de äga undfå skriftlig del av resolutionen i vad dem rörer, de skola

inom trettio dagar därefter till vederbörande landsfiskal eller magistrat ingiva

de bevis, som åberopas till styrkande av deras mot böternas indrivande gjorda

invändningar, vid påföljd för uraktlåtenhet därav, att böterna utan hinder av

samma invändningar må i laga ordning uttagas. Inkommande bevis skola ofördröjligen

insändas till Konungens befallningshavande, som efter prövning av

förekommande omständigheter meddelar beslut i saken.

3. Åtnöjes värnpliktig icke med Konungens befallningshavandes beslut,

varigenom böter blivit honom slutligen påförda, äger han att inom trettio dagar

efter erhållen del av beslutet till Konungens befallningshavande ingiva sina

till Konungen ställda besvär, vilka därpå av Konungens befallningshavande

jämte eget yttrande insändas till försvarsdepartementet. Besvären må även

med posten insändas till Konungens befallningshavande. och skall i sådant fall

behörigen styrkas, att den klagande egenhändigt undertecknat besvärsskriften

eller att densamma blivit uppsatt på hans begäran eller med hans

samtycke.

I § 147 inskrivningsförordningen stadgas härjämte följande:

§ 147.

1. Det åligger Konungens befallningshavande att, sedan sex månader förflutit

från det de jämlikt § 45 mom. 1 värnpliktslagen upprättade förteckningar

inkommit, låta å särskilt för varje rullföringsområde eller sjömanshus

upprättade avskrifter av förteckningarna för varje därå uppförd värnpliktig

anteckna, om böter ej påförts honom enligt § 45 mom. 2 samma lag, eller örn

han blivit från böterna befriad samt, korteligen angivet, av vad skäl’ eller örn

bötespåföring vunnit laga kraft, varvid angives, om böterna blivit erlagda

eller förvandlade och avtjänade eller äro under indrivning eller avskrivits

eller skola avskrivas eller örn bötespåföringen ännu ej blivit slutligt avgjord,

varvid, om anledningen härtill är, att den värnpliktige ej kunnat anträffas,

detta angives. För varje å förteckningen uppförd värnpliktig, vilken anträffats,

antecknas dessutom dennes adress. Nämnda redogörelser översändas

inom sjunde månaden till befälhavarna för de rullförings-(sjörullförings-)

områden, vilka de å förteckningarna uppförda värnpliktiga tillhöra. Redogörelserna

beträffande värnpliktiga, vilka utan anmält laga förfall uteblivit

från inskrivningsförrättning inom rullföringsområde, översändas dock inom

samma tid till vederbörande inskrivningsbefälhavare, vilken efter att hava

s. 6 Kontrollera mot PDF

Historik.

1902 års

riksdag.

1905 års

riksdag.

6 Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.

infört behöriga anteckningar i inskrivningslängden överlämnar desamma till

nnderlydande rullföringsbefälhavare.

2. Sedan rullförings-(sjörullförings-)befälhavare emottagit de i mom. 1 omförmälda

redogörelser, skall han å värnpliktskorten införa på grund härav

erforderliga anteckningar. Rullföringsbefälhavare översänder därjämte till

värnpliktig, vars adress på sätt i mom. 1 angives blivit känd, de meddelanden,

varom bestämmelser givas i kommandoväg.

Enligt § 46 mom. 1 värnpliktslagen skola de jämlikt samma lag inflytande

böter under särskild titel redovisas i kronans räkenskaper och ingå till den för

beväringsmanskapet bildade invalid- och pensionsfonden. Ur denna fond beredes

understöd åt värnpliktig, som under militärtjänstgöring ådragit sig sådan skada,

att han därigenom blivit i större eller mindre mån oförmögen att försörja sig

med arbete, ävensom i vissa fall åt hans efterlevande, där skadan förorsakat

döden.

Ifrågavarande fond utgjorde vid slutet av budgetåret 1928—1929 omkring

4 miljoner kronor. I bötesmedel hade under budgetåret inlevererats omkring

108,000 kronor. I ersättning till i militärtjänst skadad personal hade från

fonden under samma tid utbetalts omkring 265,000 kronor.

Frågan örn ändrade bestämmelser beträffande de årliga mönstringarna och

de värnpliktiges adressanmälningsskyldighet har efter tillkomsten av 1885

års värnpliktslag vid åtskilliga tillfällen varit föremål för framställningar

inom riksdagen.

Enligt 1885 års värnpliktslag gällde, att mönstringsskyldig värnpliktig

skulle personligen inställa sig till mönstring. I den vid 1901 års riksdag antagna

värnpliktslagen blev visserligen den personliga mönstringen stadgad såsom

regel, men rättighet lämnades jämväl för värnpliktig att i stället avlämna

tillförlitlig uppgift örn bostad och yrke. Den i förstnämnda lag stadgade skyldigheten

för värnpliktig att därjämte vid vissa tillfällen avlämna adressanmälan

bibehölls i 1901 års lag i princip oförändrad.

Redan vid 1902 års riksdag väcktes motion, örn att bestämmelsen i § 32 i

1901 års värnpliktslag örn mönstringsskyldighet måtte upphöra att gälla. Lagutskottet

avstyrkte motionen och riksdagen biföll lagutskottets hemställan.

Sedan vid 1905 års riksdag ånyo väckts motion örn mönstringarnas avskaffande,

beslöt riksdagen en skrivelse till Kungl. Maj:t, däri riksdagen anhöll,

det täcktes Kungl. Maj: t taga under omprövning, under vilka villkor den i

§ 32 värnpliktslagen stadgade mönstringen skulle kunna upphöra, och för

riksdagen framlägga förslag till de ändringar i värnpliktslagen, som därav

kunde påkallas.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 9. 7

Uti den proposition (nr 98), som i fråga om åtskilliga ändringar i värnpliktslagen

av Kungl. Majit framlades för 1911 års riksdag, upptogs jämväl

frågan örn nedbringandet av kostnaderna för mönstringar med de värnpliktiga,

och föreslogs därvid avskaffande av de dittills förekommande mönstringsresorna

för rullföringsbefälet samt en därav föranledd omredigering av § 32

värnpliktslagen. Kungl. Maj: ts förslag blev av riksdagen godkänt. Två vid

1911 års riksdag ånyo väckta motioner örn upphörande av mönstringsskyldigheten

blevo däremot av riksdagen avslagna.

Enligt en den 13 juli 1911 utfärdad lag örn ändrad lydelse av vissa delar

av värnpliktslagen skulle de tidigare förekommande mönstringsresorna upphöra

och anmälningar för mönstring mottagas av vederbörande rullföringsbefälhavare

i rullföringsexpeditionerna. I stället för att förut den personliga inställelsen

för mönstring föreskrivits såsom regel, och lämnande, på uppgivet

sätt, av uppgift örn bostad och yrke angivits såsom alternativ, stadgades nu,

att värnpliktig skulle vara skyldig att, i enlighet med de närmare föreskrifter

Konungen meddelade, till befälet avgiva tillförlitlig uppgift örn bostad och

yrke, honom dock medgivet att under tiden för mönstringen iakttaga personlig

inställelse och därvid muntligen avgiva nämnda uppgift.

Vid 1912 års riksdag drogs frågan örn värnpliktsmönstringens avskaffande

åter under riksdagens prövning. På hemställan av lagutskottet avlät riksdagen

en skrivelse till Kungl. Maj: t, däri riksdagen anhöll, att Kungl. Maj: t täcktes

låta utreda, i vad mån och på vad sätt den i § 32 värnpliktslagen stadgade

mönstring skulle kunna borttagas och ersättas med av myndighet lämnade uppgifter,

samt för riksdagen framlägga det förslag, som av utredningen kunde

föranledas. Såsom motivering för berörda skrivelse anförde riksdagen bl. a.

följande. Så länge den personliga inställelsen till mönstringen kvarstod såsom

regel, kunde mönstringen anses hava en viss betydelse för bevarandet av sambandet

mellan den värnpliktige och de militära myndigheterna samt därför böra

bibehållas. Genom mönstringsskyldighetens fullgörande i regel medelst skriftlig

anmälan syntes mönstringen emellertid hava förlorat all betydelse i nämnda

avseende. Uppenbarligen vore det emellertid för den personliga värnkraftens

behöriga tillvaratagande, i händelse av härens eller flottans försättande på

krigsfot och även eljest för mobilisering, fortfarande av vikt, att behörig kännedom

förefunnes om de värnpliktiga, deras antal m. m. Huruvida dock med

gällande bestämmelser -—- vilka, meddelade som de vore i vitt omfattande olika

författningar och i olika sammanhang, redan ur formell synpunkt lämnade

rum för berättigad anmärkning — detta ändamål verkligen i behörig grad

vunnes, syntes icke utan skäl kunna ifrågasättas. Antalet värnpliktiga, som

försummat sin mönstringsskyldighet, vore nämligen i många delar av landet

synnerligen stort. Det vore även ett överklagat förhållande, att de skriftliga

uppgifter, som av de enskilda värnpliktiga för mönstring avlämnades, i ganska

stor omfattning ej vore tillförlitliga. Då i allt fall genom mönstringsanmäl
-

*1911 års

riksdag

Lagen den

ls/7 1911 om

ändrad lydelse

av § 32

värnpliktslagen.

1912 års

riksdag.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.

ningarna kunskap icke vunnes om vilka värnpliktiga, som på grund av ådragen

kroppsskada eller sjukdom blivit otjänstbara, förefunnes redan härutinnan

en ofullständighet, som åtminstone icke avhjälptes genom bibehållande av

mönstringsskyldigheten i dess nuvarande form. På grund härav och då vid

olika tillfällen konstaterad önskan om borttagande av mönstringsskyldigheten

tydde på, att dess betydelse för landets försvarskraft ej vore så allmänt erkänd,

som efter så många års tillämpning kunde vara att förvänta, borde mer ingående

undersökas, örn ej den behövliga kännedomen om de värnpliktigas förhållanden

kunde både effektivare och bekvämare vinnas genom någon myndighets

medverkan. I den omständigheten, att man i fråga om de anmälningar,

som vid flyttning eller vistelse utom rullföringsområde ålåge värnpliktig, kunnat

förklara skyldigheten till deras lämnande fullgjord genom uttagande och

avlämnande av flyttningsbetyg eller annan anmälan hos vederbörande civila

myndighet, funne riksdagen även ett skäl för antagande, att sambandet mellan

de enskilda värnpliktiga och militärbefälet jämväl i det avseende, varom nu

vore fråga, skulle kunna till fördel förmedlas genom samma eller annan civil

myndighet.

