Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckt motion om viss ändring i lagen örn skogsaccis.

1930-03-14 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1930:17, Betänkande, i anledning av väckt motion om viss ändring i lagen örn skogsaccis.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 17.

1

Nr 17.

Ankom till riksdagens kansli den 14 mars 1930 kl. 3 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om

viss ändring i lagen örn skogsaccis.

(2:a avd.)

I en inom andra kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad

motion, nr 55, av herr Alströmer m. fl. har hemställts, »att riksdagen

matte for sin del besluta sådan ändring i lag örn skogsaccis den 28 september

1928, att §§ 6 och 14 samt ur § 16 tredje stycket orden: ''och skall

örn i kommun ingår mer än en församling eller mer än ett skoldistrikt

särskilt angivas det rotvärde, som belöper på varje område, samt därå

belöpande skogsaccis’, må ur lagen utgå».

I lagen den 11 oktober 1912 örn skogsaccis och örn virkestaxering, vilken

lag föregick nu gällande lag den 28 september 1928 örn skogsaccis,

stadgades, bland annat, att till den kommun, där skogen vore belägen,

skulle erläggas skogsaccis med högst 2 procent av det avverkade virkets

rotvärde. Till kommunen inflytande skogsaccismedel skulle avsättas till

en särskild fond, skogsaccisfonden, vilken förvaltades av kommunalnämnden.

Kommunalnämnden ålåg, att varje år, i sammanhang med uppgörandet

av inkomstförslaget för kommunen, beräkna skogsaccisfondens behållning

vid nästföljande års början, där sådan fond funnes, och den på

grund av löpande årets taxering utgående skogsaccisen. Av sålunda tillgängliga

medel finge enligt kommunalstämmans beslut såsom tillskott

till täckande av sådana utgifter för nästföljande år för kommunala och

kyikliga ändamål, till vilka enligt gällande kommunalförfattningar medel

eljest skulle beredas genom utdebitering på samtliga skattskyldiga,

användas högst så stort belopp, att utdebiteringen för etthundra kronolts

kommunen skattepliktig inkomst under nästföljande år komme att

med en fjärdedel understiga utdebiteringen för samma inkomstbelopp

under löpande året. Detta tillskott skulle användas till bestridande av

utgifter, som kommunalstämman beslutat för det nästföljande året, i den

mån tillskottet därtill försloge. Skulle tillskottet vara större än som erfordrades

för täckande av nämnda utgifter, skulle överskottet avräknas

På vad kyrkostämman beslutat till uttaxering under det nästföljande året.

Bihang lill riksdagen!! protokoll 10,10. 7 sami. 10 hafi. (Sr 17—18) 1

Utskottet.

1912 års lagstiftning.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 17.

Skogsaccisen utgjorde enligt 1912 års lag en fullt fristående skatt, vilken

så att säga föll utanför ramen för det för kommunerna eljest gällande

skattesystemet.

Gällande lag- Härutinnan skedde ändring genom 1928 års skattereform. I samband

stiftning och me(j denna reform kom repartitionstalet för växande skog vid den komdenkomst

munala fastighetsbeskattningen att bestämmas lägre än för fastighet i

övrigt, i det enligt kommunalskattelagen såsom underlag för fastighetsskatt

skola påföras skattskyldig 6 skatteören för varje 100 kronor av

jordbruksfastighets jordbruksvärde och 5 skatteören för varje 100 kronor

av jordbruksfastighets tomt- och industrivärde men 4 skatteören för varje

100 kronor av jordbruksfastighets skogsvärde. Såsom kompensation för

den minskning i den årliga fastighetsbeskattningen av växande skog, som

sålunda ägt rum, har införts en ny skogsaccis, som tänkes i genomsnitt

inbringa lika mycket, som kommunerna mista i fastighetsskatt genom att

repartitionstalet för skogsvärde sänkts med två enheter. Genom denna

reform åsyftades att överflytta en del av den kommunala beskattningen

till den tidpunkt, då skogen avverkades. Den gamla skogsaccisen blev i

samband härmed avskaffad. Den nya skogsaccisen kom dock i mycket att

likna den gamla.

