Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av vissa motioner, avseende ändringar i gällande tulltaxeförordning och tulltaxa.

1930-03-14 · 17 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 17 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1930:16, Betänkande, i anledning av vissa motioner, avseende ändringar i gällande tulltaxeförordning och tulltaxa.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 16.

1

Nr 16.

Ankom till riksdagens kansli den 14 mars 1930 kl. 4 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av vissa motioner, avseende

ändringar i gällande tulltaxeförordning och tulltaxa.

(lia avd.)

Efter det frågan om en i huvudsak teknisk revision av 1911 års förordning

med tulltaxa för inkommande varor blivit föremål för utredning

genom särskilt tillkallade sakkunniga (1925 års tull taxer evision), föreläde

Kungl. Majit 1929 års riksdag genom proposition nr 65 förslag örn en dylik

revision. Sedan bevillningsutskottet vid nämnda riksdag yttrat sig i anledning

av propositionen (betänkandena nr 20, 24, 25, 29 och 30 samt memorial

nr 22), blev densamma, med vissa ändringar, av riksdagen bifallen.

Den av riksdagen sålunda antagna tulltaxeförordningen med tulltaxa

och taratariff utfärdades den 4 oktober 1929 (Svensk författningssamling

nr 316). Den nya författningen har trätt i kraft från och med den 1

januari 1930.

Vid innevarande års riksdag hava i vissa till bevillningsutskottet hänvisade

motioner framställts förslag örn ändringar i den nya tullagstiftningen.

Av dessa motioner har det synts utskottet lämpligt att i ett betänkande

behandla följande, nämligen:

motionen nr 237 i andra kammaren av herr Nylander, om tullbehandlingen

av med varor inkommande emballage;

motionen nr 227 i andra kammaren av herr Holmström, örn höjning av

tullen för flätat utländskt skogarn;

motionen nr 149 i andra kammaren av herr Weibull, örn ökat tullskydd

för tillverkningen av vissa snörmakeriupphängen;

motionen nr 148 i andra kammaren av herr Weibull, örn höjning av

tullen å vissa persedlar och elastiska band och snören, innehållande silke;

samt

motionen nr 147 i andra kammaren av herr Nylander, örn ändrad lydelse

av rubriken 1010 i tulltaxan.

Vid behandlingen av förevarande motioner har utskottet anlitat byråchefen

i generaltullstyrelsen T. Alsén såsom sakkunnig.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 7 sami. 12 haft. (Nr 16.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

De särskilda

motionerna.

Motionen

II: 237.

Bestämmelserna

angående

tallfrihet för

emballage.

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 16.

I motionen nr 237 i andra kammaren har herr Nylander hemställt, »att

riksdagen med upphävande av bestämmelserna i tu 11 taveförordningens § S

mom. 1 b) måtte besluta, att till § 5 i samma förordning fogas ett nytt

moment av följande lydelse:

(Tullfrihet åtnjutes för:)

tullpliktigt emballage, vari varor inkomma, därest det icke skall inräknas

i varans vikt eller värde, ävensom för järncylindrar, vilka inkomma

med förtätade gaser och för vilka särskild tull eljest skall utgå, allt försåvitt

emballage av samma slag och myckenhet vid tidigare tilliälle av

varuhavaren utförts eller är avsett att sedermera av honom utföras».

Beträffande motiveringen för förslaget får utskottet hänvisa till motionen.

Nu gällande bestämmelser angående tullfrihet för emballage återfinnas

dels i tulltaxeförordningens 5 § punkterna p), r) och s), avseende till tiden

oinskränkt tullfrihet, i punkten p) för emballage, vari varor inkomma, i

punkten r) för gammalt och begagnat emballage, som antingen inkommer

i retur eller för att återutlöras med varor, och i punkten s) för inom landet

tillverkat eller här förut förtullat emballage, dels ock i samma förordnings

8 § 1 mom. punkterna b) och c), avseende tullfrihet för emballage

under viss tid, som medgives på särskild framställning.

Beträffande sådant emballage, i vilket varor inkomma och som icke

skall inräknas i varornas vikt eller värde [5 § p)], har oinskränkt tullfrihet

sedan äldre tider fått åtnjutas, dock med undantag för sådant emballage,

som införes i handelsavsikt.

Före ikraftträdandet av nu gällande tulltaxeförordning måste för åtnjutande

av tullfrihet det införda emballaget under alla förhållanden vara

fullt identiskt med det utförda. För att undanröja vissa svårigheter med

avseende å identifieringen av emballage, som i den allmänna handeln användes

för upprepade varutransporter från och till utrikes ort, infördes,

på förslag av 1925 års tulltaxerevision, i den nya tulltaxelörordningen

en ändring av innebörd, att ådagaläggande av identitet icke längre erfordras

beträffande sådant gammalt och begagnat emballage, som inkommer

i retur eller för att återutföras med varor. För sådant emballage kan sålunda

numera enligt bestämmelsen i senare delen av 5 § r) tullfrihet åtnjutas,

om emballage av samma slag och myckenhet vid tidigare tillfälle av varuhavaren

utförts eller är avsett att sedermera av honom utföras med varor.

För åtnjutande av tullfrihet för emballage enligt 5 § s) och 8 § 1 mom.

b) och c) kräves däremot fortfarande identitet mellan det utförda och det

införda emballaget.

Då avfattningen av de till ingången av detta år gällande bestämmelserna

visat sig i viss mån mindre tillfredsställande, vidtogs i den nya

författningen en härav påkallad jämkning till förhindrande att rätten

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 16.

