Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den 28 september 1928
1930-05-16 · 30 sidor, varav 30 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 30 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1930:30, Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den 28 september 1928
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande Nr 30.
1
Nr 30.
Ankom till riksdagens kansli den 16 maj 1930 kl. 12 m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till lag om ändring i vissa delar av
kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)
m. m. jämte en i ämnet väckt motion.
(2:a avd.)
Genom en den 28 februari 1928 dagtecknad proposition, nr 142, har
Kungl. Maj:!, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
att antaga nedan intagna förslag till
1) lag om ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370);
2) förordning örn ändrad lydelse av 4 § 1 morn., 13 § och 19 § 1 mom.
förordningen den 28 september 1928 (nr 373) örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt;
samt
3) förordning örn ändring i vissa delar av taxeringsförordningen den 28
september 1928 (nr 379).
Förslag
till
Lag
om ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den 28
september 1928 (nr 370).
Härigenom förordnas, att kommunalskattelagen den 28 september 1928
samt anvisningarna till samma lag skola i nedan angivna delar hava
följande ändrade lydelse samt att till anvisningarna till 18 § i samma
lag skall fogas en ny punkt betecknad 6 av nedan angivna lydelse:
18 §.
Såsom särskild förvärvskälla anses i fråga örn:
Bihang till riksdagens protokoll 1930. 7 sami. 22 hafi. (Nr 30.)
1
2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 30.
e) tillfällig förvärvsverksamhet:
1. icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom ävensom
deltagande i lotteri, försåvitt enligt denna lag inkomsten därav skall
beskattas i en och samma kommun;
2. all övrig tillfällig förvärvsverksamhet, som skattskyldig utövat;
21 §.
Till intäkt av jordbruksfastighet hänföres allt vad av fastighet här i
riket, som taxerats såsom jordbruksfastighet, kommit ägaren eller brukaren
till godo, såsom:
c) intäkt av skogsbruk, vartill hänföras:
intäkt genom avyttring av skogsprodukter, därunder inbegripna produkter
av sådan förädlingsverksamhet, som ingår i skogsbruket, genom upplåtelse
av avverkningsrätt till skog eller genom avyttring av växande skog i samband
med avyttring av marken, därest icke vinst å avyttring av fastigheten
i dess helhet skall beskattas enligt 27 § såsom inkomst av handelsrörelse
eller enligt 35 § såsom realisationsvinst;
värdet av---honom drivits;
24 §.
Till intäkt--— frälseränta.
Har fastighet---av rörelsen.
Förmån av — — — särskilt redovisas.
Där fastighet tillhört bostadsförening eller bostadsaktiebolag, skall hyresvärdet
för bostad eller annan förmån från fastigheten, som tillkommit
medlem av föreningen eller delägare i bolaget, ävensom utdelning från föreningen
eller bolaget, som utgått annorledes än å andel eller aktie, räknas
såsom medlemmens eller delägarens intäkt av fastigheten. Såsom föreningens
eller bolagets intäkt av samma fastighet räknas vad som till föreningen
eller bolaget influtit från fastigheten ävensom avgifter eller andra inbetalningar,
som medlem eller delägare i sådan egenskap haft att utgöra
till föreningen eller bolaget, till den del desamma icke äro att anse såsom
kapitaltillskott.
(Se vidare anvisningarna.)-
25 §.
1 mom. Från bruttointäkten — — — nedlagt kapital.
Medlem av bostadsförening eller delägare i bostadsaktiebolag äger njuta
avdrag för ovan angivna omkostnader, såvitt de bestritts direkt av honom
själv, ävensom för sådana avgifter och andra inbetalningar till föreningen
eller bolaget, som icke äro att anse såsom kapitaltillskott.
3
Bevillningsutskottets betänkande Nr 30.
Har bostadsförening eller bostadsaktiebolag lämnat sina medlemmar eller
delägare utdelning annorledes än å andelar eller aktier, äger föreningen
eller bolaget njuta avdrag för vad sålunda under beskattningsåret utdelats,
dock ej för större belopp av det utdelade än som motsvarar beloppet av de
inbetalningar från medlemmarna eller delägarna, vilka icke äro att anse
såsom kapitaltillskott.
29 §.
4 mom. Avdrag får icke göras för:
hyra för rörelseidkaren tillhörig fastighet, som använts i rörelsen;
kostnad för ny-, till- eller ombyggnad av rörelseidkaren tillhörig, i rörelsen
använd fastighet eller annan anläggning eller för grundförbättring därå.
(Se vidare anvisningarna.)
30 §.
3 moni. För försäkringsrörelse, som drivits av utländsk försäkringsanstalt,
skall såsom här i riket skattepliktig nettointäkt upptagas 5 procent
av anstaltens premieinkomst av här hedriven sjö- och trafikförsäkringsrörelse,
6 procent av anstaltens premieinkomst av här hedriven brandförsäkringsrörelse,
15 procent av anstaltens premieinkomst av här bedriven
livförsäkringsrörelse och 10 procent av anstaltens premieinkomst av
annan här bedriven försäkringsrörelse.
45 §.
Genom fastighetsskatten--- — fastighetsskatt beskattats.
Rätt till förenämnda avdrag skall tillkomma fastighetens ägare, dock
att medlem av bostadsförening eller delägare i bostadsaktiebolag, som
med bostadsrätt eller liknande besittningsrätt innehaft lägenhet i föreningen
eller bolaget tillhörig fastighet, skall tillgodonjuta den del av avdraget,
som på lägenheten belöper.
Har fastighet---ägt fastigheten.
Avdraget skall--— gällande taxeringsvärdet.
(Se vidare anvisningarna.)
52 i
1 mom. Äkta makar, som under beskattningsåret levt tillsammans, taxeras
en var för sin inkomst samt mannen därjämte för boets gemensamma
inkomst. Har vid dylik taxering avdrag, som i 46 § 1 och 2 mom. medgives,
helt eller delvis ej kunnat utnyttjas å den därtill närmast berättigade makens
skattepliktiga inkomst, må bristen avräknas å den andra makens inkomst
i samma kommun. Skatteplikt enligt 51 § bedömes med hänsyn till
båda makarnas sammanlagda inkomst. Ortsavdrag ävensom beskattningsbar
inkomst beräknas för makarna gemensamt; och skall den beskattningsbara
inkomsten i jämna tiotal kronor fördelas å makarna efter förhållandet
mellan deras i kommunen taxerade inkomster.
4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 30.
57 $.
1 mom. Skatt för inkomst av rörelse skall utgöras till kommun, där
rörelsen utövats från fast driftställe.
Har fast driftställe icke begagnats, skall skatt för inkomsten utgöras,
örn inkomsten förvärvats
a) av fysisk person
under tid, då han varit här i riket bosatt:
i hemortskommunen;
under tid, då han icke varit här i riket bosatt:
i Stockholm för gemensamt kommunalt ändamål;
h) av inländsk juridisk person:
i hemortskommunen;
c) av utländskt bolag:
i Stockholm för gemensamt kommunalt ändamål.
59 §.
3 mom. Har fysisk person under tid, då han ej varit här i riket bosatt,
eller utländskt bolag åtnjutit sådan inkomst av tjänst eller, i annat
fall än i 2 mom. sägs, av sådan tillfällig förvärvsverksamhet, för vilken
skattskyldighet här i riket föreligger, beskattas inkomsten i Stockholm
för gemensamt kommunalt ändamål.
Anvisningar
till 18 §.
6. Icke yrkesmässig avyttring av en eller flera utanför den skattskyldiges
hemortskommun belägna fastigheter här i riket utgör en särskild förvärvskälla
för en var av de kommuner, där den eller de avyttrade fastigheterna
äro belägna, medan icke yrkesmässig avyttring av en eller flera
fastigheter i hemortskommunen och av annan egendom än fastighet här
i riket ävensom deltagande i lotteri hänföras till en förvärvskälla.
Sådan förvärvsverksamhet av ifrågavarande slag, varav inkomsten jämlikt
59 § 8 morn., 69 § eller 72 § 1 mom. skall beskattas i Stockholm för
gemensamt kommunalt ändamål, skall dock anses utgöra en särskild förvärvskälla.
till 22 $.
5. Har växande skog avyttrats i samband med avyttring av marken
i annat fall än då vinst på avyttringen skall beskattas enligt 27 § såsom
inkomst av handelsrörelse eller enligt 35 § såsom realisationsvinst, får
avdrag enligt den skattskyldiges val åtnjutas med ett av följande belopp,
nämligen:
Bevillningsutskottets betänkande Nr 30. 5
till 24 §.
3. Med bostadsförening och bostadsaktiebolag förstås ekonomisk förening
och aktiebolag, vars verksamhet uteslutande eller huvudsakligen
består i att åt föreningens medlemmar eller bolagets delägare bereda
bostäder i hus, som äges av föreningen eller bolaget.
Såsom intäkt för bostadsförening eller bostadsaktiebolag och såsom avdragsgill
utgift för medlem eller delägare räknas sådan inbetalning av
medlem eller delägare, som icke är att anse såsom kapitaltillskott. Inbetalning,
som är att anse såsom kapitaltillskott, räknas icke såsom intäkt
för föreningen eller bolaget och får ej av medlemmen eller delägaren avdragas.
Med kapitaltillskott menas dels medlems inbetalning å insats i föreningen
och delägares inbetalning å aktie dels ock sådan ytterligare inbetalning
av medlem eller delägare, som är avsedd att inom föreningen eller
bolaget användas för fondering såsom genom kapitalavbetalning å skuld
eller genom ny-, till- eller ombyggnad eller därmed jämförlig förbättring
av fastigheten eller genom annan stadigvarande kapitalplacering. Där
lägenhet är upplåten med hyresrätt och således icke med bostadsrätt eller
liknande besittningsrätt, skall dock icke någon del av hyresavgiften anses
såsom kapitaltillskott. Verkställes fondering inom förening eller bolag,
utan att det framgår vilka medel därför användas, skola i första hand
anses för fondering använda andra medel än medlemmarnas eller delägarnas
inbetalningar under beskattningsåret eller de under året influtna
hyrorna för lägenheter, som varit uthyrda till andra än medlemmar eller
delägare i denna deras egenskap. Vad därefter återstår av det till fondering
använda beloppet skall fördelas på nämnda inbetalningar och hyror
efter deras inbördes storlek, och skall vad därvid belöper på de inbetalningar,
som verkställts för de med bostadsrätt eller liknande besittningsrätt
upplåtna lägenheterna, anses såsom kapitaltillskott.