Yttranden Över riksdagens nyssnämnda skrivelse inhämtades yttrande från samtliga

gens skrivelse arméfördelnings- och likställda chefer samt inskrivnings- och rullföringsbefäl
år

1912. havare ävensom från Överståthållarämbetet och samtliga Kungl. Maj: ts befallningshavande,

vilka sistnämnda myndigheter före yttrandenas avgivande

hört vederbörande kontraktsprostar och häradsskrivare samt mantalsskrivnings

förrättare i stad.

Av de sålunda infordrade yttrandena framgår, att 8 arméfördelningschefer,

militärbefälhavaren på Gotland, 10 inskrivnings- och 4 rullföringsbefälhavare

förordade återgång till den personliga mönstringsskyldigheten, under det att

3 arméfördelningschefer, 12 inskrivnings- och 30 rullföringsbefälhavare uttalade

sig för bibehållande av mönstringsskyldigheten i huvudsakligen nuvarande

former, 2 inskrivnings- och 15 rullföringsbefälhavare föresloge avskaffande

av mönstringsskyldigheten, under det att 2 rullföringsbefälhavare icke

intoge någon bestämd ståndpunkt i frågan samt 2 inskrivningsbefälhavare hade

en något svävande ståndpunkt, i det den ene syntes önska mönstringsskyldighetes

bibehållande och den andre densammas avskaffande. Av de i ärendet

hörda civila myndigheterna förordade 1 Kungl. Maj: ts befallningshavande, 4

kontraktsprostar och 3 mantalsskrivningsförrättare (magistrater däribland inräknade)

ett återgående till den personliga mönstringsskyldigheten, 13 Kungl.

Maj: ts befallningshavande, Överståthållarämbetet, 89 kontraktsprostar och 62

mantalsskrivningsförrättare bibehållande av nämnda skyldighet i huvudsakligen

nuvarande form, 8 Kungl. Maj: ts befallningshavande, 57 kontraktsprostar

och 66 mantalsskrivningsförrättare mönstringsskyldighetens upphävande.

2 Kungl. Maj: ts befallningshavande, 14 kontraktsprostar och 64 mantalsskrivningsförrättare

intoge icke någon bestämd ståndpunkt i frågan. 25 kontraktsprostar

och 15 mantalsskrivningsförrättare hyste en svävande uppfattning i

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.

9

frågan, därav dock 16 av de förra och 12 av de senare myndigheterna syntes

luta åt bibehållande av mönstringsskyldigheten samt de återstående åt avskaffande

av nämnda skyldighet.

De myndigheter, som ansågo, att mönstringsskyldigheten för de värnpliktiga

skulle kunna upphöra, föreslogo i allmänhet, att erforderliga uppgifter skulle

kunna erhållas genom medverkan av präster, mantalsskrivningsförrättare,

polismyndigheten, husvärdar m. fl.

I de av kontraktsprostarna avgivna yttrandena framhölls särskilt, att pastor

icke kunde, utöver vad redan skedde genom s. k. anmälningslistorna, lämna

upplysning örn de värnpliktigas vistelseorter och övriga värnpliktsförhållanden.

Redan nu vore hans möjligheter härutinnan ganska små. Önskvärt vore,

i synnerhet om mönstringsskyldigheten avskaffades, att den värnpliktige även

ålades skyldighet att för pastor anmäla förändrad adress inom församlingen.

Pastor kände icke och hade icke möjlighet att känna de värnpliktigas eventuella

otjänstbarliet. Prästerskapet vore redan nu över hövan betungat av skrivgöromål,

som icke gåve skälig tid över åt utövandet av deras egentliga kall. Skulle

pastor åläggas hålla reda på de värnpliktigas förhållanden, utöver vad nu

skedde, skulle han bliva nödtvungen att ofta resa omkring i de olika orterna

och personligen förskaffa sig upplysningar.

Vissa av de hörda kontraktsprostarna ansågo fullgörandet av pastors nuvarande

skyldigheter med anmälningslista vara tillräckligt för att göra mönstringarna

överflödiga, i synnerhet om de värnpliktiga genom skärpta straffbestämmelser

tillhölies fullgöra sina skyldigheter i anmälningsavseende och

dessa utsträcktes att gälla även ändrad adress inom samma församling.

Uti de av häradsskrivare och övriga mantalsskrivningsförrättare samt magistrater

avgivna yttrandena framhölls huvudsakligen, att ingen myndighet

vore i bättre tillfälle än prästerskapet att lämna de uppgifter, som skulle erfordras,

örn mönstringsanmälningarna borttoges. Mantalsskrivningsförrättarna

borde i allt fall icke åläggas att lämna dylika uppgifter, enär de upplysningar,

dessa kunde lämna rörande de värnpliktiga, måste helt och hållet grunda sig

på de uppgifter, som ifrågavarande tjänstemän erhölle av prästerskapet. Det

vöre alltså en onödig omväg att härför anlita mantalsskrivningsförrättarna.

I det förslag till värnpliktslag, som framlades vid 1914 års senare riksdag,

hade bestämmelserna örn mönstring och adressanmälan upptagits i oförändrat

skick. Efter att hava redogjort för riksdagens skrivelse i ämnet år 1912 meddelade

föredragande departementschefen, att den av riksdagen begärda ganska

omfattande utredningen icke hunnit slutföras. Han hemställde därför, att i

avbidan härpå gällande föreskrifter i ämnet bibehölles oförändrade.

Någon motion förekom icke i ämnet; och propositionen blev i nu berörda

del av riksdagen bifallen.

I överensstämmelse med riksdagens beslut infördes i värnpliktslagen den

17 september 1914 i fråga om värnpliktsmönstring och adressanmälan enahanda

bestämmelser, som upptagits i förut gällande värnpliktslag.

lvu drs

senare

riksdag.

1914 drs

’ärnpliktslag

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.

1917 års

värnpliktskommission.

Den av riksdagen år 1912 begärda utredningen verkställdes av särskilda

sakkunniga (1917 års värnpliktskommission). Dessa sakkunniga, herrar friherre

11. Marks von Wurtemberg, Ericsson i Vallsta, Thorsson, Nilsson i Skottlandshus

och Åkerman, anförde i sitt den 27 december 1917 avgivna betänkande

i föreliggande frågor, bland annat, följande:

Mönstringens egentliga natur och innebörd vore, att man därmed ville

kontrollera inskrivningsböckernas riktighet och stamrullan över de värnpliktiga.

Fel, som med nödvändighet måste uppstå i denna rulla, avhjälptes

till största delen vid mönstringen. Borttoges denna, skulle rullans tillförlitlighet

försvinna och dess användbarhet vid mobilisering på det betänkligaste

äventyras. Huvudändamålet med mönstringen kunde sägas vara att

årligen en gång lämna rullföringsmyndigheterna tillförlitlig uppgift örn de

värnpliktigas vistelseort, adress och yrke samt örn deras övriga vämpliktsförhållanden

(t. ex. tjänstbarhet dels i och för sig, dels ock i fråga örn

speciella egenskaper och färdigheter, lämplighet för olika tjänst o. s. v., beroende

på förändrat yrke, minskad arbetsförmåga, inträffat kroppsligt lyte och

dylikt), att hålla nämnda myndigheter underkunniga örn, huruvida den värnpliktige

själv hade reda på sina vämpliktsförhållanden, så att rättelse i motsatt

fall kunde äga rum, samt att klargöra, huru många av ett rullföringsområde

tillhörande värnpliktiga av olika klasser kunde beräknas vid mobilisering.

En del av de i ärendet hörda myndigheterna hade förordat ett återinförande

av den personliga mönstringsskyldigheten såsom obligatorisk, eventuellt

med frikallande av en eller annan klass av värnpliktiga från personlig

inställelse. En sådan skärpning av mönstringsplikten ansåge kommissionen

icke kunna ifrågakomma, liksom kommissionen å andra sidan icke

ville tillstyrka ett borttagande av den åt värnpliktig, som så önskade, medgivna

rättigheten att iakttaga personlig inställelse vid mönstring. En genom

kommissionens försorg infordrad statistik beträffande utfallet av mönstringarna

år 1916 utvisade, att de värnpliktiga fortfarande i mycket stor utsträckning

begagnade sig av mönstring medelst personlig inställelse. Kommissionen

ansåge denna rättighet så mycket mindre böra förmenas dem, som mönstring

med personlig inställelse givetvis vore den ur militär synpunkt mest

önskvärda formen för mönstring.

I fråga örn det andra i värnpliktslagen angivna sättet för fullgörande av

mönstring, eller insändande av mönstringsanmälan, ansåge värnpliktskommissionen,

i likhet med flertalet av de i ärendet hörda myndigheterna, den till

stöd för riksdagens uttalande i ämnet liggande uppfattningen — nämligen

att då prästerskapet vore skyldigt att lämna uppgifter örn de i kyrkobokföringsområdet

in- och utflyttade samt örn dödsfall, detsamma lätteligen

skulle kunna lämna även mönstringsuppgifter bättre och mera fullständiga,

än som skedde under nuvarande förhållanden — icke vara med rätta förhållandet

överensstämmande. Den kontrollåtgärd, som läge uti prästerskapets

(rotemännens i Stockholm) månatliga anmälningslistor till områdesbefälet,

vore icke tillfyllest för en effektiv kontroll av stamrullorna över de värnpliktiga.

Skulle förandet av rullorna grundas allenast på dessa anmälningslistor,

komme desamma att bliva i hög grad ofullständiga och vilseledande. Även

om prästerskapet skulle kunna åläggas att meddela underrättelser rörande de

värnpliktigas bostad och sysselsättning, så kunde detta icke vara någon full

ersättning för mönstringen, vilken ju även måste anses vara av betydelse där
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.

11

utinnan, alt den värnpliktige erinrades om sina skyldigheter i värnpliktshänseende.

