Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning örn vissa ändringar i förordningen den 1 juni 1923

1930-05-19 · 27 sidor, varav 26 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 26 av 27 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Bev2LU 1930:3, Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning örn vissa ändringar i förordningen den 1 juni 1923

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatt bevillnings- och andra lagutskotts utlåtande Nr 3.

1

Nr 3.

Ankom till riksdagens kansli den 19 maj 1930 kl. 11 e. m.

Sammansatt bevillnings- och andra lagutskotts utlåtande, i anledning

av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning

örn vissa ändringar i förordningen den 1 juni

1923 (nr 140) angående tillverkning och beskattning av

maltdrycker m. m. ävensom i ämnet väckta motioner.

I en den 7 februari 1930 dagtecknad proposition, nr 156, vilken hänvisats

till bevillningsutskottet, i vad den avser förslag till vissa författningsändringar,

har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för samma dag, bland annat föreslagit riksdagen

att antaga vid propositionen fogade förslag till

dels förordning örn vissa ändringar i förordningen den 1 juni 1923 (nr 140)

angående tillverkning och beskattning av maltdrycker,

dels ock förordning örn ändrad lydelse av 12 § förordningen den 8 maj 1925

(nr 119) angående försäljning av vissa alkoholfria och därmed jämförliga

drycker.

Förenämnda förslag hava i det följande återgivits samt därvid betecknats

såsom Kungl. Maj:ts förslag.

Till bevillningsutskottets behandling hava jämväl överlämnats tre i anledning

av propositionen väckta motioner, nämligen:

1) de likalydande motionerna nr 284 i första kammaren av herr Clemedtson

och nr 441 i andra kammaren av herrar Borggren och Törnkvist i Bjuv, i vilka

hemställts,

»att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t

måtte låta utarbeta och för riksdagen framlägga förslag till lagbestämmelser,

varigenom för användande av sackarin i läskedrycker uppställas samma villkor,

som nu beträffande svagdricka föreslagits i det vid Kungl. Maj :ts proposition nr

156 fogade förslaget till förordning örn vissa ändringar i förordningen den 1 juni

1923 (nr 140) angående tillverkning och beskattning av maltdrycker»;

2) motionen nr 442 i andra kammaren av herrar Weibull och Nygren, vilka

hemställt, »att Kungl. Maj:ts proposition nr 156 måtte av riksdagen avslås».

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 7 sami. 2 avd. 3 käft. (Nr 3.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Sammansatt bevillnings- och andra lagutskotts utlåtande Nr 8■

Vidare hava följande tre under motionstiden vid riksdagens början väckta

motioner, avseende ändringar i maltdryckstillverkningsförordningen, hänvisats

till bevillningsutskottet, nämligen:

1) de likalydande motionerna nr 149 i första kammaren av herr Bärg m. fl.

och nr 224 i andra kammaren av herr Bengtsson i Norup m. fl., i vilka hemställts,

»att riksdagen måtte för sin del antaga

dels följande förslag till förordning om ändring av förordningen den 1 juni

1923 (nr 140) angående tillverkning och beskattning av maltdrycker:

Härigenom förordnas, dels att 4 §, 12 § 1 morn., 15 § 1 mom. samt 37 § 2 mom.

i förordningen den 1 juni 1923 angående tillverkning och beskattning av maltdrycker,

4 § i nedan angivna delar, skola erhålla följande ändrade lydelse, dels

ock att sista stycket i 49 § av samma förordning skall upphöra att gälla:

4 §.

Maltdryck---proppen.

Har vid tillverkning av svagdricka använts sankarin, dulcin eller annat liknande

konstgjort sötningsmedel, skall kärl, å vilket drycken utlämnas från

bryggeriet, vara försett med uppgiften »Innehåller konstgjort sötningsmedel».

Anbringande av stämpel å kärl eller å kork eller propp ävensom av uppgift

örn användning av konstgjort sötningsmedel, som ovan sagts, skall äga rum

enligt av kontrollstyrelsen meddelade anvisningar.

När---— etiketten.

[Vad---kärl.

12 §.

1. I skattepliktigt bryggeri må för tillverkning av maltdrycker användas

endast torkat, rostat eller bränt kornmalt, humle, jäst och vatten samt under

de villkor, kontrollstyrelsen föreskriver, sockerkulör; dock att vid tillverkning

av svagdricka må användas sankarin, dulcin eller annat liknande konstgjort

sötningsmedel.

15 §.

1. I skattepliktigt bryggeri må, med undantag av spannmål ävensom i fall,

vilka avses i 12 §, socker samt sankarin, dulcin eller annat liknande konstgjort

sötningsmedel, icke finnas ämne, som kan vid tillverkning av maltdrycker användas

i stället för malt; dock må i bryggeri, där tillverkning av läskedrycker

bedrives, socker och nyssnämnda konstgjorda sötningsmedel, som erfordras för

tillverkning av sådana drycker, förvaras under de villkor kontrollstyrelsen kan

meddela.

37 §.

2. I skattefritt bryggeri må sankarin, dulcin eller annat liknande konstgjort

sötningsmedel ej användas vid tillverkning av annan maltdryck än svagdricka.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1930.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Sammansatt bevillnings- och andra lagutskotts utlåtande Nr S.

3

dels också följande förslag till förordning om ändring av 12 § i förordningen

den 8 maj 1925 (nr 119) angående försäljning av vissa alkoholfria och därmed

jämförliga drycker:

Härigenom förordnas, att 12 § i förordningen den 8 maj 1925 angående försäljning

av vissa alkoholfria och därmed jämförliga drycker skall i nedan angivna

delar erhålla följande ändrade lydelse:

Vid---beredas.

Annan maltdryck än svagdricka må ej utlämnas, där den veterligen är försatt

med sackarin, dulcin eller annat liknande konstgjort sötningsmedel.

Svagdricka, som veterligen är tillsatt sackarin, dulcin eller annat liknande

konstgjort sötningsmedel, må icke förvaras på försäljningsstället annat än å

kärl, som på tydligt framträdande sätt är försett med uppgiften »Innehåller

konstgjort sötningsmedel». Därest vid utminutering svagdricka till köpare

utlämnas å tillslutet kärl, skall kärlet vara försett med nämnda beteckning.

På---maltdryck.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1930.»

2) motionen nr 235 i andra kammaren av herr Weibull, däri hemställts,

»att riksdagen måtte för sin del besluta sådan ändring i kungl, förordningen

angående tillverkning och beskattning av maltdrycker, § 12 m. fl., att visst tillskott

av ris, majs eller dylikt tillåtes vid tillverkning av maltdrycker klass III

för export».

Berörda proposition och sex motioner hava behandlats av sammansatt bevillnings-

och andra lagutskott.

Beträffande vad föredragande departementschefen vid ärendets föredragning

inför Kungl. Maj :t anfört till motivering för de med propositionen framlagda

förslagen far det sammansatta utskottet, i den mån redogörelse ej lämnas här

nedan, hänvisa till ovannämnda statsrådsprotokoll.

Vidkommande vad de särskilda motionärerna anfört till stöd för sina förslag,

i den mån detta icke här nedan återgivits, tillåter sig utskottet hänvisa

till motionerna.

Användning av sackarin och liknande sötämnen är för Sveriges vidkomman- Användninde

icke i lag förbjuden i annan mån än att för avsalu avsedda rusdrycker och £en av sa<>

maltdrycker icke få innehålla sackarin. I fråga örn rusdrycker är förbud mot svagdricka,

sådan användning stadgat i 6 § i förordningen den 14 juni 1917 angående för- Gällande

säljning av rusdrycker. Bland de råämnen, som enligt 12 § i förordningen den bestäm1

juni 1923 angående tillverkning och beskattning av maltdrycker få användas melservid

tillverkning i skattepliktigt bryggeri, är sackarin eller liknande ämne icke

medtaget och för de skattefria bryggerierna finnes förbud mot användning vid

tillverkning och mot förvaring i bryggeriet av sackarin stadgat i 15 § 1 mom.

och 37 § 2 mom. i samma förordning. 4 § i förordningen angående försäljning

av pilsnerdricka innehåller bestämmelse, att pilsnerdricka, som är försatt med

sackarin, icke får hållas till salu. En motsvarande bestämmelse i 12 § i för
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Sammansatt bevillnings- och andra lagutslcotts utlåtande Nr 3.

Sackarin såsom

tillsats

till näringsoch

njutningsmedel.

Frågan örn

allmän sackarinlagstiftning.

ordningen den 8 maj 1925 angående försäljning av vissa alkoholfria och därmed

jämförliga drycker stadgar förbud mot utlämning av maltdryck, som veterligen

är försatt med något för hälsan skadligt ämne eller med sackarin.

Sackarin (ortobenzoesyresulfinid) är ett vitt kristalliniskt pulver, som anses

vara upp till 550 gånger sötare än socker. Det framställes ur det i stenkolstjäran

förekommande kolvätet toluol. I handeln förekommer det under olika

namn, såsom sackarin, sackarina, sackarinos o. s. v. Ett med sackarin likartat

sötämne är dulcin (paraphenetolcarbamid), som i egenskap av sötningsämne

anses vara av sämre kvalitet än sackarin och som lärer i vårt land mera

sällan komma till användning. Dulcin angives vara omkring 200 gånger sötare

än socker. Alla konstgjorda ämnen, vilka kunna användas som sötmedel

och hava högre söthetsgrad än raffinerat rör- eller betsocker men icke sistnämnda

ämnens näringsvärde, hava ansetts inbegripna under det beträffande

maltdrycker gällande sackarinförbudet.

Körande sackarinets hälsofarlighet hava meningarna varit delade. I vissa

främmande länder har användningen av sackarin ansetts menlig för hälsan.

Sålunda uppgives sackarinets förmenta hälsofarlighet hava föranlett eller bidragit

till införandet av sackarinlagstiftning i Danmark, Norge, Österrike och

Amerikas förenta stater. I detta sammanhang må emellertid nämnas, att en

sedan år 1926 i Tyskland gällande lag angående konstgjorda sötämnen innehåller

förbud mot användning av dylika ämnen inom livsmedelsfabrikationen

men däremot medgiver användning av samma ämnen vid tillverkning av läskedrycker

och svagare, överjästa maltdrycker, dock under villkor att å varan finnes

tydlig beteckning om närvaro av sådant ämne. Sötämnet dulcin får dock

icke tillsättas till större myckenhet än 0.3 gram för liter, vilket motiverats med

att användning av dulcin i större utsträckning kan vara menlig för hälsan.