Utdelning från bostadsförening eller bostadsaktiebolag, som utgår i
förhållande till innehavda aktier eller andelar, räknas ej såsom intäkt
av fastigheten utan såsom intäkt av kapital (se 38 § och punkt 2 av anvisningarna
till nämnda paragraf) eller undantagsvis såsom intäkt av
rörelse.
till 25 $.
5. För värdeminskning å bostadsförening eller bostadsaktiebolag tillhöriga
byggnader, maskiner och andra inventarier tillkommer avdraget
föreningen eller bolaget, och äger således medlem av föreningen eller delägare
i bolaget icke åtnjuta dylikt avdrag.
Angående medlems av bostadsförening och delägares i bostadsaktiebolag
rätt till avdrag för till föreningen eller bolaget gjorda inbetalningar
hänvisas till punkt 3 av anvisningarna till 24 §.
6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 30.
till 30 $.
2. Vid beräkning av överskottet å sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäk
ringsrörelse
må från bruttointäkten avdrag göras förutom för driftkostnader,
som avses i 29 §, för avsättning till försäkringsfond för egen räkning,
premieåterbäringsreserv oell i lag föreskriven säkerhetsfond, avsättning
till sådan reservfond, som av ömsesidig kreatursförsäkringsanstalt
bildas enligt gällande föreskrifter örn allmänna grunder angående
försäkring med statsbidrag mot förluster på grund av smittsamma husdjurssjukdomar,
avsättning till sådan regleringsfond, som av trafikförsäkringsanstalt
bildas enligt gällande villkor och föreskrifter för utövande
av trafikförsäkringsrörelse, ävensom, med nedan angiven inskränkning,
för ökning av utjämningsfonderna, i den mån denna ökning icke överstiger
vinsten å själva försäkringsrörelsen. Denna vinst skall —--f) utgåen
de
försäkringsfond för egen räkning.
Avdrag för — — — av brandskada.
Med utjämningsfond---försäkringsaktiebolags reservfond.
Den på — — — d) utgående premiereserven för egen räkning (belopp,
avsatt för på grund av försäkringsfall beviljade ersättningar, t. ex.
livräntor, undantaget).
Nedsättning av försäkringsfond för egen räkning, av premieåterbäringsreserv,
av säkerhetsfond samt av i första stycket omnämnda reservfond för
ömsesidig kreatursförsäkringsanstalt och regleringsfond för trafikförsäkringsanstalt
ävensom minskning av utjämningsfonderna skall anses
som intäkt. Utbetald premieåterbäring---före ändringen.
Avdrag må---till försäkringstagare.
5. Vid uppskattning av utländsk försäkringsanstalts här i riket skattepliktiga
nettointäkt avses med trafikförsäkring sådan trafikförsäkring,
som enligt gällande bestämmelser skall helt eller delvis medtagas vid
beräkningen av den för trafikförsäkringsrörelsen föreskrivna regleringsfonden,
och med premieinkomst bruttobeloppet av årets försäkringspremier,
d. v. s. utan avdrag för återförsäkringspremier.
till 36 §.
3. I punkt 6 av anvisningarna till 18 § angives vad som beträffande
icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom ävensom deltagande
i lotteri utgör en särskild förvärvskälla. Avdrag enligt punkt 2 här ovan
för realisationsförlust eller förlust å deltagande i lotteri får göras från
realisationsvinst eller lotterivinst, som uppkommit i samma förvärvskälla
som realisationsförlusten eller förlusten å deltagande i lotteri. Av 46 §
1 mom. framgår, att, örn härvid underskott uppstår, detta icke får avdragas
från inkomst av annan förvärvskälla.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 30. 7
till 45 $.
2. För bestämmande av det avdrag, som enligt denna paragraf medlem
av bostadsförening eller delägare i bostadsaktiebolag äger tillgodonjuta,
skall fastighetens taxeringsvärde fördelas på lägenheterna i fastig
heten efter förhållandet mellan deras värden. Fördelning, som sålunda
verkställts, bör i allmänhet tillämpas, till dess ändring göres av fastighetens
taxeringsvärde.
till 48 §.
2. Av bestämmelserna i 52 § 1 mom. framgår, att makar, som under
beskattningsåret levt tillsammans, äga att gemensamt åtnjuta ett grundavdrag,
ett avdrag för make och, i förekommande fall, ett avdrag för
värjo barn. Taxeras i sådant fall endast hustrun men icke mannen, skall
hon ensam åtnjuta nämnda avdrag.
till 54 $.
1. Svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar, vilka icke
driva bank- eller annan pennningrörelse och ej heller försäkringsrörelse;,
äro hefriade från skattskyldighet för utdelning från svenska aktiebolag,
svenska solidariska bankbolag och svenska ekonomiska föreningar, vare
sig utdelningen uppburits i förhållande till innehavda aktier, lotter och
andelar eller den uppburits efter annan grund. Beträffande utdelning,
som dylikt bolag eller dylik förening uppburit från bostadsaktiebolag eller
bostadsförening efter annan grund än i förhållande till aktie eller andel,
gäller befrielsen dock endast till den del det utdelade överstiger beloppet
av sådan inbetalning från bolaget eller föreningen, som icke är att
anse såsom kapitaltillskott.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1931, dock skall densamma redan
dessförinnan lända till efterrättelse i avseende å 1930 års taxering, såvitt
angår 18 och 21 §§, 29 § 4 morn., 52 § 1 morn., 59 § 3 morn., punkt 6 av anvisningarna
till 18 §, punkt 5 av anvisningarna till 22 §, punkt 3 av anvisningarna
till 36 § samt punkt 2 av anvisningarna till 48 §.
8
Bevillningsutskottets betänkande Nr 30.
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 4 § 1 morn., 13 § och 19 § 1 mom.
förordningen den 28 september 1928 (nr 373) om statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt.
Härigenom förordnas, att 4 § 1 morn., 13 § och 19 § 1 mom. förordningen
den 28 september 1928 örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skola.,
4 § 1 mom. i nedan angiven del, hava följande ändrade lydelse:
4 §.
1 mom. Från sammanlagda beloppet av den skattskyldiges inkomster
från olika förvärvskällor får, med iakttagande av föreskriften i 31 § första
stycket, avdrag ske för
underskott, som uppkommit vid beräkning av skattskyldigs inkomst
från annan förvärvskälla än fastighet och rörelse i utlandet, dock att
underskott å förvärvskälla, som utgöres av icke yrkesmässig avyttring av
fast eller lös egendom eller deltagande i lotteri, må avdragas endast örn
och i den mån den skattskyldiges inkomst från annan sådan förvärvskälla
därtill förslår:
allmänna skatter, som av den skattskyldige under beskattningsåret här
i riket erlagts, med undantag av kronoutskylder.
Skattskyldig, som--- — kommunalskattelagen sägs.
13 $.
I fråga örn skyldighet att erlägga skatt för förmögenhet likställes med
ägare:
a) den som innehar fast eller lös egendom med fideikommissrätt;
b) innehavare av fastighet med stadgad åborätt; innehavare av så
kallad ofri tomt i stad och den som eljest innehar fastighet med ständig
eller ärftlig besittningsrätt; innehavare av skogsområde, som blivit av
staten upplåtet till bergshanteringens understöd;
c) efterlevande make, som under sin livstid äger åtnjuta avkastningen
av förmögenhet, tillhörande den först avlidne makens kvarlåtenskap, så
ock annan, vilken äger sådan rätt i fråga örn förmögenhet, vartill äganderätten
tillagts någon hans avkomling.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 30. 9
19
1 mom. Äkta makar, som under beskattningsåret levt tillsammans,
taxeras en var för sin inkomst och förmögenhet samt mannen därjämte
för boets gemensamma inkomst och förmögenhet. Har vid dylik taxering
avdrag, varom i 4 § 1 mom. förmäles, eller skuld, som i 8 § avses, helt eller
delvis ej kunnat utnyttjas å den därtill närmast berättigade makens inkomst
eller förmögenhet, må bristen avräknas å den andra makens inkomst
eller förmögenhet. Skatteplikt enligt 17 § 4 moni. bedömes med hänsyn
till båda makarnas sammanlagda beräknade taxerade belopp. Ortsavdrag
ävensom beskattningsbart belopp beräknas för makarna gemensamt, och
skall skatt beräknas efter det sålunda bestämda beskattningsbara beloppet
samt fördelas å makarna efter förhållandet mellan deras taxerade belopp.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1931, dock skall redan
dessförinnan 19 § 1 mom. lända till efterrättelse i avseende å 1930 årstaxering.
Förslag
till
förordning om ändring i vissa delar av taxeringsförordningen den
28 september 1928 (nr 879).
Härigenom förordnas, dels att i taxeringsförordningen den 28 september
1928 skall införas en ny paragraf med nedan angivet innehåll och betecknad
såsom 40 a, dels att över nämnda paragraf skall införas nedan angivna
rubrik, dels ock att 29 § 1 morn., 31, 51, 53 och 78 §§, 141 § 1 mom.
samt 142 § förordningen skola, 29 § 1 morn., 31, 51 och 78 §§ samt 141 §■
1 mom. i nedan angivna delar, hava följande ändrade lydelse:
29 §.
1 mom. Allmän självdeklaration skall upptaga:
1) den skattskyldiges —--bostad härstädes;
2) alla förvärvskällor — — — i förvärvskällan;
3) de intäkter —--varje förvärvskälla;
4) de allmänna---vid taxeringen;
5) de särskilda —• —- — eller område; ävensom
6) den skattskyldiges---åligger honom.
10
Bevillningsutskottets betänkande Nr 30.
Har skattskyldig---och skulder.
Inländsk försäkringsanstalt —--å försäkringstagarna.