3

till tullfrihet utnyttjades för sådant emballage, sorn, ehuru inkommande

med varor, kunde få användning såsom handelsvara. Det i § 4 o) av

1911 års tulltaxeförordning förekommande uttrycket »eller i och för sig

i handelsavsikt införd artikel» utbyttes nämligen i den nya tulltaxeförordningen

mot uttrycket »såsom handelsvara uppenbarligen lämpad artikel».

Beträffande dylikt emballage kan tullfrihet medgivas endast under viss

tid och på särskild ansökan enligt 8 § 1 mom. b), varvid, såsom ovan anförts,

krav göres gällande på identitet mellan det införda och det utförda

emballaget.

Över det av motionären väckta förslaget har bevillningsutskottet i

grundlagsenlig ordning inhämtat gemensamt utlåtande av kommerskollegium

och generaltullstyrelsen, vilket i avtryck såsom bilaga åtföljer detta

betänkande.

Ämbetsverken hava i sin ordning införskaffat yttranden från Stockholms

handelskammare, handelskammaren i Göteborg, Skånes handelskammare,

handelskammaren i Gävle, Sveriges industriförbund, tulldirektörerna

och tullbehandlingsinspektionerna i Stockholm, Göteborg och

Malmö samt tullkamrarna i Hälsingborg, Halmstad och Sundsvall.

Härjämte bär svenska aktiebolaget gasaccumulator i en till utskottet

ingiven skrift uttalat sig emot identitetskravets uppgivande beträffande

järncylindrar, vilka inkomma med förtätade gaser.

I motionen har framhållits, att tillämpningen av nu gällande bestämmelser

varit förknippad med vissa olägenheter beträffande emballage, vilket

kan anses utgöra en »såsom handelsvara uppenbarligen lämpad artikel»,

nämligen dels så tillvida, att medgivandet av tullfrihet är beroende

på särskild framställning, dels med avseende å ådagaläggandet av

identiteten mellan det införda och det utförda emballaget.

De hörda ämbetsverken liksom ock de sammanslutningar på näringslivets

område och de tullmyndigheter, vilka avgivit yttranden i föreliggande

fråga, hava samtliga ställt sig välvilliga till motionens syfte. Vad

emellertid beträffar järncylindrar, vilka inkomma med förtätade gaser och

för vilka särskild tull skall utgå, hava ämbetsverken på anförda skäl ansett

beredandet av tullfrihet icke vara tillrådligt under andra former, än

som gälla vid tillämpning av bestämmelsen i 8 § 1 mom. b) tulltaxeförordningen.

Till denna uppfattning, vilken även kommit till uttryck i ovannämnda,

av svenska aktiebolaget gasaccumulator till utskottet ingivna

skrift, ansluter sig jämväl utskottet.

De betänkligheter, vilka i övrigt anförts mot de ifrågasatta lättnaderna,

synas utskottet icke böra tillmätas betydelse, då de hörda ämbetsverken

framhållit såsom möjligt att genom tillämpningsföreskrifter förebygga

tänkbara missbruk.

Beträffande sättet för lättnadernas genomförande avviker ämbetsver
-

Utredning.

Utskottets ''

yttrande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 16.

kens förslag från motionärens. Då emellertid ämbetsverkens förslag i allt

väsentligt tillgodoser det av motionären framhållna önskemålet, och några

vägande skäl för upphävandet av bestämmelsen i 8 § 1 mom. b) tulltaxeförordningen

icke förebragts, har utskottet ansett sig böra stanna vid att

förorda ämbetsverkens förslag, dock med en mindre jämkning i avfattninningen.

Utskottet har sålunda funnit sig böra tillstyrka, att bestämmelsen i 5 §

p) tulltaxeförordningen ändras i huvudsaklig överensstämmelse med det

av kommerskollegium och generaltullstyrelsen framställda förslaget.

Mononen I motionen nr 227 i andra kammaren har herr Holmström hemställt, »att

IT.- 227. riksdagen måtte besluta, att tulltaxerubrik 457 i den nya tulltaxan måtte

återställas till den lydelse, rubriken hade i 1911 års taxa, och sålunda erhålla

följande avfattning:

''Tågvirke och linor samt bind- och segelgarn:

flätade:____

blekta, färgade eller tryckta:

tulltaxeras såsom snören och andra snörmakararbeten’».

Beträffande motiveringen för detta förslag får utskottet hänvisa till

motionen.

Förut gällande Enligt 1911 års tulltaxa var två- eller flertrådigt garn av lin, tråd härol*

nuvarande un(jer inbegripen, belagt med en tull av 40 öre per kilogram för oblekt och

tullsatser. ofärgad var£l) rubrik 432, och 60 öre per kilogram för blekt, färgat eller

tryckt dylikt garn, rubrik 438.

För tågvirke och linor, samt bind- och segelgarn av lin, flätade, oblekta

och ofärgade, utgjorde tullen, enligt rubriken 443, 35 öre per kilogram.

Blekta, färgade eller tryckta dylika artiklar tullbehandlades, enligt bestämmelsen

i rubriken 444, såsom snören och andra snörmakai arbeten och

belädes enligt rubriken 535 — försåvitt de icke voro av sådan beskaffenhet,

som omförmäldes i rubriken 534 -— med en tull av 3 kronor per kilogram.

Beträffande tulltaxeringen av tågvirke och linor samt bind- och segelgarn

av bomull, flätade, blekta, färgade eller tryckta, fanns i tulltaxan

intet direkt stadgande, men enligt tillämpad praxis lär ovannämnda, för

dylik vara av lin gällande bestämmelse hava tillämpats även å nämnda

artiklar av homull. Till denna varugrupp hör det av motionären åsyftade

flätade bomullsgarnet, vilket sålunda även belädes med en tull av

3 kronor för kilogram.