Lagen den 28 september 1928 örn skogsaccis är uppdelad i tre kapitel,

det första avseende skogsaccis till kommuner, d. v. s. enligt kommunalskattelagens

terminologi de allmänna borgerliga primärkommunerna,

det andra avseende skogsaccis till församlingar, skoldistrikt och fattigvårdssamhällen

enligt 6 § lagen örn fattigvården, och det tredje upptagande

föreskrifter örn taxering, debitering, uppbörd m. m.

I 1 kap. skogsaccislagen stadgas om beräkning av skogsaccis tili kommunen

och dess användning i huvudsak följande. Skogsaccis till kommunen

skall utgå å det taxerade rotvärdet efter en skattesats, vilken för

etthundra kronor utgör en fjärdedel av det belopp, som på en skattekrona

i medeltal under de senast förflutna fem åren utdebiterats inom kommunen,

skolande nämnda skattesats jämkas till närmast högre femtal ören.

Har kommun för ett eller flera av dessa år åtnjutit understöd av skatteutjämningsmedel,

skall skattesatsen beräknas med hänsyn till den lägre

utdebitering, som skulle fastställts, därest kommunen tillgodokommet dylikt

understöd upptagits i kommunens stat såsom inkomst. Skattesatsen

fastställes på landet av kommunalstämma eller, där kommunalfullmäktige

finnas, av dessa samt i stad av stadsfullmäktige eller, där sådana ej

finnas, av allmän rådstuga. Skogsaccismedel, som inflyta till stad eller

köping med egen kommunalförvaltning, äro i fråga örn användningen

likställda med andra kommunens skattemedel. Skogsaccismedel, som inflyta

till landskommun, skola avsättas till en skogsaccisfond, från vilken

kommunen äger anvisa medel såsom tillskott till täckande av sådana utgifter

för kommunen, till vilka enligt gällande författningar medel eljest

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 17.

3

skolat beredas genom allmän kommunalskatt. Såsom sådant tillskott må

under löpande året anvisas till användning för påföljande år högst så

stort belopp, som motsvarar en tredjedel av fondens behållning den 1 september

under löpande året och en tredjedel av den skogsaccis, som debiteras

på grund av samma års taxering till skogsaccis. Tillskott,

varom nu sagts, skall upptagas såsom inkomst i kommunens stat. Skogsaccisfonden

skall särskilt förvaltas och redovisas. Till densamma skall

föras jämväl ränta å fondens medel.

Vad därefter angår skogsaccis till församlingar m. fl., så stadgas härom

i 2 kap., att skogsaccis skall utgå jämväl till församling, skoldistrikt och

fattigvårdssamhälle, som avses i 6 § lagen örn fattigvården. Rörande beräkning

av skattesatsen så ock beträffande skogsaccismedlens användning

skola de för kommunen givna regler äga motsvarande tillämpning.

Skattesatsen bestämmes för församling och skoldistrikt av kyrkostämma

och för särskilt fattigvårdssamhälle av fattigvårdsstämma.

Debitering av skogsaccis sker alltid gemensamt, oavsett örn accisen

utgår till kommun eller församling m. fl.

Vid skogsaccislagen äro fogade övergångsbestämmelser avseende särskilt

behandlingen av skogsaccisfonder enligt äldre lagen samt användningen

av skogsaccis enligt nya lagen, innan jämviktsläge uppnås i skogsaccisfonderna

enligt denna lag.