Vad angår Sverige har medicinalstyrelsen vid olika tillfällen uttalat såsom

sin mening, att sackarin och därmed jämförliga ämnen, använda som sötningsmedel

för njutnings- och näringsmedel, ej äro att betrakta såsom hälsomenliga.

Förutom av sanitära skäl har införandet av sackarinlagstiftning påyrkats

med hänsyn till det illojala användande av sackarinet, vartill tillverkare av

vissa varor låtit sig förleda. På grund av sackarinets prisbillighet i förhållande

till dess stora söthetsgrad finna nämligen en del näringsidkare med sin

fördel förenligt att vid tillverkningen av varor, för vilka erfordras sötningsmedel,

använda sackarin i stället för socker, varigenom allmänheten lockas

att köpa en vara, som utgives vara av högre kvalitet än den verkliga och som

betingar ett pris över dess verkliga värde.

Frågan örn en allmän reglering av handeln med och användningen av sackarin

har vid flera tillfällen varit föremål för utredning. Även sedan i den av

1903 års riksdag antagna förordningen angående tillverkning och beskattning

av maltdrycker sackarinförbud införts beträffande maltdrycker, har frågan

om åtgärder till förhindrande av sackarinets förekomst i dylika drycker därvid

varit föremål för särskild uppmärksamhet. Oaktat förbudet har det nämligen

s. 5 Kontrollera mot PDF

Sammansatt bevillnings- och andra lagutskotts utlåtande Nr 3.

5

ingalunda varit ovanligt, att sackarinhaltiga maltdrycker hållits till salu, och

man har gjort gällande, att ett effektivt upprätthållande av sackarinförbudet

icke kan ernås, med mindre en generell sackarinlagstiftning genomföres.

I anledning av motioner vid 1902 års riksdag hemställde riksdagen i skri-1902 nks‘

velse den 20 maj 1902, nr 143, att Kungl. Maj:t måtte låta utreda, vilka särskilda

åtgärder beträffande importen av och rörelsen med artificiella sötämnen

borde vidtagas, samt därefter för riksdagen framlägga förslag till de närmare

bestämmelser, vartill denna utredning kunde föranleda. Riksdagen åberopade

därvid även de olägenheter, som hotade den för landet så ytterst viktiga nykterhetsrörelsen,

om svagdricka och övriga icke berusande läskedrycker genom

sackarintillsats försämrades.

I proposition, nr 172, till 1911 års riksdag framlade Kungl. Maj:t förslag till1911 ^nks''

förordning angående införsel, tillverkning och försäljning av sackarin m. m.

Däri hänvisades till att sackarinet ägde en avsevärd användning inom landet,

framförallt vid tillverkningen av läskedrycker, och uttalades farhågor för att

detsamma på allt flera områden skulle uttränga sockret. Det av Kungl. Maj :t

framställda förslaget, som grundade sig på ett av kommerskollegium den 29

december 1903 avgivet samt sedermera av kontrollstyrelsen överarbetat förslag

till sackarinlag, innebar i stort sett förbud mot tillverkning och användning

av sackarin för andra ändamål än medicinska och vetenskapliga. Införsel och

försäljning av sackarin skulle endast äga rum genom apotekare enligt närmare

angivna bestämmelser. I enlighet med bevillningsutskottets hemställan biföll

första kammaren propositionen. Däremot blev densamma avslagen i andra

kammaren. Genom kamrarnas stridiga beslut hade frågan sålunda förfallit.

I anslutning till en framställning av hushållningssällskapens år 1913 i Stockholm

samlade ombudsmöte bemyndigade Kungl. Maj :t genom beslut den 5 siag ^ 1915.

december 1913 chefen för finansdepartementet att tillkalla särskilda sakkunniga

för att inom departementet verkställa utredning rörande behovet av förändrad

lagstiftning i fråga örn införsel, tillverkning och användning av sackarin

och andra konstgjorda sötningsmedel ävensom avgiva det förslag, vartill

utredningen kunde föranleda. De tillkallade sakkunniga avgåvo den 23 november

1915 betänkande med förslag till förordning angående sackarinhaltiga

närings- och njutningsmedel samt förordade däri i huvudsak förbud mot att

vid yrkesmässig tillverkning av närings- och njutningsmedel tillsätta sackarin

samt att saluhålla sackarinhaltiga dylika medel. De sakkunniga anförde, att

härigenom visserligen ej på samma sätt som genom ett absolut sackarinförbud

erhölles de säkra garantier för avhjälpande av de olägenheter av ekonomisk art,

som sackarinanvändningen ansetts medföra för statskassan och de inhemska näringarna

samt för undanröjande av de farhågor, som möjligen ur sanitär synpunkt

kunde hysas mot användningen av sackarin. Då emellertid förbrukningen

härav så gott som uteslutande syntes äga rum inom den fabriksmässiga

framställningen av svagdricka och läskedrycker och någon nämnvärd olägenhet

av den rättighet för allmänheten att för eget bruk använda sackarin, som

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Sammansatt bevillnings- och andra lagutskotts utlåtande Nr 3.

för det dåvarande funnes, ej yppat sig, ansågo sig de sakkunniga böra förorda

en sackarinlag av nyssnämnda innebörd.

Över de sakkunnigas förslag avgåvos yttranden av kommerskollegium, medicinalstyrelsen

och kontrollstyrelsen.

Kommerskollegium förklarade sig icke hava något att erinra mot de principer,

varpå den föreslagna lagstiftningen grundats.

Medicinalstyrelsen erinrade örn den av styrelsen tidigare uttalade uppfattningen,

att sackarin, använt såsom sötningsmedel för varjehanda njutningsoch

näringsämnen, icke vore att anse såsom hälsomenligt. I följd härav hyste

styrelsen ej ur hygienisk synpunkt betänkligheter att medgiva sackarias användning

till sotning av sådana ämnen, dock under uttryckligt förbehåll, att det

vid försäljning av med sackarin försatt närings- eller njutningsmedel skulle

tydligt angivas, att detta vore sackarinhaltigt.

Kontrollstyrelsen uttalade, att det framlagda författningsförslaget enligt

styrelsens mening vore ägnat att tillgodose de synpunkter, som åberopats såsom

skäl för införande av sackarinförbud. Styrelsen ville emellertid ifrågasätta,

huruvida den dåvarande tidpunkten kunde anses vara den lämpligaste för förslagets

genomförande med hänsyn till då rådande kristid.

Livsmedelslagstiftningskommitténs

förslag i sackarinfrågan

år 1916.

I sammanhang med tillsättandet av 1916 års livsmedelslagstiftningskommitté

anbefallde Kungl. Majit kommittén att taga de sakkunnigas förslag till

sackarinlag jämte däröver avgivna yttranden i övervägande vid fullgörande av

sitt uppdrag. Kommittén, som ansåg ett uppskov med sackarinfrågans lösning

icke vara önskvärt, avgav den 24 november 1916 särskilt utlåtande i ärendet, i

vilket kommittén underströk behovet av sackarinlagstiftning och principiellt

anslöt sig till de sakkunnigas förslag, ehuru med en del erinringar mot förslagets

detaljer.

Kommerskollegium, som i ärendet inhämtat yttranden från dels svenska

bryggareföreningen och dels tre läskedrycksfabrikanter i Stockholm, förklarade

sig i utlåtande över kommitténs förslag icke i allmänhet hava något att erinra

i sak. Med hänsyn till vad nämnda läskedrycksfabrikanter hade anfört hemställde

emellertid kollegium, att det tillsvidare måtte få anstå med författningarnas

ikraftträdande. Såväl bryggareföreningen som nyssnämnda läskedrycksfabrikanter

underströko angelägenheten av att användningen av sackarin

bleve, främst i syfte att förhindra illojal konkurrens, i lag reglerad och anslöto

sig till kommitténs förslag. Bryggareföreningen uttalade därjämte som sin mening,

att omständigheterna påkallade ett ofördröjligt genomförande av den föreslagna

lagstiftningen, varemot läskedrycksfabrikanterna i motsats härtill funno

den dåvarande tidpunkten oläglig för förslagets genomförande med hänsyn

till den på grund av kristiden rådande knappa sockertillgången.

Medicinalstyrelsen erinrade i sitt utlåtande örn sitt tidigare gjorda uttalande,

att sackarin, använt såsom sötningsmedel, icke vore att anse såsom hälsomenligt.

Kommittén hade anfört, att sockret med hänsyn till dess stora användning

i livsmedelsberedningen måste betraktas som ett av våra viktigaste näringsmedel

samt att det därför vore en angelägenhet av största vikt, att sockret

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt bevillnings- och andra lagutskotts utlåtande Nr 8.

som sötningsmedel icke undanträngdes av sackarinet, vilket helt och hållet saknade

näringsvärde. Medicinalstyrelsen holle för sin del före, att socker i vissa

fall användes enbart såsom sötningsmedel, d. v. s. snarast som krydda utan avseende

fäst vid tillgodogörande av dess näringsvärde. Så vore fallet vid beredande

av läskedrycker och i huvudsak med sylter, safter, marmelad m. m. dylikt,

som väl knappast förtärdes för näringsvärdets skull. Det vore därför enligt

styrelsens mening likgiltigt, örn sötningsmedlet, särskilt i läskedryckerna,

utgjordes av socker eller sackarin. Då vidare sackarin icke enligt styrelsens

åsikt vore hälsomenligt, syntes intet annat skäl föreligga för förbud mot dess

användning som sötningsmedel i sådana till förtäring avsedda blandningar som

de ovannämnda än det av kommittén anförda, att den oredlighet i livsmedelshandeln

borde förhindras, varigenom till näringsvärdet underhaltiga om ock

icke hälsovådliga varor utbjödes under beteckning eller uppgifter, ägnade att

vilseleda köparen örn varans näringsvärde och beskaffenhet i övrigt. Dylik

oredlighet syntes styrelsen dock böra kunna stävjas genom deklarationstvång

för alla till förtäring avsedda varor, vilka innehölle sackarin, och stränga

straffbestämmelser för åsidosättande av föreskriven deklarationsplikt. Styrelsen,

som i varje fall fann den dåvarande tidpunkten olämplig för den föreslagna

sackarinlagstiftningens ikraftträdande, ansåge sig förhindrad tillstyrka

förbud mot yrkesmässig tillverkning och saluhållande av sackarinhaltiga njutningsmedel

(läskedrycker).

Kontrollstyrelsen vidhöll i utlåtande över kommittéförslaget sin uppfattning,

att tidpunkten för det dåvarande vore olämplig för genomförande av en

sackarinlagstiftning. Styrelsen ansåg, att gällande förbud mot användning

av sackarin och liknande sötämnen vid tillverkning av maltdrycker samt mot

förvaring i bryggeri av sådana surrogat borde bibehållas ävensom att tillsynen

över efterlevnaden av detta förbud fortfarande skulle utövas av kontrolltjänstemännen

vid maltdryckstillverkningen.