Bestämmelserna i nu gällande tulltaxa innefatta den avvikelsen från

förut gällande bestämmelser, att för tågvirke och linor samt bind- och segelgarn.

flätade: av lin eller bomull, blekta, färgade eller tryckta, fast
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 1 ti. 5

ställts en tull av 70 kronor för 100 kilogram (taxenummer 457). Dessa

artiklar skola sålunda icke längre draga den för snörmakararbeten gällande

tullen av 300 kronor för 100 kilogram.

Bestämmelserna i gällande tulltaxa hava tillkommit på förslag av 1925

års tulltaxerevision, som till stöd därför anförde i huvudsak följande.

Vissa för rand- eller bindsömnad avsedda, flätade garner vore icke föremål

för tillverkning inom landet. Yrkande hade därför framställts örn

tullnedsättning för desamma. Liknande framställning hade även gjorts

beträffande för spinnstolar avsedda, flätade och slungade bomullslinor,

vilka även hade drabbats av den för snörmakararbeten gällande höga

tullen. Då det vore orimligt, att ovannämnda artiklar, vilka varken med

avseende å värde eller framställningssätt kunde likställas med snörmakararbeten,

skulle draga den för dessa senare avsedda tullen, föreslogs

en tullnedsättning till 70 öre per kilogram. Detta innebure, att i fråga

örn nämnda varuslag liksom beträffande flertalet övriga inom rubrikgruppen

fallande artiklar de,n blekta, färgade eller tryckta produkten skulle

komma att draga dubbelt så hög tull som den oblekta och ofärgade.

Motionärens förslag åsyftar att stödja avsättningen inom landet av inhemskt

tvinnat skogarn av lin i konkurrensen med flätat, blekt eller färgat

garn av bomull genom att återställa den före innevarande år för sistnämnda

slag av garn gällande tullsatsen, 3 kronor per kilogram.

Uppenbart är, att den för snörmakararbeten stadgade tullen varit avsedd

att skydda en helt annan industri än tillverkningen av skogarn. Icke

heller lär kunna bestridas, att nyssnämnda tullsats med hänsyn till den

olika beskaffenheten av de artiklar, som begreppen tågvirke, linor och

garn omfatta, kommit att verka synnerligen ojämnt. För de vanligen

förekommande artiklarna måste därför tullen å den blekta, färgade eller

tryckta varan i förhållande till tullen å den oblekta och ofärgade anses

lämpligare avvägd genom de nu gällande bestämmelserna än enligt de

förutvarande. Beträffande det av motionären åsyftade skogarnet har icke

heller påståtts, att det är dess egenskap av blekt som skulle påkalla en

så avsevärd höjning av tullen som från 35 öre till 3 kronor för kilogram.

Då ett visst samband synes råda mellan för skofabrikation avsedda flätade

garner av bomull och för enahanda ändamål avsedda tvinnade garner

av lin, vilka sistnämnda slag av garner först under de senare åren blivit

föremål för tillverkning inom landet, synes frågan örn tull för dessa båda

varuslag böra behandlas i ett sammanhang, något som utskottet förutsätter

kommer att äga rum vid den utredning rörande skyddstullarna, som

pågår inom 1928 års tullkommitté.

. I avvaktan på resultatet a v denna utredning har utskottet ansett sig

böra avstyrka motionärens förslag.

1925 åre tnlltaxerevieioD.

Utskottet*

yttrande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr lä.

Motionen

II: 149.

I motionen nr 149 i andra kammaren har herr Weibull hemställt, »att

riksdagen måtte besluta sådana ändringar i gällande tulltaxa,

att vid tulltaxenummer 546 och 547, snören och andra snörmakararbeten,

hänvisningen till tulltaxenummer 1042 måtte utgå,

att anm. 2 vid rubrik 657, arbeten av sten, andra arbeten, ävenledes

utgår, samt

att tulltaxenummer 1042 måtte erhålla följande lydelse: ’på annat sätt

isolerad 100 kr. Tull för 100 kg. kronor 10:—'' .

Till stöd för detta förslag har motionären anfört i huvudsak följande:

Enligt den tulltaxa, som upphörde att gälla med 1929 års utgång, hade

upphängningsanordningar av snörmakararbete, avsedda för ampelskålar

och dylika belysningsartiklar samt försedda med ledningstråd, tulltaxerats

på följande sätt, nämligen örn varje snöre innehöll ledningstråd, såsom

isolerad tråd med tull av 1 krona per kilogram, eljest såsom snörmakararbeten,

varvid tullen hade utgått med antingen 30 kronor eller

3 kronor per kilogram, allteftersom varan in neli öll silke eller ej. Örn

upphängningsanordningarna voro fast förenade med ampelskålar, hade

de inberäknats i skålarnas vikt, varvid tullen allt efter dessas beskaffenhet

utgått med 10 öre eller 90 öre för kilogram. I syfte att ernå enhetlighet

i tullbeskattningen av nämnda upphängningsanordningar hade

tullsatsen jämlikt bestämmelsen vid taxenummer 1042 i nu gällande tulltaxa,

på förslag av 1925 års tulltaxerevision, fastställts till 10 procent av

värdet, varjämte i anmärkning 2 till taxenummer 657 föreskrivits, att vid

ampelskålar och dylika belysningsartiklar fastsittande upphängningsanordningar

av snörmakararbete skola tulltaxeras särskilt för sig. Såsom

stöd för ändringsförslaget hade även anförts, att den för varan såsom

snörmakararbete av silke utgående tullen av 30 kronor för kilogram

vore allt för hög för nämnda varuslag.