Prästerskapet, som hade svårt att fylla de uppgifter, som redan nu

enligt värnpliktslag oell inskrivningsförordning tillkomne detsamma, torde

ännu mindre kunna motsvara den vittomfattande uppgift, man velat överlämna

åt detsamma. Av endast inskrivningsnumret visste icke pastorsämbetet,

örn den värnpliktige vore mönstringsskyldig eller ej, enär den värnpliktige

ej vore mönstringsskyldig de år, under vilka han varit i tjänstgöring.

Slutligen kunde, såsom jämväl flera av de i ärendet hörda myndigheterna

framhållit, påpekas, att prästerskapet (rotemännen), som dock numera å anmälningslistorna

till vederbörande rullföringsmyndigheter jämväl skulle upptaga

anmälda flyttningar inom församlingen eller roten, i själva verket ofta

ej heller kunde lämna nödig uppgift örn värnpliktigs bostad. De värnpliktigas

kyrkobokföringsorter borde för detsamma vara bekanta, men ingalunda

vederbörandes postadresser, som ofta ej franninge av kyrkobokföringsorterna.

Ej heller hade prästerskapet kännedom om vistelseort och postadress för de

talrika värnpliktiga, som vistades utom kyrkobokföringsorten.

Av övriga myndigheter, som skulle kunna tänkas fullgöra ifrågavarande

uppgiftsplikt i stället för de värnpliktiga, hade i främsta rummet ifrågasatts

mantalsskrivningsförrättarna. Skulle mönstringsskyldigheten för de värnpliktige

ersättas med av mantalsskrivningsförrättarna lämnade uppgifter,

måste dessa härröra från mantalslängden. Då nu denna vore upprättad med

ledning av anteckningarna i församlingsboken, insages ju lätt, att, utöver alla

de skäl, som anförts mot att prästerskapet ålades ifrågavarande skyldighet,

beträffande mantalsskrivningsförrättarna dessutom tillkomme den omständigheten,

som gjorde sistnämnda myndighet i ännu mindre grad än prästerskapet

i stånd att lämna berörda för ett effektivt försvar så viktiga uppgifter,

att desamma ledde sitt ursprung från prästerskapet och sålunda vore uppgifter

i andra hand.

Det hade även föreslagits, att åliggandet att avgiva ifrågavarande uppgifter

borde överlämnas åt polismyndighet eller kommunala myndigheter.

Dessa myndigheter förde emellertid icke några handlingar, motsvarande kyrkoböcker

eller mantalslängder, och kunde således icke utan att infordra erforderliga

uppgifter från de värnpliktiga själva befordra sådana till rullföringsmyndigheterna.

Detta sätt att lösa frågan skulle således skapa en ny mönstringsmyndighet

och endast innebära en onödig omväg, som dessutom säkerligen

komme att medföra onödig och vidlyftig skriftväxling mellan myndigheterna.

Ej heller kunde uppgifterna väntas bliva mera tillförlitliga genom

att de lämnades av civil myndighet såsom mellanhand i stället för direkt

till den militära.

Enahanda anmärkning kunde ock göras gällande beträffande varje annan

myndighet, som skulle kunna tänkas förmedla ifrågavarande uppgifter till

rullföringsmyndigheterna.

Det återstode då att utröna, huruvida ej mönstringen skulle kunna ersättas

med på något annat sätt lämnade uppgifter. Därvid hade framkastats

tanken på samarbete härutinnan mellan rullföringsmyndigheterna, å emi,

samt prästerskapet, mantalsskrivningsförrättarna, kronobetjäningen eller de

kommunala myndigheterna, å andra sidan. I sådant avseende hade föreslagits,

att ruilföringsbefälhavaren (sjömanshusombudsmannen) skulle sända

en förteckning över de för året mönstringsskyldiga värnpliktiga till någon

av dessa myndigheter, vilken därefter skulle återsända förteckningen, försedd

med de värnpliktigas senaste adress. Detta förslag folie dock på den invändningen,

att de värnpliktiga själva oell synnerligast sådana, som vistades utom

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.

kyrkobokföringsorten, vore bäst i tillfälle att lämna uppgifter om sin vistelseort

och i många fall vore de enda, som kunde göra det.

Värnpliktskommissionen hade icke kunnat finna något sätt för ernående

av ifrågavarande uppgifter rörande de värnpliktiga, som bättre och med mindre

besvär för de värnpliktiga själva än den nuvarande mönstringen tillgodusåge

såväl statens berättigade krav härutinnan som den enskildes intressen.

Att märka vore nämligen, att primäruppgifterna under alla förhållanden

måste lämnas av de värnpliktiga själva. Kommissionen ansåge det därför

vara nödvändigt att bibehålla den årliga mönstringen.

Kommissionen ville emellertid, såsom den (under namn av landstormskomrnittén)

redan uti ett den 14 december 1916 avgivet betänkande anmält, gå

ett steg längre i avseende å mönstringsskyldigheten och föreslå densammas

utsträckande till landstormen. I berörda betänkande hade kommissionen yttrat,

att det icke rått någon som helst tvekan eller meningsskiljaktighet härutinnan,

att för landstormen borde stadgas mönstrings- och adressanmälningsskyldighet

lika med den, som ålades värnpliktiga tillhörande beväringen, varjämte

kommissionen förklarat sig vara av den åsikten, att man icke borde

frånsäga sig fördelen av att för stamrullors och värnpliktssedlars vederbörliga

komplettering erhålla uppgifter direkt från de värnpliktiga själva.

Vid behandling av frågan örn lämpligheten av att bibehålla mönstringsskyldigheten

för de värnpliktiga hade värnpliktskommissionen emellertid

överlagt, huruvida icke för vinnande likafullt av de utav riksdagen angivna

syftemål den nuvarande formen för mönstring skulle kunna undergå förbättring

i något eller några avseenden. Så ansåge kommissionen det vara synnerligen

lämpligt att genomföra ett av år 1916 inom lantförsvarsdepartementet

tillkallade sakkunniga för verkställande av utredning rörande förändrad teknik

vid arbetet inom rull föringsexpediti enern a m. m. framställt förslag, att

till den nuvarande blanketten för mönstringsanmälen skulle fogas ett nytt

formulär i form av ett med mönstringsanmälan sammanhängande tjänstebrevkort,

ställt till den värnpliktige, som insänt mönstringsanmälan utan att inskrivningsbok

bifogats, och å vilket vederbörande rullförings-(sjörullförings->

befälhavare meddelade, dels för värnpliktig, som skulle hänföras till annan

klass, vilken årsklass han tillhörde, dels ock för övriga värnpliktiga, att mönstringen

fullgjorts visst år. I full analogi med vad förhållandet vöre beträffande

värnpliktig, som iakttoge personlig inställelse till mönstring eller i övrigt

vid mönstring ingåve inskrivningsbok till vederbörande mönstringsmyndighet,

nämligen att sådan värnpliktig uti sin inskrivningsbok erhölle medelst

av mönstringsbefälets namnteckning eller stämpel bestyrkt bevis, att han visst

år fullgjort sin mönstringsskyldighet, hade ovannämnda sakkunniga sålunda

föreslagit införandet av kvitto från rullföringsbefälet å fullgjord mönstring

jämväl för värnpliktig, som insänt skriftlig mönstringsanmälan, utan att inskrivningsbok

bifogats.

Såsom ett ytterligare medel att vinna bättre resultat av mönstringarna bordttruppbefälet

åläggas att i högre grad, än vad för närvarande redan vore fallet,

under de värnpliktigas första tjänstgöring noggrant undervisa dem om deras

ckyldigheter med avseende å mönstring samt vid repetitionsövning göra ytterligare

påminnelser härom. Denna undervisning borde ske i förening med övningar,

som skulle bestå uti ifyllande av anmälningsblanketter.

Otvivelaktigt innebure flera av ovan angivna förslag ökat arbete för rullföringsmyndigheterna,

men med hänsyn till att därigenom mönstringen för

de värnpliktiga verkligen skulle kunna fylla sitt ändamål, borde alla betänkligheter

att något utvidga arbetsbördan för nämnda myndigheter få vika. För

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.

13

att rullföringsmyndigheterna emellertid icke i allt för hög grad skulle betungas

vid utfärdande av de föreslagna kvittona å gjorda mönstringsanmälningar,

borde föreskrift lämnas därom, att värnpliktig skulle å kvittoblanketten

ifylla sitt namn och inskrivningsnummer samt sin postadress.

I detta sammanhang ville vämpliktskommissionen dock framhålla, att själva

organisationen av de myndigheters expeditioner, vilka nu handhade rullföring

och redovisning av de värnpliktiga, nämligen rullföringsexpeditioner och land.

stormsområdesbefälhavares expeditioner, vore bristfällig. Icke minst i samband

med det ordnande av de värnpliktigas mönstrings- och anmälningsplikt, kommissionen

föresloge, syntes emellertid en omorganisation av dessa myndigheters

arbetskrafter vara påkallad. Kommissionen förutsatte, att frågan härom

inom en nära framtid bleve föremål för utredning.

Vämpliktskommissionen hade ansett ett av 1916 års sakkunniga angående

rullföringstekniken väckt förslag, att värnpliktig skulle åläggas att omedelbart

anmäla förändring av postadress, vara att föredraga framför ett borttagande

av hela anmälningsförfarandet enligt § 33 mom. 2 a) värnpliktslagen. Ifrågavarande

lagrum borde därför undergå erforderlig ändring. I sammanhang

härmed borde för landstormsmän stadgas adressanmälningsskyldighet lika med

den, som ålades till beväringen hörande värnpliktiga.

Vid framläggande för 1918 års riksdag av förslag till vissa ändringar i

värnpliktslagen yttrade föredragande departementschefen i föreliggande frågor

följande:

Såsom vämpliktskommissionen framhållit, är huvudändamålet med mönstringen

att lämna vederbörande rullföringsmyndigheter tillförlitliga uppgifter

rörande de värnpliktigas vistelseort, adress och yrke samt örn deras vämpliktsförhållanden

i övrigt. Dylika uppgifters lämnande utgör en nödvändig förutsättning

för att mobiliseringsverket skall kunna på ett tillfredsställande sätt

fungera. Mönstringsinstitutionen utgör således ett för krigsberedskapens vidmakthållande

nödvändigt led uti en välordnad härorganisation.