I anslutning till dessa bestämmelser har även i förordningen den 16

december 1927 angående understöd av skatteutjämningsmedel åt synnerligt

skattetyngda kommuner införts ett stadgande av följande lydelse

(4 § 5 mom.): »Vid beviljande av understöd skall Kungl. Maj :t till ledning

vid bestämmande av skattesatsen för skogsaccis angiva huru stor del av

understödet som skall anses tillkomma i kommunområdet ingående kommun,

församling och skoldistrikt.»

De ändrade bestämmelserna rörande skogsaccis till olika slag av kommunala

bildningar måste ses i samband med det förhållandet, att skogsaccisen

kommit att få karaktären av kompensation för bortfallande

fastighetsskatt till dessa kommunbildningar. 1921 års kommunalskattekommitté,

vars förslag till »skogsskatt» varit grundläggande för den nya

lagstiftningen örn skogsaccis, uttalade i detta avseende, bland annat:

»Vad---angår sättet för användningen av sålunda för ett visst år

anvisade skogsskattemedel intager förslaget en annan ställning än nu

gällande skogsaccislag. Någon företrädesrätt att tillgodogöra sig sådana

skogsskattemedel vill nämligen förslaget icke tillägga den borgeidiga

kommunen. Den minskning i skattekronor och därav följande högre utdebitering,

som föranledes därav, att en del av skogsvärdet undandrages

den årliga utdebiteringen, träffar den kyrkliga lika väl som den borgerliga

kommunen, och den kompensation i skatt, som sedermera lämnas vid

skogens avverkning, bör därför tillkomma dem båda. Vid sådant förhål
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

Motionen,

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 17.

lande synes det principiellt riktiga vara, att en var av deni får taga del i

skogsskattemedlen efter den utdebitering, som inom dem förekommer.»

Kommittén föreslog emellertid en anordning, enligt vilken kommunen

alltid skulle ensam uttaga all skogsaccis, vilken ävenledes alltid skulle på

landet tillföras en gemensam fond, förvaltad av kommunalnämnden, och

i stad tillfalla stadens budget. Kommunalnämnden skulle emellertid ur

skogsaecisfonden till församlingar m. fl. anvisa på dem belöpande skogsaccismedel.

Ett genomförande i oförändrad form av kommunalskattekommitténs

förslag i förevarande avseende ansågs emellertid ej böra ifrågakomma.

Skälen härför hava av dåvarande chefen för finansdepartementet utförligt

utvecklats vid anmälan av 1927 års förslag till lag om skogsaccis (prop.

105/1927, sid. 12), till vilket uttalande utskottet tillåter sig hänvisa. Rörande

det förslag, som av departementschefen förordades och som av 1928

års riksdag i huvudsak antogs, yttrade departementschefen följande (prop.

105/1927, sid 14):

_ »Det sätt för lösande av berörda spörsmål, som jag för mili del förordar,

ligger mycket nära till hands; det innebär ett tillämpande på detta område

av samma regler, som gälla beträffande kommunalutskylder i allmänhet,

nämligen att varje kommunal bildning får själv besluta örn sin

egen utdebitering av skogsaccis, själv handhava sin accisfond och själv besluta

om den omfattning, vari denna skall tagas i anspråk. Det kan ej

bestridas, att detta system icke innebär uteslutande fördelar i förhållande

till kommittéförslaget. Men det är otvivelaktigt rättvist, påtagligt

enkelt och lättfattligt och innebär upprätthållande av den grundsatsen,

att värjo kommunal bildning skall handhava sin egen ekonomi. Det författningsmässiga

uttrycket för den av mig förordade principen förefaller

betydligt mera tilltalande än kommittéförslagets invecklade bestämmelser.