Genom den vidtagna ändringen hade otvivelaktigt avsevärda tulltekniska

förbättringar vunnits. Däremot hade den inhemska industrien

praktiskt taget berövats hela sitt förutvarande tullskydd, vilket före den

6 juni 1921 utgjort 9 kronor och efter nämnda tidpunkt 30 kronor för

kilogram. Den beräkning, på vilken tulltaxerevisionens förslag vilade,

nämligen att en tull av 10 procent av värdet skulle motsvara ett tullskydd

av 4 kronor för kilogram, vore påtagligen byggd på ett material,

vilket måste betecknas såsom föga representativt. En närmare undersökning

av de utländska konkurrenspriserna hade visat, att nämnda värdetull

endast motsvarade en tull av 70 öre till 1 krona 20 öre för kilogram,

vilka belopp icke ens alltid täckte tullen å materialierna. Utförsäljningsprisen

för de inhemska fabrikaten hade motsvarat ett värde av 12 till 18

kronor för kilogram.

Ehuru ansträngningar gjorts att nedbringa produktionskostnaderna,

vilket även i viss mån lyckats, vore situationen sådan, att den inhemska

fabrikationen måste nedläggas, därest nuvarande bestämmelser skulle

bibehållas oförändrade. Tullfrågan vore visserligen av beskaffenhet att

böra prövas av 1928 års tullkommitté, men billigheten syntes dock fordra,

att tullskyddet i avvaktan på denna utredning tills vidare återställdes

till förutvarande belopp.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr lä. 7

Vad till en början angår principen för tulltaxeringen av ifrågavarande

artiklar, måste det anses uppenbart, att den före innevarande år tillämpade

praxis, enligt vilken vitt skilda tullsatser utgingo, allt eftersom

varan infördes särskilt för sig eller i viss sammansättning eller på grund

av andra ur tullsynpunkt betydelselösa omständigheter, ledde till oformligheter

i tullbeskattningen.

Vidare framgår av motionärens uppgifter, att den av 1921 års riksdag

beslutade höjningen från 9 kronor till 30 kronor per kilogram av tullsatsen

för snörmakararbeten av silke, vilken ansågs företrädesvis hava

finanstullskaraktär, beträffande ifrågavarande, huvudsakligen av dylikt

snörmakararbete bestående upphängningsanordningar — då de icke infördes

sammansatta med andra föremål — medförde en tullbeskattning

som, även örn man räknar med det för inhemskt fabrikat gällande högre

priset, motsvarande 166—250 procent av varans värde.

För att avhjälpa ovannämnda oformligheter hava nu ifrågavarande

upphängningsanordningar genom beslut vid 1929 års riksdag upptagits

under taxenummer 1042 med en tull av 10 procent av värdet.

Vid den undersökning, som verkställts i anledning av motionen, har

framgått att nyssnämnda värdetull motsvarar omkring en krona för kilogram

och sålunda innebär ett högst betydligt lägre tullskydd än det som

gällde före år 1921. Då därtill kommer, att tullen å de vid tillverkningen

använda materialierna enligt utskottet tillhandakomma och sedermera

kontrollerade uppgifter uppgår till belopp, som beträffande i handeln allmänt

förekommande modeller växlar från 50 till 95 öre för kilogram färdig

vara, synes den vidtagna ändringen för den inhemska industri, som

tillverkar ifrågavarande upphängningsanordningar, hava medfört icke

avsedda verkningar. En ändring av bestämmelserna för tulltaxeringen

av ifrågavarande upphängningsanordningar synes därför böra vidtagas.

Angående sättet för ändringens åvägabringande får utskottet anföra

följande.

Då upphängningsanordningarna till huvudsaklig del utgöras av snörmakararbete,

har det synts utskottet lämpligast, att bestämmelserna för

deras tulltaxering intagas vid de taxenummer, nr 546 och 547, som inrymma

sistnämnda artiklar. Enär materialet i upphängningsanordningarna

vanligen utgöres av silke och den för snörmakararbeten av dylikt

material gällande tullsatsen uppenbarligen är alltför hög för nyssnämnda

artiklar, synes densamma vad upphängningsanordningarna beträffar tills

vidare lämpligen böra återställas till det belopp, som gällde före 1921 års

tullförhöjning, d. v. s. till 9 kronor för kilogram. Den del av bestämmelsen

i taxenummer 1042, som avser ifrågavarande upphängningsanordningar,

bör sålunda utgå liksom den i fotnoten till taxenummer 546 och

547 förekommande hänvisningen. Då vidare, enligt vad som blivit upplyst,

även ampelskålar av annat ämne än sten kunna vara försedda med

Utskottets

yttrande.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 16.

Motionen

II: 148.

Återblick.

Utskottets

yttrande.

upphängningsanordningar, synes den till taxenummer 657 intagna bestämmelsen

angående tulltaxeringen av upphängningsanordningar, som

äro fastsittande vid belysningsartiklar, böra ersättas av en allmän föreskrift

av enahanda innebörd, vilken föreskrift lämpligen torde såsom en

med nummer 1 betecknad anmärkning kunna anknytas till ovannämnda

taxenummer 546 och 547. Den därvid redan befintliga anmärkningen

borde sålunda betecknas med nummer 2.

Utskottet, som förutsätter att 1928 års tullkommitté kommer att ägna

frågan örn avvägningen av tullskyddet för ifrågavarande tillverkning en

närmare prövning, upptager i sin hemställan förslag örn ovannämnda

ändringar i tulltaxan.

I motionen nr 148 i andra kammaren har herr Weibull hemställt, »att

riksdagen måtte besluta, att tullen vid tulltaxenummer 581, hängslen etc.

av elastiska band eller snören, innehållande silke, återställes till sitt tidigare

belopp av 15: — kr. pr kg.»