Av den utav vämpliktskommissionen i ärendet verkställda utredningen torde

tydligt framgå, att något annat sätt för erhållande av de med mönstringen

avsedda uppgifter, som bättre och med mindre besvär för de värnpliktiga

själva än det nuvarande mönstringsförfarandet tillgodoser såväl statens berättigade

krav härutinnan som den enskildes intresse, icke står till buds. Vid

sådant förhållande torde, i enlighet med vad vämpliktskommissionen föreslagit,

någon ändring i det nu föreskrivna tillvägagångssättet för mönstringsuppgifternas

införskaffande icke böra vidtagas.

Erfarenheterna från såväl 1914 års landstormsmobilisering som de därefter

årligen anordnade lagstadgade landstormsövningarna hava till fullo ådagalagt

nödvändigheten av, att den för beväringen hittills stadgade mönstrings- och

adressanmälningsskyldigheten utsträckes jämväl till landstormen. Frånvaron

av varje sådan skyldighet för landstormen medför, att vederbörande landstormsrullor

äro i hög grad ofullständiga och otillförlitliga. Såväl med hänsyn

lill angelägenheten av att vid inträffande mobilisering kunna för militära ändamål

fullt tillgodogöra sig den till landstormen hörande personalen som ur

synpunkten av de lagstadgade landstormsövningarnas behöriga fullgörande

torde det vara oundgängligen erforderligt, att vederbörande militärmyndigheter

erhålla i möjligaste mån tillförlitliga uppgifter även örn landstormsmännens

vistelseort, adress, yrke och värnpliktsförhållanden. Jag finner mig därför

böra biträda värnpliktskommissionens förslag, att mönstringsskyldigheten ut
-

1918 drs

riksdag.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.

1920 år8

riksdag.

1921 års

riksdag.

sträckes att omfatta jämväl till landstormen hörande värnpliktiga. Värnpliktiga,

vilka vid den nya lagbestämmelsens ikraftträdande redan blivit överförda

till landstormen, torde dock fortfarande böra vara befriade från mönstringsskyldighet.

Av enahanda skäl, som anförts i fråga örn mönstringsskyldigheten, böra

landstormsmännen även beträffande adressanmälningsskyldighet likställas med

värnpliktiga, tillhörande beväringen. Härav betingade ändringar i värnpliktslagen

torde därför böra vidtagas.

I anledning av Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag hemställdes i en inom

andra kammaren väckt motion, att i propositionen måtte göras, bland annat,

den ändringen, att mönstrings- och adressanmälningsskyldigheten icke måtte

utsträckas till landstormsmännen.

Lagutskottet fann Kungl. Maurts förslag vara ägnat att i görligaste mån

undanröja de brister, som vidlådde då gällande värnpliktslag. Vidkommande

det motionsvis framförda yrkandet, att den för beväringen dittills stadgade

mönstrings- och anmälningsskyldigheten icke måtte utsträckas till landstormen,

fann utskottet motionen i denna del icke förtjäna avseende.

Utskottets hemställan bifölls av första kammaren, medan andra kammaren

avslog mönstringsskyldighetens utsträckande till landstormen. Efter sammanjämkning

godkände även andra kammaren utskottets förslag i denna del.

Vid 1920 års riksdag väcktes inom andra kammaren motion örn upphävande

av mönstrings- och adressanmälningsskyldigheten för land stormsmän.

Över motionen avgav första lagutskottet utlåtande, däri utskottet anförde

följande. Utskottet funne den för landstormsmän stadgade mönstrings- och

adressanmälningsskyldigheten vara av väsentlig betydelse för uppnående av

den fullständighet och tillförlitlighet i landstormsrullorna, som torde vara

erforderlig såväl vid inträffande mobilisering som för de lagstadgade landstormsövningarnas

behöriga fullgörande. Utskottet ansåge jämväl, att det skäligen

ringa besvär, som behörigt fullgörande av ovannämnda skyldighet numera

enligt de i 1914 års värnpliktslag givna bestämmelser kunde anses innebära,

icke borde föranleda upphävande av en för landstormsinstitutionens vederbörliga

utnyttjande så betydelsefull skyldighet.

Motionen avslogs härefter av riksdagen.

I det förslag till ny värnpliktslag, som förelädes 1924 års riksdag, hade bestämmelserna

örn mönstring upptagits i huvudsakligen oförändrat skick.

I fråga om adressanmälningarna föreslogos vissa ändringar.

Särskilda utskottet föreslog sådan ändring i propositionen, att mönstringsoch

adressanmälningsskyldigheten skulle avskaffas för sådana värnpliktiga,

som frikallats från värnpliktens fullgörande under fredstid. Den praktiska

nyttan därav syntes nämligen utskottet icke stå i rimligt förhållande till de

olägenheter, mönstrings- och adressanmälningarna, särskilt i betraktande av

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.

15

deli stora omfattning, nämnda värnpliktskategori komme att erhålla, skulle

vålla enskilda och myndigheter.

Propositionen om ny värnpliktslag blev emellertid, som bekant, avslagen.

Vid 1925 års riksdag framlade Kungl. Maj:t i propositionen örn ny värn- 1925 drs

pliktslag samma förslag i fråga örn värnpliktsmönstringen och adressanmäl- riksdag.

ningsskyldigheten, som förelegat vid föregående års riksdag. I propositionen

anfördes följande:

Enligt det av 1924 års försvarsutskott avgivna förslaget skulle mönstringsskyldigheten

avskaffas för sådana värnpliktiga, som frikallats från värnpliktens

fullgörande under fredstid. Då det emellertid bör förutsättas, att en inkallelse

av dylika värnpliktiga kan ifrågakomma vid krigsfara eller under

krig, har mönstringsskyldigheten för dessa värnpliktiga bibehållits i det nu

föreliggande förslaget. Av samma skäl har jämväl adressanmälningsskyldigheten

bibehållits.

Inom andra kammaren väcktes en motion, däri föreslogs, bland annat, sådan

ändring i Kungl. Maj:ts förslag, att mönstrings- och adressanmälningsskyldigheten

icke måtte omfatta värnpliktiga tillhörande landstormen.

Under åberopande av vad departementschefen anfört i denna fråga i den

ovan nämnda propositionen till 1918 års riksdag fann sig särskilda utskottet

icke kunna tillstyrka bifall till motionen. I övrigt anförde utskottet följande:

Utskottet hade kommit till den uppfattningen, att då den värnpliktige ansetts

kunna befrias från mönstringsskyldighet det år, varunder han varit i tjänstgöring,

sådan befrielse utan större olägenhet skulle kunna medgivas jämväl

beträffande det år, under vilket den värnpliktige undergått inskrivning. I berörda

syfte föreslog utskottet viss ändring i § 32. För övrigt hade utskottet

icke något att erinra mot den avfattning, förevarande paragraf erhållit i Kungl.

Maj:ts förslag.

Riksdagen godkände den av utskottet föreslagna lagändringen.

Vid 1927 års riksdag väcktes inom andra kammaren två motioner, avseende J92? drs

upphävande av eller inskränkning i värnpliktigas mönstrings- och adressan- riksdag.

mälningsskyldighet.

I sitt i ärendet avgivna utlåtande, nr 2, hemställde andra lagutskottet på

anförda skäl om avslag å motionerna. Reservation med yrkande om bifall till

motionerna anfördes av två av utskottets ledamöter. Utskottets hemställan bifölls

av riksdagen.

I en till Stockholms stadskollegium ställd, den 22 november 1928 dagtecknad iramställ
skrift

hade polismannen K. A. Lindström påkallat kollegiets uppmärksamhet i brande

föreliggande fråga och därom anfört bland annat följande: hävande av

tt i , otoi* " mons tving s
Under

november månad ahgger det den stockholmska befolkningen att man- skyldigheten

talsskriva sig. För män i värnpliktsåldern tillkommer därjämte att under samma Aler ändring

månad göra anmälan örn sin adress till rullföringsområdets expedition. Denna * *attej f°r

senare pålaga är enligt undertecknads mening en fullkomligt onödig åtgärd, all- grande.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.

denstund mantalskontoret har skyldighet, vilket även utföres, måhända dagligen,

att anmäla dit inkomna nya eller förändrade adresser till rullföringens

expedition. Då undertecknad under många år som polisman sysslat just med

ärenden av ifrågavarande slag och jag därunder blivit allt mer och mer övertygad

örn det onödiga i relaterade pålaga, och då jag icke finner någon institution

mera lämpad att föra befolkningens talan, än just stadskollegiet, tillåter

jag mig vädja till kollegiet att taga sig an denna sak och söka få till stånd

en bättre tingens ordning eller få mönstringsskyldigheten helt avskaffad. Enligt

vad undertecknad vidare funnit, torde knappast någon fråga kunna framletas,

varuti befolkningen är så enhällig örn det onödiga som just i fråga örn

mönstringsskyldigheten, vilket också finnes fullt fog för. Mantalskontoret anmäler

ju alla nya adresser till rullföringen, dock med undantag, då flyttning

sker inom kyrkoförsamling. Utvidgas skyldigheten härutinnan för mantalskontoret,

så torde bli svårt att motbevisa ett påstående, att mantalskontorets

adressuppgifter till rullföringen äro mera värdefulla än de uppgifter, som inkomma

genom den personliga mönstringen. Undertecknad har särskilt velat

påpeka detta senare, alldenstund det synes mig uppenbart, att ifrågavarande

mönstring bäst kunde ske via mantalskontoret, därest den ej helt avskaffas,

endera genom att särskild mönstringsanmälan till rullföringen bifogades eller

att i en egen kolumn ifylldes å mantalsförteckningen, att avgivaren vore mönstringsskyldig.

Det vore sedan mantalsskrivningens myndigheters sak att vidare

befordra uppgifterna till rullföringen. Nu måhända någon kan säga, att

detta skulle bli en merutgift för kommunen. Men så blir ingalunda förhållandet,

ty kostnaden för arbetet med dem, vilka försumma mönstra, blir så stor,

att enligt min mening det skulle bli billigare att utföra det arbete, jag föreslagit,

i förhållande till arbetet med indrivningen av de s. k. mönstringsfemmorna.