»

Departementschefen framhöll, att den av honom föreslagna formella

uppställningen av skogsaceislagen vore en följd av den sålunda intagna

ståndpunkten, och fortsatte därefter:

»Beträffande utdebiteringsprocentens fastställande hade det kunnat

ifrågasättas att lägga denna uppgift på kommunalnämnden, då det här

gäller en ren uträkning. Emellertid har det synts lämpligare att låta

kommunalstämma respektive andra motsvarande representationer fatta

beslut. Ty en felräkning kan ske, och i dylikt fall synes det vara av vikt,

att laga kraft vinnes åt den uträknade siffran på grundval av ett verkligt

beslut. Det kan visa sig praktiskt att fastställa utdebiteringssiffran

redan tidigare än å hösten, t. ex. å ordinarie vårstämman, på det att laga

kraft så tidigt som möjligt må vinnas åt siffran. Lagen lägger med sin

formulering ej hinder i vägen för en dylik åtgärd.»

Såsom skäl för sin hemställan hava motionärerna anfört, bland

annat, att 1928 års skogsaccislags bestämmelse örn uppdelning av

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 17.

5

skogsaccis å kommun, församling, skoldistrikt och fattigvårdssamhälle

samt fördelning, fondering för olika kommunala enheter och beräkning av

beloppen för de olika budgeterna vållade icke ringa svårigheter för de

kommunala myndigheterna utan motsvarande praktisk nytta. En för kommunen

gemensam fond, som förut enligt äldre lag funnits, ställd under

kommunalnämndens förvaltning, vilken reviderades av de å kommunalstämma

utsedda revisorerna, torde allt fortfarande vara en mera praktisk

och lämplig form för fonderingen än ett splittrande på olika fonder av de i

många fall små belopp, varom det här vore fråga, och för skattebetalarna

kunde det icke medföra någon olikhet, örn den skatt de er lade till kommunen

ginge till den ena eller andra kommunala enhetens kassa. Däremot vunnes

genom uttaxeringens och fonderingens verkställande för en kassa

förenkling, och underlättades överskådligheten vid revisionen, helst som

i många fall olika revisorer utsåges att granska kommunens, församlingens

och skolans räkenskaper och förvaltning.

De i motionens hemställan föreslagna ändringarna i lagen örn skogsaccis

skulle otvivelaktigt komma att medföra ett avsteg från de grundsatser,

varpå gällande skogsaccislagstiftning bygger. Med en dylik avfattning

av lagbestämmelserna skulle nämligen all skogsaccis till församlingar, skoldistrikt

och särskilda fattigvårdssamhällen enligt 6 § fattigvårdslagen helt

bortfalla, utan att motsvarande ökning av skogsaccisen till den borgerliga

kommunen komrne till stånd. Då grundsatsen att skogsaccisen skall

i stort sett utgöra en kompensation för minskningen av fastighetsskatten

å skogsvärde bör bibehållas, kan utskottet icke förorda de sålunda föreslagna

ändringarna i lagen örn skogsaccis.

Däremot torde kunna ifrågasättas, huruvida det ej skulle vara

möjligt att utan ändring av grundprinciperna för skogsaccisens beräkning

för flertalet fall åstadkomma en sådan förenkling, som, enligt

vad som framgår av motionärernas motivering, torde hava varit

deras egentliga syfte. I de fall, där den borgerliga kommunen

och församlingen sammanfalla och ej vare sig särskilt skoldistrikt

eller särskilt fattigvårdssamhälle finnes, borde det enligt utskottets

mening kunna ifrågakomma att låta skogsaccisen, beräknad såsom nu

på grundval av såväl den borgerliga kommunens, som församlingens

utdebitering av allmän kommunalskatt, tillfalla allenast den

borgerliga kommunen. En dylik åtgärd skulle i stort sett icke medföra

någon ändring i den sammanlagda utdebiteringen av allmän kommunalskatt

utan allenast en förskjutning av utdebiteringsbehovet mellan den borgerliga

kommunen och församlingen. En viss ojämnhet skulle dock uppkomma

såtillvida, att gällande bestämmelser örn lindring i främmande

trosbekännares skattskyldighet till svenska kyrkan samt hennes prästerskap

och betjäning enligt lag den 16 oktober 1908 skulle medföra en större

skattelindring åt dessa främmande trosbekännare än lagstiftaren avsett.