I sitt den 28 november 1921 dagtecknade betänkande med förslag till livsmedelslag

m. m. behandlade livsmedelslagstiftningskommittén även frågan örn

användningen av konstgjorda sötningsmedel i livsmedel. Efter att hava erinrat

örn sitt framlagda förslag till sackarinfrågans ordnande anförde kommittén,

att den under sitt arbete med bestämmelser angående ett antal livsmedel

funnit, att de syften, man velat vinna genom allmänna bestämmelser

örn användningen av sackarin, skulle i alla praktiskt viktiga fall minst lika

säkert nås genom att bland stadganden i livsmedelslagens följdförfattningar

införa förbud mot användningen av konstgjorda sötningsmedel i de fall, där

sådan tillsats kunde ifrågakomma. — De av kommittén avgivna förslagen

hava ännu icke föranlett någon statsmakternas åtgärd.

Livsmedelslagstiftningskommitténs

behandling av

sackarinfrågan

i 1921 åra

förslag till

livsmedelslag.

Införandet i Sverige av förbud mot tillverkning och försäljning av sackarin- Tillkomsten

haltiga maltdrycker kan sägas hava skett utan direkt samband med spörsmåletfVörl^gt Teora

en särskild lagstiftning rörande reglering av användningen av sackarin. träffande

maltdrycker.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Sammansatt bevillnings- och andra lagutskotts utlåtande Nr S.

Frågan om förbud mot användningen av sackarin vid tillverkning av maltdrycker

bragtes första gången på tal i det betänkande, som år 1900 avgavs av den

år 1898 tillsatta kommittén för revision av gällande stadganden angående försäljning

av vin och maltdrycker m. m. Kommittén avgav emellertid intet förslag

i sackarinfrågan utan inskränkte sig till det uttalandet att, då det under

kommitténs arbeten kommit till dess kännedom, att sackarin i stor utsträckning

användes vid tillverkning av maltdrycker, samt detta måste anses såsom ett

missbruk till olägenhet för den konsumerande allmänheten, vilket icke borde

vara tillätet, det syntes kommittén vara av vikt, att lagstadganden kunde åstadkommas

till förhindrande därav. Kommittén hade därför ansett sig böra fästa

Kungl. Maj:ts uppmärksamhet å förhållandet.

I den av 1903 ars riksdag antagna förordningen angående tillverkning och

beskattning av maltdrycker infördes förbud mot användning och förvaring av

sackarin i skattepliktigt eller skattefritt bryggeri. Såsom motiv till förbudet

anfördes i den till grund för den nya förordningen liggande, av 1902 års maltdryckskommitté

verkställda utredningen, att, enligt vad verkställda analyser

givit vid handen, förfalskning av maltdrycker, särskilt svagdricka, synnerligen

ofta ägde rum genom användande av sackarin och att bestämmelser om förbud

mot användningen av sackarin i bryggeri därför vore erforderliga.

I 1905 års förordning angående försäljning av vin och öl upptogs bestämmelse

örn förbud mot försäljning av vin och öl, som försatts med sackarin. I Kungl.

Maj:ts proposition i ämnet till 1905 års riksdag, nr 101, anfördes såsom motiv

för sådant förbud, att i 1903 års maltdryckstillverkningsförordning funnes

stadgat förbud mot att vid tillverkningen av maltdrycker använda sackarin.

Detta hade, vad särskilt de skattepliktiga bryggerierna beträffade, föranletts

därav att sackarin i viss mån kunde ersätta malt och därjämte motiverats av

en önskan att tillse, att de i handeln tillgängliga maltdryckerna vore oförfalskade.

Detta mal nåddes emellertid endast ofullständigt genom förbudet i tillverkningsförordningen,

enär detta ej hindrade tillsättande av sackarin, sedan

drycken utlämnats från bryggeriet. Förbudet borde därför fullständigas genom

ett stadgande i försäljningsförordningen, att maltdryck, försatt med sackarin,

ej finge hållas till salu; och syntes detsamma böra gälla även om

vin.

Motsvarande bestämmelse infördes jämväl i 1905 års förordning angående

försäljning av tillagade alkoholfria drycker samt svagdricka. I Kungl. Maj :ts

proposition i ämnet till 1905 ars riksdag, nr 102, var sådan bestämmelse icke

upptagen. Det särskilda utskott, som hade att behandla propositionen, ansåg

det emellertid vara erforderligt, att uttrycklig föreskrift meddelades därom att

svagdricka, som försåldes, icke finge vara försatt med något för hälsan skadligt

ämne eller med sackarin. Då enligt gällande bestämmelser sackarin icke

finge användas vid tillverkning av svagdricka men sackarin kunde bliva tillsatt

drycken i salufärdigt tillstånd, syntes enligt utskottets mening ett tydligt

förbud mot detta ämnes förekomst i svagdricka, som saluhölles, icke få anses

överflödigt.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Sammansatt bevillnings- och andra lagutskotts utlåtande Nr S. 9

Enligt en anmärkning till nummer 207 i nu gällande tulltaxa, liksom enligt I^(^8el- av

1911 års tulltaxa, må sankarin och andra konstgjorda sötningsmedel införas till r

riket allenast av apoteksföreståndare eller, på medicinalstyrelsens eller vissa

vetenskapliga institutioners tillstyrkan, av vetenskapsmän till begagnande för

vetenskapliga ändamål, eller ock, efter kommerskollegiets prövning, av näringsidkare,

som styrker sig hava behov av dylika varor för åstadkommande av sina

tillverkningar. Handeln inom landet med sackarin och andra konstgjorda sötningsmedel

är däremot helt fri.

Från svagdricksbryggeriernas sida hava under senare år vid upprepade Framställtillfallen

krav framförts därom, att sackarinförbudet beträffande svagdricka upplävånde

måtte upphävas. Sålunda hemställde Sveriges svagdricksbryggareföreningav sackarini

skrivelse till kontrollstyrelsen den 14 september 1926 örn vidtagande av åt -^träffande''

gärder i syfte, att svagdricksbryggerierna finge vid sin tillverkning använda svagdricka.

sackarin, varvid föreningen framhöll, att sackarinförbudet alltsedan bestämmelse

härom infördes i 1903 års maltdryckstillverkningsförordning verkat

hämmande på svagdricksindustrien. Allmänheten hade vant sig vid ett svagdricka

med sötaktig smak och önskade alltjämt erhålla sådant. Sedan genom

lagändring möjlighet beretts att kunna använda socker och sirap, hade olägenheten

i någon mån borteliminerats, men användningen av dessa ämnen verkade

icke tillfyllest, enär de under jäsningens gång försvunne och drickat därigenom

förlorade sin sötaktiga smak. Föreningen föreslog emellertid, att förbudet

endast så tillvida borde upphävas, att sackarin i viss begränsad mängd

skulle få användas, förslagsvis ett gram per hektoliter dricka. I särskilda

skrivelser till kontrollstyrelsen tillkännagåvo ett stort antal enskilda svagdricksbryggare

sin anslutning till nämnda hemställan.

I en den 9 februari 1927 till finansdepartementet inkommen skrivelse anhölio

styrelserna för nordvästra Skånes bryggeriidkareförening och sydvästra Skånes

bryggeriidkareförening örn sådan författningsändring, att landets svagdricksbryggare

berättigades vid tillverkning av svagdricka till viss myckenhet

använda sackarin. I denna framställning gjordes gällande, att det i maltdryckstillverkningsförordningen

meddelade förbudet mot användning av sackarin

vid tillverkning av maltdrycker haft till följd, att det blivit så gott som

omöjligt för svagdricksindustrien att kunna tillhandahålla ett välsmakande

och hållbart svagdricka. Därest en svagdricksbryggare för att förbättra varans

kvalitet skulle begagna sig av sina möjligheter att vid tillverkningen använda

socker eller hålla stamvörtens extrakthalt uppe vid den medgivna högsta

gränsen av 6 procent, skulle detta medföra minskad hållbarhet hos drycken

samt leda till en sådan fördyring av densamma, att många svagdrickskonsumenter

överginge att i stället inköpa starkare maltdrycker. Socker kunde

dessutom icke användas i vilken utsträckning som helst, enär detsamma såsom

ett extraktgivande ämne lätt kunde medföra ökning av alkoholhalten ut
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Sammansatt bevillnings- och andra lagutskotts utlåtande Nr 8.

tovér den medgivna. Enda möjligheten för svagdricksbryggarna att utan fördyring

eller åstadkommande av risker för alkoholhaltens ökning över medgiven

gräns kunna tillverka ett välsmakande och hållbart dricka vore enligt

nämnda föreningars mening, att sackarin i begränsade mängder finge användas

vid tillverkningen. Några bärande skäl mot ett medgivande i denna riktning

ansåge föreningarna icke föreligga, och de åberopade, att det icke vore

förbjudet att använda sackarin vid framställningen av livsmedel i allmänhet,

exempelvis läskedrycker, sockerbagerivaror och konfekt.

över denna framställning avgav kontrollstyrelsen yttrande den 30 augusti

1927 och hemställde däri, att densamma icke måtte föranleda till någon Kungl.

Maj:ts åtgärd. Styrelsen erinrade örn att i samband med de år 1923 vidtagna

ändringarna i maltdryckslagstiftningen stadgande hade intagits i maltdryckstillverkningsförordningen

örn att stamvörtens extrakthalt i maltdryck icke

finge understiga 4 procent. Härigenom hade under alla förhållanden garanti

erhållits för att icke svagdricka med otillbörligt låg extrakthalt tillverkades.

I övrigt förefunnes emellertid alltjämt möjligheter att täcka brister i fråga

örn en maltdrycks kvalitet med tillhjälp av sackarin. Upprätthållandet av

sackarinförbudet hade visat sig vara förbundet med stora svårigheter. Allmänt

vore känt, att svagdricka ofta innehölle sackarin, vilket i många fall

tillsattes sedan drycken lämnat bryggeriet. Oaktat att uppsikten över sackarinförbudet

hade skärpts och kända överträdelser av detsamma vederbörligen

beivrades, avskräcktes svagdricksbryggarna likväl icke från att olovligen använda

sackarin. Orsaken till den bristande respekten för sackarinförbudet ansåg

styrelsen vara att söka däri, att man inom svagdricksindustrien icke syntes

kunna inse riktigheten av att tillverkaren av drycken skulle vara betagen

möjligheten att tillsätta sackarin, då det däremot stöde konsumenten fritt att

göra detta, samt att sackarinförbudet skulle drabba enbart bryggeriindustrien

och icke gälla jämväl tillverkning av andra slag av närings- och njutningsmedel.