Och i båda fallen får staden betala kostnaden, under det att de indrivna

femmorna gå till rent statsändamål. Vidare kanske någon vill påstå, att mönstringsskyldigheten

med ty åtföljande böter är till för att åstadkomma bättre

ordning. Ingenting kan vara mera oriktigt i realiteten. Ty vi polismän träffa

inga andra än de, vilka uppgivit sin adress till mantalskontoret. Övriga,, det

vill säga de, vilka icke anmäla sig till sagda kontor, ja, dem träffa vi. ej på

och kunna ej utkräva av dem några böter. Sakförhållandena äro alltså bakvända

i detta hänseende, ty de ordentliga få plikta och de oordentliga slippa

undan. Med stöd av ovan sagda vågar jag således hemställa, att stadskollegiet

täger sig an denna befolkningens sak och söker åstadkomma förbättring i praktiskt

hänseende på sätt jag i skrivelsen skisserat.

Över framställningen avgav mantalskontoret yttrande den 14 december 1928,

vid vilket var fogad en av t. f. mantalskommissarien G. Kollberg i ärendet

avgiven så lydande promemoria:

Det ingivna förslaget innebär i huvudsak upphävandet av bestämmelsen angående

värnpliktigs skyldighet att årligen under november månad ingiva mönstringsanmälan

till befälhavare för rullföringsområde (ombudsman för sjömanshus)

och anmälningsskyldighetens ersättande av

alt. I. utvidgad skyldighet för mantalskontoret att lämna adressanmälningar

till vederbörlig militär myndighet eller

alt. II. skyldighet för mantalsskrivningsförrättare att till samma myndighet

vidarebefordra särskilda uppgifter, som elen värnpliktige skulle lämna i samband

med mantalsskrivningen.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.

17

Beträffande alternativ I.

Mantalskontoret har skyldighet att till vederbörande militärmyndighet, inskrivningsbefälhavare,

rullföringsbefälhavare eller ombudsman för sjömanshus

överlämna följande uppgifter rörande i Stockholm bokförda personer i

värnpliktsåldern.

a) Inskrivningslista (en gång årligen) över personer, som inträda i värnpliktsåldern.

b) Inflyttningskort (dagligen) å värnpliktiga, som inflytta till Stockholm

eller flytta från en församling till en annan inom Stockholm. (Kort å värnpliktiga,

som utflytta från Stockholm till församling inom landet, lämnas icke

av mantalskontoret utan av landsortsförsamlingen.)

c) Anmälningskort (en gång årligen) a värnpliktiga, som överföras till registret

över obefintliga och (dagligen) å dem, som överföras från nämnda register,

ävenså (dagligen) å dem, som avflytta till utrikes ort eller avlida.

Därjämte lämnas uppgift å namnförändringar.

Mantalskontoret lämnar däremot icke uppgifter till de militära myndigheterna

rörande flyttningar inom samma församling i Stockholm. Ett åläggande

för mantalskontoret härutinnan skulle medföra utskrivandet av c: a 20,000

kort årligen och innebära en kostnadsökning av högst 800 kronor.

Då av uttalanden att döma yrkesuppgiften å nuvarande mönstringsanmälningar

synes vara av värde för rullfönngen framhalles att uppgift rörande

den värnliktiges yrke lämnas av mantalskontoret a förutnämnda inflyttningsoch

anmälningskort, vilken uppgift mantalskontoret erhåller vid vederbörande

flyttningsanmälan. . .

Huruvida de värnpliktiga allt fortfarande inneha inskrivningsbok lär i viss

mån konstateras i samband med mönstringsanmälan. Vid ett eventuellt borttagande

av mönstringsskyldigheten kan kontroll härutinnan erhallas genom att

den värnpliktige klagges att vid varje flyttningsanmälan a mantalskontoret

förete sin värnpliktsbok och att mantalskontoret a inflyttnings- eller anmälningskorten

lämnar rullföringen uppgift i de fall värnpliktig förlorat nämnda

bok. Kontrollering av vederbörande värnpliktsnummer erhalles genom att mantalskontoret

antecknar detsamma å förutnämnda kort.

Av ovanstående torde framgå att de militära myndigheterna genom föreslagen

utökning av mantalskontorets anmälningsskyldighet erhålla fortlöpande

uppgifter rörande de värnpliktigas vistelseort, yrke och innehav av inskrivningsbok.

Huruvida mönstringsanmälningsskyldigheten för de värnpliktiga i Stockholm

kan upphävas utan att bestämmelserna för riket i övrigt ändras är jag

icke i tillfälle att bedöma. Är så förhållandet, bör mantalskontoret åtaga sig

det genom förslaget utökade arbetet.

Beträffande alternativ II.

Detta alternativ innebär en betungande ökning av mantalsskrivningsförrättarens

göromål under mantalsskrivningstiden, varför detsamma icke torde kunna

förordas.

I detta sammanhang tillåter jag mig framhålla önskvärdheten av att frågan

rörande bötesbestämmelser vid försummad flyttningsanmälan upptages till

behandling. Böter äro stipulerade för försummad mönstringsanmälan men icke

för försummad anmälningsskyldighet till mantalskontoret, vars folkbokföring

dock ligger till grund för ett flertal betydelsefulla ändamål.

Bihang till riksdagens protokoll 1980. 9 sami. 2 avd. 5 haft. (Nr 9.) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.

För egen del anförde mantalskontoret följande:

Av promemorian synes framgå att i Stockholm åtgärder kunna vidtagas för

att de militära myndigheterna skulle genom mantalskontoret erhålla uppgifter,

varigenom mönstringsanmälans bibehållande finge skäligen liten betydelse.

Emellertid torde det vara tvivelaktigt, att erforderliga uppgifter av detta slag

kunna för landet i övrigt lämnas av pastorsämbetena, och anser mantalsnämnden

det knappast kunna ifrågasättas, att endast i Stockholm skrivna personer

befrias från skyldigheten att göra ifrågavarande anmälan.

Vidare avgav Överståthållarämbetet för polisärenden yttrande den 26 februari

1929, i vilket yttrande anfördes följande:

Enligt t. f. mantalskommissarien Kollbergs P. M. skulle förslagsställarens

alternativ II, d. v. s. mönstringsanmälans upptagande i sammanhang med

mantalsskrivningen, innebära en betungande ökning av mantalsskrivningsförrättarens

göromål under mantalsskrivningstiden, varför detsamma syntes icke

kunna förordas. Mantalsnämnden har icke heller förordat en sådan anordning.

Genom tillämpning av alternativ I skulle mönstringsanmälan ersättas med

uppgifter från mantalskontoret angående värnpliktige, som flyttat, men beträffande

alla de övriga skulle efter skedd inskrivning icke lämnas några vidare

uppgifter. Den årliga mönstringens betydelse av inventering av hela personaltillgången

skulle därigenom bortfalla. Det syntes därför icke vara antagligt

att alternativ I kan befinnas tillfredsställande med hänsyn till försvarsväsendets

behov. Såsom mantalsnämnden framhållit torde det också vara tvivelaktigt,

huruvida en ordning enligt detta alternativ kan åstadkommas för

andra orter än Stockholm. Under sådana förhållanden synes det knappast vara

möjligt, att den föreliggande framställningen kan föranleda till den ändring

av värnpliktslagen, som skulle vara erforderlig för den ifrågasatta förändringens

genomförande.

Den nuvarande mönstringsskyldigheten vållar naturligtvis polisen en del

arbete beträffande värnpliktige som försumma sin skyldighet, dels för polisdomstolen

och dels för ordonnansavdelningens personal, men dessa göromål

äro icke så betungande, att det från polismyndighetens sida finnes någon anledning

att föreslå ändring av de nu gällande bestämmelserna.

Stadskollegiet överlämnade med skrivelse den 21 mars 1929 genom Överståthållarämbetet

handlingarna i ärendet till chefen för försvarsdepartementet,

därvid kollegiet förklarade, att det ansåge önskvärt, att frågan örn möjligt

löstes i den riktning, förslagsställaren tänkt sig.

I ärendet infordrade Kungl. Maj: t yttrande från chefen för generalstaben.

Denne anförde med anledning härav i skrivelse den 7 juni 1929 följande:

Kontrollen över de värnpliktiga, då de icke äro i tjänstgöring, har till ändamål

dels att lämna de militära myndigheterna erforderliga uppgifter, för att

rullor och handlingar över de värnpliktiga skola kunna användas för vissa ur

mobiliseringssynpunkt viktiga åtgärder m. m., dels att hålla nämnda myndigheter

underkunniga örn, huruvida de värnpliktiga själva hava reda på sina

värnpliktsförhållanden, så att rättelse i motsatt fall kan äga rum.

För möjliggörande av kontrollen äro de värnpliktiga ålagda vissa skyldigheter.

I Sverige åligger varje värnpliktig, med undantag av dem, som under årets

lopp inskrivits eller varit i tjänstgöring såsom värnpliktiga, eller som äro in
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.

skrivna å sjömanshus och inmönstrade till sjöfart, att årligen på hösten undergå

mönstring. Vid mönstringen skall värnpliktig uppgiva fullständiga för- och

tillnamn, födelsetid, inskrivningsnummer, årsklass (klass), yrke eller sysselsättning,

kyrkobokföringsort och postadressen därstädes, tillfällig postadress

samt vissa övriga uppgifter avseende hans värnpliktsförhållanden. Student och

likställd samt sjökapten och likställd skola även lämna underrättelse örn sedan

nästföregående mönstring avlagda examina m. m. Mönstringsskyldigheten kan

fullgöras antingen genom personlig inställelse å vederbörlig rullföringsexpedition

(sjömanshus), varvid värnpliktig skall medhava inskrivningsbok samt,

därest han är inskriven å sjömanshus, jämväl sjöfartsbok, eller ock medelst

insändande till vederbörande rullföringsbefälhavare (sjömanshusombudsman)

av skriftlig mönstringsanmälan, som kostnadsfritt tillhandahålles å varje postanstalt.

I vissa föreskrivna fall skall vid insändande av mönstringsanmälan inskrivningsbok

bifogas. Försändelse innehållande mönstringsanmälan ev. jämte

inskrivningsbok befordras kostnadsfritt med posten. Rullföringsmyndigheten

åligger att granska företedd eller insänd inskrivningsbok samt att i densamma

införa vissa erforderliga anteckningar och ändringar eller, därest mönstringsanmälan

utan bifogande av inskrivningsbok insänts, i ett särskilt kvitto å fullgjord

mönstring införa vissa upplysningar. Vid återställandet av här angivna

handlingar till de värnpliktiga erhålla dessa sålunda kännedom örn vissa för

deras värnpliktsförhållanden nödvändiga uppgifter.