Beträffande motiveringen för detta förslag får utskottet hänvisa till

motionen.

Enligt 1911 års tulltaxa belädes hängslen, bälten, skärp, strumpeband

etc. av hel- eller halvsiden eller av elastiska band eller snören, vari silke

ingår, med en tull av 4 kronor för kilogram (rubriken 559), medan tullsatserna

utgjorde för helsiden 6 kronor, för halvsiden 3 kronor och för

elastiska band eller snören, innehållande silke, 4 kronor, allt för 1 kilogram

räknat. Vid 1921 års riksdag höjdes vissa finanstullar, däribland

tullen för helsiden till 20 kronor och tullen för halvsiden till 10 kronor

för kilogram. Tullsatsen för elastiska band eller snören, innehållande

silke, förblev emellertid oförändrad.

Då vid 1922 års riksdag kompensation för de höjda finanstullarna bereddes

åt de industrier, vilka i sin fabrikation använde sig av sådana

varuslag, för vilka tullförhöjning inträtt, höjdes tullen för samtliga till

rubriken 559 hänförliga artiklar till 15 kronor för kilogram. Anledningen

till att tullförhöjningen kom att gälla även hängslen och andra dylika

artiklar av elastiska band eller snören, i vilka silke ingår, ehuru någon

tullförhöjning å ovannämnda slag av band och snören icke inträtt,

var den, att till nämnda rubrik hörande artiklar, tillverkade av dylika

band eller snören, ansågos vara av jämförelsevis underordnad betydelse;

en klyvning av rubriken syntes därför icke vara av behovet påkallad.

I skydd av den år 1922 vidtagna tullförhöjningen å hängslen och andra

dylika artiklar av elastiska band eller snören, i vilka silke ingår, har

såsom motionären anfört under senare år på detta område uppkommit

en ny inhemsk tillverkning.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 16. 9

I de för 1925 års tulltaxerevision meddelade direktiven anfördes, att i

tulltaxan vidtagna ändringar i vissa fall medfört ej avsedda verkningar

och att man borde undersöka, huruvida och i vad mån korrigeringar i

sådana fall kunde vidtagas. Då den avsevärda tullförhöjningen för

hängslen och dylika artiklar av elastiska band eller snören, i vilka silke

ingår, uppenbarligen icke var betingad av någon höjning av tullen å den

huvudsakliga delen av det material, varav ifrågavarande artiklar äro

förfärdigade, upptogos i 1929 års tulltaxa, i enlighet med tulltaxerevisionens

förslag, dessa artiklar under särskilt nummer (nr 581) med den

före 1922 gällande tullsatsen, 4 kronor för kilogram, en åtgärd som enligt

utskottets mening måste anses stå i god överensstämmelse med de uttalanden,

som gjordes i samband med riksdagens ovannämnda beslut angående

höjning av vissa finanstullar.

Huruvida nämnda tullsats med hänsyn till tullen å halvfabrikat och

ur övriga av motionären anförda synpunkter utgör ett för industrien

å området lämpligt tullskydd är en fråga, som bör närmare undersökas

av 1928 års tullkommitté. I avvaktan härå synes riksdagen icke böra

intaga ställning till den föreliggande frågan. Utskottet har därför ansett

sig böra avstyrka bifall till motionen.

I motionen nr 147 i andra kammaren av herr Nylander har hemställts,

»att riksdagen måtte besluta, att nummer 1010 i gällande tulltaxa erhåller

följande lydelse:

Ackumulatorer:

1010. Omonterade element samt delar därtill, ej hänförliga

till nr 1009 och bestående av annat ämne

än kautschuk; ävensom träställningar, gångbanor,

isolationsmateriel och dylika tillbehör ............ N 6 kr. pr 100 kg.

Anm. Den till Avd. XVI A fogade allmänna anmärkningen

skall gälla även med avseende å omonterade

element, hänförliga till detta nummer.»

Till stöd för detta förslag har motionären anfört i huvudsak följande.

Enligt bestämmelserna i rubriken 1086 i 1911 års tulltaxa drogo omonterade

ackumulatorselement ävensom vissa i rubriken närmare angivna,

särskilt inkommande delar och tillbehör till ackumulatorer en tull av 6

kronor för 100 kilogram.

I det av 1925 års tulltaxerevision avgivna betänkande, som låg till

grund för den av 1929 års riksdag beslutade revisionen av tulltaxan,

hade på anförda skäl föreslagits den ändringen, att till ackumulatorer

avsedda delar och tillbehör, oavsett om de tillsammans bildade hela acku
-

Motionen

II: 147.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

10 Bevillningsutskottets betänkande Nr 16.

mulatorer eller ej, skulle, med visst undantag, draga ovannämnda för

element bestämda tull.

Otvivelaktigt innebure den vidtagna ändringen betydande fördelar för

införseln av stationära ackumulatorer. I visst avseende hade emellertid

ändringen medfört konsekvenser, vilka säkerligen icke förutsetts.

Inom landet förekomme nämligen en icke obetydlig tillverkning av delar

och tillbehör av hårdgummi till transportabla ackumulatorer, för vilket

ändamål speciella maskiner och redskap anskaffats för avsevärda belopp.

Dessa delar och tillbehör hade förut hänförts till rubrikerna för arbeten

av hårdgummi och sålunda dragit tull med 50 öre eller 1 krona 20 öre för

kilogram. Genom den vidtagna nedsättningen av tullen till 6 öre för kilogram

vore fara för handen, att denna tillverkning måste nedläggas.

Frågan örn avvägningen av tullskyddet för dessa delar och tillbehör

borde, i överensstämmelse med den vid tulltaxerevisionen tillämpade allmänna

principen, tills vidare, med bortseende från vissa mindre jämkningar,

lämnas öppen i avvaktan på prövningen inom 1928 års tullkommitté.