Även örn vissa olägenheter sålunda vore förbundna med tillämpningen

av sackarinförbudet beträffande maltdryckerna, ansåge styrelsen likväl frågan

örn en ändring av bestämmelserna icke böra upptagas till behandling, förrän

det vore bekant, vilken ställning statsmakterna komme att intaga till frågan

om tillverkning och försäljning av sackarinhaltiga närings- och njutningsmedel

i allmänhet.

1928 års

riksdag.

Vid 1928 års riksdag framställdes i två likalydande motioner, nr 107 i första

kammaren och 102 i andra kammaren, förslag örn utredning rörande upphävandet

av förbudet mot tillsättning av sackarin till maltdryck. I anledning

av dessa motioner anhöll riksdagen i skrivelse den 15 maj 1928, nr 201, under

åberopande av bevillningsutskottets av riksdagen godkända betänkande nr 34,

att Kungl. Maj:t ville föranstalta örn utredning, huruvida förbudet mot användning

av sackarin vid tillverkning av svagdricka och mot försäljning av

sackarinhaltigt svagdricka kunde upphävas, ävensom för riksdagen framlägga

de förslag, till vilka utredningen kunde giva anledning.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Sammansatt bevillnings- och andra lagutskotts utlåtande Nr 8.

11

Bevillningsutskottet vid 1928 års riksdag har i sitt betänkande angående

upphävande av förbudet mot tillsättning av sackarin till maltdryck erinrat

om vad som tidigare förekommit i ärendet samt därefter anfört följande:

»Såsom av den lämnade redogörelsen torde framgå har strävan att upprätthålla

maltdryckernas kvalitet i främsta rummet föranlett rådande förbud

mot användning av sackarin vid tillverkning av sådana drycker och mot försäljning

av maltdrycker, som äro försatta med sackarin. Det har nämligen

tidigare särskilt ur nykterhetssynpunkt ansetts angeläget, att svagdricka! icke

försämrades i smak eller näringsvärde genom tillsättning av sackarin.

Efter det nämnda förbud införts hava emellertid vissa ändringar vidtagits

i lagstiftningen rörande tillverkning och beskattning av maltdrycker av beskaffenhet

att inverka på ifrågavarande spörsmål. Sålunda har i samband

med de år 1923 företagna ändringarna i denna lagstiftning fastställts en undre

gräns för stamvörtstyrkan hos maltdrycker, så att numera till svagdricka hänföras

maltdrycker med en högsta alkoholhalt av 1.8 viktprocent och med en

stamvörtstyrka av lägst 4 och högst 6 procent. Utskottet vill vidare framhålla,

att årets riksdag bifallit Kungl. Maj:ts proposition nr 36 med förslag

till vissa ändringar i maltdryckstillverkningsförordningen, innebärande huvudsakligen

att till maltdryck av första klassen skall hänföras jämväl maltdricka.

Med maltdricka förstås sådan maltdryck, som ej innehåller mer än

1.8 viktprocent alkoholhalt och äger en extrakthalt, överstigande 6 men icke

10.5 procent, samt vid tillverkningen undergått sådan särskild behandling, att

alkoholhalten i drycken icke kan överstiga den för maltdryck av första klassen

fastställda gränsen av 1.8 viktprocent.

Genom att en undre gräns fastställts för stamvörtstyrkan hos maltdrycker,

har möjligheten att genom tillsättning av sackarin inskränka användningen

av malt vid tillverkning av svagdricka avsevärt beskurits. Det särskilda skäl,

som tidigare åberopats till förmån för ett sackarinförbud i fråga örn maltdrycker,

har därigenom förlorat sin egentliga betydelse såvitt angår svagdricka.

Kontrollstyrelsen har i sitt ovannämnda yttrande förklarat sig icke anse

frågan örn ändring i förbudet mot användning av sackarin inom bryggeriindustrien

böra för närvarande upptagas. Såsom skäl härför har kontrollstyrelsen

främst anfört, att spörsmålet i väsentlig grad vore beroende av

den ställning, statsmakterna komme att intaga till frågan om tillverkning

och försäljning av sackarinhaltiga närings- och njutningsmedel i allmänhet.

Emellertid synas knappast utsikter förefinnas för denna frågas lösning inom

en näraliggande framtid. Utskottet vill i detta sammanhang erinra örn, att

i motioner vid årets riksdag hemställts, att riksdagen måtte hos Kungl.

Majit begära, att ett av en år 1916 tillsatt kommitté utarbetat och år 1921

framlagt förslag angående enhetlig, utvidgad livsmedelslagstiftning måtte efter

slutförd granskning föreläggas riksdagen, men att motionerna blivit av kamrarna

avslagna. Som en olägenhet vill utskottet framhålla, att förbudet i sin

nuvarande form icke kunnat upprätthållas. På sätt såväl kontrollstyrelsen

som motionärerna framhållit brytes synnerligen ofta mot detsamma, understundom

utan tillverkarens egen förskyllan. Med hänsyn till det nu anförda har

utskottet ansett övervägande skäl tala för att sackarinförbudet beträffande svagdricka

upphäves. Ett upphävande av detta förbud torde emellertid icke böra

ske, utan att en föreskrift införes om skyldighet för tillverkare och försäljare

att å kärl, vari sackarinhaltigt svagdricka tillhandahålles, utmärka, att drycken

innehåller sackarin. Lämpligen borde i samband härmed en motsvarande

bestämmelse införas beträffande läskedrycker och därmed jämförliga drycker.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Sammansatt bevillnings- och andra lagutslcotts utlåtande Nr 8.

Utredning

och förslag

av kontroll

styrelsen.

Departe
ments
chefen.

Användningen

av såckarp

vid

tillverkning

av

läskedrycker.

Säkerligen komme en dylik föreskrift att i jämförelse med gällande förbud

innebära en bestämd fördel såväl för konsumenterna som för de säljare, vilka

komme att tillhandahålla sackarinfritt svagdricka.

Vad åter angår de alkoholstarka maltdryckerna torde icke några olägenheter

yppat sig genom sackarinförbudet, och något skäl att undanröja förbudet beträffande

dessa drycker synes icke föreligga. Icke heller har utskottet ansett

tillrådligt, att nämnda förbud upphäves i fråga om maltdricka.»

Sedan Kungl. Majit den 14 juni 1928 anbefallt kontrollstyrelsen att verk.

ställa den av riksdagen begärda utredningen samt att efter samråd med medicinalstyrelsen

till Kungl. Maj :t inkomma med av utredningen föranledda förslag,

har kontrollstyrelsen, efter det sådant samråd ägt rum, med skrivelse den

30 december 1929 avgivit utredning och förslag i ämnet. Häröver har kommerskollegium

den 18 januari 1930 avgivit infordrat utlåtande.

Sistnämnda förslag överensstämma i huvudsak med de med propositionen

framlagda författningsförslagen.

Departementschefen har i sitt ovannämnda yttrande till statsrådsprotokollet

anfört bland annat följande.

I överensstämmelse med riksdagens hemställan i dess skrivelse den 15 maj

1928 hade den nu verkställda utredningen åsyftat allenast ett partiellt upphävande

av gällande förbud mot tillverkning och försäljning av sackarinhaltiga

maltdrycker, nämligen såvitt angår svagdricka. Förbudet vore alltså avsett

att kvarstå i fråga om såväl maltdrycker av klass II, d. v. s. pilsnerdricka,

som s. k. maltdricka. Av utredningen framginge, att sackarinförbudet i

betydande utsträckning överträddes eller kringginges såvitt anginge det slag av

svagdricka, brunsvagdricka, som vore föremål för den största konsumtionen.

Anledningen härtill syntes vara dels att flertalet konsumenter av sådant

svagdricka föredroge en vara med tillsats av sötämne, vartill emellertid

av såväl ekonomiska som tekniska skäl socker icke lämpligen kunde användas,

och dels att brunsvagdrickat genom tillsats av sackarin eller liknande sötningsmedel

erhölle större hållbarhet. Samtliga hörda myndigheter, kontrollstyrelsen,

medicinalstyrelsen och kommerskollegium, hade ansett, att sackarinförbudet

i fråga örn svagdricka numera, sedan jämväl för svagdricka fastställts

en viss lägsta extraktgräns, icke vore tillräckligt motiverat och borde

borttagas men att samtidigt — i de konsumenters intresse, som icke önskade

erhålla svagdricka med tillsats av konstgjort sötäinne — borde införas skyldighet

för tillverkare och försäljare att å kärl, vari med sådant sötningsmedel

tillsatt svagdricka utlämnades eller hölles till salu, anbringa uppgift örn förefintligheten

av dylikt ämne.

Såsom framgår av bevillningsutskottets vid 1928 års riksdag förut återgivna

betänkande uttalade utskottet, att i samband med införande av skyldighet

att tillkännagiva tillsats av sackarin i svagdricka en motsvarande bestämmelse

lämpligen borde införas beträffande läskedrycker och därmed jämförliga

drycker.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Sammansatt bevillnings- och andra lagutskotts utlåtande Nr 3.

13

Kontrollstyrelsen har härom i sitt utlåtande anfört:

»Användning av sankarin vid läskedryckstillverkning är ingalunda ovanligt

förekommande, och sackarinet utnyttjas därvid ofta på sådant sätt, att

den vara, allmänheten erhåller, blir av mindre tillfredsställande kvalitet. Förekomsten

av sackarinhaltiga läskedrycker innebär även betydande olägenheter

med hänsyn till den illojala konkurrens, tillverkare av sackarinfria läskedrycker

därigenom hava att utstå. Under sådana förhållanden föreligga otvivelaktigt

starka skäl för vidtagande av den av bevillningsutskottet i detta hänseende

ifrågasatta åtgärden.

Det kan emellertid ifrågasättas, huruvida spörsmålet örn utfärdande av dylika

bestämmelser lämpligen bör upptagas enbart beträffande läskedrycker

och om icke sådana föreskrifter i stället böra meddelas i ett större sammanhang.

De ovan antydda olägenheterna av användning av sackarin vid tillverkning

av läskedrycker torde göra sig gällande även beträffande vissa

andra varor, exempelvis saft, sylt, marmelad och liknande produkter, rörande

vilkas tillverkning och försäljning föreligger ett i det föregående omnämnt,

av livsmedelslagstiftningskommittén avgivet förslag till författning, innefattande

bland annat förbud mot användning vid deras tillverkning av konstgjorda

sötningsmedel. Att nu till särskild reglering upptaga ifrågavarande

spörsmål allenast i vad rör läskedrycker, synes därför ej böra ske. Det yrkande,

i vilket riksdagens ovannämnda hemställan utmynnar, har för övrigt

begränsats att avse upphävandet av sackarinförbud beträffande svagdricka.»