För att hålla rullföringsbefälet underkunnigt om de värnpliktigas vistelseort

eller hemvist vid resa eller flyttning finnas vissa skyldigheter stadgade såväl

för civila myndigheter som för de värnpliktiga själva. Värnpliktig, som

hos vederbörande pastorsämbete, i Stockholm mantalskommissarien, _ uttager

flyttningsbetyg eller anmäler inflyttning, skall därvid förete inskrivningsbok.

Pastorsämbete, i Stockholm mantalskommissarien, åligger att i nämnda ^bok

(sedel) införa anteckning örn dagen för ut- och inflyttningen. Därjämte åligger

ifrågavarande myndigheter att upprätta inflyttningskort enligt särskilt

formulär. Kortet översändes till befälhavaren för det rullföringsområde, församlingen

tillhör, och beträffande värnpliktig, som är inskriven å sjömanshus,

jämväl till sjömanshusombudsmannen. Då nu angivna bestämmelser endast avse

ut- och inflyttning, komma sådana kort rullföringsbefälet icke tillhanda beträffande

värnpliktig, som flyttar inom församling eller vistas inom församlingen

utan att vara dit inflyttad.

Vid sidan av de uppgifter, som av civila myndigheter skola avlämnas till

rullföringsbefälet, åligger det rullföringsområde tillhörande värnpliktig, som

icke är i tjänstgöring, att meddela vederbörande rullföringsbefälhavare underrättelse

örn sin postadress, därest han vistas under annan adress, än den han

uppgivit vid inskrivning eller mönstring. Sådan adressuppgift _må meddelas

muntligen å vederbörlig rullföringsexpedition, varvid inskrivningsbok skall

företes." eller skriftligen enligt i nämnda bok lämnat formulär. Rullföringsområde

tillhörande värnpliktig, som är inskriven å sjömanshus och icke är i tjänstgöring,

må göra adressanmälan hos sjömanshusombudsmannen eller, vid avmönstring,

hos den, som förrättar avmönstringen, eller, därest den värnpliktige

idkar sjöfart å utländskt fartyg till svensk konsul, vilken i sådant fall åligger

att insända anmälan till vederbörande sjömanshusombudsman. Motsvarande bestämmelser

finnas stadgade för värnpliktig tillhörande sjörullföringsområde,

som icke är i tjänstgöring. Försändelse, innehållande här omförmäld adressanmälan,

befordras avgiftsfritt med posten.

Slutligen åligger pastorsämbete, i Stockholm mantalskommissarien, att upprätta

anmälningskort enligt Särskilt formulär, därest värnpliktig avflyttat

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.

från riket, överförts till eller avförts från boken över obefintliga, anmält nytt

släktnamn till införande i kyrkobok eller avlidit. Anmälningskortet översändes

till vederbörande rullföringsbefälhavare samt beträffande värnpliktig, som är

inskriven å sjömanshus, jämväl till vederbörande sjömanshusombudsman.

Värnpliktig, som utan laga förfall underlåter fullgöra föreskriven mönstring

eller adressanmälan, botar för varje gång 5 kronor.

Kontrollbestämmelserna i Norge torde i samband med den pågående omarbetningen

av »inskrivningsreglementet» komma att undergå viss ändring.

Enligt nu gällande bestämmelser omfattar den militära kontrollen linjen

och lantvärnet. Landstormen rullföres icke, dock är att märka, att de värnpliktiga

efter att hava tillhört linjen och lantvärnet först under det år, varunder

de fylla 45 år inträda i landstormen.

Varje infanteriregemente (bataljon, kompani) bär sitt distinkt, från vilket

truppförbandet erhåller sina värnpliktiga. Kompanidistrikten äro indelade i

mindre områden, vart och ett under en s. k. fördelningsunderofficer. Denne utövar

den närmaste kontrollen över de värnpliktiga. Han har befäl över alla

inom hans distrikt boende underbefäl och meniga samt har skyldighet att känna

var och ens adress, yrke o. s. v.

För att göra distriktstjänsten fullt effektiv gäller angående de värnpliktigas

bostad, resor och mönstringar följande.

Värnpliktig skall efter flyttning från en plats till en annan omedelbart anmäla

sig för närmaste militära förman på den nya platsen. I regel överföres

härvid den värnpliktige till det nya förband, inom vars distrikt han bo ätter

sig.

De värnpliktiga få (under tiden mellan vapenövningarna) företaga resor

inom landet på det villkor, att vid kortare tids bortovaro (mindre än en vecka),

tjänstemeddelande hastigast möjligt kan komma honom tillhanda samt vid längre

tids bortovaro (mer än en vecka) avresa anmäles för närmaste förman, som under

resan skall hållas underrättad örn de olika adresserna. Vid permission för resa

erhåller den värnpliktige en permissionssedel, som vid återkomsten skall tillställas

fördelningsunderofficeren. Permission för resa utomlands kan beviljas

av fördelningsunderofficeren intill två månader och av kompanichefen intill

ett år.

För kontroll av distriktstjänsten verkställas mönstringar, dels genom personlig

inställelse, dels genom skriftlig mönstringsanmälan. Mönstring genom personlig

inställelse sker endast, när kommenderande generalen så befaller. Skriftlig

mönstringsanmälan äger i Oslo rum en gång örn året. Utanför Oslo kan

vederbörande regementschef anbefalla skriftlig mönstring, örn han finner dylik

önskvärd.

I Finland äro för kontrollen över de värnpliktiga varje uppbådsområde (rullföringsområde)

indelat i ett antal kontrolldistrikt. Kontrolldistriktet står under

ledning av en lokal kontrollant. Som sådan förordnas på landet länsman och i

stad polistjänsteman. Kontrollen omfattar de värnpliktigas uppehållsort och

deras personliga förhållanden, såvitt dessa äro av militär betydelse.

Kontroll underkastad värnpliktig är skyldig att draga försorg om, att vederbörande

lokala kontrollant städse kan sätta sig i förbindelse med honom.

Adressförändringar skola därför omedelbart anmälas till vederbörande lokala

kontrollant.

Avlägsnar sig värnpliktig från sin boningsort, skall han antingen underrätta

vederbörande lokala kontrollant örn sin tillfälliga adress och om sin återkomst

eller också för sig ställa ombud, genom vars förmedling meddelanden under

s. 21 Kontrollera mot PDF

Ändra lagutskottets utlåtande Nr 9. 21

tiden säkert och utan tidsutdräkt kunna honom tillställas. Vid resa utomlands

skall han anmäla sin adress på närmaste finska konsulat.

Då försvarsministern finner det nödigt, må kontroll underkastade värnpliktiga

genom kungörelse kallas till kontrollmöte å ort inom kontrolldistriktet.

Därest värnpliktig tredskas att lämna för kontrollen erforderliga upplysningar,

som han är skyldig att lämna, kan han vid vite av högst 300 mark

åläggas att personligen infinna sig hos vederbörande lokala kontrollant. Sådan

åtgärd får icke överklagas.

I Damnark tillhör den värnpliktige under hela sin värnpliktstid ett och samma

kompani (motsvarande förband), såvida han icke avflyttar till annan ort,

då han tilldelas ett nytt truppförband.

Den värnpliktige är skyldig att till sitt kompani (etc.) anmäla flyttning

inom 8 dagar. Underlåtes detta, straffas han med böter från 10 till 100 kronor,

såvida icke särskilt förmildrande omständigheter föreligga. För resa utom

landet fordras utresetillstånd av den värnpliktiges militära befälhavare.

Dessutom kan försvarsministern anbefalla mönstring med de värnpliktiga,

sorn, örn de utan laga förfall utebliva från denna, straffas med böter från

4 till 40 kronor.

I Schweiz inkallas de värnpliktiga till korta repetition sövningar under en

lång följd av år samt hava dessutom skyldighet, att så länge de kvarstå i värnpliktsåldern

årligen framvisa de uniformspersedlar, vapen m. m., som här av

den värnpliktige själv förvaras, även då han icke är i tjänstgöring. Dessa inspektioner

verkställas distriktsvis av officerare, som resa omkring till de värnpliktiga.

Sådana värnpliktiga, som ej hava fast bostad eller som resa utomlands.

äro skyldiga att vid utryckning från tjänstgöring lämna tillbaka sina

persedlar. Vid flyttning inom landet är den värnpliktige skyldig anmäla detta

till vederbörande sektionschef (rullföringsbefälhavare), värnpliktiga officerare,

underofficerare samt kavallerister dessutom genom skriftligt meddelande

till vederbörande truppförbandschef. För vistelse utom landet mer än tre månader

fordras särskilt tillstånd av kretskommendanten (inskrivningsbefälhavaren).

Legation eller konsulat skall ständigt hållas underrättat örn adressen.

Före avresan och vid hemkomsten skall den värnpliktige anmäla sig hos sektionschefen.

Av den ovan gjorda utredningen framgår, att kontrollen över de värnpliktiga,

då de icke äro i tjänstgöring, i de anförda främmande länderna i allmänhet

är betydligt mera omfattande och för de värnpliktiga mera betungande än

i Sverige.

Frågan örn borttagande av i värnpliktslagen stadgad mönstrings- och adressanmälningsskyldighet

och dess ersättande med i annan ordning lämnade uppgifter

har vid flera föregående tillfällen varit föremål för behandling. Här må

endast erinras örn de utredningar, vilka blivit verkställda av 1917 års värnpliktskommission

och av andra lagutskottet vid 1927 års riksdag.

1917 års vä.rnpliktskommission, som underkastat frågan om de värnpliktigas

mönstringsskyldighet en uttömmande granskning och även upptagit till prövning

förslaget att ersätta denna med uppgifter från mantalsmyndighet, har

bl. a. anfört, att kommissionen icke kunnat finna något sätt, som bättre och

med mindre besvär för de värnpliktiga än den nuvarande mönstringen tillgodosåge

såväl statens berättigade krav härutinnan, som den enskildes intressen.

Att märka vore nämligen, att primäruppgifterna under alla förhållanden måste

lämnas av de värnpliktiga själva. Vidare kunde kommissionen icke biträda förslaget

att borttaga adressanmälningsskyldigheten för de värnpliktiga.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.

Andra lagutskottet vid 1927 års riksdag har i utlåtande den 15 februari

1927 anfört, att inom utskottet verkställd utredning givit vid handen, att

andra sätt för erhållande av mönstringsuppgifter m. m. skulle bliva mindre

effektiva, för det allmänna dyrbarare och för de värnpliktiga icke mindre betungande.