Svenskt aktiebolag---utdelningens belopp.
Utländsk försäkringsanstalt, som här i riket drivit försäkringsrörelse,
skall i allmän självdeklaration i stället för uppgifter enligt första stycket
punkterna 3) och 5) lämna uppgift å premieinkomsten här i riket, fördelad
å dels livförsäkring, dels sjöförsäkring, dels trafikförsäkring, dels brandförsäkring
och dels annan försäkring samt uppgift å den eller de kommuner,
där sysslomannen (generalagenten) baft kontor, samt, då flera kontor
funnits, uppgift å de vid varje kontor influtna premieinkomsterna, fördelade
på nämnda olika slag av försäkring.
Belopp, som---öretal bortfalla.
31
Vid självdeklaration för verk eller bolag, som är försett med Kungl.
Maj:ts oktroj eller blivit registrerat såsom aktiebolag eller står under
offentlig kontroll, vid självdeklaration för bostadsrättsförening, så ock
vid självdeklaration för annan deklarationsskyldig, som under beskattningsåret
enligt lag varit skyldig föra bandelsböcker, skall för tid, som
deklarationen omfattar, fogas bestyrkt avskrift av in- och utgående balansräkning
samt av vinst- och förlusträkning, där sådan förts. Vid självdeklaration
för annan bostadsförening än bostadsrättsförening skola
fogas dels av styrelsen undertecknad uppgift örn föreningens ställning vid
beskattningsårets början och slut dels ock bestyrkt avskrift av vinst- och
förlusträkning för samma år, örn sådan förts.
För verk eller bolag, som ovan nämnts, så ock för ekonomisk förening
skall avlämnas bestyrkt avskrift eller tryckt exemplar av revisionsberättelse,
som avgivits för beskattningsåret. Enahanda gäller beträffande
förvaltningsberättelse, som det åligger styrelse för aktiebolag, solidariskt
bankbolag, ömsesidigt försäkringsbolag eller ekonomisk förening att avgiva.
För inländsk---år disponerats.
Särskilda uppgifter från bostadsförening eller bostadsaktiebolag.
40 a §.
1 mom. Vid självdeklaration för bostadsförening eller bostadsaktiebolag
skall för tid, som deklarationen omfattar, fogas uppgift, särskilt för varje
föreningen eller bolaget tillhörig, i deklarationen avsedd fastighet, angå
ende
a) namn för envar medlem eller delägare, som i denna sin egenskap
innehar lägenhet i fastigheten, och hemvist för medlem eller delägare,
som icke är mantalsskriven i fastigheten,
Bevillningsutskottets betänkande Nr 30. 11
b) beskaffenheten av varje sådan lägenhet och lägenhetens hyresvärde
■enligt ortens pris,
c) beloppet av varje medlems eller delägares inbetalningar till föreningen
eller bolaget och huru mycket därav utgör kapitaltillskott, samt
d) beskaffenheten av de lägenheter, som på grund av upplåtelse från
föreningen eller bolaget innehavas av andra än medlemmar eller delägare
i denna deras egenskap, ävensom sammanlagda beloppet av hyror eller
andra avgifter för sådana lägenheter. Innehar medlem eller delägare
lägenhet med bostadsrätt eller liknande besittningsrätt, skall tillika uppgivas,
huru mycket av fastighetens taxeringsvärde belöper å sådan lägenhet.
1 uppgift, som nu sagts, skall jämväl lämnas upplysning örn värdet av
varje medlems eller delägares andel i föreningens eller bolagets behållna
förmögenhet.
Uppgiften skall avfattas å blankett enligt formulär, som fastställes av
Kungl. Majit.
2 marn. Är medlem av bostadsförening eller delägare i bostadsaktiebolag,
som i denna sin egenskap innehar lägenhet i någon föreningen eller
bolaget tillhörig fastighet, icke mantalsskriven i fastigheten, skall till ledning
för medlemmens eller delägarens taxering för inkomst eller förmögenhet
i hemortskommunen eller, örn han saknar hemortskommun, till
ledning för hans taxering i Stockholm bestyrkt utdrag av den i 1 mom.
omförmälda uppgift, i vad medlemmen eller delägaren angår, av föreningen
eller bolaget utan anmaning avlämnas senast den 15 februari under
taxeringsåret i den ordning, som i 37 § 1 mom. sägs.
3 mom. Det åligger bostadsförening eller bostadsaktiebolag att senast
den 8 februari under taxeringsåret tillställa varje medlem eller delägare
uppgift angående de i 1 mom. omförmälda förhållandena, i vad medlemmen
eller delägaren angår.
i mom. Underlåter bostadsförening eller bostadsaktiebolag att behörigen
fullgöra vad i 1 mom. sägs, skall vad i 39 § 1, 3 och 5 mom. är stadgat
rörande påföljd vid underlåtenhet att avlämna handlingar, som omförmälas
i 31 §, hava motsvarande tillämpning. Vid underlåtenhet att behörigen
fullgöra vad i 2 mom. stadgas skola bestämmelserna i 38 § 2 och 3
mom. samt 40 § 2 mom. hava motsvarande tillämpning.
Örn ansvar för underlåtenhet att behörigen fullgöra föreskrifterna i 2
eller 3 mom. stadgas i 142 §.
51 §.
Skyldighet att avgiva deklaration eller annan uppgift, varom i denna
förordning sägs, skall fullgöras
för omyndig av förmyndaren eller god man, som förordnats enligt 11
kap. 1 § lagen örn förmynderskap,
för sådan person, för vilken god man förordnats enligt 11 kap. 3, 4 eller
12 Bevillningsutskottets betänkande Nr 30.
4 a § nämnda lag, av gode mannen beträffande vad lian har under sin förvaltning,
samt
för avliden person och hans dödsbo av den, som sitter i boet, evad han
är delägare eller syssloman, eller, örn dödsboet skiftats, av den, som vid
tiden för skiftet suttit i boet.
För annan — — — annorlunda förordnar.
För bolag---juridiska personer.
53 §.
Deklarationsblanketter skola kostnadsfritt tillhandahållas i Stockholm
hos Överståthållarämbetet, i övriga städer hos magistraten eller stadsstyrelsen
och å landet hos ordförande i kommunalnämnd samt därjämte, då
fråga är örn allmän fastighetstaxering, hos ordförande i beredningsnämnd
och, då fråga är örn årlig taxering, hos ordförande i taxeringsnämnd. Vad
nu sagts örn deklarationsblanketter för årlig taxering skall gälla även i
fråga örn blanketter till uppgifter enligt 40 a § 1 och 2 mom. samt 41 och
42 §§; och skola blanketter till uppgift enligt 42 § kostnadsfritt tillhandahållas
jämväl hos den, som äger att utbetala vinst.
78 §.
Taxeringsnämndens ordförande åligger huvudsakligen:
a) att tillhandahålla deklarationsblanketter och blanketter till uppgifter
enligt 40 a § 1 och 2 mom. samt 41 och 42 §§ samt att meddela den, som
därom framställer begäran, erforderliga upplysningar örn honom åliggande
deklarationsskyldighet och sättet för dess fullgörande:
141 $.
1 mom. Hörsammas ej anmaning att inkomma med självdeklaration,
som bort avgivas på grund av 26 § 1 morn., vare den försumlige förfallen
till böter, motsvarande, då fråga är örn allmän självdeklaration, en tiondel
av den inkomst- och förmögenhetsskatt, som påföres den skattskyldige,
och, då fråga är örn särskild självdeklaration, femtio öre för varje full
skattekrona, som påföres den skattskyldige på grund av den taxering,
varom fråga är, i vartdera fallet dock minst tio kronor.
Har den —--enahanda bötesstraff.
142 §.
Vid underlåtenhet att behörigen fullgöra vad i 18, 19, 23, 33, 34 eller
35 §, 40 a § 2 eller 3 morn., 42 § 2 mom. eller 47 § är stadgat skall den
försumlige, där han ej för underlåtenheten är underkastad ansvar för
tjänstefel, böta tjugufem kronor.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1931.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 30. 13
Till behandling i samband med förevarande proposition har utskottet
funnit lämpligt upptaga en jämväl till utskottet hänvisad, under motionstiden
vid riksdagens början inom första kammaren av greve Lagerbjelke
väckt motion, nr 92, däri hemställts,
»att riksdagen ville besluta, att 25 § 1 moni. i kommunalskattelagen
den 28 september 1928 måtte erhålla följande ändrade lydelse samt att
3 punkten i anvisningarna till nämnda paragraf måtte utgå:
25 $.
1 mom. Från bruttointäkten av annan fastighet må avdrag göras för
omkostnader, såsom för:
brandförsäkring, reparation och underhåll av byggnader ävensom för
anskaffning av inventarier till ersättning för avyttrade eller utrangerade;
vicevärd,
portvakt, gårdskarl, — •— — som byggnad är underkastad;
ränta å lånat, — ---intäkt av fastigheten.»
Beträffande den för sistnämnda förslag anförda motiveringen tillåter
sig utskottet hänvisa till motionen.
Den föreliggande propositionen innefattar förslag till ändringar i
kommunalskattelagen, förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
samt taxeringsförordningen. Dessa förslag innebära ändrade
bestämmelser rörande dels beskattning av bostadsföreningar och bostadsaktiebolag
samt av deras medlemmar eller delägare, dels beskattning
av försäkringsanstalter, som driva trafikförsäkringsrörelse, dels ock åtskilliga
andra beskattningsspörsmål, för vilka redogörelse lämnas i det
följande.
Beskattning
av bostadsföreningar
tn. m.
Återblick.
Särskilda bestämmelser rörande beskattning av inkomst av fastighet
tillhörig aktiebolag eller ekonomisk förening, som har till uteslutande
eller huvudsakligt ändamål att bereda sina delägare bostäder i fastigheter
(bostadsaktiebolag och bostadsförening), infördes genom förordningar
den 24 april 1923.