Kontrollstyrelsens uppfattning delas av medicinalstyrelsen, som i sitt i ärendet

avgivna yttrande förklarat sig anse, att frågan örn användande av sackarin

som sötmedel för läskedrycker och därmed jämförliga drycker av praktiska

skäl lämpligast bör lösas i samband med ordnande av livsmedelshandeln

genom en allmän livsmedelslagstiftning.

Kommerskollegium har i här förevarande ämne uttalat, att alldeles oavsett

den stora önskvärdheten av att den viktiga frågan örn en allmän livsmedelslagstiftning

snarast kunde upptagas till slutligt avgörande i ett sammanhang,

kollegium väl ansåge, att åtskilliga skäl kunde anföras till stöd för att

det nu i fråga örn svagdricka förordade deklarationstvånget vid användning av

sackarin och liknande konstgjorda sötningsmedel, oberoende av förutnämnda,

mera svårlösta fråga, vunne tillämpning även i fråga om läskedrycker.

Då emellertid jämväl en dylik starkt begränsad lagstiftning syntes böra föregås

av en särskild, mera ingående utredning, än som nu förelåge, ansåge sig

kollegium icke i detta samband böra framställa något förslag härom.

I sitt förenämnda yttrande till statsrådsprotokollet har föredragande departementschefen

anfört följande:

»1928 års bevillningsutskott har uttalat, att, i samband med införande avföreskrift

om skyldighet för tillverkare och försäljare av sackarinhaltigt svagdricka

att å kärl, vari drycken tillhandahålles, utmärka förefintligheten av

sackarin, en motsvarande bestämmelse lämpligen borde införas beträffande

läskedrycker. I denna fråga ansluter jag mig till kommerskollegiets ståndpunkt,

att en bestämmelse av sistnämnda innebörd — vilken icke står i nödvändigt

samband med införandet av en motsvarande deklarationsskyldighet i

Kontroll
styrelsen.

Medicinal
styrelsen.

Kommers
kollegium.

Departe
ments
chefen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Sammansatt bevillnings- och andra lagutskotts utlåtande Nr 3.

Motionerna

I: 284 och

II: 441.

Rätt att anTända

ris

och majs

vid tillverkning-

ay Tiss

maltdryck.

Motionen

II: 235.

fråga om svagdricka — i varje fall icke bör meddelas utan en mera ingående

utredning än den, man i förevarande sammanhang haft anledning verkställa.»

I de av herr Clemedtson samt herrar Borggren och Törnkvist i Bjuv väckta

motionerna har anförts, att de skäl, som talade för att konstgjord sotning av

svagdricka skulle av säljaren angivas genom särskild deklaration, kunde i ännu

högre grad förebäras, då det gällde läskedrycker. Då sackarinet i vårt land,

såvitt man hade sig bekant, utom i svagdricka endast kommit till användning i

saft och läskedrycker, skulle svårigheter ej möta att, i likhet med vad i förenämnda

proposition föreslagits beträffande svagdricka, genom särskilda föreskrifter

införa skyldighet att deklarera användningen av sackarin i dessa drycker.

Så hade även skett i Tyskland, varest sackarinanvändningen i läskedrycker

vore förenad med deklarationsskyldighet.

I 12 § 1 mom. förordningen den 1 juni 1923 angående tillverkning och beskattning

av maltdrycker stadgas, att i skattepliktigt bryggeri må vid tillverkning

av maltdrycker användas endast kornmalt, humle, jäst och vatten samt

under de villkor, kontrollstyrelsen föreskriver, soekerkulör.

I motionen nr 235 i andra kammaren har herr Weibull föreslagit sådan ändring

i sistnämnda förordning, att visst tillskott av ris, majs eller dylikt bleve

tillåtet vid tillverkning av maltdrycker av tredje klassen, avsedda för export.

Till motivering för den föreslagna ändringen anföres i motionen följande.

I det bekymmersamma läge, vari det svenska jordbruket för närvarande

befunne sig, vilket påkallat förslag örn genomgripande åtgärder

till dess förbättrande, vore det icke ur vägen att även taga i betraktande sådana

åtgärder, som i och för sig icke vöre av den betydelse, att de kunde verksamt bidraga

till lägets avspänning, men som dock vore ägnade att i någon mån gagna

jordbrukare. I detta avseende borde uppmärksammas den möjlighet till utförsel

av jordbruksprodukter, som export av maltdrycker innebure. Bestämmelser

i maltdryckstillverkningsförordningen om kommalt såsom det enda medgivna

inmäskningsmaterialet vid tillverkning i skattepliktiga bryggerier lade emellertid

hinder i vägen för den svenska maltdrycksindustrien att med framgång

upptaga konkurrens med utländska bryggerier örn marknader i utomeuropeiska

länder. Det vore nämligen tekniskt ej möjligt att av enbart kommalt tillverka

en produkt, som fyllde de utomordentliga krav på hållbarhet, som export till

varma länder förutsatte. Maltdryck, som tillverkats av enbart kornmalt, visade

i pasteuriserad form benägenhet att förr eller senare grumlas genom äggviteutfällningar,

i synnerhet vid långa transporter och ogynnsam temperatur. Denna

olägenhet kunde motverkas eller helt upphävas genom tillskott av äggvitefattigt

bryggmaterial, såsom ris, majs eller dylikt, Då sådan tillsättning ej

kunde ske i större kvantitet för att icke medföra nackdelar i kvalitetsavseende,

bleve det blott fråga örn att ersätta en mindre del (högst 20 procent) av kornmaltet

med råämne av nyssnämnda slag. Syftet att vinna ökad avsättning

för svenskt korn skulle därför icke nämnvärt påverkas av tillsatsen av annat

råämne än kornmalt.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Sammansatt bevillnings- och andra lagutskotts utlåtande Nr 3. 15

över det av sistnämnda motionär väckta förslaget har bevillningsutskottet i Utredning.

grundlagsenlig ordning inhämtat utlåtande av kontrollstyrelsen, vilket i avtryck

såsom bilaga åtföljer detta utlåtande.

På de skäl, som anförts av 1928 års bevillningsutskott, har det sammansatta Utskottets

utskottet anslutit sig till förslaget att upphäva saekarinförbudet beträffande y™ran<*e*

svagdricka.

De med propositionen framlagda författningsförslagen hava icke givit utskottet

annan anledning till erinran än i fråga örn sättet för angivande å kärl,

att svagdricka innehåller konstgjort sötningsmedel. Enligt utskottets mening

är det önskvärt, att deklarationen örn användning av konstgjort sötningsmedel

äger rum på ett för den konsumerande allmänheten fullt tydligt sätt.

Ordet sackarin torde hava hävdvunnen användning såsom benämning för dylika

sötningsmedel. Enligt vad i ärendet uppgivits torde annat konstgjort sötningsmedel

än sackarin mera sällan komma till användning i vårt land. Med hänsyn

härtill har utskottet, i anslutning till den ståndpunkt sackarinsakkunniga intagit

i sitt år 1915 avgivna betänkande, under benämningen sackarin sammanfört

alla slag av konstgjorda sötningsmedel.

Delade meningar torde knappast kunna råda därom, att behovet av uppgiftsplikt

i fråga örn användning av sackarin gör sig gällande med minst samma

styrka beträffande läskedrycker som i fråga örn svagdricka. Kontrollstyrelsen

och medicinalstyrelsen hava emellertid ansett lämplighetsskäl tala för, att

frågan örn användande av sackarin som sötningsmedel i läskedrycker löses i

samband med ordnande av livsmedelshandeln genom en allmän livsmedelslagstiftning.

Denna uppfattning har utskottet icke kunnat dela. På sätt 1928 års bevillningsutskott

anfört synas knappast utsikter förefinnas för sistnämnda frågas

lösning inom en näraliggande framtid. För övrigt stå frågorna rörande sackarinets

användning i läskedrycker och i svagdricka i ett sådant sammanhang till

varandra, att desamma synas böra lösas efter i stort sett samma linjer. Utskottet

har därför anslutit sig till vad i motionerna nr 284 i första kammaren

och 441 i andra kammaren föreslagits. Såsom i dessa motioner synes hava förutsatts

får det anses önskvärt, att vid en blivande utredning i ämnet jämväl

frågan örn sackarinets användning i safter göres till föremål för undersökning.

I fråga örn tillsynen över deklarationsbestämmelsernas efterlevnad göra

sig delvis andra synpunkter gällande med avseende å läskedrycker och safter

än beträffande svagdricka. Utskottet vill emellertid framhålla angelägenheten

av att kontrollbestämmelserna göras enkla samt att kontrollen så anordnas,

att densamma icke förorsakar större kostnader eller besvär för vare sig det

allmänna eller de personer, som tillverka eller försälja dylika drycker. Det

torde kunna antagas, att redan genom förefintligheten av förbud mot att tillhandahålla

sådana drycker, försatta med sackarin, utan att uppgift därom

lämnas å kärl, vari drycken utlämnas eller tillhandahålles, samt genom införande

av bestämmelse örn straff vid överträdelse av förbudet, syftemålet med

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Sammansatt bevillnings- och andra lagutskotts utlåtande Nr S.

lagstiftningen bör kunna vinnas. Emellertid synes böra uppdragas åt viss

myndighet, förslagsvis kontrollstyrelsen, att meddela föreskrifter angående

sättet för uppgiftspliktens fullgörande ävensom att, där så påfordras eller

eljest, verkställa analyser för fastställande, huruvida sackarin ingår i drycken.

I motionen nr 235 i andra kammaren har herr Weibull hemställt örn upphävande

av förbudet mot användning av ris, majs eller dylikt vid tillverkning

av maltdrycker av tredje klassen för export. Då detta förbud torde lägga

ett bestämt hinder i vägen för bryggeriernas tillverkning av en hållbar vara

för export framförallt till varma länder samt, enligt vad kontrollstyrelsen anfört,

ur fiskalisk synpunkt hinder icke torde möta mot förbudets upphävande,

under villkor att den färdiga varan exporteras, har utskottet anslutit sig till

det av styrelsen upprättade förslaget till ändringar i maltdrycksförordningen.