Primäruppgifterna måste nämligen alltid lämnas av de värnpliktiga.

I den nu föreliggande framställningen, som endast berör förhallandena i

Stockholm, har anförts, att det under november månad ålåge befolkningen i

Stockholm att mantalsskriva sig. För män i värnpliktsåldern tillkomma. därjämte

att under samma månad göra anmälan örn sin adress till rullföringsområdets

expedition. Mantalskontoret anmälde alla nya adresser till rullföringen,

dock med undantag, då flyttning skedde inom kyrkoförsamling. Utvidgades

skyldigheten härutinnan för mantalskontoret, sa torde bliva svårt att motbevisa

ett påstående, att mantalskontorets adressuppgifter till rullföringen vore

mera värdefulla än de uppgifter, som inkomme genom den personliga mönstringen.

Därest mönstringen icke helt avskaffades, kunde densamma bäst ske

vid mantalskontoret, antingen genom att särskild mönstTingsanmälan till rullföringen

bifogades eller att i en egen kolumn ifylldes å mantalsförteckningen,

att avgivaren vore mönstringsskyldig.

Som av det anförda framgår, grundar sig framställningen på en felaktig

uppfattning angående ändamålet med mönstringen.

Mönstringen avser icke blott att lämna rullföringsmyndigheterna vissa uppgifter

för vidtagande av ur mobiliseringssynpunkt erforderliga åtgärder utan

även att för ett planenligt genomförande av en mobilisering bibringa de värnpliktiga

en riktig kännedom om deras värnpliktsförhållanden. Härför erfordras

icke blott, såsom framställningen synes förutsätta, enbart uppgifter till rullföringsmyndigheterna

angående de värnpliktigas adresser utan även vissa

andra uppgifter beträffande deras värnpliktsförhållanden, ävensom att rättelse

åvägabringas i de fall, de värnpliktiga visa sig icke hava nöjaktig kunskap

härom.

Kännedom örn de värnpliktigas adresser är nödvändig för inkallelse med

personliga order till såväl freds- som krigstjänstgöring. Detta inkallelsesätt

måste användas beträffande specialutbildad personal, vilken alltefter vid truppförbanden

föreliggande mobiliseringsbehov av dylik måste inkallas i särskild

ordning, oberoende av övriga samma truppförband tillhörande värnpliktiga.

Dylika order måste vidare i vissa fall, särskilt beträffande landstormen, komma

till användning, då det gäller att begränsa mobiliseringens omfattning eller vid

hemlighållande av inkallelse.

De värnpliktigas inskrivnings-(överförings-)årtal överensstämmer ofta icke

med årtalet på den årsklass, den värnpliktige tillhör. Vid mönstringen kontrolleras

att de värnpliktiga äga riktig uppfattning i detta hänseende. lill

såväl freds- som krigstjänstgöring inkallas det övervägande antalet värnpliktiga

genom kungörelse, angivande inkallade årsklasser. Pa grund härav är en

noggrann kännedom hos de värnpliktiga örn den årsklass, vederbörande tillhör,

en förutsättning för de värnpliktigas riktiga inställelse och mobiliseringens

planenliga genomförande. . .

Kännedom örn av de värnpliktiga under mönstrmgsaret utövad yrkesverksamhet

är av betydelse för deras inkallelse vid mobilisering för ev. användning

i vissa yrken, t. ex. såsom bilförare, hovslagare m. fl.

1 Här torde menas uppgift av mantalsskrivningsskyldiga.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.

Kontroll vid mönstring beträffande det truppslag, de värnpliktiga tillhöra,

är av^ särskild betydelse för såsom militärarbetare eller till ersättningsreserven

i depatjänst uttagna, vilka fullgjort sin fredstjänstgörmg vid truppförband av

annat truppslag än det, som de vid inskrivningen tilldelats. Vid mobilisering inkallas

nämligen ifrågavarande värnpliktiga genom kungörelse till det truppslag,

de vid inskrivningen tilldelats, och icke det truppslag, där tjänstgöringen i

fredstid fullgjorts.

De av vissa värnpliktiga vid mönstringen lämnade uppgifterna beträffande

avlagd examen, genomgången utbildningskurs och innehavande befattning är

av ^betydelse för rullföringsbefälet för kontroll och ev. vidtagande av åtgärder

ifråga örn nämnda värnpliktigas tjänstgöringsförhållanden och behov av uppskov

vid mobilisering.

Samtliga ovan anförda av de värnpliktiga vid mönstring lämnade uppgifter

äro erforderliga för beräkning av vid mobilisering inställelseskyldiga årsklasser

(klasser). Såvitt möjligt tillförlitliga beräkningar i detta hänseende

äro nödvändiga förutsättningar för bestämmandet av antalet årsklasser, som

vid mobilisering skola inkallas för krigsorganisationens genomförande.

Av ovanstående framgår, att mönstringsarbetet icke blott omfattar ett insamlande

av vissa uppgifter från de värnpliktiga, utan även ett meddelande

till de värnpliktiga av sådana uppgifter, vilka för dem äro av betydelse vid

mobilisering.

Ur militär synpunkt vore en återgång till mönstring genom obligatorisk personlig

inställelse önskvärd,, då denna form för mönstring är den, som lämnar

största garantin för ^pålitliga uppgifter samt för vidtagande av erforderliga

rättelser. Den kvarstående möjligheten att mönstra genom personlig inställelse,

varav, ett stort antal värnpliktiga fortfarande begagnar sig'', måste under alla

förhållanden bibehållas.

Vid insändande av mönstringsanmälan genom mantalsskrivningsförrättare

i .Stockholm måste, därest det med mönstringen avsedda ändamålet skulle kunna

vinnas, de värnpliktiga själva å denna lämna samtliga de uppgifter, som nu

äro föreskrivna vid dylik anmälans avgivande. Därjämte måste inskrivningsbok,

bifogas av värnpliktig, som under året med eller utan laga förfall uteblivit

från honom åliggande värnpliktstjänstgöring. För de värnpliktiga, vilka

icke begagna sig av möjligheten att mönstra genom personlig inställelse, skulle

deri föreslagna anordningen sålunda endast innebära, att motsvarande mönstnngsanmälan.

avlämnas till mantalsmyndighet i stället för till postverket. För

mantalsmynd.igheten skulle anordningen medföra ett ändamålslöst ökat arbete.

De mobiliserings- och redovisningshandlingar m. m., som av rullföringsmyndighete.

rna upprättas pa grundvalen av de avlämnade mönstringsuppgifterna,

skulle icke kunna färdigställas förrän omkring en månad senare än nu är fallet.

Därigenom skulle arbetet med dessa handlingars upprättande komma i kontakt

med inskrivningsförrättningarna, vilket skulle omöjliggöra dessa senares

avslutande inom föreskriven tid. I detta sammanhang torde böra framhållas,

att en förlängning av tiden för inskrivningsförrättningarna icke låter sig göra

”"tI |j“nsyn till vissa värnpliktigas påbörjande av dem åliggande tjänstgöring.

Ifråga om tillämpningen av den föreslagna anordningen för avlämnande av

mönstringsanmälan å andra orter än Stockholm har mantalskontoret i Stockholm

oell Överståthållarämbetet för polisärenden uttalat vissa tvivelsmål. Då,

sorn av det ovan anförda framgar, den föreslagna anordningen icke bör komma

till stand beträffande Stockholm, saknas anledning att närmare ingå på en

granskning av dess tillämpning ifraga örn landet i övrigt. Här må endast de

av nyssnämnda myndigheter uttalade tvivelsmålen understrykas.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.

Med utgångspunkt från den felaktiga uppfattningen, att mönstringen skulle

kunna ersättas med enbart adressanmälan, Ilar vidare i den föreliggande framställningen

föreslagits, att för mantalskommissarien i Stockholm nu stadgat

åliggande att till rullföringsmyndigheterna anmäla inflyttning i församling i

Stockholm skulle utvidgas till att omfatta även anmälan beträffande flyttning

inom samma församling. _ ..... ,

Enligt före nuvarande värnpliktslag och inskrivningsförordnmg gällande bestämmelser

ålåg värnpliktig att vid vistelse under en tid av mer än en månad

å annan ort än kyrkobokföringsorten göra adressanmälan till vederbörande rullföringsbefälhavare.

Pastorsämbete, i Stockholm roteman, ålåg att till vederbörlig

rullföringsmyndighet meddela icke blott inflyttning i församling utan

även adressanmälan inom församling. _ .

Genom föreskrifterna i nu gällande värnpliktslag och inskrivningslörordmng

har värnpliktigs skyldighet att anmäla adress utvidgats till att omfatta anmälan

om varje ombyte av vistelseort, vare sig detta ombyte ar avtillfällig

eller stadigvarande natur. Samtidigt har skyldigheten för pastorsämbete, i

Stockholm mantalskommissarien, att till vederbörlig rullföringsmyndighet meddela

adressanmälan inom församling borttagits,^ medan skyldigheten att meddela

inflyttning till församling alltjämt kvarstår. __

Deli principiella innebörden av dessa så nyligen som ar 1925 utfärdade föreskrifter

är, att ansvaret beträffande adressanmälan vid alla tillfällen i lörsta

liand lagts på de värnpliktiga själva. Att vid inflyttning i församling en dubbelkontroll

förefinnes genom skyldigheten för pastorsämbete, i Stockholm mantalskommissarien,

att meddela inflyttningen till vederbörlig rullföringsmyndighet

torde icke kunna betraktas såsom en olägenhet. En dylik dubbelkontrol

över de värnpliktiga förefinnes även i andra hänseenden t. ex. skyldigheten tor

vissa undervisningsanstalter att lämna uppgifter om examina och studier samt

de värnpliktigas egna skyldigheter i detta avseende vid mönstring. o

Mot att den nu förefintliga dubbelkontrollen ifråga örn adresser pa satt, som

i framställningen föreslagits, utvidgas genom att mantalskommissarien i Stockholm

ålägges att även meddela vederbörande rullföringsmyndighet adressforändring

inom församling, finnes intet att erinra. På grund av de för Stockholm

säregna föreskrifterna ifråga om civil folkbokföring och mantalsskrivning kan

emellertid en dylik utvidgad adressanmälningsskyldighet endast tillämpa^

ifråga om Stockholm. Detta förhållande var också på sin tid anledningen till

att den pastorsämbete i landsorten åliggande skyldigheten att till rullformgsmvndighet

meddela adressanmälan inom församling såsom ineffektiv borttogs.