Enligt den lagstiftning, som gällde intill 1920 års utgång, var delägare
i bostadsförening i likhet med medlem i annan ekonomisk förening fritagen
från skattskyldighet för vad han erhållit såsom vinstutdelning å
sin insats i föreningen. Genom sistnämnda år vidtagna ändringar i
skatteförfattningarna upphävdes berörda skattefrihet för medlem i ekonomisk
förening, i det att utdelning å insatser i sådan förening underkastades
skatteplikt i samma ordning, som gällde beträffande utdelning
från inländskt bolag. Bestämmelserna rörande ekonomiska föreningars
skattskyldighet åter undergingo icke någon ändring genom sistberörda
lagstiftning. Härigenom kom värdet av de bostadsförmåner, som för
-
1928 års lagstiftning.
14 Bevillningsutskottets betänkande Nr 30.
eningens medlemmar åtnjutit i föreningen tillhörig fastighet, att beskattas
såsom inkomst för såväl bostadsföreningen som medlemmarna.
Medan denna förmån för medlemmen hänfördes till inkomst av kapitäl
— utdelning från föreningen — betraktades förmånen för föreningen
såsom inkomst av fastighet.
Enligt berörda förordningar den 24 april 1923 befriades föreningen
(bolaget) från skattskyldighet för värdet av bostads- eller andra förmåner,
som i föreningen (bolaget) tillhörig fastighet tillkommit delägaren
i sådan egenskap. Härigenom avsågs att förebyggga, att såväl föreningen
(bolaget) som delägaren blev taxerad för värdet av dylika förmåner.
Enligt vad 1923 års bevillningsutskott i sitt betänkande nr 30 uttalade,
borde delägarna, vilkas skatteförmåga obestridligen ökades genom förmånens
åtnjutande, beskattas för denna. Bevillningsutskottet uttalade
vidare, att medlem i bostadsförening borde från den intäkt av kapital,
vartill förmånen vore att hänföra, äga avdraga dels de reparations- och
underhållskostnader, han själv nedlagt å lägenheten, dels oek av honom
lämnade bidrag till föreningens utgifter för fastigheten såsom räntor,
reparations- och förvaltningskostnader samt avgifter för vatten, renhållning
och försäkring. Däremot finge avdrag ej göras för avbetalningar
å medlemmens insats liksom ej heller för utdebiterade belopp,
som vore avsedda för fastighetens förbättring. Sistnämnda avgifter vore
nämligen att anse såsom kapitalplacering, varigenom medlemmens förmögenhet
såsom delägare i företaget ökades. För föreningen (bolaget)
borde såsom inkomst upptagas den del av delägarnas avgifter, för vilka
dessa vore berättigade till avdrag. Såsom ägare till fastigheten var föreningen
(bolaget) berättigad till avdrag för värdeminskning å byggnad
ävensom till procentavdrag vid bevillningstaxeringen.
Nu gällande bestämmelser örn beskattning av bostadsföreningar och
bostadsaktiebolag samt av dessas medlemmar eller delägare återfinnas
i 24 §>, 25 § 1 mom. och 45 § kommunalskattelagen jämte anvisningar till
24 § punkt 3, till 25 § punkt 5, till 38 § punkt 2, till 45 § punkt 2 och till
54 § punkt 1 i samma lag. Samtliga bestämmelserna med undantag av
45 § med tillhörande anvisning äro tillämpliga jämväl vid statsbeskattningen
enligt vad som framgår av 2 och 3 §§ förordningen örn statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt.
Innebörden av dessa bestämmelser är följande:
Medlem av bostadsförening eller delägare i bostadsaktiebolag skattar
för hyresvärdet för bostad eller annan förmån från föreningen eller bolaget
tillhörig fastighet, som tillkommit medlemmen eller delägaren,
ävensom för sådan utdelning från föreningen eller bolaget, som utgått
annorledes än å andel eller aktie. Föreningen eller bolaget skattar för
vad som i övrigt influtit från fastigheten samt för sådana avgifter eller
andra inbetalningar, som medlem eller delägare i sådan egenskap haft
Bevillningsutskottets betänkande Nr 30. 15
att utgöra till föreningen eller bolaget. Såväl för medlem eller delägare
som för föreningen eller bolaget anses dylik intäkt vara härfluten av
»annan fastighet». Från bruttointäkten får medlem eller delägare göra
avdrag för sådana driftkostnader för den innehavda lägenheten, vilka
bestritts direkt av honom själv, ävensom för sådana avgifter och andra
inbetalningar till föreningen eller bolaget, som äro att räkna såsom intäkt
för föreningen eller bolaget. Avdragsgilla för medlem eller delägare
och skattepliktiga för föreningen eller bolaget äro dylika avgifter
och inbetalningar även till den del, de äro avsedda till avbetalning av
föreningens eller bolagets skulder eller i annan form utgöra kapitalinsats;
dock räknas medlems ursprungliga andel eller av delägare gjord
inbetalning å aktie icke såsom intäkt för föreningen eller bolaget och ej.
heller såsom avdragsgill utgift för medlemmen eller delägaren.
Föreningen eller bolaget torde äga rätt att njuta avdrag för sådan
utdelning till medlem eller delägare, som utgått annorledes än å andel
eller aktie och för vilken medlemmen eller delägaren skattar såsom för
intäkt av »annan fastighet». Denna avdragsrätt har dock icke erhållit
otvetydigt uttryck vare sig i lagtexten eller i anvisningarna.
För värdeminskning av byggnader, maskiner och inventarier får avdrag
göras vid såväl kommunalskattetaxeringen som statsskattetaxeringen.
Något särskilt stadgande finnes icke örn vilken av intressenterna
som skall komma i åtnjutande av värdeminskningsavdraget, men med
grunderna för uppdelning av avdragen för fastighetens driftkostnader
torde bäst överensstämma, att avdraget i fråga skall till den del, detsamma
belöper på lägenhet, som innehaves av medlem eller delägare i
sådan egenskap, tillkomma medlemmen eller delägaren och till återstående
del föreningen eller bolaget.
Det för bostadsförening eller bostadsaktiebolag tillhörig »annan fastighet»
utgående avdrag av 5 procent av taxeringsvärdet, som jämlikt 45 ''§•
kommunalskattelagen må tillgodonjutas vid taxeringen enligt sagda lag
(det s. k. procentavdraget), skall fördelas så, att medlem eller delägare
erhåller den del av avdraget, som kan anses belöpa å lägenhet, vars
hyresvärde skall för honom utgöra inkomst av »annan fastighet», och
föreningen eller bolaget återstoden av avdraget.
Utdelning från bostadsförening eller bostadsaktiebolag, som till medlem
eller delägare utgått å andel eller aktie, räknas såsom för medlemmen
eller delägaren skattepliktig intäkt av kapital eller undantagsvis
såsom intäkt av rörelse. Annan till medlem eller delägare utgående utdelning
från dylik förening eller dylikt bolag räknas däremot, såsom
nyss nämnts, såsom intäkt av »annan fastighet». Har svenskt aktiebolag
eller svensk ekonomisk förening, som icke drivit bank- eller annan penningrörelse
eller försäkringsrörelse, i egenskap av medlem i bostadsförening
eller bostadsaktiebolag uppburit utdelning från föreningen eller
bolaget, föreligger dock skattefrihet för dels sådan utdelning, som utgått
16
Bevillningsutskottets betänkande Nr 30.
å andel eller aktie, och dels så stor del av annan utdelning, som överstigit
sådana av medlemmen eller delägaren till bostadsföreningen eller
bostadsaktiebolaget erlagda avgifter eller andra inbetalningar, vilka få
avdragas av medlemmen eller delägaren och skola upptagas såsom intäkt
för bostadsföreningen eller bostadsaktiebolaget.
De viktigaste avvikelserna i 1928 års skattelagstiftning från förut gällande
rätt äro dels att inkomst, som medlem av bostadsförening eller delägare
i bostadsaktiebolag åtnjutit från föreningen eller bolaget, skall,
utom i fråga örn utdelning å andel eller aktie, anses utgöra inkomst av
»annan fastighet» i stället för inkomst av kapital, dels att medlem eller
delägare äger tillgodonjuta s. k. procentavdrag för av honom innehavd
lägenhet, dels ock att, frånsett medlems ursprungliga andel eller av delägare
gjord inbetalning å aktie, skillnad icke längre göres mellan sådana
avgifter eller andra inbetalningar, vilka hava karaktär av kapitalinsats,
och andra avgifter eller inbetalningar.
Anordningen att inkomst, som medlem av bostadsförening eller delägare
i bostadsaktiebolag åtnjutit från föreningen eller bolaget i annan
form än såsom utdelning å andel eller aktie, rubriceras såsom inkomst
av »annan fastighet» i stället för såsom inkomst av kapital har, enligt
vad förarbetena till den nya lagstiftningen utvisa, till syfte att möjliggöra
en mera rationell lösning av åtskilliga frågor, som sammanhänga
med beskattningen av dylik inkomst, än som var möjlig med den tidigare
ordningen (Kommunalskattekommittén sid. 416 o. f.). Uppdelningen av
det s. k. procentavdraget mellan medlemmarna eller delägarna å ena
sidan och föreningen eller bolaget å andra sidan har motiverats, bland
annat, med att på detta sätt procentavdraget kommer att bliva mest
effektivt utnyttjat. Utsträckandet av medlems eller delägares avdragsrätt
för avgifter eller andra inbetalningar till föreningen eller bolaget
till att avse jämväl sådan del därav, som använts till amortering av föreningens
eller bolagets skuld eller i annan form utgjort kapitalinsats,
har föranletts av de svårigheter att avgöra inbetalningarnas karaktär,
som understundom torde kunna förekomma.
Framställning
av
centr alföreningen.
I en av Stockholms bostadsföreningars eentralförening hos Kungl.
Maj:t gjord framställning'', har framhållits, att 1928 års skattelagstiftning
rörande bostadsföreningar och bostadsaktiebolag beträffande såväl
föreningarna (bolagen) som ock delägarna visat sig hava lett till
annat resultat än som åsyftats. Centralföreningen berör i sin framställning
två frågor, beträffande vilka 1928 års skattelagstiftning
innefattar ändring i tidigare rätt. Den ena avser föreskrifterna
örn skattskyldighet för bostadsföreningar eller bostadsaktiebolag
och örn avdragsrätt för deras medlemmar eller delägare för
inbetalningar från medlemmarna eller delägarna i denna deras egenskap
jämväl till den del inbetalningarna äro avsedda till avbetalningar av
Bevillningsutskottets betänkande Nr 30.