Utskottet har därvid förutsatt, att ersättning till kontrollombud skall utgå

i enlighet med de grunder, som föreskrivits i 3 § 2 mom. och 6 § av kungörelsen

den 27 juli 1923 med bestämmelser angående arvode och ersättning åt

tjänstemännen vid kontrollen över maltdrycks- och brännvinstillverkningen,

samt att Kungl. Majit kommer att vidtaga härav betingad ändring i denna

kungörelse.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

7) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Majits

förevarande proposition, nr 156, icke kunnat i oförändrat skick

bifallas samt med anledning av ej mindre de likalydande motionerna

I: 149 av herr Bärg m. fl. och II: 224 av herr Bengtsson

i Norup m. fl. än även motionen II: 235 av herr Weibull

ävensom med avslag å motionen II: 442 av herrar Weibull och

Nygren, antaga

a) nedan införda, såsom utskottets förslag betecknade

Kungl. Maj.ts förslag: Utskottets förslag:

Förslag

till

förordning om vissa ändringar i förordningen den 1 juni 1923 (nr 140)

angående tillverkning och beskattning av maltdrycker.1

Härigenom förordnas, dels att 4 §, Härigenom förordnas, dels att 4 och

12 § 1 morn., 15 § 1 mom. samt 37 § 12 §§, 13 § 1 morn., 15 § 1 morn., 25 §

1 Vid återgivande av Kungl. Maj:ts förslag hava de delar av furslaget, som icke återfinnas i utskottets

förslag, kursiverats. Kursiveringar i sistnämnda förslag utmärka avvikelser från Kungl.

Maj:ts förslag eller, i de fall detta icke innebär ändring i gällande maltdryckstillverkningsförordning,

från denna förordning.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Sammansatt bevillnings- och andra lagutskotts utlåtande Nr S.

17

Kungl. Maj:ts förslag:

Utskottets förslag:

2 mom. förordningen den 1 juni 1923

angående tillverkning och beskattning

av maltdrycker1 skola, 4 § i nedan angivna

delar, erhålla följande ändrade

lydelse, dels ock att sista stycket i

49 § samma förordning skall upphöra

att gälla.

4 §•

Maltdryck---proppen.

Har vid tillverkning av svagdricka

använts sackarin, dulcin eller annat

konstgjort sötningsmedel, skall kärl,

å vilket drycken utlämnas från bryggeriet,

vara försett med uppgiften »Innehåller

konstgjort sotning smedell.

Anbringande av stämpel å kärl eller

å kork eller propp ävensom av uppgift

örn användning av konstgjort sötningsmedel

skall äga rum enligt av kontrollstyrelsen

meddelade anvisningar.

När--— etiketten.

Vad---kärl.

samt 37 § 2 mom. förordningen den

1 juni 1923 angående tillverkning och

beskattning av maltdrycker’ skola, 4 §

i nedan angivna delar, erhålla följande

ändrade lydelse, dels ock att sista

stycket i 49 § samma förordning skall

upphöra att gälla.

4 §.

Maltdryck —--proppen.

Har vid tillverkning av svagdricka

använts sackarin, skall kärl, å vilket

drycken utlämnas från bryggeriet, vara

försett med uppgiften »Innehåller

sackarin».

Med sackarin förstås i denna förordning

varje konstgjort sötningsmedel,

som har högre söthetsgrad än raffinerat

socker men icke sockrets näringsvärde.

Anbringande av stämpel å kärl eller

å kork eller propp ävensom av uppgift

om användning av sackarin skall äga

rum enligt av kontrollstyrelsen meddelade

anvisningar.

När---etiketten.

Vad — ---kärl.

12 §.

1. I skattepliktigt bryggeri må för

tillverkning av maltdrycker användas

endast torkat, rostat eller bränt kornmalt,

humle, jäst och vatten samt under

de villkor, kontrollstyrelsen föreskriver,

sockerkulör; dock må vid tillverkning

av svagdricka användas sackarin,

dulcin eller annat liknande konstgjort

sötningsmedel.

1 Senaste lydelse av 37 § 2 moni., se 1928:116.

12 §.

1. I skattepliktigt bryggeri må för

tillverkning av maltdrycker användas

endast torkat, rostat eller bränt kornmalt,

humle, jäst och vatten samt under

de villkor, kontrollstyrelsen föreskriver,

sockerkulör; dock må vid tillverkning

av svagdricka användas sackarin.

2. För visst skattepliktigt bryggeri

äger kontrollstyrelsen medgiva, att

under de villkor, som kontrollstyrelsen

föreskriver, ris eller majs må användas

såsom råämne för tillverkning av

maltdryck av tredje klassen, avsedd

Bihang Ull riksdagens protokoll 19SO. 7 sami. 2 avd. 8 käft. (Nr 8.)

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Sammansatt bevillnings- och andra lagutskotts utlåtande Nr 3.

Kungl. Maj:tS förslag:

15 §.

1. I skattepliktigt bryggeri må,

med undantag av spannmål samt sackarin,

dulcin eller annat liknande konsta

gjort sötningsmedel, ävensom i fall,

som avses i 12 § 2 morn., socker, icke

finnas ämne, som kan vid tillverkning

av maltdrycker användas i stället för

malt; dock må kontrollstyrelsen beträffande

bryggeri, där tillverkning av

läskedrycker bedrives, mot särskilda

villkor kunna medgiva uppläggning i

bryggeriet av socker, som erfordras

för tillverkning av sådana drycker.

Utskottets förslag;

för export, saint socker eller dextros

må i lagerkällaren komma till användning

såsom tillsats till porter,

Beträffande ris Och majs, som i första

stycket anses, skall, där ej nédan

1 denna förordning annat sägs, i övrigt

gälla vad i förordningen ar stadgat

rörande malt.

13 §.

1. Det för tillverkning i skattepliktigt

bryggeri avsedda maltet skall

krossas å en i bryggeriet uppställd

maltkross, så förbunden med en självregistrerande,

justerad våg, att maltets

krossning ej kan äga rum, utan att

detsamma först genomgått vågen.

Vad i första stycket sägs skall icke

gälla beträffande ris eller majs, som

avses i 12 § 2 mom. Dylikt råämne

skall på sätt kontrollstyrelsen föreskriver

uppvägas och krossas i närvaro

av kontrollombudet, som i sådant

fall äger åtnjuta ersättning av tillverkaren

efter särskilt stadgade grunder.

15 §.

1. I skattepliktigt bryggeri må,

med undantag av spannmål samt sankarin,

ävensom i fall, som avses i 12 §

2 morn., ris, majs, socker och dextros,

icke finnas ämne, sorn kan vid tillverkning

av maltdrycker användas i

stället för malt; dock må kontrollstyrelseii

beträffande bryggeri, där tillverkning

aV läskedrycker bedrives,

mot särskilda villkor kunna medgiva

uppläggning i bryggeriet av socker,

som erfordras för tillverkning av sådana

drycker.

25 §.

Maltets vikt beräknas efter den

självregistrerande maltvågens anvis
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Sammansatt bevillnings- och andra lagutskotts utlåtande Nr 8.

19

Kungl. Maj:ts förslug:

37 §.

2. I skattefritt bryggeri må sackarin,

dulcin eller annat liknande konstgjort

sötningsmedel ej användas vid

tillverkning av annan maltdryck än

svagdricka.

Utskottets förslag:

ning; dock skola i fall, som aVses i

13 § 1 mom. andra stycket samt 14 §

2 morn., de av överkontroll oren eller i

kontrollombudets närvaro gjorda viktbestämningar

gälla.

37 §.

2. I skattefritt bryggeri må sankarin

ej användas vid tillverkning av annan

maltdryck än svagdricka.

Denna förordning träder i kraft dea 1 juli 1930.

b) nedan införda, såsom utskottets förslag betecknade

Kungl. Maj;ts förslag: Utskottets förslag:

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 12 § förordningen den 8 maj 1925

(nr 119) angående försäljning av vissa alkoholfria och därmed jämförliga

drycker.

Härigenom förordnas, att 12 § förordningen den 8 maj 1925 angående försäljning

av vissa alkoholfria och därmed jämförliga drycker skall i nedan angivna

delar erhålla följande ändrade lydelse;

12 §.

Vid —- ■— — beredas.

Annan maltryck än svagdricka må

ej utlämnas, där den veterligen är försatt

med sackarin, dulcin eller annat

liknande konstgjort sötningsmedel.

Svagdricka, som veterligen är tillsatt

sackarin, dulcin eller annat liknande

konstgjort sötningsmedel> må icke

förvaras på försäljningsstället ahnat

än å kärl, som på tydligt framträdande

sätt är försett med uppgiften »In
-

12 §.

Vid--— beredas.

Annan maltdryck än svagdricka må

ej utlämnas, där den veterligen är försatt

med sackarin.

Med sackarin förstås i denna förordning

varje konstgjort sötningsmedel,

som har högre söthetsgrad än raffinerat

Socket men icke sockrets näringsvärde,

Svagdricka, som veterligen är tillsatt

sackarin, må icke förvaras på för
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Sammansatt hevillnings- och andra lagutskotts utlåtande Nr 3.

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

nehåller konstgjort sötningsmedel».

Därest vid utminutering svagdricka

till köpare utlämnas å tillslutet kärl,

skall kärlet vara försett med dylik

beteckning.

På--- — maltdryck.

säljnmgsstället annat än å kärl, som på

tydligt framträdande sätt är försett

med uppgiften »Innehåller sackarin».

Därest vid utminutering svagdricka

till köpare utlämnas å tillslutet kärl,

skall kärlet vara försett med dylik

beteckning.

På---maltdryck.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1930.

II) att riksdagen måtte, i anledning av de likalydande mo»- tionerna 1: 284 av herr Clemedtson samt II: 441 av herrar

Borggren och Törnkvist i Bjuv, i skrivelse till Kungl. Maj:t

anhålla, att Kungl. Maj:t måtte efter verkställd utredning

utfärda eller, i den mån så finnes erforderligt, för riksdagen

framlägga förslag till bestämmelser, varigenom för användande

av sackarin i läskedrycker uppställas i huvudsak samma villkor,

som av utskottet föreslagits beträffande svagdricka.

Stockholm den 19 maj 1930.

På sammansatta bevillnings- och andra lagutskottets vägnar:

IVAR ÖSTERSTRÖM.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Bärg*, Österström, Boman, Bergman*, K. Oscar

Ericson i Oberga, Wahlmark och Mellén*;

från andra kammaren: herrar Bengtsson i Kullen, Björklund, Nilsson i Hörby,

Olsson* i Gävle, Larson* i Tönnersa, Hage, Olovson* i Västerås ©cb Petersson i Lerbäcksbyn.

* Ej närvarande vid justeringen av utlåtandet.