Slutligen torde böra framhållas betydelsen av att i en harorganisation sadan

som den svenska med kort utbildningstid och ett fåtal repetitionsovnmgar inga åtgärder

vidtagas, vilka äro ägnade att ytterligare minska det redan nu losliga

sambandet mellan icke i tjänstgöring varande värnpliktiga och de militära

myndigheterna. , ,

På grund av vad ovan anförts, får hos Eders Kungl. Maj: t i underdånighet

jag härmed hemställa, att föreliggande framställning icke måtte föranleda

någon Eders Kungl. Majrts åtgärd. Dock synes böra tagas under omprovning,

huruvida icke mantalskommissarien i Stockholm bör åläggas att till vederbörlig

rullföringsmyndighet meddela jämväl adressanmälan vid flyttning inom

församling.

Genom beslut den 7 november 1929 fann Kungl. Maj:t förevarande fiamställning

icke föranleda någon Kungl. Majrts åtgäid.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.

25

I sitt vid 1927 års riksdag avgivna utlåtande, nr 2, anförde andra lagut- Utskottet,

skottet följande:

Bibehållandet av mönstrings- och adressanmälningsskyldigheten för värnpliktiga

har ansetts vara ur mobiliseringssynpunkt synnerligen viktigt. Den

kontroll i fråga örn i stamrullan förekommande uppgifter örn den enskilde värnpliktiges

namn, årsklass, yrke, adress, truppslag, truppförband, avlagd examen,

genomgången utbildningskurs och innehavande befattning, som mönstringsuppgiften

möjliggör, har stor betydelse, ej minst för den specialutbildade personalens

krigsplacering å de på förhand i detalj utarbetade mobiliseringsplanerna.

Vidare möjliggör mönstringen beräkning vid de särskilda truppförbanden

av det antal värnpliktiga av olika årsklasser, som kan väntas komma att inställa

sig vid mobilisering. På tillförlitliga uppgifter i detta avseende måste

givetvis krigsorganisationens omfattning grundas.

Genom mönstringsanmälan kontrolleras även, huruvida de värnpliktiga äga

kännedom örn den årsklass de tillhöra. Denna kontroll är av stor bet5^delse, då

den värnpliktiges årsklass-siffra icke alltid överensstämmer med det i inskrivningsnumret

upptagna inskrivnings- (överförings-) året. Stora kategorier värnpliktiga

inkallas ju till såväl freds- som krigstjänstgöring årsklassvis genom

allmänna kungörelser, varav följer att en noggrann kännedom hos vederbörande

örn hans årsklass måste vara en nödvändig förutsättning för att inställelsen

till tjänstgöring skall kunna ske med erforderlig snabbhet.

För en snabb inkallelse genom personlig order till såväl freds- som krigstjänstgöring

är den noggranna kännedom örn de värnpliktigas adresser, som

mönstring och adressanmälan möjliggör, av stor betydelse. Dylika order måste

användas vid inkallelse av personal med specialutbildning och därav föranledd

specialanvändning under tjänstgöring. Detta inkallelsesätt lämnar också möjlighet

att vid mobilisering begränsa inkallelsen till vissa kategorier värnpliktiga,

ävensom att t. ex. före ett krigsutbrott hemlighålla viss inkallelse. Nödvändigheten

för rullföringsbefälet att känna de värnpliktigas adresser gäller

ej minst de årsklasser, som tillhöra landstormen.

I alldeles särskild grad torde såväl mönstring som adressanmälning vara

erforderliga under de närmaste åren på grund av den i samband med truppförbandsindragningarna

stående ändrade militäradministrativa indelningen.

Såsom av den ovan lämnade utredningen framgår, har av sakkunniga verkställts

undersökning, huruvida möjlighet förelåge att ersätta mönstringen med

på annat sätt lämnade uppgifter. Utredningen har emellertid givit vid handen,

att de ifrågasatta utvägarna skulle bliva mindre effektiva, för det allmänna

dyrbarare och för de värnpliktiga själva icke mindre betungande. Primäruppgiftema

måste nämligen alltid lämnas av de värnpliktiga själva, då, såsom

ovan nämnts, mönstringen ingalunda enbart avser att hålla rullföringsbefälet

underrättat örn de värnpliktigas adresser utan jämväl innebär lämnandet av

åtskilliga andra för rullföringen minst lika betydelsefulla uppgifter. Sådana

anvisningar örn någon hittills obeaktad utväg, att de böra föranleda igångsättandet

av en ny utredning, ha ej lämnats i de föreliggande motionerna.

Den skyldighet, som enligt värnpliktslagen och inskrivningsförordningen i

berörda hänseenden åligger de värnpliktiga, torde för övrigt icke innebära så

avsevärt besvär för den enskilde medborgaren, att dess avskaffande eller inskränkande

enbart av denna anledning kan vara erforderligt.

Vad utskottet vid nämnda riksdag anförde torde fortfarande äga giltighet.

Det alltmera stegrade kravet att för särskilda ändamål vid mobilisering utnyttja

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 9 sami. 2 avd. 5 haft. (Nr 9.) 3

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.

den värnpliktig-a personalens yrkesutbildning nödvändiggör, att vederbörande

myndigheter äga en noggrann kännedom örn de värnpliktigas under senaste tiden

förvärvade yrkesskicklighet m. m. Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen

ha, sedan utskottet senast avgav yttrande i ärendet, ytterligare upplysningar

i sammanhang med mönstringen ansetts böra avfordras de värnpliktiga.

Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motioner icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 18 februari 1930.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Westman, von Sydow*, Linder*, Almkvist, Sigfrid

Hansson, Frändén, Österström och Norman;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Hage, Jeppsson, Johanson i

Hallagården*. Andersson i Håsjön*, Johansson i Sollefteå*, Petersson i Lerbäcksbyn

och Sandström.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer:

1) av herr Linder, som ansett, att utskottet med anledning av herr Anderssons

i Malmö motion, II: 258, bort föreslå, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.

Maj: t hemställa, att Kungl. Maj: t ville låta verkställa utredning angående

förenkling av värnpliktsmönstringen samt för riksdagen framlägga det förslag,

vartill utredningen kan föranleda;

2) av herrar Norman, Hage och Johansson i Sollefteå, vilka ansett, att utskottets

utlåtande bort hava följande lydelse:

»Såsom av den ovan lämnade redogörelsen framgår, har det i motionerna framförda

yrkandet vid flera tillfällen, nämligen åren 1902, 1905, 1911, 1912, 1918,

1920, 1925 och 1927, helt eller delvis gjorts till föremål för riksdagsmotioner och

har riksdagen för sin del tvenne gånger uttalat sig för utredning i frågan. Under

den utredning, som med anledning härav igångsatts, hava bl. a. 8 länsstyrelser,

s. 27 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.

27

57 kontraktsprostar och 66 mantalsskrivnings förrättare uttalat sig för att den

årliga mönstringen borde bortfalla och att man lämpligen kunde vidtaga andra

anordningar för att uppnå samma effekt som med det nuvarande systemet.

Utskottet vill i det sammanhanget giva uttryck åt den meningen, att nämnda

system är allt för omständligt, då man använder tre olika anordningar för att

hålla reda på de värnpliktiga, nämligen dels den årliga höstmönstringen, dels

de värnpliktigas adressanmälningar vid flyttning eller tillfällig vistelse utom

hemorten och dels slutligen pastorsämbetenas uppgifter örn värnpliktigas ut- och

inflyttning ur församling m. m. Just nu, då man inom all statsverksamhet söker

efter möjlighet att förenkla statsorganisationen och nedbringa administrationskostnaderna,

kan man ha anledning ifrågasätta, örn det verkligen skall vara

nödvändigt att inom detta område dragas med ett så vidlyftigt mångskriveri,

som måste bli en följd av ovannämnda bestämmelser. Härvidlag kan då först

ifrågasättas, örn ej adressanmälningsskyldigheten skulle kunna borttagas, isynnerhet

som de bestämmelser, som gälla i nämnda hänseende, i många fall endast

bli bestämmelser på papperet. Likaså kan ifrågasättas, örn det verkligen skall

vara nödvändigt, att en person, för vilken inga nya förhållanden inträffat, varje

år skall insända mönstringsanmälan. Det borde åtminstone kunna göras till

föremål för undersökning, örn ej det årliga mönstringsförfarandet kunde ordnas

så, att mönstringsanmälningar endast behövde insändas av de värpliktiga, som

hade att anmäla förändrad adress, yrkesställning eller dylikt. Skulle en på detta

sätt ordnad mönstring ej anses fullt tillfredsställande, kunde man vid en eventuell

utredning även upptaga till granskning den frågan, örn ej nämnda mönstring

även kunde förbindas med en höstmönstring, omfattande alla värnpliktiga,

men återkommande med vissa — exempelvis tre eller fem -—- års mellanrum. Utredningen

kunde ju få omfatta även andra uppslag till frågans ordnande, vilka

under den föregående undersökningen av spörsmålet framförts eller som eventuellt

i övrigt framkomma, exempelvis örn ej mönstringen kunde ske i samband

med mantalsskrivningen, vilket förordats av stadskollegiet i Stockholm.

Utskottet har alltså den meningen, att man icke bör böja sig inför resultatet

av de utredningar, som hittills gjorts i frågan, utan att man bör med anledning

av de föreliggande motionerna påyrka en undersökning av hela spörsmålet,

som bl. a. kan åskådliggöra, örn ej den ökade korrekthet, som otvivelaktigt erhålles

med det nuvarande allt för omständliga kontrollsystemet, köpes för ett

allt för dyrt pris, då naturligtvis tillvaron av ett så omständligt system måste

inverka i utgiftsökande riktning för statsverket och det allmänna.

Under hänvisning till denna motivering får utskottet alltså med anledning

av de väckta motionerna nr 258 och 342 i andra kammaren föreslå,

att riksdagen måtte besluta i skrivelse till Kungl. Maj: t

hemställa, att Kungl. Maj:t måtte låta utreda, under vilka

villkor den i värnpliktslagen stadgade mönstringsskyldigheten

skulle kunna avskaffas eller väsentligen inskränkas.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.