Utskottets

yttrande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 17.

Följden av den ifrågasatta anordningen bleve nämligen, bland annat, en

ökning av den kommunala inkomstskatten till de församlingar, som sammanfalla

med kommuner, och då skattefriheten avser i stort sett

halva denna skatt, skulle främmande trosbekännare i nu ifrågavarande

församlingar, för så vitt tillgången på skogsaccismedel vore riklig, komma

i ett förhållandevis gynnsamt läge. Saken kan även uttryckas så, att

vissa främmande trosbekännare skulle erhålla en något för stor skattelindring,

enär denna i själva verket avsåge även viss sådan skatt, som

rätteligen skulle hava uttagits av den borgerliga kommunen.

Inom utskottet har uppgivits, att det år, då den nya skogsaccislagen

hittills tillämpats, man ej allestädes ställt sig denna lags bestämmelser

till efterrättelse utan låtit den borgerliga kommunen uttaga

och behålla skogsaccisen i dess helhet. Anledningen härtill kan knappast

vara någon annan än den, att man ansett skogsaccislagens bestämmelser

medföra onödiga beräkningar och en mera komplicerad fondförvaltning

än som egentligen är behövlig. Förenämnda oegentlighet beträffande

främmande trosbekännare torde, örn den i de åsyftade kommunerna ägt

någon betydelse, knappast hava beaktats. Utskottet, som anser, att varje

tillfälle till förenkling av beskattningsväsendet bör tillvaratagas, där

detta utan åsidosättande av andra berättigade intressen kan ske, har ej

kunnat undgå att taga intryck av nu berörda förhållande. Det är möjligt,

att den antydda ojämnheten beträffande främmande trosbekännare

ej är av den betydelse, att den bör hindra en önskvärd förenkling. I

varje fall är det av vikt, att läget blir fullt klarlagt och att ej vid sidan

av lagen en viss praxis vinner insteg, som lagstiftaren ej åsyftat.

För detta ändamål erfordras en undersökning, som svårligen kan föranstaltas

inom utskottet. På den grund förordar utskottet, att riksdagen

hos Kungl. Majit hemställer örn erforderlig utredning och förslag i ämnet.

Detta förslag torde, såvitt utskottet kan bedöma, även böra innefatta

bestämmelser örn huru förfaras skall med de skogsaccismedel, som enligt

1928 års lagstiftning redan tillfallit församlingar. Ävenledes torde erfordras

en ändring i förut anförda moment i förordningen örn bidrag av

skatteutjämningsmedel åt synnerligt skattetyngda kommuner.

Då det enligt utskottets förmenande är av vikt, att berörda förhållanden

snarast klarläggas, och svårigheterna vid en eventuell övergång till nya

bestämmelser torde bliva större vid ett dröjsmål, är det önskvärt, att

ifrågavarande utredning och förslag föreläggas 1931 års riksdag.

Med stöd av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen måttes i anledning av förevarande

motion 11:55 av herr Alströmer m. fl., i skrivelse till

Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit ville, med beaktande

av vad utskottet i detta betänkande anfört, för
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 17.

7

anstalta om skyndsam utredning, i vad mån rätt att uttaga

skogsaccis må kunna förbehållas den borgerliga

kommunen, samt för 1931 års riksdag framlägga det

förslag, vartill utredningen må föranleda.

Stockholm den 14 mars 1930.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

Närvarande: herrar Johan Nilsson i Kristianstad, Bärg, Bergman, Kristensson, Leander,

Jönsson i Slätåker, Jönsson i Boa, Johansson i Arkösund, Bengtsson i Kullen,

Hamrin, Björklund, Wahlmark, Åström, Korssberg, Andersson i Boda, Lithander,

Ericson i Boxholm, Andersson i Katrineholm, Heiding och Svedberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1930:103 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om viss ändring i lagen örn skogsaccis. a1 i texten