Reservationer:

av herrar Bengtsson i Kullen, Mellén, Larson i Tönnersa och Petersson i

Lerbäcksbyn, vilka hemställt om avslag å Kungl. Maj:ts förevarande proposition,

nr 156;

av herr Bergman, som hemställt, att motionen 11: 235 av herr Weibull icke

måtte föranleda någon riksdagens åtgärd; samt

av herr Hage.

Stockholm 1930. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Korstedt & Söner.

301602

s. 21 Kontrollera mot PDF

Sammansatt bevillnings- och andra lagutskotts utlåtande Nr 3. 21

Bilaga.

Kontrollstyrelsen,

med utlåtande i anledning av motion

vid 1930 års riksdag om viss författningsändring

till främjande av exporten

av maltdrycker av tredje klassen.

Till Riksdagens Bevillningsutskott.

Kungl. Maj:t Ilar den 21 februari 1930 anbefallt kungl, kontrollstyrelsen

att till riksdagens bevillningsutskott avgiva av utskottet begärt utlåtande

i anledning av motionen nr 235 i andra kammaren örn viss författningsändring

till främjande av exporten av maltdrycker av tredje

klassen.

I anledning härav får kontrollstyrelsen anföra följande.

I 12 § 1 mom. av förordningen den 1 juni 1923 (nr 140) angående tillverkning

och beskattning av maltdrycker stadgas, att i skattepliktigt

bryggeri må vid tillverkning av maltdrycker användas endast kornmalt,

humle, jäst och vatten samt under de villkor, kontrollstyrelsen föreskriver,

sockerkulör. Motionären hemställer, att riksdagen måtte för sin del

besluta örn ändring av hithörande bestämmelser i syfte, att visst tillskott

av ris, majs eller dylikt bleve tillåtet vid tillverkning av maltdrycker

av tredje klassen, avsedda för export.

Till motivering för den föreslagna ändringen anföres i motionen följande.

I det bekymmersamma läge, vari det svenska jordbruket för närvarande

befunne sig, vilket påkallat förslag örn genomgripande åtgärder

till dess förbättrande, vore det icke ur vägen att även taga i betraktande

sådana åtgärder, som i och för sig icke vore av den betydelse, att de

kunde verksamt bidraga till lägets avspänning, men som dock vore ägnade

att i någon mån gagna jordbrukare. I detta avseende borde uppmärksammas

den möjlighet till utförsel av jordbruksprodukter, som export

av maltdrycker innebure. Bestämmelser i maltdryckstillverkningsföroraningen

örn kornmalt såsom det enda medgivna inmäskningsmaterialet

vid tillverkning i skattepliktiga bryggerier lade emellertid hinder

i vägen för den svenska maltdrycksindustrien att med framgång upptaga

konkurrens med utländska bryggerier örn marknader i utomeuropeiska

länder. Det vore nämligen tekniskt ej möjligt att av enbart kornmalt

tillverka en produkt, som fyllde de utomordentliga krav på hållbarhet,

som export till varma länder förutsatte. Maltdryck, som tillverkats

av enbart kornmalt visade i pasteuriserad form benägenhet att förr eller

senare grumlas genom äggviteutfällningar, i synnerhet vid långa transporter

och ogynnsam temperatur. Denna olägenhet kunde motverkas

eller helt upphävas genom tillskott av äggvitefattigt bryggmaterial, såsom

ris, majs eller dylikt. Då sådan tillsättning ej kunde ske i större

kvantitet för att icke medföra nackdelar i kvalitetsavseende bleve det

blott fråga örn att ersätta en mindre del (högst 20 procent) av kornmaltet

med råämne av nyssnämnda slag. Syftet att vinna ökad avsättning

Hiliana lill riksdagens protokoll 1930. 7 sami. 2 ami. 3 haft. (Nr 3.)

3

s. 22 Kontrollera mot PDF

Svenska

bryggare
föreningen.

Kontroll
styrelsen.

22 Sammansatt bevillnings- och andra lagutskotts utlåtande Nr 3.

för svenskt korn skulle därför icke nämnvärt påverkas av tillsatsen av

annat råämne än kornmalt.

Svenska bryggareföreningen, som av kontrollstyrelsen anmodats avgiva

yttrande i anledning av den väckta motionen, Ilar i skrivelse till styrelsen

den 7 mars 1930 uttalat sin anslutning till motionens syfte och

därvid i huvudsak anfört följande. Maltdrycker, avsedda för export,

måste äga betydligt större hållbarhet än maltdrycker, avsedda att saluhållas

inom landet, vilket särskilt gällde, när exporten ägde rum till varma

länder. Den bristande hållbarhet, som hade sin grund i utveckling

av mikroorganismer, vare sig kulturjäst eller andra, kunde visserligen

hävas eller motverkas genom maltdryckernas pasteurisering, men genom

den verkställda upphettningen erhölle vissa i maltdryckens extrakt befintliga

äggviteämnen i stället en benägenhet att utfällas och grumla

drycken. Mot detta, kolloidkemiska förlopp, som till sina betingelser ej

vore vetenskapligt fullt klarlagt, kunde man med hittills kända tekniska

metoder icke skydda sig. Enligt vad erfarenheten givit vid handen kunde

denna äggviteutfällning på betryggande sätt förhindras genom viss

tillsättning av sådant råmaterial som ris eller majs, vilket utmärkte sig

för ett äggviteinnehåll av lägre halt och sannolikt annan sammansättning

än kornmalt. Rätt att vid tillverkning av maltdrycker för export

tillsätta dylika råämnen vore därför ett oeftergivligt villkor för att ernå

den grad av hållbarhet, som vore erforderlig vid export. Bryggareföreningen

omnämner, att Danmarks export av maltdrycker uppgår till omkring

30,000 hektoliter årligen. Satte man såsom ett första mål för en

blivande svensk export en tredjedel av nämnda kvantitet eller 10,000

hektoliter, skulle detta betyda en förbrukning av maltkorn av över 200,000

kilogram. Denna myckenhet syntes visserligen ej vara av så stor betydelse

för kornodlarna, men hänsyn borde även tagas till att jämte maltdryckerna

exporterades flaskor och emballage, utom det att ökad arbetstillgång-

inom landet bereddes genom tillverkningen av maltdrycker för export.

Utförseln av maltdrycker från Sverige har hittills varit av allenast

ringa omfattning och har, såvitt för kontrollstyrelsen enligt inkomna

ansökningar örn maltskatterestitution är känt, med undantag för de maltdrycker,

varmed ångfärjorna å linjen Trälleberg—Sassnitz förses från

ett bryggeri i Trälleberg, på senare år uteslutande bedrivits av bryggerier

i Göteborg dels för försäljning till främmande länder, dels för proviantera^

av fartyg, tillhörande därifrån utgående ångbåtslinjer. Utförselns

omfattning belyses av nedanstående tabell över de myckenheter maltdrycker,

för vilka restitution av maltskatt vid export beviljats av kontrollstyrelsen

under åren 1925—1929.

Maltdrycker av

Summa

hl.

Å r

11 klass

hl.

lil klass

hl.

1925 ...........................

»O

C-l

40

65

1926 .............................

63

81

144 :

1927 ..............................

299

660

959

1928 ..............................

160

639

799

1929 ..............................

112

994

1,106

s. 23 Kontrollera mot PDF

Sammansatt bevillnings- och andra lagutskotts utlåtande Nr 3. 23

Den myckenhet malt, för vilken skatt restituerats under samma år,

ävensom de restituerade skattebeloppens storlek har utgjort:

Å r

Maltin ängd

k?.

Restituerad skatt

kr.

1925 ..........................................

1,727

1,178

1926 .........................................

3,687

2,594

1927 ..........................................

21,988

15,812

1928 ..........................................

19,468

14,072

1929 ......................................

28,433

20,400

Såsom utgångspunkt vid motiveringen av den ifrågasatta lagändringen

har i motionen åberopats det intresse, frågan under förhandenvarande

omständigheter kan anses äga med hänsyn till jordbruksnäringen.

Bryggareföreningen har anfört, att, sedan möjlighet att vid tillverkning

av maltdrycker för export kunna använda även andra ämnen än kornmalt

beretts, borde såsom ett första mål kunna uppställas att driva upp

maltdrycksexporten till omkring 10,000 hektoliter årligen, motsvarande

en kornförbrukning av 200 ton. Denna kornförbrukning förutsätter sålunda,

att den nuvarande maltdrycksexporten skulle ungefärligen tiodubblas.

Örn till jämförelse namnes, att den svenska kornskörden kan

uppskattas till omkring 300,000 ton årligen samt att bryggeriernas årliga

maltförbrukning för närvarande uppgår till omkring 30,000 ton, torde

härav framgå, att även med ett så kraftigt uppdrivande av maltdx-ycksexporten,

som förutsatts, den på grund härav ökade kornförbrukningen

icke kan sägas vara av nämnvärd betydelse för landets jordbruksnäring.

Den påverkan, sagda näring skulle röna av det ifrågasatta medgivandet,

kan näppeligen enbart för sig motivera vidtagandet av den föreslagna

författningsändringen. Däremot synes den omständigheten, att gällande

lagstiftning lägger ett bestämt hinder i vägen för användning av de speciella

råämnen, som visat sig vara erforderliga i vissa fall för bryggeriernas

tillverkning av en fullgod exportvara, kunna utgöra skäl för upptagande

av frågan örn en sådan ändring i lagstiftningen, som i motionen

föreslagits.

Enligt förordningen angående tillverkning och beskattning av maltdrycker

är den svenska maltdrycksbeskattningen anordnad i form av

råämnesskatt och grundar sig å användningen av ett ensartat bryggmaterial,

torkat, rostat eller bränt kornmalt, å vars beskaffenhet de utbytesberäkningar,

som föregått skattesystemets bestämmande, bygga.