17
föreningens eller bolagets skulder eller i annan form utgöra kapitalinsats
(24 § kommunalskattelagen med tillhörande anvisningar punkt 3 samt 25 §
samma lag med tillhörande anvisningar punkt 5). Den andra frågan gäller
stadgandena örn att procentavdraget för bostadsförening eller bostadsaktiebolag
tillhörig fastighet (5 procent av taxeringsvärdet å ''annan
fastighet’) skall fördelas mellan föreningen eller bolaget samt medlemmarna
eller delägarna sålunda, att medlem eller delägare tillgodonjuter
den del av avdraget, som belöper å av honom innehavd lägenhet, och föreningen
eller bolaget återstoden (45 § kommunalskattelagen med tillhörande
anvisningar punkt 2). Under påvisande att stadgandena i fråga lett
till icke åsyftade resultat, medförande bland annat ökad skattebelastning
för vissa företag utan motsvarande lättnad för medlemmarna ävensom
i vissa fall en olämplig överflyttning av skattebördan från några
medlemmar till andra, förordar centralföreningen återgång till den äldre
anordningen, enligt vilken av medlem verkställd inbetalning av beskaffenhet
att utgöra kapitaltillskott, vare sig för amortering av företagets skulder
eller för annat ändamål, icke ansågs utgöra skattepliktig intäkt för
företaget eller avdragsgill utgift för medlemmen. Till ledning för bedömandet
i vad mån av medlem verkställd inbetalning borde anses såsom
dylikt kapitaltillskott, i de fall då företagets räkenskaper icke omedelbart
gåve upplysning härom, föreslår centralföreningen särskilda legala
regler. För den händelse centralföreningens framställning i nämnda hänseenden
vunne bifall, vore enligt föreningens uppfattning lämpligt att bibehålla
gällande regler örn procentavdragets fördelning mellan medlemmarna
och företaget. Centralföreningen gör däremot ingen erinran mot
principen örn beskattning direkt hos medlemmarna av de förmåner, som de
åtnjutit från företaget, genom vilken anordning förmånerna beskattas allenast
en gång, och ej heller mot den skattetekniska anordningen att hänföra
dessa förmåner i medlemmarnas hand till intäkt av annan fastighet.
Över nämnda framställning har 1928 års bolagsskatteberedning utlåtit
sig i en den 11 oktober 1929 dagtecknad promemoria, vid vilken fogats
vissa förslag till författningar och deklarationsformulär. Denna promemoria
samt förslagen till författningar och formulär hava fogats
såsom bilaga vid propositionen. Utlåtanden i ärendet hava avgivits av
Överståthållarämbetet och samtliga länsstyrelser samt kammarrätten.
I propositionen har föreslagits, att beträffande av delägarna i denna Propositionen.
deras egenskap till föreningen (bolaget) verkställda inbetalningar avdrag
icke skall medgivas för vad som är att hänföra till kapitaltillskott
och att förty föreningen (bolaget) icke skall taxeras för sådant
kapitaltillskott. I förslaget angives närmare vad som bör förstås med
kapitaltillskott. En viss skillnad göres därvid mellan sådana föreningar,
som pläga upplåta lägenheter allenast med hyresrätt för begränsad
tid (hyresföreningar) samt andra föreningar. Det föreslås nämligen att,
Bihang till riksdagens protokoll 1930. 7 sami. 22 haft. (Nr 30.)
2
18 Bevillningsutskottets betänkande Nr 30.
där lägenhet är upplåten med hyresrätt och således icke med bostadsrätt
eller liknande besittningsrätt, ingen del av hyresavgiften skall anses såsom
kapitaltillskott, medan i övriga fall ingen motsvarande begränsning ifrågasättes.
Till ledning för avgörandet, huru mycket av verkställda inbetalningar
skall betraktas såsom kapitaltillskott, i de fall då detta icke utan
vidare framgår av företagets räkenskaper eller andra handlingar, upptager
förslaget en särskild regel.
Under åberopande av taxeringstekniska svårigheter att fördela avdrag
för värdeminskning å bostadsförening eller bostadsaktiebolag tillhöriga
byggnader, maskiner och andra inventarier mellan medlemmarna eller delägarna
och företaget, föreslås i propositionen vidare, att dylikt avdrag
skall tillkomma uteslutande företaget och att således medlem eller delägare
icke skall åtnjuta dylikt avdrag.
Beredningens förslag i dessa hänseenden innefattar ändring i 24 § och
25 § 1 mom. kommunalskattelagen samt i punkt 3 av anvisningarna till
24 § och punkt 5 av anvisningarna till 25 §. En följdändring föreslås
1 punkt 1 av anvisningarna till 54 § i samma lag, innefattande, att den
skattefrihet för utdelning från svenska aktiebolag eller svenska ekonomiska
föreningar, som är medgiven svenska aktiebolag och svenska ekonomiska
föreningar, vilka icke driva hank- eller annan penningrörelse och
ej heller försäkringsrörelse, skall beträffande utdelning från bostadsaktiebolag
eller bostadsförening, vilken utgått efter annan grund än i förhållande
till aktie eller andel, gälla endast till den del det utdelade överstiger
beloppet av sådan inbetalning från bolaget eller föreningen, som
icke utgör kapitaltillskott.
I fråga örn avdrag för vad som genom fastighetsskatt blivit beskattat
(procentavdrag) föreslås sådan ändring i gällande bestämmelser, att medlem
av bostadsförening eller delägare i bostadsaktiebolag, som med bostadsrätt
eiler liknande besittningsrätt innehaft lägenhet i föreningen
eller bolaget tillhörig fastighet, skall tillgodonjuta den del av avdraget,
som på lägenheten belöper, medan återstoden skall tillkomma föreningen
eller bolaget. Däremot skall enligt förslaget procentavdraget för lägenheter,
som upplåtits till medlemmar eller delägare med hyresrätt, tillkomma
föreningen eller bolaget. I syfte att underlätta taxeringsarbetet
föreslås vidare, att den uppdelning av taxeringsvärdet på lägenheterna,
som verkställes för fördelningen av procentavdraget, i allmänhet bör tilllämpas
oförändrad, till dess ändring göres av taxeringsvärdet. Dessa
stadganden äro avsedda att införas i 45 § kommunalskattelagen och punkt
2 av anvisningarna till samma paragraf.
För att underlätta tillämpningen av de ifrågasatta beskattningsreglerna
föreslås i propositionen vissa ändringar i taxeringsförordningen.
Dessa ändringar, som sammanförts till en ny paragraf med beteckning
40 a §, innefatta i huvudsak följande: Bostadsförening eller bostadsaktiebolag
skall vid sin självdeklaration foga vissa uppgifter, avsed
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 30. 19
da att tjäna till ledning såväl för företagets taxering som även och i synnerhet
för medlemmarnas eller delägarnas taxering, nämligen örn namn
för en var medlem eller delägare, som i denna sin egenskap innehar lägenhet
i föreningens eller bolagets fastighet, om hemvist för varje dylik medlem
eller delägare, som icke är mantalsskriven i fastigheten, örn beskaffenheten
av varje dylik lägenhet och dess hyresvärde, örn beloppet av en
var medlems eller delägares inbetalningar till föreningen eller bolaget
och huru mycket därav utgör kapitaltillskott, örn beskaffenheten av
lägenheter, som upplåtits till andra än medlemmar eller delägare i denna
deras egenskap ävensom örn sammanlagda beloppet av hyror eller andra
avgifter för sådana lägenheter samt slutligen, såvitt angår medlemmar
eller delägare som innehava lägenheter med bostadsrätt eller liknande
besittningsrätt, örn huru mycket av fastighetens taxeringsvärde belöper
å varje sådan lägenhet. I dylik uppgift skall enligt förslaget ytterligare
lämnas upplysning örn värdet av varje medlems eller delägares andel i
föreningens eller bolagets behållna förmögenhet. Vidare föreslås
åläggande för bostadsförening eller bostadsaktiebolag att till ledning
för taxeringen av sådana medlemmar eller delägare, som i denna sin
egenskap innehava lägenheter i föreningens eller bolagets fastighet men
som icke äro mantalsskrivna i fastigheten, till taxeringsmyndigheten lämna
bestyrkt utdrag av nyssberörda uppgift i vad dylik medlem eller delägare
angår. För att för medlemmarna eller delägarna underlätta upprättandet
av deras självdeklarationer föreslår beredningen därjämte införande
av skyldighet för bostadsförening eller bostadsaktiebolag att senast
den 8 februari under taxeringsåret tillställa varje medlem eller delägare
meddelande om de förhållanden, som enligt vad nyss sagts skola för
medlemmen redovisas i den vid företagets egen självdeklaration fogade
uppgiften. Därjämte innefattar förslaget vissa härav föranledda följdändringar
i 53 och 142 §§ i taxeringsförordningen.
Av vad sålunda anförts torde framgå, att 1928 års skattelagstiftning
rörande bostadsföreningar och bostadsaktiebolag samt medlemmar eller
delägare i dylika företag är i flera hänseenden behäftad med brister.
Särskilt har den medlemmarna eller delägarna madgivna rätten till avdrag
jämväl för vissa av de inbetalningar, som utgöra kapitaltillskott, samt
företagens skattskyldighet för sådana inbetalningar medfört avsevärda
praktiska olägenheter. Då en dylik avdragsrätt därjämte måste anses
ur principiell synpunkt obefogad, har utskottet icke tvekat att, i anslutning
till den av 1923 års bevillningsutskott och riksdag intagna ståndpunkten,
biträda förslaget örn avskaffande av denna avdragsrätt för
medlemmarna eller delägarna och motsvarande skattskyldighet för
företagen. På grund härav och då förslaget i övrigt, i vad angår beskattning
av nämnda företag samt delägare däri, icke föranlett utskottet
till erinringar, har utskottet biträtt propositionen i denna del.
Utskottets
yttrande.