För säkerställandet av de med ändringen vunna praktiska fördelarna

borde vidare till det ifrågavarande tulltaxenumret fogas en anmärkning

av innehåll, att den för omonterade element gällande tullen skall

gälla, även örn de införas i delar, som inkomma med olika lägenheter.

Den vid senaste tulltaxerevision beslutade taxeändringen beträffande

ackumulatorer, vilken tillkommit för att underlätta införseln av sådana

delar och tillbehör till stationära ackumulatorer, vilka icke varit föremål

för tillverkning inom landet, har påtagligen kommit att erhålla mera vittgående

verkningar än som förutsetts. För den inhemska industri, som,

enligt vad numera blivit upplyst, tillverkar vissa delar och tillbehör av

hårdgummi till transportabla ackumulatorer, skulle nämligen den vidtagna

ändringen komma att medföra en avsevärd nedsättning av tullen,

nämligen från 50 respektive 120 kronor till 6 kronor för 100 kilogram.

Med hänsyn härtill synes, i avvaktan på att 1928 års tullkommitté prövat

behovet av tullskydd för dessa tillverkningar, en återgång vara att förorda

till förut gällande bestämmelser, enligt vilka ifrågavarande artiklar, då de

inkommo särskilt för sig, i tullhänseende likställdes med andra dylika

tekniska kautschuksvaror.

Den av motionären föreslagna anmärkningen överensstämmer med den

allmänna, för tulltaxeringen av maskiner och apparater gällande principen,

vilken lämpligen synes böra komma till uttryck även beträffande

ackumulatorer.

Mot den ifrågasatta avfattningen av taxerubriken jämte anmärkning

har utskottet icke funnit anledning till erinran.

Utskottet, som förutsätter, att 1928 års tullkommitté kommer att ägna

uppmärksamhet åt frågan örn den slutliga avvägningen av tullsatserna

för ifrågavarande artiklar, har sålunda funnit sig böra tillstyrka bifall

till den förevarande motionen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 16. 11

Under åberopande av vad ovan anförts får utskottet hemställa,

1) a) att riksdagen måtte, i anledning av motionen

II: 237 av herr Nylander, i vad densamma avser tillägg

till 5 § tulltaxeförordningen, besluta, att nämnda paragraf

skall i nedan angivna del hava följande ändrade

lydelse:

5 §.

Tullfrihet åtn.jutes för:

p) emballage, vari varor inkomma, därest det icke

skall inräknas i varas vikt eller värde, ävensom från

svensk frihamn särskilt inkommande emballage, vari

varor införts till frihamnen, allt för så vitt antingen

av emballagets form och utseende eller av eljest förekommande

omständigheter framgår, att det utgör blott

emballage och icke jämväl en för annat ändamål lika

mycket eller mera användbar eller såsom handelsvara

uppenbarligen lämpad artikel, eller ock emballage av

samma slag och myckenhet av varuhavaren utförts vid

tidigare tillfällen, dock ej längre än ett år tillbaka,

eller är avsett att sedermera av honom utföras; dock

skall iakttagas att, därest vid åberopad tidigare utförsel

av emballage tullrestitution eller befrielse från tull åtnjutits

för emballaget eller för därtill använda materialier,

restitutions- eller tullbeloppet skall inbetalas till tullverket

;

b) att nyssnämnda motion II: 237, i vad densamma

avser upphävande av stadgandet i 8 § 1 mom. b) tulltaxeförordningen,

icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd;

2) att motionen II: 227 av herr Holmström icke

måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

3) att riksdagen måtte, i anledning av motionen

II: 149 av herr Weibull, besluta,

a) att tulltaxan, i vad avser numren 546 och 547,

skall hava den ändrade lydelse, som av det följande

framgår:

Utskottets

hemställan.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande Nr 16.

Tull

för 10J kg

kronor

Snören och andra snörmakararbeten,

ej hänförliga till annat nummer:

innehållande silke:

546 a för ampelskålar och dylika belysningsartiklar

avsedda upphängningsanordningar,

även försedda

med ledningstråd ........................

546 b andra...............................................

547 andra slag ........................................

E 900: - E 3 000: —

E 300: —

Anm. 1. Till nr 546 a och 547

hänföras även vid ampelskålar och

dylika belysningsartiklar fastsittande

upphängningsanordningar av

sn örmaka rarbete.

Anin. 2. Till nr 546 b och 547

hänföras besättnings- och garneringsartiklar,

ej särskilt nämnda,

medelst sömnad, klistring eller på

liknande sätt tillverkade av band

eller av snören eller av band jämte

snören, även i förening med andra

ämnen.

b) att, beträffande nummer 657 i tulltaxan, den med

2 betecknade anmärkningen skall utgå och ur den med

1 betecknade anmärkningen numret skall uteslutas;

c) att nummer 1042 i tulltaxan skall hava följande

ändrade lydelse:

Tråd, isolerad, av oädel metall; ävensom

elektriska ledningskablar, linor och

snören:

1042 på annat sätt isolerad ............ 100 kr. 10: —;

4) att motionen Et: 148 av herr Weibull icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd;

5) att riksdagen måtte, med bifall till motionen

II: 147 av herr Nylander, besluta, att nummer 1010 i

tulltaxan skall hava följande ändrade lydelse:

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 16.

13

Tull

för 100 kg

kronor

Ackumulatorer:

1010 omonterade element samt delar därtill,

ej hänförliga till nr 1009 och bestående

av annat ämne än kautschuk;

ävensom träställningar, gångbanor,

isolationsmateriel och dylika tillbehör N 6: —

Anm. Den till Avd. XVI A fogade allmänna

anmärkningen skall gälla även

med avseende å omonterade element,

hänförliga till detta nummer.