Skatten utgår med 65 öre för varje kilogram malt, som medelst en under

kronans lås stående självregistrerande våg uppvägts för tillverkningen,

med tillägg av 5 öre respektive 10 öre för kilogram malt, överstigande

100,000 kilogram respektive 200,000 kilogram. Användning av annat

bryggmaterial än kornmalt är sålunda icke förenligt med det för maltdryckerna

gällande skattesystemet. Ris och likartade ämnen hava i allmänhet

högre stärkelsehalt och äro mera extraktgivande än kornmalt,

varför deras användning ur skattesynpunkt kunna erbjuda fördel för

tillverkaren, därest fråga är om produktens försäljning i vanlig ordning

inom landet. Den i motionen åsyftade användningen av ris och majs

är emellertid avsedd att begränsas till att gälla maltdrycker för export,

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Sammansatt bevillnings- och andra lagutskotts utlåtande Nr 3.

för vilka jämlikt 82 § i förordningen rätt till erhållande av restitution

av skatten är medgiven. De närmare bestämmelserna örn villkoren för

dylik restitution tillgodonjutande återfinnas i kungörelsen den 27 juli

1923 (nr 344) angående restitution av erlagd skatt för malt vid utförsel

ur riket av maltdrycker. Den i 5 § angivna beräkningsgrunden för bestämmandet

av den myckenhet malt, för vilken skatt, belöpande å den

färdiga varan, skall restitueras, är så beskaffad, att genom hänsynstagandet

till storleken av extraktutbytet av det använda råämnet någon

fördel i detta fall icke uppstår av att använda extraktrikare ämne, emedan

den kvantitet av råämnet, för vilken restitution av skatt skall åtnjutas,

minskas i förhållande till extraktutbytet. Ur rent fiskalisk synpunkt

torde hinder sålunda icke böra möta mot användning av ris eller majs

vid tillverkningen under villkor, att den färdiga varan exporteras. Svårigheter

möta heller icke att anordna en tillräckligt effektiv kontroll över

en dylik användning, vilken kan beräknas förekomma allenast vid ett

mycket begränsat antal bryggerier. Kontrollen bör, såsom i liknande fall

stadgas i tillverkningsförordningen, bekostas av tillverkaren.

Även örn ett bifall till motionen onekligen måste anses innebära ett avsteg

från principen örn kornmalt såsom det enda medgivna inmäskningsmaterialet

vid skattepliktig maltdryckstillverkning, anser kontrollstyrelsen

sig i betraktande av det ovan anförda icke böra motsätta sig, att erforderliga

författningsändringar bliva vidtagna i syfte, att de bryggerier,

som tillverka maltdrycker av tredje klassen för export, må kunna använda

ris eller majs vid denna tillverkning. Erforderliga ändringar i förordningen

angående tillverkning och beskattning av maltdrycker kunna lämpligen

vidtagas i samband med de i Kungl. Maj :ts proposition nr 156 till innevarande

års riksdag föreslagna ändringarna i samma förordning.

Kontrollstyrelsen får härjämte överlä.mna förslag till de ändringar av

nyssnämnda förordning, som ett bifall till motionen skulle påkalla. Därvid

har styrelsen utgått från den lydelse, som i Kungl. Majlis nyssnämnda

proposition föreslagits för de paragrafer, vilkas ändringar i nu förevarande

sammanhang är erforderlig. Till motivering för ändringarna får styrelsen

anföra följande.

12 § 2 mom.

I detta moment, vilket för närvarande innehåller det undantag från råämnesbestämmelserna,

som medgivandet att använda socker eller dextros

såsom tillsats till porter innebär, laar intagits bestämmelse örn att ris eller

majs må under de villköl*, som kontrollstyrelsen föreskriver, användas såsom

råämne för tillverkning av maltdryck av tredje klassen, avsedd för

export. I motionen bar föreslagits, att medgivande skulle gälla »ris, majs

eller dylikt». Ett så obestämt angivande av dessa råämnen finner styrelsen

kunna medföra olägenheter och anser därför, att medgivandet bör begränsas

till att avse ris och majs. De av kontrollstyrelsen meddelade villkoren

för rätt att använda ris och majs vid den nu ifrågavarande tillverkningen

torde bland annat böra innehålla föreskrift örn den största myckenhet av

dessa ämnen, som bryggmaterialet får innehålla, samt att ämnena må i

bryggeriet förvaras allenast under kronans lås. Den tillvei*kade drycken

bör förvaras å särskild liggare i lagerkällaren. Över hithörande brygder

skall tillverkaren föra sådana anteckningar, att kontroll kan aatövas å att

drycken utlämnas från bryggeriet allenast för export.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Sammansatt bevillnings- och andra lagutskotts utlåtande Nr 3. 25

13 § 1 mom.

Då ris eller majs, som skall användas för nu ifrågavarande tillverkning,

i allmänhet icke kan, på sätt i 13 § 1 mom. stadgas, krossas å den med den

självregistrerande vågen förbundna maltkrossen, är erforderligt att beträffande

dylika ämnens vägning och krossning meddela undantagsbestämmelse.

Vägningen och krossningen förutsättas skola äga rum i närvaro

av kontrollombudet, som därvid enligt de av kontrollstyrelsen meddelade

bestämmelserna även skall hava att övervaka, att riset eller majsen verkligen

användes till den anmälda exportölsbrygden.

15 § 1 mom.

Ändringen av detta moment åsyftar beredande av möjlighet att i skattepliktigt

bryggeri förvara ris och majs, som erfordras för sådan tillverkning,

varom nu är fråga.

25 §.

Då enligt ovannämnda ändring av 13 § 1 mom. förutsättes, att den självregistrerande

maltvågen i allmänhet icke kan komma till användning för

uppvägning av ris och majs, bär i 25 § vidtagits på grund bärav erforderlig

jämkning i föreskriften rörande bestämmandet av råämnets vikt.

Den i 13 § 1 mom. intagna bestämmelsen örn att uppvägning och krossning

av ris eller majs, som användes för tillverkning av maltdrycker av tredje

klassen, avsedda för export, skola äga rum i närvaro av kontrollombudet,

vilket i sådant fall skall äga åtnjuta ersättning av tillverkaren, påkallar

ändring av 3 § 2 mom. och 6 § av kungörelsen den 27 juli 1923 (nr 339) med

bestämmelser angående arvode och ersättning åt tjänstemännen vid kontrollen

över maltdrycks- och brännvinstillverkningen. Då de i nämnda

kungörelse innefattade ersättningsbestämmelserna på sin tid antagits av

riksdagen, lärer även nu förevarande ersättningsfråga böra prövas av

riksdagen. Dylik särskild ersättning utgår för närvarande i fall, som omförmälas

i 14 § 3 morn., 22 § 1 mom. och 37 § 1 mom. i maltdryckstillverkningsförordningen.

I 3 § 2 mom. av nämnda kungörelse stadgas för dessa

fall, att ersättning skall utgå med 2 kronor 50 öre för timme, dock med

minst 4 kronor för varje förrättning, varvid överskjutande tid av minst en

halv timme räknas såsom hel timme. Den i 13 § 1 mom. i förordningen

föreslagna särskilda ersättningen till kontrollombudet bör även utgå enligt

nyss angivna grunder. Erforderligt bemyndigande härom torde av riksdagen

lämnas Kungl. Majit. Kontrollstyrelsen har velat ifrågasätta, huruvida

icke riksdagen av praktiska skäl därvid kunde utan åberopande av de

olika författningsrum, i vilka ersättningen omförmäles, generellt bestämma,

att särskild ersättning, vartill kontrollombud eller tillsyningsman på

grund av stadganden i förordningen angående tillverkning och beskattning

av maltdrycker vore berättigad, skulle utgå med 2 kronor 50 öre för timme,

dock med minst 4 kronor för varje förrättning, varvid överskjutande tid

av minst en halv timme skulle räknas som hel timme men mindre del bortfalla.

Då kungörelsen icke innehåller bestämmelser örn andra slag av gottgörelse

till kontrollombud och tillsyningsman än arvode (3 § 1 mom.) och

den ovan omförmälda särskilda ersättningen (3 § 2 morn.), lärer någon otydlighet

genom en dylik formulering av stadgandet örn ersättningen enligt

kontroll styrelsens mening icke uppkomma.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Sammansatt bevillnings- och andra lagutskotts utlåtande Nr 3.

Angående den jämkning av bestämmelserna i kungörelsen den 27 juli 1923

(nr 344) angående restitution av erlagd skatt för malt vid utförsel ur riket

av maltdrycker, vartill ett bifall till motionen skulle föranleda, torde det

ankomma på Kungl. Majit att besluta.

Svenska Bryggareföreningens ovannämnda skrivelse överlämnas härjämte.

I detta ärendes behandling har tillförordnade byråchefen Almgren deltagit

såsom föredragande. Stockholm den 19 mars 1930.

C. E. SVENSSON.

Axel Ericson.

Förslag

till

förordning om vissa ändringar i förordningen den 1 juni 1923 (nr

140) angående tillverkning och beskattning av maltdrycker.

Härigenom förordna», att 12 § 2 morn., 13 § 1 morn., 15 § 1 mom. och 25 §

förordningen den 1 juni 1923 angående tillverkning och beskattning av

maltdrycker skola erhålla följande ändrade lydelse.

12 §.

2. För visst skattepliktigt bryggeri äger kontrollstyrelsen medgiva, att

under de villkor, som kontrollstyrelsen föreskriver, ris eller majs må användas

såsom råämne för tillverkning av maltdryck av tredje klassen, avsedd

för export, samt socker eller dextros må i lagerkällaren komma till

användning såsom tillsats till porter.

Beträffande ris och majs, som i första stycket avses, skall, där ej nedan

i denna förordning annat sägs, i övrigt gälla vad i förordningen är stadgat

rörande malt.

13 $.

1. Det för tillverkning i skattepliktigt bryggeri avsedda maltet skall

krossas å en i bryggeriet uppställd maltkross, så förbunden med en självregistterande,

justerad våg, att maltets krossning ej kan äga rum, utan att

detsamma först genomgått vågen.

Vad i första stycket sägs, skall icke gälla beträffande ris eller majs, som

avses i 12 § 2 mom. Dylikt råämne skall på sätt kontrollstyrelsen föreskriver

uppvägas och krossas i närvaro av kontrollombudet, som i sådant

fall äger åtnjuta ersättning av tillverkaren efter särskilt stadgade

grunder.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Sammansatt bevillnings- och andra lagutskotts utlåtande Nr 3. 27

15 %.

1. I skattepliktigt bryggeri må, med undantag av spannmål samt såckarp,

duicin eller annat liknande konstgjort sötningsmedel, ävensom i fall,

som avses i 12 § 2 morn., ris, majs, socker och dextros, icke finnas ämne,

som kan vid tillverkning av maltdrycker användas i stället för malt; dock

må kontrollstyrelsen beträffande bryggeri, där tillverkning av läskedrycker

bedrives, mot särskilda villkor kunna medgiva uppläggning i bryggeriet

av socker, som erfordras för tillverkning av sådana drycker.

25 §.

Maltets vikt beräknas efter den självregistrerande maltvågens anvisning;

dock skola i fall, som avses i 13 § 1 mom. andra stycket samt 14 §

2 morn., de av överkontrollören eller i kontrollombudets närvaro gjorda

viktbestämningar gälla.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1930.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.