20
Bevillningsutskottets betänkande Nr 30.
Beskattnin
av försäkringsanstalter,
som driva
trafikförsäkring.
Gällande bestämmelser
rörande
försälcringsanstalts
beskattning.
Enligt 30 § 2 mom. kommunalskattelagen må vid beräkning av inländsk
försäkringsanstalts överskott å försäkringsrörelse från bruttointäkten
göras avdrag för avsättning till försäkringsfond för egen räkning
och premieåterbäringsreserv samt i den utsträckning, som närmare
angives i anvisningarna, till andra fonder, i den mån de beräknas motsvara
anstaltens förbindelser enligt ingångna försäkringsavtal, dock icke
för avsättning till vinstutdelning å andra försäkringar än livränteförsäkringar.
I punkt 2 av anvisningarna till nämnda paragraf i kommunalskattelagen
lämnas närmare föreskrifter angående de fondavsättningar, som må
avdragas vid beräkning av överskottet å sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkringsrörelse.
Avdragsgilla äro avsättningar till försäkringsfond för
egen räkning, premieåterbäringsreserv och i lag föreskriven säkerhetsfond,
avsättning till sådan reservfond, som av ömsesidig kreatursförsäkringsanstalt
bildas enligt gällande föreskrifter örn allmänna grunder angående
försäkring med statsbidrag mot förluster på grund av smittsamma
husdjurssjukdomar, ävensom med viss inskränkning för ökning av
utjämningsfonderna, i den mån denna ökning icke överstiger vinsten å
själva försäkringsrörelsen.
I samma punkt av anvisningarna till 30 § kommunalskattelagen stadgas
vidare, att nedsättning av försäkringsfond för egen räkning, av premieåterbäringsreserv,
säkerhetsfond och i det föregående omnämnd reservfond
för ömsesidig kreatursförsäkringsanstalt ävensom minskning av utjämningsfonderna
skall anses som intäkt.
Beträffande utländsk trafikförsäkringsanstalt skall enligt 30 § 3 mom.
kommunalskattelagen såsom här i riket skattepliktig nettointäkt av trafikförsäkringsrörelse
upptagas 10 procent av anstaltens bruttopremieinkomst
av här bedriven trafikförsäkringsrörelse.
Propositionen. Genom lag den 10 maj 1929 (nr 77) hava meddelats stadganden om obligatorisk
trafikförsäkring å motorfordon. I anledning härav hava i propositionen
föreslagits vissa ändringar rörande beskattning av försäkringsanstalt.
Så föreslås, att inländsk trafikförsäkringsanstalt må åtnjuta
avdrag för a vattning till sådan regleringsfond, som bildats enligt
gällande villkor och föreskrifter för utövande av trafikförsäkringsrörelse,
samt att nedsättning av fonden skall anses såsom intäkt. Med
hänsyn till de koncessionsvillkor, som uppställts för bedrivande av
trafikförsäkringsrörelse, har anledning icke synts föreligga att framdeles
tillsvidare räkna med högre genomsnittlig vinst av rörelsen än
5 procent av bruttopremieinkomsten. På grund härav föreslås beträffande
utländsk försäkringsanstalt den ändringen i 30 § 3 mom. kommunalskattelagen,
att såsom här i riket skattepliktig nettointäkt av trafikförsäkringsrörelse
skall upptagas 5 procent av premieinkomsten.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 30.
21
Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot propositionen i
denna del.
Föreliggande proposition upptar vidare förslag i följande frågor,
nämligen beträffande dels omfattningen av begreppet förvärvskälla vid
icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom ävensom deltagande
i lotteri, dels undantag från den i 21 § c) kommunalskattelagen stadgade
regeln, att intäkt genom avyttring av växande skog i samband med
avyttring av marken skall behandlas såsom intäkt av skogsbruk, dels
beskattningsort för inkomst av icke yrkesmässig avyttring av fast eller
lös egendom i det fall, att inkomsten förvärvats under tid, då den skattskyldige
icke varit bosatt eller stadigvarande vistats i Sverige, dels frågan
örn rätt att vid taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
njuta avdrag för förlust å icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös
egendom eller för förlust å deltagande i lotterispel, dels påföring av
utskylder för äkta makar, dels skattskyldighet till förmögenhetsskatt
för egendom, som innehaves med fideikommissrätt, dels ock ändringar
i 29 § 4 mom. och 57 § 1 mom. kommunalskattelagen samt 51 och 135 §§
taxeringsförordningen.
Dessa förslag har utskottet ansett sig kunna biträda.
Enligt 25 § 1 mom. kommunalskattelagen må från bruttointäkt av annan
fastighet avdrag göras för, bland annat, värdeminskning genom slitning,
utrangering eller eljest av fastighetsägaren tillhöriga maskiner
och andra inventarier, som höra till fastigheten och äro av längre varaktighet.
Jämlikt tredje punkten i anvisningarna till denna paragraf
får avdrag för värdeminskning å inventarier ske på sätt och i den ordning,
som gäller för avdrag för värdeminskning å inventarier i rörelse.
I motionen har framhållits, att mot denna avdragsrätt, vilken icke var
medgiven enligt den äldre lagstiftningen, erinringar kunde framställas
ur såväl principiell som praktisk synpunkt. Det syntes opåkallat, att
olika bestämmelser gällde beträffande avdrag för värdeminskning av inventarier,
som inrymts i bostadshus, taxerat såsom annan fastighet, och
bostadshus, taxerat såsom jordbruksfastighet. Stora svårigheter uppkomme
ofta att avgöra, vad som vore att hänföra till inventarier och till
beståndsdelar av själva byggnaden. Ofta nog vore det förenat med stora
svårigheter att fastslå anskaffningsvärdet av inventarierna, särskilt då
fastigheten gått i handel. Ojämnheter och orättvisor i beskattningen
hade härigenom uppstått. Gällande bestämmelser rörande dylik avdragsrätt
hade vållat ett onödigt besvär för såväl de skattskyldiga som taxeringsmyndigheterna,
vilka tvingades att hålla noggrann kontroll att
Utskottets
yttrande.
Övriga i propositionen
föreslagna
ändringar.
Utskottets
yttrande.
Avdrag för
värdeminskning
å maskiner
och inventarier
i annan
fastighet, som
användes för
bostadsändamål.
Motionen.
22
Bevillningsutskottets betänkande Nr 30.
Utredning.
Över ståthällar
ämbetet.
bland avdrag för underhållskostnader icke inginge kostnad för nyanskaffning
av inventarier.
Motionären har därför föreslagit sådan ändring av 25 § kommunalskattelagen
och därtill hörande anvisningar, att nämnda avdragsrätt avskaffades,
medan rätt till avdrag från intäkt av förvärvskällan annan
fastighet infördes för anskaffning av inventarier till ersättning för avyttrade
eller utrangerade sådana.
Över det av motionären väckta förslaget har bevillningsutskottet i
grundlagsenlig ordning inhämtat utlåtande av kammarrätten. Kammarrättens
yttrande jämte utdrag av kammarrättens protokoll, utvisande vid
ärendets handläggning uttalade skiljaktiga meningar, hava i avtryck såsom
bilagor fogats vid detta betänkande.
Härjämte har Sveriges fastighetsägarförbund i en till utskottet ingiven
skrift förklarat sig vitsorda behovet av den i motionen föreslagna
lagändringen och instämma i såväl den av motionären anförda motiveringen
som den av honom gjorda framställan.
I det utlåtande Överståthållarämbetet avgivit i anledning av förslaget
örn ändrade grunder för beskattning av bostadsföreningar m. fl. har Överståthållarämbetet
i frågan örn avdrag för värdeminskning å maskiner och
andra inventarier beträffande förvärvskällan annan fastighet anfört följande:
»I
detta sammanhang tillåter sig emellertid Överståthållarämbetet i
underdånighet föreslå att i samband med ifrågavarande förslag till
vissa ändringar i skatteförfattningarna måtte till behandling upptagas
frågan örn uteslutande ur 25 § kommunalskattelagen av den bestämmelse,
som medger ägare av annan fastighet rätt till avdrag från bruttointäkten
för värdeminskning genom slitning, utrangering eller eljest
av till fastigheten hörande maskiner och andra inventarier av längre
varaktighet. Avses nämligen härmed även i bostadsfastighet inmonterade
hissar och värmeledningsanläggningar anser Överståthållarämbetet
att skäligheten av en sådan bestämmelse knappast kan sägas hava ingått
i det allmänna rättsmedvetandet och att densamma, även örn teoretiskt
försvarbar, vållar ojämnhet och tekniska svårigheter vid taxeringen. Till
stöd för förstnämnda påstående må anföras, att endast ett fåtal fastighetsägare
i Stockholm påyrkat sådant avdrag vid årets taxering samt att
Överståthållarämbetet veterligen ingen bokföringsskyldig fastighetsägare
i sina räkenskaper brukar göra särskild avskrivning å förevarande
tillbehör till fastighet. Att bestämmelsen vållar ojämnhet i taxeringen
beror därpå, att endast i ett fåtal fall utredning kan av den skattskyldige
förebringas å anskaffningsvärdet av ifrågavarande maskiner
och att därför avdraget i ett flertal fall måste förvägras ägaren. De taxeringstekniska
svårigheterna föranledas bland annat därav, att i ett flertal
fall specifikation måste av beskattningsnämnderna infordras å det
på fastighetsbilagan upptagna avdraget för reparationskostnader för utrönande
att däri icke ingår någon post, som avser förbättring eller nyanskaffning
av tillbehör till förevarande maskiner. Det avdrag, som an
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 30. 23
ses böra tillkomma fastighetsägaren i förevarande avseende, bör enligt
överståthållarämbetets mening inkluderas i avdraget för värdeminskning
å byggnad.»
I föreliggande fråga bär chefen för finansdepartementet i sitt förenämnda
yttrande till statsrådsprotokollet anföri:
»Ifrågavarande bestämmelse infördes i sin nuvarande form år 1928.
Redan dessförinnan torde emellertid samma avdragsrätt hava förefunnits.