6) att riksdagen måtte, under förutsättning att riksdagen

bifaller vad utskottet under punkterna 1) a), 3)

eller 5) hemställt, förklara,

att av riksdagen sålunda beslutade ändringar i tulltaxeförordningen

med tillhörande tulltaxa skola träda

i kraft å dag, som Konungen bestämmer.

Stockholm den 14 mars 1930.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

Närvarande:

vid beslut angående punkterna 1), 2) och 3):

herrar Johan Nilsson i Kristianstad, Bärg, Bergman, Boman, Kristensson, heander, Jönsson

i Slätåker, Jönsson i Boa, Johansson i Arkösund, Bengtsson i Kullen, Hamrin, Lövgren i Nyborg,

Björklund, Wahlmark, Åström. Andersson i Boda, Lithander, Heiding, Werner och

Svedberg;

vid beslut angående punkterna 4) och 5):

herrar Johan Nilsson i Kristianstad, Bärg, Bergman, Kristensson, Leander, Jönsson i Slätåker,

Jönsson i Boa, Johansson i Arkösund, Bengtsson i Kullen, Hamrin, Björklund, Wahlmark,

Åström, Forssberg, Andersson i Boda, Lithander, Ericson i Boxholm, Heiding, Werner

och Svedberg.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande Nr 16.

Reservationer:

vid punkten 2):

av herr Lithander;

vid punkten 3):

av herrar Bärg, Bergman, Kristensson, Johansson i Arkösund, Hamrin,

Lövgren i Nyborg, Björklund, Wahlmark, Åström och Werner, vilka ansett,

att någon ändring i fråga om tullbeskattningen av de i motionen

II: 149 åsyftade artiklarna icke bör ske, innan utredning verkställts av

1928 års tullkommitté, samt att utskottet förty bort hemställa,

att motionen II: 149 av herr Weibull icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd;

vid punkten 4):

av herr Lithander;

vid punkten 5):

av herrar Bergman, Kristensson, Johansson i Arkösund, Hamrin, Björklund,

Wahlmark, Åström, Ericson i Boxholm och Werner, vilka ansett, att

någon ändring i fråga örn tullbeskattningen av de i motionen II: 147

åsyftade artiklarna icke bör ske, innan utredning verkställts av 1928 års

tullkommitté, samt att utskottet förty bort hemställa,

att motionen II: 147 av herr Nylander icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 16.

15

Kommerskollegium och Bilaga.

Generaltullstyrelsen

gemensamt, i anledning av väckt motion

örn ändrade bestämmelser rörande

tullfrihet för visst emballage.

Till Riksdagens Bevillningsutskott.

Sedan Kungl. Majit den 7 februari 1930 anbefallt kommerskollegium

och generaltullstyrelsen att gemensamt avgiva av Eder begärt utlåtande

i anledning av en inom riksdagens andra kammare av herr Nylander

väckt motion, nr 237, örn ändrade bestämmelser rörande tullfrihet för

visst emballage, få ämbetsverken, med överlämnande av yttranden1 från

Stockholms handelskammare, handelskammaren i Göteborg, Skånes handelskammare,

handelskammaren i Gävle, Sveriges industriförbund, tulldirektören

och tullbehandlingsinspektionen i Stockholm, tulldirektören

och tullbehandlingsinspektionen i Göteborg, tulldirektören och tullbehandlingsinspektionen

i Malmö samt tullkamrarna i Hälsingborg, Halmstad och

Sundsvall, för egen del anföra följande.

De förändringar, som de av motionären avsedda bestämmelserna undergått

genom tillkomsten av 1929 års tulltaxeförordning, belysas av nedanpå

tagna jämförande uppställning med däri gjorda kursiveringar:

§ i o) i 1911 års tulltaxeförordning:
Tullfrihet

åtnjutes för: emballage,

vari varor inkomma, för så vitt det

icke skall i varans vikt inräknas

eller ock av dess form och utseende

eller av eljest förekommande omständigheter

framgår, att det utgör

icke blott emballage, utan jämväl

en för annat ändamål lika mycket

eller mera användbar eller i och

för sig i handelsavsikt införd artikel

-- —- — — — — — — —.

5 § v) i 1929 års tulltaxeförordning:
Tullfrihet

åtnjutes för: emballage,

vari varor inkomma, därest det icke

skall inräknas i varas vikt eller

värde, ävensom från svensk frihamn

särskilt inkommande emballage,

vari varor införts till frihamnen,

allt för så vitt icke av emballagets

form och utseende eller av eljest

förekommande omständigheter framgår,

att det utgör icke blott emballage

utan jämväl en för annat ändamål

lika mycket eller mera användbar

eller såsom handelsvara

uppenbarligen lämpad artikel.

Beträffande motiveringen för de nya bestämmelserna torde få hänvisas

särskilt till sid. 221 ff. i 1925 års tull taxer evisions betänkande (Statens

offentliga utredningar 1927: 20).

Motionären, som anser att med varor inkommande emballage blivit i

följd av författningsändringen i avsevärt flera fall än förut underkastat

tullbeskattning, medgiver, att denna kan under vissa omständigheter und
-

1 Ej (ryckla.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Bevillningsutskottets betänkande Nr 16.

gås dels, sa vitt gäller s. k. låneemballage, genom bestämmelserna i 8 §

tulltaxeförordningen rörande temporär tullfrihet, dels ock, så framt fråga

är örn inhemsk köpare tillhörigt emballage, genom tillämpning av bestämmelserna

rörande tullfrihet för returgods.