Att frågan blivit aktuell i Stockholm år 1929 torde delvis hava berott därpå,
att en särskild rubrik för berörda avdrag införts å det nya deklarationsformuläret
för inkomst av annan fastighet. Tidigare saknades sådan
rubrik. Framhållas må ock, att liknande bestämmelse sedan länge tillliimpats
beträffande rörelse.
Med hänsyn till den korta tid, under vilken kommunalskattelagen tilllämpats,
finner jag, utan att vilja förringa värdet av de av Överståthållarämbetet
andragna skälen, ytterligare någon tids erfarenhet böra avvaktas,
innan ändring i förevarande stadgande vidtages. Härtill kommer,
att utredningar pågå dels av 1928 års bolagsskatteberedning rörande
frågan örn avskrivningar å tillgångar i rörelse, dels av särskilda sakkunniga
angående frågan örn förvärvskällornas omfattning vid beskattning
av inkomst av jordbruksfastighet ävensom frågan örn inkomstbegreppet
för inkomst av jordbruksfastighet. Det är icke uteslutet, att
dessa utredningar kunna leda till ändrade bestämmelser beträffande avdrag
för värdeminskning å maskiner och andra inventarier inom förvärvskällorna
jordbruksfastighet och rörelse och att sådana bestämmelser
skulle återverka på förevarande fråga. Detta förhållande utgör ytterligare
ett skäl att icke nu tillstyrka den av Överståthållarämbetet föreslagna
åtgärden. Jag har därför icke upptagit något stadgande härom i
det författningsförslag, som jag framlägger.»
Av vad i ärendet förekommit synes framgå, att gällande bestämmelser
rörande avdrag från intäkt av förvärvskällan annan fastighet för värdeminskning
av inventarier och maskiner äro ägnade att vålla betydande
olägenheter. Sålunda hava genom dessa bestämmelser, för vilka någon
motivering icke förebragts, klara gränslinjer icke uppdragits mellan inventarier
och beståndsdelar av byggnaden. Såväl Överståthållarämbetet
som Sveriges fastighetsägarförbund hava givit uttryck åt den uppfattningen,
att gällande bestämmelser å förevarande område vålla ojämnheter
och orättvisor i beskattningen samt förorsaka avsevärt besvär ej
mindre för de skattskyldiga än även för taxeringsmyndigheterna.
Kammarrätten har i sitt berörda yttrande uttalat, att ett bifall till motionen
kunde befaras medföra, att understundom en fastighetsägare bleve
urståndsatt att i beskattningshänseende tillgodonjuta avdrag för anskaff
-
Departements
chefen.
Utskottets
yttrande.
Hemställan.
24 Bevillningsutskottets betänkande Nr 30.
ningskostnader för fasta inventarier. Med detta uttalande synes kammarrätten
åsyfta sådana fall, då fastighetsägarens bruttointäkter äro så
låga att, genom att inventariernas anskaffningskostnad avdrages, underskott
skulle uppkomma. På sätt en ledamot i kammarrätten häremot erinrat,
synas kostnaderna för anskaffning av fasta inventarier i regel uppgå till
i förhållande till den påräkneliga bruttointäkten obetydliga belopp. Dessa
kostnader torde i allt fall väsentligt understiga de utgifter för reparationer,
vilka en fastighetsägare under ett enda år kan åsamkas på grund
av mera omfattande reparationsarbeten. Under en följd av år före ikraftträdandet
av 1928 års skattelagstiftning hava de grunder tillämpats, som
i motionen föreslagits, utan att, såvitt utskottet har sig bekant, missnöje
därmed yppats. Dessa grunder överensstämma med de i fråga örn avdrag
för kostnad för underhåll och reparation tillämpade. Den av kammarrätten
åberopade omständigheten, att utövare av rörelse enligt såväl
gällande som äldre lagstiftning medgivits avdrag för värdeminskning å
maskiner och inventarier, som tillhöra i rörelsen använd fastighet, utan
att därigenom olägenhet uppkommit, synes, med hänsyn bland annat till
att sistnämnda maskiners och inventariers värde så gott som undantagslöst
torde särskilt upptagas i rörelseidkarens bokföring, icke kunna tillmätas
betydelse vid bedömandet av nu föreliggande spörsmål.
I likhet med vad bevillningsutskottet i sitt betänkande nr 17 uttalat
anser utskottet, att varje tillfälle till förenkling av beskattningsväsendet
bör tillvaratagas, där detta utan åsidosättande av andra berättigade intressen
kan ske. Det av motionären väckta förslaget synes vara ägnat
att medföra en önskvärd lättnad för såväl vissa skattskyldiga som även
taxeringsmyndigheterna. Innan en sådan ändring äger rum, synes
en utredning böra verkställas. Då emellertid, på sätt framgår av
departementschefens anförande till statsrådsprotokollet, Kungl. Majit
redan har sin uppmärksamhet riktad på frågan, har utskottet icke ansett
sig böra föreslå en skrivelse i ämnet. Enär de med gällande bestämmelser
förenade olägenheterna sannolikt komma att år från år ökas, har utskottet
dock funnit önskvärt, att förslag till ändrade bestämmelser föreläggas
redan 1931 års riksdag.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
I) att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Majlis
förevarande proposition, nr 142, antaga
a) ovan införda förslag till lag örn ändring i vissa
delar av kommunalskattelagen den 28 september 1928
(nr 370);
h) ovan införda förslag till förordning örn ändrad
lydelse av 4 § 1 morn., 13 § och 19 § 1 mom. förord
-
25
Bevillningsutskottets betänkande Nr 30.
ningen den 28 september 1928 (nr 373) om statlig inkomst-
och förmögenhetssskatt; samt
c) ovan införda förordning örn ändring i vissa delar
av taxeringsförordningen den 28 september 1928
(nr 379).
II) att motionen 1:92 av greve Lagerbjelke icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 16 maj 1930.
På bevillningsutskottets vägnar:
JOH. NILSSON.
Närvarande: herrar Johan Nilsson i Kristianstad, Boman, K. Oscar Ericson i Oberga, Leander,
Jönsson i Boa, Bengtsson i Kullen, Olsson i Golvvasta, Wahlmark, Johansson
i Östersund, Åström, Forssberg, Östergren, Emil Johansson, Lithander, Ericson
i Boxholm, Ljunggren, Andersson i Katrineholm, Heiding, Werner och Eklund.
Bihang till riksdagens protokoll 1930. 7 sami. 22 haft. (Nr 30.)
3
26
Bevillningsutskottets betänkande Nr 30.
Bilaga I.
Till Riksdagens bevillningsutskott.
Genom remiss den 31 januari 1930 har Kungl. Majit anbefallt kungl,
kammarrätten att avgiva och till riksdagens bevillningsutskott överlämna
yttrande över motion, I: 92, av greve Lagerbjelke örn ändrad lydelse av 25
§ 1 mom. kommunalskattelagen. I anledning härav får kungl, kammarrätten
såsom utlåtande i ärendet anföra följande.
Enligt nämnda lagrum må från bruttointäkten av annan fastighet avdrag
göras för, bland annat, värdeminskning genom slitning, utrangering
eller eljest av fastighetsägaren tillhöriga maskiner och andra inventarier,
som höra till fastigheten och äro av längre varaktighet. Jämlikt tredje
punkten i anvisningarna till förenämnda paragraf får avdrag för värdeminskning
å inventarier ske på sätt och i den ordning, som gäller för avdrag
för värdeminskning å inventarier i rörelse, varom närmare stadgas i
punkt 4 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen.
I den förevarande motionen hemställes, att riksdagen ville besluta sådan
ändring i 25 § 1 mom. kommunalskattelagen, att ovan omförmälda stadgande
örn avdrag för värdeminskning å fastighetsägaren tillhöriga maskiner
och andra inventarier måtte utgå samt att i samma paragraf måtte
intagas föreskrift örn rätt till avdrag för kostnad, avseende anskaffning
av inventarier till ersättning för avyttrade eller utrangerade. Genom
den föreslagna ändringen skulle, såvitt nu är i fråga, i huvudsak samma
bestämmelser bliva gällande beträffande såväl annan fastighet som jordbruksfastighet.
Skälen härför utvecklas närmare i motionen.
Det ifrågavarande stadgandet örn rätt för fastighetsägaren att vid beräkning
av inkomst utav annan fastighet göra avdrag för värdeminskning
å till fastigheten hörande maskiner och inventarier av längre varaktighet
innebär i skattelagstiftningen en nyhet, som tillkommit genom 1928 års
kommunalskattelag. Då nämnda bestämmelse varit i tillämpning allenast
en kort tid, hava frågor av hithörande beskaffenhet ännu icke kommit
under kungl, kammarrättens prövning. Kungl, kammarrätten saknar därför
kännedom örn, huru stadgandet verkar i praktiken. Skulle det framdeles
efter ytterligare någon tids erfarenhet visa sig, att den ifrågavarande
bestämmelsen vållar onödigt besvär för de skattskyldiga samt att tilllämpningen
av densamma föranleder tekniska svårigheter av mera allvarlig
art för taxeringsmyndigheterna, något som ännu ej torde kunna
med bestämdhet avgöras, synes en förändring i den i motionen föreslagna
riktningen böra tagas i övervägande. Emellertid bör i sådant fall frågan
bliva föremål för en allsidig utredning, därvid tillfälle bör lämnas de
olika parter, vilkas intressen därav beröras, att göra sin uppfattning gällande.
Kungl, kammarrätten anser sig i detta sammanhang icke böra underlåta
att framhålla, att stadgandet örn avdrag för värdeminskning å så
kallade fasta maskiner och inventarier av längre varaktighet — vilket ur
principiell synpunkt torde vara fullt riktigt — åtminstone då det gäller
Bevillningsutskottets betänkande Nr 30.
27
sådana i större bostadsfastigheter, i och för sig kan vara ägnat att tillgodose
verkligt berättigade intressen. I de större bostadshusen finnas
nämligen numera i allmänhet en mångfald så kallade fasta inventarier av
längre varaktighet. Anskaffningen av sådana inventarier betingar ej sällan
så avsevärda kostnader, att avdrag därför i beskattningshänseende
skäligen bör fördelas på flera år med vissa efter tillgångens varaktighet
så avpassade belopp, att anskaffningskostnaden för en dylik tillgång kan
till fullo avdragas under den tidrymd, densamma är ekonomiskt användbar.