I bägge fallen framträda emellertid, enligt vad motionären framhåller,

praktiska svårigheter i följd av det med bestämmelserna i 8 § och 5 § s)

förknippade identitetskravet. Motionen går nu ut på dettas eftergivande

i vad rör omhandlade emballage.

De hörda sammanslutningarna på näringslivets område såväl som tullmyndigheterna

hava genomgående ställt sig välvilliga till motionens syfte.

Vissa betänkligheter hava dock framförts. Sålunda har Sveriges in

dustriförbund erinrat örn den fara för missbruk, som läge däri att nytt

emballage kunde införas från utlandet medan gammalt och kanske rent

av obrukbart i utbyte sändes till utlandet. Liknande farhågor hava uttalats

av tullkammaren i Hälsingborg, som yttrar: »I statsverkets och

den svenska emballageindustriens intresse torde dock genom tillämpningsföreskrifter

säkerhet böra skapas för att motsvarande kvantitet emballage

av samma slag och av ej sämre beskaffenhet inom viss tidsgräns utiörts

eller kommer att utföras. Det bör förhindras, att en importör beredes

tillfälle att såsom motprestation utföra lågvärdigare emballage än det

han inför och på sådant sätt vid fortlöpande in- och utförsel titan tulls

erläggande ständigt förnyar sitt emballagebestånd med de vinstmöjligheter

detta innebär vid emballagets försäljning å den inhemska marknaden.

Möjligen skulle förmånen också lämpligen kunna begränsas till

att omfatta endast ytteremballage och vissa slag av annat emballage, för

vilka lindringen kan vara av särskild betydelse.»

Ämbetsverken anse goda skäl hava förebragts för åtgärder i det med

motionen avsedda syfte och vilja framhålla såsom möjligt att genom lämpliga

tillämpningsföreskrifter förebygga tänkbara missbruk av de ifrågasatta

lättnaderna.

I fråga örn sättet för författningsändringens genomförande vilja ämbetsverken

framhålla följande.

Det ifrågasatta tillägget torde lämpligast få sin plats bland övriga i

5 § tulltaxeförordningen innehållna bestämmelser örn tullfrihet för emballage

och sålunda icke i slutet av paragrafen. För att ej rubba beteckningarna

av de olika punkterna skulle detsamma kunna inarbetas i någondera

av punkterna p) eller r).

Vid ett inarbetande av den ifrågasatta nya bestämmelsen i 5 § p) tulltaxeförordningen

skulle, under beaktande tillika av vissa av tullmyndigheterna

framförda erinringar, åt detta författningsrum kunna givas ungefär

följande lydelse:

emballage, vari varor----till frihamnen, allt för så vitt

antingen emballage av samma slag och myckenhet vid tidigare

tillfälle, dock ej längre än ett år tillbaka, av varuhavaren utförts

eller sådant emballage är avsett att sedermera av honom

utföras eller ock av förekommande omständigheter framgår, att

emballaget icke utgör en för annat ändamål lika mycket eller

mera användbar eller såsom handelsvara uppenbarligen lämpad

artikel; dock skall iakttagas, att därest vid åberopad tidigare

utförsel av emballage tullrestitution eller befrielse från tull åtnjutits

för varan eller för därtill använda materialier, restitutions-

eller tullbeloppet skall inbetalas till tullverket:

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 16.

17

För upphävande — i sammanhang med det nu föreslagna tillägget till

5 § tulltaxeförordningen — av bestämmelsen i 8 § 1 mom. b) tulltaxeförordningen

torde dock tillräckligt vägande skäl ej hava förebragts. Lika

med tullbehandlingsinspektionen i Göteborg få ämbetsverken därför avstyrka

en sådan åtgärd.

Vidkommande den av motionären jämväl upptagna frågan örn tullfrihet

för järncylindrar, vilka inkomma med förtätade gaser och för vilka

särskild tull eljest skall utgå, tillåta sig ämbetsverken erinra, att härvid

vissa särskilda synpunkter göra sig gällande, vilka framkommit i dels

1925 års tulltaxerevisions betänkande sid. 470 ff., 223, 231 och 225, dels i generaltullstyrelsens

däröver avgivna utlåtande (bilaga II till kungl, propositionen

nr 65/1929, sid. 62), dels ock i kungl, propositionen nr 65/1929,

sid. 187 ff. Av sålunda åberopade motiv till nu gällande bestämmelser

örn temporär tullfrihet för järncylindrar för förtätade gaser torde framgå,

att den av motionären yrkade ändringen i dessa bestämmelser icke är

tillrådlig. I denna uppfattning hava ämbetsverken ytterligare styrkts genom

från Jernkontoret under hand inhämtade underrättelser.

Vid bifall till ämbetsverkens ovan framställda förslag torde påkallas

vissa tillägg till kungl, kungörelsen den 29 november 1929 (nr 373) med

tillämpningsföreskrifter till tulltaxeförordningen. I åtskilliga stycken

torde härvid kunna hämtas förebild från de i 29—32 §§ och 36 § innehållna,

till 5 § r) anslutna bestämmelserna.

Stockholm den 27 februari 1930.

För Kungl. Kommerskollegium: För Kungl. Generaltullstyrelsen:

K. A. FRYXELL.

E. BEYER.

RAGNAR SOHLMAN.

J. F. II. HILDING.

S. LINDBY.

IVAR OLSON.

/

Urban Ahlin.

Bihang till riksdagens protokoll thilo. 7 samt. 12 höft. (Nr 16.)

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1930:210 Skrivelse till Konungen, i anledning av vissa motioner, avseende ändringar i gällande tulltaxeförordning och tulltaxa. s. 7 i texten