Örn, på sätt i motionen förutsättes, vid utrangering av så kallade
fasta inventarier avdrag för desammas anskaffningskostnad skulle ske i
samband med deras ersättande med nya, kan en dylik anordning — i betraktande
av att här ofta är fråga örn kostnader till avsevärda belopp —
befaras medföra, att vederbörande fastighetsägare stundom bleve urståndsatt
att i beskattningshänseende utnyttja avdrag för en driftkostnad, som
rätteligen bör honom tillerkännas. Såväl den nu gällande som den äldre
skattelagstiftningen innehålla bestämmelser örn rätt till avdrag för värdeminskning
å maskiner och inventarier, som användas i rörelse. Enligt
praxis har dylikt avdrag medgivits jämväl beträffande så kallade fasta
maskiner och andra inventarier, som tillhöra i rörelsen använd fastighet.
Kungl, kammarrätten har sig icke bekant, att berörda praxis vållat avsevärd
olägenhet eller större svårigheter vid taxeringen.
Kungl, kammarrätten anser sig slutligen böra erinra därom, att ett av
Överståthållarämbetet väckt förslag örn en med den här ovan avhandlade
i huvudsak likartad ändring i 25 § 1 mom. kommunalskattelagen blivit i
Kungl. Maj:ts proposition nr 142 till innevarande års riksdag av statsrådet
och chefen för kungl, finansdepartementet bemött därmed, bland annat,
att vissa utredningar påginge, vilka kunde äga betydelse för avgörande av
den förevarande frågan.
Med avseende å vad sålunda anförts anser sig kungl, kammarrätten böra
för närvarande avstyrka det ifrågavarande förslaget örn ändrad lydelse
av 25 § 1 mom. kommunalskattelagen.
Utdrag av kungl, kammarrättens protokoll, utvisande de skiljaktiga meningar,
som vid ärendets handläggning i kungl, kammarrätten yppats, bilägges.
Stockholm den 10 mars 1930.
På Kungl. Maj:ts och Rikets Kammarrätts vägnar:
K. H. HÖGSTEDT.
Knut Kinberg.
28
Bevillning sutskottets betänkande Nr 30.
Bilaga IL
Utdrag av protokollet, hållet hos Kungl. Mårts och rikets kammarrätt
den 10 mars 1930.
Närvarande:
Presidenten Högstedt,
Kammarrättsrådet Wåhlin,
» Hallberg,
» Wahlberg,
Assessorn Schoultz,
» Neuendorff,
» Sjöström.
S. D. Assessorn Schoultz föredrog Kungl. Majlis remiss angående
motion vid innevarande års riksdag, I: 92, av greve Lagerbjelke örn ändrad
lydelse av 25 § 1 mom. kommunalskattelagen; och beslöts skrivelse tili
riksdagens bevillningsutskott av innehåll registratur utvisar.
Kammarrättsrådet Hallberg yttrade:
»De skäl av såväl principiell som praktisk innebörd, som motionaren till
stöd för sitt förslag anfört, synas mig vara av den betydelse, att en
lagändring måste anses påkallad. Vad särskilt angår de praktiska svårigheter,
som enligt motionen möta med avseende a tillämpningen av nu
gällande stadganden, kunna dessa knappast överskattas. Hedan avsaknaden
av uttryckliga föreskrifter, var gränsen skall dragas mellan inventarier
och byggnadens beståndsdelar, är av beskaffenhet att medföra sådana
svårigheter. Att exempelvis hisskorgar, hissmaskineri och värmepannor
skola rubriceras såsom fastighet tillhörande maskiner och inventarier synes
givet. Men huru förhåller det sig med badrums- och \v. c.-anordningar?
Det är under sådana förhållanden lätt att inse, att svårigheter skola
yppa sig, då fastighetsägaren vill styrka det värdeminskningsavdrag, varav
han önskar komma i åtnjutande — han är ju ej ens säker örn, för vilka
föremål avdraget skall beräknas. Och även örn han lyckats utforska lagstiftarens
mening på denna punkt, så lärer det ingalunda vara säkert, att
detsamma gäller taxeringsmyndigheterna. Men är redan här ett konfliktämne
mellan den skattskyldige fastighetsägaren och taxeringsmyndigheterna
under uppsegling, så inbjuder nu gällande stadgande i tillämpningen
även andra sådana konfliktämnen. Motionären har framhållit, vilka
svårigheter det ofta kommer att möta för fastställande av anskaffningsvärdet
å föremål, varom nu är fråga. I detta hänseende är att erinra, att
även örn man lyckats utreda föremålens ålder och anskaffningskostnader,
så har man därmed ej kommit till deras för ägaren gällande ingångsvärde.
Men det är allenast detta sistnämnda värde, som här är av intresse. Att
emellertid taxeringsmyndigheterna, därest nu gällande stadgande skall
tillämpas, måste avfordra fastighetsägaren en utredning örn detta in
-
29
Bevillningsutskottets betänkande Nr 30.
gångsvärde är lika givet som att taxeringsmyndigheterna icke utan vidare
komma att godtaga den första hästa utredning. För fastighetsägaren är
ju av vikt, att anskaffningsvärdet beräknas i överkant, varigenom fastighetsägaren
kommer i åtnjutande av det större avdraget, Örn man likväl
antager, att överensstämmelse vunnits mellan vederbörande i fråga om
det anskaffningsvärde, varå värdeminskningsavdrag skall åtnjutas för en
fastighet tillhörande maskiner och inventarier, så är därmed icke konfliktämnet
definitivt ur världen. Samma svårigheter äro åter omedelbart för
handen, så snart fastigheten övergått till ny ägare. Men ett ytterligare
irritationsmoment ligger i den noggrannhet, varmed taxeringsmyndigheterna
måste hålla sin hand över att fastighetsägaren icke å fastighetens
reparationskonto tillgodofört sig avdrag för inköp av sådana föremål, för
vilka avdrag skall medgivas i form av värdeminskning. I samtliga nu berörda
hänseenden skulle emellertid vid bifall till den föreslagna lagändringen
en påtaglig lättnad komma att inträffa, och detta ej blott för de
skattskyldiga, för vilka inga svårigheter därefter komme att möta i avseende
å avgivandet av de uppgifter, som för deras taxering här vore av
intresse, utan även för taxeringsmyndigheterna.
Av majoriteten inom kungl, kammarrätten har gjorts gällande, att,
därest den ifrågasatta lagändringen komme till stånd, vederbörande fastighetsägare
till följd av anskaffningskostnadens storlek stundom ej skulle
bliva i tillfälle att i beskattningshänseende utnyttja hela det avdrag, som
i förevarande avseende rätteligen borde honom tillerkännas. Farhågorna
äro enligt min mening knappast befogade. Enligt vad jag från sakkunnigt
håll erfarit uppgå de nuvarande kostnaderna i Stockholm för insättande
i ett femvåningshus av ett nytt hissmaskineri i stället för ett gammalt
till omkring 6,000 kronor, för insättande därstädes av en ny hisskorg
i stället för en gammal sådan till omkring 1,000 kronor. Med större
kostnader än dessa lärer en fastighetsägare i det avseende, som här är i
fråga, icke behöva räkna. Då emellertid för en rationell skötsel av en fastighet
måste förutsättas, att utgifterna så jämnt som möjligt fördelas mellan
de olika åren, lärer en fastighetsägare, som funnit exempelvis hissmaskineriet
i hans fastighet i behov av omedelbar förnyelse, komma att
låta med fastighetens större reparationer och nyanskaffningar i övrigt anstå
till senare år. Det av majoriteten tänkta fallet torde således icke komma
att inträffa annat än i rena undantagsfall. Men såsom ett undantagsfall
lärer icke kunna betecknas, att fastighetsägaren, örn verkligen fastigheten,
tack vare utgifterna för anskaffning av inventarier och fasta
maskiner, lämnat underskott, av annan inkomstkälla än fastigheten haft inkomst
till belopp, som täcker detta underskott, och sålunda blir i tillfälle
att genom avdrag å sistnämnda inkomst tillgodoföra sig förlusten å fastigheten.
De betänkligheter, majoriteten i detta avseende anfört, har jag
vid sådant förhållande icke ansett utgöra bärande skäl för avslag å motionen.
Under åheroende av vad jag sålunda anfört och med särskilt framhållande
av de praktiska fördelar, förslaget innefattar, får jag för min del
tillstyrka, att den remitterade motionen varder av riksdagen antagen.»
Kammarrättsrådet Wåhlin anförde:
»Det i den remitterade motionen väckta förslaget synes inom det begränsade
område detsamma avser vara ägnat att medföra en enligt min
mening önskvärd lättnad såväl för de deklarationspliktiga som även och i
all synnerhet för taxeringsmyndigheterna, och jag finner ur denna synIIUtäng
till riksdagens protokoll 1930. 7 sami. 22 haft. /Nr 30.)
»
30 Bevillningsutskottets betänkande Nr 30.
punkt förslaget beaktansvärt. Å andra sidan bör emellertid beaktas dels
att nu gällande bestämmelser i ämnet varit i tillämpning allenast under
mycket kort tid och dels att — såsom inhämtas av kungl, propositionen nr
142 till innevarande års riksdag -— ett förslag av huvudsakligen enahanda
innehåll varit föremål för prövning inom finansdepartementet och därvid
befunnits äga sådant sammanhang med vissa under utredning varande
frågor på skattelagstiftningens område, att departementschefen funnit ytterligare
någon tids erfarenhet böra avvaktas innan ändring i förevarande
stadgande vidtages. Med hänsyn till sistberörda omständigheter och
då ändringar i skatteförfattningarna icke böra utan beredning inom
finansdepartementet och samtliga vederbörande myndigheters hörande
genomföras, anser jag mig böra i frågans nuvarande läge instämma i den
av majoriteten gjorda hemställan.»
Som ovan
In fidem
Harald Bohme.
301748. Slockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1930.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1930:290 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den 28 september 1928 s. 1 i texten